Etikettarkiv: nynazism

Israels regering: SD är ett parti med ”nynazistiska tendenser”

Gästartikel av Maria Robsahm

Det finns storpolitiska belägg för att det är korrekt att kalla SD för ett nynazistiskt parti.

Strax före jul 2016 fattade den israeliska regeringen ett avgörande beslut som också påverkar hur SD bör betraktas. Den 22 december 2016 skulle representanter för den tillträdande amerikanske presidenten Trump ha träffat två ministrar i Israels regering. Men det blev inget möte.

För i delegationen ingick en svensk politiker, sverigedemokraten Kristina Winberg, och då vägrade Israels regering att möta även övriga politiker, också representanterna för Trump, nyvald president för Israels allra viktigaste allierad. Orsaken som angavs var mycket tydlig. Enligt den israeliska regeringen, som uttalade sig i Times of Israel, representerar Winberg ett parti med ”nynazistiska tendenser”.

Detta var en politisk skräll av stora proportioner för Sverigedemokraterna. För att förstå vilken skräll detta är för SD så ska jag skissa bakgrunden. I snart femton år har SD försökt framställa sig som det mest Israel-vänliga partiet i Sverige, för att försöka tvätta bort sin egen nazism. Kombinationen med de judiska bröderna Ekeroth och omsvängningen från antisemitism till islamofobi efter 11 september 2001 var en propagandistisk snilleblixt. För om man verkligen vill kunna förneka att man är nazist så finns det inget slugare än att kalla sig israelvän och lyfta fram att man har två judar på framträdande plats i partiet.

Åtskilliga gånger har jag också hört argumentet att SD inte kan vara nazister eftersom nazister är antisemiter och SD har ju bröderna Ekeroth och älskar Israel. Men när Israels regering inte ens vill medverka på en konferens där SD finns med, rasar alltihop samman. För hur kan man vara israelvän om Israel inte ens vill ta i en med tång? Att detta inte är någon liten sak visar det faktum att Israel till och med är beredda att riskera sina egna relationer till USA.

Det finns ett antal händelser som styrker påståendena om SD:s ”nynazistiska tendenser”. Björn Söder (f d partisekreterare och numera andre vice talman i Riksdagen) väckte uppståndelse då hans antijudiska uttalande kom att hamna på en lista över de tio värsta antisemitiska händelserna 2014.

SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism) har vid ett flertal tillfällen riktat kritik mot SD. När en organisation som arbetar mot antisemitism kritiserar ett parti som säger sig vara ”det enda israelvänliga partiet” ger det en tyngd som är svår att ifrågasätta. I ”SD exploaterar frågan om antisemitism – igen” ifrågasätts SD:s ”stöd” i debatten. Ett annat exempel på att SD utnyttjar antisemitismen som ett slagträ i debatten för att tvätta bort nazismstämpeln och som förevändning för sin islamofobi.

För övrigt vill jag påpeka att SD är nazister i kostym, eller med förintelse-överlevaren Emerich Roths ord ”SD är ett dolt nazistparti”.

 

Lästips:

Robsahm.se: För övrigt vill jag påpeka att SD är nazister i kostym

The Times of Israel: Backing far-right Swede, Trump proxy shuns top Israeli official

Segla i motvind

Det har varit relativt tyst från Sverigedemokraterna (SD) på sistone. Att de inte har så mycket att tillföra till spelet kring Transportstyrelsen eller Anders Borg-skandalen må vara hänt, men inte ens då Kent Ekeroth dömdes för ringa misshandel tidigare i somras gjordes några särskilt uppmärksammade uttalanden från partiet, trots att Ekeroth är en viktig del av dess kärntrupp.

Helt tyst var det förstås inte, behöver kanske påpekas, men det handlade framförallt om att partiets representanter pliktskyldigt behövde svara på frågor snarare än att driva en poäng. Däremot har kusinerna i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) och Nordisk Ungdom (NU) gjort mer väsen av sig.

NMR, som efter första maj-tåget i Falun även visat upp sig i bl a Almedalen samt figurerat i en rättegång där tre av deras medlemmar dömts för inblandning i lika många bombattentat, har vid ett flertal tillfällen visat sina sanna nazistiska färger. Men de har också mötts av motstånd och protester.

Nordisk Ungdom har de senaste veckorna visat upp sig i åtminstone två misslyckade aktioner; först på Pride i Stockholm, där de snabbt och enkelt buntades ihop av polisen innan de hann göra någon större åverkan på firandet. Andra gången var för ett par dagar sedan, då de angrep en demonstration för ensamkommande ungdomars rättigheter på Mynttorget med slagord och en rökbomb. Även då omhändertogs de snabbt och resolut av polisen.

