Banker och hela finanssektorn måste agera mot misstänkt pengatvätt. De har kontroller och motmedel mot att personer anlitar mellanhänder för att försöka dölja spåren från överföring av svarta pengar. Kent Ekeroth (SD) målar i en artikel på SD-propagandaorganet Samnytt (som han för övrigt är VD i) upp en bild av hur bankväsendet blivit en sorts digital domstol. Han beskriver det som om att meningsmotståndare stängs av från samhällets grundläggande funktioner. Men han glömmer nämna att hans eget parti – Sverigedemokraterna – systematiskt arbetar för att göra exakt samma sak. Fast med statsbudgeten som vapen.
Genom Tidöavtalet har SD aktivt arbetat för att:
Skurit hundratals miljoner i stöd till studieförbund som t. ex. ABF.
Tagit bort statliga bidrag till etniska kulturföreningar.
Hotat Allmänna arvsfonden – som varje år stöttar demokratiska gräsrotsrörelser med nära en miljard.
Minskat stödet till kulturtidskrifter som EXPO och Brand – endast av politiska skäl.
Det är exakt samma logik som Ekeroth kritiserar: genom att minska tillgång till pengar, plattformar och inflytande har svensk regering begränsat särskilt utvalda verksamheter i det fria kulturlivet. Skillnaden? När SD vill kulturkriga sker det som beställningsuppdrag, genomförs via statsbudgeten – alltså ett institutionaliserat angrepp på det civila samhällets oberoende.
Att aktivt ha skärpt till och hindrat delar av det traditionella, ekonomiska stödet till demokratins samhällsnytta — och samtidigt försöka riva bort viktigaste kontrollfunktionerna och liberalisera friare pengaöverföringar in till alternativhögerns och SD:s opinionsbildning och kampanjer — det är hyckleri.
Om SD får fortsätta ha makt över budgeten riskerar vi ett Sverige där bara “godkända” röster får plats. Det är inte censur via bank – det är censur via stat. Och det är långt farligare.
Fråga er själva en gång till; av exakt vilka anledningar är det Kent Ekeroth arbetar politiskt för att luckra upp pengatvättlagen — egentligen?
Vän av ordning vet varför, och alla hederliga personer tycker att banker måste hindra och polisanmäla pengatvätt. Det är för att stoppa de personer som anlitar en mellanhand, en bulvan, för att försöka dölja spåren från överföringar och finansiering av skumraskaffärer.
En arkiverad version av Ekeroths artikel finns som inte ger Samnytt någon statistik-förtjänst eller sidklick:
När Kent Ekeroth, f d riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och ökänd för sitt rasideologiska bagage, nu åter låter mungipan drypa av etnocentrisk galla, är det varken nytt eller chockerande. Snarare är det som en gammal nazistpamflett som återvänder från papperskorgen – skrynklig, stinkande och djupt obehaglig.
I ett uttalande som ekar av 30-talets judefientliga retorik kallar Ekeroth en pro-palestinsk aktivist för “sinnebilden för svensk invandring” och kräver “drastiska åtgärder” för att få ut “ointegrerbara personer”. Man undrar: Är det Mein Kampf han bläddrar i på morgonen eller SD:s partiprogram?
Skärmdump från Samnytt 250613.
Ekeroth blev ett namn för svenska folket 2012 när han tillsammans med Erik Almqvist och Christian Westling deltog i den ökända järnrörsskandalen – där han beväpnad med ett järnrör jagade folk på gatan i Stockholm och kallade dem “babbe” och “hora”. Istället för att förintas politiskt av skandalen valde SD att kalla det “ett pojkstreck” – medan Ekeroth blev martyr i alt-rightkretsar.
Men hans bakgrund talar sitt tydliga språk:
• Förfäktare av etnopluralism, en omskrivning för etnisk segregation
• Deltagit i Counterjihad-konferenser, där islamofober från hela världen samlas
• Publicerade på Avpixlat, en hatsajt med direkta kopplingar till högerextrema miljöer
Kent Ekeroth är själv barn till en judisk kvinna som flydde antisemitismen i Polen. Ironin är att hans mor med nöd och näppe undkom den typ av förföljelse som Ekeroth nu vill återskapa – fast mot andra minoriteter. Det är en historisk amnesi som gränsar till det psykologiskt tragikomiska.
När Ekeroth kräver att vi ska “ta till drastiska åtgärder” mot vissa grupper i samhället, talar han inte som en debattör – utan som en fascist. Den typen av språk är aldrig en slump. Det syftar till att bana väg för ett samhälle där människovärdet graderas, där “integration” betyder underkastelse, och där “drastiska åtgärder” betyder deportationer och övervakning.
Sverige har sett det förut. Vi vet var det slutar.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Kent Ekeroth och Linus Bylund, f d riksdagsledamöter för Sverigedemokraterna, hamnade båda, av olika anledningar, i partiets frysbox, och tilldelades sedermera mindre framträdande roller i partiet. Nu kan de båda vara redo för att göra comeback i riksdagen. Båda är tilltänkta som kandidater inför riksdagsvalet 2026.
Kent Ekeroth och Linus Bylund har båda gjort sig skyldiga till ett antal skandaler genom åren. Dessa har i sin tur medfört att de tillfälligt förlorat sina framträdande roller i rampljuset.
Ekeroth, som tidigare har spelat en viktig roll i partiet med sin tillspetsade retorik, antimuslimska rasism och att han hänföll åt våldsbejakande counterjihadism, petades från sin riksdagsplats i samband med valet 2018, efter att han under två års tid varit åtalad för misshandel i en krogkö, vilket han också blev dömd för.
