NMR framför felaktiga konspirationsteorier om att Svenska FN-förbundet står bakom rapporten som kritiserar Sverige för att fortsatt tillåta rasistiska organisationer.
Den nationalsocialistiska organisationen Nordiska Motståndsrörelsens (NMR) hemsida påstår i artikeln ”Lögnpressen sprider återigen fake news om ‘FN-kritik’ mot Sverige”, publicerad den 12 maj 2018, i vilken det förnekas att Förenta Nationerna har utfärdat en rapport som kritiserar Sverige för att tillåta existensen av rasistiska organisationer.
NMR påstår att det i själva verket är svenska FN-förbundet (som är en från FN fristående organisation) som har författat rapporten.
I en poddsändning publicerad den 13 maj 2018, för flera av NMR:s ledare en längre diskussion, enligt vilken alla påståenden om att FN och dess rasdiskrimineringskommitté har publicerat rapporten, är ”lögner”.
Emellertid kan Motargument meddela för alla skeptiska och källkritiska nationalsocialister, att FN:s rasdiskrimineringskommitté faktiskt har kritiserat Sverige för att tillåta existensen av rasistiska organisationer.
I NMR:s artikel refereras FN:s rapport som ”…ett dokument på engelska som tar upp några av de frågor som FN-förbundet passionerat driver. Men allt är så diffust och orwellianskt att det fortfarande är ytterst oklart vad som egentligen försiggår.”
Vi på det äckligt politiskt korrekta Motargument har i vårt mångkulturella kramande, god kompetens på det engelska språket och kan bekräfta att rapporten på punkt 12, kritiserar Sverige för att inte ha förbjudit existensen av rasitiska organisationer.
Rapporten finns publicerad på hemsidan för Förenta Nationernas kommissionär för mänskliga rätttigheter, eller United Nations Office of the High Commissioner for Human Rights (OHCHR).
Men hur vet vi att länken verkligen går till detta organ? Länken till rapporten går visserligen till den länken som avslutas med ”ohchr.org”, men räcker det? Det är viktigt att inte tro på information för lättvindigt.
Den som vill kontrollera om OHCHR verkligen har skrivit den rapporten, kan skicka ett e-postmeddelande till e-postadressen InfoDesk@ohchr.org och fråga om epostadressen verkligen tillhör OHCHR och fråga om de ligger bakom adressen.
Men kan inte vem som helst ha satt upp en sådan e-postadress?
Om nationalsocialisterna fortfarande oroar sig för att bli bedragna, kan de även ringa till OHCHR:s växelnummer +41 22 917 9220 och be att få tala med någon på OHCHR som kan bekräfta att de ligger bakom rapporten.
Men kan inte vem som helst ligga bakom det telefonnumret och kan man ens lita på att man kopplas till rätt nummer via Telias utlandsupplysning?
Om NMR och deras anhängare vill vara riktigt säkra på att säkerställa fakta, kan de resa till Schweiz och Genève och besöka Palais des Nations, där OHCHR ligger.
Besökadressen är:
Office of the United Nations High Commissioner for Human Rights (OHCHR)
Palais Wilson
52 rue des Pâquis
CH-1201 Genève, Schweiz
Byggnaden tillhörande Förenta Nationerna i Schweiz ser ut så här:
Nationalsocialister och alla andra hängivna källkritiker kan begära rapporten på plats.
Förutsatt att det inte framkommer att bygggnaden och dess personal bara är en fasad för människor som låtsas representera FN och till råga på allt lurat alla i hela staden Genève om den saken, kanske nationalsocialisterna kan ta till sig den bittra sanningen; FN kritiserar Sverige för att de inte har förbjudit rasistiska organisationer.
Vi vill uppmana våra läsare att delge alla tvivlare denna artikel, och i synnerhet varenda nationalsocialist som ni känner.
När en del riksdagspolitiker får frågan om de utifrån FN:s rasdiskrimineringskonvention är beredda att kriminalisera nazistiska organisationer, brukar några av dem föreläsa om att Sverige har en 250 år gammal tryckfrihetsförordning.
Visserligen har tryckfrihet inte i sig något med politisk organisering att göra, men däremot med åsiktsfrihet. Den intressanta frågan är hur det såg ut när tryckfrihetsförordningen tillkom. Kunde skrifter tryckas hur som helst utan att det var förbjudet?
