Jimmie Åkesson (SD) sa i partiledardebatten i SVT igår kväll:
– Det här kan bli det första valet i Sverige där den muslimska invandringen fäller avgörandet i ett riksdagsval. Sug på den. (Källa: GP)
Uttalandet är så märkligt på flera plan.
Uttalandet går hand i hand med myterna om folkutbytet (dvs det – av judar – planerade maktövertagandet i Europa med hjälp av ”massinvandring”) och ”importerat valboskap” (dvs att politiska partiers migrationspolitik historiskt har syftat till att få fler röster).
Det är nödvändigt att påpeka att 2,6% (200 000) av Sveriges ca 8 000 000 röstberättigade är muslimer. Det finns många andra grupper som är större som kan avgöra valet:
Kristna
Fotbollsspelarna
Egenföretagarna
Kassörskorna
Jägarna
Sverigedemokraterna
Stickarna
Minigolfarna
Stryktipsspelarna
Vegetarianerna
Motorcykelåkarna
Nattklubbsbesökarna
Trafikpoliserna
Militärerna
Charterturisterna
Undersköterskorna
Styrelseledamöterna
Dataspelarna
Håkan Hellström-fansen
Motargument vill på intet sätt förringa dessa minoriteters eventuella inflytande på det svenska valet. Allas röster betyder något, oavsett.
Alla borde använda sig av sin medborgerliga rättighet och gå och rösta på söndag (eller tidigare).
Strukturell diskriminering i Sverige innebär att samhällets regler, normer och rutiner missgynnar vissa grupper, som personer med utländsk bakgrund eller etniska minoriteter.
Vad är strukturell diskriminering?
Omedvetna mönster: Processer som fungerar automatiskt utan att någon uttryckligen vill diskriminera.
Normer och regler kan verka neutrala, men de kan leda till indirekt diskriminering genom att drabba vissa grupper hårdare.
Historiska rötter: Vanor och strukturer som har byggts upp under lång tid i samhället.
Var syns den strukturella diskrimineringen i samhället?
Arbetsmarknaden: Personer med utländska namn eller bakgrund kallas mer sällan till arbetsintervjuer trots samma meriter.
Bostadsmarknaden präglas av svårigheter att få hyreskontrakt i vissa områden på grund av diskriminering baserat på ursprung eller namn.
Rättsväsendet: Risk för etnisk profilering av polisen i samband med kontroller.
Negativa stereotyper som sprids i den politiska debatten eller media utgör en viktig del av det offentliga samtalet.
Strukturell diskriminering innebär att samhällets invanda normer och rutiner systematiskt missgynnar vissa grupper, som personer med utländsk bakgrund. Det handlar inte om enskilda personers elaka avsikter, utan om inbyggda mönster som skapar ojämna villkor på till exempel arbets- och bostadsmarknaden.
Begreppet ”islamisering” används oftast som politisk propaganda, men forskning och statistik visar att det inte existerar något systematiskt eller överhängande hot mot svenska värden från varken islam eller muslimer. Framför allt är det högerextrema och antimuslimska rörelser som under en längre tid byggt narrativet om att Sverige skulle vara under en påstådd ”islamisering”. Det enda svenska riksdagsparti som driver konspirationsteorin om den påstådda ”islamiseringen av Sverige” i sin politiska propaganda är Sverigedemokraterna. För partiet är denna konspirationsteori den enskilt viktigaste frågan.
Den enskilt starkaste förespråkaren av konspirationsteorin om ”islamiseringen” är riksdagsledamoten Richard Jomshof (SD), som nyligen släppt den antimuslimska boken ”Kafir”, en propagandaskrift som syftar till att sprida konspirationsteorin, på partiledaren Jimmie Åkessons (SD) eget förlag. I en reel på SD:s sociala medier hör vi honom tala om hur den s k ”islamiseringen” skulle vara ett hot mot demokratin samt ”förändrar, förstör och fördärvar” Sverige.
Vi ska vara på det klara med att islam, precis som andra religioner, inte är en homogen religion och att det finns många inriktningar och läror. Tolkningarna av Koranen och religiöst liv varierar mycket mellan människor på såväl grupp- som individnivå, precis som är fallet i andra religioner.
