Etikettarkiv: HBTQI

Artiklar

Muslimfobi motverkar inte homofobi, del 4

Detta är sista och avslutande delen av en artikelserie i fyra delar om opinionsbildares radikalisering. Läs även del 1, del 2 och del 3 här. Denna artikelserie är skriven av Vladan Lausevic.

Uvells myter om radikalisering

När det kommer till fakta är radikalisering på personlig nivå den enda avgörande faktorn bakom ens handlingar, och inte per automatik enbart för att man skulle vara muslim. Att något förekommer i en bok som anses vara helig betyder inte att muslimer per automatik tror bokstavligt på allt i den och alltid agerar efter den in i minsta detalj. Även i svenska biblar finns meningar som är homofobiska, misogyna — medan Svenska kyrkan tillämpar moderat tolerans. 

Ett allvarligt problem i Uvells och flera andras lobbyism är att de blandar ihop extremistiska islamister med muslimer. De blandar ihop terrorism, religion och migration som om de ofelbart alltid intimt och automatiskt skulle hänga samman. Terrorism, så som det är definierat i forskning och hos offentliga institutioner, kan äga rum på många olika sätt och oavsett om radikala extremisterna rör sig inom eller mellan länder.

Humanitär migration som asylmottagning handlar om säkerhet, vilket betyder att åsikter som handlar om att flyktingar ska nekas skydd med hänvisning till att de för med sig våld, terror är endast godtycklig desinformation vilka främjar fördomar och intolerans. 

Uvells propaganda är exempel på vad forskare kallar för “auktoritär dynamik” — när personer som upplever hot, rädsla och/eller försöker vinna politiska poänger på att andra också upplever det. När aktiva opinionsbildare beter sig på så osakliga, orimliga och irrationella sätt leder det till försämrad tilltro och undergräver förtroendet för vår demokrati och våra mänskliga rättigheter.

Rebecka Weidmo Uvell har inte budskap om att sörja mördade, förena människor, främja tolerans, samförstånd och enighet — utan det exakt rakt motsatta. Hon nyttjar ett tragiskt våldsdåd för en politisk poäng och för att skapa splittring. Hon sprider en politisk agenda om att alla muslimer skulle vara homogen grupp, homofoba terrorister. Hon anklagar meningsmotståndare för att de skulle skapa risken för att det kan bli fler homofoba mord och mer terror.

Uvells inlägg är inte bara präglad av ord som främjar intolerans — det går även ut på att främja hysteri, öka rädslan och främlingsfientlighet.

Opinionsbildare och debattörer bör kunna agera rimligare och sakligare i debatt då det rör mord, terror, religion, säkerhet och beteenden. Ingen bör likställa eller koppla samband mellan en hel religiös grupp med dådet. Koppla aldrig ihop godtyckliga orsak-verkan-samband som inte existerar. Demokratiskt samhälle är alltid beroende av respekt för tolerans och pluralism. Pressfrihet är befattat med vissa journalistiska principer om att aldrig publicera osakliga överdrifter eller desinformation — oavsett skribentens åsikter om gärningspersoners religiösa trosuppfattning eller var dennes föräldrar är från.

Läs del 1, del 2 och del 3 här. Detta är sista delen i denna artikelserie av Vladan Lausevic.

Källor:

Så matas de auktoritära
Den auktoritära dynamiken hos SD-väljare
Migranters värderingar anpassas till det nya landet…

Artiklar

Muslimfobi motverkar inte homofobi, del 3

Artikelserie i flera delar om opinionsbildares sammanblandningar och försök till förvillning. Läs del 1 och del 2 här. Följ hela artikelserien av Vladan Lausevic här på Motargument.

Uvells mytspridning

Högerdebattören Rebecca Weidmo Uvell skrev på Twitter den 25 juni:

“När kommer terrorbrott mot bögar i Sverige? Det är bara en tidsfråga. Importerar man en miljon muslimer under 2 decennier kommer böghat på köpet nämligen, det är förbjudet enligt koranen. När ska vänstern fatta det? Kvinnohat och böghat ingår i radikala muslimers världsbild.” (Källa: Twitter)

Uvell skriver alltså det gamla mantrat att ‘vänsterorienterade’ aktörer “inte skulle inse eller förstå” att kvinnohat och böghat automatiskt skulle komma som följd av immigration. Det är ett mycket radikalt politiskt ställningstagande och kan förstås bemötas med politiska argument. Det finns många exempel på vänsterdebattörer som på olika sätt, sakligt eller osakligt, har skrivit om ämnen som rör islam, migration och identifikation bland annat i relation till sekularism, värderingar och jämställdhet.

Exemplet visar tydligt hur Uvell och andra lyckas omformulera, rama om (“re-frame”) ett budskap. De som är för asylrätten och rätten för personer som flyr från krig, förföljelse att kunna få skydd i Sverige anser inte att immigration är sammanlänkad med att migranterna är brottslingar eller latent homofoba mördare. Reframing av debatterna om svenska migrationspolitiken har tyvärr hamnat i att många till höger gör den automatiska och felaktiga kopplingen: om fler personer från mellanöstern och nordafrika skulle finnas på svensk mark skulle det per automatik bli fler mördade kvinnor och fler mord mot HBTQIA+.

Det finns redan forskning angående värderingar, religion och migration som strider emot det som rasistiska och högerextrema personer tror på.

Detta är del 3 i en artikelserie, läs del 1 och del 2. Följ även sista delen här på Motargument.se inom kort.