Säg t ex att någon efter tryckfrihetsförordningens införande kritiserade Gustav III. Gick det för sig?
Nej. Bara några år efter tryckfrihetsförordningens införande, gjorde kung Gustav III en revision av denna författning.
Den mest försåtliga och, med avseende på effekten, viktigaste förändringen uppträdde i den fjärde paragrafen, om boktryckarens hantering. Paragrafen var i det närmaste oförändrad. Liksom tidigare kunde boktryckaren undgå ansvar för straffbara skrifter om han uppgav och kunde bevisa författarens identitet.
En mening hade dock tillkommit: Om förseelsen gällde den form av politiska brott som definierades i den andra paragrafen kunde boktryckare inte svära sig fri utan skulle plikta lika med författaren, det vill säga han hotades med dödsstraff. Med denna förändring hade Gustav III fått ett effektivt verktyg med vilket han kunde kväsa alla oppositionella yttringar.
Orden är skrivna på sid. 35-36 av Jonas Nordin i uppsatsen ”1766 års tryckfrihetsförordning”. Nordin är forskare och historiker och hans uppsats är publicerad av Kungliga Biblioteket.
Förra året besökte jag Stockholms stadsarkiv, som höll föredraget ”Dödsdömd av kungen 1779” och som handlade om tryckfrihetsförordningen när den fyllde 250 år och då fokuserade på brottmålsrättegången mot en förläggare som i skrift hade kritiserat kung Gustav III.
Mot denna bakgrund kan vi konstatera två saker:
1. Gustav III hade med absolut största säkerhet låtit halshugga alla ansvariga för Nordiska Motståndsrörelsens hemsida och det med stöd av tryckfrihetsförordningen. Han hade även och med stöd av 1766 års tryckfrihetsförordning, kunnat döma alla som förespråkade Sveriges omvandling till republik, till döden.
Som en parentes kan nämnas att kung Gustav III var den kung som införde en lag enligt vilken judar fick rätt att bosätta sig i Sverige. Hade Nordiska Motståndsrörelsens nazister kritiserat kungen i skrift för den saken, hade också risken för halshuggning av dem allihopa, hängt i luften.
2. Alla riksdagspolitiker som i mästrande ton försvarar svenska nazisters rätt att verka politiskt med stöd av tryckfrihetsförordningens 250 år gamla historia, vet inte vad de talar om.
Jag hoppas därmed att alla riksdagspolitiker informeras om att det är irrelevant att predika om tryckfrihetsförordningen när vi talar om organisationsförbud för nazister i Sverige.
Detta är en uppdaterad version av en tidigare publicerad artikel på Motargument: In memoriam
• 31 juli 1983: En 20-årig nazist med ett hakkors tatuerat på huvudet mördar en 35-årig man i Eskilstuna. 20-åringen döms senare till rättspsykiatrisk vård.
• 9 november 1983: En man mördas i sitt hem i Stockholm. Ett hakkors ristas in på hans kropp. Två män, en av dem medlem i Nordiska Rikspartiet (NRP), döms senare till fängelse respektive sluten psykiatrisk vård.
• 29 november 1985: En 62-årig man mördas i sitt hem av en 20-årig nazist som vid tiden var medlem i Nordiska Rikspartiet (NRP). Mördaren trodde att den mördade var homosexuell, och döms senare till rättspsykiatrisk vård. 2004 döms han för ytterligare ett mord.
• 15 januari 1986: En vapenfixerad 28-årig nazist skjuter ihjäl en 23-årig kvinna och skadar hennes pojkvän i Göteborg. Mannen döms senare till rättspsykiatrisk vård.
• 20 juni 1986: En 21-årig man misshandlas till döds av ett gäng skinnskallar vid Nickstabadet utanför Stockholm. En av männen i gänget är Klas Lund, som senare blev ledare för SMR/NMR.
• 20 januari 1990: En 23-årig marockansk turist misshandlas till döds av ett ungdomsgäng som uttryckt främlingsfientliga åsikter. En 18-åring döms senare till ett års fängelse.
