Etikettarkiv: mytknäckare

Hur man avslöjar en falskmyntad antisemitisk myt

En antisemitisk myt om ett mynt som nazisterna och sionisterna ska ha präglat 1932 med hakkorset och den judiska davidsstjärnan cirkulerar just nu på nätet. Vi ska kika på den eftersom just den historien kan användas för att visa hur man knäcker den här typen av myter.

Här är myntet.

Myten säger att sionister/judar och nazister gjorde en överenskommelse om att ta över världen år 1932, och lät prägla ett mynt för att minnas detta. Så här ser detta mytiska mynt ut.

myntJa, ni ser. Det verkar ju uppenbart.

Fast redan nu kan man använda det sunda förnuftet. Skulle judar och sionister samarbeta med nazisterna som hatade dem? Det bör ifrågasättas.

Men vi fortsätter att undersöka själva myntet. Myntet ser onekligen konstigt ut. Irländskt fyrklöver. Är det en irisk-judisk-nazistisk konspiration att ta över världen? Och ögat? Irländsk-judisk-nazistiska frimurarnazzar? Sådana frågor bör man ställa sig. Vad gör fyrklövern där? Och varför året 1932? Då styrde inte nazisterna i Tyskland. Och varför gav de ut ett mynt om depressionen på engelska?

Det första man bör göra är att googla.

När man googlar ser man att det mest är ryska webbsidor som skrivit om myntet. De ryska sidorna sprider antingen den antisemitiska myten eller skriver att det ska ha varit nån sorts jubileumsmynt för att minnas att depressionen tog slut 1932. Det där sista är absurt för depressionen var absolut inte slut 1932. Så vad är det för ett mynt?

Om man googlar runt lite på myntet och skriver in ord som ”jew” och ”zionist” och kikar på webbsidorna som publicerat myntet ser man nåt intressant. Det är bara ena sidan av myntet man ser. Hur ser den andra sidan ut månntro? Som ni ser  på en holländsk hemsida eller som ni ser på Christer Brandts svenska hemsida är det ena sidan som syns bara.

Då kikar vi på någon av de ryska hemsidor som pratar om ”minnesmynt för att minnas slutet av depressionen”. Då hittar vi framsidan.

mynt3

Men oj! Stewart Warner. Och ”Stop crying start buying”. Låter verkligen inte nazilikt eller judiskt. Snarare luktar det amerikanskt. Eller hur?

googlar vi på det. (Google är din vän!)

Oj! Minnesmynt var det visst inte. Det beskrivs i pollett- och myntkataloger som en… pollett.

Bolaget Stewart Warner (Wikipedia är din vän!) gav ut den 1932 med budskapet att folk skulle köpa sig ur depressionen. En ”token” (pollett) från den tiden en svastika stod för något positivt i USA ännu. Det förklarar för övrigt både stjärnan på första sidan, fyrklövern, svastikan, frimurarögat och stjärnan. Dessa var LYCKOSYMBOLER på 30-talet.

Hakkorset symboliserade, innan nazisterna kidnappade symbolen, kraft och energi. Svenska ASEA använde symbolen på kartor. I arkitekturen hittar man ofta hakkors: De finns på Stockholms Stadium och till och med på judiska församlingens hus i Stockholm (!).

Det är alltså en pollett. En del företag gav ut lönen i polletter under 30-talets depression. Detta var en av de som fanns då.

Det där slagordet ”Stop crying start buying” gjorde ganska många amerikaner arga, med rätta. Av naturliga skäl. Det var fler än Stewart Warner som spred det. Det kändes mysigt att vara fattig och arbetslös och få nerkört i halsen ”sluta gråt, KÖP istället”. Studs Terkel har skrivit en bra bok om det: Hard Times. (Har sett det slagordet förr nämligen) Den boken rekommenderas för den som vill läsa om den galna depressionen och vissas uppmaningar att fattiga skulle konsumera sig ur krisen!

Ett fascinerande historiskt mynt. Men någon judisk-nazistisk konspiration är detta inget bevis på.

Svårare än så är det inte att avslöja rasistiska myter. Genom internet sprids en massa skräp över hela världen. Men internet ger oss också en oanad möjlighet att avslöja myter. Före internet skulle det tagit veckor eller månader att avslöja denna myt. NU tar det några minuter på internet, tack vare Google!

