Etikettarkiv: återvandring

Artiklar

SD:s ”integrationsidé” lägger allt ansvar på individen

Sverigedemokraterna ser ingen idé med att ha någon integrationspolitik, de har klargjort att de vill ”lägga exakt noll kronor på integrationen”. Istället anser de att det ligger helt på individen att integreras. De fokuserar på att invandrare ska anpassa sig till svensk kultur, språk och normer, vilket har kritiserats för att vara exkluderande och fördomsfullt.

SD:s ”integrationsidé” går ut på att invandrare bör anpassa sig till svenska normer, språk och lagstiftning som ett sätt att underlätta integration och självförsörjning. De föreslår krav på begränsade rättigheter för asylsökande och personer som vistas i landet utan giltiga tillstånd. Partiet menar att invandrare ska känna gemenskap, ansvar och delaktighet i det svenska samhället. En central del är att lära sig språket, förstå svenska lagar, normer, sociala koder och värderingar. Det innebör bl a att deltagande i samhällsintroduktion oh språkkurser priroteras, och att vissa offentliga tjänster, som tolkhjälp, ska betalas av individen i första hand.

SD vill även införa försörjningskrav vid anhöriginvandring och strama åt såväl arbetskrafts- som asylinvandringen, och understryker att Sverige ska anpassa sig till EU-rättens minimikrav. De vill att tilllgång till välfärdssystemet, t ex sjukvård, kopplas till självförsörjning och egen insats. Partiet motsätter sig att invandrare automatiskt ska omfattas av samma rättigheter som svenska medborgare utan att uppfylla dessa kriterier.

SD har varit drivande i genomförandet av vandelsprövning, hälsokontroll och kännedom om villkor för att säkerställe att invandrare inte utgör ett hot mot samhället. De ser dessa krav som en del av integrationen och som ett sätt att minimera socialt utanförskap och olaglig verksamhet.

Som en del av assimilationspolitiken som SD driver propagerar man aktivt för att få människor att återvända frivilligt till sina hemländer. SD har varit drivande i att pengen för återvandring ökat från 10 000 kronor till 350 000 kronor för att motivera en (1) person till att återvända.

Kritiker, som t ex Amnesty och Rädda Barnen, menar att SD:s ”integrationsidé” misstänkliggör arbetskraftsinvandrare, anhöriginvandrare och asylsökande. SD:s politik riskerar att splittra familjer och kan strida mot såväl mänskliga rättigheter som Barnkonventionen.

Akademiska analyser visar också att partiets retorik kan uppfattas som exkluderande och kulturbaserad, vilket kan förstärka ”vi och dom”-mentaliteten i samhället.

SD:s assimilationspolitik handlar om att ställa krav på invandrare inom ramarna för svensk kultur, arbete och lagar. Problemet är att sådan politik riskerar att marginalisera vissa grupper, skapa sociala klyftor och kan leda till att rätten till skydd och familjeåterförening begränsas. Diskussionen om assimilation blir en fråga om såväl kultur och etik som rättsliga och humanitära konsekvenser.

Källor:

Motargument: Åkesson (SD) vill ”lägga exakt noll kronor på integrationen”

SVT: SVT förklarar: Här är migrationsförslagen som SD inte kommer att få igenom

Riksdagen: Motion 2021/22:2550 av Jimmie Åkesson m.fl. (SD) En ansvarsfull migrationspolitik

Riksdagen: Motion 2021/22:3704 av Ludvig Aspling m.fl. (SD) Sverigedemokraternas integrationspolitik – med fokus på anpassning, självförsörjning och frihet under ansvar

Expo: SD:s integrationspolitik får hård kritik

Artiklar, Krönikor

Svensk nog att köra Sverige till jobbet – men inte att kalla Sverige sitt hem

Det finns en gammal föreställning i svensk politik om att alla riksdagspartier i grunden är jämförbara. De vill olika saker, använder olika slogans och bråkar om skatter, vård, skola, kriminalitet och migration. Sedan går väljarna hem och röstar. Det är en behaglig föreställning. Problemet är bara att den ibland inte stämmer.

Det blev tydligt i Skaraborg när Sverigedemokraterna satte upp valreklam på bussar med budskapet:

”Saknar du Mogadishu? Återvandringsbidraget hjälper dig hem.” (Källa: Aftonbladet)

Ett tjugotal bussförare med somaliska rötter sjukskrev sig i protest. Västtrafik beslutade därefter att ta ner reklamen och konstaterade att man inte hade förutsett den arbetsmiljörisk som uppstod.