Skillnad mellan islam och islamism
Att en religion blir mer synlig i offentliga rummet innebär inte per automatik att det skulle finnas en politisk agenda för att vilja göra samhället religiöst styrt. Det vanliga är att en person är troende muslim och samtidigt fullt ut står bakom sekulär demokrati, svensk lag och mänskliga rättigheter. Begreppet ”islamisering” är en del av ett narrativ som t ex SD förmedlar för att skapa en ”vi och dom”-mentalitet, förenkla integrationsproblem och vinna politiska poäng.
Fakta är att de islamistiska rörelserna i Sverige utgör en mycket liten minoritet och de påverkar inte samhällsnivån i Sverige.
I svensk kontext existerar felaktiga föreställningar om skolor och offentliga institutioner systematiskt skulle ”islamiseras”. Dessa föreställningar är i stor utsträckning politiskt motiverade. De undersökningar som finns tillgängliga visar att anpassningar, som respekt för fasta eller att erbjuda halalkött, sker inom ramen för religionsfriheten och förändrar inte den grundläggande sekulära strukturen i samhället.
I historisk och global kontext är det konstaterat att faran för en global ”islamisering” är kraftigt överdriven. Muslimska grupper deltar inte sällan i politiska system, främjar sociala tjänster och eftersträvar reformer snarare än våldsam erövring.
Forskning visar att majoriteten av muslimer lever fredligt och följer lagar i sina respektive länder. Demografiska framskrivningar visar inte på att islam kommer att utgöra en majoritet av Sveriges befolkning inom överskådlig tid. Tvärtom är trenden att religiositeten hos troende i Sverige avtar för varje generation.
Den mytiska retoriken om påstådd ”islamisering” används som politisk propaganda, och syftar till att skapa rädsla och avsky gentemot muslimer, som i sin tur leder till antimuslimsk diskriminering.
Det är avgörande att vi skiljer mellan verkliga politiska och religiösa fenomen och förenklade föreställningar om ett hotfullt ”islamiskt inflytande”.
”Islamisering” som hot i Sverige saknar empiriskt stöd. Föreställningen reflekterar istället rädsla, fördomar eller politiska syften snarare än verkliga samhällsprocesser. Istället för att använda sig av propagandistisk terminologi och sprida konspirationsteorier är det snarare korrekt att diskutera religionsfrihet, integration och demokrati.
Etableringen av det gränsnära mottagningscentret i Malmö markerar ett direkt praktiskt genomförande av EU:s nya migrations- och asylpakt som officiellt började tillämpas i hela unionen den 12 juni 2026. Centret är strategiskt placerat i Malmö och utgör ett av totalt fyra mottagningscenter i Sverige – de övriga ligger i Mölndal, Märsta och Boden.
Följande förändringar sker nu i asylprocessen:
Gemensam screening: Asylsökande genomgår omedelbara id-, säkerhets-, sårbarhets- och hälsokontroller vid ankomst.
Samlokaliserade myndigheter: Migrationsverket och Polismyndigheten arbetar tillsammans på plats för att korta handläggningstiderna.
Snabbare gränsförfaranden: Personer med låg sannolikhet att få asyl prövas i ett påskyndat förfarande direkt vid centret.
Kollektivt boende: De sökande ska under den inledande processen bo på dessa tillfälliga mottagnings- och återvändandecenter.
Två sidor av debatten
Kritiker har uttryckt djup oro för att de snabba processerna kan leda till rättsosäkerhet. De varnar även för att kollektiva, obligatoriska boendeformer skapar otrygga miljöer för sårbara grupper.
Migrationsverket och förespråkare framhåller å sin sida att systemet är nödvändigt för att skapa en enhetlig process inom hela EU. Myndigheten betonar att boendeperioden är strikt tillfällig samt att alla kontroller utförs inom ramen för ett rättssäkert regelverk.
Statsvetaren Peter Esaiasson vänder sig emot varningsropen om vår demokrati. Sådana utspel saknar grund och utgör i sig ett hot mot demokratin, menar han. Men snarare än att bemöta den kritik som finns plockas lösryckta exempel fram för att nå en – vad man får anta – redan på förhand bestämd slutsats.
