Etikettarkiv: NMR

I fokus

Jooo! FN kritiserar Sverige för tillåtande av rasistiska organisationer

NMR framför felaktiga konspirationsteorier om att Svenska FN-förbundet står bakom rapporten som kritiserar Sverige för att fortsatt tillåta rasistiska organisationer.

Den nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsens (NMR) hemsida påstår i artikeln ”Lögnpressen sprider återigen fake news om ‘FN-kritik’ mot Sverige”, publicerad den 12 maj 2018, i vilken det förnekas att Förenta Nationerna har utfärdat en rapport som kritiserar Sverige för att tillåta existensen av rasistiska organisationer.

NMR påstår att det i själva verket är svenska FN-förbundet (som är en från FN fristående organisation) som har författat rapporten.

I en poddsändning publicerad den 13 maj 2018, för flera av NMR:s ledare en längre diskussion, enligt vilken alla påståenden om att FN och dess rasdiskrimineringskommitté har publicerat rapporten, är ”lögner”.

Emellertid kan Motargument meddela för alla skeptiska och källkritiska nationalsocialister, att FN:s rasdiskrimineringskommitté faktiskt har kritiserat Sverige för att tillåta existensen av rasistiska organisationer.

I NMR:s artikel refereras FN:s rapport som ”…ett dokument på engelska som tar upp några av de frågor som FN-förbundet passionerat driver. Men allt är så diffust och orwellianskt att det fortfarande är ytterst oklart vad som egentligen försiggår.”

Vi på det äckligt politiskt korrekta Motargument har i vårt mångkulturella kramande, god kompetens på det engelska språket och kan bekräfta att rapporten på punkt 12, kritiserar Sverige för att inte ha förbjudit existensen av rasitiska organisationer.

Rapporten finns publicerad på hemsidan för Förenta Nationernas kommissionär för mänskliga rätttigheter, eller United Nations Office of the High Commissioner for Human Rights (OHCHR).

Men hur vet vi att länken verkligen går till detta organ? Länken till rapporten går visserligen till den länken som avslutas med ”ohchr.org”, men räcker det? Det är viktigt att inte tro på information för lättvindigt.

Den som vill kontrollera om OHCHR verkligen har skrivit den rapporten, kan skicka ett e-postmeddelande till e-postadressen InfoDesk@ohchr.org och fråga om epostadressen verkligen tillhör OHCHR och fråga om de ligger bakom adressen.

Men kan inte vem som helst ha satt upp en sådan e-postadress?

Om nationalsocialisterna fortfarande oroar sig för att bli bedragna, kan de även ringa till OHCHR:s växelnummer +41 22 917 9220 och be att få tala med någon på OHCHR som kan bekräfta att de ligger bakom rapporten.

Men kan inte vem som helst ligga bakom det telefonnumret och kan man ens lita på att man kopplas till rätt nummer via Telias utlandsupplysning?

Om NMR och deras anhängare vill vara riktigt säkra på att säkerställa fakta, kan de resa till Schweiz och Genève och besöka Palais des Nations, där OHCHR ligger.

Besökadressen är:

Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights (OHCHR)
Palais Wilson
52 rue des Pâquis
CH-1201 Genève, Schweiz

Byggnaden tillhörande Förenta Nationerna i Schweiz ser ut så här:

OHCHRs högkvarter

Nationalsocialister och alla andra hängivna källkritiker kan begära rapporten på plats.

Förutsatt att det inte framkommer att bygggnaden och dess personal bara är en fasad för människor som låtsas representera FN och till råga på allt lurat alla i hela staden Genève om den saken, kanske nationalsocialisterna kan ta till sig den bittra sanningen; FN kritiserar Sverige för att de inte har förbjudit rasistiska organisationer.

Vi vill uppmana våra läsare att delge alla tvivlare denna artikel, och i synnerhet varenda nationalsocialist som ni känner.

Redaktionen

 

 

 

Krönikor

Det mångkulturella traumat

Varför pratar i stort sett hela den främlingsfientliga rörelsen om “massinvandring”? En snabb jämförelse mellan det framförallt politiska partiet Sverigedemokraterna (SD) och den framförallt nynazistiska kamporganisationen Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) visar hur båda dessa organisationer – NMR i sitt 60-sidiga partiprogram och SD i sitt 48-sidiga principprogram – tar sin utgångspunkt i frågan om just massinvandringen och det mångkulturella samhället. Och de är knappast ensamma om det.

Nästintill varje punkt i respektive program åtminstone snuddar vid dessa frågor ur en eller annan aspekt. Men vad innebär egentligen “massinvandringen”? Vad menar SD/NMR när de talar om den?

Jag har inte för avsikt att i denna text bolla med siffror för att avslöja massinvandringen som den myt den också är. Det har vi på Motargument gjort tidigare; både här, här, här och i vår senaste mytknäckare på samma tema: ”Vi har fullt, vi kan inte ta emot fler”.

Den här gången kommer texten istället att kretsa kring ”massinvandringen” som begrepp och som ett slags känslouttryck – en väg för den främlingsfientliga rörelsen att sätta ord på ett snart 43-årigt trauma och en möjlig förklaring till varför ”massinvandringen” är så central för den.

”Massinvandringen” i SD:s principprogram

SD skriver i sitt principprogram – under rubriken “Sverigedemokraterna och invandringen” (s. 23) – om hur en “oerhört omfattande invandring” utgör ett direkt hot mot “vår nationella identitet eller mot vårt lands välfärd och trygghet”. SD:s lösning är att minska invandringen, skärpa asylreglerna så att flyktinginvandringen begränsas “till en mindre mängd flyktingar som uppfyller kraven i FN:s flyktingkonvention och som endast beviljas tillfälliga uppehållstillstånd under den period som de livshotande konsekvenserna av den konflikt eller naturkatastrof man har flytt ifrån varar” samt se över anhöriginvandringen. SD förespråkar även ett “aktivt och generöst stöd” för repatriering.

Zaarati-lägret i Jordanien. 2013 beräknades lägret hysa 144 000 syriska flyktingar.

Vad gäller frågan om “utlandsbistånd och hjälp på plats”, skriver SD att de är beredda att ge generösa bistånd till utlandet, men att “(s)tor varsamhet skall vidtas för att undvika riskerna med så kallad fungibilitet, det vill säga att biståndet får oönskade effekter till exempel i form av att ett frigörande av resurser som icke demokratiska regimer kan använda för att öka förtrycket av den egna befolkningen eller till att föra krig mot sina grannar”. SD förespråkar en bistånds-/flyktingpolitik som ska ”vara inriktad på att hjälpa flyktingar på plats, i krisområdenas närhet” (Principprogrammet, s. 23) – i kontrast till att ta emot flyktingar i Sverige.

1975

Förståelsen av invandringen som ett hot mot vår “nationella identitet” är central och kan spåras tillbaka till ett och samma avgörande årtal: 1975.