Ekeroth har tidigare gjort sig ökänd för sin medverkan i den s k ”järnrörsskandalen” 2012, då han tvingades kliva ner från sin position som rättspolitisk talesperson för Sverigedemokraterna. Ekeroth togs dock tillbaka in i värmen, och 2014 omvaldes han in i riksdagen, trots händelsen två år tidigare. I början av 2018 petades slutligen Ekeroth från riksdagslistan, med följande uttalanden från Mattias Karlsson, partiets chefsideolog och dåvarande gruppledare i riksdagen:
”- Vi tycker att han i sitt val av livsföring, uppförande och omdöme inte lyckas leva upp till de höga krav som partiet ställer på företrädare i kriminalpolitiska frågor”. (Källa: SVT)
”- Kent Ekeroths förtroende hos stora delar av allmänheten har skadats genom en rad olika incidenter genom åren”. (Källa: SVT)
Efter att han inte fått förnyat förtroende 2018 lämnade Ekeroth tillfälligt politiken, men återuppstod 2022, nu som oppositionsråd i SD Dalarna. Ekeroth sa då i Dala-Demokraten:
”– När SD Dalarna kontaktade mig i somras kände jag att det var dags att återvända”. (Källa: SVT)
27 april 2025 förkunnade Rasmus Giertz, riksdagsledamot samt distriktsordförande för SD Dalarna, att Kent Ekeroth föreslås att få andra plats på SD Dalarnas riksdagslista.
Skärmdump från Rasmus Giertz (SD) Facebooksida 250428.
Linus Bylund fanns under en period ständigt i partiledare Jimmie Åkessons direkta närhet. Som partiets stabschef var han Åkessons närmaste man under åren 2014-2018. 2018 petades Bylund från riksdagslistan.
”Det är inte rasism. Det är ju fakta. Det står i Koranen att våldtäkt kan användas mot kvinnor som varit otrogna. Det är en muslimsk straffmetod. Och att använda fakta i sina uttalanden är inte fel.” (Källa: Expressen)
2017 anklagade Bylunds dåvarande partikamrat, tillika riksdagsledamot, Hanna Wigh, honom för sexuella övergrepp. Då ord stod mot ord lades förundersökningen ned. Anklagelserna gällde misstänkt våldtäkt, mindre grovt brott, samt två fall av sexuellt ofredande.
Eftersom Ekeroth föreslås bli namn två på SD Dalarnas riksdagslista och Bylund föreslås hamna bland de fyra översta namnen på SD Stockholms riksdagslista är sannolikheten hög att de båda kniper platser i riksdagen.
Ekeroth och Bylund är båda strulputtar som tidigare visat sig vara belastningar för partiet. Därav fick de sitta på avbytarbänken under ett par år. Nu verkar partiledningen tycka att det är hög tid att röra om i grytan och byta in dessa badboys igen. Det återstår att se hur länge det dröjer innan de kastas under bussen igen. Det är nog ingen högoddsare att någon av dem kommer att göra bort sig med en eller annan ny skandal.
Den högerextrema nätbloggen Samnytt, tillika Sverigedemokraternas propagandaorgan, har (via VD:n Kent Ekeroth) direkta kopplingar till SD. De har genom åren varit extremt tydliga med var de står i tiggerifrågan – de vill se ett totalförbud. Därför blir det tragikomiskt när de i artikel efter artikel visar hur desperationen efter pengar för att säkra sin överlevnad växer.
För åtminstone tredje gången signalerar nu Samnytt att de har svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Förra sommaren skrev de, i samband med att dåvarande ansvarige utgivaren Mats Dagerlind dömdes för förtal och grovt förtal till en månads fängelse och skadestånd på 200 000 kronor, en desperat artikel om hur de behövde donationer och nya prenumeranter. Nu verkar det ha blivit tid för en ny tiggerikampanj.
I denna artikel, signerad Simon Kristoffersson (chefredaktör och ansvarig utgivare), Kent Ekeroth (VD) och Mats Dagerlind (politisk chefredaktör) uttrycker de tacksamhet över de läsare som tecknat prenumerationer sedan sist de sträckte ut sin hand till sina läsare. De tre artikelförfattarna påpekar att de tappar intäkter i samband med att prenumerationer löper ut, och att giltighetstid för bankkort kopplade till befintliga perenumerationer löper ut.
Samnytt menar att:
”Mediabranschen är inte lukrativ – men Samnytt har fortfarande en mycket viktig roll att spela. Kriget från vänstern för att fortsätta kontrollera folkets uppfattning är mer intensivt nu än någonsin. Uppskattar du Samnytt? Visa ditt stöd med en prenumeration idag!” (Källa: Samnytt)
”Det finns en anledning till att det samlade etablissemanget – från politiserade domstolar, via politiker till de stora vänsterliberala IT-jättarna och såklart gammelmedia – skulle älska om Samnytt inte existerade. Deras motstånd och önskan att få Samnytt att försvinna är troligen det bästa argumentet för varför du som läser detta borde bli prenumerant (om du inte redan är det). Det är en revolt mot dem som alltid ljugit för dig – och fortsätter att göra det. Det är ett sätt att säga: “Nej, jag tolererar inte era lögner och fulspel.” Det är ett enkelt sätt att bli en del av rörelsen för ett bättre Sverige.” (Källa: Samnytt)
Nätbloggen beviljades 2021 ca 350 000 kronor i statligt redaktionsstöd – en nedgång från året innan då den beviljades 1,2 miljoner – trots att den inte uppfyller två av de efterfrågade kriterierna, bl a att följa pressetisk sed. Sedan 2021 har nätbloggen inte beviljats något statligt redaktionsstöd, sannolikt beroende på att den inte uppfyller alla kriterier. I januari 2023 lämnade de det medieetiska systemet.
I fetstil följer sedan swishnummer och länk till en sida där du kan skaffa prenumeration på bloggen. Den som vill donera med bankkort och PayPal är välkommen att göra det.
För den som vill läsa snyftartikeln och citaten ovan går det att läsa den här (länken är sparad i webbarkiv så att bloggen inte får klick/trafik):
Vi på Motargument har genom åren uppmärksammat den SD-kopplade nätbloggens återkommande lögner, vinklingar och #fakenews. Detta gör vi mot bakgrund av att Samnytt är den största av de högerextrema nätbloggarna, och tyvärr har ett stort genomslag på opinionen i Sverige.