• 12 augusti 1990: En man knivhuggs till döds efter att ha följt efter två skinnskallar som hade hotat folk utanför gayklubben Touch i Göteborg. Mördaren, en 18-årig man, gick sedan med i Nationalsocialistisk Front (NSF).
• 15 juli 1991: En assyrisk flykting misshandlas till döds av tre nazister i Uddevalla. Två döms senare till tre års fängelse, den tredje till två och ett halvt år.
• 8 november 1991: Högerextremisten och rasisten John Ausonius skjuter en student i bakhuvudet på Körsbärsvägen nära KTH i Stockholm. Han döms senare för ett mord och för 10 mordförsök.
• 14 augusti 1992: Två nazister, 20 och 21 år, överfaller och misshandlar en man i Linköping till döds. De döms senare till tre respektive fyra års fängelse för grovt vållande till annans död.
• 30 april 1993: En 28-årig man från Härnösand misshandlas till döds av skinheads, efter att han hade klagat på att det spelats för hög musik. Två 20-åringar och en 18-åring döms senare till fängelse i tre år och två år, samt sex månader för den tredje.
• 1 september 1994: En 59-årig lärare huggs ihjäl i sitt hem med 26 knivhugg. En 28-årig man med lång bakgrund inom nazistkretsar döms senare till sex års fängelse.
• 11 mars 1995: En 29-årig man i Västerås mördas av en 19-årig man med koppling till nazistiska Riksfronten. Mördaren trodde att den mördade var homosexuell. 19-åringen döms senare till åtta års fängelse.
• 13 april 1995: En 17-åring knivmördas vid Folkets park i Avesta. Tingsrätten döms senare ett 15-årigt skinhead till fängelse i 2 år sex månader; hovrätten mildrade straffet till vård inom socialtjänsten.
• 29 april 1995: En 28-åring skjuts till döds av två rasister vid sjön Nedre Valsan i Borlänge. Två åtalade frikändes för mordet, men dömdes för bl a olaga vapeninnehav.
• 7 juni 1995: En 60-årig homosexuell man dödas efter att blivit svårt misshandlad vid Nya Allén i Göteborg. Han som dömdes är samma person som dömdes för mordet i anslutning till gayklubben Touch 1990. Har sedan förra domen blivit medlem i Nationalsocialistisk Front (NSF).
• Den 25 juni 1995: En 27-åring skjuts till döds i Skelleftehamn, Skellefteå. Mördaren är ett f d skinhead och döms senare till livstid, ska överklagas.
• 16 augusti 1995: Antirasisten John Hron, 14, misshandlas svårt av fyra tonåringar vid Kode utanför Kungälv. Gänget slänger sedan John i vattnet där han drunknar. Två av tonåringarna döms senare till fem respektive sex års fängelse.
• 9 september 1995: Ett 16-årigt skinhead hugger ihjäl en flykting i Klippan. 16-åringen döms för grovt vållande till annans död.
• 23 juli 1997: En man från Algeriet mördas i Göteborg av två män som sade sig vara nazister och satanister. De trodde att mannen var homosexuell.
• 28 maj 1999: Poliserna Olov Borén och Robert Karlström skjuts till döds av tre nazistiska bankrånare – Jackie Arklöv, Tony Olsson och Andreas Axelsson som var med i VAM (Vitt Ariskt Motstånd). Alla tre döms senare till livstids fängelse.
• 12 november 1999: Fackföreningsmannen och syndikalisten Björn Söderberg, 41, skjuts till döds i Sätra utanför Stockholm av tre nazister i 20-årsåldern. De döms senare i tingsrätten till fängelse, två av dem till 11 år.
• 1 januari 2000: En 19-åring med invandrarbakgrund knivhuggs till döds i samband med ett bråk i Skogås. En 25-årig nazist döms senare till åtta års fängelse för dråp.
• 9 april 2000: En man dödas med sex knivhugg utanför en restaurang i Norrköping. Gärningsmannen, en 20-årig man med förflutet i nazistkretsar, döms senare till rättspsykiatrisk vård.
• 19 maj 2003: En 32-årig man, med bakgrund i skinnskallekretsar, går bärsärkagång vid tunnelbanan i Åkeshov. En 71-årig man avlider och sju personer skadas.
