Sverige saknar ett fungerande skolsystem som inkluderar alla barn och ungdomar. Många får aldrig rätt förutsättningar för att klara skolan och stödet till elever med stora stödbehov är bristfälligt. Resultatet blir att barn och lärare i hela klassen drabbas.
Dagens skolsystem spär på omfattningen av skolmisslyckanden för funktionsnedsatta barn. Konsekvenserna av detta fiasko syns på flera områden; etablering på arbetsmarknaden, hälsovården och psykisk hälsa, ett tilltagande utanförskap och fler relaterade fall som hanteras av rättsväsendet och kriminalvården.
Det svenska skolväsendet är inte kapabla att ge elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar en grundläggande utbildning, och 80% av eleverna tar ingen gymnasieexamen.
Den svenska skolan är för dåligt organiserad för att ge effektivt stöd till dessa elever, vilket får effekter även för lärarnas arbetsmiljö och övriga elever i klassrummet. Centrala skolmyndigheter tar inte sitt ansvar och utövar inte nödvändig tillsyn.
Det råder en absolut tystnad angående min direkta fråga till Skolinspektionen om vad de anser praxis angående hanteringstid från konstaterad avvikelse till en fungerande skolgång, enligt lag, för berörd elev.
Fråga: Hur länge är det rimligt att huvudman nekar elever tillgång till utbildning? Är det okej med trettio, sextio eller t o m ett år? Tyvärr finns det ärende där denna tiden också överskridits.
Fråga: Hur länge dröjer det innan ett barn får en läkartid och påbörjad behandling då de skadat sig i skolan?
Även i de fall effekterna inte blir så drastiska så leder skolans bristande stöd till livslånga konsekvenser. Funktionsnedsatta löper den största risken att hamna i långvarigt utanförskap (att varken studera eller arbeta) och över hälften etablerar sig inte på arbetsmarknaden.
Funktionsnedsatta unga utgör en lika stor grupp i utanförskap som grupp ’invandrare’ i utanförskap, men trots detta finns ingen politisk debatt om stöttande åtgärder. Detta trots att stora och långvariga kostnader i socialförsäkringssystem (LSS m fl) och arbetsmarknadsåtgärder m m är kopplade till just denna grupp personer med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF).
Många forskare och myndigheter pekar på att en fullgjord skolgång och en gymnasieexamen är den starkaste skyddsfaktorn för etablering i vuxenlivet med god psykisk hälsa och självständighet.
Barn med NPF-relaterad problematik behöver stöd för att utveckla en positiv självkänsla, självkännedom och tilltro till vuxenvärlden. Detta sker till stor del under grundskole- och gymnasieåren, och skolan har en mycket viktig roll att spela.
Föräldrar till barn med NPF är dessutom under stor press, och dessa familjer behöver stöd för att kunna ge de skyddsfaktorer som är så viktiga från hemmiljön. Ett fungerande stöd i skolan är en avgörande skyddsfaktor för barnens utveckling in i vuxenvärlden och som produktiv medborgare.
Var femte elev går ut grundskolan utan avgångsbetyg, och två tredjedelar har inte fått det stöd de har rätt till. Årligen fortsätter landets huvudmän att diskriminera tiotusentals barn med kognitiv funktionsvariation.
Arbetsförmedlingen har i uppdrag att stötta funktionsnedsatta genom arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Myndigheten fallerar dock i sitt uppdrag sedan omorganisationen 2019, då de numera inte ens klarar av att identifiera och registrera funktionsnedsatta arbetssökande.
Det är inte barnen som måste skärpa sig, det är samhällsstrukturen som måste anpassas efter individ!
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
En lag kan vara hur fantastisk som helst men är helt verkningslös om den inte implementerats och utövas enligt givna instruktioner och där man struntar i uppsatta mål och intentioner.
När kostnaderna för assistansersättningen kraftigt ökade, i jämförelse med den ursprungliga prognosen i propositionen, tillsatte Alliansregeringen år 2004 en LSS-utredning. Dess huvudsakliga mål var att stoppa ökningen av kostnaderna för personlig assistans, oaktat konsekvensen för berörd brukare.
När man lämnade in betänkandet 2008 (SOU 2008:77, ”Möjlighet att leva som andra”) så förpassades det, ganska omgående, till runda arkivet eftersom syftet inte var att ta fram förbättringar utan att bara hitta besparingspotential.
Tyvärr har ju Sverige varit föremål för Europadomstolen tidigare och utredningen från 2016 var kraftigt influerad av utredningsdirektiv utan historisk anknytning och i strid mot gällande konventioner. Den utfördes av en ensamutredare med hjälp av fyra sakkunniga och sju experter.
Många organisationer inom funktionsrättsrörelsen, inklusive min egen, såg också fram emot en ny LSS-utredning. Något som skulle stärka den enskilde individen med rätt till LSS-insatser. Allt från något så trivialt som förenklad process för reducerad tandvårdskostnad till en förkortad väntetid för plats på eget boende.
Direktiven för den nya utredning publicerades 2016 men innehöll bra åtgärder för att minska kostnader, nedskärningar och vidare inskränkningar för brukaren. Utredningen, SOU 2018:88 fick oss, dvs brukarrörelsen, att unisont ropa: – Släng eländet i soporna!
Trots denna signal så gick materialet ut på remiss under sommaren 2020, till 203 instanser, hälften kommun, hälften region. Det kom in 150 svar. Det var inte bara de negativa svaren vi uppmärksammade utan även frånvaro av insikt och kunskap om LSS som lag. De olika mål som fanns och syftet med lagen överhuvudtaget.
Hur kan man kalla sig rättsstat när medborgarens rättssäkerhet så nonchalant åsidosätts då personal som ska ta beslut varken har adekvat kunskap om lagen de ska tolka eller insikt i livet för en person med funktionsvariation?
LSS är eftersatt och tillämpningen ett fatalt rättshaveri som dagligen berövar tiotusentals invånare rätten till ett anständigt och värdigt liv med delaktighet i samhället.
Photo by Judita Tamou0161iu016bnaitu0117 on Pexels.com
Det är regeringens ansvar att se till att målen inom LSS uppfylls. Det är regeringens skyldighet att se till att kommun och förvaltningsrätter inte feltolkar för att spara pengar och därmed riskerar både hälsa och liv för personen i fråga.
Vi får ofta höra: Gör rätt för dig, arbeta istället för att ta bidrag, fusk ska bestraffas.
Ja, varför händer det ingenting när myndigheter och huvudmän åsidosätter både svenska och internationella lagar och varför gör våra riksdagspolitiker inte rätt för sig?
Varför berövar ansvariga instanser och regeringen individer från att känna glädjen över en motiverande verksamhet som ersätts på ett sätt så att man inte bara överlever, utan även kan leva?
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Det finns en allmän föreställning om att Sverige har haft allmän rösträtt i över 100 år. Det stämmer INTE. Vi fick allmän rösträtt för alla myndiga först 1989, i bemärkelsen alla över 18 års ålder. När vi firar 1918 som året då medborgarna ”fick” allmän rösträtt så osynliggör vi alla de grupper, som fattiga, romer och funktionsnedsatta, som inte ansågs fina nog att få rösträtt 1918.
