Kategoriarkiv: Myter

Myter

Samnytt sprider myt om arabiska namn

2 kommentarer

Den SD-kopplade nätbloggen Samnytt bedriver en vinklad och polariserande nyhetsrapportering. T o m när det kommer till namn ser man en möjlighet att skapa splittring och uppdelning i ”vi och dom”. Med stöd av statistik om populära förnamn på nyfödda pekar de ut arabiska namn. Samnytt gör vad de kan för att sprida myten och narrativet om hur arabiska namn ”tar över” i popularitet i Sverige.

Redan när vi kikar på bild- och rubriksättning får vi en tydlig bild av narrativet Samnytt vill förmedla: Icke-svenskklingande namn påstås vara på väg bort och påstås ersättas av arabiska dito. Det finns en utbredd myt i svenska samhället att namn som ”Mohammed”, ”Ali” och ”Ahmed” skulle vara överrepresenterade. Artikelbilden är delad i två separata bilder, en bild föreställer midsommarfirande barn med etniskt svenskt utseende och den andra föreställer tre slöjbärare och en barnvagn i skugga.

Rubriksättningen följer samma tema: ”Här är pojk- och flicknamnen som ökade mest – flera arabiska”. Samnytt väljer sedan att presentera listorna för de pojk- och flicknamn som ökade mest under 2023, men utelämnar listorna för de pojk- och flicknamn som minskade mest under 2023. Troligtvis är det en medveten manöver, eftersom namnet ”Muhammad” hamnar på sjunde plats över de pojknamn som ökade mest (+ 37%) förra året. Samtidigt hamnar ”Mohammed” på nionde plats över de pojknamn som minskade mest (- 42%) samma år. Skribenten nämner också namnet ”Yasin” som ett tecken på att arabiska namn tar över i popularitet.

Motargument vill poängtera att namn på nyfödda varierar över tid och att föräldrar påverkas av sin samtid då väljer namn på sina barn. Att namn som är icke-svenskklingande är populära är inte på något sätt ett belägg på att Sverige utsätts för ett yttre hot.

Kuriosa: SCB har slutat att redovisa popularitet på pojk- och flicknamn eftersom de tycker att det finns annan statistik som är viktigare att fokusera på. Statistiken finns numer på Skatteverkets hemsida.

Källor:

Samnytt: Här är pojk- och flicknamnen som ökade mest – flera arabiska

Expressen: Lista: Namnen som ökade och minskade mest i popularitet 2023

Skatteverket: Namn på nyfödda

Krönikor, Myter

Myt: ”Islamofobi finns inte”

3 kommentarer

Inte sällan då en diskussion kommer att handla om islamofobi hamnar sakfrågan i skymundan. Detta görs genom att påstå att begreppet ”islamofobi” är påhittat för att slippa ta ansvar för den egna främlingsfientligheten. Huruvida det är påhittat eller inte är inte relevant, vad som är relevant är sakfrågan.

Det finns andra former av intolerans med efterleden -fobi, t ex homofobi, kristofobi, afrofobi, xenofobi och funkofobi. Som en parallell till att begreppet ”islamofobi” skulle vara påhittat är begreppet ”funkofobi” ett relativt nytt begrepp. Ordet togs med i SAOL (Svenska Akademiens Ordlista) första gången 2015, men hade använts av aktivister och funktionshinderrörelsen i flera år före det.

Vi på Motargument har i vår terminologi-serie gjort en grundlig genomgång av begreppet islamofobi.

Istället för att stå upp för sin islamofobi, som i korthet kan beskrivas som fördomar och hat mot islam och muslimer, duckar man frågan och ansvaret för sin islamofobi. Personer som hävdar att islamofobi inte finns eller är påhittat är oftast de personer som själva är islamofober, eller uttrycker sig islamofobiskt. Likt övriga begrepp jag nämnde ovan är företeelsen tyvärr högst närvarande i vårt samhälle.

Ett annat ord som används för företeelsen är ”muslimhat”, som är en parallell till ”judehat”. Det är beklagligt att allvarliga företeelser inkluderande hat och fördomar dribblas bort genom att styra diskussionen till att handla om semantik istället för om sakfrågan. I debatten kan det vara bra att ha med sig att begreppen islamofobi och muslimhat i det närmaste är synonymer.