• 13 juni 2003: Högerextremisten och rasisten Peter Mangs skjuter en 66-årig man med invandrarbakgrund till döds i Malmö. Mangs kommer döms 2012 till livstids fängelse för detta, ett ytterligare mord 2009 och 10 mordförsök.
• 2 februari 2004: En 46-årig man blir ihjälskjuten, inrullad i en matta och dumpad utanför Göteborg. En 43-årig man med bakgrund i Nordiska Rikspartiet (NRP) döms till livstids fängelse. Samme man dömdes 1985 för ett annat mord.
• 28 februari 2004: En 38-årig man med hakkors tatuerat på bröstet hugger ihjäl en f d vän i Växjö. Mannen döms till tre års fängelse för grov misshandel och vållande till annans död.
• 15 januari 2005: En 15-årig pojke luras till muslimska kyrkogården i Stockholm där han blir ihjälslagen eftersom gärningsmannen tror att 15-åringen är homosexuell.
• 17 juni 2007: En 55-årig man i Upplands-Väsby misshandlas till döds. Två pojkar, med kopplingar till Nationalsocialistisk Front (NSF), döms senare till ungdomstjänst.
• 27 mars 2008: En 32-årig man som varit medlem i Nationaldemokraterna hugger ihjäl sin flickvän och styvdotter i Surahammar. Han döms senare till livstids fängelse.
• 17 maj 2008: En 19-årig man från Lidköping mördas på en fest. Hans 19-årige f d vän döms senare till sju års fängelse för mord. Både offret och gärningsmannen var kända som aktiva rasister.
• 10 oktober 2009: Högerextremisten och rasisten Peter Mangs skjuter ihjäl en 20-årig kvinna på Västra Skrävlinge kyrkoväg i Malmö. Mangs döms 2012 till livstids fängelse för mordet, ett annat mord 2003 och för 10 mordförsök.
• 22 september 2012: En 22-årig man attackeras av tre SMR/NMR-aktivister i Vallentuna. Han avlider nio dagar senare. En person döms senare till ungdomsvård, en frikänns och en tredje är på flykt, och är fortfarande misstänkt.
• 22 oktober 2015: Anton Lundin-Pettersson, 21 år, går till attack med stickvapen mot flera personer på skolan Kronan i Trollhättan. Två av de angripna samt gärningsmannen avlider genast, och ett tredje offer avlider av sina skador 4 december på sjukhus.
• 23 april 2016: En boende på ett LSS-boende i centrala Göteborg mördar en 30-årig granne med en mängd knivhugg. Den mördade var mörkhyad. Gärningsmannen har uttryckt främlingsfientliga åsikter.
• 4 juni 2016: En 33-årig man, aktiv i högerextrema Soldiers of Odin, döms för bland annat mord, misshandel och narkotikabrott till livstids fängelse. Han överföll och misshandlade brutalt en kvinna han var bekant med, i hennes hem. Kvinnan avlider senare av skadorna.
• 18 juni 2016: En 62-årig transsexuell person mördas. 6 av de 11 åtalade deltog i NMR:s 1 maj-demonstration i Borlänge 2016. Tre av männen döms senare till mellan 12 och 17 års fängelse för mordet.
The Clowns Of War Arguing In Hell, muralmålning av José Clemente Orozco (Guadalajara, Mexiko 1944)
Det så kallade bombdådet i Göteborg är ett exempel på en nyligen inträffad attack som kunde ha fått ödesdigra konsekvenser. I november 2016 smällde en kraftig bomb utanför vänsterlokalen Syndikalistiskt forum. I januari 2017 briserade ytterligare en bombexplosion vid en flyktingförläggning i Frölunda. En man skadas mycket allvarligt, med splitterskador och båda benen avsprängda av det dådet. Senare i januari 2017 finner man en tredje bomb invid ett mellanboende för nyanlända flyktingar på Lilleby camping i Torslanda. Bomben var skarp och tidsinställd, men har av oförklarlig anledning inte exploderat. Denna bomb får betraktas som ett till synes misslyckat dåd. Alla tre bomber har bedömts kunna döda, och dåden kan komma att rubriceras om till en utredning om terrorbrott.
Två män (tidigare tre, men en har släppts) sitter fortsatt häktade för bombattentaten i Göteborg. De häktade har alla kopplingar till nazistiska Nordiska motståndsrörelsen (NMR). De marscherade så sent som i november i en stor demonstration arrangerad av NMR i Stockholm.