Den allmänna rösträtten firar i år 30 år. 1989 fick vi allmän rösträtt för alla över 18 års ålder. I historieböckerna framställs året 1918 som det år då vi fick allmän rösträtt.
1989 fick intellektuellt funktionsnedsatta rösträtt. Fysiskt funktionsnedsatta (de s k ”rörelsehindrade”) fick den rätten 1964/65. Båda grupperna fick för övrigt rätt att gå i skola först på 60-talet. Det stämmer alltså inte som det står i våra historieböcker att alla barn fick rätt att gå i skola 1845. De ”rörelsehindrade” fick rätt att gå i skola i och med lagändringar 1962 och 1965, och de intellektuellt funktionsnedsatta fick rätt att gå i skola först 1969.
Ungefär samtidigt avvecklades institutionerna där ”rörelsehindrade” och personer med intellektuella funktionsnedsättningar hållits fängslade. Först med datorrevolutionen på 90-talet och 1993 års LSS-lag fick personer med funktionsnedsättningar en möjlighet till liv på lika villkor som andra.
Att grupperna med funktionsnedsättningar fick rösträtt 1964/65 respektive 1989 beror på att omyndighetsförklaringen togs bort då.
Det betydde även att funktionsnedsatta fick rätt att gifta sig med vem de ville.
Dessutom sänktes myndighetsåldern till 18 år 1974. Runt 1920 fick de flesta kvinnor (1918) och de som vägrat värnplikt (1922) rösträtt. År 1937 infördes rösträtt för fängelseinterner eller f d fängelseinterner. De flesta män fick rösträtt 1909 och de flesta rika män fick rösträtt 1866. (Källa: Riksdagens historia)
Den allmänna rösträtten har vi alltså bara haft i 30 år. Då, 1989, fick den sista gruppen rösträtt. Det handlar om en grupp som tvångssteriliserats, internerats och förtryckts under efterkrigstiden: de med funktionsnedsättningar. 1991 var första gången de kunde utöva sin nya rättighet och rösta i valet.
Grupper som var diskriminerade eller i utanförskap fick alltså sin rösträtt senare än 1918. Kvinnor var diskriminerade och fick rösträtt efter män. Fattiga var diskriminerade och fick det efter de flesta kvinnor och män. Romer, renskötande samer, resande saknade i regel en folkbokföringsadress, vilket medförde att de inte gavs rösträtt. I romernas fall gavs de rätten till fast bostad 1959, varpå de först då i praktiken beviljades rösträtt. och fysiskt funktionsnedsatta var bespottade och fick rösträtt efter fattiga till och med. Sist kom den mest diskriminerade gruppen, intellektuellt funktionsnedsatta.
Vi fick allmän rösträtt 30 november 1988
Ska vi fira något datum så är det den 30 november 1988 vi ska fira. Det var då riksdagen klubbade igenom den allmänna rösträtten. Ingvar Carlsson var statsminister och regeringen socialdemokratisk, men beslutet togs av en enig riksdag.
Laila Freivalds (S) var utrikesminister och öppnade debatten med dessa ord:
”Herr talman! En människa som har blivit omyndigförklarad har blivit fråntagen i stort sett allt inflytande över sitt liv. Hon förlorar så gott som helt rätten att bestämma över sin ekonomi. Men inte nog med det: omyndigförklaringen rör också hennes personliga rättigheter. Den allmänna rösträtten tas ifrån henne, och hon får inte heller gifta sig utan förmyndarens samtycke. En omyndigförklaring uppfattas vidare ofta som nedvärderande, både av den omyndigförklarade själv och av omgivningen.
Det är hög tid att ändra på detta. I stället för alt ta ifrån en utsatt grupp dess rättigheter skall vi tillföra den något positivt. I ett demokratiskt och människovärdigt samhälle är det en självklarhet att stötta de svaga i stället för att stämpla dem.
Institutet omyndigförklaring har sina rötter i en förgången tid. Då rådde en helt annan syn på den enskilda människan och hennes förmåga att klara sig själv. Vad som bör vara utgångspunkten för dagens lagstiftning är respekten för varje enskild människa och tilltron till hennes möjligheter att på egen hand klara sina angelägenheter. I dagens samhälle har vi andra möjligheter än tidigare att ge hjälp och stöd utan att behöva ta till en så ingripande åtgärd som en omyndigförklaring…
Avslutningsvis vill jag säga att detta är en betydelsefull reform som sätter begrepp som demokrati och människovärde.i centrum. Genom åtskilliga brev och andra kontakter med regeringskansliet har människor genom åren redovisat de känslor av förnedring och mindervärdighet som en omyndigförklaring väckt hos dem. Det är hög tid att nu visa dessa människor och deras omgivning att samhället har respekt för deras människovärde och deras förmåga att själva styra sina liv.” (Källa: Riksdagen.se)
Martin Olsson från Centerpartiet sa detta:
”Herr talman! Alla människor skall ha lika värde och rättigheter. Detta måste vara en viktig grundsats i värt demokratiska samhälle. Så långt det är möjligt skall alla tillförsäkras samma medborgerliga rättigheter. Samhället skall emellertid samtidigt garantera att den enskilde ges det stöd och det skydd han eller hon är i behov av.
Genom att riksdagen i dag skall fatta ett beslut om avskaffande av systemet med omyndigförklaring och införa en ny form av hjälp och stöd till dem som inte kan vårda sig själva eller sin egendom tas ett viktigt steg i riktning mot att uppnå denna grundsats. Motivet för avskaffande av systemet med omyndigförklaring är bl.a. att det anses att både den omyndigförklarade och dennes omgivning kan uppleva omyndigförklaringen som en nedvärdering. Det anses även kunna inträffa att den enskildes psykiska tillstånd påverkas negativt av en omyndigförklaring, liksom att vederbörandes sociala anpassning försvåras. Mot bakgrund av strävandena att så långt som möjligt respektera allas självbestämmanderätt och integritet är det naturligt att vi nu avskaffar systemet med omyndigförklaring. Från Centerns sida har vi med hänsyn till våra grundläggande värderingar slött denna utveckling och föreliggande förslag.” (Källa: Riksdagen.se)
Rösträtten är viktig att försvara! Men rätt ska vara rätt. Vi fick inte allmän rösträtt 1918, utan först då alla grupper i utanförskap erhöll den rätten, och det var långt senare!
LSS-utredningens förslag som presenterades i slutet av 2018 kommer att slå hårt mot många människor med särskilda behov och funktionsnedsättningar. Funktionsrätt Sverige framför stark kritik mot LSS-utredningen och förkastar förslaget.
LSS (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) instiftades 1993 och är en rättighetslag och s k ”pluslag”. Detta innebär rätt till insatser betingade av den enskildes behov och som inte inskränker rättigheter i andra, generellt verkande, lagar, såsom HSL (Hälso- och sjukvårdslagen) och SoL (Socialtjänstlagen). LSS är skapat för att tillgodose behov som inte innefattas av HSL och SoL. LSS innefattar 10 olika insatser.
