Etikettarkiv: argument

Myter om brottsligheten (del 3): Dramatisk ökning av ”olovlig ID-användning”

Brott mot person är den typ av brottslighet som ökat mest de senaste 10 åren. Men den stora ökningen inom denna kategori står varken misshandel eller sexualbrott för. Den brottslighet som har ökat allra mest är ”olovlig ID-användning”.


Först och främst så hoppas jag att det nu kan anses klarlagt att den polisanmälda brottsligheten varken har ökat eller minskat de senaste tio åren. Och att vi nu kan gå vidare med denna visshet i bagaget. Nota bene – detta är inte ”mina fakta” och detta är inte en del av nån sorts agenda. Dessa siffror ÄR fakta och ingen kan komma runt dem. Den polisanmälda brottsligheten har varken ökat eller minskat de senaste tio åren.

En del personer har kommenterat att brott enligt Brottsbalkens kapitel 3 – 7 – det som kallas Brott mot person – faktiskt har ökat de senaste tio åren. Och så är det. Jag tänkte i detta inlägg reda ut vad det är som har ökat.

Eftersom vi nu dessutom vet att brott som sexualbrott och skjutvapenvåld inte utgör någon större del av brottsligheten så är det ju intressant att se vilken typ av brott som gör att just kategorin Brott mot person har ökat.

Kategorin Brott mot person är ungefär en femtedel av all brottslighet i Sverige. Brottsbalkens kapitel 3 – 7 kännetecknas just av att brotten där är riktade mot en annan människa.

Kapitel 3 är Brott mot liv och hälsa och där är misshandel den totalt dominerande. 95% av alla fall är just misshandel. Brotten i kapitel 3 har minskat – särskilt misshandelsfallen som uppvisar en tydlig minskning från 917 till 837.

Ökningen finner vi istället i nästa kategori, Kapitel 4, Brott mot frihet och frid. Det är den största underavdelningen med hälften av alla Brott mot person och det är även den som har ökat mest. Det är också i denna kategori vi hittar förklaringen till ökningen.

Det handlar om Olovlig ID-användning som infördes i Brottsbalken så sent som 1 juli 2016. Av den totala ökningen av Brott mot person är dessa brottsfall två tredjedelar.

Även antalet sexualbrott har ökat men utgör ingen större del av ökningen i Brott mot Person. Andelen av ökningen är ungefär 15 %. Vi kan samtidigt se att sexualbrottens andel av den totala brottsligheten inte heller efter denna ökning är någon stor kategori brott – 1,5%.

Vi kan samtidigt se att misshandelsfallen har minskat med mer än sexualbrottens ökning – misshandeln har minskat med 80 medan sexualbrotten har ökat med 63. Och vi vet också att förändringar i lagstiftningen sannolikt har bidragit till denna ökning.

Så när folk påstår att ökningen av Brott mot person signalerar en kraftig ökning av våld så är detta alltså inte sant. Misshandeln har minskat och sexualbrotten har ökat – men det som verkligen har ökat är olovlig ID-användning. Nog så otrevligt att bli utsatt för – men knappast särskilt våldsamt.

Jag ska återkomma till detta med den ökning som blir resultatet när nya lagar införs som kriminaliserar handlingar som tidigare inte var straffbara.

Myter om brottsligheten (del 2): Våldtäkter – en halv procent av alla brott

Den brottslighet media allra helst talar om, och får oss att tro är vanliga, är gängskjutningar och överfallsvåldtäkter. Dessa brott är i själva verket väldigt ovanliga: de är knappt mätbara i jämförelse med andra brott.


Jag tänker ofta på Hans Roslings ord om att man inte kan bygga sin kunskap om världen på media. Inte för att media ger oss en falsk bild – snarare handlar det om att bilden inte blir komplett. Vi måste ha kunskap om helheten för att rätt kunna bedöma vad som presenteras i nyhetssändningar och i tidningsartiklar.

Ingenstans är detta tydligare än när det gäller brottsligheten och hur vi pratar om den. Gängskjutningar och överfallsvåldtäkter. Såna brott skapar rubriker men är samtidigt mycket ovanliga.

För att på allvar kunna diskutera också den grova brottsligheten är det bra att känna till omfattningen.

Visserligen talar vi mycket om brottslighet, men det är bara vissa typer av brott som finns på agendan.

Däribland gängskjutningar och överfallsvåldtäkter.

Dessa brott är så ovanliga att de knappt är mätbara som andel av brottsligheten i sin helhet.

Men det är dessa ovanliga brott som skapar rubrikerna.

