Etikettarkiv: ensamkommande

Myter om ensamkommande

1. ”Förr godtog Migrationsverket allas åldrar enligt deras uppgifter och alla fick stanna!”

migverketOm vi tittar på 2015, innan reglerna ändrades, gällde följande:
– 2 524 hade skyddsbehov av någon sort. Det betyder att det är irrelevant huruvida de ljög om sin ålder, för de hade rätt att stanna i alla fall, och de fick inga direkta fördelar av sin ålder vad gäller beslutet, förutom att Migrationsverkets personal behövde visa viss hänsyn under intervjuerna. (Se 3.)
– 545 fick stanna pga särskilt ömmande omständigheter, sannolikt för att de var minderåriga och familjen inte stod att finna.
– 426 fick avslag (se fliken ”Ensamk barn – Unacc minors”).

55 procent av dem som saknade asylskäl blev alltså trodda.

Övriga 45 procent fick avslag antingen för att de inte blev trodda, för att deras asylskäl inte sågs som tillräckliga, relevanta, eller för att processen tog så lång tid att de hann fylla 18 innan beslut.

2. ”Förr gjorde man inga ålderstester!”

Alla som bedömdes som äldre än de uppgivit hade möjlighet att göra ett test för att bevisa sin ålder. Då som nu. Det var den asylsökande som hade bevisbördan.

Men läkarna ville under några år inte genomföra dem på Migrationsverkets begäran. Därför var den asylsökande tvungen att själv ordna ett test. Idag är det fortfarande frivilligt, men Rättsmedicinalverket har uppdraget att genomföra dem, och det gör processen enklare.

3. ”De som ljuger om sin ålder tar upp plats på HVB-hem fast de inte borde göra det!”

Migrationsverket sätter/satte även de som är upp till över något år över 20 i HVB-hem, så även de som ljög hade sannolikt hamnat där ändå. Det är bara om de var äldre än 21 de tagit upp en plats (och utgjort en onödigt stor kostnad) de inte borde. Visst kostar en 17-åring i form av god man, men det är en mindre utgift i sammanhanget. Det betyder förstås inte att det inte förekommer att 25-åringar sitter på HVB-hem. Det har inträffat, men det gäller inte var och varannan ensamkommande.

Skillnaden mellan HVB-hem och asylboende är att de har eget rum där och det finns mer personal. Dessutom finns tider och regler och fler aktiviteter. Det är främst personalen som gör formen dyrare än asylboenden.

4. ”Tre av fyra ålderstestade var över arton år! Det bevisar att nästan alla ljuger!”

Det bevisar egentligen att en fjärdedel av alla som Migrationsverket bedömt vara vuxna förmodligen inte var det.

5. ”Tänk vad många det är som sa att inga ensamkommande ljög om sin ålder! Och nu, när vi vet att många ljög, borde de skämmas över hur naiva de var!”

Jag har följt denna debatt i många år. Jag har aldrig hört någon säga att inga ensamkommande ljuger. Det kan säkert finnas någon perifer debattör någonstans, men att detta skulle vara ett generellt påstående adopterat av breda massor är en myt. I princip alla som diskuterar ensamkommande har varit medvetna om att en del av dem vilselett myndigheterna, menar jag.

6. ”Många av dem som ljugit om sin ålder har tagit hit sina familjer!”

Du får sedan början av 00-talet bara familjeåterförenas om du har asylskäl, inte om du fått uppehållstillstånd för att du varit minderårig (enligt särskilt ömmande omständigheter). Och numera räcker det inte med att vara alternativt skyddsbehövande – du måste ha flyktingstatus och fortfarande vara under arton när du söker familjeåterförening.

Det är därför rätt få familjeåterföreningar som sker med ensamkommande som anknytningsperson. Det handlar om tiotal snarare än hundratal.

7. ”Bristen på åldersbedömningar är den främsta anledningen till att 40-50 procent under en tid sökte sig till Sverige.”

Det är inte säkert att det är en myt, för vi vet inte vad som triggade dem att åka till just Sverige. Men denna artikel är från februari, och innehåller intressanta intervjuer som ger en fingervisning. Den ger också mer information om diskussionerna runt ålderskontroller.

– Anders Rydén är Migrationsverkets landanalytiker och expert på Afghanistan:

”Vilken betydelse hade bristen på åldersbedömningar i Sverige?
– Liten, tror jag. Även om grabbarna och nätverken och smugglarna, eller vad man ska kalla dem, hade bra koll, så var det inget de funderade över i förväg. De tänkte inte så långt. Nu när beslutet finns och röntgenundersökningarna snart kommer i gång kan det däremot ha betydelse, som en signal.”

– UNHCR, FN:s flyktingorganisation, publicerade i höstas en rapport där 240 afghanska ensamkommande barn och ungdomar som kommit till Sverige intervjuas:

”De säger att de söker skydd i Sverige för att här finns bra utbildningsmöjligheter, respekt för mänskliga rättigheter, ett rättvist och effektivt asylsystem och goda möjligheter till ekonomisk utveckling.”

Ett citat från en intervjuad: »Om du vill ha arbete åk till Tyskland, om du vill ha utbildning välj Sverige«.

Barn och gräsbränder

Denna krönika är tidigare publicerad på Robsahm.se

På olika hatsajter pågår ett ständigt angrepp på begreppet ”ensamkommande barn”. 
Det har nu gått så långt att alltfler har börjat stryka ordet ”barn” och bara prata om ”ensamkommande”.
Det förekommer även att människor som försvarar asylrätten anklagas för att felaktigt utnyttja ordet barn när det snarare handlar om ”ungdomar”.Hela diskussionen är absurd. Och den är dessutom ett exempel på hur vi aningslöst kan luras in i att prata som rasisterna vill.Fakta är enkla och ser ut som följer:Vi har en internationellt gällande konvention som alla medlemsländer i FN har ratificerat (utom USA). Denna Barnkonvention definierar alla människor under 18 år som barn, om inte den nationella lagstiftningen har en myndighetsålder under 18.

Barnkonventionen är implementerad i utlänningslagens definitioner av barn. Av 1 kap. 2 § utlänningslagen framgör att ”Med barn avses i denna lag en person som är under 18 år.