“Vårt alternativ till mångkulturalismen är en återgång till en gemensamhetsskapande assimilationspolitik liknande den som rådde i landet fram till år 1975, där målsättningen är att invandrare skall ta seden dit de kommer och på sikt överge sina ursprungliga kulturer och identiteter för att istället bli en del av den svenska nationen.” -Principprogrammet, s. 21

Den s k “Invandrarutredningen” tillsattes 1968 som ett uttryck för insikten att invandringen till Sverige inte längre kunde förstås som ett tillfälligt efterkrigstidsfenomen, utan att rörligheten över statsgränserna var här för att stanna och att den tills dess oproblematiserade uppfattningen om att de invandrade självklart både ville och skulle assimileras in i det svenska samhället hade börjat skeva. Bl a fackföreningar hade dessutom, genom att uppmärksamma hur “invandrade arbetares ställning var betydligt svagare än den infödda arbetarklassen” (SOU 2005:56), börjat sätta ord på en pågående, strukturell diskriminering av gruppen “invandrare” och ställde därför krav på särskilda insatser för att underlätta deras position och inkludering i samhället.

Invandrarutredningen presenterade så småningom sitt huvudbetänkande (SOU 1974:69) vilket resulterade i ett enigt riksdagsbeslut om de nya riktlinjerna för svensk invandringspolitik; den ödesdigra proposition 1975:26. Och det är alltså dessa då nya riktlinjer som SD (och resten av den främlingsfientliga rörelsen) vänder sig så starkt emot. Det var då Sverige blev – eller “skulle göras” – mångkulturellt. Det var då allting rasade samman.

Nysvenska Rörelsen har rötterna i studentföreningen Det Nya Sverige, som bildades i Uppsala 1930. Genom åren har rörelsen genomgått namnbyten och omorganisationer och hunnit förknippas med både nazism och fascism. (Källa: Expo)

Beslutet och det följande fokus som lades på invandrade grupper av människor blev ett slags trauma för de främlingsfientliga krafterna. Per Engdahl och Nysvenska Rörelsen (NSR) formulerar i aprilnumret 1979 av sin medlemstidning Vägen framåt hur “invandring, som skapar betydande minoriteter med egna mönster utgör /…/ ett hot mot ett folks existens och därmed mot den kultur, som det representerar”.

Leif “Zeilon” Ericsson beskriver på ett liknande sätt sitt personliga trauma när han vid tiden efter 1975 plötsligt insåg att “invandrarna från avlägsna länder och kulturer nu blivit så många att de skulle kunna utgöra direkta hot mot svenska värden. Inte bara kulturellt utan även historiskt, moraliskt, etniskt, socialt och politiskt. Vårt folks själva existens skulle hotas, vårt lilla folk skulle försvinna så småningom – om inget gjordes för att stoppa invasionen” (ur BSS – Ett Försök Att Väcka Debatt (1990)).

Det plötsliga synliggörandet av invandrarna som en grupp/flera grupper med i Engdahls och Ericssons ögon inkräktande, kulturella rättigheter blev alltså till (bevis för) en slags invasion. Som motreaktion grundade Ericsson “kampanjorganisationen” Bevara Sverige Svenskt (BSS), som sedermera skulle upplösas och återfödas under beteckningen Sverigedemokraterna

Ett mångkulturellt trauma

När SD eller någon annan grupp ur den främlingsfientliga rörelsen talar om “massinvandringen” är det alltså framförallt att förstå som sviterna av det trauma som drabbade dem 1975, när det som idag (av SD) hänvisas till som “etablissemanget” enhälligt slog fast att till Sverige invandrade människor skulle ha samma rätt till sitt sätt att leva – till sin kultur – som alla andra här i vårt land. Sverige blev helt enkelt mångkulturellt.

“Massinvandringen” handlar med andra ord inte om siffror. Det är snarare – för att tala med dagens nyhetsspråk – ett uttryck för den främlingsfientliga rörelsens inneboende otrygghet. En otrygghet inför prospektet att inte längre med självklarhet stå i samhällets blickfång och centrum. Att glömmas bort. Bli osynlig. Så när Leif “Zeilon” Ericsson i SD’s förhistoria talar om hotet mot “vårt folks själva existens” och när SD i sitt principprogram varnar för hotet mot “vår nationella identitet” är det ett desperat rop på hjälp.

Att låta dem sätta agendan är dock uteslutet. De uttryck av bl a rasism och radikalnationalism som kännetecknar grupper som SD går stick i stäv med vårt samhälles demokratiska värderingar. Och att gå dem till mötes kan bli en väg mot att – i demokratins och samförståndets namn – börja göra våld på våra egna medmänskliga och demokratiska principer. 

Så hur gör vi? Hur botar vi traumat från 1975?

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar

Nu nazisympatisör, då SD:s toppnamn i Stockholm

Christoffer Dulny har kommit ut som en person som stödjer nazistiska Nordiska Motståndsrörelsen (NMR). Med anledning av det blickar jag tillbaka och minns att Dulny för bara tre år sedan var förstanamn på partiets listor till kommunfullmäktige i Stockholm och han var anställd av Sverigedemokraterna (SD) fram tills i år. Jag jämför affären som fick honom utesluten från partiet med affären ”afghan”. Dulny fick gå och Jörgen Fogelklou sitter kvar, trots att Fogelklous rasism är sju resor värre än någonsin Dulnys varit.

Sveriges Radio har tittat på alternativa högern och deras nya talesperson, den f d sverigedemokraten Christoffer Dulny.  I programmet framgår det att Dulny numera tillhör de i extremhögern som öppet stödjer nazistiska NMR.

”I ett avsnitt i Nordisk alternativhögers podd ledd av Christoffer Dulny kommer de medverkande fram till att deras enda problem med Nordiska motståndsrörelsens, NMR:s, partiprogram är att de anser att NMR:s ekonomiska politik ligger för långt till vänster.  Att NMR är en nazistisk organisation och att hot och våld är en central del i deras verksamhet, kritiseras inte. I stället berättar Christoffer Dulny om hur gott rykte NMR har i den internationella alternativhögern.

– Jag har bara hört bra saker. Faktum är att när man pratar om aktivism i Norden är det nästan uteslutande NMR som nämns.

När Ekot frågar om Alternativhögerns samarbete med nazister är Christoffer Dulny noggrann med att poängtera att varken han själv eller rörelsen i allmänhet är nationalsocialister. Men han tänker inte kritisera NMR, eftersom de är eniga i den för dem mest grundläggande frågan – ras och etnicitet.

– Det finns så klart en enighet kring det allra allra mest centrala. Det handlar om att Sverige är ett land som tillhör svenskarna och ska tillhöra svenskarna”.