Utanförskapsområden

Känner du till hur många bostadsområden i Sverige som idag klassas som s.k. ”utanförskapsområden”? Känner du till vem som har bestämt vad det är för något? Det finns olika debattörer som försöker påstå och bevisa olika saker – med grova generaliseringar – om alla som de anser är invånare i de utpekade områdena. Men det är även problematiskt att Folkpartiet, som skapat hela begreppet, utesluter väldigt många områden helt ur sin granskning.

Känner du till definitionerna av vad som är ett s k ”utanförskapsområde”? Folkpartiets utredare konstruerade hela detta begrepp och vad det sägs ska vara, när de enligt egen utsago ville försöka ”…se de sociala problemen och presentera en reformagenda”? Deras definition tycks vara godtycklig och luddigt formulerad. Men såhär valde Folkpartiets utredning att formulera sig:

…mäter förvärvsfrekvens, skolresultat och valdeltagande i storstadsområdenas grannskapsområden (ofta motsvarande stadsdelar) och i övriga landets valdistrikt. För att ett område ska klassas som utanförskapsområde finns två kriterier:
1. Procentandel boende i området som förvärvsarbetar är under 60% för personer mellan 20-64 år.
2. Procentandel av alla niondeklassarna som går ut grundskolan med godkända betyg i alla ämnen är under 70% ELLER om procentandel för valdeltagandet i senaste kommunvalet är under 70%.
Andel utanförskapsområden
155 Utanförskapsområden av de totalt 4601 områdena.

Olika personer drar stora växlar på detta, några räknar själva ut egna versioner av statistik och försöker påstå att det finns snart 200 s k utanförskapsområden i Sverige respektive 186 utanförskapsområden.

Folkpartiet har själva uppdaterat sin ”Utanförskapets karta” och anser att det år 2012 fanns 155 utanförskapsområden i Sverige utav de 4.601 granskade områdena. År 2006 ansåg Folkpartiet att det fanns 156 utanförskapsområden i Sverige. Några nya har tillkommit i denna uppdatering, och några andra är inte längre ett utanförskapsområde enligt Folkpartiet. Bostadsområden är således inte automatiskt i en permanent nedåtgående spiral som är omöjlig att vända.

Folkpartiet uppger även ett par intressanta detaljfakta, som att genomsnittet av alla röstberättigade som bor i något utanförskapsområde och som röstade i kommunvalet 2010 var 64,5%. Det är inte alls långt ifrån deras uppsatta kriterier om 70%. Varför satte Folkpartiet sin gräns till 70 och inte till exempel vid 64 eller 65%???

Ungefär hälften av alla som vid det senaste granskningstillfället bodde i ett utanförskapsområde var födda i Sverige. Ungefär 18% var födda i ett europeiskt land och lite färre än 32% var födda utanför Europa.
Graf över procentandel personer som bor i småhus, bostadsrätt samt hyresrätt. Källa: www.scb.se
Graf över procentandel invånare som bor i småhus, bostadsrätt samt hyresrätt. (Lila staplar) Källa: http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Artiklar/Villa-vanligaste-boendeformen/ (Klicka på bilden för att komma till SCB:s artikel.)

Folkpartiet utesluter väldigt många valdistrikt och bostadsområden helt ur sin undersökning. Det gäller, bland annat, många glesbygdsregioner i södra Sverige och längs gränsen mot Norge och mot Finland, trots att man kan misstänka att det finns hög arbetslöshet och personer i någon form av utanförskap som bor där. Vad kan anledningen vara till detta, Folkpartiet?

De har valt bort alla områden där färre än hälften av invånarna bor i hyresrättslägenhet. Med det kriteriet ignorerar de samtliga invånare som bor i valdistrikt där det är vanligast att bo i egna småhus. I Sverige är den vanligaste boendeformen att flest invånare bor i egna hus.

Källa:
Utanförskapets karta 2014, pdf, utgiven av Folkpartiet.

Lästips:
No go-zoner för dummies

”Förortshat”, Johanna Langhorst
”Främling, vad döljer du för mig?”, Marcus Priftis

No go-zoner för dummies

UPPDATERAD ARTIKEL 10/2 2016

Ingenstans i Rikskriminalpolisens Granskningsrapport från 2014, eller i Nationella operativa avdelningens, NOAs uppdatering från 2015, nämns begreppet ”no go-zon”. I sin undersökning redovisade de 55 olika områden år 2014, och 53 stycken år 2015, men 15 ”särskilt utsatta”:

2015decMap

Visst förekommer kriminalitet, stenkastning mot brandkår, ambulans, polisbilar, och polis beskriver problematiska, lokala, kriminella gängbildningar och gängkonflikter – men det räcker inte för att man automatiskt benämner ett bostadsområde som en s k ”no go-zon”.