Införandet av lagen har betytt väldigt mycket för många människor. Människor med särskilda behov och funktionsskillnader har historiskt inte kunnat göra egna livsval, och har haft stora svårigheter att självständigt hävda sina rättigheter. Lagen har som syfte att människor med särskilda behov utifrån funktionsskillnader ska beredas möjlighet att leva mer självständigt och på jämlika villkor med andra människor. Grundprinciperna för LSS är självbestämmande, goda levnadsvillkor och att kunna leva som andra.
LSS-lagen lever inte upp till föresatserna från 1993
Tillämpningen av LSS har under årens lopp sett en successiv urholkning av de tio insatserna som utgör LSS. Lagen tillgodoser inte de ursprungliga föresatserna. Funktionsrätt Sverige menar att många människor med funktionsnedsättningar fortsatt inte bereds samma möjligheter som andra. Detta har inneburit att många har tvingats leva på försörjningsstöd. Åsikten är att Sverige, som ett av världens rikaste länder, har förutsättningar för att bereda hela befolkningen jämlikhet och goda levnadsvillkor.
2017 låg de statliga anslagen för personlig assistans på ca 23 miljarder kronor, dvs 2 % av statsbudgeten. Samma år var kostnaderna för kommunerna gällande assistans ca 4,6 miljarder kronor. I media har majoriteten av rapporteringen berört LSS-fusk. Enligt Försäkringskassans stickprover uppgår fuskärendena till 2 % av den statliga assistansbudgeten. Tankegången kring åtstramningar pga LSS-fusk motsägs av att regeringskansliet rapporterar att fusket har minskat från motsvarande 7 % (2011-2012) till 2 % (2017) av den statliga assistansbudgeten. (Källa: Expressen)
Vilka blir konsekvenserna?
Ansvaret för den personliga assistansen ska, enligt förslaget från LSS-utredningen, tas av staten.
Utredaren Gunilla Malmborg säger i en intervju med TT att all som idag är beviljade insatser också kommer att få det i fortsättningen. LSS-utredningen föreslår att barn under 16 år inte längre ska beviljas personlig assistans. Istället ska familjer hos kommunen ansöka om s k ”Stöd till barn”. (Källa: Expressen)
Människor med psykiska funktionsnedsättningar som idag är beviljade personlig assistans kommer, om förslaget vinner laga kraft, att bli av med sin assistans och istället beviljas en insats kallad ”förebyggande pedagogiskt stöd”. (Källa SOU 2018:88)
Insatsen ledsagning (2016 hade 5 391 personer i Sverige rätt till ledsagning) kommer, enligt förslaget, att slopas i LSS och istället ingå i den nya insatsen ”personlig service och boendestöd”. Ledsagning kan komma att ingå i hemtjänstens insatser. Den enskilda insatsen kommer alltså framöver att ingå i en rättighet med fler enskilda insatser. (Källa SOU 2018:88)
I LSS-utredningens förslag läser vi att schablonersättningen för personer med anhörigassistans kommer att minska.
Dubbelassistans kommer, enligt förslaget, enbart att beviljas så länge bostaden och andra hjälpmedel inte kan anpassas så att dubbelassistans inte längre behövs. (Källa: SOU 2018:88)
Maria Persdotter, ordförande i RBU (Rörelsehindrade barn och ungdomar) uttrycker i en intervju med Expressen sin oro för konsekvenserna av förslaget från LSS-utredningen:
”Risken är väldigt stor att vi hamnar i en hemtjänstliknande insats. Det kommer att bli 290 olika tolkningar. Många kommuner kämpar med en dålig ekonomi och att då få ett gäng barn med omfattande behov, det kommer att bli stora och ”kostnadseffektiva” lösningar. I vissa fall kan det bli bra, för andra barn och familjer en katastrof. Stödet beror på var du bor och hur kommunens budget ser ut.”
”Så småningom kommer man att hamna på institutionslösningar igen, stora ställen med många boende.” (Källa: Expressen)
Sparkraven tillgodosågs efter att Försäkringskassan börjat tillämpa tre vägledande domar från Högsta förvaltningsdomstolen i behovsprövningarna kring personlig assistans. I april 2018 drog regeringen tillbaka sparkraven.
Funktionsrätt Sverige ger svidande kritik
Funktionsrätt Sverige skriver i sitt särskilda yttrande om förslaget som LSS-utredningen presenterat:
”Det är tydligt att dagens rättstillämpning i stora delar inte längre följer lagens ursprungliga intentioner. Behovet av en översyn är därför stort. Tyvärr har direktiven till utredningen, dir 2016:40, enligt vår mening haft ett för starkt ensidigt fokus på kostnadsbesparingar, framförallt inom den statliga assistansersättningen. Behovet av att återställa lagens intentioner och att vidta viktiga kvalitativa förbättringar har givits alltför lite fokus i direktiven, vilket fått till följd att utredningen inte har prioriterat att leverera robusta förslag för att åtgärda de kvalitetsbrister som finns inom dagens tillämpning av LSS. Det innebär att problemen med bristande rättssäkerhet i myndighetsutövning och den enskildes svaga rättsställning, inte adresseras. De stora behoven av kompetensförstärkning och utmaningarna i att säkerställa kvalitet inom olika LSS-verksamheter, lämnas också utan åtgärd. Vi kan heller inte se att det sent tillkomna tilläggsdirektivet om slopade ytterligare kostnadsbesparingar, dir 2018:35, på något avgörande vis har påverkat utredningens inriktning och förslag.” (Källa: Funktionsrätt Sverige)
Funktionsrätt Sveriges kritik innefattar att för få företrädare inom funktionshinderrörelsen med kunskap och erfarenheter har tillvaratagits i utredningen. Enligt det särskilda yttrandet har endast två experter varit involverade. Detta innebär, i enlighet med det särskilda yttrandet, att utredningen inte har levt upp till kraven i FN-konventionens artikel 4:3, som dikterar en skyldighet att involvera människor med funktionsskillnader, inkluderat barn. Detta ska göras i samråd med de organisationer som företräder individerna.
Ytterligare kritik i det särskilda yttrandet är att man är av åsikten att utredningen inte har sett till att tillvarata den forskning som finns tillgänglig inom LSS. Funktionsrätt Sverige hävdar att det nu föreslås helt nya insatser för barn och människor med psykiska funktionsskillnader utan att ta hänsyn till den kunskap, och de nuvarande bristerna, som finns angående berörda grupper. Förändringarna inom personlig assistans med helt nya insatser som inte med säkerhet råder bot på bristerna som finns, utan snarare riskerar att försämra villkoren för många människor.
Vidare i det särskilda yttrandet läser vi att Funktionsrätt Sverige är av åsikten att det, utifrån förslaget i LSS-utredningen, inte går att bibehålla kvalitet och kostnadseffektivitet för att tillgodose behoven för människor beviljade personlig assistans. Förslaget kan komma att innebära att många människor inte har något val, utan måste flytta från eget boende till särskilt boende. Inom ramen för LSS ingår ledsagning, som är en möjlighet för människor med funktionsnedsättning att aktivt kunna vara delaktiga i samhället. Denna insats föreslås i LSS-utredningen att slopas.