All polisanmäld misshandel, våldtäkter och rån är tillsammans mindre än sju procent av all polisanmäld brottslighet. Rån och våldtäkter är vardera på mindre än en procent.

Varje våldtäkt, varje dödsskjutning är en för mycket – men för att förstå vår samtid och kunna motverka den grova brottsligheten måste vi ha kunskap.

Och inte drabbas av panik.

I den här grafen kan man se att det som kallas Brott mot person (kap 3 – 7 i brottsbalken) utgör en femtedel (19%) av alla brott. Här återfinns kap 3 – Brott mot liv och hälsa – där 94% är misshandel, inklusive grov. I kap 4 – Brott mot frihet och frid är den största andelen de två brotten olaga hot och ofredande. Kap 5 – ärekränkning – är en relativt liten kategori – men som vi ska se har denna kategori ökat med internet.

Sexualbrotten i kap 6 utgör 1,5% av alla brott och hälften av alla sexualbrott är sexuella ofredanden. Våldtäkter är omkring en tredjedel – och alltså en halv procent av den totala brottsligheten.
Kap 7 har rubriken Brott mot familj och utgör bara en promille av alla brott.

Brott mot förmögenhet (kap 8 – 12 i brottsbalken) är 60 procent av all brottslighet. Det handlar om stöld, rån, bedrägeri, förskingring, borgenärsbrott och skadegörelse.

Den här typen av brott har som helhet stadigt minskat under många år. Särskilt gäller detta kategorin stöld och rån (kap 8). Bedrägerier (kap 9) har ökat – även där har internet påverkat brottsutvecklingen. Skadegörelse (kap 12) har minskat de senaste tio åren.

De två kategorierna Brott mot allmänheten (kap 13 – 15) och Brott mot staten (16 – 22) listar brott med relativt sett få polisanmälningar per år.

Jag ska återkomma mer i detalj till dessa brott och till avdelningen Brott mot specialstraffsrättsliga förordningar som liksom Brott mot person utgör omkring en femtedel av alla brott. De två stora kategorierna där är narkotikabrott (7%) och trafikbrott (6%).

Hur alla dessa olika brottstyper har utvecklats över tid ska jag skriva om inom kort. Med särskilt fokus på vad vi vet om utvecklingen från 1975 till idag.

Myter om brottsligheten (del 1): Brottsligheten har ökat, sägs det

Det är en myt att brottsligheten har ökat. Det de flesta inte är medvetna om är att den varken har ökat eller minskat de senaste 10 åren.


Detta är första delen i en längre artikelserie om myten att brottsligheten har ökat i Sverige.

”Brottsligheten har ökat!” sägs det. Somliga påstår t o m att den har ökat kraftigt…

Men om vi tittar på det totala antalet polisanmälningar de senaste tio åren får vi en helt annan bild.

Ökningen är ytterst marginell.

Mindre än en procent. På tio år.

Titta på grafen med de två staplarna för 2008 och 2017.

2008 var antalet brott som polisanmäldes 14 945 per 100 000 invånare och år 2017 var det 15 062. Det är lätt att inse att denna skillnad inte borde kunna föranleda den panik som nu sprider sig – även bland folk som borde veta bättre.

Jag upprepar.

Det handlar om mindre än en procent. På tio år.

Detta är fakta.

Detta är den grund som vi borde stå på i alla diskussioner kring brottslighet.

Istället så upprepas lögnen att brottsligheten har ökat.

Ibland sprids dessa osanningar aningslöst, ibland helt medvetet. Ändå finns det något som är värre än falska påståenden i denna tid av desinformation.

När lögner och påhitt upprepas till idiotins gräns så kletar alltid nånting fast. Och det är när dessa osanningar blir en del av bakgrunden, en del av allt det vi tar för givet, som det verkligen är fara å färde.

När de osanna påståendena betraktas som etablerade fakta som inte längre behöver diskuteras då blir de en förutsättning för diskussionen. Då kommer förslag på lösningar på problem som bara finns i en falsk verklighetsbeskrivning. Det läggs t o m lagförslag från tongivande personer i partier som inte är SD.

Och jag ser kloka och omdömesgilla personer utgå från att dessa ofta upprepade påståenden måste vara korrekta eftersom de ”aldrig” ifrågasätts.

En sådan numera etablerad självklarhet är just att ”brottsligheten ökar”.

I en serie artiklar ska jag titta närmare på den omfattande lögnspridning som numera har kommit att utgöra en accepterad bakgrund till diskussioner och förslag i en av de mest centrala politiska frågor vi har. Frågan om brottsligheten. Och jag ska ge er de fakta vi har som mycket tydligt motsäger dessa systematiska lögner.