Och där borde diskussionen egentligen börja. För det här handlar inte om att någon blev upprörd över en valaffisch. Människor blir upprörda över valaffischer varje dag. Det tillhör demokratins enklare nöjen. Det handlar om någonting annat. Bussen är förarens arbetsplats och arbetsredskap. Föraren kan inte byta kanal, bläddra vidare eller lägga reklamen åt sidan. Han ska köra den, timme efter timme.

Om föraren själv har somalisk bakgrund blir situationen närmast absurd. Han förväntas utföra sitt arbete i ett fordon som samtidigt meddelar människor med hans bakgrund att det finns ekonomisk hjälp att få om de vill åka ”hem”. Det är svårt att föreställa sig en motsvarande situation med något annat riksdagsparti. En moderat kan naturligtvis tvingas köra en buss med socialdemokratisk reklam och tycka att budskapet är fullständigt fel. En socialdemokrat kan på motsvarande sätt köra omkring med moderata budskap om skattesänkningar. Men ingen av dem behöver fundera på om reklamen samtidigt ifrågasätter deras rätt att betrakta Sverige som sitt hem.

Det är skillnaden, och det är därför den vanliga invändningen – ”alla partier annonserar ju” – är så ointressant. Ja, alla partier annonserar. Men alla partier gör inte människors ursprung och tillhörighet till en del av själva budskapet.

Det är dessutom inte första gången SD:s reklam i kollektivtrafiken skapar problem för dem som arbetar där. Under valrörelsen 2022 protesterade tunnelbaneförare i Stockholm mot ett helt tåg täckt av SD-reklam. Fackförbundet Seko krävde riskbedömning och pekade både på personalens mående och på risken för konflikter och säkerhetsproblem. Fyra år senare har budskapet blivit betydligt mindre diskret. Nu står det Mogadishu på bussen.

Nästan samtidigt uppstod en annan konflikt kring SD:s valreklam, denna gång på Stockholms centralstation. Där hade partiet placerat delar av sin kampanj på stationens dörrar. Budskapet byggde på en så kallad ”två dörrars politik”, där vissa människor markerades som icke önskvärda. Jernhusen tog ner delar av kampanjen och uppgav bland annat att reklamen kunde uppfattas som att vissa resenärer inte var välkomna på stationen. SD invände mot den beskrivningen och mot hur godkännandeprocessen hade hanterats.

Det intressanta här är inte att fallen är identiska, för det är de inte. Det intressanta är mönstret. På Centralstationen kunde budskapet uppfattas som att vissa människor inte var välkomna. På bussarna erbjuds människor med koppling till Somalia ekonomisk hjälp för att åka ”hem”. Samtidigt går SD till val under det betydligt mjukare huvudbudskapet ”Vi gör Sverige till Sverige igen.”

Det är skicklig reklam. Lite nostalgi, lite folkhem, en antydan om att någonting har gått förlorat och nu ska återställas. Men slogans av det slaget fungerar bara så länge ingen ställer den uppenbara frågan: När slutade Sverige vara Sverige? Vad var det som gjorde landet mindre Sverige? Och vilka människor förknippas med denna förändring?

Frågan blir särskilt intressant med tanke på Sverigedemokraternas historia. I partiets politiska förhistoria finns Bevara Sverige Svenskt, BSS. Dagens slogan är naturligtvis inte densamma. ”Bevara Sverige Svenskt” och ”Vi gör Sverige till Sverige igen” är två olika formuleringar och det vore ohederligt att påstå något annat. Men tankefiguren har en påfallande familjelikhet: Sverige har förändrats, någonting har gått förlorat och landet måste återställas.

Sedan kommer de andra kampanjerna och hjälper till med tolkningen. På den stora valaffischen finns nostalgin. På bussen står Mogadishu.

SD:s idéer om återvandring är inte nya. De har funnits länge. Det som har förändrats är hur öppet och konkret delar av politiken kommuniceras. Det handlar inte längre bara om migrationsvolymer, integration eller hur många människor Sverige kan ta emot. Budskapet riktas till människor som redan bor och arbetar här. ”Saknar du Mogadishu?”

Det är där ordet ”hem” blir så viktigt. För vem avgör var en annan människas hem ligger? En person kan vara född i Somalia och ha sitt hem i Skövde. Han kan arbeta här, betala skatt här, ha sina barn här och köra tusentals andra människor till jobbet varje vecka. Ändå placerar den politiska reklamen hans tänkta hem i Mogadishu.