”No-go areas” är ett uttryck från USA, och har använts sedan 1960-talet. Visst kan det vara farligt att gå i några olika områden i USA där det finns kraftigt beväpnade kriminella gäng. Det är vad ”no go-zon” innebär; att det är uppenbart farligt för allmänheten att befinna sig där.

Vissa ”opinionsbildare” efterapar den retoriken. Rinkeby och Granängsringen i Tyresö kallades för ”no go-zon” under en period i början av 1990-talet.

Men, om man ringer runt lite i områden som pekades ut 2014. Så här uttrycker sig en person som bor i Laholm:

”…fattar inte varifrån någon kan ha fått för sig att Laholm skulle vara laglöst land? … kanske beror det på vad man har för bild av samhället? Jag känner mig inte rädd för att vistas utomhus. Jag bor just bredvid Lilla Nybo, ortens boende för nyanlända ensamkommande barn & ungdomar. Killar som bor där hälsar på oss när vi möter dem på byn. Har du hört så hemskt? De hälsar! Det ska man väl inte göra i det här jävla landet?”

Burning

Motargument intervjuar en annan person, en kommunpolitiker i Laholm. Hen säger sig bli extremt förvånad över påståendet att hen bor mitt i en påstådd s k ”no go-zon” , och kan inte se att det skulle kunna stämma överens med verkligheten. De känner ingen rädsla över att gå utomhus på kvällarna. En riksdagsledamot som bor mitt i Gävle-stadsdelen Brynäs uppger liknande omdöme om sitt hemområde.

Om man läser rapporter från Polisen, kallar de INTE något område för ”no go-zon” eller ”no go-area”, utan begreppet nyttjas endast av andra och klistrar det nedsättande på vissa områden. När man ifrågasätter de som försöker använda begreppet, så är det varenda gång en och samma rapport från Rikskrim som de länkar till. Begreppet ”parallellsamhälle” nämns, men det förklaras såhär (dec 2014, sidan 14):

”I de allra flesta utsatta områden har utvecklingen inte gått så långt att det är befogat att tala om parallellsamhällen i betydelsen alternativ samhällsordning.”

Rikskriminalpolisen beskriver de 55 områdena, (sidan 15) :

”…(polis) störs ofta och hindras i sin tjänsteutövning, vilket kan skapa olust att arbeta i området. Dessutom upplevs det vara problem med att klara upp brott i områdena. Det är svårt att få personer att delta i brottsutredningar, men det är också svårt att agera obemärkt och bedriva spaning i dessa områden…”

(sidan 18):

”I de fall allmänheten uppfattar det som att Polisen inte lyckas stävja och utreda brott kan det bidra till uppfattningen att kriminella ”styr” i området.”

Utgår man ifrån vad begreppet ursprungligen betyder och innebär finns alltså inga s k ”no go-zoner” i Sverige. Visst finns legitima diskussioner om att det i olika bostadsområden förekommer fattigdom, arbetslöshet, upplevt utanförskap, kriminalitet, dåliga skolresultat o s v – men majoriteten av de boende i VARJE område skulle kanske säga att de oroas av problem de upplever i och kring sitt bostadsområde.

Nästa gång du hör eller läser om ”no go-zoner” i Sverige, och denne hänvisar till Rikskriminalen, så har du nu motargument. För det är fel med kollektiv bestraffning, att svartmåla bostadsområden eller avhumanisera/stigmatisera alla som bor där.

Lästips:
Motarguments artikel om Folkpartiets rapport om Utanförskapsområden
”Förortshat”, Johanna Langhorst
”Främling, vad döljer du för mig?”, Marcus Priftis

UPPDATERING, 10/2 2016
Polisen har uppdaterat, med en helt ny granskning, där 53 ‘Utsatta områden’ nämns. 15 av dessa områden ‘anses som särskilt utsatta’, vilket betyder att i 15 bostadsområden i Sverige, där har polis vissa ‘svårigheter att fullfölja sitt uppdrag’.
Alltså ännu inte någon s.k. ”no go-area” i Sverige!