Artiklar

Muslimfobi motverkar inte homofobi, del 2

Artikelserie i flera delar om opinionsbildares sammanblandningar och försök till förvillning. Läs del 1 och följ hela artikelserien av Vladan Lausevic här på Motargument.

Importerar Sverige problem?

Högerdebattören Rebecca Weidmo Uvell skrev på Twitter den 25 juni:

“När kommer terrorbrott mot bögar i Sverige? Det är bara en tidsfråga. Importerar man en miljon muslimer under 2 decennier kommer böghat på köpet nämligen, det är förbjudet enligt koranen. När ska vänstern fatta det? Kvinnohat och böghat ingår i radikala muslimers världsbild.” (Källa: Twitter)

Ett stort problem i Uvells tweet är påståendet “importerar” vilket är vanligt att se bland rasistiska och högerpopulistiska aktörer som kommunicerar om invandringens påstådda koppling till problem i Sverige. Allt om att muslimer och muslimers “värderingar” skulle ha blivit “importerade” till Sverige är osanna eftersom muslimer som individer har varierande uppsättningar av värderingar – likt hur olika svenskar har varierande värderingsuppsättningar och normer.

Antal personer med muslimsk trosuppfattning som immigrerat och etablerat sig i Sverige har varierat genom åren. Idag finns det här troligen 800 000 muslimer, cirka 8% av Sveriges befolkning. Svenska muslimer liksom muslimer globalt sett är olika beroende på vilken lokal inriktning och gren av islam de hör till och hur varje person tillämpar religionen på individuell nivå.

Uvells skrivande om att hatet mot homosexuella skulle bero på den heliga skriften Koranen stämmer i den grad som praktiserande muslimer verkligen accepterar det. Forskning om islam och muslimer visar att muslimer i stort förhåller sig till Koranen på varierande sätt, ungefär som olika kristna förhåller sig till bibeln. Till saken hör också att forskning om homofobi bland personer med muslimsk tro visar följande: 

• Homofobiska texter utvecklades parallellt med homofobi i Bibeln och i katolicism och i Koranen. De religionerna utvecklades samtidigt präglade av dåtidens sociala värdegrunder, patriarkala beteenden och klanmentalitet.

• Vid undersökningar svarar hälften av muslimer i EU negativt på “bör homosexualitet vara moraliskt acceptabelt?”. Andra undersökningar indikerar att liknande värderingar finns bland kristna i Frankrike och Tyskland. I Sverige tyckte varannan svensk för tio år sedan att det var ett dåligt förslag att homosexuella skulle kunna adoptera.

• I USA anser hälften av landets muslimer att homosexualitet är acceptabelt. Flera muslimska nätverk för HBTQI-muslimer har startats senaste decennierna. I Europa syns trenden att muslimer blir mer positiva och mer toleranta kring homosexualitet.

• Muslimer får enligt Koranen ej ta lagen i egna händer och utdöma straff mot medmänniskor. Endast Allah får utdöma straff mot människornas synder enligt islam.

• Sverige har INTE ”importerat” en miljon muslimer, om det endast finns 800 000 muslimer i landet idag.

Detta är del 2 i en artikelserie, läs även del 1. Följ hela seriens alla delar här på Motargument.se under kommande veckor.

Källor:

https://theconversation.com/what-its-like-to-be-gay-and-a-muslim

How Religiosity Shapes Rejection of Homosexuality

Artiklar

Muslimfobi motverkar inte homofobi, del 1

Artikelserie i flera delar om opinionsbildares sammanblandningar och försök till förvillning. Följ hela artikelserien av Vladan Lausevic här på Motargument.

Den 25 juni ägde en skjutning rum i Oslo på gayklubben London Pub. Två personer dödades och 21 skadades. Det hemska dådet skedde i samband med festivalen Oslo Pride. Den misstänkte för skjutningen var sedan tidigare känd av norsk polis, och dådet klassas som islamistiskt motiverat terrordåd. Efter attacken skrev den svenska tidningen QX:

​​”Mannen som gripits är 42 år, norsk medborgare född i Iran. Polisen har genomfört husrannsakan i mannens hem och de undersöker även psykisk sjukdom som förklaring. Mannen är tidigare känd för polisen för narkotikabrott och knivinnehav och […] av säkerhetspolisen PST […] från 2015 med oro för att han blivit radikaliserad och setts i nätverk av extrema islamistiska grupperingar…”  (Källa: QX)

Den misstänktes politiska bakgrund är relevant endast för att hans identifikation används i diskussioner präglade av högerextrema åsikter. Den hemska händelsen har lett till reaktioner som beskriver dådet som exempel på att muslimer i allmänhet skulle hata homosexuella. Ett liknande beteende kom från högerdebattören Rebecca Weidmo Uvell som skrev på Twitter 25 juni:

“När kommer terrorbrott mot bögar i Sverige? Det är bara en tidsfråga. Importerar man en miljon muslimer under 2 decennier kommer böghat på köpet nämligen, det är förbjudet enligt koranen. När ska vänstern fatta det? Kvinnohat och böghat ingår i radikala muslimers världsbild.” (Källa: Twitter)

Uvells text är inte en isolerad händelse eftersom den är en i en mycket lång rad med andra exempel på hur flertalet radikala, extrema debattörer och deras ‘svans’ brukar generalisera grovt om islam och muslimer. 

På en låg nivå kan sådana beteenden vara banala, triviala och okunniga — men på kunskapsnivån är det annorlunda. Forskningen om högerpopulistiska och nationalistiska partier som Sverigedemokraterna, kallar det “civilisationism”. Det ordet beskriver hur de kommunicerar om islam och muslimer i relation till konstitutionella och sociala aspekter som sexualitet, frihet och jämställdhet. 