Det är etnifierande politik. När människors tillhörighet till Sverige på detta sätt görs beroende av ursprung blir det rasistisk politik i praktiken. Och när samma människa dessutom förväntas köra omkring med budskapet under sin arbetsdag blir den politiska teorin plötsligt en arbetsmiljöfråga.

Det är därför bussförarnas protest är mer avslöjande än många timmars partiledardebatt. Den gör den abstrakta diskussionen om nationalism konkret. En människa sitter bakom ratten och gör exakt det som politiker ständigt säger att invandrare ska göra: arbetar, försörjer sig, håller samhället igång och kör resten av oss till jobbet. På sidan av hans buss står samtidigt ett politiskt budskap som pekar mot ett annat land och kallar det ”hem”.

Där finns hela motsägelsen. Svensk nog för att köra Sverige till jobbet, men tydligen inte självklar nog för att kalla Sverige sitt hem.

Det är inte en vanlig konflikt mellan höger och vänster. Det är inte en strid om några procentenheter i kommunalskatten. Det handlar om vem som anses höra till.

SD vill gärna betraktas som ett parti bland andra. De sitter i riksdagen, förhandlar med regeringen och köper reklamplats precis som alla andra. Men parlamentarisk normalisering förändrar inte innehållet i politiken. Ibland räcker det med en buss för att påminna oss om det.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källa:

Aftonbladet: SD:s valreklam tas ner efter protest

Artiklar

SD vill ha mer repressiva reformer

Om man jämför Sverigedemokraternas nuvarande politik med vad som faktiskt har genomförts inom Tidösamarbetet finns det flera frågor där SD antingen anser att reformerna inte gått tillräckligt långt eller där förslagen ännu inte blivit verklighet. Tidöpartierna själva har redovisat att en stor del av Tidöavtalet har genomförts, men inte allt.

Några av de viktigaste områdena är:

  • Mer omfattande återvandring. SD vill strama åt återvandringspolitiken ännu mer. Ett aktuellt exempel är att partiet vill att även svenska medborgare som frivilligt avsäger sig sitt medborgarskap ska kunna få återvandringsbidrag. Det ingår inte i dagens regler och har inte stöd hos övriga Tidöpartier.
  • Ännu stramare invandringspolitik. Tidöregeringen har redan genomfört stora åtstramningar, men SD vill bland annat minska invandringen ytterligare, begränsa anhöriginvandringen mer och i vissa fall göra det lättare att återkalla uppehållstillstånd och medborgarskap vid exempelvis grov brottslighet eller felaktiga uppgifter. Vissa delar utreds eller har genomförts, medan andra återstår.
  • Ministerposter för SD. Under mandatperioden har SD varit stödparti utanför regeringen. Partiet har länge sagt att de vill ingå i en framtida regering och ha egna ministrar, vilket inte varit fallet under Tidöregeringen. Man har gjort anspråk på tunga ministerposter så som migrations-, justitie- och kulturministerposterna.
  • Ytterligare kriminalpolitiska skärpningar. Många skärpningar har redan genomförts, men SD driver fortfarande fler förslag om längre straff, utökade möjligheter till utvisning av kriminella utlänningar och fler befogenheter för rättsväsendet. En del nya förslag presenteras fortfarande gemensamt med regeringen och är ännu inte genomförda.
  • Minskad EU-integration. SD är i grunden ett EU-skeptiskt parti och vill generellt föra över mindre makt till EU än vad regeringen som helhet vill. Eftersom Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna är mer EU-positiva har SD inte fått fullt genomslag för sin linje.
  • Klimat- och energipolitik. SD vill gå längre än regeringen när det gäller att minska kostnader kopplade till klimatpolitiken, samtidigt som de vill satsa mer på kärnkraft och tona ned vissa klimatåtgärder. På flera punkter har regeringen rört sig i SD:s riktning, men inte fullt ut enligt partiet.
  • Kulturpolitik. SD vill gå längre än regeringen vad gäller omfördelning av kulturstöd, förändring av public service i grunden (det har höjts röster om att avskaffa PS), ökat fokus på svensk kultur och nationell identitet samt förändrade principer för bidragsgivning. Partiet är inte intresserat av att hålla armlängds avstånd till kulturen. Som en garant för det förhållningssättet har man uttryckt att man vill ha eget ansvar för kulturpolitiken.