Myt: Migranter utan giltiga identitetshandlingar

Under en längre tid har uppgifter på Internet florerat om att den absoluta merpart av asylsökande som kommer till Sverige medvetet slänger id-handlingar för att lura till sig uppehållstillstånd. Lögner sprids om att det för asylsökande ofta räcker med att påstå sig komma från ett visst land för att kunna få asyl beviljad i Sverige.

Russian Federation: stampsSkälet till att de absolut flesta asylsökande saknar pass och andra id-handlingar har en huvudsaklig förklaring. Dessa människor smugglas till Sverige av flyktingsmugglare. Att smuggla flyktingar är ett brott som renderar höga böter och fängelse. De som smugglar flyktingar vill undvika att straffas. För att undgå det vill de, efter bästa förmåga, undvika att polis och åklagare kan bevisa att de har smugglat flyktingar. Ett enkelt sätt att bevisa att någon är flyktingsmuggare, är att gripa denne tillsammans med människor som har pass på sig, utan att det finns viseringsstämplar i passen. Det är därför flyktingsmugglare, nästan undantagslöst, beslagtar pass och, oftast, andra identitetshandlingar av de personer som de skall smuggla. Ett krav för att låta sig smugglas är ibland också att de som har giltiga passhandlingar överlämnar dem till flyktingsmugglarna för att de skall få låta sig smugglas. Detta för att flyktingarna inte skall kunna gömma pass på sig.

En annan viktig förklaring till varför flyktingar ofta saknar pass, är att pass är, som regel, svåra att få utfärdade i länderna som de flyr ifrån.

Politiskt oppositionella som vill försöka fly måste ofta hålla sig gömda från myndigheterna i det land som de flyr ifrån. Att söka pass kan dessutom indikera för förtryckande regimer att deras politiska motståndare tänker gå i exil. Exempel på sådana länder, från vilka många flyktingar kommit till Sverige, är Syrien, Irak och Eritrea. I ett land som Somalia, från vilket många människor flyr till Sverige, har det sedan väldigt många år saknats fungerande passmyndigheter. Pass har då helt enkelt varit omöjliga att få utfärdade.

Afghanistan är ett annat land från vilket många människor flyr. Landet har sedan år 2002 börjat skapa allt passmyndigheter, men än så länge utfärdas passen centralt vid inrikesministeriet i landets huvudstad Kabul. För det krävs att en afghansk medborgare har en födelseattest och är folkbokförd. De afghanska folkbokföringsregistren är inte datoriserade utan skrivna för hand. De arkiveras inte centralt i landet, utan i de olika provinsstyrelsernas kontor. Stora delar av folkbokföringsregistren förstördes under kriget mot Sovjetunionen, och det efterföljande inbördeskriget, och därefter det följande talibanstyret. Stora delar av landets befolkning, särskilt många unga, föddes utanför Afghanistans gränser och hamnade därför inte i landets folkbokföring. Afghanistan har under flera decennier haft, och har fortfarande, brist på läskunniga som kan folkbokföra sina medborgare. Detsamma gäller bristen på antalet tjänstemän som kan utfärda pass.

Många afghaner, inte minst de som bor i svårt krigsdrabbade delar av landet, löper ytterligare risker för sina liv om de tar sig till regionala myndigheter för att registrera sig och därefter bege sig till huvudstaden för att skaffa ett pass. Och även om en afghansk medborgare lyckas med att skaffa identitetshandlingar och därefter pass, krävs det ofta höga mutor för att få tjänstemännen att utfärda dessa dokument.

Vad händer i de fall då exempelvis afghanska och somaliska medborgare införskaffar pass och identitetshandlingar som de presenterar för Migrationsverket?

iq-testJo, Migrationsverket bedömer dem vanligtvis som ogiltiga. Det vill säga de räcker inte för att styrka identiteten i alla fall. Skälet är att själva processen för att skaffa pass, som beskrivs ovan, gör att svenska myndigheter inte bedömer passen som tillförlitliga. Passen är inte knutna till samma typ av datoriserade, centrala och tillförlitliga folkbokföringsregister som Sverige har. Passen har inte heller de säkerhetsmarkeringar som svenska pass har, vilket gör dem lätta att förfalska.

De flyktingar som har pass är till övervägande del den lilla grupp flyktingar som har råd att anlita smugglare som har kontakter med personal på flygbolag som låter sig mutas. På så sätt kan de flyga med viserade pass hela vägen till Sverige. Och även i de fallen så har flyktingar som anländer till Sverige med flygplan ofta andra människors pass. Pass som de sedan slänger på Arlanda flygplats.