Uvells formuleringar liknar de ”civilisationistiska” om muslimer och sexualitet i negativ mening. Dessutom handlar det om flera extrema överdrifter, men framför allt desinformationen att muslimer skulle vara en homogen, homofobisk grupp.

Inget dåd har i Sverige ännu kallats för terror mot HBTQI-personer. Däremot har HBTQI-personer attackerats, och flera har mördats i Sverige. Enligt RFSL är attacker mot dess medlemmar vanligast från högerextrema personer, medan hatbrott riktade emot HBTQI-personer i de flesta fall kan sakna partipolitisk koppling.

Detta är del 1 i en artikelserie, följ hela seriens alla delar här på Motargument.se under kommande veckor. Läs del 2 här.

Krönikor

Slopa normen om kärnfamiljen

Är det inte hög tid att inse att den traditionella familjesammansättningen, dvs kärnfamiljen, inte längre bör utgöra norm? Det finns inga ursäkter längre. Detta är Sverige 2021. Det finns ingen forskning eller studier som hävdar att barn mår bäst av att växa upp i en kärnfamilj, bestående av en mamma och en pappa.

Det har ingen betydelse för ett barns utveckling om ett barn har samkönade föräldrar eller heterosexuella föräldrar. Det finns inte heller något som säger att barn med en förälder skulle ha sämre förutsättningar i livet. Det finns många andra aspekter att ta in i resonemanget.

Det finns inga belägg för att barns utveckling är avhängig föräldrarnas kön. Det som brukar impliceras i ”barns utveckling” är ett bra beteende, att få bra psykisk hälsa och en god inlärningsförmåga.

För att skapa förutsättningar att uppnå det våra barn behöver måste det finnas tillgång till vuxna förebilder, personer som kan skapa tillhörighet och trygghet. Om det är en mamma, en pappa, en mamma och en pappa, två mammor, två pappor, släktingar, lärare eller vettiga personer överlag är inte relevant. Vi bör ha i åtanke att barn inte enbart uppfostras av vårdnadshavare, utan att det ofta finns fler viktiga personer i ett barns liv.

Jag hoppas att vi kan komma överens om att sluta använda oss själva, och våra egna föreställningar, när vi ska avgöra vad som är bäst för våra barns utveckling. I föreställningen finns en bild av att ”barn har rätt till en mamma och en pappa” eller att ”barn behöver en mamma och en pappa”.

När vi håller fast vid normen om kärnfamiljen håller vi också fast vid gamla könsnormer om hur kvinnor respektive män är, eller bör vara. Vi håller också fast vid föreställningen om den heteronormativa tvåsamheten, som i en del fall kan bottna i homofobi. Normen om kärnfamiljen grundar sig även i kulturella och sociologiska traditioner.

Sammanfattningsvis baserar sig kärnfamiljsnormen på att vi anser det vara ”naturligt” att ett barn har två föräldrar; en kvinna och en man. Så enkelt är det inte, det är uttryck för förlegade idéer som vi behöver skärskåda och omvärdera. Håller de? Är det läge att tänka om, och tänka rätt?

Våra fördomar och förutfattade meningar ska inte avgöra vem andra människor väljer att älska, hur de väljer att leva och framför allt, ska vi inte låta det fördomsfullt inpräntade idealet om den heteronormativa tvåsamheten avgöra vad som är ”bäst för barnet”.

Många av oss har vuxit upp med normen om kärnfamiljen. Vi behöver komma till insikten att en familj kan se ut på olika sätt: regnbågsfamilj, stjärnfamilj, fosterfamilj, kärnfamilj eller familj med en eller två föräldrar. Könet på föräldern eller föräldrarna är, som sagt, oväsentligt. Det som faktiskt har betydelse är att barnet får en uppväxt med trygga, vuxna förebilder i sin omgivning.

Vi gör bäst i att tänka på barnens bästa. Vi gör sämst i att låta våra fördomar avgöra vad som är bäst för våra barn.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Denna text är en spin-off på en tidigare artikel på Motargument:

Myt: Barn behöver en mamma och en pappa

I fokus

#Ungern: EU-parlamentet fördömer ny HBTQI-fientlig lag

Den 15 juni antog ungerska parlamentet nästan enhälligt (157 röster mot 1) en ny lag som förbjuder HBTQI-relaterat material i skolan och i TV-program för barn under 18 år. Lagen, som verkställdes 8 juli, motiverades med att den ska komma att bekämpa pedofili. Enligt pressmeddelandet från EU-parlamentet 9 juli inskränker den nya lagen såväl yttrandefrihet som barns rättigheter.

I ett pressmeddelande förkunnar EU-parlamentet följande angående den ny HBTQI-lagen i Ungern:

  • Den nya ungerska lagen utgör en tydlig överträdelse av EU:s värden, principer och lagar
  • Politisk censur och en stegvis nedbrytning av de grundläggande rättigheterna i Ungern
  • Kommissionen och EU-länderna bör vidta brådskande rättsliga åtgärder
  • Stryp anslag om EU:s budget hotas av nationell lagstiftning som strider mot unionens värden
    (Källa: Europaparlamentet)

Vidare i pressmeddelandet läser vi följande:

”Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag den nya ungerska hbtqi-fientliga lagen samt nedbrytningen av demokratin och rättsstaten i landet.” (Källa: Europaparlamentet)

8 juli antog EU-parlamentet en resolution som fastställer att den nya lagen är en tydlig överträdelse mot det som står i EU-stadgan om grundläggande rättigheter.