Alltså: alla asylsökande under 18 år som kommer till vårt land utan vårdnadshavare är – per definition – ensamkommande BARN. Rent juridiskt. Att vi i vardagsspråket använder en lång rad begrepp som spädbarn, förskolebarn, skolbarn, tonåringar, ungdomar, etc förändrar inte detta faktum.

Så här är det relativt ofta. Den vardagliga semantiken går på tvärs mot juridiska definitioner i lagstiftningen.

Låt mig ta två tydliga exempel:

  1. ”Våldtäkt”.
    Det har ibland hävdats att det inte kan handla om våldtäkt om det inte har förekommit våld – eftersom prefixet ”våld” ingår i ordet. Juridiken säger dock något annat. Och går vi till andra språk så ser vi att kopplingen inte på något sätt är nödvändig. Exempelvis förutsätter själva ordet ”rape” inte våld.
  2. ”Mordbrand”
    Rent juridiskt definieras detta begrepp som ”en avsiktligt anlagd brand som hotar liv, hälsa eller egendom.” Det innefattar uppsåtliga bränder av hus, bilar, gräsmattor och skogar. Dvs det behöver inte finnas med någonting som kan beskrivas som ”mord” – det behöver inte ens finnas med någon personskada. Vi tar det en gång till – mordbrand är ”en avsiktligt anlagd brand som hotar liv, hälsa eller egendom.”. Lägg detta på minnet – avsiktligt anlagda gräsbränder är exempel på mordbrand.

Detta är en av förklaringarna till att Elisabeth Höglunds skyhöga siffror över dödligt våld var så felaktiga. Detta framkom när Riksdagens utredningstjänst på riksdagsledamot Staffan Danielssons uppdrag noggrant gick igenom Höglunds material. Hon räknade nämligen med mordbrand. Hon hävdade att hennes siffror visade att BRÅ ljög eftersom hennes siffror låg skyhögt över BRÅ:s. Men förklaringen var alltså att hon trodde att prefixet ”mord” i mordbrand innebar att det förekom dödligt våld. Men även avsiktlig anlagda gräsbränder räknas alltså som mordbrand.

Nåväl. Hur ska vi hantera denna diskrepans mellan vardagsspråk och juridiskt språk? Hur ska vi förhålla oss till det faktum att vi vanligtvis inte kallar sjuttonåringar barn, utan tonåringar eller ungdomar?

Vi ska ta det lugnt. Människor under 18 år ÄR barn i juridisk mening. Punkt.

Att vi i vardagsspråket använder begrepp som spädbarn, förskolebarn, skolbarn, tonåringar, ungdomar, etc förändrar som sagt inte detta faktum. Att det nu finns folk som på fullt allvar tror att det finns en hemlig agenda från dem som försvarar asylrätten att smyga in ordet ”barn” för att vi ska tycka mer synd om dessa sjuttonåringar är löjeväckande – de är helt enkelt ute och cyklar.

Mitt förslag är alltså att vi fortsätter kalla alla människor som söker asyl i vårt land och som inte har fyllt 18 år för ensamkommande barn. Om minderåriga känns bättre så använd det istället. Men i lagens mening är alla under 18 år barn.

Till den som har invändningar kan man säga följande:

”Jaha. Du kanske också tror att alla mordbränder måste vara mord?”

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Motargument vill påpeka att socialtjänstlagen säger att människor under 18 år är barn: ”Med barn avses varje människa under 18 år.”

Källor:

FN:s konvention om barnets rättigheter (Barnkonventionen)

Socialtjänstlag (2001:453)

Nyhetsbrev maj 2017

Här presenteras de artiklar vi publicerat under maj 2017

Artiklar

Nya brott? – artikel av Vladan Lausevic om Thomas Gürs ledare i GP angående brott denne anser vara en följd av invandringen

Vita rasifierade kvinnor – den samma men ändå den andra – artikel av Tina Holm om vithet, rasifiering och utseendenormer

Sverigedemokraterna och kulturarvet – artikel av Johannes Fredrikson om hur SD:s ideologiska bakgrund dikterar kulturarvspolitiken

Nazistiska och rasistiska mördare i Sverige – artikel av David Ehle som listar nazistiskt och rasistiskt dödligt våld i Sverige

I fokus

Indirekt diskriminering av SAS efter bristfällig EU-dom – artikel av Robin Bankel om hur SAS nekat en kvinna med slöja anställning

Bali, Breitbart och båtflyktingarna – artikel av Helena Trotzenfeldt om hur Hanif Bali sprider alt-right-media och siffertrix

NMR:s dödslista presenterad i Falun – artikel av Torbjörn Jerlerup om vilka NMR vill se dömas till dödsstraff pga folkförräderi

Bali, Breitbart och båtflyktingarna #2 – artikel av Helena Trotzenfeldt om Hanif Balis reaktioner på vår första artikel

Avledningsmanöver att kalla SAS-skandalen för PR-upplägg – artikel av Robin Bankel om debattören Rebecca Weidmo Uvells konspirationer kring SAS-skandalen

Korta motargument

Nazisternas inkonsekvens – korta av David Ehle om NMR:s bristande logik

Myter

”Kraftig överrepresentation av tonårspojkar” – kort mytknäckare av Helena Trotzenfeldt om att myten om att asylinvandringen kraftigt påverkar demografin

Myt: ”Allahu Akbar!” – kort mytknäckare av Johan Löfström om Herre gud och Allahu Akbar

Myt: Ramadan flyttar på nationaldagsfirande – mytknäckare av Torbjörn Jerlerup om praktiska lösningar vad gäller nationaldagar

Myt: ”Förbjud utländsk finansiering av moskéer!” – mytknäckare av Torbjörn Jerlerup om konsekvenser av att slopa utländska donationer till religiösa byggen

Marockanska ensamkommande: 3,2 promille – mytknäckare av Helena Trotzenfeldt om de marockanska gatubarnens situation

Krönikor

Normaliseringen av extremister – krönika av David Ehle om konskevenserna av att vi tillåter extremister att få utrymme i debatten och i samhället

Sverigedemokraters känsla för samhällskunskap – krönika av Torbjörn Jerlerup om nationella prov och skolans eventuella agenda

Den brottslige invandraren och rasistisk radikalisering – gästkrönika av ”Johan” om resan till och från rasismen och röstande på SD

 

 

Marockanska ensamkommande: 3 promille av dem som får stanna

48 av 50 marockaner som sökt asyl som ensamkommande var vuxna, heter det i SvD, efter att ett memo dykt upp som visar att av de som skickats tillbaka efter att ha ”ratats” av Sverige hade så många ljugit om sin ålder.