Sammanfattningsvis kan man säga att Tidöregeringen har genomfört många reformer som SD prioriterat, särskilt inom migration, kriminalpolitik och energi. De största återstående skillnaderna handlar främst om:

  • att SD vill sitta i regeringen
  • en ännu stramare migrations- och återvandringspolitik
  • ytterligare skärpningar inom rättspolitiken
  • en mer EU-skeptisk linje än den övriga högern
  • att SD vill styra kulturpolitiken på egen hand

Vid en eventuell vinst för Tidöpartierna i riksdagsvalet i september 2026 kommer SD att få ännu större inflytande i svensk politik. Under nuvarande mandatperiod har mycket av partiets migrations-, kriminal- och energipolitik redan genomförts. Den repressiva politik som förts av Tidöregeringen riskerar att intensifieras efter valet i höst.

#Tidö #val2026 #riksdagsval2026 #Sverigedemokraterna #SD

Källor:

Regeringen: Regeringen och Sverigedemokraterna presenterar bokslut över Tidöavtalet

Omni: SD vill att fler ska kunna få återvandringsbidrag

Sverigedemokraterna: Vad vi vill

Nationalekonomiska Föreningen: Minoritetsregeringar och regeringsfrågan inför valet 2026

SvD: Lämna landet och slipp fängelse

Omni: SD-topp: ”Vi borde ha posten som kulturminister”

I fokus

Tidö: Kraftigt höjda återvandringsbidrag

Från och med den 1 januari 2026 kommer Tidöregeringen att höja det s k återvandringsbidraget från dagens 10 000 kronor till 350 000 kronor per person. Regeringens egne utredare Joakim Ruist bedömde 2024 höjningen av återvandringsbidraget som ekonomiskt ineffektivt. Han påpekar dessutom att det kan komma att leda till samhällelig splittring. En ytterligare konsekvens är att många människor kan komma att känna sig icke önskvärda och tvingade att lämna landet.

Detta var Sverigedemokraternas största vinst i höstbudgeten 2024. SD har, alltsedan Tidöavtalet presenterades för snart två år sedan, varit drivande i frågan om att öka incitament för att stimulera återvandring.

Johan Forssell (M), nyutnämnd migrationsminister, säger:

– Vi är i full färd med ett paradigmskifte i migrationspolitiken. (Källa: SVT)

Från och med den 1 januari 2026 höjs bidraget till 350 000 kronor per vuxen (18 år) och 25 000 kronor per barn. Det maximala beloppet för återvandringsbidrag är fastställt till 500 000 kronor för makar eller sambor och 600 000 kronor per hushåll.

Kostnaderna för det ökade återvandringsbidraget blir under den kommande treårsperioden ca 2,5 miljarder kronor.

Personer som är bosatta i Sverige och har ett tidsbegränsat eller permanent uppehållstillstånd sedan den 12 september 2024 eller tidigare kan söka återvandringsbidraget. Tillståndet ska ha utfärdats på någon av följande grunder:

  • personen är flykting
  • personen är kvotflykting
  • personen är alternativt skyddsbehövande
  • på grund av synnerligen ömmande omständigheter
  • om personen fått permanent uppehållstillstånd enligt den upphävda lagen (2016:752) om tillfälliga begränsningar av möjligheten att få uppehållstillstånd i Sverige
  • om personen fått permanent uppehållstillstånd på grund av 5 § i den upphävda lagen (2017:353) om uppehållstillstånd för studerande på gymnasial nivå
  • som familjemedlem till en person med uppehållstillstånd på någon av ovanstående grunder. Familjemedlemmen måste även
  • ha fått sitt eget uppehållstillstånd på grund av anknytning till personen
  • bo tillsammans med personen
  • haft sitt uppehållstillstånd sedan den 12 september 2024 eller tidigare.

Vem kan inte få återvandringsbidrag?

Återvandringsbidrag betalas inte ut om personen

  • är svensk medborgare
  • har uppehållstillstånd enligt massflyktsdirektivet och kommer från Ukraina
  • har obetalda skulder hos Centrala studiestödsnämnden (CSN) eller Kronofogden
  • tidigare har fått återvandringsbidrag
  • ska flytta till ett EU/EES-land eller Schweiz
  • avtjänar fängelsestraff, är åtalad för brott, är misstänkt för vissa brott eller om det med hänsyn till Sveriges säkerhet eller allmän säkerhet finns skäl som talar emot det.

Regeringens egna utredare Joakim Ruist sågade sommaren 2024 förslaget och avrådde regeringen att driva igenom det. I utredningen står att läsa:

”…att större höjningar av dagens ekonomiska bidrag till utvandring bör ses som riskabla och därför undvikas. Den möjliga direkta offentligekonomiska vinsten är med stor säkerhet relativt liten, samtidigt som det kan finnas en risk för samhällelig och samhällsekonomisk skada som är väsentligt större. Utredningen bedömer att den möjliga nyttan inte är tillräckligt stor för att motivera ett sådant risktagande.” (Källa: Delmi)

Ruist bedömer att ca 700 personer skulle återvandra årligen om summan skulle höjas till 350 000 kronor per person. (Källa: SVT)

2023 återvandrade en (1) person (av 70 sökande) med hjälp av återvandringsbidraget på 10 000 kronor.