Personer som tar bort fokus från sakfrågan, dvs hat och fördomar mot islam och muslimer, gör det för att de hävdar att de ”bara kritiserar en religion”. Nu är det allt som oftast så att dessa personer inte ”bara kritiserar islam”, eller mer specifikt ägnar sig åt saklig islamkritik, utan nästan alltid hänfaller åt hat och fördomar mot BÅDE islam och muslimer. Inte sällan kommer argumentet att islam skulle vara en ideologi.

Det är viktigt att vi skiljer på begreppen islam, islamism (politisk islam) och radikal islamism. Islam är en monoteistisk och abrahamitisk religion som, likt andra religioner, yrkar på att regler ska följas och plikter ska utföras. Islamism (politisk islam) innebär en strävan att förena religion med politik, vilket innebär att samhället ska genomsyras av religionen, också i juridisk mening. Radikal islamism innebär att man genom terror och våld ska uppnå total makt över samhället. Denna form av islamism är att betrakta som extremism och ska bemötas därefter.

När jag i debatten möter personer som duckar frågan och sitt ansvar när det kommer till hat och fördomar mot islam och muslimer brukar jag fråga hur de ser på de andra begreppen jag nämnde i början av denna text. Oftast dör pseudodiskussionen om semantik här, alternativt börjar personen tala om t ex ”nazifobi” (som inte är ett vedertaget begrepp). Apropå icke vedertagna begrepp tål begreppet ”oikofobi” att nämnas. I grunden är det en psykiatrisk term som innebär aversion mot hemmiljön, eller en onaturlig rädsla för det egna hemmet. 2004 stal filosofen Roger Scruton ordet och omvandlade betydelsen till att beskriva personer som påstås förkasta den egna kulturen till förmån för andra kulturer. Det har sedan anammats av högerextrema.

Anledningen till att islamofober/muslimhatare ifrågasätter begreppet ”islamofobi” är att de anser att det inte kan vara en fobi att vara kritisk mot islam, utan att det skulle vara rationellt. Tyvärr är det bara en täckmantel för att kunna ducka ansvaret för sitt muslimhat och på så sätt kunna fortsätta spy hat och fördomar mot islam och muslimer.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Motargument: Terminologi – homofobi/heterosexism

Motargument: Islamofobi och kristofobi

Motargument: Terminologi – afrofobi

Språktidningen: Xenofobi

Motargument: Terminologi – funkofobi

Förbundet unga rörelsehindrade: Funkofobi – ett nytt ord i SAOL

Motarguments terminologi-serie

Motargument: Terminologi – islamofobi

Forum för levande historia: Islamofobi

Motargument: Terminologi – islamism

Motargument: Myt: Oikofob

Myter

Antisionism är oftast inte antisemitism

När individer som kritiserar och/eller fördömer Israels regim samtidigt uttrycker hat mot judar och/eller sprider antisemitiska myter och konspirationsteorier talar vi utan tvekan om antisemitism.

Jag vill poängtera att det KAN vara antisemitism som ligger bakom kritik mot Israels regim, men de allra flesta som kritiserar och/eller fördömer Israels regim är inte antisemiter. Det är en ytterst förenklad slutsats som syftar till att tysta och polarisera.

OCH, det går utmärkt att BÅDE fördöma Hamas illdåd och terror och kritisera och/eller fördöma det som många ser som israeliskt folkmord i Gaza.

Det finns tre argument som de som antisemit-anklagar kritiker av regimen Israel anför:

  1. Judar har, likt alla folk, rätt till en egen stat.

    MEN när vi tänker efter vet vi att alla etniciteter INTE har en egen stat. Kurder, samer, basker, romer, katalaner, skottar, kashmirer, tibetaner, ossetier, uigurer, tamiler och många andra etniciteter har inte egna stater. Många av dessa har försökt skapa nationella rörelser men misslyckats. De lever i en eller flera stater. Att motsätta sig t ex en kurdisk, skotsk eller samisk stat betraktas sällan som rasistiskt. Att förespråka att alla folk, eller just ditt eget, borde ha en egen stat är etno-nationalism, men det är varje stats ansvar att skydda minoriteter och säkerställa att de inte diskrimineras.
  2. Israeler har en identitet som nation likt andra nationer, t ex danskar eller nederländare.