Enligt Similarweb återfinns Samnytt, med tre och en halv miljon besökare senaste månaden, på 19:e plats bland nyhets- och mediapublicerare i Sverige. Enligt samma sida tappar Samnytt stadigt vad gäller ranking över webbsidor i Sverige. Samnytt följer inte publicitetsreglerna, dvs de etiska regler som mediebranschen själva dragit upp. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av de artiklar vi har uppmärksammat genom åren. Tyvärr har vi inte tid att granska allt som Samnytt publicerar, det hade krävt en heltidstjänst.
Samnytt, tidigare Samhällsnytt, Avpixlat och Politiskt Inkorrekt, är en högerextrem nätblogg med nära koppling till Sverigedemokraterna. Bloggen är opinionsbildande och arbetar för att rapportera om sådant som ”etablissemangsmedia” (gammelmedia) inte vågar skriva om. Det som utmärker Samnytt är att artiklarna som publiceras ofta är osakliga, då de färgas av skribentens åsikter och spekulationer.
Nätbloggen beviljades 2021 ca 350 000 kronor i statligt redaktionsstöd – en nedgång från året innan då den beviljades 1,2 miljoner – trots att den inte uppfyller två av de efterfrågade kriterierna, bl a att följa pressetisk sed. Sedan 2021 har nätbloggen inte beviljats något statligt redaktionsstöd, sannolikt beroende på att den inte uppfyller alla kriterier. I januari 2023 lämnade de det medieetiska systemet.
Den 1 september 2017 lanserades en ”ny” högerextrem nätblogg. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt. Någon gång under 2022 bytte nätbloggen återigen namn, till Samnytt.
Vad är Samnytt?
På hemsidan kan vi läsa följande:
Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage. Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva. (Källa: Samnytt)
Numer har Samnytt uteslutit den första meningen i beskrivningen. Kanske beror det på att de tidigare sade sig ha ambitionen att nyhetsbevaka brett, men att de inte har kunnat leva upp till den föresatsen. Samnytt är enkelspårig, monoton och förutsägbar ”journalistik”.
Samnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.
Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populära hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.
Politiskt Inkorrekt och sedermera Avpixlat har, med vissa avbrott, haft starka band till SD. 2010 var ”PI SD:s bästa valarbetare”och SD-politiker använde Politiskt Inkorrekt som inofficiellt partiorgan, där de kunde driva personvalskampanjer, och SD-pressmeddelanden och artiklar skrivna av SD-politiker publicerades alltid.
I och med namnbytena ser man möjligheter att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media ser igenom denna taktik.
Intressant att notera är att Kent Ekeroth, och hans förening Sverigevänliga intressen, är den som registrerat det nya domännamnet, samnytt.se. Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot, har varit kopplad till Samhällsnytts föregångare också. Ekeroth har använt sitt eget bankkonto till att samla in pengar för Avpixlats – och tidigare Politiskt Inkorrekts – räkning, något som ledde till att han straffbeskattades då han inte redovisade intäkterna i deklarationen. I presentationen står att han är grundare av och VD för den högerextrema nätbloggen. också redaktionellt inflytande på bloggen. Han är ”obetald VD”, ledarskribent och gör videoreportage på ”Samnytt TV”.
Att ett par av personerna på bloggens redaktion har arbetat för eller nära Sverigedemokraterna är ingen överraskning. Fram till och med 2018 var Erik Almqvist (f d riksdagsledamot för SD) en av bloggens krönikörer. Almqvist är mest känd för att ha varit drivande i järnrörsskandalen, som ledde till hans fall, då han åtminstone officiellt uteslöts ur SD. Egor Putilov, alias Tobias Lagerfeldt, alias Martin Dahlin, alias Alexander Fridback, alias Yuri Popov, alias Alexander Yarovenko, var under en kort period 2021 chefredaktör på bloggen. Putilov, som är en flitig skribent på Samhällsnytt, uppmärksammades 2016 då han i egenskap av frilansjournalist och f d asylhandläggare på Migrationsverket skrev debattartiklar i media, men undanhöll att han i själva verket arbetade på SD:s riksdagskansli.
Namnändringen har medfört att medarbetare kommit och gått. Formaliteter som att Mats Dagerlind ändrat titel från ”redaktör” till ”politisk chefredaktör” är ytterligare ett sätt att försöka framstå som en seriös nyhetskälla. Han var tidigare ansvarig utgivare på nätbloggen. Dagerlind skriver nyheter för Samnytt. Han har vid två tillfällen (2021 och 2024) dömts för förtal och grovt förtal. 2024 dömdes han till en månads fängelse.
Simon Kristoffersson började hösten 2018 som ”vår redaktör för sociala medier. Därefter gav han sig in på grävande journalistik samt fortlöpande redaktionellt arbete”. 2021 blev han nätbloggens ”chefredaktör”, och sedan 2024 är Kristoffersson ”ansvarig utgivare”.
Mattias Albinsson är en flitig skribent inom alternativmedia. Han har tidigare skrivit för Nyheter idag och Fria tider. Han presenteras som ”journalist” på hemsidan och arbetar främst med ”gräv” och egna reportage.
Sedan Samnytts födelse (eller snarare reinkarnation i ”ny skepnad”) har många skribenter kommit och gått. Ända sedan Politiskt Inkorrekt startade, via Avpixlat-åren, så har det varit en genomgående trend för bloggen att skribenterna inte är särskilt långvariga.
Samnytt säger sig vilja ta ett brett publicistiskt grepp. Under rubriken ”Senaste nytt” 1 september 2024 finner vi bl a artiklar om att USA:s demokrati är i fara, att påven anser det vara en allvarlig synd att inte ta emot migranter, elpriser, gängmord, att Sveriges asylprocess inte skulle vara rättssäker, utvisningar till Afghanistan och en häktad ”Malmö-arab”.
Är detta att ”ta ett brett publicistiskt grepp”?