Hur kan Migrationsverket veta vem den asylsökande är, och att vederbörande har giltiga skäl för att beviljas uppehållstillstånd i Sverige?

Jo, inom migrationsrätten krävs enbart att den som skall beviljas flyktingstatus eller status som skyddsbehövande, kan göra ”sannolikt” att den personen har skyddsbehov. Till skillnad från andra ärenden krävs ingen fullgod bevisning. Om så vore fallet, skulle nästan inga som flydde beviljas uppehållstillstånd. Något som även anges i UNHCR:s riktlinjer för fastställande av internationellt skydd och som är bindande för Sverige. För det krävs att den asylsökande kan lämna en i alla väsentliga sammanhang trovärdig, logisk och sammanhängande asylberättelse. Migrationsverket ställer frågor kring de åberopade asylskälen och jämför även med vad som är kända fakta kring landet och övriga förhållanden i det landet gentemot vilket asyl åberopas.

Den asylsökande skall även presentera alla skriftliga bevis och vittnen som går att uppbringa. Vittnen finns inte sällan genom släktingar och vänner som redan befinner sig i Sverige. Den asylsökande måste även aktivt medverka till att klarlägga sin identitet så långt som möjligt. Det sker ofta genom att asylsökande har med sig identitetshandlingar, observera: inte pass.

Alla identitetshandlingar som Migrationsverket får in granskas av Migrationsverkets dokumentenhet.

Därutöver får asylsökande genomgå språktest där både språkkunskaper, grammatik och dialekter utreds.

Mot hela denna samlade bakgrund fattas beslut i asylärendet.

===

Thabo ‘Muso har verkat i över sju år som både privat ombud och offentligt förordnat biträde åt asylsökande och för personer i alla slags migrationsärenden. Arbetstillstånd, uppehållstillstånd för anhöriga, gäststuderande, egenföretagare, medborgarskapsärenden, och har i den rollen träffat något tusental personer som har eller vill migrera till Sverige, varav kanske 350 varit klienter. Thabo har också utfört utredningar gällande migrationspolitik och migrationsjuridik åt flera riksdagspolitiker för olika partier,  hållit föreläsningar i migrationsjuridik och migrationspolitik i riksdagen och för olika föreningar över hela Sverige och deltagit i seminarier och paneldebatter med riksdagsutskott gällande migrationspolitik och migrationsjuridik. Thabo har även gått på utbildningar i Sverige och utomlands i UNHCR:s regi, och besökt flyktingar och andra migranter i Italien, Grekland och Afghanistan.

Uppehållstillstånd 2014

Migrationsverket redovisar kalenderåret 2014. Motargument har skapat en ”infographic” för att försöka motarbeta begreppsförvirringen. Motargument vill på detta vis försöka tydliggöra att antal utdelade uppehållstillstånd inte betyder att samtliga personer i statistiken automatiskt skulle vara arbetslösa eller bidragsberoende eller kommer stanna i Sverige permanent, på obestämd tid.

Migrationsverket presenterar sin sammanfattning.
Mer statistik i Excel-filer och i Pdf från Migrationsverket.

Uppehållstillstånd 2014
Migrationsverkets statistik över antal uppehållstillstånd 2014. (Klicka på bilden för att förstora den eller dela den på din facebook-sida)

Myt: Sveriges asyllagar är mer generösa än andra länders

Vid sidan av klagomål om hur dyrt flyktingmottagandet är, och rent av rasistiska uttalanden om såväl invandrare generellt som specifika grupper, så är nog den vanligaste kommentaren om invandring på internet, såväl som bland kollegor och vänner, den att Sverige tar emot många fler flyktingar än andra länder. Det påståendet har i sin tur skapat idéer om hur Sveriges flyktingmottagande ser ut, idéer som inte alltid stämmer överens med verkligheten. Här och nu slår Motargument hål på den kanske största myten om invandring av dem alla, nämligen den om att Sveriges asyllagar är mer generösa än resten av Europas.