Och nyheten har spridits som bevis för två påståenden:

a) De som söker asyl som ensamkommande (hela gruppen, inte bara marockaner) ljuger
b) Sverige beviljar UT som ensamkommande till dessa män (trots att det handlar om dem Sverige valt att skicka tillbaka)

Vill vi på Motargument påstå att ingen som ljugit om sin ålder får stanna, eller att det aldrig förekommer att syrier eller afghaner ljuger? Nej.

Rättsmedicinalverket har kommit fram till att av dem som Migrationsverket bedömt kunna vara vuxna var de facto tre fjärdedelar också det. Men det vi påstår är att marockanernas situation inte kan användas som bevis för någonting.

Exempel på personer som skrivit om marockanerna:

1.

2. Staffan Danielsson menar att detta ”belägger och förstärker […] att 30 %, eller mer, av de som Sverige de senaste åren givit asyl som barn […] har varit vuxna män”. Staffan kan självklart ha rätt i sin tes. Eller fel. Men ”memot” som beskrivs i artikeln är inget bevis alls.

3. Även NyheterIdag har skrivit en artikel på ämnet.

Men marockanska killar/män är inte flyktingar eller skyddsbehövande. De är gatubarn, och de använder en asylansökan som ett verktyg för att slippa lämna landet. Deras situation är mycket olik övrigas.

Jämför gärna med syrier, den näst största gruppen ensamkommande. Incitamentet för en 20-årig syrier att ljuga om sin ålder har länge varit obefintligt. Hen får stanna ändå, och att låtsas vara minderårig med god man och inlåsning på HVB-hem eller familjehem och kontroll är bara besvärligt. Därmed inte sagt att det inte förekommer. Men situationen är en helt annan än för gatubarnen.

Migrationsverket redovisar tydligt hur ynka få av de marockanska ynglingarna som sökt asyl som ensamkommande som faktiskt beviljats uppehållstillstånd. Gå in under Statistik, och kolla filen ”Avgjorda asylärenden”, fliken ”Ensamk barn – Unacc minors” och sök upp raden ”Marocko” för respektive år. Eller nöj dig med vår sammanställning.

 MAROCKANSKA ENSAM-KOMMANDE Avgjorda varav bifall varav avslag varav dublin *1 varav övriga *2
2011             23               3             12               2
2012             95               3             47             10             35
2013           220             23             94               9             94
2014           335             16           152               2           165
2015           257             13             55               3           186
2016           154               5             27           122
2017 (jan-april)             44               3               6             35
 SUMMA        1 128             66           393             24           639

Under de senaste 6,33 åren har alltså 1 128 personer från Marocko sökt asyl som ensamkommande, och 66 har beviljats detta. Alltså mindre än sex procent, och ganska nära den andel som skickades tillbaka till Marocko, 2 av 50, dvs 4 procent.

Övriga då? Några är så kallade ”Dublinärenden” där de återsänds till ett annat EU-land, några får avslag – sannolikt efter åldersuppskrivning, men de flesta ingår i gruppen ”övriga 2”. De som försvinner. Går upp i rök.

Så ser det inte alls ut för övriga som söker asyl som ensamkommande. Här är en bild av totalen för samma tidsperiod.

 SAMTLIGA ENSAM-KOMMANDE Avgjorda varav bifall varav avslag varav dublin *1 varav övriga *2
2011        2 744        2 036           441           113
2012        2 915        1 882           416           328           289
2013        2 942        1 955           435           166           386
2014        4 334        3 269           509             83           473
2015        4 660        3 076           426             61        1 097
2016        9 491        6 853        1 121           117        1 400
2017 (jan-april)        2 127        1 623           286             23           195
 TOTALT    29 213     20 694        3 634           778        3 953

Här ser vi att flertalet fått uppehållstillstånd och att bara knappt fyratusen av knappt 30 000 som sökt asyl har avvikit. Och då ingår ju ändå marockanerna i denna grupp också.

Av dem som sökt är marockanerna 1 128 av 29 213, dvs 3,9 procent

Av dem som fått UT som ensamkommande är marockanerna 66 av 20 649, dvs 3,2 promille.

Av dem som avvikit är marockanerna 639 av 3 953, dvs 16,2 procent.

Vi vet ju varför det ser ut så här. De är gatubarn, de söker asyl när de ”måste”, men avviker snabbt, för att fortsätta kunna leva utanför samhället. De har ingenting gemensamt med syrier och afghaner, som är de stora grupperna ensamkommande. De som söker asyl för att de vill leva i Sverige. Och därför går det inte att dra någon slutsats alls om resten av gruppen baserat på marockanernas asylansökningar.

Deras hela tillvaro som Europas svartepettrar är djupt  tragisk, och förtjänar att tas på allvar.

Det sker inte på detta sätt.

Camilla Sandelius, gotländska medborgargardet och nazismen

Camilla Sandelius har under de senaste veckorna blivit ansiktet utåt för det gotländska medborgargardet. Det uppmärksammades efter den omtalade misstänkta våldtäkten mot en rullstolsburen kvinna. Gardets ilska riktas inte mot våldtäktsmän utan mot ensamkommande och invandrare från muslimska länder och Afrika som grupp.

Våldtäkt är ett grovt brott. Det är helt legitimt att vara ilsken om man anser att polis och domstolar är för mesiga mot våldtäktsmän. Men det är INTE ok att sprida rasistiskt hat mot alla ensamkommande, muslimer eller afghaner på grund av en misstänkt och trolig våldtäkt.

Om man gör det så blir man själv det monster man säger sig vilja bekämpa.

Det är det som skett på Gotland. Rasistiskt hat mot stora grupper av utlandsfödda sprids av ”invandringskritiska” personer, som nästan alltid har sympatier för Sverigedemokraterna. Och det som är ännu värre är att nazister öppet mobiliserar i dessa nätverk, och lyfts fram och får stöd av Camilla Sandelius.