    MEN även om israeler kan känna samhörighet som israeler innebär det per automatik inte att de känner samhörighet som judar, då många judar världen över inte är israeler. Stater innehåller, som tidigare nämnts, ofta många etniciteter. Förhoppningsvis känner många människor som lever i länder med etnisk mångfald en samhörighet.
  3. Antisionism går alltid hand i hand med antisemitism.

    MEN vi vet att det finns judar i Israel och världen över som är antisionister och/eller kritiska mot Israels regering och militära handlingar. Dessutom finns det antisemiter som inte motsätter sig sionism. Vid bildandet av Israel, och än idag, finns människor som inte vill/ville ha judar i sitt eget land (för att de är judar). Detta är antisemitism, men samtidigt uttryck för sionism.

I de flesta fall som människor kritiserar, fördömer eller motsätter sig Israels regim och deras militära handlingar rör det sig INTE om antisemitism. När en person som kritiserar Israels regim samtidigt uttrycker judehat eller sprider antisemitiska myter och konspirationsteorier är personen antisemit.

Källa:

The Guardian: Debunking the myth that anti-Zionism is antisemitic

Myter

Myt: ”Kritik mot Israels regim är antisemitism”

Högerextremister och ”sverigevänner” på sociala medier sprider en myt om att människor som kritiserar, fördömer eller säger sig vara emot Israel och dess regims politik per automatik skulle vara antisemiter. Det de missar i sin iver att sprida detta narrativ är att även många judar i Israel och världen över fördömer och är kritiska mot Israels illgärningar i kriget mot Hamas. Att ha åsikter och synpunkter om Israels regim är inte synonymt med att vara antisemit. Vi ska komma ihåg att anklagelser om antisemitism är en strategi för att tysta människor som kritiserar, ifrågasätter och fördömer Israels pågående folkmord i Gaza.

När individer som kritiserar och/eller fördömer Israels regim samtidigt uttrycker hat mot judar och/eller sprider antisemitiska myter och konspirationsteorier talar vi utan tvekan om antisemitism.

Jag vill poängtera att det KAN vara antisemitism som ligger bakom kritik mot Israels regim, men de allra flesta som kritiserar och/eller fördömer Israels regim är inte antisemiter. Det är en ytterst förenklad slutsats som syftar till att tysta och polarisera.

OCH, det går utmärkt att BÅDE fördöma Hamas illdåd och terror och kritisera och/eller fördöma det som många ser som israeliskt folkmord i Gaza.

Det finns tre argument som de som antisemit-anklagar kritiker av regimen Israel anför:

  1. Judar har, likt alla folk, rätt till en egen stat.

    MEN när vi tänker efter vet vi att alla etniciteter INTE har en egen stat. Kurder, samer, basker, romer, katalaner, skottar, kashmirer, tibetaner, ossetier, uigurer, tamiler och många andra etniciteter har inte egna stater. Många av dessa har försökt skapa nationella rörelser men misslyckats. De lever i en eller flera stater. Att motsätta sig t ex en kurdisk, skotsk eller samisk stat betraktas sällan som rasistiskt. Att förespråka att alla folk, eller just ditt eget, borde ha en egen stat är etno-nationalism, men det är varje stats ansvar att skydda minoriteter och säkerställa att de inte diskrimineras.
  2. Israeler har en identitet som nation likt andra nationer, t ex danskar eller nederländare.

    MEN även om israeler kan känna samhörighet som israeler innebär det per automatik inte att de känner samhörighet som judar, då många judar världen över inte är israeler. Stater innehåller, som tidigare nämnts, ofta många etniciteter. Förhoppningsvis känner många människor som lever i länder med etnisk mångfald en samhörighet.
  3. Antisionism går alltid hand i hand med antisemitism.