Huruvida dessa 38 mord alla är högerextremt politiskt motiverade vill vi på Motargument låta vara osagt. Däremot är det ställt utom allt rimligt tvivel att alla mördarna och de häktade misstänkta för bombattentaten i Göteborg är människor som är, eller har varit, aktiva i våldsbejakande nationalistiska rörelser. I de flesta fallen går det med enkelhet att finna homofobiska, rasistiska och nazistiska motiv. I något fall rör det sig om mord på politiska meningsmotståndare och antirasister.
Vi på Motargument vill poängtera att vi ser lika allvarligt på all extremism, oavsett om den är politiskt eller religiöst motiverad. All extremism är av ondo, och när den antar en våldsbejakande form blir den som allra farligast. Som konsekventa antirasister, demokrater och humanister gör vi klokt i att fördöma all extremism.
Det pratas just nu mycket nazism, antisemitism och förintelseförnekelse. Det handlar om Nya Tider på Bokmässan, om NMR på Almedalsveckan och om huruvida Förintelsen ägt rum eller om den i alla fall inte är överdriven. Jag kommer i den här krönikan inte att argumentera för att jag anser att nazism inte hör hemma vare sig på Bokmässan eller på Almedalsveckan.
Det jag oroar mig för är hur extremism i allmänhet normaliseras på ett sätt som håller på att markant förändra den politiska spelplanen. Radikala extremister, oavsett var på den politiska skalan de befinner sig eller vilken religion de säger sig tillhöra, arbetar frenetiskt för att skaffa sig en alltmer framskjuten position. Det pågår i detta nu en obehaglig normaliseringsprocess. Vi låter det ske, medvetet eller omedvetet? Det sker successivt, och till synes omärkbart för gemene man. Vi som ständigt befinner oss i den politiska debatten ser det tydligt.
Kommunism och vänsterextremism, vars anhängare till och från benämns som ”stenkastarvänstern”, är inte mer normaliserad idag än vad den har varit tidigare. Det har alltid funnits ett förlåtande skimmer över kommunismen, då det ju faktiskt är en ”fin tanke” i grunden. Kritiken gentemot de som utger sig för att vara maoister, leninister eller kommunister har genom åren lämnat en hel del övrigt att önska.
En möjlig förklaring till normaliseringen av högerextremism kan vara Sverigedemokraternas inträde på den politiska arenan. SD är mästare på att normalisera hela sin existens som bygger på hat, intolerans, främlingsfientlighet, generaliseringar och fördomar. Uttrycket är tillrättalagt, förlåtande och extremt farligt. Retoriken hos SD centralt är försiktigare än vad den är på gräsrotsnivå eller hos ”fristående” debattörer, alternativ media och bloggare. Den s k ”nolltoleransen” är ett hån mot såväl sverigedemokrater som icke-sverigedemokrater.
Vad beträffar religiös extremism talas det, med rätta, mest om islamism och jihadism, men vi ska inte glömma bort att det finns en ytterst obehaglig kristen fundamentalism, också kallad kristna högern/dominionism. Islamism har blivit en ständigt närvarande faktor i vårt samhälle. Det finns skrämmande statistik på hur många människor som faktiskt stödjer islamism och jihadism. Hos vissa muslimer finns en oacceptabelt förlåtande inställning till radikala islamister.
Jag upplever att normaliseringen av antidemokratiska och totalitära åsikter och ideologier ökar. Jag kan ha fel, då jag ständigt befinner mig i den politiska debatten. Framför allt upplever jag att det är normaliseringen av nazism, antisemitism, muslimhat och islamism som vinner mark. Jag vill hävda att ingen av dessa åsikter/ideologier är mindre vidrig eller farlig än någon annan.
Normaliseringen tar sig uttryck i att kommunister och vänsterextremister accepteras av antirasister eftersom ”de är antirasister”, nazister ges rätt att att sprida sitt hat genom demonstrationer, och islamister i Sverige sprider sin hatpropaganda och föreningar undkommer granskning. Det är en skrämmande utveckling som vi under inga omständigheter ska acceptera.