Sandelius länkar ofta till fascistiska webbsidor, deltar i nazistiska podcasts på nätet, och tolererar nazister i sin Facebook-grupp för medborgargardet.

När en ökänd nazist filmade de asylsökande och nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen publicerade filmen la hon upp länken till nazisterna på sin Facebook-sida.

14808109_10154178173067672_1540843803_o

Misstag kan man göra, men detta är inte ett misstag. Sandelius har fått massor av kritik för postningen i sociala medier men har försvarat sin postning av artikeln. Detta trots att Nordfront och Nordiska Motståndsrörelsen är öppna nazister. (Se här och här och här till exempel.)

Igår berättade Nordfront att hon dessutom ställt upp på intervju i det pro-nazistiska Radio Regeringen. 

skarmklipp

Vad de står för framgår ganska klart i podden. Rivka Akvir, en av programledarna, försöker just nu för övrigt få folk till Nordiska Motståndsrörelsens demonstration den 12:e november i Stockholm.

ritva

Sandelius har postat länk till pro-nazistiska Motgift också. (De har många poddar som talar väl om nazismen och Adolf Hitler.)

14796086_10154178173327672_1079184936_o

Vad Motgift står för är inte svårt att se om man tittar på deras poddar. Det är det här stuket på dem.

motgifr

Det bör nämnas att Sverigedemokraterna redan tidigare har uteslutit Sandelius från partiet. Hon är alltså för extrem för dem. Ändå stöttar SD:s många av sympatisörer i och utanför Gotland Sandelius.

Det mest skrämmande är stödet hon får. I flera diskussioner på Facebook har jag påtalat för debattörer att Nordfront är öppna riktiga nazister.  Ändå påstår de jag pratat med om Sandelius att jag försöker förtala henne genom att smeta PÅSTÅDD nazism på henne. När man lite försynt påpekar att Nordfront ÄR nazistiskt får man istället höra att man är ”landsförrädare” och ”värsta kommunisten”.

Sandelius har postat andra suspekta länkar också. Förutom till sånt som Fria tider, Avpixlat, Motgift och Nordfront hittar man länk till Britain First i hennes flöde. Hon har dessutom intervjuats av  Ingrid och Conrad. Ingrid Carlqvist förespråkar samarbete med nazisterna i Nordiska Motståndsrörelsen.


14787436_10154178173427672_2049300279_o

Att Sandelius själv är rasist framgår tydligt i hennes flöde. Muslimer med namnet Hassan kan inte vara svenska, enligt henne.

Sandelius delar Nordiska Motståndsrörelsens åsikt att regeringen är landsförrädare som bör fängslas. Det framgår också tydligt i hennes flöde.

14807909_10154178173217672_1339160677_o

Det går att vara mot både våldtäkter, kvinnohat, nazism och rasism samtidigt. Pröva gärna det. Det rekommenderas!

Nyhetsbrev juli 2016

Här presenteras våra artiklar som publicerats i juli.

I fokus – om aktuella händelser

Ensamkommande på festivaler – krönika/mytknäckare av Helena Trotzenfeldt

Artiklar

Barnäktenskap bland flyktingar – artikel av Torbjörn Jerlerup om svårigheterna i lagstiftningen

Hatbrott – vad är det egentligen? – artikel av Tina Holm som benar ut begreppet hatbrott

”Vi måste berätta sanningen om kod 291” – artikel av Polimasaren om den omtalade kod 291

Sverigedemokraternas ”nya” taktik – artikel av Polimasaren om hur SD riktar in sig på känsloargument

Hur utövas demokrati i praktiken? – artikel av Elias Lodin om begreppet demokrati

Korta motargument

Att välja läkarens kön

Partiernas intäktsredovisning 2015

Mytknäckare

Bilden med ”Riot dog” är inte från Sverige – mytknäckare av Polimasaren om brist på källkritik hos ”invandringskritiker”

Lite om terrorismen i Europa – mytknäckare av Polimasaren som ger perspektiv på terrorism

Myt: Muslimer identifierar sig med terrorism – mytknäckare av David Ehle om att vara muslim inte är detsamma som att vara islamist

Recensioner

Bokrecension: Min Historia – Assata Shakur – recension av Johan Löfström

Reportage

#Almedalen2016: Tillit och migrationTherese Maurin rapporterar från årets Almedalsvecka

#Almedalen2016: Fakta eller feeling – vad bygger du dina åsikter på?Therese Maurin rapporterar från årets Almedalsvecka

#Almedalen2016: Inkludering och integrationTherese Maurin rapporterar från årets Almedalsvecka

#Almedalen2016: Att maska ett nätverkTherese Maurin rapporterar från årets Almedalsvecka

Ensamkommande på festivaler

Organisationen ”Ung cancer” säljer T-shirtar, kepsar och annat med sin slogan Fuck cancer. Få, om någon, skulle reta sig på att en medmänniska bär ett armband med denna text.

Så när polisens informationsavdelning skulle skapa en kampanj för att försöka stävja tafsandet på festivaler fick de idén att också använda armband – för att påminna och upplysa om hur viktigt det är att respektera framförallt kvinnors rätt att slippa bli nypta i bröst och rumpor. Det skulle de aldrig gjort. Ett närmast skoningslöst raseri har härjat i såväl etablerad press som på sociala medier. Några går så långt som till att hävda att Polisen ”hånar” offren. Polisen anses vägra se det ”verkliga” problemet. Jag har aldrig sett en artikel där ”fuck cancer”-armband påstås vara ett hån mot den som drabbas av cancer, men här gäller tydligen inte regeln ”vad jag finner irrelevant kan jag strunta i”.

Det verkliga problemet menas vara att det är ensamkommande unga män som alldeles allena står för alla övergrepp på festivaler.

Först ut var Svenskans Per Gudmundson, med ledaren ”tjafsa inte”, där han framför ovanstående tes mer eller mindre i klartext, med hänvisning till den rapport polisen sammanställde i maj. Sexuella övergrepp genomförs enligt honom enbart av ”en specifik grupp förövare”, som av sammanhanget att döma menas vara unga nyanlända killar.