Mr. Samnytt, Mats Dagerlind, har vid två tillfällen (2021 och 2024) dömts för förtal och grovt förtal. 2024 dömdes han till en månads fängelse. Domen omvandlades sedermera till fotboja i hemmet.
På senare år, mot bakgrund av minskat antal prenumerationer och skadestånd och rättegångskostnader relaterade till de domar som fallit, har den ekonomiska situationen blivit akut för nätbloggen. I flera artiklar har de farit ut och uppmanat till donationer och nyteckning av prenumerationer för att helt enkelt kunna överleva:
Genomgående för Samnytts artiklar är att de inte sällan är s k rewrites på befintliga nyheter skrivna av andra nyhetsförmedlare. Det är sällan som artiklarna på bloggen är neutrala. Det finns en vilja att framföra egna åsikter, fördomar och spekulationer, trots att Dagerlind, Ekeroth et al menar att de bedriver nyhetsrapportering. Detta gör att resultatet alltför ofta blir osakligt. Vad beträffar krönikorna på bloggen är det naturligt, mot bakgrund av vilka medarbetarna är och vad bloggen och dess föregångare står för, att de genomsyras av fördomar, främlingsfientlighet och intolerans.
Samnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Politiskt Inkorrekt, Avpixlat och Samhällsnytt har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.
främjar tillgängliggörande av sitt redaktionella innehåll till personer med funktionsnedsättning
2021 beviljades nätbloggen ca 350 000 kronor i redaktionsstöd. Därefter har Samnytt inte beviljats något redaktionsstöd, sannolikt pga att de inte uppfyller alla kriterier.
Vi på Motargument har genom åren uppmärksammat den SD-kopplade nätbloggen Samnytts (tidigare Politiskt inkorrekt, Avpixlat och Samhällsnytt) återkommande lögner, vinklingar och #fakenews. Detta gör vi mot bakgrund av att Samnytt är den största av de högerextrema nätbloggarna, och tyvärr har ett stort genomslag i opinionen i Sverige.
Enligt Similarweb återfinns Samnytt, med tre miljoner besökare senaste tre månaderna, på 19:e plats bland nyhets- och mediapublicerare i Sverige. Samnytt följer inte publicitetsreglerna, dvs de etiska, traditionella riktlinjer som mediebranschen själv dragit upp. I slutet av denna artikel kommer en sammanställning av de artiklar vi har uppmärksammat genom åren. Tyvärr har vi inte tid att granska allt som Samnytt publicerar, det hade krävt en heltidstjänst.
De högerextrema propagandabloggarna förmedlar alternativa sanningar. De kännetecknas av sin monotona och enkelspåriga agenda. Inte sällan spelar artiklarna på dessa bloggar på såväl medvetna som omedvetna fördomar som sprids i debatten, på nätet och ute i stugorna. Verktygen som man medvetet använder sig av är #fakenews, alternativ fakta, lögner och (medvetna?) sakfel.
Den 1 september 2017 lanserades de, som en ’alternativ nyhetssajt’. Den fick det förtroendeingivande namnet Samhällsnytt. Någon gång under 2022 bytte den högerextrema nätbloggen återigen namn, till Samnytt.
”Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage.
Vår målsättning är att vara den publicistiska produkt som framtidens samhällsintresserade mediekonsumenter vill ha och har rätt att kräva.”
Numer har Samnytt uteslutit den första meningen i beskrivningen. Kanske beror det på att de tidigare sade sig ha ambitionen att nyhetsbevaka brett, men att de inte har kunnat leva upp till den föresatsen. Samnytt är enkelspårig, monoton och förutsägbar ”journalistik”.
Samnytt är i stora drag samma som Avpixlat, som la ner samtidigt som Samhällsnytt startade upp.
Varför byter Mats Dagerlind, Kent Ekeroth et al namn med jämna mellanrum? Innan nyhetssajten tog namnet Avpixlat gick man tidigare under namnet Politiskt Inkorrekt. Den enklaste förklaringen var att man känner sig ha förbrukat sin trovärdighet efter några år. Politiskt Inkorrekt, sedermera Avpixlat, var populärt hos redan frälsta, men de bar på ett stigma som hindrade dem att nå ut till icke-frälsta.
I och med namnbytet ser man möjlighet att vinna nytt territorium. Vi som dagligen hänger med i den politiska debatten och följer såväl gammelmedia som alternativ media har sett igenom denna taktik.
Kent Ekeroth, f d sverigedemokratisk riksdagsledamot som under tiden i riksdagen också arbetade administrativt med Avpixlat, sedermera Samnytt. Ekeroth beskrivs som grundare av nätbloggen, samt ”obetald VD” Skriver artiklar, krönikor och gör videoreportage. Ekeroth var också delaktig i den s k ”järnrörsskandalen”. Ekeroth har genom åren varit föremål för många skandaler.
Simon Kristoffersson beskrivs som redaktör för sociala medier, ”grävande” journalist och redaktör. Numer är han ansvarig utgivare. Skriver artiklar.
Mattias Albinsson är en flitig skribent inom alternativmedia. Han har tidigare skrivit för Nyheter idag och Fria tider. Han arbetar främst med ”gräv” och egna reportage.
Vi noterar att det är stor omsättning bland medarbetarna på Samnytt.
Motargument avslöjar Samnytt gång på gång
Motargument har under många år arbetat med att publicera artiklar som avslöjar Samnytts, tidigare Samhällsnytts och Avpixlats, agenda som allra helst tar sig uttryck i lögner, vinklade nyheter, alternativ fakta och #fakenews. Samhällsnytts kall är att bekräfta fördomar. Och man gör det utan skrupler, och gör avkall på etik och moral. Bloggens medarbetare har inga betänkligheter kring att publicera komprometterande uppgifter och foton på icke dömda, misstänkta, gärningsmän.