Dulny tvingades bort från Sverigedemokraterna 2014 efter att hans skriverier under pseudonym avslöjats.  Läs mer i Expressen om det. Expressen skrev:

På Avpixlats föregångare Politiskt inkorrekt skriver han i en kommentar om sin oro för att det föds för många muslimer i Sverige:

”även om födslotalen bland muslimer som bott ett längre tag i t.ex. Sverige eller Danmark minskar så motverkas det ändå att man, i alla fall i Sveriges fall, importerar nya muslimer i tiotusental som kommer att föda lika många barn som de muslimer som kom för 20-30 år sedan.

Man får inte missa en sådan grundläggande sak, här i Sverige har vi fortfarande en massinvandring som är bortom all vett och sans, vi har knappt börjat oroa oss för nästa steg som är att vi blir ‘utfödda’ i vårt eget land, och vi betalar dem för det genom generöst vårdnadsbidrag och barnbidrag.”

Han erkände senare att fejkkontot var hans.

– Det har helt och hållet varit ett felaktigt agerande att kommentera anonymt under ett påhittat namn, säger Dulny till SVT.

Nu har han alltså gått ”full nazi” som man brukar säga. Men för en som följt hans skriverier några år är detta ingen nyhet. Däremot är det skrämmande att denne Dulny var första namn på SD:s lista för kommunfullmäktigevalet i Stockholm 2014. Detta är för bara tre år sedan. Dulny arbetade sedan på riksdagen för SD och umgicks med ledande SD:are utan att någon reagerade fram till 2017. Om Dulny någon gång spydde ur sig något rasistiskt möttes han av tummen upp eller glada tillrop.

Man skrev artiklar med honom, som t ex ovannämnde Linus Bylund gjorde. Man intervenerade på möten som den gång Erik Myrin (mannen som skapat SD:s blåsippelogotyp) och han gick på Pride. Hans inlägg på twitter retweetades och hans inlägg på Facebook spreds. Det fanns viss intern kritik mot SD:s dåvarande ungdomsorganisation SDU, men 2014 hölls den kritiken internt.

När vi ser Dulny närma sig nazisterna ska vi veta att han var en av SD:s toppar för tre år sedan.

Om inte Expressen hade avslöjat honom hade han kanske suttit kvar i SD än idag. Att någon uttalar sig som en nazist under skydd av anonymitet från anonyma trollkonton, anses inte besvärande inom SD. Bara man inte avslöjas med fingrarna i kakburken.

Minns bara att Fogelklou som Interasistmen avslöjade var personen bakom nicket ”afghan” på Flashback. Det han sa är långt värre än något som Dulny någonsin sagt. Inte ens Dulny har gått så långt som att hylla Joseph Mengele och föreslå att Zyklon-B kunde spara in på utvisningskostnader. Men det blev ingen mediestorm om Fogelklou. Han kan sitta kvar.

Det viktiga för SD är inte att bli av med personer som tänker som en nazist. Det viktiga för SD är att de inte avslöjas som nazister offentligt! Hyckleri, hyckleri, hyckleri!

Artiklar

Personer i debatten: Stefan Lindgren

Nyligen hölls det en offentlig manifestation mot NATO på Gotland där Stefan Lindgren var en av de inbjudna talarna. Bland arrangörerna för manifestationen fanns såväl Miljöpartiet, som Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet, men även det stalinistiska partiet Kommunistiska Partiet. För att undvika att detta återupprepas kan det vara värt att kika lite på vad Stefan Lindgren egentligen skriver om på sin blogg och vad han förespråkar.

Stefan Lindgren är en känd vänsterprofil och f d redaktör för tidningen Gnistan, men har ändå har skrivit för Fria Tider (för ett exempel, se här!)

Det är intressant. Fria Tider står nämligen nära det nyfascistiska nätverket Motpol och sprider antisemitiska konspirationsteorier. (Se Polimasaren, länk här och Svenska Kommittén Mot Antisemitism, länk här)

”När det avslöjades att en kandidat på en av Centerpartiets listor inför valet 2014 spridit en grovt antisemitisk video från den tidigare Ku Klux Klan-ledaren David Duke var Fria Tiders vinkel att politikern ”spridit en video där det förekommer kritik mot judar, även känt som antisemitism”.

Förintelseförnekaren Richard Williamson hävdade 2009, intervjuad av SVT:s Uppdrag Granskning, att inte en enda jude gasades ihjäl av nazisterna och att inte fler än 200 000-300 000 judar dog i nazistiska koncentrationsläger. I en nyhet om biskopen från 2014 skrev Fria Tider att ”Williamson konstaterade att historiska bevis starkt talar emot att gaskammare användes för att utrota judar på order av Adolf Hitler”.”

Stefan Lindgren har de sista åren gjort sig känd för att söka en allians med högerextremister i ämnen som båda är överens om. Som Syrien, som att arbeta mot NATO, som att bekämpa ”sionism” och ”Israel”. Lindgren har själv beskrivit det i en artikel där han försvarar Jan Myrdal, som också skrivit för Fria Tider. ”Finns beröringspunkter bör de prövas”.

”Om det politiska diktatet lyder att bojkotta, frysa ut, förtiga fenomen som Nya tider, Fria Tider etc så är det en radikals uppgift att undersöka om de erbjuder några användbara sprickor i muren. Finns det beröringspunkter – som kritik av Sveriges undfallenhet för USA eller kritik av en anti-nationell, proimperialistisk diskurs – bör de också prövas. Det betyder inte att man godkänner rasism eller främlingsfientlighet. ” (Källa)

Han jämför denna allians med den gång när när han försvarade förintelseförnekaren Robert Faurisson. På samma sätt som förintelseförnekarens åsikter var viktiga i debatten är Fria Tiders röst viktig idag, menar han. Lindgren menar att Faurisson har fel i mycket men rätt i en hel del: ”bilden av judeutrotningarna har korrigerats en hel del under påverkan av kritiken”.

”I stället för att hata Faurisson – som är MZ:s linje – gjorde jag en intervju för Folket i Bild  med honom när han besökte Sverige, en intervju som jag tycker klargjorde hans ståndpunkter.En kritiskt tänkande individ måste inse att personer som Robert Faurisson, hur felaktiga hypoteser de än driver, kan fungera som virus som skärper immunförsvaret i en hållbar historieskrivning. Faktum är att bilden av judeutrotningarna har korrigerats en hel del under påverkan av kritiken. Även mainstreamhistoriker som Lawrence Rees har tvingats erkänna att merparten av utrotningarna skedde på östfronten och på sovjetiskt territorium (vilket Faurisson förnekade men ofrivilligt öppnade vägen för.)Att vägra peststämpla (men gärna ta hård debatt med) Nya tider är dessutom en viktig markering mot det yttrandefrihetsfientliga drev som nu går fram bland Sveriges intellektuella. ” (Källa)

Antisemiten Ahmed Rami har lagt upp delar av Lindgrens material om Faurisson på sin blogg, Radio Islam. (se det här)

Att Lindgren försvarar Fria Tider och Faurisson är ingen överraskning för oss som såg att han redan 2012 försvarade förintelseförnekaren Lasse Wilhelmson. Argumentet är att ”hedersmannen” Wilhelmson är född jude, alltså kan han inte vara antisemit.