Källor:

Delmi: Ny utredning om incitamentsstrukturerna för frivillig återvandring

SVT: Sverigedemokraterna vill att återvandringsbidraget höjs rejält

SVT: Regeringen föreslår kraftigt höjt återvandringsbidrag

SR: En av 70 fick bidrag till återvandring 2023

Migrationsverket: Återvandringsbidraget höjs den 1 januari 2026

Krönikor

Tidöbubblan vs den kommunala verkligheten

Årets största inrikespolitiska händelse är tveklöst Jokkmokks öppna brev (”Tack men Nej Tack”) där man avböjde möte med regeringens samordnare för ”frivillig återvandring”, vilket utmynnade i en domino-effekt över hela landet. Flera följde Jokkmokks exempel och i skrivande stund har minst 75 kommuner, däribland Stockholm, Göteborg och Malmö, anslutit sig till motståndet mot Tidöregeringens återvandringsplaner. I offentliggjorda brev har kommunledningar från norr till söder gjort skarpa markeringar och inte bara hänvisat till principen om kommunala självstyret, utan man framhåller även en ideologisk kärna om alla människors lika värde. Kommuner som likt Jokkmokk säger ”Tack men Nej Tack” vill vara platser där folk känner sig välkomna.

Är det något som detta motstånd från kommunalt håll synliggjort, är det maktförhållandet mellan det nationella och det lokala. Flera statsråd och riksdagsledamöter under nuvarande mandatperiod framstår som att de har levt i en elitistisk bubbla utan markkontakt. Både retoriskt och politiskt har flera företrädare försökt läxa upp befolkningen om vikten att minsann göra rätt för sig, samtidigt som man själv kastat sten i glashus (till exempel migrationsministern som gjort flera utspel om föräldraansvar, samtidigt som hans egen son varit aktiv i nazistiska Aktivklubb). Man har hela tiden pratat om hårdare nypor som svar på flera samhällsproblem, trots att en samlad expertis sina remissvar avråder från flera reformer, nu senast med förslaget om att möjliggöra att 13-åringar kan sättas i fängelse.

Men i dagarna hände något avgörande. Medan staten stiftar lagar är det kommunerna som förväntas efterleva dem i praktiken. Kommuner märker av hur lagstiftning och budget från nationellt håll inte bara påverkar det lokala näringslivet och basverksamheter som skola, vård och omsorg, utan även invånarnas förtroende till samhällets institutioner. Kommuner har ett lokalt perspektiv som man på nationell nivå ofta helt saknar. Exempelvis ser man hur minskad befolkningstillväxt påverkar den kommunala utvecklingen i flera avseenden, inte minst ekonomiskt. Men även andra värden går förlorade, såväl sociala som kulturella. Det är därför många representanter i sina öppna brev understryker att man vill vara attraktiva kommuner som man vill flytta till och stanna, medan staten eftersträvar att förnedra och kasta ut människor i ovisshet.

Legitimiteten i Tidöregeringens ideologiska återvandringsprojekt urholkas underifrån. Sällan har kontrasten mellan regeringens bubbla och den kommunala verkligheten varit tydligare.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

SD har aldrig velat ha integration

Sverigedemokraterna har aldrig varit intresserat av att Sverige ska ha integrationspolitik. SD:s mantra har hela tiden varit att alla invandrare ska assimilera sig, vilket i praktiken innebär att hela ansvaret för att bli integrerad i samhället ligger på den enskilde individen. Jimmie Åkesson (SD) skuldbelägger offret, dvs personer i utanförskap, för den segregation vi ser i Sverige.

I TV4:s Nyhetsmorgon 11 oktober 2025 sa Jimmie Åkesson bl a följande om utanförskap och integration:

”[…] där segregation och utanförskap ofta är självvalt därför att man vill leva tillsammans med andra som pratar samma språk, och som har samma värderingar, samma religion och så vidare, då blir den här typen av splittring.” (Källa: TV4 Nyhetsmorgon)

Återigen gör SD det kristallklart för oss att de är totalt ointresserade av all form av integrationspolitik. De är det enda parti som saknar integration på hemsidan. Åkesson verkar inte förstå, eller låtsas som att han inte förstår, vad segregation är och vad som orsakar den. Han drar egensnickrade slutsatser om vad människor i utanförskapsområden vill och hade önskat vad gäller boendesituation och segregation. Detta gör han för att skuldbelägga offret samtidigt som han framställer människor i utanförskap som en börda som inte skulle vilja bli en del av samhället.