Då vi har avslöjat felaktigheter i Samnytts nyhetsrapporteringar har vi varje gång uppmärksammat Dagerlind, Ekeroth et al på det. Ett tag svarade de på tilltal via Twitter. Vid några tillfällen tog man till sig av våra konfrontationer och förstod att det är allvarligt att sprida lögner, #fakenews och sakfel. Då valde man att uppdatera, ändra och radera i ett par av sina artiklar.
På senare tid har man valt att ofta svara med tystnad. Vi får sällan svar på X (f d Twitter), och man gör heller inte längre några ändringar i de felaktiga artiklarna. Detta innebär att Samnytts artikelbibliotek är fyllt av artiklar som är #fakenews, lögner och dessutom innehåller sakfel. Detta verkar inte längre bekomma Dagerlind, Ekeroth och deras stab. Samnytts läsare bedriver sällan, eller aldrig, källkritik. Inte heller väljer man att faktagranska det som publiceras på bloggen. Läsarna förefaller vara nöjda med att nyhetsrapporteringen bekräftar de fördomar som de själva besitter. Lögnerna blir till sanning, oavsett.
Nyhetsartiklar, som är rewrites på andra nyhetsförmedlares nyhetsartiklar, är ofta osakliga då de färgas av skribentens åsikter och fördomar. Ofta läggs, för nyheten, irrelevant fakta till i texten.
Vi som arbetar med Motargument har begränsad tid att avslöja Samnytts, och andra alternativa mediebloggars, lögner och #fakenews. Det hade behövts en heltidsanställd för att hinna med att bemöta allt. Denna sammanställning är enbart en bråkdel av alla de artiklar som vi skulle vilja bemöta om vi bara hade förutsättningarna.
Bristen på etik och moral
Samnytt följer inte publicitetsreglerna. Detta är en anledning till att man inte längre erhåller redaktionsstöd. Bloggen finansieras av donationer. För den som är intresserad av att få inblick i publicitetsreglerna och därefter kunna dra slutsatsen att Samnytt inte följer dem kan läsa om det på Medieombudsmannens hemsida.
Mr. Samnytt, Mats Dagerlind, har vid två tillfällen (2021 och 2024) dömts för förtal och grovt förtal. 2024 dömdes han till en månads fängelse. Domen omvandlades sedermera till fotboja i hemmet.
Dåvarande Samhällsnytt uttryckte i samband med lanseringen av bloggen hösten 2017 att man hade för avsikt att bredda sin journalistik och bevaka även andra saker än muslimer, invandrare, migration och flyktingar. Med facit i hand har vi blivit varse att man inte har lyckats med den föresatsen.
Samnytt är inget nytt. Det är samma enformiga, hatiska och främlingsfientliga mantra om och om igen. Samnytt bedriver samma ”journalistik” som dess föregångare Samhällsnytt, Politiskt Inkorrekt och Avpixlat har gjort. Det som är nytt är namnet, designen på hemsidan och några skribenter.
Gå inte på den lätte.
Samnytt har på senare tid haft ekonomiska problem, och riskerar, enligt egen utsago, att tvingas lägga ner verksamheten:
I en lång ”ledartext” på den SD-kopplade nätbloggen Samnytt den första juni 2023 ger Kent Ekeroth, numer oppositionsråd i Dalarna samt ”Mr Samnytt” (grundare, ledarskribent och VD), sin syn på varför länder har bildats. Hans tes är att folk som är lika varandra vill leva tillsammans. Han framhåller fördelen av (etniskt) homogena länder. Han varnar för att endast små skillnader kan leda till ”blodiga konflikter”.
Kent Ekeroths partifränder, många från Skåne, borde veta att det inte bara inte är sant, utan direkt kränkande att påstå. Efter att dåvarande svenskarna snodde Skåne från Danmark försökte flera kungar med våld assimilera Skåne. När Gustav Vasa, ’landsfadern’ som sägs ha grundat det ’moderna Sverige’, kom till makten och försökte ena landet under protestantisk flagg, blev det uppror och våldsamt — Dackefejden. Sverige var verkligen inte likasinnade — det var många landsändar med olika kulturer och varierande språkbruk. Visst förekom några likheter, men att det skulle vara ”ein Volk, ein Reich” — är direkt bullshit.
När allmän skolgång blev vanligt i Sverige försökte de styrande radera lokala språkbruk och dialekter för att skapa just ett ’enigt Sverige’, vilket alltså skulle ske på bekostnad av de olika regionernas unika särart. Nationalismens mål var inte att ena ett gemensamt folk, utan att försöka tvinga in vitt skilda grupper till en uppdiktad, konstruerad enhet. Nationalromantiken jobbade inte för att belysa ett stort gemensamt folks gemensamma historia. Den ville bara skapa en myt om att alla inom nationen skulle ha varit ett gemensamt folk med gemensam historia — inkluderat skåningar, som ju länge inte ens var svenskar, utan danskar.
Sverige bestod också av nuvarande Finland, som är ett helt annat folkslag med helt annat språk. Finländarna utsattes också för assimilationsförsök, något vi ser effekter av än idag, med svenska som ett slags andra språk jämte finska, och partiet Sannfinländarnas reaktion mot allt svenskt inflytande från denna tid. Vi hade också Norge som en del av Sverige. Antagligen anser Ekeroth att Norge är ett eget land med ett eget folk och ett eget språk, fastän det alltså lika gärna hade kunnat vara en del av Sverige, om historien hade varit lite annorlunda. På samma vis har vissa i Jämtland ibland krävt självständighet.
Och då har vi fortfarande inte rört vid de nationella minoriteterna samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Just samerna har mycket att berätta om det förtryck och de brutala försök till assimilation som de utsatts för av nationalistiska svenskar.
Så nej, Ekeroth har väldigt fel. Sverige har aldrig varit ”ett folk”. Och hans partiledare visar på det själv, då han kallar sig ”etnisk skåning”, inte etnisk svensk.
Men jag hör redan svaret på det – ”jaha, så det finns inga svenskar eller svensk kultur, men alla andra länder har det?”.
