Artiklar, Myter

Guldregnet över invandrerskan

Vi har egentligen förklarat detta tidigare, men eftersom historien om invandrerskan med de tre barnen som överöses av bidrag fortsätter att florera behöver det göras på ett nytt sätt.

Det är nämligen så att det finns en del som är sann, och det är de belopp som anges.

Det som däremot inte stämmer är alla sidopåståenden.

Vi börjar med att reda ut hur det ligger till, och sedan tittar vi på myterna runtomkring.

Hur det fungerar

Grundfelet i uträkningen är att så få verkar inse hur mjukt man landar om man är utan inkomst, ensamstående och har flera barn. Vårt samhälle är byggt så.

Vi tittar nedan på fem exempelmammor. De har samma livssituation, men med olika inkomster. Läkaren med snittlön, undersköterskan, den arbetslösa, socialbidragstagaren helt utan inkomst och kvinnan som befinner sig i ett heltidsetableringsprogram.

Vi tittar på fyra situationer: Ett fall med två barn, två fall med tre barn, och ett fall med fyra barn. Det tredje fallet är det som cirkulerar. Det är optimerat för att ge maximala fördelar för ”invandrarkvinnan”.

Vi kan genast glömma både läkaren och undersköterskan, och fokusera på den arbetslösa, socialbidragstagerskan och etableringsersättningsmottagerskan.

I tabellen får de guld, silver och brons (nåja, lila) efter vem som tjänar mest och minst. Skillnaderna är mycket små i alla lägen. Men vi kan konstatera att vid fyra barn lönar sig socialbidrag för alla tre.

Att leva på

Det finns två små tankevurpor i ersättningssystemet, och de är:

  • dels att etableringsersättningen är skattefri, men jämförs med skattepliktiga intäkter när man söker bostadsbidrag. Det ger 200 kr extra. Lite kan tyckas, men det blir mycket vid så låga inkomster.
  • dels att barnersättningen för barn över 11 år plötsligt blir 1.500, medan den är 800 under 11 år, men har man fler än tre barn räknas de inte alls. Det är ett lite märkligt skutt. Hade varit mer rättvist med t ex 1.000 resp 1.200. Det är därför guldregnsuträknaren har placerat barnen i spannet 11-19 år, tre till antalet.

Myter

Att denna ”myt” varit så seglivad beror förstås på att den inte är en myt rakt igenom. Siffrorna stämmer i sig. Vi har varit lite för slarviga, vi mytknäckare, med att förklara vari felet egentligen ligger, och för den som inte orkar läsa låter det därför ibland som rena bortförklaringar.

Så låt oss rätta till det. Siffrorna är alltså ingen myt – de är bara inte så märkliga som de låter.

Däremot finns många myter runt dem.

Läkaren som tjänar mindre

En läkare i Sverige har en genomsnittlig nettolön på 33.170 kr. Även om vi jämför en helt barnlös läkare med vår ”invandrarkvinna” erhåller hon mer än två tredjedelar av inkomsten. Och den som har motsvarande livssituation har 2-3 gånger så mycket att leva på efter hyra.

”Alla invandrare får …”

”Invandare får”, heter det, som om det var alla invandrare hela tiden. I själva verket krävs det en hel del av den som uppbär etableringsersättning. För det första ska hon vara beviljad asyl, och för det andra befinna sig i en etableringsfas, som typiskt varar i två år. Det är en heltidssysselsättning av praktik och studier. Den ensamstående mamma som orkar detta med tre barn är värd all heder.

Den retroaktiva föräldrapenningen

Det finns ingen retroaktiv föräldrapenning. Däremot finns möjlighet att få föräldrapenning för barn som fötts utomlands, men då måste man vara föräldraledig. I Sverige. Och barnen måste vara upp till åtta år, men i exemplet till höger har de alla fyllt 11. Så det är liksom en trippel myt.

SFI-bonus

SFI-bonusen är borttagen.

”Inget bidrag kan dras in för …”

Ehm, hallå, dras barnbidrag in för andra om man vägrar ta emot erbjudet jobb? Eller bostadsbidrag?

För att ha rätt till etableringsstödet måste man följa en heltidsplan, och gör man inte det blir det socialbidrag – vilket å andra sidan inte är någon större skillnad.

Men då hamnar i alla fall svenskan och invandrerskan på exakt samma nivå.

 Källor