EU-parlamentet konstaterar vidare att den nya HBTQI-fientliga lagen är ytterligare ett led i nedmonteringen av den ungerska demokratin. Ungern beskrivs som ett land där statsstödd HBTQI-fobi och desinformationskampanjer medvetet används som verktyg för att skapa politisk censur. Även mediefriheten inskränks, och dessa återkommande kränkningar av mänskliga rättigheter utgör del av en bredare politisk agenda och ignorerar systematiskt EU:s värden.

Det har nyligen gjorts ändringar i den ungerska konstitutionen som uttrycker att ”modern är kvinna och fadern är man” och ”Ungern skyddar barns rätt att identifiera sig med det kön som de föds med, och säkerställer deras uppväxt baserat på vår nationella identitet och kristna kultur”. Dessutom finns ett de facto-förbud mot rättsligt erkännande av könstillhörighet för intersexuella och transpersoner. Resolutionen som EU-parlamentet antagit betonar vikten av mångfald, tolerans och acceptans för att ”se till att barnets bästa respekteras”.

EU-parlamentet förklarar att brådskande åtgärder krävs. Kommissionen åläggs att inleda ett överträdelseförfarande mot de ungerska myndigheterna. EU-parlamentet yrkar på att kommissionen ska använda sig av alla applicerbara verktyg som finns i EU-domstolen. Där ingår interimistiska åtgärder samt påföljder för brist i efterlevandet.

Utifall att kommissionen inte agerar åberopar parlamentet EU-staterna att förmedla ärendet till EU-domstolen, samt att mellanstatligt åtala Ungern i den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Ett antal åtgärder och händelseförlopp i Ungern som anses problematiska kräver att EU:s nya ”förordning om villkorlighet i samband med rättsstatsprincipen” impliceras för att skydda EU:s budget. EU-parlamentet betonar att det är nödvändigt att, som ledamöterna tidigare föreslagit, inrätta en permanent EU-mekanism för att skydda de grundläggande rättigheterna, rättsstatsprincipen och demokratin. Slutligen förkunnar EU-parlamentet att det kommer att ske en grundlig utredning av finansieringen av HBTQI-fientliga kampanjer i unionen.

Källa:

Europaparlamentet

Artiklar

Otillåtna avslag när HBTQI-personer söker asyl

Asylrättsjuristen Aino Gröndahl har granskat över 2 000 enskilda fall under åren 2012-2020, där personer har ansökt om asyl i Sverige med hänvisning till deras status som HBTQI-personer.

Det finns en utbredd rättsosäkerhet i dessa asylärenden; till exempel så bedöms helt identiska berättelser från samma land i många fall helt olika. En del får asyl, andra inte. Principen om enhetlighet och förutsägbarhet finns inte.

I sin bedömning har migrationsmyndigheterna ställt ett antal krav för att personen ska ha en chans att beviljas asyl. De ska anses vara trovärdiga när det bland annat kommer till att ha genomgått en inre process för att komma fram till sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller uttryck. Hen ska kunna reflektera över sina känslor kring bland annat skam i hemlandet. Om det anses att personen har tagit för stora risker så kan ansökan avslås, då det bygger på en bild av att HBTQI-personer inte är benägna att ta risker. Det är sedan flera år förbjudet – femton enligt svensk lag, tio enligt internationell – att kräva att en HBTQI-person ska dölja att hen är HBTQI i ursprungslandet; trots detta så ställs diskretion som ett krav på många asylsökande.

Detta utgår från att alla HBTQI-personer har universellt gemensamma erfarenheter som ska bedömas, trots att de individuella förutsättningarna samt att förutsättningarna i ursprungsländerna kan se mycket olika ut. Om dessa erfarenheter inte kan beskrivs på ett sätt som anses vara trovärdigt, får den asylsökande oftast avslag och utvisas. Detta bygger mycket på hur bra de enskilda individerna kan uttrycka sig, att de förstår vad som efterfrågas och att de är villiga att prata om allt. Aspekter som PTSD, rädsla och nervositet tas inte med i beräkningen. Transpersoner och olika könsuttryck bedöms som sexuella läggningar eller identitetsdrag, och kan leda till att människor utvisas på felaktiga grunder till länder där de riskerar tortyr och dödsstraff. Sent framförda HBTQI-skäl i en redan påbörjad asylansökan avslås i 91% av fallen, då de inte ses som trovärdiga eftersom de har kommit in senare under asylprocessen. Detta strider mot bland annat UNHCR:s riktlinjer, EU-rätten och Migrationsverkets eget rättsliga ställningstagande.

Sexuellt umgänge mellan två män är idag olagligt i 70 länder världen över, medan det är olagligt med mellan två kvinnor i 44 av dessa länder. I elva länder är dödsstraff för homosexualitet ett möjligt straff. 32 länder har även lagar som begränsar i vilken omfattning HBTQI-personer öppet kan diskutera sin identitet, medan det i drygt 40 länder finns begränsningar när det kommer till hur ideella organisationer som rör HBTQI kan arbeta.