Åkessons skuldbeläggning av offren består i att han klumpar ihop människor i utanförskapsområden till en grå massa, där alla skulle vara ointegrerbara. Det är en medveten strategi, mot bakgrund av att partiet genom alla tider har talat sig varmt om att massor av människor ”måste” återvandra. Att tala om ointegrerbara människor med ”fel” värderingar, ”fel” språk och ”fel” religion anser SD vara incitament att trycka än hårdare på återvandringskrav.

SD har, enligt Åkesson, inte förändrats nämnvärt sedan partiet grundades av människor med bakgrund i nynazism och fascism 1988. Vi har lärt oss att känna igen retoriken, eftersom den går på repeat: assimilering, ”islamisering”, återvandring, ”folkutbyte” och ”massinvandring”.

Länk till klippet från TV4 Nyhetsmorgon: https://www.facebook.com/reel/1582500773158013

Korta motargument

S röstar med Tidö om återvandring

Tidöregeringen är helt öppna med att återvandringen ska öka kraftigt, och att socialtjänsten ska vara del i den processen genom att informera om och uppmuntra återvandring. En omröstning i sakfrågan visar att Socialdemokraterna ställer sig bakom Tidöregeringen i frågan om socialtjänstens förändrade uppdrag.

I omröstningen om sakfrågan om socialtjänsten ska informera om och uppmuntra återvandring röstade Tidöpartierna och Socialdemokraterna för.

Skärmdump från Riksdagens hemsida 250520.

Vän av ordning känner sig nödgad att protestera och vill veta hur påtryckningar om återvandring på något sätt skulle kunna vara hållbara och förebyggande för socialtjänstens arbete? Tvärtom ser jag att det kan komma att bidra till en ökad polarisering i samhället samt att tilliten hos utsatta familjer gentemot socialtjänsten kommer att innebära att färre vågar söka hjälp. Socialtjänsten påpekar att det kommer att hindra det förebyggande och främjande arbetet som de är ålagda. Hur hänger migrationspolitiken ihop med socialtjänstens mål?

Socialdemokraterna anammar många av Tidöpartiernas ståndpunkter i flykting-, migrations- och kriminalpolitiken. Omröstningen i frågan om socialtjänstens förändrade uppdrag är ett exempel på det.

Krönikor

Från bruna skjortor till blå slipsar (del 7)

Detta är sjunde delen i en artikelserie om vilka lärdomar från nazismens framväxt vi måste dra, samt om Sverigedemokraternas vägval. I denna del beskrivs hur demokratin steg för steg suddas ut, samt den fjärde av de fem grundpelarna i nazismen: Mänskliga rättigheter – från universell princip till villkorad tillhörighet.

Nazityskland: Rättigheter som rasbaserat privilegium

En av de mest grundläggande förändringarna i det nazistiska Tyskland var omdefinieringen av vilka som räknades som “människor med rättigheter”. Genom Nürnberglagarna 1935 delades befolkningen upp i arier och icke-arier. Judar, romer, homosexuella och politiska oliktänkande fråntogs rättigheter steg för steg – med juridisk precision.

Exempel:

  • Judar förlorade medborgarskap, rätt till arbete, bostad och ägande.
  • Giftermål och samliv mellan judar och tyskar förbjöds.
  • Samvetsfrihet och religionsfrihet avskaffades.
  • Kritiska röster klassificerades som “folkets fiender” och förlorade skydd enligt lag.

Den nazistiska staten använde lagen som ett vapen för att förneka vissa grupper deras mänsklighet.

Sverigedemokraterna: Medborgarskap och rättigheter som villkorad lojalitet

SD säger sig försvara svenskarnas rättigheter – men gör samtidigt skillnad på vilka svenskar som räknas. Många av deras förslag innebär att vissa rättigheter bara ska tillkomma dem som “kulturanpassat sig”, “delar svenska värderingar” eller är födda i Sverige. Det rör sig inte bara om migrationspolitik – utan om en ideologi som förskjuter principen om lika värde.

Detaljerat exempel:

Motion 2021/22:2550 – SD föreslår att Migrationsverket ska kunna återkalla uppehållstillstånd och medborgarskap automatiskt vid brott eller avvikelse från svensk lag, utan att skyddsbehov prövas på nytt. Det skapar ett parallellt rättssystem där invandrare inte har samma skydd som andra medborgare.