Esaiasson framhåller institutioner och en kultur av samförstånd över ideologiska skiljelinjer som stabila grundpelare för den svenska demokratin. Trots att ingen har ifrågasatt vikten av dessa menar Esaiasson att de inte tillskrivs någon avgörande betydelse i sammanhanget. Således kan kritiken bortses från. Argumentet är förbluffande verklighetsfrånvänt.
Göran Sundström, statsvetare vid Stockholms universitet, har tillsamman med andra granskat Tidöregeringens mandatperiod. De visar hur samarbetet lett till återkommande försök att underminera just dessa grundpelare. Kritik från Klimatpolitiska rådet och Lagrådet avfärdas medan myndigheter, domstolar och medier beskylls för aktivism. Jimmie Åkessons stämpling av Kalla Faktas granskning av Sverigedemokraternas trollfabriker som en ”påverkansoperation” är bara ett exempel på försöken att urholka förtroendet för medierna.
Att institutionerna fortfarande fungerar innebär inte att deras ställning är ohotad. Nedmonteringen av demokratin börjar inte nödvändigtvis med att institutionerna försvinner utan med att deras legitimitet undermineras.
När det gäller kulturen av samförstånd över ideologiska skiljelinjer bör Esaiasson fråga sig hur väl denna kultur förvaltas när Sverigedemokraterna beskyller sina ideologiska motståndare, inte minst Socialdemokraterna, för att underblåsa de stora samhällshot som islamiseringen påstås utgöra.
Till sist, med en ”rasdiskriminerande” vandellagstiftning i ryggen för Sverigedemokraterna återkommande fram förslag som inskränker religions- och yttrandefriheten för svenska muslimer och som kan föra tankarna till det tidiga 1930-talets förföljelser av judar. Menar Esaiasson på allvar att en regering ledd av detta parti inte utgör ett hot mot demokratin?
Sverigedemokraterna ser ingen idé med att ha någon integrationspolitik, de har klargjort att de vill ”lägga exakt noll kronor på integrationen”. Istället anser de att det ligger helt på individen att integreras. De fokuserar på att invandrare ska anpassa sig till svensk kultur, språk och normer, vilket har kritiserats för att vara exkluderande och fördomsfullt.
SD:s ”integrationsidé” går ut på att invandrare bör anpassa sig till svenska normer, språk och lagstiftning som ett sätt att underlätta integration och självförsörjning. De föreslår krav på begränsade rättigheter för asylsökande och personer som vistas i landet utan giltiga tillstånd. Partiet menar att invandrare ska känna gemenskap, ansvar och delaktighet i det svenska samhället. En central del är att lära sig språket, förstå svenska lagar, normer, sociala koder och värderingar. Det innebör bl a att deltagande i samhällsintroduktion oh språkkurser priroteras, och att vissa offentliga tjänster, som tolkhjälp, ska betalas av individen i första hand.
SD vill även införa försörjningskrav vid anhöriginvandring och strama åt såväl arbetskrafts- som asylinvandringen, och understryker att Sverige ska anpassa sig till EU-rättens minimikrav. De vill att tilllgång till välfärdssystemet, t ex sjukvård, kopplas till självförsörjning och egen insats. Partiet motsätter sig att invandrare automatiskt ska omfattas av samma rättigheter som svenska medborgare utan att uppfylla dessa kriterier.
SD har varit drivande i genomförandet av vandelsprövning, hälsokontroll och kännedom om villkor för att säkerställe att invandrare inte utgör ett hot mot samhället. De ser dessa krav som en del av integrationen och som ett sätt att minimera socialt utanförskap och olaglig verksamhet.
Som en del av assimilationspolitiken som SD driver propagerar man aktivt för att få människor att återvända frivilligt till sina hemländer. SD har varit drivande i att pengen för återvandring ökat från 10 000 kronor till 350 000 kronor för att motivera en (1) person till att återvända.
Kritiker, som t ex Amnesty och Rädda Barnen, menar att SD:s ”integrationsidé” misstänkliggör arbetskraftsinvandrare, anhöriginvandrare och asylsökande. SD:s politik riskerar att splittra familjer och kan strida mot såväl mänskliga rättigheter som Barnkonventionen.
Akademiska analyser visar också att partiets retorik kan uppfattas som exkluderande och kulturbaserad, vilket kan förstärka ”vi och dom”-mentaliteten i samhället.