Källa:

QX: Hbtqi-asylsökande nekas asyl med otillåtna avslag

SVT: Homosexualitet brott mot lagen i 70 länder

Artiklar

Attityderna om #HBTQI-personer fortsatt oacceptabla

Attityderna om HBTQI-personer i Europa har inte förändrats nämnvärt de senaste sju åren. Detta enligt en studie genomförd 2019 av EU:s Fundamental Rights Agency, hädanefter förkortat FRA. Diskrimineringen, fördomarna och intoleransen mot HBTQI-personer kvarstår. På arbetsplatser, i skolan, på caféer, restauranger, barer och nattklubbar märker vi det. Vi upplever det också på bostadsmarknad, i vård och socialtjänst. Att vi fortsatt bevittnar förekomst av trakasserier, hat, fysiskt och sexuellt våld mot HBTQI-personer är inte acceptabelt. Trans- och intersexuella är överrepresenterade bland offren.

FRA (EU:s byrå för grundläggande rättigheter) har under 2019 gjort en omfattande studie, ”A long way to go for LGBTI equality”, av hur HBTQI-personer upplever att människor i EU, Nordmakedonien och Serbien ser på dem. I studien ingår också hur HBTQI-personer upplever den egna livssituationen.

Motargument har läst rapporten, som publicerades i maj 2020.

Sammanfattningsvis kan sägas att allt fler människor är öppna med sin sexuella läggning och/eller könsidentitet och -uttryck. En majoritet av HBTQI-personer väljer att inte hålla sin partners hand offentligt eller tar en längre väg hem i rädsla av att utsättas för våld.

De grupper som ingått i studien är homosexuella, bisexuella, transsexuella och intersexuella. Det totala antalet svarande var knappt 140 000, och är den hittills mest omfattande studien gällande attityderna om HBTQI-personer. Den förra studien gjordes 2012.

Attityderna är i stort sett oförändrade

Studien visar att attityderna om HBTQI-personer inte har förändrats nämnvärt sedan förra studien.

40 % av dem som är mycket öppna med att vara HBTQI uppger att de har utsatts för trakasserier. 10 % uppger att de har attackerats fysiskt eller sexuellt.

Den vardagliga diskrimineringen fortsätter. På arbetet, i skolan, på restauranger, barer och nattklubbar, på bostadsmarknaden, i affärer, i vård och socialtjänst förekommer diskriminering. Extra utsatta är trans- och intersexuella, som vid uppvisande av legitimation får utstå hån.

I rapporten läser vi att människor i allmänhet, och HBTQI-personer i synnerhet, som utsätts för trakasserier och/eller våld inte vågar polisanmäla eller anmäla till organisationer.

Attityden om HBTQI-personer skiljer sig mellan de länder som ingår i studien.

Studien visar att många HBTQI-personer fortfarande känner sig tvingade att dölja sin sexuella läggning eller könsidentitet och -uttryck. Rädslan att utsättas för diskriminering, hat och/eller våld är stor.

Principen om likabehandling är grundläggande i EU, och uttrycks tydligt i TEU (Treaty on the European Union), artikel 2, och i artikel 21 i EU:s grundläggande rättigheter.

Rapporten från FRA om attityderna om HBTQI-personer är tänkt att ligga till grund för hur EU-länderna (inklusive EU-kandidaterna Nordmakedonien och Serbien) bör arbeta för att förbättra HBTQI-rättigheterna, såväl lagligt som politiskt.

I rapporten noterar vi att 52 % av HBTQI-personer över 18 år är öppna med sin sexuella läggning eller sexuella läggning och könsidentitet/-uttryck. Detta är en ökning från 36 % 2012.

Vi ser att 60 % av svarande undviker ofta, eller sällan, att hålla sin samkönade partners hand offentligt.

Andelen svarande som känner sig diskriminerade på caféer, restauranger, barer och nattklubbar ökade från 18 % till 26 % mellan 2012 och 2019.

Vi ser en ökning av andelen svarande som uppgivit att de under de senaste 5 åren upplevt trakasserier, innefattande kränkande eller hotfulla situationer (inklusive av sexuell natur) på arbetet, på gatan, i kollektivtrafiken, i affärer, på Internet eller någon annanstans. 2012 uppgav 45 % att de upplevt det, och 2019 hade siffran ökat till 59 %.

Andelen svarande som uppgivit att de har blivit fysiskt eller sexuellt attackerade (exklusive hot om våld) är oförändrad och ligger på 5 %. Noterbart är att transpersoner är utsatta i högre grad.

Förändringar i sociala attityder om HBTQI-personer

40 % av svarande uppger att de upplever att fördomar och intolerans om HBTQI-personer har minskat ”lite” eller ”mycket” under de senaste 5 åren. Återigen ser vi att trans- och intersexuella i mindre utsträckning delar den upplevelsen.

Å andra sidan uppger 36 % att fördomar och intolerans om HBTQI-personer har ökat ”lite” eller ”mycket”.

Det finns stora skillnader mellan de olika länderna i studien. I länder som Irland, Malta och Finland upplever mer än 70 % av svarande att fördomarna har minskat de senaste 5 åren. I Polen (68 %) och Frankrike (54 %) upplever en majoritet av svarande att fördomarna har ökat under de senaste 5 åren.

Vad gäller utsatthet för våld uppger 43 % av svaranden att de upplever att våld mot HBTQI-personer har ökat ”lite” eller ”mycket” under de senaste 5 åren.  33 % uppger att de upplever att nivån är densamma. I Frankrike (73 %) och Polen (66 %) upplever majoriteten av svaranden att våldet mot HBTQI-personer under de senaste 5 åren har ökat ”lite” eller ”mycket”. I Malta (70 %) och Irland (59 %) upplever en majoritet att våldet mot HBTQI-personer har minskat ”lite” eller mycket”.

Vad påverkar fördomar, intolerans och våld?