Efter detta följer en rad artiklar, där olika konservativa skribenter går allt längre i sin kritik mot ett samhälle där ”kvinnors kroppar är allmän egendom”, och så, efter att polisen pekat ut ensamkommande som ansvariga för en rad övergrepp under Putte i Parken-festivalen i Karlstad, skriver Moderaternas Hanif Bali ett Facebookinlägg. I inlägget påstås det att de som beviljats asyl i Sverige mer eller mindre har förstört tillvaron för svenskar som inte tillhör ”eliten”, vilket bland annat visas genom att peka på hur livet blivit sämre för kristna asylsökande (som tydligen hade haft det bättre om de inte kommit till Sverige) och för invånarna i en ort vars avloppssystem gått sönder. Så till slut menar han att de som sökte asyl i Sverige 2015 utsatt trettonåriga flickor för ”taharrush gamea al-jinsy” på konserter och festivaler. Många av mina nära och kära gillar detta inlägg. Jag blir så där besviken igen, över bristen på kritiskt tänkande.

Jag vet sedan tidigare hur det går när man skriver något på Hanifs vägg. Han har, liksom SD, en flock skrivbordskrigare bland sina följare som idoliserar honom och går till grova personangrepp mot alla som framför något som ens andas kritik. Det är egentligen inte hans fel, men det gör att jag drar mig för att skriva där.

Men eftersom jag bestämt mig för att skriva denna artikel, tänkte jag passa på att mjölka hans trolltrupp på information om vilka övergrepp nyanlända skulle ha begått under just festivaler, och som svar på min fråga konstateras att det finns tre och endast tre händelser, som dock i sin tur kan delas upp i många övergrepp. Det är de båda välkända ”We are Stockholm” och nyårsafton i Kalmar, och det är ”Putte i Parken” den 2-3 juli i år. Det slutar med att jag tar bort hela tråden, efter att ha sparat den. Nationalisterna kan inte respektera att jag begär att inte bli taggad, och påhoppen spårar ur. Men jag får i alla fall svart på vitt att det inte finns fler händelser än dessa tre, för hade det gjort det hade åtminstone någon av alla dessa flyktinghatare garanterat vetat det.

Jag befinner mig i Karlstad. Domen här är inte nådig. Men efter att polisen först gått ut och bestämt påstått ”det råder ingen tvekan om vilka som tar sig dessa friheter. Gäng med 7-8 killar tillhörande gruppen ensamkommande barnändrar de sig och redigerar sin egen text. Två av dem som gripits var ensamkommande, men inte alla.

Jag har tidigare skrivit om det absurda i att påstå att enbart icke-svenskar skulle stå för samtliga sexuella övergrepp. Men sedan dess har debatten blivit än mer polariserad. Vi är många som minns hur det nöps i rumpor och bröst i en tid då det knappt fanns invandrare i Sverige. Vi beskylls ofta för att ”blunda för problemet” och att vi ”avsiktligt förvärrar” för nutida offer.

SD är förstås värst. De har ju så länge pekat på hur utländska män våldtar hej-vilt, och nu har de äntligen fått rätt, menar de. Riksdagsledamoten Paula Bieler hävdar i en dagsfärsk intervju att ”Det är vanligt att tycka att om en kvinna går klädd utan att täcka håret eller har en för kort kjol så är hon allmänt byte”. Var hon hittar alla de invandrade män som har denna åsikt framgår inte, men uppenbarligen är de så många att det går att påstå att ”det är vanligt”. Jag menar att män inte våldtar eller tafsar för att en kvinna inte bär slöja, utan för att de kan.

Bortom åsikterna finns fakta, och dessa i sin tur finns bäst presenterade i denna polisrapport.

Bakgrunden beskrivs så här:

”Grupper av män utsatte under nyårsnatten 2015-2016 unga kvinnor för sexuella ofredanden på flera håll i Europa. I Sverige har det uppmärksammats att ett sådant beteende har förekommit under bland annat ungdomsfestivalen We are Stockholm sommaren 2014 och 2015.

Med anledning av detta beslutade rikspolischefen att utsattheten för sexuella ofredanden bland ungdomar skulle undersökas. Uppdraget avgränsades till att fokusera på sexuella ofredanden på platser där folkmassor bildas, samt att kartlägga var i övrigt brotten begås för att polisen, direkt och indirekt, ska kunna medverka till att förebygga brott.”

Polisen har gått igenom tiotusen anmälningar från åren 2011-2016, och drar denna slutsats:

”Den övervägande delen av de utsatta är flickor som är yngre än femton år, men det förekommer brott även mot unga pojkar. Brott begångna på offentlig plats, till exempel i folksamlingar och på festivalområden, är förhållandevis få och utgör endast en dryg procent av det totala antalet brott. De allra flesta gärningsmän agerar ensamma och utsätter unga flickor vanligen för fysiska beröringar som upplevs som obehagliga. Antalet anmälda brott där gärningsmännen är fler än en är få.”

Senare:

De ensamma gärningsmännen har oftast inte kunnat identifieras men signalementsuppgifterna talar för att de inte utgör någon homogen grupp. I de fall där brotten utförts av gärningsmän i en större grupp på offentlig plats och i simhallar har gärningsmännen främst varit ungdomar som söker eller nyligen fått asyl i Sverige.”

Om vi nu sätter ihop detta får vi:

De allra flesta som utsätts för sexuella ofredanden råkar ut för ensamma gärningsmän, och dessa tillhör inte någon homogen grupp.

Det konstateras också att det i de fall då större grupper gått samman har det handlat om killar som sökt eller nyligen fått asyl i Sverige.

De nämner dock inte den våldtäkt som utfördes under Bråvallafestivalen 2014 av fyra ”pursvenska” gärningsmän. Det är i sin ordning, eftersom de inte ger andra exempel heller. Det vi dock kan konstatera är att polisen verkligen inte försöker få skyddsbehövande eller asylsökande att framstå i bättre dager än de förtjänar.

Att polisen därför konstaterar att de allra flesta övergrepp inte begås av män tillhörande en ”homogen grupp” finns det anledning att tro dem.