”Linderborg tänker nu anlita juristhjälp för att väcka tryckfrihetsåtal  mot Lasse Wilhelmson.  Han har inte gjort Åsa något ont, men hon tycker sig ha upptäckt att han är antisemit.

Jag har varit kompis med Lasse Wilhelmson i det antiimperialistiska  arbetet sedan annu dazumal. Han är en hedersman och besitter stor  intellektuell integritet.

På senare år har han börjat reflektera inte bara över  Palestinakonflikten i maktpolitiska termer utan också i religiösa. Som  inte är helt ovanligt med judar som känner vämjelse över hur deras  religion används har det i Lasses fall lett till avståndstagande från  judendomen som religion.

Det måste vara honom obetaget.  Att släpa honom inför domstol för att han kritiserar den religion han  är född in i – vore ett farligt prejudikat.” (Källa här)

Wilhelmson är känd för att mena att Förintelsen är en historieförfalskning, en lögn sionisterna som konspirerar om världsmakten skapat.  (se t ex hans artikel i den antisemitiska webbtidningen Arabnyheter här). Han menar att Hitlers kamp mot judarna och andra världskriget var ”världsjudendomens” fel eftersom de ”förklarade krig” mot Hitler på 30-talet. Han har försvarat och samarbetat med såväl Israel Shamir som Ahmed Rami (källa här). Han har spritt sina teser om förintelsen på nazistiska Radio Nordfront (källa) som är en del av Nordiska Motståndsrörelsen, och dessutom på högerextrema Granskning Sverige (källa).

PÅ tal om Ahmed Rami och Wilhemson skrev Lindgren så här om Ahmed Rami på Ryska Posten.  Samma sorts försvar för en antisemitisk förintelseförnekare:

”Wilhelmssons åsikt att judisk särorganisering – åtminstone i vårt land där judarna varit helt integrerade tills alldeles nyligen – är ett steg tillbaka tycker jag är värd att diskutera i alla fall. Och måste allt på Ramis hemsida vara förgiftat bara för att han har en arabnationalistisk, antijudisk hangup? Så som en betydande del av världen (dock färre än de som domineras av antipalestinska, antiarabiska hangups).”  (Källa)

Dessutom har Stefan Lindgren försvarat det grovt antimuslimska och rasistiska nätverket Pegida. (Källa) (Källa) (Källa) (Källa)

”Nu börjar förkortningen Pegida – patriotiska européer mot islamisering  av västerlandet – att dyka upp i massmedia.

Somliga är blixtsnabbt framme och stämplar de nya tyska  massdemonstrationerna som invandrarfientliga och rentav rasistiska.  Samtidigt tvingas de som Dagens Nyheters Jan Lewenhagen (jag minns honom  från tiden innan han blev oskuld) att erkänna att de är vanliga Dresdenbor som demonstrerar…

Det är inte Pegida som hetsar tyskar mot muslimer.  Eliterna från Merkel till Maas, från Frankfurter Allgemeine Zeitung till  Tageszeitung sprider sanningsvidrigt, att Pegida handlar om islamätare,  rasister och nazister.

Så ska de ungefär fyra miljonerna muslimerna i Tyskland göras medgörliga och  upphetsade mot tyskarna! Antifa (de våldsbenägna ”antifascistiska  grupperna, ö.a.) är att förstå som den väpnade armén i sådan antitysk hets… I verkligheten har Pegida gjort klart och tydligt att de inte är mot islam, utan mot islamiseringen…”  (Källa)

Han citerade Pegidas Jürgen Elsässer då han hetsade mot flyktingar i ett av sina alster. Invandrarna sågs där som en invasionsstyrka. (På nyhetsbanken.se 160109.)

”Bitte, låt er inte förskräckas. När ni ser att medborgare är hotade till liv och lem, förhindra det: dvs. fram med batongen och ut med CS-gasen. I nödfall kan också en rejäl mängd skott över huvudena störa. Och när människoliv hotas, då har ni den rätt, ja till och med plikten att förhindra mordförsök genom målinriktade skott. Ännu är Tyskland inte förlorat. Ännu är ni bättre beväpnade än de invaderande. Men angriparna har fått blodad tand.”(källa)

Om man söker lite hittar man en hel del andra skäl till varför man inte bör ta i Stefan Lindgren med tång ens.

  • Stefan Lindgren försvarar det högerextrema EAP. Lindgren skriver  positivt om EAP:s försvar för Syriens regering och slaktaren president Assad (Källa här).
  • Han anser att homosexkulturen är ett resultat av ”problematiska könsrelationer”. (Källa)
  • Han försvarar Syriens diktator Assad. (Källa)
  • I likhet med sin vän Lasse Wilhelmson försvarar Stefan Lindgren försvarar antisemiten Israel Shamir. ”Jag läser honom varje vecka på hans modersmål, ryska.” (Källa) För  ett tydligt exempel på Shamirs antisemitism se denna länk: (källa)
  • Han försvarar den kommunistiska massmördaren Mao. (Källa)
  • Han försvarar den kommunistiska massmördaren Pol Pot. (Källa)
  • Han försvarar Stalin. (Källa) (Källa)
  • Han försvarar Putin och anser att rysk press är friare än svensk. (Källa)
  • etc etc

Ursäkta att jag frågar men vad har Stefan Lindgren att göra på manifestationer arrangerade av Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet?

Artiklar

NMR medger själva att deras fana är en nationalsocialistisk hatsymbol

Jag och en grupp vänner, som fördrar att vara anonyma, har arbetat ihop ett material som visar att Nordiska Motståndsrörelsens fana och partisymbol är att betrakta som nationalsocialistisk. (Ladda ner här!) Vi grundar detta främst på att NMR själva, och deras ledare, definierar symbolen och fanan som nationalsocialistisk. Därmed bör symbolen likställas med hakkorset och det torde vara hets mot folkgrupp att flagga fanan eller bära NMR:s partisymbol i en nål på skjortan. En polisanmälan är gjord mot Simon Lindberg och Simon Holmqvist. Dessutom har en JK-anmälan gjorts för att bedöma om fanan och symbolen är hets mot folkgrupp.

Givetvis öppnar detta för stora möjligheter för privatpersoner att samla bevis för hets mot folkgrupp och anmäla själva. Det enda ni behöver göra när ni ser en NMR-medlem ute på stan är att fråga denne om hen anser att symbolen hen bär är en symbol för NMR:s  nationalsocialistiska kamp. Anser personen det är det bara att anmäla. Bifoga gärna fotobevis på att den lille hatpojken eller hatflickan bär symbolen.

Syftet är givetvis att få det testat rättsligt en gång för alla om fanan och symbolen kan anses vara nationalsocialistisk. Därmed gör vi det till ett brott att hålla eller hedra symbolen.