Det är onekligen så att Sverige tar emot en stor andel flyktingar, både räknat i total siffra och i förhållande till folkmängd. Men detta beror inte, som många påstår, på att Sveriges asyllagar är mer generösa. Orsaken är istället att ett större antal människor söker asyl i Sverige än i andra länder, och därmed stiger det totala antalet beviljade uppehållstillstånd naturligt. År 2013 sökte drygt 50.000 människor asyl i Sverige, tredje flest i EU och flest i förhållande till folkmängd. Samtidigt var det endast ca 25.000 som faktiskt fick uppehållstillstånd i Sverige, en beviljandegrad på strax under 50 %, vilket inte är mer än i andra EU-länder. År 2014 sökte drygt 80.000 personer asyl i Sverige, men endast ca 35.000 fick uppehållstillstånd. Och i en intervju med Migrationsverkets generaldirektör Anders Danielsson i Svenska Dagbladet i december kan vi bland annat läsa:

Ett annat missförstånd är att Sverige skulle vara mer ”generöst” än andra länder. Anders Danielsson påpekar att Migrationsverket enkom är uttolkare av lagen. Och Sverige har inte högre grad av bifall än andra länder, bara fler sökande, påminner han.

Sanningen är att den svenska asyllagstiftningen inte skiljer sig från andra europeiska länders på några större punkter. Svensk asyllag bygger, precis som andra länders, på de internationella lagar om mänskliga fri- och rättigheter som man skrivit under, det vill säga bland andra Flyktingkonventionen, Genèvekonventionen, Internationella Konventionen om medborgerliga och politiska Rättigheter (ICCPR), samt EU-regler, och kan därför inte ändras utan att bryta mot internationella åtaganden. Anders Danielsson uttrycker sig såhär om de som fått asyl:

– Det här är människor som har flytt undan krig, förföljelse, tortyr, omänsklig behandling. De har enligt alla statsrättsliga och konventionsrättsliga bedömningar rätt till skydd.

Det enda asylskälet som skiljer svensk lagstiftning från de flesta andra länders är det som kallas ”övriga skyddsbehov”. En asylsökande kan bli bedömd som övrigt skyddsbehövande om hen

  • inte kan återvända till hemlandet på grund av väpnad konflikt eller på grund av svåra motsättningar i hemlandet,
  • känner välgrundad fruktan att utsättas för allvarliga övergrepp eller
  • inte kan återvända till hemlandet på grund av miljökatastrof

Denna paragraf av lagen kan ändras utan att bryta mot internationell lag, men det skulle inte göra någon skillnad på Sveriges flyktingmottagande. Under 2014 fick endast 122 personer uppehållstillstånd i Sverige under denna paragraf.

Statistik över antalet beviljade uppehållstillstånd i asylärenden 2014

Myten om Sveriges generösa flyktinglagar är alltså inte sann. Att vi tar emot fler människor beror på att fler kommer hit och frågar, vilket i sin tur beror på att vi har ett bättre rykte i världen än andra länder. Vi är kända för en rättssäker och förutsägbar prövning och för ett gott mottagande. Det är något vi borde vara stolta över.

Myt: Invandrare får full pension efter ett år

Enligt den högerextrema hatsajten Exponerat får en invandrare som kommer till Sverige vid 64 års ålder full pension efter bara ett år. Detta låter ju jättebra om man är en girig, lycksökande invandrare, som vill utnyttja det svenska välfärdssystemet. Det låter samtidigt för bra för att vara sant. Därför avser vi på Motargument, här och nu, att knäcka den myten.

I en artikel på nättidningen går att läsa följande:

En 64-årig nyhitkommen invandrare får full pension efter ett år. Han/hon garanteras lika stor pension som den svensk som arbetat heltid hela livet. De som inte arbetat heltid – t ex varannan kvinnlig pensionär – hamnar under fattigdomsgränsen. Är detta okej tycker ni?

man-76196_640Detta är ren skräckpropaganda från Exponerats sida, och man kan inte annat än fundera över vad anledningen är till att man väljer att publicera en sådan artikel. Vad har man för agenda, vad vill man uppnå, vad önskar man att läsaren ska förstå?

Jag har kontaktat Pensionsmyndigheten för att reda ut hur det egentligen ligger till med pensioner för nyanlända. Deras svar är att det inte stämmer att en nyanländ invandrare får full pension efter ett år i Sverige. Mer om det går att läsa här. Myt 7 rör pension för invandrare. Om garantipensionen och hur den ser ut för nyanlända går att läsa här. För att få maximal garantipension måste man ha bott i Sverige i minst 40 år. Som en del av myten att invandrare suger åt sig massvis med bidrag har vi den felaktiga uppfattningen om att Äldreförsörjningsstödet (ÄFS), skulle vara exklusivt för invandrare. Mer om det går att läsa i detta korta motargument.