Jag vet att det finns en rad följdfrågor som bör besvaras och en rad preciseringar som måste göras. Men första delen i min granskning handlar om den enkla frågan – har den polisanmälda brottsligheten ökat de senaste tio åren?

Det enkla svaret är att den polisanmälda brottsligheten varken ökar eller minskar.

Den som så önskar kan själv kontrollera uppgifterna.

Källa

http://statistik.bra.se/solwebb/action/index

Myt: Var George Soros nazist eller SS-soldat under 2:a världskriget?

Det finns en myt som handlar om att den ungersk-judiska finansmannen George Soros skulle ha varit nazist under det andra världskriget, och att han aktivt skickade judar in i döden. Myten sprids av allt från vänsterextremister till nazister, sverigedemokrater och… president Donald Trumps son…



Ja, Trumps son retweetade skådisen Roseanne Barrs groteska påstående att Soros var en nazist som dödade judar under andra världskriget.

En del av de som sprider myter påstår sig till och med ha en bild på George Soros när han var i SS-tjänst under andra världskriget. Så här ser den bilden ut, den är vitt spridd över hela internet. Det påstås att han sagt att han var glad att judarna massutrotades.

Men om man stannar upp och tänker till några minuter så borde man förstå att nåt är fel med myten. För det första är George Soros jude. SS är känt för mycket, men inte för att ha judar i sina led. För det andra är George Soros jude, och nazisterna var inte heller kända att gilla judar speciellt mycket. För det tredje är George Soros jude, och judar brukar inte gilla tanken på att bli massutrotade.

Dessutom, (för det fjärde) föddes George Soros 1930. Ska vi alltså tro att SS tog in den 13- eller 14-årige juden George Soros och gav honom en uniform? Nja… Deras minimiålder var 17 år.

Oskar Gröning

Den som tittar på bilden ovan kan genast se att något är fel. Bilden föreställer helt klart inte en 13-årig mörkhårig jude. Nej den föreställer Oskar Gröning (källa), som 2015 var 94 år gammal och dömdes för medhjälp till mord på 300 000 människor på grund av det han gjorde under det andra världskriget. (källa)

Konfiskerade judisk egendom

”Men han var väl en lycklig nazze som konfiskerade judisk egendom i alla fall”, kanske du frågar.

Den myten har spritts i 20 år. Det är då oftast 60 minutes 1998 som man refererar till där Soros fick frågan om barndomen i Ungern. Intervjun påstås bevisa att George Soros konfiskerat judisk egendom och att han var glad då han gjorde det.

Soros var 13 år i mars 1944 då nazisterna ockuperade Ungern. Soros pappa, Tivadar Soros, insåg strax efter ockupationen att han och familjen skulle bli deporterade till koncentrationsläger så han såg till att hans familj, och några nära vänner fick fristäder undan naziterrorn. Soros hamnade hos en kristen familj, där familjefadern var tjänsteman på jordbruksdepartementet. Denne tjänsteman fick ibland ta hand om olika former av beslagtaget gods, även judiskt. En (!) gång tog han med den unge Soros, som skulle föreställa vara hans kristne gudson, då han beslagtog judisk egendom. 1945 överlevde Soros slaget om Budapest. På bilden nedan kan ni se hur han såg ut som 16-åring.

I intervjun 1998 sa Soros att han bevittnade beslagtagandet av egendomen. Då sa han att han bara var åskådare till beslagtagandet, han var ju bara 14 år gammal, så han hade inga skuldkänslor: ”I was only a spectator, the property was being taken away. So the — I had no role in taking away that property. So I had no sense of guilt.“

Han sa även att han ansåg att krigsåren var de lyckligaste i hans liv och att de åren format honom helt. Men av vilken anledning? Jo, att han var stolt över sin pappas heroiska kamp för att rädda judiska liv. Inte för att han var nån sorts smygnazist som blev rik på att ta judisk egendom och judiska liv, utan tvärtom.

Och apropå myten om nazikollaboratören Soros… Det är fortfarande så att nazister inte gillade judar.

En antisemitisk myt, med andra ord: myten att judarna låg bakom nazismen och förintelsen.

Mer läsning

Snopes: the Soros myth

Vox: George Soros was not a nazi

Aftonbladet: Supermiljardären som alternativa högern hatar

SvD: Därför hatar högernationalister George Soros

 

Vad i Toblerone är halal?