Simon Lindberg är ledare för NMR

Simon Lindberg har i en artikel 2013 i Nordfront definierat tyrrunemärket och tyrrunefanan som en symbol för NMR:s nationalsocialistiska kamp. En symbol som han själv stöder och leder.

“ Om man inte bekänner sig till nationalsocialismen och inte tror på radikal kamp så finns det fortfarande en del olika alternativ, vissa kanske starkare än andra och med viss skillnad i inriktning, men om man är nationalsocialist i själ och hjärta är valet av organisation nu väldigt enkelt genom att den nationalsocialistiska rörelsen står enad under fanan med Tyr-runan!”

Den presenterades så här på Nordfronts förstasida.Simon har även vid andra tillfällen framfört samma budskap. Samma år, 2013, skrev han:

”Vill man se på vår kamp utifrån ett rent affärsmässigt perspektiv kan man säga att Motståndsrörelsen är vårt företag, nationalsocialismen är vår produkt och Tyr-runan är vårt varumärke. För att kunna få folk att följa Tyr-runan, välja nationalsocialismen som sin livstro och ansluta sig till Motståndsrörelsen måste vi sprida propaganda. Ju mer desto bättre. För varje flygblad vi delar ut ökar vi kännedomen om Motståndsrörelsen och nationalsocialismen. För varje klistermärke eller affisch vi sätter upp bidrar vi till folks uppfattning om vår styrka och storlek på organisationen.” (Källa)

Den 1/5 i Falun och den 7 juli i Visby sågs han bära Nordfronts symbol på sin skjortkrage. Vid båda tillfällena sågs han tala framför flaggor och bilder av tyrrunan, med fanan vajande vid sidan om sig. I Falun tågade han främst, som ledare för NMR, i ett demonstrationståg med hundratals tyrrunefanor. Bilder och länkar till filmer är skickade till polisen.

Simon Holmqvist är en av redaktörerna för tidningen Nordfront

I en artikel på Nordfront förklarar han att fanan är en symbol för hans och NMR:s nationalsocialistiska kamp.

“ Tyrrunan är alltså, förutom en symbol för vår organisation och vårt uppror, även symbolen för en nordisk och nationalsocialistisk republik, något helt nytt som dessutom är ett av organisationens främsta och mest konkreta mål.”

Brottsplatsen i detta fallet är Piteå där han var med och satte upp en fana med NMR:s symbol på. Dessutom kan man se honom bära NMR:s fana i den film som finns publicerad från aktionen.

I bevisningen inkluderas dessutom ett exempel på att Emil Hagberg från NMR öppet medger att partisymbolen är nationalsocialistisk. Dessutom utgör partiets sång till fanan, Håll Fanan Högt, ett bra bevis på fanans koppling till nationalsocialism. Det är en svensk version av den nazistiska hyllningssången till hakkorsfanan, Horst Wessel Lied.

 

Vi visar dessutom att symbolen användes i Nazityskland

Att det därför inte är en slump att NMR och dessa individer valt tyrrunefanan och tyrrunemärket som en symbol för deras nationalsocialistiska kamp. Snubben med mustaschen är Hitler. Snubben med ögonbrynen är Hess och snubben längst fram med hjälm och glasögon är Himmler. Märket är från Hitlerjugend.

  


 Vi vill betona att symbolen, tyrrunan, INTE i sig är nazistisk. Den är en del av det svenska historiska arvet. Både historiker och ”asatroende”, ”fornsedare” använder symbolen. Fornsedarna är för övrigt oftast för mångkultur och brinnande antinazister. Som ett exempel på det har ni symbolen som HBT flagga här. Nationalsocialister stöttar inte HBT rörelsen.

 Däremot kan det klart sägas att tyrrunesymbolen och tyrrunefanan är nationalsocialistisk då nationalsocialister använder den och själva anser att den är det. Därmed är det då hets mot folkgrupp.  (För att dra två paralleller, Korset är inte en hatsymbol i sig, men på Ku Klux Klans fana är den det. Den muslimska trosbekännelsen är ingen hatsymbol, men på IS fana blir den det.)

Jag bifogar den längre skrivelsen om NMR och om fanan här:

NMRs fana – Jerlerup PDF version

Dessutom har vi skickat ett dokument med material kring Simon Lindbergs och Holmqvists brott till polisen. Den lägger inte jag ut här.

Det är fullt förståeligt om du vill att NMR ska knipa käft. Men ska vi stoppa dem måste vi egentligen få dem att babbla mer. Så prata med din lokale hatpojke eller hatflicka. Och ställ frågan om de anser att fanan eller partisymbolen symboliserar NMRs nationalsocialistiska kamp. 

/Torbjörn Jerlerup

 

Artiklar

Förbereder NMR brott mot mänskligheten?

Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) – Sveriges praktiskt taget enda återstående nationalsocialistiska organisation – har för avsikt, om de får den politiska makten i Sverige, att deportera flera hundratusentals människor från Sverige baserade på deras etniska ursprung. Deportation av människor från ett land utifrån sådana kriterier utgör ett brott mot mänskligheten och är straffbart enligt internationell lagstiftning.

Relaterad bild
Domare i Internationella Brottmålsdomstolen

Den internationella brottmålsdomstolen (International Criminal Court – ICC) I Haag, Nederländerna, skapades år 1998, med syfte att som högsta och sista instans pröva folkmord och brott mot mänskligheten. De länder som ratificerade domstolens stadga, den så kallade Romstadgan, förbinder sig såväl att bestraffa dessa brott och deras förövare, såväl som att utlämna misstänkta brottslingar till ICC.

Det nationalsocialistiska NMR, som innehar flera kommunala mandat genom Sverigedemokraternas öppna vallistor, har delar av sitt partiprogram som skulle kunna falla under Romstadgan.

Ur punkt 1, sid. 10 “Vår väg ut” I Nordiska Motståndsrörelsen politiska program:

“Nordiska motståndsrörelsen kommer:

• Upprätta ett statligt institut som kommer arbeta effektivt genom att med moderna genetiska profileringar rasbedöma samtliga människor som fått svenskt medborgarskap efter 1975 och deras efterkommande. De som kommit innan 1975 kan förlora medborgarskap om de döms för folkfientlig verksamhet.

• Genast påbörja återsändandet av merparten av de rasfrämlingar som befinner sig inom Nordens gränser. Detta ska ske på största humana vis för att inte mer än nödvändigt skapa lidande.”

Under artikel 7, punkt 1, avdelning D) i Romstadgan, under rubriken “Brott mot mänskligheten”, definieras brott mot mänskligheten enligt följande:

“1. Med brott mot mänskligheten avses i denna stadga var och en av följande gärningar när de begås som en del av ett vidsträckt eller systematiskt angrepp riktat mot civilbefolkning med insikt om angreppet:

[…]

d) Deportation eller tvångsförflyttning av befolkning.”