Mikael Klein, intressepolitisk chef i Funktionsrätt Sverige, avslutar det särskilda yttrandet:
”Utredningen har i vissa delar gjort en god genomlysning av den problematik som vi ser med tillämpningen av lagens tio insatser. I enstaka delar föreslår också utredningen förbättringar som vore välkomna, men utredningens samlade förslag löser inte de problem vi ser inom flertalet av LSS tio insatser. De kraftiga försämringar som föreslås inom insatsen personlig assistans, gör att vi måste förkasta utredningens förslag i sin helhet.”
I en debattartikel i Dagens Samhälle 10 januari 2019 förtydligar Klein några av konsekvenserna av förslaget:
Barn under 16 år kommer inte längre att ha rätt till personlig assistans som istället ersätts med en annan oprövad stödinsats, Stöd till barn. Vi befarar att barn och föräldrar inte kommer att kunna styra denna insats efter familjens behov och att den därför inte kan jämföras med personlig assistans.
Antalet timmar som en person kan få assistansersättning decimeras genom en schablon på 15 timmar i veckan utöver tid för grundläggande behov. Schablonen för övriga behov kommer inte att räcka till för de som har behov av assistans under stora delar av dagen. Utredningen föreslår dessutom att den nuvarande (snäva) tolkningen av grundläggande behov ska fastställas, andningshjälp ska inte räknas som grundläggande. Vi menar att andning och sondmatning självklart borde räknas som grundläggande behov!
Många personer med behov som inte är praktiska, utan kräver ingående kunskaper från personalens sida, kommer att förlora sin personliga assistans. Även här blir det kommunen och inte den enskilde eller dennes gode man som bestämmer hur insatsen ska utformas.”
”Den aktuella rättstillämpningen av LSS följer inte lagens ursprungliga intentioner och har inneburit att lagens tio insatser urholkats radikalt. LSS-utredningens fokus har inte legat på återställandet av lagens intentioner, utan på kostnadsbesparingar.” (Källa: Dagens Samhälle)
Förslagen i LSS-utredningen föreslås vinna laga kraft 2022. Carina Pahl Skärlind (RBU), som själv har en dotter på 9 år med CP-skada, verkar ha tappat hoppet:
”Jag levde tidigare i tron om att Sverige var en demokrati. Tyvärr har jag vaknat upp och insett det inte är rättssäkert i Sverige. Vi kan inte lita på systemet. Kan man runda en så stark lagstiftning som LSS, vad mer kommer att falla sönder? Jag är allvarligt oroad. Jag vill inte förlora tron, det är därför jag kämpar så hårt. Vi måste kunna lita på våra lagar, domstolar och politiker.” (Källa: Aftonbladet)
Diskriminering, utanförskap och ett kliv tillbaka för funkisars rättigheter
Funktionsrätt Sverige är en paraplyorganisation som för en samlad talan för funkisars rättigheter i Sverige.
Det finns en oro över att förslaget kommer att leda till utanförskap och diskriminering av funkisar:
”En bredd av organisationer inom funktionshinderrörelsen anser att utredningens betänkande måste förkastas i sin helhet. Förslagen innebär sammantaget en fortsatt nedmontering av LSS ursprungliga intentioner och ett förödande kliv i riktning tillbaka till en tid då personer med omfattande funktionsnedsättning förvägrades vara subjekt i sina egna liv. Den nu pågående och alarmerande utvecklingen inom LSS från en värdegrund baserad på mänskliga rättigheter med respekt för individers självbestämmande, i riktning mot kollektiva lösningar med institutionell prägel, kommer med utredningens förslag snarare förstärkas än att bromsas.” (Källa: Funktionsrätt Sverige)
Maria Persdotter, ordförande i RBU, instämmer i att förslaget innebär diskriminering och befarar att detta kan vara början till slutet för personlig assistans:
”Sammantaget är förslagen inom personlig assistans inget annat än en katastrof. Redan nu är det kris i assistansen och väldigt många människor lever med för lite assistans eller ingen assistans alls, trots att behoven är gigantiska. Blir utredningen verklighet kommer vi att få se stora institutioner växa upp i Sverige, sådana vi inte haft på många år. Människor som idag kan leva självständigt i egen bostad och sköta ett jobb kommer att tvingas in där. Är det så vi vill ha det?” (Källa: RBU)
Björn Häll Kellerman, förbundsordförande för Unga Rörelsehindrade, uttrycker att förslaget kommer att leda till diskriminering och inskränkningar av många människors rättigheter. I ett rörligt debattinlägg på SVT.se säger han bl a att ”Det är inte bara jag som kommer att drabbas, om nu framför allt den nya 15-timmarsschablonen införs. Det kan vara de flesta omkring mig”.
I en intervju i TV4:s Nyhetsmorgon 10 januari framför Maria Persdotter (RBU) och Nora Eklöv (Unga Rörelsehindrade) kritik och oro inför förslaget, som de uttrycker kommer att få ödesdigra konsekvenser av att funktionsnedsatta återigen kommer att hamna vid sidan av då den personliga assistansen successivt nedmonteras.
Carina Pahl Skärlind, ledamot för RBU Stockholm, ger sin syn på detta LSS-utredningens förslag:
”Det här är diskriminering. Hur kan det plötsligt vara politiskt korrekt att frångå parollen lika lön för lika arbete.” (Källa: Aftonbladet)
DHR (Delaktighet, Handlingskraft, Rörelsefrihet) uttrycker att förslaget i LSS-utredningen kränker de mänskliga rättigheterna. DHR kräver en ny parlamentarisk utredning för att se över LSS i sin helhet.
”Blir utredningens förslag verklighet är det hittills det tydligaste brottet mot våra mänskliga rättigheter, sedan Sverige i januari 2009 tillträdde FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Det innebär att människovärdet dagligen skulle kränkas för alla oss som blir hänvisade till insatser enligt utredningens förslag till ny LSS-lagstiftning.” (Källa: DHR)
I en debattartikel i tidningen Arbetaren 9 januari 2019 diskuterar Magnus Andén, ordförande riksföreningen JAG, Maria Persdotter, ordförande RBU och Jessica Smaaland, politisk sekreterare STIL om den diskriminering som kommer att bli konsekvensen av förslaget:
”Det är en skam för Sverige om förslagen blir verklighet. Personlig assistans kommer inte längre att finnas kvar i den form vi känner den nu. Vi är många som kommer att tvingas flytta till institutioner när assistansen inte längre håller.
Redan slitna föräldrar kommer inte längre orka utan tvingas placera barnet på ett boende, även om det inte är vad man vill och det inte heller är det bästa för barnet.