Problemet med att, så kallat opinionsbildande, medier fabricerar och sprider lögner beträffande invandrare, flyktingar och invandring, är att många läsare ofta köper hela upplägget då det är lättillgängligt, grovt förenklat och, ofta, i enlighet med hur en del människor ser på invandrare; som giriga, lycksökande och utnyttjare av välfärd. Källorna som Exponerat hänvisar till inger allt annat än förtroende. Exempelvis använder man en lokal SD-ledamot i Ale som källa. Vidare i artikeln väljer artikelförfattaren att benämna före detta integrationsminister Erik Ullenhag som ”Erik Abdullenhag”. Är detta seriös journalistik?

Guldregnet över invandrerskan

Vi har egentligen förklarat detta tidigare, men eftersom historien om invandrerskan med de tre barnen som överöses av bidrag fortsätter att florera behöver det göras på ett nytt sätt.

Det är nämligen så att det finns en del som är sann, och det är de belopp som anges.

Det som däremot inte stämmer är alla sidopåståenden.

Vi börjar med att reda ut hur det ligger till, och sedan tittar vi på myterna runtomkring.

Hur det fungerar

Grundfelet i uträkningen är att så få verkar inse hur mjukt man landar om man är utan inkomst, ensamstående och har flera barn. Vårt samhälle är byggt så.

Vi tittar nedan på fem exempelmammor. De har samma livssituation, men med olika inkomster. Läkaren med snittlön, undersköterskan, den arbetslösa, socialbidragstagaren helt utan inkomst och kvinnan som befinner sig i ett heltidsetableringsprogram.

Vi tittar på fyra situationer: Ett fall med två barn, två fall med tre barn, och ett fall med fyra barn. Det tredje fallet är det som cirkulerar. Det är optimerat för att ge maximala fördelar för ”invandrarkvinnan”.

Vi kan genast glömma både läkaren och undersköterskan, och fokusera på den arbetslösa, socialbidragstagerskan och etableringsersättningsmottagerskan.

I tabellen får de guld, silver och brons (nåja, lila) efter vem som tjänar mest och minst. Skillnaderna är mycket små i alla lägen. Men vi kan konstatera att vid fyra barn lönar sig socialbidrag för alla tre.

Att leva på

Det finns två små tankevurpor i ersättningssystemet, och de är:

  • dels att etableringsersättningen är skattefri, men jämförs med skattepliktiga intäkter när man söker bostadsbidrag. Det ger 200 kr extra. Lite kan tyckas, men det blir mycket vid så låga inkomster.
  • dels att barnersättningen för barn över 11 år plötsligt blir 1.500, medan den är 800 under 11 år, men har man fler än tre barn räknas de inte alls. Det är ett lite märkligt skutt. Hade varit mer rättvist med t ex 1.000 resp 1.200. Det är därför guldregnsuträknaren har placerat barnen i spannet 11-19 år, tre till antalet.

Myter

Att denna ”myt” varit så seglivad beror förstås på att den inte är en myt rakt igenom. Siffrorna stämmer i sig. Vi har varit lite för slarviga, vi mytknäckare, med att förklara vari felet egentligen ligger, och för den som inte orkar läsa låter det därför ibland som rena bortförklaringar.

Så låt oss rätta till det. Siffrorna är alltså ingen myt – de är bara inte så märkliga som de låter.

Däremot finns många myter runt dem.

Läkaren som tjänar mindre

En läkare i Sverige har en genomsnittlig nettolön på 33.170 kr. Även om vi jämför en helt barnlös läkare med vår ”invandrarkvinna” erhåller hon mer än två tredjedelar av inkomsten. Och den som har motsvarande livssituation har 2-3 gånger så mycket att leva på efter hyra.

”Alla invandrare får …”

”Invandare får”, heter det, som om det var alla invandrare hela tiden. I själva verket krävs det en hel del av den som uppbär etableringsersättning. För det första ska hon vara beviljad asyl, och för det andra befinna sig i en etableringsfas, som typiskt varar i två år. Det är en heltidssysselsättning av praktik och studier. Den ensamstående mamma som orkar detta med tre barn är värd all heder.

Den retroaktiva föräldrapenningen

Det finns ingen retroaktiv föräldrapenning. Däremot finns möjlighet att få föräldrapenning för barn som fötts utomlands, men då måste man vara föräldraledig. I Sverige. Och barnen måste vara upp till åtta år, men i exemplet till höger har de alla fyllt 11. Så det är liksom en trippel myt.