Förvisso är medial uppmärksamhet ett mål i sig för dessa grupper, men i dessa fall verkar uppmärksamheten snarare ha genererat en slags ökad samstämmighet i den folkliga opinionen, som nu mycket tydligare än förut har börjat sätta ner foten mot de värderingar och den ideologi NMR och NU representerar – och samtidigt markerat ett gemensamt om än ickeorganiserat ställningstagande för humanistiska värderingar, människors lika värde och en övergripande vilja att jobba för ett interkulturellt samhälle som omfattar alla människor, oberoende av deras respektive sätt att leva och tro. (Interkulturalitet handlar kortfattat om mötet mellan personer från skilda kulturer och ömsesidig förståelse dem emellan till skillnad från mångkulturalitet, som i jämförelse endast handlar om samexistens.)

Interna motsättningar

Samtidigt slits både Moderaterna och SD isär av interna motsättningar. Moderaterna står kluvna mellan å ena sidan sin SD-bejakande, konservativa del och å andra sidan den mer liberala del som fortfarande anser att det tänkta samröret med SD sviker partiets centrala, ideologiska värderingar. Samtidigt tar sig det redan välkända toppstyret inom SD alltmer sektliknande uttryck, enligt vittnesmål från avhoppade medlemmar som mellan raderna målar upp en bild av ett parti som mer eller mindre tappat både riktning och styrfart. Och mitt i allt detta publicerar både Novus och Demoskop opinionsundersökningar där stödet för SD plötsligt börjat störtdyka utan någon egentlig anledning. 

Det är förstås rimligt att tänka sig att allt detta hänger ihop. Nordiska Motståndsrörelsen och Nordisk Ungdom är båda två utmärkta exempel på SD-lightrörelser. Alla tre delar samma ideologiska grund – en kompromisslös nationalism som tar sig uttryck i bl a rasism och islamofobi och som hejvilt lånar språk, tankebilder och politik från NSDAP:s nazistiska politik i Tyskland på 30-talet – även om de skiljer sig åt i uttryck och sätt att bedriva kampen. De är alltså alla delar av samma helhet. Så när NMR och NU ökar sin synliga verksamhet, slår det förstås tillbaka på SD. Kopplingarna blir tydliga och allt mer uppenbara, eftersom de ju faktiskt tycker lika – om ensamkommande ungdomar, Pride, islam, mångkultur, integration… – och därtill på samma ideologiska grunder.

NMR och NU visar alltså med största, önskvärda tydlighet i vilken riktning SD drar Sverige redan idag. Och det i sig kanske är tillräckligt för att nästan var femte SD-sympatisör ska dra öronen åt sig.

Även om man är kritisk mot ett högt flyktingmottagande, brister i integrationen eller brister i välfärden är man alltså inte beredd att offra demokratiska grundvärderingar för att åtgärda dessa frågor i den anda NMR, NU och SD arbetar.

Sätter vi dessutom detta i kontexten av det rådande inre tumultet inom både SD och deras presumtiva samarbetspartner Moderaterna och Kent Ekeroths rättshaveristiska härdsmälta, är det egentligen självklart att presumtiva väljare lämnar partiet till förmån för stabilare alternativ med fötterna fast förankrade i demokratiska och humanistiska värderingar.

Framtida utmaningar

Den stora frågan är huruvida förlusten av väljarsympatier är början på en trend eller en tillfällig svacka. Två opinionsundersökningar genomförda ungefär samtidigt ger inget annat än en ögonblicksbild att analysera sönder. Dessutom är SD bevisligen bra på propaganda och marknadsföring – det har de visat gång på gång – och de har inte börjat kampanja inför nästa års val ännu. Men folk börjar vakna nu. Bombattentat, attacker mot HBTQ-rörelsen och mot sittstrejkande ensamkommande ungdomar som hotas av utvisning till ett av jordens just nu farligaste länder samt en partiledning som verkar isolera sig alltmer från sina gräsrötter är besvärande omständigheter för partiet och det är frågor som behöver besvaras om SD vill jobba tillbaka det här tappet.

Det ideologiska släktskapet mellan SD och NMR/NU är ett faktum. De sekteristiska tendenserna inom SD fortsätter att öka, vilket i sin tur förvärrar de interna slitningarna. Närmandet till Moderaterna, som på kort sikt såg ut som en seger, liknar alltmer en förlust. Allt detta måste SD bemöta framledes.