Det finns svenskar i så grad att det finns medborgare i landet Sverige. Men de flesta gör nog som Åkesson och identifierar sig mer efter sin stad eller landsända snarare än som ”svensk”. Som sagt, Åkesson kallar sig själv ”etnisk skåning”, är det fel av honom?
Och nej, det finns nog få länder, om något, som inte delar Sveriges situation. I Ungern, som jag har koll på, bor det inte bara ungrare (magyarer). Det bor kumaner, rumäner, slaver, judar, romer, schwaber, italienare och andra minoriteter.
Även Frankrike består av ett antal områden, ofta med stora lokala variationer i kultur och dialekter. En del spänner, liksom samerna i Norden, över flera länder, och är uppdelade mer av politik än faktiska landsgränser, såsom occitanerna, med ett latinskt språk som finns i Frankrike, Spanien, Italien och Monaco. Spanien har liknande situation med både basker och kataloner som också, tack vare nationalistiska föresvävningar av den typ som Ekeroth vurmar för har separatistiska organisationer. Dessa exempel visar på att Ekeroths idéer alltså inte enar folk och nationer, utan tvärtom splittrar dem. Ett annat exempel på detta är italienska Lega, som länge var Lega Nord, som med nationalistiska förtecken ville separera norra Italien från södra halvan.
Fler tydliga exempel är länder som Belgien, med både franska, nederländska och tyska kultursfärer som blandas och enas, samt Schweiz, med bl a en minoritet på ca 70 000 som talar rätoromanska.
Länder som ofta (felaktigt) setts som monokulturella är oftast bara duktiga på att dölja mångfalden, eller antas vara monokulturella på pur okunskap och fördomsfullt av de som inte studerat länderna tillräckligt noga. Till och med Japan som av många tros vara en lyckad monokultur har ett antal minoriteter och underkulturer, såsom ainu-folket, som har fått status som landets ursprungsbefolkning.
En lång historia kort – idén om att nationalstater bildades för att det skulle vara ett folk inom nationsgränsen är nonsens. Nationsidén byggdes på existerande gränser som omfattade ett flertal folk. Dessa var mer eller mindre kulturellt besläktade, och som sedan skulle assimileras under en flagg för att tjäna kungens och den härskande elitens intressen, oftast genom krigsföring.
I SD:s husorgan Samhällsnytt har Kent Ekeroth, tidigare riksdagsledamot för partiet, gett sig i kast med att belysa Migrationsverkets senaste statistik för beviljade uppehållstillstånd (januari-februari 2020). Från uppgifter som täcker årets två första månader drar Ekeroth slutsatsen att invandringen till Sverige är fortsatt mycket hög. Han belyser slutsatsen med att konstatera att ”invandringen 2020 [är] större än 94 procent av Sveriges kommuner”.
Hur menar han? Slutsatsen bygger på ett räkneexempel. Statistiken för januari och februari extrapoleras till hela året 2020 under antagandet att beviljandet av uppehållstillstånd ligger på samma nivå resterande månader. Den siffran blir 102 426 uppehållstillstånd. Sen jämför Ekeroth denna siffra med befolkningen i Sveriges 290 kommuner. Han ser att 94 procent av Sveriges kommuner har en folkmängd som ligger under 102 426 personer. Vilket är helt korrekt. Med lite trolleri med siffror och statistik har en bild skapats av att invandringen till Sverige är alarmerande hög.
I artikeln sätter Ekeroth likhetstecken mellan uppehållstillstånd och medborgarskap:
”Uppehållstillstånd är det mått som bäst reflekterar Sveriges demografiska förändring, då dessa till slut leder till medborgarskap.”
Detta påstående stämmer inte med lagstiftningen och dess tillämpning.
Alla uppehållstillstånd leder INTE till medborgarskap
Det finns två typer av uppehållstillstånd. Permanent och tidsbegränsat. Statistiken från Migrationsverket (januari-februari 2020) redovisar samtliga uppehållstillstånd. Uppehållstillstånd kan ges på en rad olika grunder. Dessa är: som familjemedlem till någon i Sverige, som arbetstagare och egen företagare, som gäststudent, som asylsökande, och för besök eller visum.
I perioden januari – februari 2020 som Ekeroth refererar till fördelade sig beviljade uppehållstillstånd som följer: familjeanknytning 5 000, arbete 6 937, asyl 2 723, EU/EES 1 471, gäststuderande 940. Totalt beviljades 17 071 uppehållstillstånd. Fördelningen mellan tidsbegränsade och permanenta tillstånd framgår inte av Migrationsverkets statistik.
Kraven för permanent uppehållstillstånd är hårda och innebär bl a inkomst så att personen kan försörja sig, lön och försäkringar ska ingå i anställningsvillkoren, fast anställning eller minst två års tidsbegränsad anställning, fullföljt gymnasium eller motsvarande för personer under 25 år, och att anställningen inte är subventionerad genom statligt bidrag.
För att bli svensk medborgare kräver lagen att personen ska ha permanent uppehållstillstånd, för statslös att personen bott i landet i fyra år och för övriga utlänningar att de bott i landet i fem år. Det finns således ingen direkt koppling som Ekeroth gör gällande, mellan tidsbegränsat uppehållstillstånd och svenskt medborgarskap. Det är många villkor som ska uppfyllas på vägen.
Ekeroth drar felaktigt slutsatsen att 102 426 beviljade uppehållstillstånd 2020 (varav en stor andel är tidsbegränsade) ger upphov till lika många nya svenska medborgare. Dessutom är antalet för beviljade uppehållstillstånd extrapolerat från årets första två månader. Det totala antalet uppehållstillstånd kan därmed bli såväl högre som lägre i slutändan. Övningen är en lek med siffror i syfte att förvilla. Det finns inget i denna statistik som indikerar att ett motsvarande antal nya medborgarskap kommer att beviljas i framtiden. Det är en helt annan fråga.