Svaranden fick, utifrån en rad nämnda faktorer, uttrycka vad de tror har bidragit till ökning eller minskning av fördomar, intolerans och våld mot HBTQI-personer under de senaste 5 åren. Majoriteten svarade att de tror att en stor anledning till att det skett en förbättring är att ”HBTQI-personer syns och deltar i vardagslivet”. Andra anledningar tros vara ”positiva förändringar i lagstiftning och politik”, samt ”stöd från offentliga personer, offentliga personer och ledande personer i civilsamhället”.

På frågan om vad HBTQI-personer tror är anledningen, utifrån en rad nämnda faktorer, till att det skett en försämring är

  • ”negativ offentlig diskurs bland politiker och/eller politiska partier”,
  • ”brist på stöd från civilsamhället”
  • ”brist i tillämpningen av existerande lagar och politik”.

I studien fick svaranden frågan om i vilken utsträckning de anser att deras regering agerar mot fördomar och intolerans om HBTQI-personer. 33 % svarade att de tycker att deras regering definitivt eller troligen bekämpar fördomar och intolerans om HBTQI-personer. I topp av länderna i studien finner vi Malta, med 83 % av svaranden som anser att deras regering gör ett bra arbete vad gäller fördomar och intolerans om HBTQI-personer. I botten finner vi Polen, där endast 4 % av svaranden, uttrycker att deras regering gör ett bra arbete.

Åtgärder för att förbättra attityder om HBTQI-personer

För att effektivt kunna implementera EU-lagen, i enlighet med Victims’ Rights Directive, krävs att offer uppmuntras att polisanmäla hatbrott. Detta kommer i sin tur att innebära att stödet för offer kommer att effektiviseras. Hatbrottsoffer kommer att få en individuell bedömning, vilket innebär att det tas hänsyn till sexuell läggning, könsidentitet och -uttryc. Det betyder att specifika säkerhetsbehov kan beaktas.

Principen om icke-diskriminering är grundläggande i EU:s politik och lagstiftning. Tyvärr innefattar det lagliga ramverket inte alla HBTQI-personer. Sexuell läggning är inkluderad i Treaty on the Functioning of the EU (TFEU), artikel 19,  och i artikel 21 i EU Charter of Fundamental Rights. Däremot är könsidentitet och -uttryck inte inkluderade.

Resultaten av FRA:s studie visar att HBTQI-personer i EU anser att lagar och politik, inklusive attityder hos politiker och offentliga personer och samhällsledare starkt påverkar deras liv. Rapporten syftar till att lyfta HBTQI-personers liv och rättigheter, samt påverka politiker och beslutsfattare att intensifiera arbetet med att tillgodose alla människors, inklusive HBTQI-personers, rättigheter.

HBTQI står för:

H: Homosexuella
B: Bisexuella
T: Transsexuella
Q: Queer
I: Intersexuella

Källa:

FRA: A long way to go for LGBTI equality (2020)

Artiklar

RFSL inkluderar HBTQI-personer i FN:s utvecklingmål

RFSL har i många år arbetat med att vara en påverkansfaktor i FN:s arbete. I linje med Agenda 2030 har RFSL nyligen presenterat vägledande principer som syftar till att skapa möjligheter till förbättring och utveckling av HBTQI-personers situation.

FN:s Agenda 2030 for Sustainable Development är en plan med höga ambitioner. De 17 ”hållbara utvecklingsmålen” genomsyras av den grundläggande principen i de nya ”hållbara utvecklingsmålen” om inkludering. 2030 Agenda refererar inte specifikt till HBTQI-personer. Därför har RFSL skapat ett dokument med särskilda riktlinjer just för att säkerställa att HBTQI-personer också inkluderas i FN:s utvecklingsmål.

Innan vi fortsätter behöver vi reda ut vad varje bokstav i HBTQI står för:

H = Homosexuella (En person som har förmågan att bli kär i och/eller attraherad av någon av samma kön.
B = Bisexuella (En person som har förmågan att bli kär i eller attraherad av människor oavsett kön kan kalla sig bisexuell.)
T = Transpersoner (Transsexualism, är en medicinsk diagnos som i Sverige idag är en förutsättning för att få tillgång till nytt juridiskt kön och underlivskirurgi. En person kan bara få diagnosen transsexuell under eget medgivande. Utöver tillgång till underlivskirurgi och nytt juridiskt kön får personer tillgång till andra delar av den könsbekräftande vården så som exempelvis hormonbehandling, överkroppskirurgi och rösttträning. Denna process för att förändra kroppen brukar kallas transition.)
Q = Queer (Queer kan innebära olika saker. Begreppet grundar sig i kritik mot idéer om normalitet i fråga om kön och sexualitet och hur vi placeras i olika kategorier som alla tar utgångspunkt i heterosexualitet och könsbinaritet som norm. Med andra ord ett ifrågasättande av dominerande idéer om hur människor ska leva i sexuella relationer och andra relationer, hur vi ska bilda familj, hur vi ska uttrycka kön osv. Queer som identitet kan innebära en önskan att inte behöva definiera sitt kön eller sin sexuella läggning, medan en del använder queer som ett sätt att beskriva sin könsidentitet eller sin sexualitet.)
I = Intersexuella (Ett antal olika tillstånd och diagnoser samlas under detta begrepp. Kortfattat en person med ett medfött tillstånd i vilket könskromosomerna, könskörtlarna (testiklar eller äggstockar) eller könsorganens utveckling är atypisk. ”Inter” betyder ”mellan” på latin och ”sexus” betyder ”kön”. Intersexuell betyder således ”mellan könen”. Det går att vara intersex och man, kvinna eller något annat. Intersex säger inte någonting om en persons sexuella läggning. En person som inte är intersex kallas för dyadisk.)