Ytterligare motioner i samma riktning:

· 2021/22:2552 – Vill att återkallelse av tillstånd ska göras regelbundet och automatiskt genom databasjämförelser mellan myndigheter.

· 2020/21:1620 – Förslag om att tillfälliga uppehållstillstånd ska vara huvudregel och att permanent status avskaffas.

· 2018/19:2987 – Innehåller krav på ökad samverkan mellan myndigheter för att återkalla tillstånd, samt att “bristande vandel” eller “avsaknad av integrationsvilja” ska räcka.

· 2018/19:136 – SD kräver att alla som fått uppehållstillstånd på felaktig grund ska utvisas, även efter flera års vistelse.

· 2019/20:715 – Vill ta bort formuleringar om likabehandling i läroplanen och kopplar rättigheter till kulturell anpassning.

Andra uttryck för att förskjuta mänskliga rättigheter:
  • SD har i flera uttalanden påstått att “mänskliga rättigheter har gått för långt” – och föreslagit att Sverige ska omförhandla delar av Europakonventionen.
  • I SD:s principprogram 2023 definieras “svenskhet” som en kulturell identitet, inte ett juridiskt medborgarskap – vilket legitimerar att vissa grupper inte fullt ut räknas som tillhörande.
  • Partiets företrädare har föreslagit att vissa rättigheter ska villkoras med “moralisk förtjänst”, t.ex. att rösträtt eller välfärd ska begränsas för dem som “inte bidrar till samhället”.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Myter

Myt: ”Frivillig” återvandring

Tidöregeringen intensifierar arbetet med att ”stimulera återvandring”. Alltsedan första versionen av Tidöavtalet som presenterades för drygt två och ett halvt år sedan har diskussionen varit central i den migrationspolitiska debatten. Nu tillsätts en utredning för att ta fram verktyg som ska stärka lokala och statliga aktörer i arbetet med att ”informera” om det som påstås vara ”frivillig” återvandring. I själva verket är det illa kamouflerade formuleringar som syftar till att se till att så många som möjligt återvänder till sina hemländer.

Det finns ett parti som inte är som alla andra. Detta parti som bildades 1988 har alltid propagerat för repatriering, dvs återvandring. Sverigedemokraterna är ”hjärnan” bakom transformationen på migrationsområdet som skett hos regeringspartierna Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna. Före valsegern 2022, då SD blev största parti i regeringsunderlaget, hade inget av dessa partier talat om återvandring. Numer är det svensk regeringspolitik. SD:s våta dröm har – i deras värld – äntligen blivit verklighet.

Vi läser följande ur Tidöavtalet:

”En utredning tillsätts kring hur återvandring kraftigt kan stimuleras och med andra medel öka när det gäller personer som är bosatta i Sverige och som har anknytning till ett annat land och som vill återvandra. Det gäller särskilt personer som inte integrerats i det svenska samhället i termer av egenförsörjning, språk eller andra kulturella faktorer”. (Källa: Tidöavtalet)

I pressmeddelandet från Justitiedepartementet 5 juni 2025 uttalar sig såväl migrationsminister Johan Forssell (M) som migrationspolitiske talpersonen Ludvig Aspling (SD). I princip säger de två herrarna samma sak, dvs att personer som inte ”vill” eller ”kan” integreras i samhället, med intensifierad information ska kunna återvandra ”frivilligt”.

I samma pressmeddelande läser vi följande formulering:

”Kommuner möter ofta personer som kan vara aktuella för frivillig återvandring, men att kunskapen om möjligheterna och stödet som finns ofta är låg. Samordnaren ska därför samla in och sprida information, vägleda kommuner och bidra till att utveckla samverkan med andra aktörer, till exempel civilsamhället, statliga myndigheter och länsstyrelserna”. (Källa: Regeringen)

När lokala och statliga aktörer nu får mandat att aktivt propagera för återvandring, är det svårt att se hur detta ska kunna etiketteras som ”frivilligt”. Tvärtom ska personer och familjer, som redan är utsatta, påminnas om att de skulle vara icke önskvärda, inte är välkomna. Istället för att erbjudas det sociala stöd som de har rätt till, ska de istället övertalas att lämna landet för att åka tillbaka till det land som de en gång flydde av en anledning.

Tidöpartierna, som i stora delar får stöd av Socialdemokraterna i migrationsfrågorna, har kritiserats av många aktörer för den kraftigt åtstramade flykting- och migrationspolitiken.