Det finns förstås anledning att ta ett extra snack med killar som söker eller fått asyl i Sverige. Jag har inga synpunkter på det. Vi som växer upp i Sverige får oss en dos av detta under sexualundervisningen i sexan. Och jag vill också tillägga att polisen i sin rapport konstaterar att övergrepp på badhus främst utförs av unga killar som nyligen kommit till Sverige.

När jag var tonåring i Karlstad på 80-talet polisanmälde man inte. Man konstaterade att ”det där jävla äcklet nöp mig i rava”, och sedan höll man sig undan från äcklet. Telefonen fanns hemma. Kameran likaså. Det var svårt att få tag på polisen och än svårare att dokumentera. Att den laissez-faire-attityden nu ändrats är förstås bra. Att vi pratar om sexuella övergrepp är förstås också alldeles lysande. Att i sammanhanget dela ut armband för att väcka än mer debatt var kanske en bra idé. Eller kanske inte. Men Sveriges asylkritiker har nu sågat kampanjen med fotknölarna, så nu är den rätt körd.

Det är beklämmande med polariseringen. Vi som vädjar om lite mer eftertanke eller åtminstone en faktabaserad debatt hånas och hatas.

Det finns en vilja att avhumanisera dem som söker eller nyss beviljats asyl. De beskrivs som lägre stående varelser. De drar runt i flock, drivna av hat och förakt mot ”våra” kvinnor, oförmögna eller ovilliga att tygla sin sexualdrift. De är inte som vi. De kan inte heller bli det.

Att det i själva verket är fråga om tre eller fyra festivaler där några tiotal av Sveriges, om vi ser till de senaste fyra åren, närmare hundratusen relativt nyanlända killar mellan 15 och 25 dragit runt spelar ingen roll.

Alla är skyldiga.

Att polisen nu i en objektiv rapport efter att ha läst tiotusen anmälningar fastslagit att de allra flesta övergrepp begås av en icke homogen grupp män spelar inte heller någon roll.

Alla vet ju vilka de är ändå.

Nyhetsbrev april 2016

Här presenteras våra artiklar som publicerats i april.

I fokus – om aktuella händelser:

När högerextremister trampar på terrorns offer – Krönika av Alina Koltsova om de två ytterligheterna högerextremism och jihadism.

Vi måste tala om debatten – Artikel av Alexandra Grönvall som vi tvingades uppdatera eftersom Ann Heberleins debattartikel i GP reviderades flera gånger.

Myt: ”Varför får ensamkommande mer än svenskar”? – Mytknäckare av Helena Trotzenfeldt som bemöter en Facebook-status som blivit viral.

Kramkulturen: I Sverige hälsar vi olika på kvinnor och män – Krönika av Torbjörn Jerlerup om handskakningsdebatten.

Mytknäckare:

Myt: Abdirisak Waberis berömda citat – Gästinlägg av Polimasaren.

Myt: Flyktingmottagning på ”europeisk nivå” – Ungern – Mytknäckare skriven av Elias Lodin och Thabo ‘Muso.

Muslimer – folkgrupp i lagens mening – Mytknäckare av Alexandra Grönvall. En HMF-dom i Södertörns tingsrätt ger rätt i att muslimer är att betrakta som en folkgrupp.

Artiklar:

Avpixlats hafsverk till källgranskning – Gästinlägg av Polimasaren. Avpixlat bryter mot de pressetiska reglerna och tummar på sanningen.

Kan man jämföra med nazismen? – Artikel av Torbjörn Jerlerup, som anser att vi bör jämföra dagens politiska rörelser med nazismen.

Korta motargument:

SDU, grenen som blev avsågad – Kort motargument om turerna kring det nya, och gamla, SDU (Sverigedemokratisk Ungdom).

Mord och dråp 2015 – Kort motargument om mordstatistiken.

Krönikor:

”Svenskfientlig” kalender –  En krönika av David Ehle om att den muslimska fastemånaden ramadan finns med i en del kalendrar.

#näthat: Verbala bombpiloter – En krönika av Thabo ‘Muso om tangentbordets makt och genomslag.

Islamism från nära håll – Gästinlägg av Ida Dzanovic om att muslimer inte skulle ta kampen mot islamism.

Recensioner:

Bokrecension: Vi lovade att berättaJohan Löfström recenserar ”Vi lovade att berätta”, en bok där människor i Palestina delar med sig av sina upplevelser mellan 2000 och 2011.

Tidigare nyhetsbrev:

Oktober 2015

November 2015

December 2015

Januari 2016

Februari 2016

Mars 2016

Myt: ”Varför får ensamkommande mer än svenskar?”

En Facebookstatus från i höstas cirkulerar just nu i nationalistiska kretsar. (Texten i sin helhet längre ner.)

Det finns ett generalfel i denna text, och det är påståendet att bidragen hon räknar upp skulle gälla ”ensamkommande”. Så är det inte. Vad hon pratar om är ersättningen för fosterbarn, oavsett bakgrund. Sverige gör ingen skillnad på ensamkommande och övriga barn som behöver placeras. Ersättningen beror på barnets ålder och situation och på uppdragets omfattning i stort – hur mycket tid barnet anses kräva. Det är därför lite märkligt att skribenten så precist kan ange belopp, eftersom hon inte verkar ha kommit tillräckligt långt i processen för att faktiskt ha fått ett barn anvisat.

Huruvida ersättningsnivåerna för föräldrar med funktionsnedsatta barn är tillräckliga vill vi inte gå in på, men det är beklagligt med denna jämförelse, eftersom det det bygger på den gamla skrönan om att utlänningar får något som inte svenskar får. Detta handlar inte alls om härkomst.

Påståendet att en vuxen alltid behöver vara hemma på heltid med ett fosterbarn är förstås helt absurt. Självklart, om barnet är nyfött, självklart inte om barnet är äldre, såvida det inte finns extrema behov. Fosterföräldrar har full rätt att förvärvsarbeta liksom alla andra.

På Motargument anser vi det också självklart att fosterbarn, som i princip undantagslöst levt ett traumatiskt liv oavsett om de är ensamkommande, frivilligplacerade eller omhändertagna pga bristande föräldrar/föräldraförmåga, ska ha ett eget rum och inte sova på en soffa i ett vardagsrum. Påståendet att fosterbarn annars sover ”i salar med 100 andra” begriper vi inte alls. Var finns dessa salar?