Att bo på institution betyder inte bara att tvingas flytta hemifrån. Att bo på institution är också att berövas rätten att bestämma i sitt eget hem, i sitt eget liv. Personlig assistans är en helhetslösning som innebär att assistenten finns där – och när – vi behöver assistans. Utan den blir våra liv ett lapptäcke av olika insatser – eller inga insatser alls. För oss med de största funktionsnedsättningarna innebär det fara för livet, om någon som inte känner oss och våra behov väl ska assistera oss. Det är inte värdigt ett land som Sverige.” (Källa: Arbetaren)
Det återstår att se, men om det nya förslaget presenterat av LSS-utredning vinner laga kraft kommer konsekvenserna för många människor med särskilda behov och funktionsnedsättningar bli dramatiska. Vi kommer att få se en återgång till hur det var vid tiden före lagens tillkomst: Brister i funkisars rättigheter, diskriminering, funkofobi och utanförskap.
Idag pratas det mycket om nedskärningar i de sociala rättigheterna för de med funktionsnedsättningar. En LSS-utredning föreslår nedskärningar i LSS för barn och äldre. Frågan är hur man ens kan diskutera detta? Funktionsnedsatta har diskriminerats, hatats och förintats genom seklen. De var liksom judar och romer de främsta måltavlorna för nazisternas förintelse. Att skära ner i LSS för att spara, är inte det lika illa som att föreslå husarrest för romer eller judar?
Funkofobi… vad är det?
Många förstår inte hur det känns att bli diskriminerad. Därför krävs det lite radikala jämförelser.
Låt oss göra ett tankeexperiment. Tänk dig att judar hade haft samma situation som personer med funktionsnedsättningar har i Sverige idag.
– Många svenskar har fördomar om judar och vet inte riktigt hur de ska agera inför dem. Många särbehandlar judar negativt.
– Tänk dig att SJ har specialregler för dig som är jude. Om de anser att de inte kan släppa ombord dig på tåget får du inte komma ombord. Om de speciella judeplatserna ombord är sönder, samma sak.
– Specialregler gäller för ansökan om lov för två judar att flytta samman och det är inte säkert att de får ha sex. Blir kvinnan med barn försöker sociala myndigheter oftast övertala henne att genomgå abort.
– I teorin får du flytta var du vill men du måste ansöka hos myndigheterna om det. Om myndigheterna anser att de inte har råd med ännu en jude i kommunen berövas du många av dina mänskliga rättigheter.
– Än idag anses det lite suspekt om en jude säger att hen vill ha familj och barn. Myndigheterna ser detta som en ekonomisk belastning. Fram till 90-talet pågick öppet och lagligt tvångssteriliseringar av judar och tvångsomhändertaganden av judiska barn. Många kan vittna att myndigheterna än idag utövar påtryckningar på gravida judinnor att inte fullfölja graviditeten och antyder att du kommer att förlora medborgerliga rättigheter om du gör det.
– När du är ute på stan ses får du inte ta dig runt hur du vill på gatorna. Enbart vissa gator och trottoarer är öppna för judar.
– Det står inte ”judefri zon” utanför alla kommunhus men om du försöker komma in så får du ofta inte komma in. Så är det i många kommunlokaler. I vissa fall får du komma in bakvägen, via soprummet, som är märkt med en gul stjärna ”för judar enbart”.
– Du måste ansöka om rätten att få lov att kissa, bajsa, äta och klä på dig när och hur du vill. Om myndigheterna anser att de inte har råd med ännu en jude i kommunen kanske de bestämmer att du bara får kissa, äta, gå ut på stan vissa timmar om dygnet. När du ansöker om att bland annat få lov att kissa när du vill kommer en kommuninspektör hem till dig. Denne ställer intima frågor om ditt sexliv, hur ofta och hur länge du är på toaletten och hur du äter för att bedöma om du ska få samma rättigheter som icke-judar.
– Bara vissa arbeten är öppna för dig. Oftast lågbetalda jobb där i många fall du betraktas som mindre vetande bara för att du är född jude.
Orättvis jämförelse? Fråga en del av dem som lever med funktionsnedsättning om de anser det.
Som grädden på moset pratar de som styr över samhället om att det är för dyrt med den assistans som finns. Man måste spara på LSS. Så just nu dras LSS in för många många människor. Jag vet 30-åringar som tvingats flytta hem till mamma, människor som mister sina jobb och som inte kan delta i föreningsliv och det politiska livet mer. Jag vet barn som mister assistans så föräldrarna måste sluta jobba för att vara med barnet.
Denna diskriminering pågår dagligen och alltför många vet inte att verkligheten ser ut så här. Detta trots att man borde veta bättre. För 70 år sedan förintades ju många av Europas judar i den stora nazistiska slakten på dem.
Drastiskt men korrekt
Känns detta här ovan bra, när du läser det? Nej! Ändå är detta verkligheten för många av oss med funktionsnedsättningar i Sverige idag. Det är korrekt att vi har det bättre i Sverige än andra i de flesta länder på planeten, men det är långt, långt ifrån bra, och det som ses som medborgerliga rättigheter för de flesta, ses ofta inte som det för oss.
En del av er kommer att reagera mot jämförelsen mellan judar och personer med funktionsnedsättningar och kalla det en överdrift. På det svarar vi att det bara visar hur illa ställt det är i Sverige.
Nazisternas förintelseprogram riktades även mot folk med funktionsnedsättningar. Detta kallas i funkiskretsar globalt för den ”glömda förintelsen”. Hundratusentals med psykiska och fysiska funktionsnedsättningar förintades, eftersom de sågs som ”svaga” och ”mindervärdiga”.
På tal om just det…
Folk med CP-skada gasades. Folk med medfödd hörselskada, eller psykiska funktionsnedsättningar, fick knivar uppkörda i könsorgan och steriliserades för att bevara ”rasens renhet”. Medfödda funktionsnedsättningar betraktades som något ”ont” som samhället skulle göra sig av med, de ansågs tära på samhällets resurser. Sedan spelar det ingen roll om det var hörselskada, blindhet, utvecklingsstörning, autism, adhd, Aspergers eller cp- eller ryggmärgsskada. Var man född med grav funktionsnedsättning så drabbades man hårdare av nazisternas vrede, både av bråd död och sterilisering.
Den som vill veta mer kan läsa den utmärkta boken Forgotten Crimes.
Precis som fallet med de homosexuella, romer och judar, ryska krigsfångar (m fl) drabbades även funkisar av nazismens terror. Att inte räkna in detta i förintelsen är lika mycket revisionism som när Ahmed Rami påstår att judar aldrig förintats.
I Sverige massförintades de inte. Men även här spärrades de in, diskriminerades och även mördades, för att de var kostsamma och ”skadliga” för samhället. Om de hade ”tur” så tvångssteriliserades de ”bara” eller utsattes för tvångsomhändertaganden och tvångsaborter om de blev gravida. Om de hade mer otur utsattes de för experiment eller dödades, även här i civiliserade Sverige.
Det är inte nog med det. I Sverige spärrades personer med funktionsnedsättningar in på långvård och hem, i princip fram till LSS-reformen 1994 då de fick frihet och personlig assistans.
Funkofobi och LSS-reformer
De måste ändras. Därför välkomnar jag en debatt kring, och medvetandegörande om, ordet funkofobi. Det som måste till i Sverige är att fler börjar betrakta diskriminering av personer med funktionsnedsättningar som lika galet och fel som t ex antisemitism, islamofobi och homofobi.