Toblerone har blivit halalcertifierat. Människor på sociala medier och alternativa medier visar en påtaglig upprördhet över detta faktum. Det hävdas att detta är ännu ett exempel på den ”islamisering” som drabbar oss. Det uppmanas till bojkott av chokladen på bred front. Men vad innebär egentligen att Toblerone har blivit halalcertifierat? Svaret är: Ingenting.


Alternativ media som Samhällsnytt och Fria tider har naturligtvis slagit upp nyheten stort. De senaste dagarna har Twitter och Facebook exploderat av ilska mot bakgrund av Toblerones påstått ”hemliga islamiseringsagenda”.

Samhällsnytt har återigen gjort sig skyldiga till ett sakfel (det är oklart vilken gång i ordningen, det är svårt att hålla räkningen):

Tidningen har felaktigt, från en artikel i schweiziska Blick, översatt att Toblerone-tillverkningen genomförs under uppsikt av s k ”muftis”. Det stämmer inte. Mondelēz International använder sig inte av ”muftis” i sin tillverkning av Toblerone.

Nestlé, världens största livsmedelsföretag, använder sig av ”muftis” i sin produktion av vissa produkter på en fjärdedel av sina fabriker. 35 % av de livsmedel som Nestlé säljer är halal.

Närvaron av ”muftis” är tämligen jämförbart med svensk halalslakt, där en imam eller troende muslim ber över djuret som ska slaktas.

Fria tider, å sin sida, kopierar en obelagd källa i sin rewrite av en artikel i holländska AD. Påståendet är att anledningen till att Toblerone-tillverkaren ”hemlighöll” halalcertifieringen beror på ”oro för att den skulle väcka kritik på grund av all islamisk terrorism i Europa”. 

Tills Fria tider, respektive AD, tillhandahåller sin källa, kan vi inte ta det för uteslutet att det snarare handlar om att den allmänna avskyn (och principfastheten) gällande halalprodukter hos konsumenter skulle leda till bojkott och följaktligen ekonomiska förluster.

Bevisbördan ligger alltså på AD och Fria tider.

Cadbury är en brittisk chokladtillverkare som ägs av Mondelēz International, precis som Toblerone. I vintras hade Cadbury en period då man på bl a sociala medier var tvungen att förklara vad halal i deras produkter faktiskt innebär.

Cadbury poängterar att produkterna är lämpliga för vegetarianer och människor som följer muslimsk diet. Mer om det står att läsa i denna artikel. Cadbury i England använder inte halalstämpeln, men de försäkrar att produkterna är halal. I andra länder använder företaget halalstämpeln.

Så vad innebär det att Toblerone har blivit halalstämplat?

Ingenting, är det enkla svaret.

Chokladen har hela tiden varit fri från produkter som anses haram (förbjudet eller otillåtet). Certifieringen har genomförts för att garantera att ingredienserna är alkohol- och fläskfria. Den innebär också att det i tillverkningen inte har använts maskiner som varit i kontakt med alkohol eller fläsk. Alkohol och fläsk är haram enligt islam.

Och varför har Toblerone blivit halalcertifierat?

Den största anledningen till halalcertifieringen stavas ekonomi. Mondelēz International vill tjäna pengar. Man ser en stor marknad bland muslimer.

Halalcertifieringen innebär inte att produkten särskilt tillverkas för muslimer.

Halal är inte specifikt om mat och dryck, det handlar om så mycket mer. Det innefattar företeelser och saker som anses tillåtet eller godtagbart, och i förlängningen förenligt med islam. Det finns mycket som är halal. Som vatten. Och luft. Och att hälsa. Och att vara hygienisk. Och att inte frossa i mat. Och att vara ärlig då man köpslår.

På FB-sidan ”Muslims against ISIS” läser vi följande inlägg:

Great excitement about the Swiss chocolate manufacturer Toblerone.
As they sell 97% of their chocolate abroad, and much of it to Muslim customers, the manufacturer had their chocolate certified as ‘ halal’ .
They did not change the recipe. It has always been halal, as very rarely chocolate is manufactured from pigs blood.
But of course, that was too much for right wingers. They smelled a Muslim conspiracy and called for a boycott of Toblerone.
Water is halal, too.
Shall we hope that eventually the racists will starve themselves to death?

På Toblerones officiella FB-sida saxar vi följande upprörda kommentarer:

Skärmdump från https://www.facebook.com/Toblerone/
Skärmdump från https://www.facebook.com/Toblerone/
Skärmdump från https://www.facebook.com/Toblerone/

Många arga konsumenter kommer framöver att bojkotta Toblerone. Ett tag i alla fall.

Vi knyter ihop den här artikeln genom att svara på frågan vi ställde i rubriken:

Vad i Toblerone är halal?

Allt. Som det alltid har varit.

Alltmer ovanligt med våldtäkter utomhus

Polisanmälda våldtäkter har ökat med 26 procent på tio år.
Hela ökningen är våldtäkter inomhus. Den typiska överfallsvåldtäkten – där en för offret obekant person är förövare – sker just utomhus. Och vi kan därför med utgångspunkt från kriminalstatistiken säga att ökningen av polisanmälda våldtäkter inte handlar om överfallsvåldtäkter. 


Det finns folk som säger att de tycker att det där med sexualbrott är ett stort samhällsproblem.

Men som plötsligt börjar humma och skruva på sig när förövaren är någon de känner.

Det bisarra försvaret för Jean-Claude Arnault är i det avseendet inget undantag. Den stora skillnaden är att hans vänner har tillgång till media.

Men mönstret känns igen. ”Inte kan väl han?”

Det finns en gammal god journalistisk regel att en misstänkt person inte ska namnges innan en dom har fallit. I denna regel ingår också att man inte ska gå in och ifrågasätta domen när den väl har fallit – inte påstå att en dömd person egentligen är oskyldig och inte heller att någon som har friats egentligen är skyldig.

Givetvis finns det undantag.

Efter noggrann granskning har rättsövergrepp kunnat avslöjas och dömda personer har fått resning i Högsta Domstolen. Men att slentrianmässigt utan någon som helst grund bara gå ut och säga ”jag tror att den där domen är fel”, är förkastligt. Det är den cirkusen som nu pågår kring Arnault.

Ett annat och egentligen större problem med samhällsdebatten om sexualbrott är alla dessa som ständigt gapar om våldtäkter – men bara om de kan få det till att handla om utlänningar.

Jag har skrivit detta förut:

Den som bara bryr sig om våldtäktsoffer när förövaren är utlänning saknar all trovärdighet.

Vi som tycker att alla våldtäkter är lika fel, och som vill ha nolltolerans mot alla former av sexualbrott vi kämpar på.
Vi finns på kvinnojourer och i grupper som #allavi.
Vi är ett oräkneligt antal kvinnor som ger stöd och kärlek till alla som har blivit utsatta. ALLA. Oavsett vem som är förövare, svensk eller utlänning, känd eller okänd.

Ibland syns kampen ojämn, den offentliga debatten är alldeles för ofta så ytlig och dum att man tar sig för pannan. Då och då kommer politiska utspel baserade på inget mer än ett blött pekfinger upp i luften.

Sen lever vi ju alla med den där vulgärbilden av hur en typisk våldtäkt ser ut.

Nej, det handlar inte om nån som hoppar fram ur en buske en mörk natt.

Överfallsvåldtäkter är ytterst ovanliga.

De allra flesta våldtäkter sker inomhus och offret känner sin förövare. Alldeles för ofta är det en pojkvän, make eller före detta. Alldeles för ofta är det en ”god vän” eller bekant som kvinnan trodde sig kunna lita på.

Men vad kan vi då veta om våldtäkter och andra sexualbrott? Jag har en längre tid plockat fram de siffror som finns i offentliga arkiv som är relevanta för olika typer av våld. Det finns i huvudsak tre källor:

1. Socialstyrelsens statistik över människor som fått vård,
2. Kriminalstatistiken över alla polisanmälda brott och
3. BRÅ:s intervjuundersökning NTU baserad på ett urval av befolkningen.

Socialstyrelsen är en värdefull källa när det gäller att beskriva våldsutvecklingen – om vi håller oss till det fysiska våldet. Men som bekant är sexualbrott inte alltid förknippat med fysiskt våld. Därför är Socialstyrelsens statistik inte till någon större hjälp i det här sammanhanget.

Jag har därför tittat närmare på kriminalstatistiken över polisanmälda våldtäkter mot kvinnor.

När det gäller de polisanmälda misshandelsbrotten så finns statistiken uppdelad mellan inomhus/utomhus och bekant/obekant förövare. Tyvärr finns inte uppdelningen mellan bekanta och obekanta förövare när det gäller våldtäkt. Att införa denna särredovisning i statistiken kring sexualbrott skulle vara mycket värdefullt.

Men här finns en uppdelning mellan inomhus och utomhus. Och i någon mån kan vi av detta ändå dra vissa preliminära slutsatser om hur många förövare som är okända för offret. Givetvis förekommer det att en förövare som offret är bekant med våldtar utomhus, men det är mindre sannolikt att en helt obekant förövare våldtar inomhus. Vid våldtäkter inomhus är förövaren i normalfallet en man som kvinnan är bekant med. Det finns visserligen exempel genom kriminalhistorien där serievåldtäktsmän har specialiserat sig på att bryta sig in hos sina offer. Den s k ”Södermannen” John Svalstedts metod var att på natten klättra in igenom öppna fönster i okända kvinnors hem och våldta dem.

Men detta är mycket ovanligt.

Våldtäkter inomhus – förövaren är bekant.

Våldtäkter utomhus – förövaren är bekant eller obekant.

Det är därför intressant att titta närmare på hur det ser ut när det gäller antalet våldtäkter inomhus och utomhus.

Och här upptäcker vi något intressant.

Antalet polisanmälda våldtäkter har ökat med 26 % de senaste tio åren. Hela ökningen handlar om våldtäkter inomhus.

Våldtäkter som sker utomhus har samtidigt minskat. Vi kan dra följande slutsatser:

1. ökningen på 26 % de senaste tio åren är helt och hållet våldtäkter inomhus – sannolikt i de allra flesta fall med förövare som kvinnan är bekant med.

2. Den typiska överfallsvåldtäkten – där en för offret obekant person är förövare – sker just utomhus – våldtäkter utomhus är en mycket liten och allt mindre del av alla våldtäkter.

3. med utgångspunkt från kriminalstatistiken kan vi därför säga att ökningen av polisanmälda våldtäkter inte handlar om överfallsvåldtäkter. 

I grafen anger jag hur många fullbordade våldtäkter mot flickor och kvinnor som polisanmäldes åren 2008 – 2017 per 100 000 invånare.

Här kan man se att andelen polisanmälda våldtäkter som sker utomhus minskade från drygt 17 procent 2008 till drygt 13 procent 2017.

Och trenden är nedåtgående.

OBS: jag vill understryka två saker.

1. Naturligtvis finns det ett mörkertal när det gäller våldtäkter – långt ifrån alla våldtäkter polisanmäls. Tyvärr har vi idag inget säkert sätt att närmare bestämma hur stort mörkertalet är. BRÅ:s årliga intervjuundersökning NTU, baserat på ett urval personer, är ett försök i den riktningen men lider av allvarliga mätfel, vilket jag har skrivit om tidigare på bloggen – ”På spaning efter mörkertalet”.

2. Grafen är baserad enbart på statistiken om polisanmälda våldtäkter mot kvinnor. Även män kan vara offer även om deras andel är liten. I 5 procent av alla polisanmälningar om fullbordade våldtäkter 2008 var offret en pojke eller man och 2017 var den siffran 8 procent. Även här handlar det framför allt om en ökning av våldtäkter inomhus.

Sara Mohammad och GAPF anser att islam + muslimer = hedersvåld

Flera citat i Koranen talar tydligt om att hedersmord och hedersvåld är totalt oacceptabelt. Trots detta har Sara Mohammad (grundare och ordförande i riksföreningen GAPF) i 15 år förenklat sitt resonemang om islam genom att entydigt koppla det till hedersmord och hedersvåld. Anledningarna till detta kan vara många.


”Och av dem som sätter andra gudar vid Guds sida förleds många av [tron på] dessa gudar att se dödandet av sina barn som något förtjänstfullt, och så drivs de mot undergången och deras religiösa begrepp förvirras alltmer för dem. De skulle inte ha begått dessa handlingar om det inte hade varit Guds vilja; låt dem nu hållas med sina påfund!” / Sura 6, vers 137 / Al – An `am 137; (Källa: Koranens budskap)

”De som utan att förstå [det oerhörda i denna handling], i sin dårskap dödar sina barn har förlorat allt! Och [likaså de] som förklarar förbjuden den föda som Gud har gett dem för deras livsuppehälle – en [annan] lögn om Gud, som de har diktat upp. De saknar helt vägledning och har gått vilse.” Sura 6, vers 140 / Al-An `am 140 (Källa: Koranens budskap)

”Då någon av dem får höra den glada nyheten om en dotters [födelse], mörknar hans uppsyn och vreden kokar i honom; Han drar sig undan människorna på grund av denna [för honom] dystra nyhet [och han överväger] om han skall behålla barnet trots förödmjukelsen och skammen eller begrava det i jorden. Hur vedervärdigt är inte deras sätt att [tänka och] döma? Sura 16, vers 58 till 59 An-Nahl (Källa: Koranens budskap)

Några av anledningarna till att Mohammad och GAPF konsekvent kopplar hedersmord och hedersvåld till islam kan vara:

1.) Sara Mohammads oförmåga att urskilja ett statligt system som kallas för regim som i århundraden blundat för hedersmord i Mellanösterns länder, 2.) Patriarkatet i ett samhälle i Mellanöstern som stödjer liknande grova handlingar och 3.) Religionen islam.

Allt detta är en och samma sak för Sara Mohammad.

Oavsett hur många gånger man upprepar detta förstår hon inte den kritik hon ständigt får. Kanske vill hon inte förstå det alls?

Hur mycket förståelse krävs egentligen för att ta till sig att en religion som tolkas av regimskurkar och patriarkala pampar i Mellanöstern naturligtvis enbart är en plågsam religionsform?

Däremot håller jag med om att det i Koranen finns vissa delar som ger mannen rätt till kontroll över kvinnan.

Koranen uppenbarades för 1 400 år sedan i ett patriarkalt och anarkistiskt samhälle där man kunde våldta, tortera, sälja, förslava och t o m mörda kvinnor utan att ta ansvar för det. Därför gjordes lagar om att kvinnor inte ska resa själva utan att en eller flera män från familjen följer med.

Frågan är nu om man väljer att leva i sin tid eller om man väljer att vrida tillbaka klockan och leva med bestämmelserna som gäller i en annan tid, i ett annat rum, med andra möjligheter och omständigheter, med annan livsstil osv.

Sanningen är att en del människor väljer just det. Att leva bakåt istället för framåt.

Sanningen är att det finns bokstavstolkare och olika nyanser av fundamentalister som gör det.

Ändå: Man ska inte generalisera och skrika ut i Aftonbladet att man måste våga kritisera islam i samband med hedersvåld, då man samtidigt kastar hela hedersvåldskulturen på muslimer generellt.

Inte ett enda litet streck står skrivet om patriarkat, regimsystem, bokstavstolkare, fundamentalism och religion.

I Sara Mohammads text ser vi bara det vanliga, det vi har sett under 15 år: islam + muslimer = hedersvåld. Texten delades hyllningsfullt av Katerina Janouch på Twitter.

I sammanhanget så vet jag inte hur hon tänker när hon säger att hon inte har något emot muslimer generellt. Det låter löjligt och nästan oförskämt.

Under 15 år har GAPF mekaniskt levererat en och samma åsikt utan att vilja se eller höra sina meningsmotståndare. Utan stoppknapp. Utan hänsyn eller eftertanke. Utan vilja att sluta med generaliseringar då det gäller muslimer och islam. Men samtidigt så ställer både Sara Mohammad och hennes GAPF-ambassadörer kravet att inte kallas för rasister.

Precis samma metod kör Amineh Kakabaveh (V) då hon på sin Facebooksida levererat nazistisk propagandafilm.

Den här oskulden kan endast någon som är naiv, okunnig eller som stödjer rasism köpa.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

 

Myt: Moskéer byggs överallt i Sverige

Det finns vissa av oss som hävdar att Sverige är på väg att ”islamiseras”. Ett bevis för detta skulle vara att det byggs moskéer på var och varannan ort. Just detta används som argument bl a i en Samhällsnytt-krönika från 31 oktober 2018.

Detta är ett påstående som med enkelhet går att bemöta som falskt. Enligt SCB:s senaste rapport, med statistik från år 2015, fanns cirka 2 000 tätorter i Sverige. År 2015 bodde 87 % av Sveriges befolkning i en tätort.

SCB definierar en ”tätort” som en ort med minst 200 invånare. Till tätorter räknas såväl våra storstäder som mindre orter. (Källa: SCB)

Det byggs inte och har inte byggts totalt 2 000 moskéer på var och varannan ort i Sverige.

För övrigt kan nämnas att det enligt Sveriges Radios ekoredaktion fanns det år 2005 ungefär 120 så kallade ”källarmoskéer” i Sverige. En källarmoské är en befintlig lokal som modifierats och används som moské, alltså inte en moské som byggs för att fungera som moské. De ska inte räknas in i Malms påstående. (Källa: SR)

Att använda moskébyggnation som ett argument för den påstådda s k ”islamiseringen” är inte hållbart. Argumentet, som det allt som oftast ser ut, stämmer nämligen inte.

Påstående: Vi har fortfarande ”massinvandring”

Det finns röster i debatten som ihärdigt hävdar att vi fortsatt har en ”massinvandring” i Sverige. Det är inte ett hållbart argument. Varför? Läs vidare.