    MEN vi vet att det finns judar i Israel och världen över som är antisionister och/eller kritiska mot Israels regering och militära handlingar. Dessutom finns det antisemiter som inte motsätter sig sionism. Vid bildandet av Israel, och än idag, finns människor som inte vill/ville ha judar i sitt eget land (för att de är judar). Detta är antisemitism, men samtidigt uttryck för sionism.

I kölvattnet av Hamas illvilliga terrorattack 7 oktober och Israels pågående folkmord i Gaza höjs röster för att Israel ska stängas av från Eurovision Song Contest. Exempelvis har 1 000 svenska artister skrivit under ett upprop för att få EBU att utesluta Israel från tävlingen. Vi har sett liknande upprop i Finland, Island och Norge. Det finns också de som vill se att Finland och Island bojkottar tävlingen. Även andra deltagande länder har öppet kritiserat Israel. Högerextremister och ”sverigevänner” på sociala medier avfärdar alla dessa artister som antisemiter.

Skärmdump från X 240129
Skärmdump från X 240124

ICJ, Internationella domstolen, meddelade 26 januari 2024 att ‘Staten Israel ska vidta alla åtgärder som står i dess makt för att förhindra att handlingar som omfattas av artikel två i folkmordskonventionen begås‘. ICJ utvecklar uttalandet genom att kräva att Israel ska förbättra den humanitära situationen i Gaza samt säkerställa att israeliska styrkor inte begår brott mot folkrätten.

Med högerextremisters och ”sverigevänners” logik skulle det väl betyda att alla artister i Sverige och andra deltagarländer som kritiserar och fördömer Israels regim skulle vara antisemiter. Med samma logik skulle gissningsvis en stor majoritet av Sveriges befolkning, enligt dem, vara antisemiter. Det är ingen logisk slutledning, för det förhåller sig inte så i verkligheten.

Källor:

CNN: Israel isn’t a democracy, it’s an ‘apartheid regime,’ rights group says

Euronews: Meet the European Jews standing against Israel’s war on Hamas

LMTOnline: When is criticism of Israel antisemitic? A scholar of modern Jewish history explains

The Guardian: Debunking the myth that anti-Zionism is antisemitic

Nationalencyklopedin: Sionism

Human Rights Watch: Israel/Palestine: Videos of Hamas-Led Attacks verified

SVT: 1 000 artister kräver stopp för Israel i Eurovision

The Guardian: Finnish and Icelandic artists call for Israel to be banned from competition

Hufvudstadsbladet: Norska artister vill stänga ute Israel

SVT: ICJ: Israel måste vidta alla åtgärder för att förhindra folkmord

I fokus, Korta motargument, Myter

Samnytt vilseleder om anhöriginvandring

”Invandringskritiker”, rasister och högerextremister talar gärna om s k ”massinvandring”. Narrativet, som också blivit en myt, går ut på att det främst är flyktingar och deras anhöriga som beviljas uppehållstillstånd. Myten är del av konspirationsteorierna om folkutbytet och Eurabia.

SD-kopplade nätbloggen Samnytt har gjort en re-write på f d SD-politikern Thoralf Alfssons blogginlägg om uppehållstillstånden 2023.

I sin re-write sprider Mats Dagerlind på Samnytt myten om att anhöriga till asylsökande beviljas massor av uppehållstillstånd. Han specificerar siffrorna på anknytning som ”anhöriga till asylsökande”. Alfsson däremot specificerar inte siffran om anknytning.

Motargument har tidigare presenterat hela statistiken, där också underkategorierna inom anknytning redovisas. Av de 25 510 som beviljats uppehållstillstånd på anknytning har 2 114 uppehållstillstånd beviljats anhöriga till asylsökande. Dagerlind extrapolerar alltså med drygt 93%.

Samnytt är agendastyrd. Artiklar som Dagerlinds bekräftar att den SD-kopplade nätbloggen sprider ett narrativ om påstådd ”massinvandring”. Dagerlind drar sig inte för att extrapolera siffror. Jag har uppmärksammat honom på detta, men har hittills bemötts med tystnad.