För att komma åt denna normalisering finns några saker vi inte får tulla på:
Vi ska alltid benämna företeelser vid dess rätta namn. Vi måste se kommunism för vad det är. Kommunism är inte per automatik förenligt med vare sig ”antirasism” eller ”humanism”. Nazism är nazism, och inte ett uttryck för vår oantastliga yttrandefrihet och inte heller någon slags romantisk och sund variant av nationalism eller patriotism. Islamism och jihadism är just vad det är – religiös fanatism och inte den religion som 1,6 miljarder människor tillhör.
Vi ska fördöma all extremistisk aktivitet, brott relaterat till extremism ska lagföras och det borde funderas några varv till över hur lagstiftningen egentligen ska se ut. Ska lagarna gällande våldsbejakande extremism ändras?
Vi ska inte reflexmässigt hänfalla åt whataboutism då vi diskuterar. Whataboutism innebär ett förringande av en företeelse genom att föra fram en annan företeelse istället för att diskutera den första. ”Men kommunismen då”? är ett standardsvar i debatten kring nazism.
Vi ska fortsätta diskutera extremism och extremister och vi ska inte heller sluta argumentera mot dessa företeelser. Detta gör vi bäst genom saklighet och genom att vässa argumenten, något vi kan uppnå genom att alltid belägga med källor, under förutsättning att vi förstår oss på källkritik.
Vi ska fortsätta reagera då vi bevittnar extremism, såväl IRL som på nätet. Anmäl!
Det obehagliga i debatten just nu är lättjan över, och acceptansen kring, vänsterextremisters retorik och våld, att det fokuseras på skillnaden mellan nazister och nationalsocialister (en helt meningslös diskussion egentligen), huruvida nazister faktiskt är nazister eller inte och ett allt större ifrågasättande av Förintelsens existens. Dessa företeelser plussat med den ofta okritiska inställningen till islam och islamiska organisationer i Sverige utgör kärnan i den normaliseringsprocess vi ska göra allt som står i vår makt att bekämpa.
Internets och sociala mediers roll i normaliseringsprocessen kan inte underskattas. Extremismen har med hjälp av dessa relativt nya forum skaffat sig tillgång till en oändlig rekryteringsbas. Därför är det nödvändigt att vi är uppmärksamma på den extremism som vi bevittnar på nätet. På Facebook, Twitter och Instagram finns möjlighet att anmäla inlägg, bilder och profiler som sprider extremistiska åsikter.
Det ska aldrig vara legitimt att förringa, rättfärdiga eller blunda för extremism, oavsett vilken skepnad den antagit. Genom att normalisera den bidrar vi till ett farligare samhälle för oss alla. Det är vår förbannade plikt att ta avstånd och fördöma alla former av extremism. Hur vi väljer att göra det är en annan femma. Vissa gör det offentligt, andra väljer att göra det i en snävare kontext. Hur vi gör det är av sekundär betydelse, det viktiga är ATT vi gör det. Det är vi skyldiga oss själva.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
”Döda Birgitta Ohlsson, döda Stefan Löfven, döda Ingvar Carlsson, döda Åsa Romson, döda Gustav Fridolin, döda Göran Greider, döda Fredrik Reinfeldt, döda Ingvar Kamprad, döda Annie Lööf, döda Mona Sahlin och döda Peter Hultqvist. Döda antirasisterna och döda HBT-aktivisterna.” Det var budskapet Nordiska Motståndsrörelsen spred i Falun första maj i år.
Du kanske protesterar nu. ”Men jag hörde de inte säga det, de kallade politikerna för folkförrädare bara.”
Ja. Men om man går ett steg längre och tar reda på vad NMR vill göra med folkförrädarna så ser man att det inte var så ”bara”. Att vara folkförrädare är att vara någon öronmärkt för en kula i nacken!
Folkförräderi är ett av de värsta brotten, sett ur NMR:s synvinkel, och ska bestraffas hårt. Vilket givetvis betyder fängelse, men även dödsstraff. NMR vill nämligen införa dödsstraff för de grövsta varianterna av folkförräderi.
Nån vecka innan demonstrationen skrev man så här i sin tidning Nordfront:
VECKANS FRÅGA. Folkförräderi är den brottsliga handling som i första hand borde leda till dödsstraff enligt Nordfronts läsare.