SD:s assimilationspolitik handlar om att ställa krav på invandrare inom ramarna för svensk kultur, arbete och lagar. Problemet är att sådan politik riskerar att marginalisera vissa grupper, skapa sociala klyftor och kan leda till att rätten till skydd och familjeåterförening begränsas. Diskussionen om assimilation blir en fråga om såväl kultur och etik som rättsliga och humanitära konsekvenser.
Den här SD-reklamen fick vi skickade till oss och tänker nu ägna några minuter åt att analysera vad SD ägnar sig åt.
Skärmdump från accountability_sweden 260901.
Deras taktik kallas för DARVO och vi har skrivit om den tidigare på kontot.
D-eflect A-ttack R-everse the roles of V-ictim and O-ffender
Vi vet alla att påståendet att svenskar diskrimineras i vården saknar grund. Forskningen visar tvärtom i alla upptänkliga avseenden. Det verkar emellertid som att politiska reklammeddelanden får baseras på lögner i Sverige.
Men det SD gör är att projicera, och anklaga andra för det de själva och det vita majoritetssamhället ägnar sig åt, dvs diskriminering.
SD: vi ser er, era lögner, era strategier och er rasism. Vi ser vad ni gör. Vi kräver accountability.
Och L, M, KD som samarbetar med detta parti: Ni är inte ett dugg bättre. Ni är exakt lika skyldiga, och fegare, för ni låter er nazistiska härförare öppet stå för det mest fascistiska innehållet och sen baserar ni er politik på det, och tar avstånd när uttalandena väcker för mycket negativa reaktioner för ert anseende. Vidrigt. Vi kräver accountability.
accountability_sweden är ett Instagramkonto drivet av ”vårdpersonal som belyser det makthavare vill dölja. Vi ställer myndigheter, politiker och företag till svars. Vi kräver accountability.
Påståendet att Sverige håller på att bli ett muslimskt land är falskt.
Sverige är en sekulär stat där kristendomen har historiska rötter, även om islam idag är den näst största religionen i landet.
Demografi och statistik
Det förs ingen officiell statistik över invånarnas religiösa tillhörighet i Sverige. Enligt uppskattningar från bland annat Pew Research Center har omkring 8-10 % av befolkningen en bakgrund i länder där islam är den dominerande religionen.
Alla med muslimsk bakgrund är inte troende eller aktivt praktiserande. Många är sekulariserade, och antalet medlemmar i registrerade muslimska trossamfund är väsentligt lägre än det totala uppskattade antalet personer med bakgrund i muslimska länder.
Demografiska framskrivningar visar inte på att islam kommer att utgöra en majoritet av Sveriges befolkning inom överskådlig tid.
Samhällsstruktur och värderingar
Sverige styrs av sekulära lagar och grundlagar som inte är baserade på någon religion.
Frågor rörande integration, migration, kulturella värderingar och förekomsten av politisk islamism är föremål för intensiv politisk debatt i Sverige, men detta förändrar inte landets konstitutionella och sekulära statsskick.
Det medvetet nedsättande begreppet ”importerad valboskap” används ibland i politiska debatter för att påstå att makthavare medvetet ökar invandringen för att få fler väljare som röstar på ett visst parti. Detta är en konspirationsteori som saknar vetenskapligt stöd. Forskning om röstmönster visar att nyanlända människor i demokratiska länder ofta inte har rösträtt i nationella val förrän efter flera år, och att deras politiska preferenser varierar stort.
För att illustrera hur begreppet ”importerad valboskap” kan användas även av partier som påstår sig vara seriösa och vilja Sveriges bästa citerar vi Sverigedemokraterna på sitt officiella Facebook-konto:
”Det var alltid Socialdemokraternas plan för att säkra makten.
Deras mångåriga kamp för ökad invandring från den muslimska världen har aldrig varit en slump. Tvärtom tycks det vara en långsiktig strategi.
Vallöftet från Magdalena Andersson att ge uppåt 100 000 invandrare medborgarskap, utifrån det gamla och kravlösa regelverket, ska ses i samma ljus.
Det handlar inte om solidaritet eller medmänsklighet – det handlar om makt. När svenska väljare flyr partiet behöver man röster från annat håll och då verkar massinvandring från den muslimska världen vara ett attraktivt sätt att runda svenska folkets vilja.” (Källa: SD:s officiella Facebookkonto 260826)
Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260826. Modifierad av Motargument.