Punkten d) definieras ytterligare i Romstadgan enligt följande:

“d) avses med deportation eller tvångsförflyttning av befolkning: påtvingad förflyttning utan folkrättsligt tillåtna skäl av de berörda personerna genom utvisning eller andra tvångsåtgärder från det område där de lagligen uppehåller sig”

Utifrån ett folkrättsligt perspektiv torde det kunna konstateras att NMR:s rasbiologiska argument för sin “repatriering”/deportation av hundratusentals människor från Sverige utifrån rasbiologiska argument, inte utgör en förmildrande, utan en synnerligen försvårande omständighet. De rasbiologiska argumenten utgör snarare ett brottsligt uppsåt.

Försök till brott mot mänskligheten och det straffrättsliga ansvaret för NMR:s ledare

Även försök till folkmord och brott mot mänskligheten är kriminaliserat. Som “försök” räknas även anstiftan i form av planering och att individuellt eller kollektivt stödja och medverka i en grupp som har som syfte att begå folkmord eller brott mot mänskligheten.

Att försöka ta politisk makt genom demokratiska val för att införa en viss politik och som, utifall politiken genomförs, utgör ett brott mot mänskligheten, torde kunna betraktas som ett försök till brott mot mänskligheten.

Defence
Ms. Fatou Bensouda, chefsåklagare i Internationella Brottmålsdomstolen (hämtat från ICC:s hemsida).

I artikel 25 i Romstadgan, under rubriken ”Personligt straffrättsligt ansvar” anges följande:

“1. Domstolen skall ha jurisdiktion över fysiska personer i enlighet med denna stadga.

2. Den som begår ett brott som omfattas av Domstolens jurisdiktion skall hållas personligen ansvarig och straffas i enlighet med denna stadga.

3. Enligt denna stadga skall en person vara straffrättsligt ansvarig och kunna straffas för ett brott som omfattas av Domstolens jurisdiktion om personen i fråga

a) begår ett sådant brott ensam, tillsammans med någon annan eller genom någon annan, oavsett om den andre är straffrättsligt ansvarig,

b) beordrar, anstiftar eller påverkar någon att utföra ett sådant brott och det verkligen äger rum eller det görs försök att utföra det,

c) i syfte att underlätta utförandet av brottet, hjälper, tillskyndar eller på annat sätt medverkar till brottets utförande eller försöket att utföra det, däribland anskaffande av hjälpmedel för dess utförande,

d) på annat sätt medverkar till utförandet eller försöket att utföra ett sådant brott av en grupp personer som handlar i gemensamt syfte; sådan medverkan skall vara uppsåtlig och antingen

i) utföras i syfte att främja gruppens brottsliga verksamhet eller brottsliga avsikter, om däri ingår att utföra ett brott som omfattas av Domstolens jurisdiktion eller

ii) utföras i vetskap om gruppens avsikt att begå brottet,”

Mot bakgrund av det ovan beskrivna rättsläget, anför jag att:

1. Att Riksåklagaren inleder en förundersökning gentemot NMR:s ledning och andra relevanta personer som är medlemmar av NMR, gällande försök och förberedelse av brott mot mänskligheten.

2. Att Riksåklagaren antingen väcker åtal mot dessa personer, alternativt att justitiedepartementet inleder förhandlingar med Internationella Brottmålsdomstolen om utlämning av de misstänkta och att dessa istället åtalas av Internationella Brottmålsdomstolen för försök till brott mot mänskligheten.

I rest my case your honor!

Image may contain: 1 person

Thabo ‘Muso

Artiklar

Parlamentariska nationalister är farligare än gatuparlamentariska

Att grupper som Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) och Nordisk Ungdom (NU) får större uppmärksamhet och vågar göra mer genom sina beteenden och aktioner kan även förklaras med Sverigedemokraternas framväxt och ökat väljarstöd.

Även om medlemmar i NMR och NU ofta uttrycker sig negativt om SD, som t ex att nationalister inte är ”tillräckligt hårda” mot invandrare eller muslimer, så finns även en sorts anda i stilen ”vår tid är inne nu”. Man känner att man har medvind och att man kan uppnå sina mål.

Sådant beteende gör att SD gynnas eftersom partiet framställs i mer positiv dager jämfört med till exempel NMR. Under Almedalsveckan kommenterade Jimmie Åkesson om att aktörer som NMR bör kriminaliseras. På ett sätt blir det komiskt med tanke på att SD själva för knappt 20 års sen var i stil som NMR. SD övergick från nationalsocialism, folkhemsnostalgi och biologiskt föreställd rasism till nationalism, ny folkhemsvurm och kulturellt föreställd rasism. Inga stora skillnader alltså, ingenting att skryta med.

SD:s så kallade ”nolltolerans mot rasism” har aldrig fungerat. Nolltoleransen har däremot använts för att bli av med personer som partiets ledning ogillar. Som i fallet med Erik Almqvist  som fick avgå och Kent Ekeroth som har stannat kvar.  Alltså, så länge man kan bringa in röster till partiet som i Ekeroths fall så får man stanna kvar trots rasism. I Oscar Sjöstedts fall är man kvar i partiet trots uttalandet om judar som fångats upp på video, eftersom han anses vara viktig för partiet och därmed skyddas av andra av partiets ledande personer . Ett exempel på det är faktumet att en ledande företrädare för NMR som sitter på SD-mandat i Ludvika kommun.

Att NMR är farliga som organisation stämmer. Med tanke på att organisationens medlemmar har agerat på sätt som många anser är terrorism. Framför allt  i ett samhälle där det råder krig, där centrala institutioner inte fungerar, skulle aktörer som NMR sannolikt bete sig på liknande sätt som SS-avrättningspatruller, serbiska paramilitära förband eller Daesh-medlemmar. De som utför de ”smutsiga jobben”, förstör andras egendomar och saknar respekt för människovärdet.

Samtidigt är fallet att nationalister som SD faktiskt är farligare för individen och samhället om man inte bedömer faran i eventuella dödsoffer men däremot bedömer konsekvenser som individer och samhället kan få uppleva. Makthavande nationalister behöver inte våld eller behöver de mindre grad av våld för att uppnå sina mål. Man behöver kontrollen över centrala institutioner. Att man till exempel använder försvarsmakten, Säpo och Skolverket för att forma människor till nationalister som aldrig ifrågasätter makten eller samhällsutvecklingen utan bara accepterar det som anses vara den enda rätta sanningen, identiteten, samhällssynen.

NMR är en farlig gruppering men saknar tillräckligt mycket humant, socialt och finansiellt kapital för att avskaffa det öppna, demokratiska och pluralistiska samhället.

Nationalister som SD är däremot i motsatt läge där man har humant, socialt och finansiellt kapital för att uppnå sina mål genom övertagning av institutioner och formandet av policyn. Mellan nationalism och fascism är steget kort.

