Fråga: “Jag undrar varför ni på Motargument ständigt försöker tysta ned brottsligheten? T ex så lyckas Maria Robsahm på något sett trolla bort sprängningar o få det att verka som vi alltid haft det, att få det att låta som en myt. På t ex SVT kan vi läsa om den totala motsatsen ungefär vid samma tidpunkt. Vad är vitsen med det?”
Detta undrar signaturen “Richard”, som utnyttjat möjligheten att kontakta oss på Motargument genom att maila sin fråga till fraga@motargument.se. Han får nedan svar av Jan Kjellin. Undrar du över något, eller saknar en artikel om något som ligger inom vårt område; gör som Richard och lägg en virtuell lapp i “Frågelådan”!
Hej Richard!
Du ställer en intressant och tänkvärd fråga. Den typ av reaktion du beskriver i din frågeställning – att vi eller andra verkar försöka blanda bort korten med hjälp av lögn och förbannad statistik – är inte ovanlig och jag tänker att den är symtomatisk för vad som händer när två väldigt olika sätt att förmedla information krockar med varandra. Jag inser dessutom att det är både viktigt och värdefullt att vi försöker förklara vad vi gör när vi presenterar brottsstatistik på Motargument för att minska fortsatta missförstånd.
I ditt mail hänvisar du bland annat till hösten 2019 och nyheten på SVT om att antalet sprängdåd mer än fördubblats sedan året innan. Det är dystra nyheter och alla kan med rätta bli upprörda av sådan information. Det blir förstås även vi på Motargument. Men det är inte den här ökningen i sig som skaver och får oss att, som du uttrycker det, försöka “tysta ned” den. Det som skaver – och som även ligger inom ramen för vårt generella syfte – är hur nyheter som denna dels tilltalar den klickjagande kvällspressen och dels gärna missbrukas av så kallat “alternativa” medier som ett bevis för det falska påståendet att Sverige står på randen till en systemkollaps (inte sällan underblåst av en, enligt dessa medier, okontrollerad invandring).
Jag klickar mig därför vidare från SVT:s artikel och jämför det som där skrevs med vad Maria Robsahms statistik över polisanmälda brott visar under perioden 1975 fram till och med 2019. Samma år som sprängdåden mer än fördubblades, så polisanmäldes 196 färre brott per 100 000 invånare, än året innan. Det vill säga det var en marginell minskning med 0,196%. Den totala brottsligheten var alltså i princip oförändrad och har varit så de senaste tio åren. Det är typen av brottslighet som fluktuerar, men brottsligheten i sig är alltså mer eller mindre densamma i omfattning.
Och det är just det som är grejen. Den fluktuation som ofta rapporteras i olika medier kan se dramatisk ut när man tittar på bara den och inte kopplar ihop den med det övergripande sammanhanget. Men ges man inte möjlighet att se hela bilden riskerar den att inte bara bli missvisande, den kan bli helt obegriplig.
En fördubbling av antalet sprängdåd låter som början på ett inbördeskrig. En minskning av den totala brottsligheten ger lite andra associationer.
Det är nästan precis som i det gamla talesättet om att inte se skogen för alla träd. Med lite tur kan vi på Motargument, med god hjälp av bl a Maria Robsahms statistik, göra skogen lite synligare för våra läsare.
Mvh, Jan Kjellin
Motargument 