Uppdraget ska slutredovisas 4 juni 2027.

Att regeringen, nu tillsammans med SD, väljer att skärpa retoriken och politiken kommer att skapa stark oro hos människor som är direkt berörda. Frågor som ”är det min tur nu?”, ”får jag stanna?” eller ”vad kommer att hända i hemlandet?” kommer att ställas. Den tillspetsade retoriken, och reella politiken, gällande återvandring får den ofrånkomliga konsekvensen att människor, som bott, levt, verkat och till och med fötts i Sverige ändå pekas ut som främlingar.

Källor:

Tidöavtalet

Regeringen: Regeringen tillsätter samordnare för att öka frivillig återvandring

FARR (Flyktinggruppernas riksråd): Vi protesterar mot Tidöavtalet och en främlingsfientlig flyktingpolitik

I fokus, Krönikor

Tidö: Socialtjänsten ska uppmuntra återvandring

Tidöregeringen har under pågående mandatperiod många gånger tydligt deklarerat att invandrare inte ska känna sig trygga eller välkomna i Sverige. De har varit gäster, men nu är det hög tid att återvända. Tidöregeringen är helt öppna med att återvandringen ska öka kraftigt, och att socialtjänsten ska vara del i den processen genom att informera om och uppmuntra återvandring. Vilka signaler sänder de skarpa uttalandena och hoten?

Detta ska ske genom propaganda om ett kraftigt höjt återvandringsbidrag om 350 000 kronor till varje person som ”väljer” att återvandra. Denna information har hittills ålagts Migrationsverket. Detta regelverk ska finnas på plats senast 1 januari 2026. Regeringens utredare avrådde från att höja återvandringsbidraget.

Skärmdump från regeringens proposition 2024/25: 89

Nu öppnar Tidöregeringen i propositionen 2024/25:89 för att socialtjänsten också ska propagera för att få människor att återvandra till sina hemländer. Min, och många andras, uppfattning är att socialtjänstens uppgifter inte ska innefatta uppmuntran om återvandring. De ska arbeta för att ge familjer rätt stöd i samhället. Istället för att ta tag i problemen tar Tidöregeringen den ”enkla vägen” och skickar hem människor. Förfarandet att socialtjänsten ska uppmuntra personer att återvandra är tänkt att starta 1 juli 2025. Den 20 maj 2025 ska riksdagen rösta om den nya socialtjänstlagen. Regeringen skriver på sin hemsida att:

”Regeringen föreslår att en ny socialtjänstlag ska ersätta den nuvarande. Förslagen ska skapa en långsiktigt hållbar, mer förebyggande och kunskapsbaserad socialtjänst.” (Källa: Regeringen)

Vän av ordning känner sig nödgad att protestera och vill veta hur påtryckningar om återvandring på något sätt skulle kunna vara hållbara och förebyggande för socialtjänstens arbete? Tvärtom ser jag att det kan komma att bidra till en ökad polarisering i samhället samt att tilliten hos utsatta familjer gentemot socialtjänsten kommer att innebära att färre vågar söka hjälp. Socialtjänsten påpekar att det kommer att hindra det förebyggande och främjande arbetet som de är ålagda. Hur hänger migrationspolitiken ihop med socialtjänstens mål?

Tidöregeringen bekänner gång på gång sina rätta färger. Oron och bristen på tillit ökar i takt med varje invandrarfientligt förslag som Tidö trollar fram ur sin hatt. Det är inte svårt att inse att ”hjärnorna” bakom de skarpa åtgärderna är Sverigedemokraterna, som genom alla år har utmålat invandrare som ett hot mot Sverige. På punkt efter punkt får partiet igenom sin politik. Marionettregeringen dansar efter SD:s pipa.

EDIT: 20 maj 2025 röstade riksdagen ja till den nya socialtjänstlagen, som kommer att vinna laga kraft 1 juli 2025. Resultatet av omröstningen gällande huruvida socialtjänsten ska informera om och uppmuntra återvandring ses nedan:

Skärmdump från Riksdagens hemsida 250520

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

SVT: Regeringen föreslår kraftigt höjt återvandringsbidrag

Regeringen: En förebyggande socialtjänstlag – för ökade rättigheter, skyldigheter och möjligheter Prop. 2024/25:89

SR: Socialtjänsten ska uppmuntra till återvandring – ”Kommer skada tilliten”

Rädda Barnen: Vi välkomnar den nya socialtjänstlagen, men är oroliga för en socialtjänst som tvingas fokusera på kriminalpolitik