Berättelsen om invandringen till Sverige som ett hot mot landet, förstärks av deras val av de två fotografierna som publiceras med texten. En bild av en grupp mörkhyade män med ”utländskt” utseende och en bild med en lång karavan packad med människor, mest män som går på en väg in mot betraktaren. Genom sitt stora antal, målmedvetet på väg, förstärks känslan av vad som påstås vara ”ett invaderande hot”.
Artikeln berättar inte att uppehållstillstånd också utfärdas till kvinnor och barn, till studenter, forskare, till arbetstagare i företag och industri. Som alla bidrar till kunskapsproduktion och tillväxt i landet. Det är en annan del av statistiken. Men här tiger Samhällsnytt som muren.
SD-kopplade Samhällsnytt kommenterar en insändare på DN Åsikt som kräver att politikerna borde agera kraftfullt mot näthat. Näthat är i många fall olagligt. Nättidningen tolkar det som om att det är Sverigedemokraterna som är föremål för kritik i Peter Robsahms artikel. Så är inte fallet, då insändaren snarare berör näthatet i allmänhet, utan specifik avsändare. Samhällsnytts artikel insinuerar att Robsahm anser att SD använder näthat som metod. Dessutom använder sig Samhällsnytt av en ohederlig och irrelevant metod då de drar in Robsahms hustru i den artikel som kommenterar insändaren.
Det kan kännas lätt att tycka att det är anmärkningsvärt när en nättidning som ger sken av att vara seriös, uppträder oseriöst. Som till exempel i fallet med deras kommentar till ”Hatet som hotar rikets säkerhet måste stoppas” – Peter Robsahms insändare på DN Åsikt (10/1) om det växande hatet i Sverige, vilken de publicerade den 12/1.
”Det är allvarligt när en minoritets vanföreställningar och renons på känslor och moral får styra agendan”, skriver Robsahm bl a i sin artikel. Utan att någon grupp eller individ här pekas ut, är det uppenbart att SD-kopplade Samhällsnytt i sin artikel ”Kräver att staten vidtar åtgärder mot ”hatare” – får massiv kritik” tolkar det som att det är Sverigedemokraterna som stämmer in på den beskrivningen. Faktum är att SD inte nämns i kritiska texten över huvud taget. Det gör saken ännu mer graverande; att Samhällsnytt bygger hela sin moteld på att det är endast SD det handlar om. Dessutom är bildvalet till Robsahms text, där man ser Kent Ekeroth sitta med sin mobiltelefon, DN:s val och kan inte lastas artikelförfattaren. Visserligen utgår Robsahms kritiska text från nedskjutningen av passagerarplanet i Iran och de hatiska kommentarer som flödade på sociala medier efter det, men även om det var Ekeroths spontanta reaktion på nedskjutningen, var han långt ifrån ensam om att fylla sociala medier med hånfulla eller hatiska kommentarer.
När orden tar slut tar man till nävarna, brukar det heta. I Samhällsnytts fall handlar det istället om skamgrepp. Peter Robsahms text är skriven av honom själv och undertecknad med hans namn. Detta till trots drar sig Samhällsnytt inte för att dra in och smutskasta även hans hustru, Maria, som inte hade ett dugg med artikeln att göra. Man t o m illustrerar artikeln med en bild föreställande de båda, trots att deras kritik borde rikta sig mot Peter Robsahm enbart och ingen annan.
Ska en påstått seriös tidning verkligen syssla med att ge igen för gammal ost? För kan det handla om något annat, då nästan halva artikeln avhandlar och drar en person i smutsen som inte alls är upphov till det som artikeln sägs avhandla; dvs Peter Robsahms hårda kritik mot ett Sverige som blir hårdare och mer hatiskt? Men den ”gamla osten” framgår ganska tydligt, i det att Samhällsnytts redaktion använder sig av ”paret Robsahm” som ett begrepp och att de anklagas för att i princip inte ägna sin tid åt annat än att angripa SD.
Avsaknad av journalistisk heder kan möjligen attrahera en mindre nogräknad läsekrets, men förpassar Samhällsnytt bara till pressetikens skamvrå utanför den egna isolerade bubblan. Är det kanske där de befinner sig, och vill befinna sig – förespråkarna för ett parti som gör anspråk på att vara ”ett parti som andra”?
Det hade varit betydligt mer klädsamt för den publicistiska värdigheten om även Samhällsnytt förbehållslöst tagit avstånd från hatet. Nu skjuter de bara budbäraren.
Adolf Hitlers institutioner Lebensborn syftade till att se till att den ariska ”rasen” fortlevde och hölls ”ren”. Även SD (genom bl a Kent Ekeroth) har genom åren uttryckt detta. Idag är det Ungern och premiärminister Viktor Orbán som kopierar Hitlers ”rasprojekt”.
I Ungern talar nu Orbán om att ungerska kvinnor måste föda fler barn. Befolkningsutvecklingen i landet är negativ och eftersom de har stängt gränserna så blir läget akut när kvinnor i Ungern inte föder ”tillräckligt” många barn.
Dessa idéer har en historia. De dyker upp i alla länder där rasism och främlingsfientlighet gör sig bred. Det är närmast spöklikt hur i detalj Orbáns förslag påminner om politiken i Hitlertyskland.
För snart tio år sedan – den 9 mars 2009 – skrev Kent Ekeroth ett inlägg om detta. Men ursprunget är som sagt Nazityskland – där var den praktiska politiken mycket långt gången. Det kallades Lebensborn…
Foto: Mödra- och barnhemmet på Hurdal Verk. Lebensborn valde ut egendomar med hög standard till sina institutioner. Mödrar fick också ekonomiskt stöd till barnkläder och barnvagnar. Detta kan ha bidragit till den negativa hållningen till krigsbarnen och deras mödrar bland många norrmän. Arkivreferens: Riksarkivet, Lebensborn boks 108, RAFA2182U108_58
Om likheten mellan SD:s och de tyska nazisternas kvinnosyn
Är SD:s ideologi nazistisk? Det är ingen hemlighet att SD är ett parti med ett nazistiskt förflutet – de så omskrivna rötterna. Men hur mycket av detta arv lever kvar öppet idag?