SFI-bonus

SFI-bonusen är borttagen.

”Inget bidrag kan dras in för …”

Ehm, hallå, dras barnbidrag in för andra om man vägrar ta emot erbjudet jobb? Eller bostadsbidrag?

För att ha rätt till etableringsstödet måste man följa en heltidsplan, och gör man inte det blir det socialbidrag – vilket å andra sidan inte är någon större skillnad.

Men då hamnar i alla fall svenskan och invandrerskan på exakt samma nivå.

 Källor

 

En annan bild av Rosengård

Den mediala bilden av Rosengård i Malmö präglas av rasism, fördomar och okunskap. Det har i media länge målats upp en falsk bild av en statsdel tyngd av kriminalitet och upplopp, en stadsdel där ett besök är förenat med livsfara. Spaltmetrar har fyllts med upprörda medborgares ord, debattörer har menat att man måste ta tag i och prata om det allvarliga problem som de invandrartäta stadsdelarna utgör. Mycket få (även bland anti-rasister) har kritiserat den bild som media har presenterat.

Samtidigt har de nyfascistiska medierna såsom Avpixlat, Nationellt.nu och Fria tider gynnats av den mediala uppmärksamheten kring områden såsom Rosengård. På deras kommentarsfält och i deras artiklar frodas myten om Rosengård som en zon som närmast kan liknas vid en krigszon. Det förfasas över politiker och makthavare som lever isolerade på Söder i Stockholm långt ifrån den kriminella och kaosartade verkligheten många svenskar lever i.

Dessa två bilder hänger ihop, medias beskrivning av områden som Rosengård är en viktig anledning till att vi idag har en allt starkare växande rasistisk rörelse. Det är myter som den om det kriminella Rosengård som har lagt grunden för Sverigedemokraternas frammarsch i politiken. SD har aldrig behövt presentera en egen, en ny samhällsberättelse, de har aldrig behövt förklara invandringen på ett nytt vis: De har redan från början kunnat använda sig av en befäst myt om invandrartäta områden som områden präglade av kriminalitet. Därifrån är steget kort till att komma till slutsatsen att invandrare för med sig kaos och kriminalitet.

I detta bär de stora medierna en enorm skuld, det är deras uppgift att presentera en beskrivning av samhället som stämmer överens med verkligheten. På den punkten har de brustit, istället för att på ett verklighetstroget vis beskriva områden såsom Rosengård har man valt att falla till föga och leverera en falsk och rasistisk bild av våra invandrartäta områden.

Det är de stora mediernas bild av samhället som ligger till grund för SD:s frammarsch det är den bilden som vi måste kritisera, den är rasistisk, den stämmer inte överens med verkligheten.

405996_10151622178043275_123492512_n
Den mediala bilden av Rosengård riskerar att leda till stora polisiära felsatsningar: på bilden är, enligt ögonvittnen, 40 poliser delaktiga i att bryta upp ett slagsmål mellan två män i Rosengård.

Nu till verkligheten, den verklighet som ligger långt ifrån medias beskrivning av samhället med alla rasistiska tolkningar. Rosengård har 15 begångna brott per 100 invånare, Malmö centrum har 38, Göteborgs centrum har 46 och Norrmalm i Stockholm har hela 51. Även stadsdelar så som Östermalm där många av våra makthavare antas bo har högre brottslighet per 100 invånare 22. Hur kan det då komma sig att när man reser, flyttar eller besöker Malmö eller Rosengård ofta får höra ”hur vågar du? Akta så du inte blir skjuten/rånad”, medan man aldrig hör det när man ska ta sig en öl på en av Söders krogar. Det finns bara ett svar på detta; media har matat oss med en felaktig bild av förhållandena. Rosengård är inte ett farligt område. Det är dags att vi börjar inse det.

För oss som inte vill se de rasistiska rörelserna vinna mark är det viktigt att slå hål på myten om det farliga Rosengård. Det är viktigt för oss att avkräva ett ansvar från media. Det är viktigt att vi kräver av media att deras rapportering har någon förankring i de fakta och den forskning som finns till förfogande. Gör vi inte det öppnar vi dörren för rasisterna.

/Hiram Li

Källor:

http://www.brottsportalen.se/index.php?curPage=26&kommun=142

http://www.brottsportalen.se/index.php?curPage=29&kommun=110&stadsdel=8

http://debatt.svt.se/2012/03/21/brottsstatistik-visar-att-rosengard-ar-ett-lugnt-omrade/