Föreställningen om s k ”importerat valboskap” grundar sig i den antisemitiska konspirationsteorin om ett påstått ”folkutbyte”. Myten om ”folkutbytet” bygger på idén att en befolkning systematiskt ersätts av en annan genom invandring och högre födelsetal bland vissa grupper. Teorin formulerades av den franske författaren Renaud Camus, men har av forskare och journalister avfärdats som ogrundad. Statistik från exempelvis SCB visar att befolkningens sammansättning förändras över tid, men detta är en naturlig följd av migration, globalisering och demografiska trender – inte en styrd plan.
Skärmdump från Globeknot 260831.
Mytbildningen kring ”importerat valboskap” och ”folkutbytet” är uttryck för människors rädsla för förändring snarare än om verkliga politiska processer. Historien visar att samhällen alltid har förändrats genom migration, handel och kulturellt utbyte. När dessa förändringar sker snabbt kan de upplevas som hotfulla, och myter uppstår för att skapa en enkel förklaring till komplexa skeenden.
Problemet är att sådana myter ofta bygger på ett “vi och dom”-tänkande som förstärker polarisering. I stället för att se migration som en del av mänsklighetens långa historia, framställs den som ett medvetet angrepp. Filosofiskt sett är detta ett exempel på hur människor söker kontroll genom berättelser – även när berättelserna inte stämmer med fakta.
Skärmdump från Globeknot 260831.
Tänk dig att någon säger: ”De tar hit människor bara för att vinna val!” eller ”Vi håller på att bytas ut!”
Det låter dramatiskt – men är det sant? Nej. Det är ett narrativ som sprids för att väcka rädsla och ilska. Den bortser från att migration sker av många skäl: krig, arbete, studier, kärlek. Den bortser från att demokratiska rättigheter som rösträtt inte delas ut över en natt.
Myterna om ”folkutbytet” och ”importerad valboskap”, är inte bara felaktiga – de har också använts av extremister för att rättfärdiga våld. Därför är det viktigt att vi bemöter den med fakta, men också med berättelser som visar hur människor från olika bakgrunder kan bygga något gemensamt.
Kuriosa: ca 200 000 (2,6 %) av ca 8 000 000 röstberättigade i riksdagsvalet är muslimer.
Sverigedemokraterna har en djup historisk skuld till judar, med tanke på partiets nynazistiska rötter och det långvariga judehat som var dess drivkraft.
Under de senaste dryga två decennierna har partiet, åtminstone officiellt, förskjutit sin antisemitism mot muslimhat.
Betyder det att SD inte längre hyser antisemitiska åsikter? Nej, trots att de officiellt övergett antisemitismen har partiet vid många tillfällen fortsatt att göra sig skyldiga till antisemitism.
SD har de senaste åren åter börjat sprida antisemitiska konspirationsteorier, som till exempel den om ett så kallat ”folkutbyte” och myten om ”importerat valboskap”. Båda dessa teorier går i korthet ut på att en illvillig elit (ofta med judar inblandade) medvetet tar emot asylsökande, med påståendet att syftet är att få fler röster i val.
Det är inte ovanligt att partiföreträdare nämner globalism, kulturmarxism, Soros och Bilderberg. Denna retorik bidrar till att sprida antisemitiska konspirationsteorier och åsikter bland svenskar. Dessa begrepp är klassiska inslag i antisemitiska konspirationsteorier.
SD-sympatisörer lyfter ofta fram partiets påstådda förändrade hållning gentemot judar och Israel och hävdar att det är det enda svenska partiet som försvarar judar. Är detta ett tecken på att SD-toppar och -sympatisörer känner skuld över partiets historia? Eller är det ett försök att dölja den antisemitism som fortfarande finns inom partiet?
Skärmdump från Forum för levande historia 260824.
Det påstås ofta att judehatet idag främst kommer från den politiska vänstern. En relativt ny studie visar dock att judehat, oavsett form och uttryck, är mest utbrett bland SD-sympatisörer.
SD framställer sig själva som både jude- och Israelvänliga, men en närmare titt avslöjar snabbt sprickorna i deras fasad.