RFSL:s ”Guiding principles on the inclusion of lesbian, gay, bisexual, transgender, and intersex (LGBTI) people in development policy and programs” är produkten av att RFSL vill säkerställa att HBTQI-personer inte ska förbises i de globala utvecklingsmålen som presenterats av FN i Agenda 2030. Riktlinjerna är tänkta att fungera som en karta i arbetet med att utforma, implementera och övervaka internationella, nationella och lokala aktiviteter vars mål är att främja utveckling och förbättring i HBTQI-personers situation.

De är tänkta att ge vägledning och verktyg för att inkludera HBTQI-personer i arbetet med att uppfylla de globala målen. RFSL stöttar organisering av HBTQI-personers i hela världen. Detta görs med stöd av Sida. RFSL har under flera år arbetat med att vara en påverkansfaktor inom FN. De principer som RFSL arbetat fram grundar sig i den långa erfarenheten av internationella arbetet med HBTQI-frågor och är resultatet av ett samarbete mellan experter och representanter från civilsamhället.

I introduktionen till RFSL:s vägledning saxar vi följande:

”Guiding Principles 1 to 4 address fundamental questions about the realities and lived experience of LGBTI people, and they respond to misconceptions and stereotypes that are often used to exclude LGBTI people from development activities. Principles 5 to 8 address the role of LGBTI communities and NGOs in development activities, including data and research activities. Principles 9 to 13 address the operations of development agencies and individual development practitioners.”

  1. De 13 principerna är följande (min översättning):1. HBTQI-personer finns i alla samhällen och kulturer
    2. Villkor och upplevda erfarenheter skiljer sig från kultur till kultur
    3. En individs SOGIESC (Sexual Orientation, Gender Identity, Expression and Sex Characteristics) implementerar ett brett utbud av aktiviteter och möjligheter under hens liv
    4. HBTQI-personer möter olikhet och skiljaktighet orsakade av stigma och fördomar
    5. HBTQI-personer äger en röst i utvecklingen av aktiviteter (eller ”inget om oss, utan oss”)
    6. HBTQI-personer är de bästa experter på sina egna liv
    7. Utvecklingsprogram och policies bör grundas på evidens, inte stereotyper
    8. Datainsamling som en del av utvecklingsarbete bör inkludera ansträngningar som syftar till att identifiera SOGIESC i de populationer som ingår i målet
    9. Principen ”gör ingen skada” ska appliceras på utvecklingsaktiviteter som påverkar HBTQI-personers liv
    10. Insamling, bevarande och analys av data om HBTQI-personer ska göras i enlighet med högsta etiska standard
    11. Utvecklingsansvariga och de institutioner de arbetar i bör ha interkulturell kompetens, kulturell känsla och medvetenhet samt respekt för olikheter och rättigheter hos HBTQI-personer
    12. Alla utvecklingsaktiviteter bör främja förverkligandet av mänskliga rättigheter för människor oavsett sexuell läggning, könsidentitet och könskaraktär
    13. Att nå resultat, och att öppet redogöra för dem, ligger det internationella utvecklingssamarbetet varmt om hjärtat

För den som vill lära sig mer om de 13 riktlinjerna i RFSL:s riktlinjer finns dokumentet att läsa i sin helhet här.

RFSL har gjort, och gör, ett viktigt arbete för att HBTQI-personer också ska vara inkluderade i FN:s arbete för en bättre värld.

Krönikor

Segla i motvind

Det har varit relativt tyst från Sverigedemokraterna (SD) på sistone. Att de inte har så mycket att tillföra till spelet kring Transportstyrelsen eller Anders Borg-skandalen må vara hänt, men inte ens då Kent Ekeroth dömdes för ringa misshandel tidigare i somras gjordes några särskilt uppmärksammade uttalanden från partiet, trots att Ekeroth är en viktig del av dess kärntrupp.

Helt tyst var det förstås inte, behöver kanske påpekas, men det handlade framförallt om att partiets representanter pliktskyldigt behövde svara på frågor snarare än att driva en poäng. Däremot har kusinerna i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) och Nordisk Ungdom (NU) gjort mer väsen av sig.

NMR, som efter första maj-tåget i Falun även visat upp sig i bl a Almedalen samt figurerat i en rättegång där tre av deras medlemmar dömts för inblandning i lika många bombattentat, har vid ett flertal tillfällen visat sina sanna nazistiska färger. Men de har också mötts av motstånd och protester.

Nordisk Ungdom har de senaste veckorna visat upp sig i åtminstone två misslyckade aktioner; först på Pride i Stockholm, där de snabbt och enkelt buntades ihop av polisen innan de hann göra någon större åverkan på firandet. Andra gången var för ett par dagar sedan, då de angrep en demonstration för ensamkommande ungdomars rättigheter på Mynttorget med slagord och en rökbomb. Även då omhändertogs de snabbt och resolut av polisen.

Förvisso är medial uppmärksamhet ett mål i sig för dessa grupper, men i dessa fall verkar uppmärksamheten snarare ha genererat en slags ökad samstämmighet i den folkliga opinionen, som nu mycket tydligare än förut har börjat sätta ner foten mot de värderingar och den ideologi NMR och NU representerar – och samtidigt markerat ett gemensamt om än ickeorganiserat ställningstagande för humanistiska värderingar, människors lika värde och en övergripande vilja att jobba för ett interkulturellt samhälle som omfattar alla människor, oberoende av deras respektive sätt att leva och tro. (Interkulturalitet handlar kortfattat om mötet mellan personer från skilda kulturer och ömsesidig förståelse dem emellan till skillnad från mångkulturalitet, som i jämförelse endast handlar om samexistens.)