Källa:

Samnytt: Har Tidö-regeringens ”paradigmskifte” börjat få effekt? (sparad i webbarkiv så att Samnytt inte får trafik)

Mer läsning:

Motarguments artiklar om ”folkutbytet”

Motargument: Eurabia – muslimhatarnas favoritkonspirationsteori

Myter

Aftonbladet var inte socialdemokratisk före och under kriget

1 kommentar

Sverigedemokraterna, deras sympatisörer och flera nätbloggar gör allt de kan för att släta över SD:s ideologiska rötter. Bland många myter och anklagelser sprids Aftonbladets rubriker från 1930- och 1940-talet som ett exempel på Socialdemokraternas påstått nazistiska rötter. Det är en enkel myt att knäcka. Aftonbladet var inte ägd av Socialdemokraterna eller LO före och under andra världskriget.

Sedan Aftonbladets grundande 1830 var tidningen uttryckligen borgerligt liberal i sin politiska inriktning. Från August Sohlmans tid som ägare av tidningen 1851 och framåt antog tidningen en alltmer konservativ och tyskvänlig politisk inriktning.

Mellan 1932 och 1956 ägdes Aftonbladet av Torsten Kreuger. Inrikespolitiskt var den under denna tid borgerligt liberal, men utrikespolitiskt: pro-nazistisk och tyskvänlig.

LO (Arbetarrörelsen Landsorganisationen i Sverige) startade 1942 konkurrenten ”Aftontidningen” som en motvikt, drev den fram till 1956.

1956 köptes Aftonbladet av LO, och har sedan dess varit oberoende socialdemokratisk i sin politiska inriktning. Sedan början av 1960-talet har tidningens ledarsida varit oberoende socialdemokratisk.

SD drar sig inte för smutskastning. Strategin beror med stor sannolikhet på att de vill släta över det egna partiets ursprung och ideologiska rötter. Partiapparatens verktyg är historierevisionism. Många sympatisörer verkar köpa SD:s ständiga mantra om att S skulle ha nazistiska rötter. Motargument påminner om SD:s historierevisionistiska film om S i valkampanjen 2018. Här kan man inflika att partiledare Jimmie Åkesson varit tydlig med att SD inte kommer överge sina egna rötter.

Skärmdump från Jimmie Åkessons officiella Twitter-konto 210610.
Reklamkampanj för SD 2019. Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Twitter-konto 190514.
Skärmdump av Samnytts Mats Dagerlinds X-konto 240104.

Att Aftonbladets utrikespolitiska inriktning under andra världskriget var tyskvänlig och pro-nazistisk är inte bevis för att Socialdemokraterna skulle ha nazistiska rötter. Detta av den mycket enkla anledningen att Aftonbladet inte köptes av LO förrän elva år efter andra världskrigets slut.

Källor:

E.D. Hirsch: Vad varje svensk bör veta

Aftonbladet: Från Lars Johan Hierta till våra dagar

Enn Kokk: Aftontidningen

Mer läsning:

Polimasaren: Var Aftonbladet socialdemokratisk före och under kriget?

Motargument: Sverigedemokraterna ljuger om Socialdemokraterna och nazismen på 30- och 40-talet

Myter

Myt: ”Folkmord på vita i Sydafrika”

1 kommentar

I många år har det, såväl internationellt som i Sverige, spridits en myt om att vita bönder i Sydafrika är utsatta för folkmord. Det är en konspirationsteori skapad av högerextremister, nazister och vit makt-rörelsen i Sydafrika och andra länder.

1948 definierade FN vad som är att betrakta som folkmord. Att slänga ur sig att t ex vita i Sydafrika är utsatta för folkmord är en direkt felaktighet, och riskerar att urvattna begreppet samt skapa splittring och polarisering.

Det som stämmer är att bönder i Sydafrika sedan lång tid tillbaka har utsatts för attacker i form av rån, tortyr, våldtäkt och mord. Det finns dock inget som tyder på att attackerna skulle vara specifikt riktade mot vita bönder. Som exempel ser vi att 2017 dödades 62 bönder i Sydafrika, och att 46 av dessa var vita.

Alltsedan apartheids fall 1994, spirar konspirationsteorier om att den vita befolkningen i Sydafrika utsätts för ett ständigt pågående folkmord. Morden på bondgårdarna ska, enligt konspirationsteoretikerna, utgöra ”bevis” för detta.