Vi som sätter barn till världen har, till skillnad från fosterföräldrar, ett försörjningsansvar. Det är inte meningen att samhället ska bekosta alla utgifter vi har för våra barn, såvida vi inte helt saknar egna medel.

De avslutande orden ”Jag förstår inte detta!!! Vart är rättvisan i detta?  Känner mig ledsen och kränkt!” sammanfattar hela statusen. Skribenten är av allt att döma kränkt för att hon upplever att samhället ger något till icke-svenskar som svenskar inte har rätt till, och det är också den skrönan som lever vidare i kommentarsfälten under de 1 200 delningarna av statusen. Ingen verkar ens reflektera över det faktum att det faktiskt inte i huvudsak är fosterbarnen som ”får” något här, utan de som väljer att vara fosterföräldrar – människor som gör en stor enorm insats genom att öppna sitt hem för någon annans barn.

Så byggs bilden av ”vi och dom” ut bit för bit, genom ogenomtänkta påståenden som delas okritiskt.

===

”SNÄLLA HJÄLP MIG ATT FÖRSTÅ!!!

Jag har som många av Er vet en son (snart 13år) med Down syndrom, autism och utvecklingsstörning.
Han saknar kommunikation. En utomstående som inte känner honom väl har väldigt liten chans om ens någon att förstå vad han vill.
Hans kost är väldigt begränsad, han har ingen riskbedömning och förstår inte fara. Han har fortfarande blöja då han inte klarar av toalettbesök på egen hand. Han har daglig medicinering osv
Han kräver 24timmar om dygnet tillsyn. Det är jag som står för denna tillsyn ALLTID!! I två år har vi kämpat för att få assistans och ALLA intyg säger enligt lag att han är berättigad till det. Men som sagt än är det inte beslutar…
Förstå mig snälla rätt. Jag älskar min son och gör detta mer än gärna. Men det är ett tungt arbete och ekonomiskt väldigt ansträngt!
Jag får ca 7000kr i månaden och det kanske låter mycket för en del… Men att klara sig på detta med två barn är ett klurigt spel.

För ett tag sedan tänkte jag att även om det är tungt och vi inte bor i ett slott, så har jag både energin, viljan och platsen till att hjälpa ett ensamkommande barn.

Ansökan gick iväg och informationen ang krav osv kom hem…
Barnet ska ha eget rum. (Tja jag sover gärna på soffan, men förundras över att det är ok att dom delar stora salar med 100andra men inte ok att dela rum med ett av mina barn)
En vuxen ska vara hemma på heltid med det ensamkommande barnet, då detta kräver mycket tid. (Inga problem men Varför gäller inte samma för ett handikappat barn och dess förälder?)
Man ska bo relativt centralt eller ha bil så att barnet kan åka in till stan och vara social ( förstår jag men varför får inte handikappade barn den rättigheten?)
Ersättningen för att ta emot ett ensamkommande barn är ca 700kr (brutto) /dag beroende på barnets problematik + 200kr/dag (netto) för barnets utgifter så som busskort, kläder, nöjen osv….
Nu undrar jag VARFÖR HAR INTE MITT HANDIKAPPADE BARN SAMMA RÄTTIGHETER???

Jag får ca 7000kr netto i månaden för omvårdnad av min son. Jag får ett barnbidrag på 1100kr månaden för att han ska kunna få ett socialt liv (bl.a.)

För ett ensamkommande barn får jag ca 14000kr netto i månaden för omvårdnad och ca 6000kr netto i månaden för att barnet ska kunna ha ett socialt liv (bl.a.)

Jag förstår inte detta!!! Vart är rättvisan i detta?
Känner mig ledsen och kränkt!

ALLA SUMMOR ÄR RIKTIGA!”

Avpixlats hafsverk till källgranskning

Artikel av Polimasaren

Trots att Avpixlat försökt att bli en seriös aktör i medievärlden och att de till och med skaffat en ansvarig utgivare så är kvaliteten på deras artiklar långt ifrån den man skulle önska sig. De påstår sig också följa de pressetiska reglerna.

källgranskning

Så vad har de gjort den här gången eller ska vi säga inte gjort? I en artikel om att statistik skulle visa att tre av fyra ensamkommande ljuger om sin ålder. Som källa använder de sig av en artikel i tidningen Göteborgs-posten. Avpixlat påstår att av de som kom 2014 vilket var runt 7 000 ensamkommande så testades ”långt ifrån alla” och det ska då ha varit för att läkarna vägrade göra den åldersbedömning som skulle fastställa barnens ålder.

Anledningen till att läkarna vägrar är att undersökningen är så pass osäker. Men det är inte hela anledningen. De som kan verifiera sin ålder och de som uppenbart inte är över arton testas inte av förklarlig orsak. Av dessa 7 049 ansågs 1 161 vara så pass osäkra så det var tvungna att bevisa sin ålder med en så kallad åldersbedömning.

Observera att det heter bedömning och inte bestämning för metoden kan inte exakt bestämma en ålder. Läs denna artikel i Dagens Juridik om den upp till fyra års felmarginal denna metod har. Så det är enbart 3/4-delar eller 77% av de 1 161 ensamkommandes ålder som höjdes. Vilket stannar på 894 personer av de som var osäkra och inte av det totala antalet som Avpixlat påstår. Vilket framgår tydligt i originalartikeln.

Vidare påstår Avpixlat att det enbart är en bråkdel av dessa ensamkommande som kommer från det krigshärjade Syrien. 2015 kom 3 777 av det totala 35 369 från Syrien. Av de övriga kom 23 480 från Afghanistan, 2 058 från Somalia, 1 939 från Eritrea och 1 097 från Irak för att nämna de största gruppernas medborgarskap.
För att få en mer rättvis bild så bör man även se till hur många barn som kom med vuxet sällskap. Sammanlagt så kom 17 596 barn från Syrien och 30 080. Utav dessa siffror kan vi se att det är vanligare att barn från Syrien kommer med vuxet sällskap och i fallet med barn från Afghanistan så kommer den övervägande delen själva.