Artiklar

Sverige och FN-konventionen mot rasdiskriminering

Den 5 maj 1966 undertecknar Sverige en internationell konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering. Knappt sex år senare, 5 januari 1972, träder konventionen i kraft i Sverige.

Har Sverige efterlevt åtagandena man skrivit på på ett rakryggat och tillfredsställande sätt? För att finna svar på detta kan vi kika lite på vad som står i konventionen (del 1, artikel 2):

Konventionsstaterna fördömer rasdiskriminering och åtar sig att med alla lämpliga medel och utan dröjsmål föra en politik som syftar till att avskaffa rasdiskriminering i alla dess former och till att främja förståelsen mellan alla raser

När vi letar vidare i konventionen ser vi ytterligare exempel på att Sverige inte har efterlevt det man skrivit på i konventionen (del 1, artikel 2, del 1d):

Varje konventionsstat skall därför förbjuda och med alla lämpliga medel, däribland genom sådan lagstiftning som påkallas av omständigheterna, göra slut på rasdiskriminering
som utövas av enskilda personer, grupper och organisationer

I artikel 4 kan vi läsa detta:

Konventionsstaterna fördömer all propaganda och alla organisationer som grundar sig på föreställningar eller teorier att någon ras eller persongrupp av viss hudfärg eller visst etniskt ursprung skulle vara överlägsen någon annan grupp eller som söker rättfärdiga eller främja rashat och diskriminering i någon form och åtar sig att vidta omedelbara och konkreta åtgärder som syftar till att utrota all uppmaning eller utövande av sådan diskriminering. I detta syfte skall konventionsstaterna, med vederbörligt beaktande av de principer som omfattas av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och av de rättigheter som uttryckligen anges i artikel 5 i denna konvention, bland annat

  1. att rasdiskriminerande organisationer ska förbjudas
  2. att spridning av propaganda om ”rasöverlägsenhet” och ”rashat” samt våldshandlingar eller uppmaning därtill, mot bakgrund av människors etnicitet, är att betrakta som brottsliga gärningar
  3. att myndigheter inte ska främja eller uppmuntra rasdiskriminering
  4. att finansiering och stöd till rasistiska organisationer utgör straffbara handlingar
Om Sverige hade följt konventionen så hade Sverigedemokraterna förbjudits redan vid tiden då partiet bildades 1988. Om SD hade förbjudits hade ”vanliga” människor inte haft en susning om vad SD var, eller stod för. SD hade varit en kort parentes i svensk politisk historia.

Det finns andra partier och organisationer som, om Sverige hade följt föresatserna i FN-konventionen, aldrig hade kunnat bildas. Exempel på sådana är Nordiska motståndsrörelsen (NMR) och Nordisk Ungdom (NU).

Så, har Sverige tagit sitt ansvar och förbjudit rasdiskriminerande partier och organisationer?

Nej.

Fotnot: Motargument vill nogsamt poängtera att forskning har funnit att det inte finns några belägg för att det existerar olika ”människoraser”. Det finns bara en ”människoras”.

Dagens Nyheter: Ny DNA-teknik visar att det inte finns raser

Motargument: Det finns inga raser

Krönikor

Segla i motvind

Det har varit relativt tyst från Sverigedemokraterna (SD) på sistone. Att de inte har så mycket att tillföra till spelet kring Transportstyrelsen eller Anders Borg-skandalen må vara hänt, men inte ens då Kent Ekeroth dömdes för ringa misshandel tidigare i somras gjordes några särskilt uppmärksammade uttalanden från partiet, trots att Ekeroth är en viktig del av dess kärntrupp.

Helt tyst var det förstås inte, behöver kanske påpekas, men det handlade framförallt om att partiets representanter pliktskyldigt behövde svara på frågor snarare än att driva en poäng. Däremot har kusinerna i Nordiska Motståndsrörelsen (NMR) och Nordisk Ungdom (NU) gjort mer väsen av sig.

NMR, som efter första maj-tåget i Falun även visat upp sig i bl a Almedalen samt figurerat i en rättegång där tre av deras medlemmar dömts för inblandning i lika många bombattentat, har vid ett flertal tillfällen visat sina sanna nazistiska färger. Men de har också mötts av motstånd och protester.

Nordisk Ungdom har de senaste veckorna visat upp sig i åtminstone två misslyckade aktioner; först på Pride i Stockholm, där de snabbt och enkelt buntades ihop av polisen innan de hann göra någon större åverkan på firandet. Andra gången var för ett par dagar sedan, då de angrep en demonstration för ensamkommande ungdomars rättigheter på Mynttorget med slagord och en rökbomb. Även då omhändertogs de snabbt och resolut av polisen.

Förvisso är medial uppmärksamhet ett mål i sig för dessa grupper, men i dessa fall verkar uppmärksamheten snarare ha genererat en slags ökad samstämmighet i den folkliga opinionen, som nu mycket tydligare än förut har börjat sätta ner foten mot de värderingar och den ideologi NMR och NU representerar – och samtidigt markerat ett gemensamt om än ickeorganiserat ställningstagande för humanistiska värderingar, människors lika värde och en övergripande vilja att jobba för ett interkulturellt samhälle som omfattar alla människor, oberoende av deras respektive sätt att leva och tro. (Interkulturalitet handlar kortfattat om mötet mellan personer från skilda kulturer och ömsesidig förståelse dem emellan till skillnad från mångkulturalitet, som i jämförelse endast handlar om samexistens.)

Interna motsättningar

Samtidigt slits både Moderaterna och SD isär av interna motsättningar. Moderaterna står kluvna mellan å ena sidan sin SD-bejakande, konservativa del och å andra sidan den mer liberala del som fortfarande anser att det tänkta samröret med SD sviker partiets centrala, ideologiska värderingar. Samtidigt tar sig det redan välkända toppstyret inom SD alltmer sektliknande uttryck, enligt vittnesmål från avhoppade medlemmar som mellan raderna målar upp en bild av ett parti som mer eller mindre tappat både riktning och styrfart. Och mitt i allt detta publicerar både Novus och Demoskop opinionsundersökningar där stödet för SD plötsligt börjat störtdyka utan någon egentlig anledning. 

Det är förstås rimligt att tänka sig att allt detta hänger ihop. Nordiska Motståndsrörelsen och Nordisk Ungdom är båda två utmärkta exempel på SD-lightrörelser. Alla tre delar samma ideologiska grund – en kompromisslös nationalism som tar sig uttryck i bl a rasism och islamofobi och som hejvilt lånar språk, tankebilder och politik från NSDAP:s nazistiska politik i Tyskland på 30-talet – även om de skiljer sig åt i uttryck och sätt att bedriva kampen. De är alltså alla delar av samma helhet. Så när NMR och NU ökar sin synliga verksamhet, slår det förstås tillbaka på SD. Kopplingarna blir tydliga och allt mer uppenbara, eftersom de ju faktiskt tycker lika – om ensamkommande ungdomar, Pride, islam, mångkultur, integration… – och därtill på samma ideologiska grunder.

NMR och NU visar alltså med största, önskvärda tydlighet i vilken riktning SD drar Sverige redan idag. Och det i sig kanske är tillräckligt för att nästan var femte SD-sympatisör ska dra öronen åt sig.

Även om man är kritisk mot ett högt flyktingmottagande, brister i integrationen eller brister i välfärden är man alltså inte beredd att offra demokratiska grundvärderingar för att åtgärda dessa frågor i den anda NMR, NU och SD arbetar.

Sätter vi dessutom detta i kontexten av det rådande inre tumultet inom både SD och deras presumtiva samarbetspartner Moderaterna och Kent Ekeroths rättshaveristiska härdsmälta, är det egentligen självklart att presumtiva väljare lämnar partiet till förmån för stabilare alternativ med fötterna fast förankrade i demokratiska och humanistiska värderingar.

Framtida utmaningar

Den stora frågan är huruvida förlusten av väljarsympatier är början på en trend eller en tillfällig svacka. Två opinionsundersökningar genomförda ungefär samtidigt ger inget annat än en ögonblicksbild att analysera sönder. Dessutom är SD bevisligen bra på propaganda och marknadsföring – det har de visat gång på gång – och de har inte börjat kampanja inför nästa års val ännu. Men folk börjar vakna nu. Bombattentat, attacker mot HBTQ-rörelsen och mot sittstrejkande ensamkommande ungdomar som hotas av utvisning till ett av jordens just nu farligaste länder samt en partiledning som verkar isolera sig alltmer från sina gräsrötter är besvärande omständigheter för partiet och det är frågor som behöver besvaras om SD vill jobba tillbaka det här tappet.

Det ideologiska släktskapet mellan SD och NMR/NU är ett faktum. De sekteristiska tendenserna inom SD fortsätter att öka, vilket i sin tur förvärrar de interna slitningarna. Närmandet till Moderaterna, som på kort sikt såg ut som en seger, liknar alltmer en förlust. Allt detta måste SD bemöta framledes.

SD seglar plötsligt och för dem oväntat i motvind, och ska de kunna reparera den här skadan utan att ge avkall på sin ideologiska grund, måste de lyckas med konststycket att motivera ett fortsatt neutralt förhållningssätt till den militanta nationalism som lurar i bakvattnet i form av bl a NMR och NU. Och därtill måste det svenska folket acceptera denna ickehållning.

Det låter sig nog inte göras i en handvändning.

Efterspel

Knappt har jag skrivit klart min krönika förrän mitt flöde fylls med bilder av våld och kaos från en liten stad i Virginia, USA. En högerextrem demonstration har i Charlottesville urartat till en veritabel orgie i våld med trettiotalet skadade och en död (därtill dör två poliser i en helikopterolycka i anknytning till demonstrationerna).

Motreaktionerna har inte låtit vänta på sig. Redan under de första två  dygn som gått har förslag om att klassa nazistiska organisationer som terrorgrupper förts fram och på flera håll har man börjat överväga att plocka ner minnesmonument med anknytning till de s k ”Sydstaterna” och deras rasistiska historia.

Frågan är om detta får återverkningar även här i Sverige? NMR planerar en demonstration i Göteborg i slutet av september och röster har redan lyfts om att det riskerar att bli ett ”svenskt Charlottesville”. Förhoppningsvis slipper vi uppleva något sådant.

Samtidigt utläser jag i reaktionerna på Charlottesville (och även i reaktionerna på Katerina Janouch’s senaste angrepp på Rosanna Dinamarca) en genomgående känsla: Folk börjar få nog. Och de säger ifrån. På skarpen.

Det är inte en dag för tidigt.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar

Tryckfrihetsförordningen skyddar inte nazister

När en del riksdagspolitiker får frågan om de utifrån FN:s rasdiskrimineringskonvention är beredda att kriminalisera nazistiska organisationer, brukar några av dem föreläsa om att Sverige har en 250 år gammal tryckfrihetsförordning.

Visserligen har tryckfrihet inte i sig något med politisk organisering att göra, men däremot med åsiktsfrihet. Den intressanta frågan är hur det såg ut när tryckfrihetsförordningen tillkom. Kunde skrifter tryckas hur som helst utan att det var förbjudet?

Säg t ex att någon efter tryckfrihetsförordningens införande kritiserade Gustav III. Gick det för sig?

Nej. Bara några år efter tryckfrihetsförordningens införande, gjorde kung Gustav III en revision av denna författning.

Den mest försåtliga och, med avseende på effekten, viktigaste förändringen uppträdde i den fjärde paragrafen, om boktryckarens hantering. Paragrafen var i det närmaste oförändrad. Liksom tidigare kunde boktryckaren undgå ansvar för straffbara skrifter om han uppgav och kunde bevisa författarens identitet.

En mening hade dock tillkommit: Om förseelsen gällde den form av politiska brott som definierades i den andra paragrafen kunde boktryckare inte svära sig fri utan skulle plikta lika med författaren, det vill säga han hotades med dödsstraff. Med denna förändring hade Gustav III fått ett effektivt verktyg med vilket han kunde kväsa alla oppositionella yttringar.

Orden är skrivna på sid. 35-36 av Jonas Nordin i uppsatsen ”1766 års tryckfrihetsförordning”. Nordin är forskare och historiker och hans uppsats är publicerad av Kungliga Biblioteket.

Förra året besökte jag Stockholms stadsarkiv, som höll föredraget ”Dödsdömd av kungen 1779” och som handlade om tryckfrihetsförordningen när den fyllde 250 år och då fokuserade på brottmålsrättegången mot en förläggare som i skrift hade kritiserat kung Gustav III.

Mot denna bakgrund kan vi konstatera två saker:

1. Gustav III hade med absolut största säkerhet låtit halshugga alla ansvariga för Nordiska Motståndsrörelsens hemsida och det med stöd av tryckfrihetsförordningen. Han hade även och med stöd av 1766 års tryckfrihetsförordning, kunnat döma alla som förespråkade Sveriges omvandling till republik, till döden.

Som en parentes kan nämnas att kung Gustav III var den kung som införde en lag enligt vilken judar fick rätt att bosätta sig i Sverige. Hade Nordiska Motståndsrörelsens nazister kritiserat kungen i skrift för den saken, hade också risken för halshuggning av dem allihopa, hängt i luften.

2. Alla riksdagspolitiker som i mästrande ton försvarar svenska nazisters rätt att verka politiskt med stöd av tryckfrihetsförordningens 250 år gamla historia, vet inte vad de talar om.

Jag hoppas därmed att alla riksdagspolitiker informeras om att det är irrelevant att predika om tryckfrihetsförordningen när vi talar om organisationsförbud för nazister i Sverige.

I rest my case, Your Honor!

Källa:

Jonas Nordin: 1766 års tryckfrihetsförordning – Bakgrund och betydelse