SD seglar plötsligt och för dem oväntat i motvind, och ska de kunna reparera den här skadan utan att ge avkall på sin ideologiska grund, måste de lyckas med konststycket att motivera ett fortsatt neutralt förhållningssätt till den militanta nationalism som lurar i bakvattnet i form av bl a NMR och NU. Och därtill måste det svenska folket acceptera denna ickehållning.

Det låter sig nog inte göras i en handvändning.

Efterspel

Knappt har jag skrivit klart min krönika förrän mitt flöde fylls med bilder av våld och kaos från en liten stad i Virginia, USA. En högerextrem demonstration har i Charlottesville urartat till en veritabel orgie i våld med trettiotalet skadade och en död (därtill dör två poliser i en helikopterolycka i anknytning till demonstrationerna).

Motreaktionerna har inte låtit vänta på sig. Redan under de första två  dygn som gått har förslag om att klassa nazistiska organisationer som terrorgrupper förts fram och på flera håll har man börjat överväga att plocka ner minnesmonument med anknytning till de s k ”Sydstaterna” och deras rasistiska historia.

Frågan är om detta får återverkningar även här i Sverige? NMR planerar en demonstration i Göteborg i slutet av september och röster har redan lyfts om att det riskerar att bli ett ”svenskt Charlottesville”. Förhoppningsvis slipper vi uppleva något sådant.

Samtidigt utläser jag i reaktionerna på Charlottesville (och även i reaktionerna på Katerina Janouch’s senaste angrepp på Rosanna Dinamarca) en genomgående känsla: Folk börjar få nog. Och de säger ifrån. På skarpen.

Det är inte en dag för tidigt.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

"Självmordsdrevet" mot SD-politikern

En sverigedemokrat, före detta nationaldemokrat, begick självmord häromdagen.

En tragedi för både honom och hans familj.

Men dessvärre också ett smaskigt köttben för offermentaliteten hos en del av SD:s företrädare och övriga anhängare, som rätt hänsynslöst kapitaliserat på händelsen sedan den började sprida sig. Därför gör vi också en analys.

Den rimligaste bakgrundsförklaringen av dem som publicerats finns förmodligen i Gunnar Sandelins text här:

Det har varit en lång kedja av händelser som avlöst varandra som bidrog till att NN tog sitt liv. Han började må dåligt i somras när Expressen / Resarchgruppen stämplade honom som rasist och vissa sajter följde efter. Han hade i sin ungdom haft kontakter inom vit-makt rörelsen, men lämnat det bakom sig för 20 år sedan.

Som näring drev han i sitt hem en aktivitetsgård med verksamhet för olika grupper […]. Detta levebröd försvann i stort när det blev klart att herrgården som gränsade till hans tomt skulle bli asylmottagning. Han ville också hyra ut odlingslotter på sin mark och bygga småskaliga bostäder där, men ingenting fungerade efter att han exponerats i media. Dessutom drabbades han av inbrott, varav ett i december tog honom särskilt hårt.

NN hade tidigare varit ordförande för SD i Båstad, men efter skriverierna blev han istället kassör och partiet blev utan lokal ordförande. Den 28 januari 2015 avsade han sig alla politiska uppdrag i samband med att det blev klart med asylboendet. Han ville istället försöka vända på steken och få ett kontrakt med Migrationsverket och/eller Bert Karlsson för att sysselsätta de asylsökande. Men ingen var intresserad.

 

Jan Sjunnesson, chefredaktör för SD-ägda Samtiden, delade denna länk.
Jan Sjunnesson, chefredaktör för SD-ägda Samtiden, delade denna länk.

Huruvida Researchgruppen skulle ha stämplat honom som rasist får vara obelagt. Vi har inte hittat detta. Däremot publicerades några intervjuer med honom i olika media, och det är fullt möjligt att dessa publiceringar kan ha bidragit, även om det var länge sedan.

Som en omedelbar konsekvens av dödsbudet skickade dock Hans Erling Jensen, SD-politiker i kommunfullmäktige Sjöbo, ett SMS till Henrik Johansson från Inte rasist men, där Henrik anklagades för mord. IRM har dock inte skrivit om NN mer än två gånger, i början av april, och då var det:

  1. En kort intervju med honom som representant för SD Båstad, efter att deras ordförande lagt upp en muslimhatfilm.
  2. En återgivning av en intervju som lokalpressen publicerat, där NN sagt att julen riskerar försvinna för att muslimer föder för många barn.