Tillgänglighet, arbetsmarknad, rätt till privatliv, rätt till frihet och rätt till liv överhuvudtaget. Allt detta som anses självklart av alla, måste ses som självklart för funkisar också. Därför behövs, tyvärr, begreppet funkofobi.
Som sagt: funkofobi är hat och fördomar om personer med funktionsnedsättning och är något som måste motverkas.
Nedskärningar i LSS som gör att personer mister friheten att kunna gå ut och ta en fika, vara politiskt aktiv eller aktiv i föreningslivet, arbeta eller t ex bajsa när man vill, känns lika illa för de som drabbas av fängelse och husarrest känns för alla utan funktionsnedsättningar.
Och därför kan vi inte bara diskutera nedskärningar i LSS av ekonomiska skäl. Vi kan inte göra det utan att diskutera sekler av statligt förtryck mot funkisar i Sverige, inte utan att diskutera hur de upplever diskrimineringen idag, och inte utan att ta i beaktande att även funkisar förintades av nazityskarna, ofta av ekonomiska skäl. De kostade för mycket.
Man vill dra in friheten för förintelsens offer, de med funktionsnedsättningar. Det är illa.
Rasism och funkofobi (fördomar om personer med funktionsnedsättningar) hänger ofta ihop. Om man studerar rasisternas medier på nätet ser man att de har en hatisk och fördomsfull syn på funktionsnedsättningar.
Rasisters funkofobi kan man se på många sätt. Ett exempel är hur de lyfter fram LSS-bidragsfuskare som råkar vara födda i ett annat land. De LSS-bedrägerier som de skriver om rör uteslutande invandrare eller personer med föräldrar födda i utlandet. Eftersom de bara pratar om den gruppen får en del läsare för sig att det endast är invandrare som fuskar.
Vi ska kika på några exempel i denna artikel. Dessutom tar Sverige emot ganska många flyktingar och anhöriga till invandrare som har funktionsnedsättningar. Detta får rasisterna att gå i taket. Vi ska se hur de hanterar det också.
Det bästa sättet att förstå problemet är att se hur rasisterna och funkofoberna själva resonerar. De länkar och texter som presenteras här är stötande för alla som har hjärta och hjärna. Men det är viktigt att vi ser galenskapen så vi kan reagera mot den. På 1930-talet drabbade nazismens fasor även de med funktionsnedsättningar.
T4
”Handikappade” var en av de grupper som pekades ut som ”samhällsparasiter”. De som aldrig bidrog med något till samhället, som bara kostade pengar och bar på farliga arvsanlag som hotade den ariska rasen, hette det. De blev förintelsens första offer. 1939 drog Aktion T4 igång. Från 1939 till krigets slut förintades över 200.000 personer med funktionsnedsättningar och hundratusentals steriliserades. De första metoderna för att gasa ihjäl människor testades på funktionsnedsatta. Programmet T4 avslutades formellt sett 1941 men fortsatte i hemlighet. 1941 fick nämligen de ledande experterna på gasning inom T4 order att flytta över till det nya projektet: att gasa ännu fler grupper av människor. Nu flyttade fokus från funktionsnedsatta till judar och romer. Ledande experter på utrotning av ”handikappade, som Christian Wirth, Franz Stangl, och Irmfried Eberl började nu utarbeta metoder för utrotning av judar och andra grupper.
Operation Reinhard, inledningsfasen av förintelsen av judar, drevs till större delen av veteraner från T4. Josef Mengele och andra dödsdoktorer som mördade judar var sedan länge ”experter” på s.k. ”mindervärdiga handikappade”.
Propagandafilmen Erbkrank, som nazisterna gav ut, visar hur de resonerade. Funktionsnedsatta var för dem parasiter, ”onyttiga ätare”, folk som aldrig kunde bidra med nåt i samhället utan bara åt upp samhällets resurser.
I texten på bilden ovan står det: ”Årligen kostar de ärftligt sjuka samhället 1,2 miljarder RM. För skötseln av Riket (statsbudgeten?) lägger vi ut bara 713 miljoner RM per år.”
”För mycket pengar går åt för att försörja de handikappade”, påstod nazisterna, ”pengar som våra friska borde få. Dessutom är de icke ariska folken, judar och romer, ofta handikappade, och det hotar vår tyska kultur och våra arvsanlag”. Ekonomi som rasbiologiskt argument.
Invandring är negativt anser den tongivande bloggaren Julia Ceasar. Pseudonymen må vara okänd för de flesta, men bland rasister och Sverigedemokrater på nätet är Julia ett stort namn. Bloggaren använder de klassiska argumenten mot invandrare, romer, muslimer samt funktionsnedsatta. De kostar för mycket och är improduktiva och kommer aldrig att kunna bidra med något i Sverige (Motarguments markering i fetstil).
Sverige tar varje år emot i storleksordningen 1 800-2 200 kvotflyktingar som väljs ut i flyktingläger i samarbete mellan FN:s flyktingorgan UNHCR och svenska migrationsverket. Bara tretton av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar, men Sverige vill som vanligt visa sig på styva linan som humanitär stormakt och tar emot flest kvotflyktingar i hela EU. Migrationsverket väljer dessutom ut särskilt svårintegrerade kvotflyktingar som inga andra länder vill ta emot, till exempel svårt funktionshindrade med nästintill total garanti för att de aldrig kommer att kunna försörja sig själva…Det är naturligtvis synd om familjen Wahedi som får vänta på att komma till det förlovade landet – men vem i all sin dar har kommit på den bisarra idén att just Sverige av alla länder ska ta emot invandrare som är absolut hopplösa ur integrationssynpunkt och aldrig kommer att bidra till sitt nya land?
(…)
Ingela Sahaffi Andersson, som arbetar med bosättning på Migrationsverket, konstaterar att det på många håll finns en tröghet när det gäller att ta emot personer med funktionsnedsättning:
När det gäller personer med nedsatt rörelseförmåga kan det enligt henne handla om att kommunen vill undvika att dra på sig kostnader för personlig assistans, där den generösa lagen LSS har resulterat i enorma kostnader. Omsorgen om funktionshindrade kostar totalt 66 miljarder kronor om året. Det är ungefär en och en halv gånger försvarsbudgeten eller mer än tre gånger så mycket som utgifterna för polisväsendet. Dessutom har LSS lockat till bedrägerier i mångmiljonklassen, framför allt begångna av irakiska invandrare.
Om man tittar på kommentarsfältet ser man många inlägg som stinker av rasism och funkofobi. Här är två exempel. Lägg märke till att Julia Ceasar använder ett citat från Aftonbladet om att inget land lägger så mycket pengar på funktionsnedssatta som Sverige. Så brukar de säga om asylsökande och invandrare också, att Sverige tar emot fler flyktingar än resten av Europa.
Flyktingskäl
Att vi tar emot flyktingar med funktionsnedsättningar reagerar många i rasist-Sverige på. Första exemplet är Exponerat som ondgör sig över funktionsnedsättning som ömmande flyktingskäl. I kommentarsfältet kallas en funktionsnedsatt person för grönsak.