Högerextremister, nazister och vit makt-rörelsen påstår att, utan raslagar som separerar vita och svarta, kommer landets vita befolkning utplånas. De använder Sydafrika som ett avskräckande exempel, och att världens vita befolkning måste vara medvetna om det pågående ”folkmordet på vita”.

Donald Trump och Elon Musk är två stora opinionsbildare som har spridit myten. Deras inflytande på högerextremister i världen är stort, vilket gör att myten växer sig allt starkare. I Sverige har t ex sverigedemokratiska partiföreträdare, SD-kopplade nätbloggen Samnytt, den högerextrema/konspirationistiska tidningen Nya Tider och Nordfront (NMR:s nätblogg) vid ett flertal tillfällen skrivit om, och spridit, myten.

Skärmdump från Twitter 180823.
Skärmdump från X 230731.

Huvudmotivet för attackerna mot bondgårdar i Sydafrika är till 90% rån. Ägandet av bondgårdarna i Sydafrika domineras av vita, och de svarta bönderna är bland de fattigaste i landet. I Sydafrika, liksom i många andra delar av världen, är vita generellt mer förmögna och har högre status än svarta. Sydafrikas regering hävdar att attackerna på bondgårdar är del av ett större problem med kriminalitet i landet, och att de inte grundar sig i ”ras”-motiv. Sedan avvecklingen av apartheid har Sydafrika haft som mål att ha en rättvisare fördelning av marken. Eftersom det arbetet inte fallit väl ut röstade parlamentet 2018 fram en grundlagsändring som gav staten rätt att konfiskera mark utan kompensation. Landet är polariserat, och vita sydafrikaners rättigheter skyddas fortfarande i grundlagen.

Varje år mördas ca 60 personer, vita som svarta, på bondgårdar i Sydafrika. I ett land där ca 27 000 personer mördas varje år har dessa mord på bondgårdar av högerextremister, nazister och vit makt-rörelsen påståtts vara ett pågående folkmord på vita.

Lästips:

UN: Definitions of genocide and related crimes

Källor:

Africacheck: FACTSHEET Statistics on farm attacks and murders in South Africa

Expo: Sydafrika en symbol för vitt folkmord

NPR.org: Here’s the story behind that Trump tweet on South Africa and why it sparked outrage

Washington Post: Elon Musk raises the specter of ‘white genocide’

Reuters: Farm murders highlight apartheid’s toxic legacy in South Africa

SVT: Nya dystra mordrekord i Sydafrika

I fokus, Myter

Statsministern sprider myt om utlandsföddas försvarsvilja

I ett tal vid Folk och Försvars Rikskonferens 8 januari 2024 uttalade sig statsminister Ulf Kristersson (M) om svenskars försvarsvilja, och insinuerade att svenskfödda skulle ha större försvarsvilja än utlandsfödda:

‘Ukraina lär oss att ett lands viktigaste resurs i krig är den gemensamma försvarsviljan. Även vi måste börja tala högt om de förväntningar som följer av ett svenskt medborgarskap. Ytterst handlar det om att med vapen i hand – och med livet som insats – försvara Sverige, våra värderingar och vårt sätt att leva. Medborgarskap är inte en resehandling’. (Källa: Regeringen.se)

I en kommentar till Aftonbladet svarar Kristersson på kritiken. Men han målar in sig än mer i hörnet när han skriftligt svarar:

‘Är man inte beredd att försvara svensk demokrati och vårt sätt att leva ska man naturligtvis inte heller bli svensk medborgare’. (Källa: Aftonbladet)

Statistik från FOI (Totalförsvarets forskningsinstitut) gör gällande att statsministern sprider en myt om att utlandsfödda skulle ha en lägre försvarsvilja än svenskfödda. Statsministerns retorik om medborgarskap och försvarsvilja splittrar istället för att ena.

Skärmdump från FOI.