Totalt har alltså IRM såvitt vi kan bedöma ringt honom en enda gång, och det var i hans egenskap som politiker, direkt relaterat till deras verksamhet.

Men så här skriver Jensen på sin vägg:

”Här kommer så fakta som bekräftar min historia. Vuxenmobbingen som IRM stått för är fortfarande en viktig faktor. Henko och Co kan klippa och klistra så mycket de vill de kommer inte ifrån, att de är medskyldiga i denna tragedi – samt en del andra!”, ”För en liten stund sidan frågade jag Henrik Johansson på IRM, om han tyckte det var kul att vara ”mördare”! Via SMS. […] Men han vet ju, att jag syftar till hans karaktärsmord på NN. Han sa det själv, människan vars självmord han själv varit med att framkalla. Ändå menar ”detta som katten släpat in”, att jag, som politiker, inte kan skicka ett sådant SMS en fredag kväll! Om man inte som politiker kan konfrontera avskum som Henrik Johansson och hans släng, då har man inget att göra i politiken. Låter man sig styras av sånt skit, så borde man lämna sina politiska uppdrag direkt! Vad tror detta kryp att han är? Han har ringt och skrivit till mig och om mig på sin hat- blogg närhelst han ville under allt för lång tid tillsammans med sina slemmiga vänner. Alltid var det snedvriden lögn, som han absolut ville presentera! Vilket äckel som inte ens fattar när han förlorat – nu har han också förlorat hedern! […] DRA ÅT HELVETE – NI ÄR PRIMITIVARE ÄN ALLA ANDRA JAG MÖTT – NI SLÅR ÄVEN IS TERRORISTERNA PÅ DET PLAN! ´De vet trots allt inte bättre!”

Ur gruppen "Vi som stödjer SD!". Ett av många inlägg i SD-fora idag.
Ur gruppen ”Vi som stödjer SD!”. Ett av många inlägg i SD-fora idag.

SD har en, ska vi säga annorlunda ribba för svulstigt språk, när det gäller dem man väljer låta sig representeras av i kommunfullmäktige.

Övrig nationalistisk ”press” har hakat på:

  • Nyheter Idag skriver: ”Nu har den första sverigedemokraten tagit sitt liv efter ett mediedrev”
  • Fria Tider skriver: ”Tog sitt liv efter Expressens hetsjakt”
  • Avpixlat: ”Före detta SD-ordförande tog livet av sig efter hetsjakt”, och senare påstås att Jensen varit i kontakt med NNs anhöriga: ”Enligt dem hade NN sedan Expressens publicering i somras blivit utsatt för upprepade kampanjer från bloggen ”Interasistmen”, som anses stå nära den extrema vänstern, men den utlösande faktorn var det nya asylboendet.” Lite märkligt att inte Jensen själv skriver att han varit i kontakt med de anhöriga, utan istället säger sig fått sin info från Gunnar Sandelin.

Hur ser då Expressens ”hetsjakt” ut? Jo, om man går till denna artikel, och klickar några gånger på bilderna där, hittar man så småningom nedanstående text:

När Expressen träffar NN berättar han att han varit medlem i Sverigedemokraterna i fyra år. Han hade då sedan 2002 varit medlem i Nationaldemokraterna – något som han fortsatte med parallellt med SD-medlemskapet i ett par år.
Det var ingen som tyckte att det var konstigt att du var dubbelansluten till både SD och ND?
– Nej, det var ingen som ifrågasatte. Jag vet inte om det är någon som vet det heller, men ni har ju fått reda på det, säger NN.
Han skriver inte under på SD-ledningens beskrivning av ND som ”kryptonazistiska”.
– Jag vet inte vad det ska vara bra för? Vissa kan väl kalla det att kasta sten i glashus.
NN tycker också att SD kan tuffa till sig.
– De har blivit lite för politiskt korrekta i vissa sammanhang, säger NN om SD och tillägger:
– I invandringspolitiken behöver de inte rätta sig i ledet mer.

Detta är allt Expressen skrivit om honom någonsin, enligt vad vi hittat.

Det är självklart att alla självmord är tragedier, oavsett orsak.

Men det är också nödvändigt i en demokrati att granska makten. NN har inte varit utsatt för något extraordinärt drev. Han har som politiker ställt upp i intervjuer, till synes helt frivilligt. Att svaren kanske inte var helt genomtänkta kan knappast vare sig Expressen eller IRM klandras för.

Om detta ska kallas för hatkampanj och förföljelse måste man fråga sig hur Jensen med flera anser att en demokrati egentligen ska fungera.