Prognosen (från 29 juli 2018) ligger på 100 000 de närmaste åren. Av dessa 100 000 är inte fullt en tredjedel asylinvandrare och deras anhöriga. Resterande är arbetskraftsinvandrare, studerande, EES-medborgare och anhöriga till dessa samt till svenskar. Observera också att en del av uppehållstillstånden för arbetskraftsinvandrare rör säsongsarbetare (bärplockare, skogsplanterare), och är alltså tidsbegränsade till några få månader. (Källa: Migrationsverket)

Argumentet om att den s k ”massinvandringen” fortsatt existerar är inte hållbart. De flesta som invandrar är inte asylsökande.

SD:s ”hjälp i närområdet” är ett minne blott

Ett av SD:s allra starkaste argument ”hjälp i närområdet” och ”att hjälpa på plats” är inte längre ett argument. Partiet väljer i sin senaste budget att kraftigt skära ner på det internationella biståndet.


SD har under senare år gjort sig populära genom sitt mantra om att de skulle vara det mest humanitära partiet. Mot bakgrund av att man argumenterat för att man har budgeterat biståndet så att de allra mest utsatta får ta del av pengakassan har man ansett sig vara de som bryr sig om flyktingar ”på riktigt”.

Vi har tidigare på Motargument slagit hål på detta luftslott, då SD hela tiden har ”lurat” väljarna genom att rikta in sitt bistånd på framför allt UNHCR, som är den organisation som synts mest i debatten. Det är också UNHCR som har varit den organisation som arbetat i närområdet där krigsflyktingar från framför allt Syrien befinner sig.

Nu är alltså tiden inne för SD att skära ner på allt internationellt bistånd. Tabellen nedan visar hur mycket man tänker spara de kommande tre åren, totalt 34,6 miljarder.

Skärmdump från SD:s budgetmotion 2019. Siffrorna är i miljoner kronor.

Under rubriken ”Anpassad biståndsram” i SD-budgeten saxar vi följande:

”Den del av biståndsramen som överstiger det av FN rekommenderade 0,7 % av BNI måste alltid vägas mot de behov som finns under andra utgiftsområden. Under mandatperioden 2014-2018 budgeterade Sverigedemokraterna för det största biståndsanslaget av alla riksdagspartier, vi konstaterar dock att Sverige nu är på väg in i en delvis annan situation.”

Viktigt att notera här är att man påstår sig ha budgeterat för det största biståndsanslaget av alla riksdagspartier, något vi på Motargument tidigare har belagt som felaktigt. Åren 2016-2019 budgeterade SD för nedskärningar av det totala biståndet på -11,6 miljarder. Nedskärningen som SD budgeterar för nu är alltså 11,3 miljarder för enbart 2019.

Vi läser vidare i SD:s budget:

”Att mäta biståndsramen som en kvot av BNI är också ett något trubbigt instrument som exempelvis inte tar hänsyn till var Sverige befinner sig i konjunkturcykeln. Under en högkonjunktur kan utgifterna öka dramatiskt samtidigt som vi vet att en lågkonjunktur står för dörren. Mot den bakgrunden föreslår Sverigedemokraterna en lägre biståndsram om 0,75 % av BNI för 2019.”

I och med denna budgetproposition har SD nu tappat sitt förmodligen starkaste argument i invandringsdebatten. De kan omöjligen fortsätta att kalla sig ”Sveriges mest biståndsvänliga parti”.

Fotnot: Övergångsregeringens biståndsbudget ligger på 44,95 miljarder för 2019, dvs 1,0% av BNI. Som jämförelse redovisar jag här övriga riksdagspartier biståndsbudget för 2019 (siffrorna står i relation till regeringens biståndsbudget):

Moderaterna  -1,2 miljarder, budgeterar för att nå enprocentsmålet 2022

Kristdemokraterna +-0, dvs 1,0% av BNI

Liberalerna +-0, dvs 1,0% av BNI

Centerpartiet +-0, dvs 1,0% av BNI

Vänsterpartiet – ingen egen budget

SD -11,1 miljarder, dvs 0,75% av BNI

M och KD lägger en gemensam budget, där biståndsbudgeten ligger på 1,0% av BNI, dvs samma som regeringens.

BNI = Bruttonationalinkomsten, BNI, är ett mått som visar på den ekonomiska aktiviteten. Till skillnad från BNP tar BNI även hänsyn till inkomster till och från utlandet. BNI är alltså ett inkomstbegrepp. (Källa: Ekonomifakta)


Lästips:

UNHCR – Enligt de andra 7 partierna

Myt: SD är Sveriges biståndsvänligaste parti

SD och biståndet