Han kunde uppenbarligen resa hit, i samma skickett uppenbart inavelsfall.här skulle familjen kunna håva in 50 timmar per dygn i assistans ersättningmångmiljonbelopp på en grönsak.
Sedan har vi det Sverigedemokraterna närstående Avpixlat som ondgör sig över svensk flyktingpolitik.
Att den svenska urvalsprocessen skiljer sig markant från andra länders blir tydligt när vi kan läsa att Danmark, exempelvis, bedömer flyktingarnas integrationspotential när de gör sitt urval. Kanada ser kvotflyktingarna som ett sätt att få arbetskraft och vill ha kvalificerat folk. USA kräver att flyktingarna bedyrar sin lojalitet mot landet och tar enbart emot ostraffade flyktingar. Och Sverige då? ”Vi har ingen integrationsaspekt. Vi tar gamla, sjuka, handikappade och analfabeter”, säger Oskar Ekblad, avdelningschef inom asylprövningen. Han bekräftar även att det finns en risk att FN skyfflar över alla svåra fall på Sverige och nämner att vi ” Vi tar väldigt många svåra sjukdomsfall, exempelvis”. Vi har ingen integrationsaspekt, smaka på det. Så sant och så talande för svensk invandringspolitik.
Petterssons blogg beundras också av många. Även han klagar på att funktionsnedsatta är olönsamma. Han använder ett kodord rasister ofta använder. De pratar ofta om ”pensionsräddare” om invandrare, som en sarkasm för att antyda att alla invandrare är olönsamma. Ett bevis är den stora mängden funktionsnedsatta. Så här skriver han:
SÖDERMANLAND. Den sörmländska vården visar ett svalt intresse för invandrare med funktionsnedsättningar. Det visare en granskning som NHR, neurologiskt handikappades förbund i Sörmland har gjort. Med hjälp av pengar av landstinget Sörmland har NHR, Neurologiskt handikappades förbund i Sörmland undersökt hur personer med invandrarbakgrund och funktionsnedsättning upplever sin livssituation. Enligt undersökningen har var fjärde person av de 52000 Sörmlänningar med utländsk bakgrund någon form av funktionsnedsättning… Pettersson säger läs Myten, var fjärde pensionsräddare är funktionshindrad och det är de som ska rädda vården…
Kommentarsfältet är fullt av rasism och funkofobi:
Länder söder om Sahara hade lägst IQ på under 70 ända vita befolkning med den nivån var knappast överraskande zigenarna. Enligt lag anses under 70 vara förståndshandikappade och åtnjuter samhällets stöd. Vi vet också att länder som Somalia har varit speciellt behandlat i asylsammanhang, även Irak och Afghanistan. Nu även Eritrea och Syrien. Inget av dessa länder sticker ut som högintelligenta länder, tvärt om. Vi vet också att inavel ligger på vartannat äktenskap. Att få PUT och hämta en inavlad kusin eller syskon är rena högvinsten då LSS medger 250 kr i timmen och vård för sin närstående hade ändå utgått från familjen, men nu får dessa även betalt från svenska samhället! Det tror fan att Sverige lockar de sämst lottade med denna politik, nu framstår allt tydligare att det är bara skalet kvar på svensk välfärd, och vem som skall betala för kalaset. *** Största handikappet är islam.
LSS-”fusket”
Rasistbloggar skriver ofta om det så kallade ”LSS-fusket”. Dvs det fusk som ett fåtal bedriver med assistanspengar. Det man måste veta när man läser detta är att det är en minimal andel av LSS som misstänks för fusk och att detta fusk utövas av både s.k. svenskar och s.k. invandrare. Rasistbloggare väljer att blåsa upp problemet stort och nämner endast personer som har s.k. invandrarbakgrund. LSS och reformen med personlig assistans beskrivs av rasistmedia som ett problem. Deras syn på LSS är att LSS kostar för mycket, det skapades av ”landsförrädaren” och ”invandrarvännen” Bengt Westerberg och finns i princip bara för att invandrare ska kunna utnyttja LSS för att stjäla pengar. Avpixlat har skrivit mycket om detta. Som vanligt är det avslöjande att läsa kommentarsfälten under deras artiklar. Ett exempel är denna:
Bengt Westerbergs redan från början dumnaiva assistansreform har nu tagit bisarra proportioner, fyra miljarder om året har blivit fyrtio och nysvenskarna fattar snabbt. Jag vill inte veta hur många liknande fall som finns i mörkertalen.
***
Varje assistansberättigad lyfter i genomsnitt 1,4 miljoner per år. En helt ok lön för att spela handikappad.
***
Alltid dessa Araber…hur många hundra eller tusentals fall som detta har vi i landet ? Extremt många verkar det när man ser den astronomiska beloppet… ”Totalt kostar insatserna för funktionshindrade och påstått funktionshindrade skattebetalarna 66 miljarder kronor om året, vilket är mer än 1,5 gånger försvarsbudgeten” ”Kostnaden innebär att Sverige lägger 2,3 procent av BNP på omsorgen om funktionshindrade och påstått funktionshindrade. Inom EU ligger snittet på 0,5 procent, noterade krönikören Anna Dahlberg i Expressen i somras” Galenskaperna blir om möjligt värre och värre dag från dag. Att INTE rösta på SD borde kriminaliseras…
***
Vad fan är det för fel på alla invandrare? Varenda jävla folkgrupp är kriminella nästan. Kurder, Iranier, Irakier, Somalier, Eritreaner, Libyer, Syrier, Syrianer, Turkar. Ja, allt nedanför Italien typ. Eller kanske är det fel på våra ovillkorliga och frikostiga system?
***
Araber har aldrig haft varken moral/ etik eller samvete de vet inte vad ärlighet är lika lite som övriga minoriteter som invaderar Sverige och Europa!
*** Har man i många generationer gift sig och avlat barn inom de egna blodsbanden så blir de genetiska effekterna så här. Man har inte bara ADHD i skallen utan hela alfabetet.
***
Skottpengar på såna! (Kommentar till inlägget ovan)
***
Är personlig assistans något som finns med i regeringens etableringsreform? En person får agera ”sjuk” mellan 8-17 och sedan får alla släktingar jobb hos denne. Det är ju genialistiskt!!! Assistansreformen från 1994 måste ändras från grunden. Alla nya personlig assistans-ärenden drivs av kommunen de första åren för att inte få in fler ”skojare”, begränsa antalet anhöriga som arbetar hos brukaren, etc. , etc.
***
Nu är väl landsförrädaren Bengt Westerberg nöjd. Ännu en Menaberikare som ”tar för sig” av hans assistansreform.