I en intervju med Aftonbladet publicerad 13 januari 2024 utvecklar Kristersson resonemanget:

‘[…] det är helt uppenbart att det finns människor som i första hand vill ha skydd av Sverige, snarare än att fullgöra sina skyldigheter mot Sverige’. (Källa: Aftonbladet)

Kristersson fortsätter sedan på det inslagna spåret om försvarsviljan. Han upprepar att det finns skillnader mellan svenskfödda och utlandsfödda därvidlag. Han repeterar påståendet att utlandsfödda skulle ha en lägre försvarsvilja. Kristersson ”belägger” påståendet med:

‘Dagens regler gör det alldeles för lätt att bli svensk medborgare utan att på allvar ta ställning till om man vill vara svensk medborgare, inklusive värderingar och skyldigheter’.

‘Det var ett bredare sätt att säga att medborgarskapet inte handlar om att få ett pass i handen. Medborgarskapet handlar om att du står upp för Sverige, att du vill vara en del av den svenska samhällsgemenskapen’. (Källa: Aftonbladet)

Kristersson säger att man inte ska bli medborgare om man inte är beredd att anpassa sig till grundläggande svenska värderingar, svensk liberal demokrati och svensk lagstiftning.

Statsministern baserar alltså inte påståendet på fakta. Tvärtom så spekulerar han utifrån fördomar och vad han ”tror” stämmer. Problemet med statsministerns ihärdiga mytspridning om utlandsföddas påstådda lägre försvarsvilja är att han splittrar i en tid då vi ska stå enade.

Källor:

Regeringen: Tal av statsminister Ulf Kristersson vid Folk och Försvars Rikskonferens 2024

Aftonbladet: Kristerssons svar på kritiken: Medborgarskapet spelar en mycket viktig roll

FOI: Svenskarnas försvarsvilja

Aftonbladet: Ulf Kristersson: Det är för lätt att bli svensk medborgare

Myter

Myt: ”Sverige är inte hela världens socialkontor”

1 kommentar

Enligt färska siffror från UNHCR befinner sig 0,2% av världens flyktingar i Sverige. Små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige.

I debatten snickrar man kreativt ihop föreställningen om en s k ”massinvandring” med ett populärt mantra. Mantrat är ihåligt och utan substans samt bygger på en främlingsfientlig myt. Myten jag tänker bemöta i denna artikel är denna:

”Sverige är inte hela världens socialkontor”.

Det som med emfas påstås vara ett legitimt argument ingår i den retorik som som används av en del i flyktingdebatten. Det är en retorik som anammats av ”invandringskritiker”, även kallade ”sverigevänner”, men som jag helst benämner ”sverigehatare”. Först och främst används myten för att man tror på den, men den används också i tron att den inte går att bemöta – ett vapen omöjligt att värja sig mot. Men det fina är att den visst går att bemöta.

130,8 miljoner människor kommer att befinna sig på flykt i världen 2024. De vanligaste orsakerna till flykt är krig, förföljelse, konflikter, terror, tortyr, våld och brott mot mänskliga rättigheter.

48% av dessa flyktingar är s k internflyktingar, dvs placerade i det egna hemlandet.

25% är flyktingar under UNHCR:s beskydd.

8% är återvändande flyktingar och internflyktingar.

5% är asylsökande.

5% är andra personer i behov av internationellt skydd.

5% är övriga utsatta personer.

4% är under UNHCR:s statslösa mandat.

52 % av världens flyktingar var i mitten av 2023 från tre länder:

  • Syrien 6,5 miljoner
  • Afghanistan 6,1 miljoner
  • Ukraina 5,9 miljoner
Zaarati-lägret i Jordanien. 2013 beräknades lägret hysa 144 000 syriska flyktingar.

Här finns världens alla flyktingar

Fördelningen på världsregionerna i slutet av 2023 ser ut som följer:

  • 49% Afrika och Mellanöstern
  • 19% Nord- och Sydamerika
  • 19 % Europa (mer än hälften av dessa befinner sig i Turkiet)
  • 12% Asien och Stilla Havsområdet

Libanon är fortsatt det land med störst andel flyktingar, 16% av dem som befinner sig i Libanon är flykting i slutet av 2023.

Om vi kikar på Sveriges andel av världens flyktingar ser vi att knappt 0,2% av dem befann sig i Sverige i slutet av 2023.