Under 2015 steg siffran för “ensamkommande” till hisnande 35 000. Nästan alla “ensamkommande” som sökte asyl i EU 2015 gjorde det i Sverige. En helt övervägande del kom från Afghanistan. Bara en bråkdel kom från det krigshärjade Syrien. Dessa omständigheter sammantagna visar med all önskvärd tydlighet att strömmen av “ensamkommande” ingalunda handlar om flyktingskäl utan om ett systematiskt missbruk av asylrätten i allmänhet och Sveriges naivt släpphänta invandringspolitik i synnerhet

I förra stycket nämnde jag några ursprungsländer som då Avpixlat antyder inte skulle vara lika krigshärjade som Syrien och att de från de andra länderna inte skulle ha flyktingskäl. Jag skrev nyligen om hur nationalekonomen Tino Sanandaji vinklade om just afghanska ensamkommande flyktingbarn.

I januari 2014 beslutade Migrationsverket att det som sker i Afghanistan inte längre kan klassas som en väpnad konflikt. Det året blev det dödligaste året sen 2009 när de började med denna statistik. Se bild nedan

afghanistan

När det gäller Somalia så styr den militanta islamistgrupperingen Al-Shabaab som av flera länder bland annat Sverige klassas som en terrororganisation. USA:s utrikesdepartement beskriver Al-Shabaab som ”en våldsam och brutal extremistgrupp med flera medlemmar anknutna till al-Qaida”. Deras mål är att driva ut de etiopiska trupper som finns inom landet, men har inget emot att ge sig på civila mål. Ett exempel är när de den 2 april 2015 attackerade en högskola i Garissa i Kenya. Minst 147 personer dödades. Som vi ser är flera länder i närområdet också drabbade av denna terror.

Mer om säkerhetsläget i Somalia.

När det gäller diktaturen Eritrea så bryts de mänskliga rättigheterna konstant och fängslanden utan rättegång och tortyr av fritänkare är vanligt. Kritik av religiösa grupper kan sluta i fängelse. Alla icke-statliga medier är förbjudna. På reportrar utan gränsers World Press Freedom Index hamnade Eritrea på 180:e och sista plats 2014, efter Turkmenistan och Nordkorea, och enligt organisationen saknar landet helt och hållet pressfrihet. Claire Beston, Amnesty Internationals Eritrea- och Etiopienexpert beskriver dagens Eritrea

”..dagens Eritrea ser ut understryker hon att militärtjänstgöringen, som är obligatorisk för såväl kvinnor som män, spelar en nyckelroll i samhället och även är ett av myndigheternas främsta verktyg för att kontrollera befolkningen. – Den påverkar varje familj och trots att tjänstgöringen inledningsvis är en period på 18 månader, förlängs majoriteten av fallen på obestämd tid och kan pågå, också i form av tvångsarbete, under många år..”

I Irak pågår fortfarande strider mellan irakiska säkerhetsstyrkor och terrororganisationen Daesh som belägrar flera av de större städerna som Mosul och Fallujah. Huvudstaden Bagdad är fortfarande en skådeplats för ett stort antal terrordåd och då även med civilbefolkningen som mål. Resor till Irak rekommenderas icke. Mer om säkerhetsläget i Irak och här.

Författaren till artikeln hävdar alltså att de övriga asylsökande barnen inte kommer ifrån krigsdrabbade länder. Men det kan pågå konflikter som är våldsamma och dödliga utan att det är ett regelrätt krig. Att författaren sen påstår att vi har en slapp invandringspolitik stämmer inte heller vilket vi kan se på diagrammet nedan gällande året 2015.

Asylsokande-Afghanistan-1nov-1024x748

Som vi ser så får endast hälften av alla asylsökande uppehållstillstånd. Observera att denna statistik gäller alla asylsökande från Afghanistan och inte endast ensamkommande barn. Anledningen till varför 16% fått avslag är att säkerhetsläget varierar inom landet. Det är Dublinförordningen som leder till att 33% ska prövas i ett annat land. Förordningen innebär att de asylsökande ska söka asyl i det land de först kom till.

Läs mer om säkerhetsläget och se statistik i flera länder i artikeln ”Detta flyr de ifrån – och så många får stanna”.

I Avpixlat-artikeln beskrivs de asylsökande barnen ljuga om sin ålder för att få ”prinsstatus” i Sverige. Vilka rättigheter får du då som minderårig asylsökande som du inte får som vuxen? Ett barn blir inte placerat på ett boende för vuxna. Ett barn får också en gode man vilken tillgodoser det behov ett barn har av en vuxen. Inte fullt ut som en förälder, men ändå en viktig hjälp så barnets rättigheter blir säkrade. Även vid utvisning gäller särskilda regler för ett barn. Ett barn utvisas inte om det inte finns någon som tar emot barnen i hemlandet. Annars prövas ett barns asylansökan lika som en vuxen. ”Prinsstatus”? Nej, dessa regler är till för att Barnkonventionen följs och ger ingen extra lyx i tillvaron.

Den bild som används till denna artikel är en som används flitigt av ”alternativ media” när de skriver om ensamkommande flyktingbarn. Det framgår tydligt i ursprungsartikeln i gratistidningen City att personen är över arton år. Han har fått sitt uppehållstillstånd och bor i ett transitboende i väntan på att att få flytta till ett eget.

Inte helt oväntat så delas denna felaktiga artikel från Avpixlat av ledande Sverigedemokrater. Här ser vi deras partisekreterare Richard Jomshof dela den på Twitter.

screenshot-tweetdeck twitter com 2016-03-05 13-38-33

Inlägget blev längre än vad jag hade tänkt, men komplexa frågor har inga enkla svar vilket Avpixlat borde lära sig, men att förmedla fakta verkar ju inte vara Avpixlats agenda. Det handlar nog mer om propaganda som passar det parti sajten har kopplingar till. Så i frågeställningen i början av inlägget om vad Avpixlat inte gjort blir svaret att de har inte gjort en ordentligt källgranskning och de har inte kollat upp fakta. Så vilka av de pressetiska reglerna bryter detta inlägg emot?

  • Ge korrekta nyheter:
    1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
    3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.
    4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.
  • Var varsam med bilder
    12. Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering.