Etikettarkiv: dödsstraff

Artiklar

Har alla rätt till kärlek?

Är kärlek en mänsklig rättighet? Har alla rätt att älska?

1608 kriminaliserades homosexualitet i Sverige officiellt. Om två män hade sex skulle de komma att dömas till döden. Bestraffningarna av sexualbrott i 1734 års missgärningsbalk nämner inte sexuella handlingar mellan personer av samma kön.

Skälet till det anges i missgärningsbalkens förarbete, där ett resonemang om att det var bäst att inte nämna sådana brott, kunde bidra till att samhället på lång sikt skulle komma att ”tiga ihjäl” homosexualitet. Med det menas att om ingen hörde talas om det skulle det försvinna, eftersom ingen skulle kunna inspireras till sodomi.

1864 lagstiftades det om kvinnors homosexualitet. Vid denna tid kunde såväl män som kvinnor dömas till straffarbete. Fram till 1869 talades det inte om homosexualitet, utan ”onaturlig otukt” eller ”sodomi”.

1944 kom så avkriminaliseringen av homosexualitet i Sverige. Fram till 1979 klassades homosexualitet enligt Socialstyrelsen som en sjukdom, en psykisk störning. I detta sammanhang är det intressant att veta att anledningen till att Socialstyrelsen friskförklarade människor var att man satte i system att sjukskriva sig pga homosexualitet. Utan denna protest utförd av hbtq-rörelsen vet vi inte hur länge det kunde ha dröjt innan homosexuella inte ansågs lida av en sjukdom.

Den svenska normaliseringsprocessen – steget före

1995 var året då homosexuella fick laglig rätt att ingå partnerskap i Sverige. 2003 fick samkönade laglig rätt att adoptera. Lagen kom inte att omsättas förrän 2016 då det första gayparet blev godkända för utlandsadoption. 2005 var året då lesbiska fick laglig rätt till assisterad befruktning. 2005 blev sexuell läggning och kön skäl för att söka asyl. 2006 kom lagen om att förbjuda diskriminering pga sexuell läggning och kön i skolan. 2009 fick samkönade laglig rätt att ingå äktenskap.

Man kan tycka att processen har gått långsamt. Faktum är att Sverige ändå är ett av de länder det har gått snabbast att bereda homosexuella samma rättigheter som heterosexuella. I övriga delar av världen ser det annorlunda ut.

Den internationella normaliseringsprocessen går långsamt

I 8 av världens länder är homosexualitet belagt med dödsstraff (2017). Dessa är:

  • Iran
  • Saudiarabien
  • Jemen
  • Sudan
  • Nigeria (12 provinser)
  • Somalia (södra delen av landet)
  • Irak (delar)
  • Syrien (delar)

I 71 av världens länder är homosexualitet belagt med fängelse med en straffskala på allt ifrån 1 månad till livstid. I vissa av de länder där homosexualitet bestraffas med döden är det delvis sharialagar som reglerar straffskalan. Märk väl att vissa länder gör skillnad på manlig och kvinnlig homosexualitet. Manlig homosexualitet ses som en större synd, och straffas därför i fler länder och i större omfattning.

I 19 av världens länder finns s k propaganda- och morallagar som inskränker yttrandefrihet kring sexuell läggning. Kuriosa: Av dessa 19 länder är 2 europeiska: Litauen och Ryssland. I 9 (10 om vi skulle räkna med Kosovo) av världens länder är det förbjudet att diskriminera människor baserat på sexuell läggning. I 72 av världens länder är det förbjudet att diskriminera människor på arbetsmarknaden mot bakgrund av sexuell läggning.

Samkönade äktenskap är lagligt i 23 länder i världen. Senast ut med att legalisera samkönade äktenskap var Tyskland (30 juni 2017). Registrerat partnerskap är tillåtet i 27 länder i världen. Samkönad adoption är lagligt i 26 länder.

Jag skulle vilja avsluta denna artikel med att ställa några frågor, som förhoppningsvis kan leda till eftertanke:

Är kärlek förunnat alla människor? Kan kärlek vara brottsligt? Får man älska vem man vill? Har alla människor samma rättigheter? Känns kärlek olika beroende på kön eller sexuell läggning? Ska alla ha rätt att gifta sig? Avgör sexuell läggning huruvida du är en bra förälder?

Samma mekanismer, moral, normer och människosyn som genomsyrar alla de länder där hbtq-personers rättigheter är inskränkta i olika utsträckning, samma mekanismer, moral, normer och människosyn genomsyrar dem i vårt svenska samhälle som mer eller mindre vill inskränka hbtq-personers rättigheter. Det finns fortfarande, tyvärr, människor i världen och i Sverige, som anser att allas kärlek inte är lika mycket värd.

Artiklar

Tryckfrihetsförordningen skyddar inte nazister

När en del riksdagspolitiker får frågan om de utifrån FN:s rasdiskrimineringskonvention är beredda att kriminalisera nazistiska organisationer, brukar några av dem föreläsa om att Sverige har en 250 år gammal tryckfrihetsförordning.

Visserligen har tryckfrihet inte i sig något med politisk organisering att göra, men däremot med åsiktsfrihet. Den intressanta frågan är hur det såg ut när tryckfrihetsförordningen tillkom. Kunde skrifter tryckas hur som helst utan att det var förbjudet?

Säg t ex att någon efter tryckfrihetsförordningens införande kritiserade Gustav III. Gick det för sig?

Nej. Bara några år efter tryckfrihetsförordningens införande, gjorde kung Gustav III en revision av denna författning.

Den mest försåtliga och, med avseende på effekten, viktigaste förändringen uppträdde i den fjärde paragrafen, om boktryckarens hantering. Paragrafen var i det närmaste oförändrad. Liksom tidigare kunde boktryckaren undgå ansvar för straffbara skrifter om han uppgav och kunde bevisa författarens identitet.

En mening hade dock tillkommit: Om förseelsen gällde den form av politiska brott som definierades i den andra paragrafen kunde boktryckare inte svära sig fri utan skulle plikta lika med författaren, det vill säga han hotades med dödsstraff. Med denna förändring hade Gustav III fått ett effektivt verktyg med vilket han kunde kväsa alla oppositionella yttringar.

Orden är skrivna på sid. 35-36 av Jonas Nordin i uppsatsen ”1766 års tryckfrihetsförordning”. Nordin är forskare och historiker och hans uppsats är publicerad av Kungliga Biblioteket.

Förra året besökte jag Stockholms stadsarkiv, som höll föredraget ”Dödsdömd av kungen 1779” och som handlade om tryckfrihetsförordningen när den fyllde 250 år och då fokuserade på brottmålsrättegången mot en förläggare som i skrift hade kritiserat kung Gustav III.

Mot denna bakgrund kan vi konstatera två saker:

1. Gustav III hade med absolut största säkerhet låtit halshugga alla ansvariga för Nordiska Motståndsrörelsens hemsida och det med stöd av tryckfrihetsförordningen. Han hade även och med stöd av 1766 års tryckfrihetsförordning, kunnat döma alla som förespråkade Sveriges omvandling till republik, till döden.

Som en parentes kan nämnas att kung Gustav III var den kung som införde en lag enligt vilken judar fick rätt att bosätta sig i Sverige. Hade Nordiska Motståndsrörelsens nazister kritiserat kungen i skrift för den saken, hade också risken för halshuggning av dem allihopa, hängt i luften.

2. Alla riksdagspolitiker som i mästrande ton försvarar svenska nazisters rätt att verka politiskt med stöd av tryckfrihetsförordningens 250 år gamla historia, vet inte vad de talar om.

Jag hoppas därmed att alla riksdagspolitiker informeras om att det är irrelevant att predika om tryckfrihetsförordningen när vi talar om organisationsförbud för nazister i Sverige.

I rest my case, Your Honor!

Källa:

Jonas Nordin: 1766 års tryckfrihetsförordning – Bakgrund och betydelse

I fokus

Nazistiska mordhot i Tierp: hot mot rikets säkerhet!

En ryttarklubb i Tierp är just nu föremål för nazisters hat. Anledningen är att man driver ett integreringsprojekt med nya svenskar på ryttarklubben. Två personer beskrivs som ”folkförrädare” och man skriver att det som sker i Tierps ryttarklubb är folkmord på svenskar. De ansvariga ska ställas till svars efter att nazistiska NMR, Nordiska Motståndsrörelsen, tagit makten, skriver man också.

Man avspärrade delar av ryttarklubben med plastband och spred ett flygblad i området. UNT rapporterar:

”Organisationen delade också ut flygblad i privatpersoners postlådor i Tierp där de beskriver integrationsprojektet som ett ”folkförräderi” där utländska ”rasfrämmande män” ska integreras med unga nordiska kvinnor. I flygbladet hängs två tjänstemän, kommunalrådet Bengt Olov Eriksson (S) och ryttarklubbens ordförande ut med namn och telefonnummer som ”folkförrädare”.”

Det bör nämnas att detta ska ses som direkt mordhot.

När NMR pratar om folkförrädare och om ansvariga för folkmord mot vita, anser de att det är personer som borde dödas. Detta har jag beskrivit i en artikel nyligen: läs den här! Partiet är för dödsstraff och är öppna med att folkförrädarna kommer att fängslas eller utsättas för dödsstraff om de tar makten. Hängas i lyktstolpar, till och med.

Enda anledningen till att NMR överhuvudtaget kan demonstrera fritt som idag är att vi inte betraktar dem som ett hot mot ”rikets säkerhet” eller terrorister idag.

I regeringsformen står det att ”mötesfriheten och demonstrationsfriheten får begränsas ”av hänsyn till rikets säkerhet” och föreningsfriheten ”när det gäller sammanslutningar vilkas verksamhet är av militär eller liknande natur eller innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande.”

I skriften ”Säkerhetsskydd – en vägledning av SÄPO” definieras hot mot rikets säkerhet så här:

”Rikets säkerhet kan dock sägas avse såväl den yttre säkerheten för det nationella oberoendet som den inre säkerheten för det demokratiska statsskicket… Ett hot mot rikets säkerhet som säkerhetsskyddsbestämmelserna ska förebygga är omstörtande verksamhet. Med det menas sådan subversiv eller underminerande verksamhet som syftar till att undergräva förtroendet för det svenska politiska systemet eller för att förbereda ett maktövertagande med illegala metoder. ”

SÄPO förklarar att terrorism är när en organisation arbetar för att ”injaga allvarlig fruktan hos en befolkning eller befolkningsgrupp” och när en organisation försöker förändra politiken med tvång eller när de arbetar för att ”destabilisera… grundläggande politiska, konstitutionella, ekonomiska eller sociala strukturer.”

Är det hot mot rikets säkerhet att gång på gång vilja döda politiker?

NMR gör dessutom mer än bara förespråkar retroaktiv lagstiftning för att straffa folkförrädare med utvisning, fängelse eller dödsstraff. Polis i Sverige och våra grannländer arresterar gång på gång deras medlemmar för misshandel, mord, hot, mordbrand och annat. Partiet påstår att de inte bär ansvar för det deras medlemmar gör privat, men stöder samtidigt offentligt det deras kamrater gör.

Om jag hade varit politiker i Tierp hade jag åberopat hot mot rikets säkerhet och bett regering och polisen agera mot NMR. Polisen får göra mer, enligt grundlagen, mot grupper som bedriver ”subversiv eller underminerande verksamhet som syftar till att undergräva förtroendet för det svenska politiska systemet eller för att förbereda ett maktövertagande med illegala metoder”. Det gör NMR!

I fokus

NMR:s dödslista presenterad i Falun

”Döda Birgitta Ohlsson, döda Stefan Löfven, döda Ingvar Carlsson, döda Åsa Romson, döda Gustav Fridolin, döda Göran Greider, döda Fredrik Reinfeldt, döda Ingvar Kamprad, döda Annie Lööf, döda Mona Sahlin och döda Peter Hultqvist. Döda antirasisterna och döda HBT-aktivisterna.” Det var budskapet Nordiska Motståndsrörelsen spred i Falun första maj i år.

Du kanske protesterar nu. ”Men jag hörde de inte säga det, de kallade politikerna för folkförrädare bara.”

Ja. Men om man går ett steg längre och tar reda på vad NMR vill göra med folkförrädarna så ser man att det inte var så ”bara”. Att vara folkförrädare är att vara någon öronmärkt för en kula i nacken!

Folkförräderi är ett av de värsta brotten, sett ur NMR:s synvinkel, och ska bestraffas hårt. Vilket givetvis betyder fängelse, men även dödsstraff. NMR vill nämligen införa dödsstraff för de grövsta varianterna av folkförräderi.

Nån vecka innan demonstrationen skrev man så här i  sin tidning Nordfront:

VECKANS FRÅGA. Folkförräderi är den brottsliga handling som i första hand borde leda till dödsstraff enligt Nordfronts läsare.

En del förbrytelser skapar större mänskligt lidande än andra. Några av dessa brott är grova sexualbrott, knarklangning och smuggling, mord och folkförräderi. Nordfront ställde frågan vilket brott som i första hand borde rendera i dödsstraff i det kommande Norden. Eller om dödsstraff är en förlegad eller omoralisk straffmetod.

Två svarsalternativ var ohotade på första och andra plats: Folkförräderi respektive pedofili och våldtäkter. Folkförräderi är den förbrytelse vi måste straffa först, menar 37 procent av läsarna.

Dödsstraff för folkförrädarna. Prio ett är att döda folkförrädarna, ansåg 37% av nazitidningens läsare. Folkförrädarna är bl a de personer man räknade upp i Falun. (De andra ville nog också döda folkförrädare men ansåg att pedofili och liknande skulle vara prio ett)

Finns det nån täckning för detta i nazisternas partiprogram? Javisst, där är det helt tydligt. Folkförräderi är ett synnerligen grovt brott och synnerligen grova brott ska kunna straffas med dödsstraff.

Detta är hur de definierar grova brott i ”Vår väg, punkt nio”.

Nationalsocialismen innebär inte nödvändigtvis att det ska bli hårdare straff, men vi ser däremot att vissa typer av brott bör ges ett högre straffvärde… Förutom detta och tidigare nämnda förräderibrott, bör också grova sexual- och narkotikabrott ges högre straff.

Folkförräderi är så allvarligt att de vill bilda specialdomstolar mot folkförrädare, och personer de anser sprider folkfientlig propaganda och som är för rasblandning eller ”folkmordet på vita”. I synnerhet de som samarbetar med främmande makt (t ex FN) ska straffas, för den värsta formen av folkförräderi: högförräderi.

  • I enlighet med skapandet av lagar mot folkfientlig propaganda också säkerställa att organisering av folkmord på de nordiska folken blir olagligt. Detta innebär att sammanslutningar som aktivt verkar för massinvandring, rasblandning och andra former av folkmord kan komma att lagföras.
  • Upprätta en folkdomstol som tar sig an de särskilt svåra fallen av folkförräderi. Samtliga med inflytande och maktposition som tagit beslut om, genomfört eller försvarat det pågående folkmordet på de nordiska folken, kommer att bli granskade av denna domstol, liksom de som gör det i framtiden. De som fälls av folkdomstolen och bedöms oförmögna till rehabilitering kommer även förlora sina medborgarskap.
  • Ta hög- och landsförräderimålen på allvar. De som med utländskt bistånd eller med andra lagstridiga medel försöker lägga landet under främmande makt begår ett brott mot rikets säkerhet och skall straffas därefter. Handlingar där makthavare åker på hemliga möten där beslut tas med främmande intressen och utan folklig insyn, eller ens vetskap, är att betrakta som högförräderi.

I programmet ”Vår väg, punkt nio” skriver de att de grova brotten ska beläggas med dödsstraff:

Trots att ett dödsstraff är oåterkalleligt måste vi kunna tillämpa det vid särskilt hänsynslösa och grova brott…

Införa dödsstraff vid särskilt hänsynslösa och grova brott när bevisningen verkligen anses stå utom allt rimligt tvivel.

Om man slutar flumma och tar nazisterna på allvar är detta faktiskt vad de pratar om. Tror ni inte på det så använd sökfunktionen på Nordfront. Sök på folkförrädare, se vilka som nämns. Undersök sen vad de vill göra med folkförrädarna.

Och nästan alla kan straffas med dödsstraff i nazisternas Sverige. Antirasister, personer som är för rasblandning, ”utlänningar”, homosexuella (”homolobbyn”), finanseliten, listan är lång på dem de vill döda! Det skrämmande är att de inte ens döljer detta.

Varför tror ni de slog sönder en bild på försvarsministern medan de skanderade ”folkförrädare”?

PS

För en ideologisk analys över NMR: klicka här.