Under andra världskriget upprättade Sverige strängare internerings- och arbetsläger för politiskt ”opålitliga” individer. Dessa läger har i debatten och av vissa historiker kallats svenska “koncentrationsläger”.
Officiellt kallades dessa läger för internerings- eller arbetsläger för värnpliktiga. Historikern Niclas Sennerteg belyser dock i sin bok “Svenska koncentrationsläger i Tredje rikets skugga” att 14 av dessa läger fungerade som rena interneringsläger där människor placerades utan rättegång.
Fångarna inkluderade kommunister, syndikalister, nazister, utländska flyktingar, tyska desertörer och värnpliktiga som militären ansåg vara politiskt opålitliga.
Syftet med lägren var internering och tvångsarbete under beredskapstiden, och inte för massmord eller förintelse som i Nazityskland. Därför har debatten om huruvida det är korrekt att benämna lägren som ”koncentrationsläger”. Kritiker menar att den benämningen ingår i myten och syftar till att misskreditera Socialdemokraterna i retrospekt.
Den blivande socialdemokratiska statsministern Tage Erlander är den som enligt myten skulle ha varit enskilt ansvarig för inrättandet av lägren.
Fakta är att de svenska interneringslägren under andra världskriget upprättades och drevs av dåtida samlingsregeringen där samtliga riksdagspartier, utom Svenska Kommunistpartiet (dagens Vänsterpartiet), var delaktiga.
Myten om att S och Tage Erlander ensamt skulle varit ansvariga för interneringslägren, i kombination med benämningen ”koncentrationsläger” sprids för att framställa S i dålig dager.
Detta och andra exempel på att S skulle haft egenansvar för företeelser före och under andra världskriget är en del i främst Sverigedemokraternas narrativ för att ducka ansvar för sin egen historia.
Inte sällan talar framför allt sverigedemokrater om att Socialdemokraterna ensamt skulle bära ansvar för att Rasbiologiska institutet grundades. Det är en myt skapad för att svartmåla dåtidens och nutidens S, samtidigt som SD vill tvätta sin historiska byk. Fakta är att Rasbiologiska instiftades efter att dåvarande Riksdagen 13 maj 1921 enhälligt (dvs alla partier) röstade för en motion skriven gemensamt av såväl socialdemokratiska som liberala och konservativa politiker.
Syftet med att sprida myten om att S ensamt skulle bära ansvar för Rasbiologiska institutet är naturligtvis att med hjälp av det retoriska tricket whataboutism– ett argumentativt “men dom då!?” – flytta fokus från SD:s egna nazismkopplingar, som med rätta är besvärande för partiet, till S egna och nära kopplingar till statsfinansierad rasbiologi. Men förutom att vara ett tomt motargument i sakfrågan (den om SD:s kopplingar till nazism) så är det alltså inte en korrekt historiebeskrivning.
Samtliga politiska riktningar i riksdagen vid denna tid var alltså med i beslutstagandet om att instifta Rasbiologiska institutet och arbetade aktivt för att underblåsa vad man skulle kunna kalla statsunderstödd rasbiologi.
Statsvetaren Peter Esaiasson vänder sig emot varningsropen om vår demokrati. Sådana utspel saknar grund och utgör i sig ett hot mot demokratin, menar han. Men snarare än att bemöta den kritik som finns plockas lösryckta exempel fram för att nå en – vad man får anta – redan på förhand bestämd slutsats.
Esaiasson framhåller institutioner och en kultur av samförstånd över ideologiska skiljelinjer som stabila grundpelare för den svenska demokratin. Trots att ingen har ifrågasatt vikten av dessa menar Esaiasson att de inte tillskrivs någon avgörande betydelse i sammanhanget. Således kan kritiken bortses från. Argumentet är förbluffande verklighetsfrånvänt.
Göran Sundström, statsvetare vid Stockholms universitet, har tillsamman med andra granskat Tidöregeringens mandatperiod. De visar hur samarbetet lett till återkommande försök att underminera just dessa grundpelare. Kritik från Klimatpolitiska rådet och Lagrådet avfärdas medan myndigheter, domstolar och medier beskylls för aktivism. Jimmie Åkessons stämpling av Kalla Faktas granskning av Sverigedemokraternas trollfabriker som en ”påverkansoperation” är bara ett exempel på försöken att urholka förtroendet för medierna.