Interna motsättningar

Samtidigt slits både Moderaterna och SD isär av interna motsättningar. Moderaterna står kluvna mellan å ena sidan sin SD-bejakande, konservativa del och å andra sidan den mer liberala del som fortfarande anser att det tänkta samröret med SD sviker partiets centrala, ideologiska värderingar. Samtidigt tar sig det redan välkända toppstyret inom SD alltmer sektliknande uttryck, enligt vittnesmål från avhoppade medlemmar som mellan raderna målar upp en bild av ett parti som mer eller mindre tappat både riktning och styrfart. Och mitt i allt detta publicerar både Novus och Demoskop opinionsundersökningar där stödet för SD plötsligt börjat störtdyka utan någon egentlig anledning. 

Det är förstås rimligt att tänka sig att allt detta hänger ihop. Nordiska Motståndsrörelsen och Nordisk Ungdom är båda två utmärkta exempel på SD-lightrörelser. Alla tre delar samma ideologiska grund – en kompromisslös nationalism som tar sig uttryck i bl a rasism och islamofobi och som hejvilt lånar språk, tankebilder och politik från NSDAP:s nazistiska politik i Tyskland på 30-talet – även om de skiljer sig åt i uttryck och sätt att bedriva kampen. De är alltså alla delar av samma helhet. Så när NMR och NU ökar sin synliga verksamhet, slår det förstås tillbaka på SD. Kopplingarna blir tydliga och allt mer uppenbara, eftersom de ju faktiskt tycker lika – om ensamkommande ungdomar, Pride, islam, mångkultur, integration… – och därtill på samma ideologiska grunder.

NMR och NU visar alltså med största, önskvärda tydlighet i vilken riktning SD drar Sverige redan idag. Och det i sig kanske är tillräckligt för att nästan var femte SD-sympatisör ska dra öronen åt sig.

Även om man är kritisk mot ett högt flyktingmottagande, brister i integrationen eller brister i välfärden är man alltså inte beredd att offra demokratiska grundvärderingar för att åtgärda dessa frågor i den anda NMR, NU och SD arbetar.

Sätter vi dessutom detta i kontexten av det rådande inre tumultet inom både SD och deras presumtiva samarbetspartner Moderaterna och Kent Ekeroths rättshaveristiska härdsmälta, är det egentligen självklart att presumtiva väljare lämnar partiet till förmån för stabilare alternativ med fötterna fast förankrade i demokratiska och humanistiska värderingar.

Framtida utmaningar

Den stora frågan är huruvida förlusten av väljarsympatier är början på en trend eller en tillfällig svacka. Två opinionsundersökningar genomförda ungefär samtidigt ger inget annat än en ögonblicksbild att analysera sönder. Dessutom är SD bevisligen bra på propaganda och marknadsföring – det har de visat gång på gång – och de har inte börjat kampanja inför nästa års val ännu. Men folk börjar vakna nu. Bombattentat, attacker mot HBTQ-rörelsen och mot sittstrejkande ensamkommande ungdomar som hotas av utvisning till ett av jordens just nu farligaste länder samt en partiledning som verkar isolera sig alltmer från sina gräsrötter är besvärande omständigheter för partiet och det är frågor som behöver besvaras om SD vill jobba tillbaka det här tappet.

Det ideologiska släktskapet mellan SD och NMR/NU är ett faktum. De sekteristiska tendenserna inom SD fortsätter att öka, vilket i sin tur förvärrar de interna slitningarna. Närmandet till Moderaterna, som på kort sikt såg ut som en seger, liknar alltmer en förlust. Allt detta måste SD bemöta framledes.

SD seglar plötsligt och för dem oväntat i motvind, och ska de kunna reparera den här skadan utan att ge avkall på sin ideologiska grund, måste de lyckas med konststycket att motivera ett fortsatt neutralt förhållningssätt till den militanta nationalism som lurar i bakvattnet i form av bl a NMR och NU. Och därtill måste det svenska folket acceptera denna ickehållning.

Det låter sig nog inte göras i en handvändning.

Efterspel

Knappt har jag skrivit klart min krönika förrän mitt flöde fylls med bilder av våld och kaos från en liten stad i Virginia, USA. En högerextrem demonstration har i Charlottesville urartat till en veritabel orgie i våld med trettiotalet skadade och en död (därtill dör två poliser i en helikopterolycka i anknytning till demonstrationerna).

Motreaktionerna har inte låtit vänta på sig. Redan under de första två  dygn som gått har förslag om att klassa nazistiska organisationer som terrorgrupper förts fram och på flera håll har man börjat överväga att plocka ner minnesmonument med anknytning till de s k ”Sydstaterna” och deras rasistiska historia.

Frågan är om detta får återverkningar även här i Sverige? NMR planerar en demonstration i Göteborg i slutet av september och röster har redan lyfts om att det riskerar att bli ett ”svenskt Charlottesville”. Förhoppningsvis slipper vi uppleva något sådant.

Samtidigt utläser jag i reaktionerna på Charlottesville (och även i reaktionerna på Katerina Janouch’s senaste angrepp på Rosanna Dinamarca) en genomgående känsla: Folk börjar få nog. Och de säger ifrån. På skarpen.

Det är inte en dag för tidigt.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.