Alltför ofta används ordet “nazist” enbart som ett skällsord, men om vi för ett ögonblick försöker se vad som finns kvar hos SD av den konkreta politik som Hitler och NSDAP förde så finner vi följande:
I en tid när Europas befolkning blir allt äldre och det är fler som dör än som föds, så skulle man rent generellt kunna tycka att det är bra med ett inflöde av människor till våra länder. Förutom den rent humanitära frågan om asyl så är fakta slående – vi behöver helt enkelt fler invandrare.
Så ser inte SD-sekten på saken.
Deras alternativ är enkelt – svenska kvinnor (äkta svenska kvinnor) måste förmås att föda fler barn. (Se Kent Ekeroths resonemang längre ner)
Och det är här vi ser en uppenbar parallell till nazitiden och Hitlers syn på kvinnornas roll i Nazityskland.
Hitler var mycket tydlig med vilken roll kvinnor i Nazityskland skulle ha. De skulle vara goda mödrar som uppfostrade sina barn hemma, medan deras män arbetade. Med ett fåtal undantag – däribland barnmorska – ansåg Hitler att det inte fanns någon anledning för kvinnor att förvärvsarbeta. En kvinnas samhälleliga uppdrag var att föda barn. Många barn.
Den nazityska skolan inpräntade också denna ideologi i tyska flickor från tidigaste år – att gifta sig i unga år med en “riktig tysk” och att sköta man och barn.
I Weimar-Tyskland hade det funnits 100 000 kvinnliga lärare, 3 000 kvinnliga läkare och 13 000 kvinnliga musiker. Inom bara några få månader efter att Hitler gripit makten 1933, fick tusentals kvinnliga läkare, lärare, jurister och tjänstemän sparken. Och i början av andra världskriget, var mycket få tyska kvinnor i heltidsarbete.
Lagstiftad kvinnofientlighet och ekonomiska mutor
Även som hemmafruar och mödrar, kontrollerades kvinnornas liv. Kvinnor fick inte bära smink eller byxor. Det var också förbjudet att färga och permanenta håret och de fick endast ha platta skor – högklackade skor var förbjudna.
En av de tidigaste lagar som Hitler instiftade när han kom till makten 1933, var lagen för främjande av äktenskap. Enligt denna lag skulle alla nygifta par få ett statligt lån på 1 000 Mark, vilket motsvarade nio månaders medelinkomst. 800 000 nygifta tog detta lån.
Återbetalningen styrdes av hur många barn det gifta paret fick. För varje barn drogs 25% av lånesumman av – och vid fyra barn ansågs hela lånet vara återbetalat.
Syftet med lagen var mycket enkel – att uppmuntra nygifta att skaffa så många barn som möjligt. Det fanns också en mer långsiktig och olycksbådande aspekt på detta: så småningom behövde Tyskland alltfler soldater och mödrar; unga pojkar som skulle tränas i att bli soldater och unga flickor som skulle tränas i att bli unga mödrar – till nya soldater.
För att det ”Lebensraum” som Hitler planerade österut skulle vara framgångsrikt, krävdes en kraftigt ökande – tysk – befolkning att fylla utrymmena efter de människor som mördats.
Det allra tydligaste exemplet på denna mycket konkreta plan för de tyska kvinnorna är ändå de utmärkelser som kvinnor med många barn fick. Dessa “Moderkors” delades ut vid en högtidlig ceremoni varje år den 12 augusti – Hitlers mors födelsedag.
Skärmdump från Facebook.
Guldkorset gick till kvinnor som hade fått åtta barn, silverkorset till dem som fött sex barn och brons till varje kvinna med fyra barn.
”Rasmässigt önskvärd folkstam”
En annan sida av detta dyrkande av barnafödande i nationens och rasens tjänst var de institutioner som kallades Lebensborn. SS-ledaren Heinrich Himmler var tydlig med vad som var det slutgiltiga målet – medan miljontals människor mördades för att de inte var ”rasmässigt önskvärda” så skulle Lebensborn-projektet skapa en helt ny och ”rasmässigt önskvärd folkstam”.
”Om vi lyckas framavla denna nordiska ras och utifrån dessa enheter få fram 200 miljoner människor, så kommer världen att tillhöra oss”, skrev Himmler.
Men den stora skalan uppnåddes aldrig. Omkring 20 000 barn föddes inom Lebensborn, eller en tiondels promille av Himmlers stolta mål.
12 000 av dem föddes i Norge där en tredjedel av alla Lebensborn-institutioner fanns.
Ett viktigt motiv var att få ner de stora abortsiffrorna i Tyskland och att förmå unga ogifta kvinnor att hellre föda fram barnet och adoptera bort det. Förutsättningen var givetvis att både den blivande mamman och pappan var rasmässigt godkända, dvs kunde bevisa att de var ”arier” flera generationer tillbaka.
Men Lebensborn fungerade också som en förening för SS-officerare. För att bli medlem av SS måste en man kunna bevisa att han var ”arier” flera generationer tillbaka. I enlighet med Lebensborn-projektets anda uppmanades SS att sätta barn till världen, minst fyra. Det var ett viktigt steg i karriären och det spelade ingen roll om dessa barn föddes inom eller utom äktenskapet. Så länge pappan var SS och ”godkänd” så handlade det bara om att mamman också kunde godkännas för att barnet skulle få ingå i den nya ”herrerasen”.
Lebensborn-institutionerna var välutrustade kombinerade förlossningskliniker och spädbarnshem med en särskild flagga – där flertalet barn adopterades bort.
Läs nu Kent Ekeroths blogginlägg.
Skärmdump från Kent Ekeroths blogg. Kredd: IRM (Inte rasist, men…)
Även Hitlers plan inleddes med det som SD nu kallar “barnbonus”. Och svaret på den inledande frågan torde nu ge sig själv.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Motargument 