Sverige och ”massinvandringen”

I flyktingdebatten finns människor som hävdar att Sverige går på knäna, och det beror på ”massinvandringen”. Det finns varken rim eller reson i att använda sig av detta som ett argument. Mot bakgrund av att  små, fattiga och tätbefolkade länder i närheten av, eller i, katastrofområdena tar in mångdubbelt fler flyktingar än vi gör i Sverige, som i förhållande till dessa länder är extremt rikt och glesbefolkat, så håller inte argumentet.

Sammanfattningsvis kan vi konstatera följande:

19% av världens flyktingar uppehåller sig i Europa. Knappt 0,3% av världens flyktingar uppehåller sig i Sverige. Således är myten en lögn, som troligtvis har en mängd olika orsaker; rädsla, oro, främlingsfientlighet, människosyn, naivitet och okunskap är faktorer som gör att myten lever vidare.

Myten om Sverige, socialkontoret och ”massinvandringen” går inte sällan hand i hand med föreställningen om att livstidsförsörjning delas ut på löpande band till alla asylsökande.

Debattera gärna, men jag ber er som deltar i debatten att göra det sakligt och utan att sprida lögner och myter.

Så, nej, Sverige är inte hela världens socialkontor. Och, nej, Sverige har ingen ”massinvandring”. Det är en myt som används av ”invandringskritiker”, främlingsfientliga och rasister. För att bemöta myten krävs att vi har rätt fakta.

Källor:

UN: Global Appeal 2024

Reliefweb: Global report on Displacement 2023

UNHCR: Refugee Statistics

Statista: Major refugee hosting countries

Worldometers

Mer att läsa:

#bidrag på Motargument.se

Myter

1 av 18 uppehållstillstånd beviljas utomeuropeiska flyktingar (2023)

Motargument har under flera år fortlöpande redovisat statistik från Migrationsverket. Orsaken är att vi vill att människor ska ha tillgång till korrekt fakta i den migrationspolitiska debatten. Vi vill också att våra artiklar ska ge ammunition mot mytspridning och falska antaganden vad gäller migrationen till Sverige.

Totalt beviljades 102 139 uppehållstillstånd under 2023. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 25 110
  • Arbete 36 514
  • Skydd (inklusive massflyktsdirektivet) 16 810
  • EU/EES 6 731
  • Studier 15 825
  • Verkställighetshinder 1 149

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 2 114 personer beviljats uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (9), anhörig till övriga (22 759), samt personer med synnerliga skäl anknytning (228), totalt 22 996. I gruppen ”Anknytning – anhörig till övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare. I gruppen ”personer med synnerliga skäl anknytning” ingår bl a personer som är make/sambo till någon som är bosatt/har beviljats uppehållstillstånd för bosättning i Sverige (Utlänningslagen 5 kap 3a § stycke 1 och 3).

1 av 18 uppehållstillstånd går till utomeuropéer

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd blir siffrorna 16 810 + 2 114 + 1 149 personer = 20 073 (Den första siffran är siffran för asyl (skydd), den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder, och den tredje siffran är verkställighetshinder. Antalet beviljade uppehållstillstånd 2023 enligt massflyktsdirektivet, dvs flyktingar från Ukraina, är 11 000. Medan den totala siffran på 2023 års beviljade uppehållstillstånd är 102 139. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså ca ett av fem: 1/5.

Det finns de som anser att uppehållstillstånd för utomeuropeiska flyktingar är ”sämre” än uppehållstillstånd för flyktingar från Ukraina. Motargument är av uppfattningen att en flykting är en flykting, oavsett ursprung. Antal beviljade uppehållstillstånd för personer med utomeuropeisk bakgrund är 5 810. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att knappt 6 % av alla beviljade uppehållstillstånd är för personer med utomeuropeisk bakgrund. Alltså knappt ett av 18: 1/18.

2023 är året med lägst antal beviljade uppehållstillstånd av asylskäl under 2000-talet.

För den som vill läsa mer om t ex fördelningen mellan tillfälliga och permanenta uppehållstillstånd, persontyp (ensamstående, familj eller ensamkommande) samt kön kan hitta det på Migrationsverket.se.

Detta är en spinoff på artikeln Myten om alla uppehållstillstånden (2023). Där finns adekvata länkar till Migrationsverket.