Rasister kopplar ofta ihop invandring av personer med funktionsnedsättning med LSS. De antyder att assistansbolag skapas av invandrare som försöker locka hit funktionsnedsatta, för att lura det svenska systemet.Återigen ett exempel från det Sverigedemokraterna närstående Avpixlat:
En bosnisk zigenarfamilj med ett sjukt barn fick inte uppehållstillstånd i Sverige och återvände hem. Där kontaktades familjen av ett assistansföretag i Sverige, Plusfamiljen AB, som erbjöd dem arbete. Mannen skulle få anställning för att vägleda andra i liknande situation. en tjänst som inte behövdes men som företagets vd, David Söderlund, uppfann. Nu kunde familjen återvända till Sverige som arbetskraftsinvandrare och kan dessutom bli anställda som vårdare av sitt eget barn. Assistansfirmor kan m.a.o ragga familjer med en sjuk familjemedlem utomlands och låta dem flytta hit och bli anställda av bolaget för att sköta sitt eget barn. Familjen tjänar pengar, assistansfirmor likaså och svenska skattebetalare betalar. I det här fallet är det asylhaverister som legat bakom upplägget men metoden kan förstås också användas av de många assistansbolag som drivs av personer som själva har asylrelaterad invandrarbakgrund och som vill ta hit landsmän som inte har asylskäl.
Kommentarsfältet fylls åter av funkofobi och rasism:
Assistansbluffbolag kommer att växa som flugsvampar och profitera på alla små 25-åriga baaaaaaarn som varken är det eller ensamkommande. Däremot gökungar som suger ut allt som vi andra samlat ihop. Sedan har vi då quislingarna som ser till att berika sig! Men det finns ju också folk som säljer sin döda morsas guldtänder eller länsar hem och affärer när det drabbats av naturkatastrof.
***
Och allt detta är möjligt tack vare Bengt ”Årets kvinna” Westerbergs assistansreform. Den mannen har kostat Sverige mer än någon annan enskild person i historien.
***
Denna meningslösa utredning som inte har lett till någonting annat än en tjockare plånbok för Westerberg
***
Sjukdom och fattigdom är inga skäl för asyl. Dessa kryphål måste bort genast annars så brakar systemet ihop när tusentals andra tar chansen att göra likadant. Den där D S är inget annat än en rättshaverist. Hur kunde migrationsverket gå med på detta när det solklart bryter mot asyllagarna?
***
Vi blir anklagade rasister om handikappade inte får stanna Men utnyttja de med assistentbidrag är helt ok Hela massinvanringen handlar om att utnyttja och tjäna på
***
Så länge bidragsparadiset Sverige ger människor innanför och utanför det här landet möjligheter och befogenheter att på laglig väg stjäla Svenska skattebetalarnas resurser kommer det att fortsätta. Det är upprörande men bidragssystemet uppmuntrar till detta.
***
Det är ju det perfekta sättet att sänka Sverige på. Och det snabbt! Om vi alla startar varsitt assistansföretag och gör reklam i väl utvalda länder: ”Kom till Sverige, vi ger dig jobb och betald vård för ditt handikappade barn. Hur många som helst, inge begränsningar!” Kundunderlaget är obegränsat! Det är fullt realistiskt. Sedan skiter vi i idiotlandet som håller på att rasa ihop och drar med pengarna!
***
”Men. Snyft snyft snyft, vi Romer vill ju bara parasitera på eran läkevård och Snyft snyft snyft, på obegränsad tid låna era plånböcker och Snyft snyft snyft, titta in i era hem och låna en massa saker och Snyft snyft snyft, få ha sexuellt umgänge med era kvinnor när dom skriker Nej… Varför kan ni Svenskar inte vara mer toleranta?”
***
Assistansfirmor kan m.a.o ragga familjer med en sjuk familjemedlem utomlands och låta dem flytta hit och bli anställda av bolaget för att sköta sitt eget barn.________________________ Va? Och vi betalar för detta också? Om man är så generös, varför inte rekryteras till Röda Korset och åka till de länder som har inte utvecklat sjukvård och försöka att hjälpa människor där? Varför öppna något bedrägeri företag med konstiga verksamheter för SKATTEPENGAR??? Ush… jag orka inte.
***
Zigenarna är oerhört kreativa när det gäller att exploatera exempelvis handikappade barn. Sådana barn kan ”hyras ut” till skyhöga belopp i länder som Rumänien. Sedan kan de få alla möjliga bidrag för dessa barn som exemplet i artikeln visar.
***
Handikappade barn är hårdvaluta nu för tiden , adoptera ett handikappat barn o hela släkten blir välbetalda arbetsgivare/arbetstagare. Ullenhag kan senare peka på att ytterligare några hundra kulturentreprenörer går till sina arbeten varje dag.
***
Kostnaden för assistansersättning har ju ökat explosivt. Det intressant är att i senaste vårbudgeten räknas med att antal personer som får assistans ska vara oförändrat t o m 2017.
***
Zigenare anställes att sköta sittt eget barn alltså , Fy fan !!!! Skattemedel fusk/bädrägeri alltså !
***
Allså plusfamiljen betalar zigenaren ca 13 000kr/m . Plusfamiljen debiterar försäkringskassan kanske 100 000kr/m , Import av vårdbehövande????
Den som vill kan läsa mer i artiklar från Avpixlat om ”Lss-fusket”. Här är en googlesökning ni kan använda. De två artiklarna ovan var slumpmässigt utvalda.
Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna försöker utmåla sig som ett parti med en politik som gynnar personer med funktionsnedsättningar. Det här är inte rätt artikel för att analysera deras politik i detalj. Men det är skrämmande att Sverigedemokrater regelbundet länkar till, och berömmer nätbloggar som Julia Caesar och Avpixlat.
Om de kan göra det så är frågan hur deras syn på personer med funktionsnedsättningar egentligen är. Är den egentligen ungefär som den de har om muslimer, att funktionsnedsatta bara är onyttiga pengamaskiner?
Att Björn Söder och andra i SD ogillar Allmänna Arvsfonden är oroväckande. Allmänna Arvsfonden har bidragit stort till projekt som gynnat de med funktionsnedsättningar och om det skriver Björn Söder såhär:
Ibland försöker rasistmedier ställa funktionsnedsatta mot ”invandrare” och flyktingar. De säger att pengar borde gå till sjuka, gamla och funktionsnedsatta i Sverige istället för till flyktingar. Detta kan säkert vara ett argument som lockar de som föreställer sig att kommuner försämrar omsorgen om sjuka och äldre och som ser att allt färre får personlig assistans, av ”besparingsskäl”.
Men låt er inte luras. Egentligen anser väldigt många av skribenterna och debattörerna att personer med funktionsnedsatta egentligen bara är en tärande börda i samhället. Att de bara kostar pengar. Eller som den av många Sverigedemokrater respekterade Julia Caesar skriver; de är ”hopplösa” och kommer ”aldrig att kunna bidra till sitt land”. Exakt så betraktades personer med en funktionsnedsättning av vissa i Nazityskland. De var bara ett minus i statsbudgeten. Hopplösa och kommer aldrig att kunna bidra till sitt land. Språkbruket är avslöjande!
Frågan är hur Sverigedemokraterna ser på funktionsnedsatta flyktingar och personer med funktionsnedsättningar egentligen.
Sparkraven tillgodosågs efter att Försäkringskassan börjat tillämpa tre vägledande domar från Högsta förvaltningsdomstolen i behovsprövningarna kring personlig assistans. I april 2018 drog regeringen tillbaka sparkraven.
Motargument 