En del förbrytelser skapar större mänskligt lidande än andra. Några av dessa brott är grova sexualbrott, knarklangning och smuggling, mord och folkförräderi. Nordfront ställde frågan vilket brott som i första hand borde rendera i dödsstraff i det kommande Norden. Eller om dödsstraff är en förlegad eller omoralisk straffmetod.
Två svarsalternativ var ohotade på första och andra plats: Folkförräderi respektive pedofili och våldtäkter. Folkförräderi är den förbrytelse vi måste straffa först, menar 37 procent av läsarna.
Dödsstraff för folkförrädarna. Prio ett är att döda folkförrädarna, ansåg 37% av nazitidningens läsare. Folkförrädarna är bl a de personer man räknade upp i Falun. (De andra ville nog också döda folkförrädare men ansåg att pedofili och liknande skulle vara prio ett)
Finns det nån täckning för detta i nazisternas partiprogram? Javisst, där är det helt tydligt. Folkförräderi är ett synnerligen grovt brott och synnerligen grova brott ska kunna straffas med dödsstraff.
Nationalsocialismen innebär inte nödvändigtvis att det ska bli hårdare straff, men vi ser däremot att vissa typer av brott bör ges ett högre straffvärde… Förutom detta och tidigare nämnda förräderibrott, bör också grova sexual- och narkotikabrott ges högre straff.
Folkförräderi är så allvarligt att de vill bilda specialdomstolar mot folkförrädare, och personer de anser sprider folkfientlig propaganda och som är för rasblandning eller ”folkmordet på vita”. I synnerhet de som samarbetar med främmande makt (t ex FN) ska straffas, för den värsta formen av folkförräderi: högförräderi.
I enlighet med skapandet av lagar mot folkfientlig propaganda också säkerställa att organisering av folkmord på de nordiska folken blir olagligt. Detta innebär att sammanslutningar som aktivt verkar för massinvandring, rasblandning och andra former av folkmord kan komma att lagföras.
Upprätta en folkdomstol som tar sig an de särskilt svåra fallen av folkförräderi. Samtliga med inflytande och maktposition som tagit beslut om, genomfört eller försvarat det pågående folkmordet på de nordiska folken, kommer att bli granskade av denna domstol, liksom de som gör det i framtiden. De som fälls av folkdomstolen och bedöms oförmögna till rehabilitering kommer även förlora sina medborgarskap.
Ta hög- och landsförräderimålen på allvar. De som med utländskt bistånd eller med andra lagstridiga medel försöker lägga landet under främmande makt begår ett brott mot rikets säkerhet och skall straffas därefter. Handlingar där makthavare åker på hemliga möten där beslut tas med främmande intressen och utan folklig insyn, eller ens vetskap, är att betrakta som högförräderi.
Trots att ett dödsstraff är oåterkalleligt måste vi kunna tillämpa det vid särskilt hänsynslösa och grova brott…
Införa dödsstraff vid särskilt hänsynslösa och grova brott när bevisningen verkligen anses stå utom allt rimligt tvivel.
Om man slutar flumma och tar nazisterna på allvar är detta faktiskt vad de pratar om. Tror ni inte på det så använd sökfunktionen på Nordfront. Sök på folkförrädare, se vilka som nämns. Undersök sen vad de vill göra med folkförrädarna.
Och nästan alla kan straffas med dödsstraff i nazisternas Sverige. Antirasister, personer som är för rasblandning, ”utlänningar”, homosexuella (”homolobbyn”), finanseliten, listan är lång på dem de vill döda! Det skrämmande är att de inte ens döljer detta.
Hijaben betraktas av allt fler som ett redskap för smygislamiseringen av Sverige. Numera anses det rumsrent även i partier utanför Sverigedemokraterna att dra likhetstecken mellan slöja och förtryck. Även de muslimska skäggen misstänkliggörs ofta.
Här ser vi ytterligare en likhet mellan nazistisk antisemitism och dagens muslimhat. Nazisterna demoniserade enskilda judiska klädesplagg, som judiska kvinnors huvudbonader, judiska mäns skägg, hattar och skruvlockar. Skruvlockar, slöjor och skägg betraktades kort och gott som ”symboler för förtryck”.
Vi läste för något år sedan sedan att den dåvarande sverigedemokratiska riksdagsmannen Thoralf Alfsson reagerade på en taxichaufför som bar skägg. Thoralf identifierade denne som muslim. Skägget tydde på att chauffören var ”Al-Qaida”. Så här skrev han på sin blogg:
Denna sorts rasism ser man ofta i kommentarsfälten på Avpixlat. De som har muslimer som fiendebild anser att muslimska skägg är ett hot. Bär man skägg och är muslim är man SUSPEKT!
Låt oss studera några kommentarer till artikeln ovan från Avpixlat (lägg märke till mordhotet):
Förslag: Låt honom behålla skägget, ta bort resten av kroppen istället. Eftersom skägget är viktigast så spara det och släng resten på tippen! Allt enligt principen: Om inte Mohammed kommer till berget får berget komma till Mohammed…
Jag trodde religion satt i hjärtat i personligheten Nu får vi veta att tilltron till fredens profet sitter just i en viss spretighet och längd.på de ensklda skäggstråna. Töntig är den gud som.hrr.muslim tillber Jesus är klart den enda vägen till Gud…
Så vidrigt! Tänk dig att du är vrålhungrig och känner dig tvungen att gå till BK i Kalmar. Du köper en dyr hamburgare och tar en stor tugga och det fastnar ett äckligt skäggstrå mellan din tänder…oh fy för den fule,vad äckligt! Jag måste gå och spy nu..blähh…
Skäggburgare till skäggbarn :P…
Nytt på menyn, skäggburgare!…
Kjol och skägg, sådan är de nya svenskarna…
Precis. En muslim som kräver alla möjliga särbehandlingar och har orubbliga krav på sin arbetsgivare är fan ingen som jag skulle anställa i varje fall. Fem bönestunder per dag + utrymme för detta mot Mecka, ha sin egen klädsel, långskägg, inget griskött i matsalen, kvinnor ska bära sjal och ”anständig” klädsel, etc mm.
Judehat och muslimhat
Juden är ”der Satan” – Satan
Som jag ofta betonat finns mängder av likheter mellan antisemitismen och islamofobin. Det är samma sorts hat och samma stereotyper som går igen i hatet mot båda grupperna. Det här med den ”farliga skäggigheten” är något som går igen i klassisk antisemitisk retorik, precis som bland islamofoberna ovan.
I den nazistiska retoriken beskrevs alla judiska män som skäggiga, utom ”finansjudarna” som ofta saknade skägg och hade mustasch och kroknäsa.
Om man läser nazilitteraturen från 30-talet, t ex nazisternas ledande propagandaorgan mot judarna, Der Stürmer, ser man att judiska skägg nämns nästan lika ofta som judiska kroknäsor som typiskt attribut för judar. Der Stürmers insändarsidor på 20-talet hade ofta inlägg från ”vanliga tyskar” vars barn skrämts av nån jude med stort skägg.
Alltid med tillägget, ”kan man inte ta bort de där skäggen och kroknäsorna från gatorna”.
”Man kan klippa skägget av juden men juden förblir ändå jude” (Der Stürmer Sonderausgabe 2 1942)
”Smutsiga och feta och för det mesta med stora skägg som sällan tvättas, sådan är ”juden på Balkan”.”) Völkische Beobachter, 5.12.1937
För att förnedra judarna klippte ofta nazisterna av skägget på judarna. Som på denna bild där sonen till en judisk man tvingas klippa pappans skägg.
Från hur man hanterar synen på de heliga skrifterna, till hur man sprider myter om mat, till retorik om judar och muslimer som ”råttor”, till generaliserande hat om sionister och islamister, till myter om judiska och muslimska världskonspirationer till sådant som kan ses som så litet som skäggighet. Överallt ser man samma likheter i hatet mot judar och muslimer.
Der Stürmer – ”gudarnas gissel”
Nästa gång du ser någon uttrycka sig fördomsfullt om muslimers skägg, så minns vad hatretoriken mot judars skägg ledde till!
Tysk soldat rakar en judisk mans skägg
Men kom ihåg att det inte är så att islamofobin ersatt antisemitismen idag. Antisemitismen är tyvärr lika levande som islamofobin är.
Motargument 