Att institutionerna fortfarande fungerar innebär inte att deras ställning är ohotad. Nedmonteringen av demokratin börjar inte nödvändigtvis med att institutionerna försvinner utan med att deras legitimitet undermineras.
När det gäller kulturen av samförstånd över ideologiska skiljelinjer bör Esaiasson fråga sig hur väl denna kultur förvaltas när Sverigedemokraterna beskyller sina ideologiska motståndare, inte minst Socialdemokraterna, för att underblåsa de stora samhällshot som islamiseringen påstås utgöra.
Till sist, med en ”rasdiskriminerande” vandellagstiftning i ryggen för Sverigedemokraterna återkommande fram förslag som inskränker religions- och yttrandefriheten för svenska muslimer och som kan föra tankarna till det tidiga 1930-talets förföljelser av judar. Menar Esaiasson på allvar att en regering ledd av detta parti inte utgör ett hot mot demokratin?
På Sverigedemokraternas och Moderaternas officiella sociala mediekonton sprids missvisande propaganda om att Socialdemokraterna inte skulle vilja avskaffa den s k ”mängdrabatten”, egentligen straffrabatten, eftersom de röstade nej till Tidöregeringens förslag 260813.
De fyra rödgröna partierna (S, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centerpartiet) gjorde i god tid klart att de skulle rösta nej till propositionen som helhet. Lagrådet och en rad myndigheter har kritiserat förslaget för att sakna tillräcklig analys och beredning.
S har lagt ett motförslag, men det var Tidöregeringens proposition om bl a straffrabatten som det röstades om i riksdagen.
Sammanfattningsvis handlar det om att S inte anser att förslaget är seriöst. Kriminalvården bedömer att det inte finns fängelseplatser nog för att täcka upp för ett totalt stopp för straffrabatt förrän tidigast 2040. S hävdar att Tidöregeringens löfte om att genomföra det till 2030 är orealistiskt.
Skärmdump från Sverigedemokraternas officiella Facebookkonto 260806.
S menar att Tidöregeringens förslag om ett totalt slopande är orealistiskt och ”en bluff”. S förespråkar i stället ”repression med precision”.
Skärmdump från Moderaternas officiella Instagramkonto 260806.
S vill avskaffa mängdrabatten för grova vålds- och sexualbrott, samt skärpa straffen för upprepad gängkriminalitet. De vill däremot behålla en reformerad mängdrabatt för lindrigare brottslighet (t ex seriesnatterier eller mindre egendomsbrott) för att inte helt överbelasta rättsväsendet. De vill också införa ett helt nytt, icke tidsbestämt, säkerhetsstraff för återfallsvåldtäktsmän.
SD och M kritiserar S och hävdar att ett nej till deras lagförslag skulle innebära att serievåldtäktsmän och gängkriminella fortsätter att få stora rabatter på sina straff. Mot bakgrund av att S har uttryckt att de vill avskaffa straffrabatten för grova vålds- och sexualbrott, samt för upprepad gängkriminalitet, är påståendet direkt felaktigt. Det går inte att se SD:s och M:s missvisande propaganda som något annat än valfläsk.
Skärmdumpar från SD:s och M:s sociala medier 280806.
Två av Sverigedemokraternas propagandaorgan, Samnytt och Riks, rasar i nyligen publicerade artiklar över att Socialdemokraterna och Centerpartiet använder sig av arabiska i sina valkampanjer.Propagandaorganen ”glömmer” att även SD spridit propaganda på arabiska.
Motargument påminner om att det egna partiet SD vid ett par tillfällen också använt sig av arabiska i sin propaganda.
Vi minns 2023 och Jimmie Åkessons (SD) tal till nationen häromåret, då en AI-klon av Jimmie pratade knackig arabiska.
Våren 2026 kampanjade SD Hylte med flygblad på arabiska med budskapet ”Sätt stopp för att socialtjänsten omhändertar era barn”. Kampanjen kritiserades för att sprida desinformation liknande LVU-kampanjen.
Våren 2024 avslöjade TV4:s Kalla Fakta via dold kamera hur SD systematiskt och omfattande via anonyma konton spridit desinformation om politiska motståndare på sociala medier. På en film från SD:s kommunikationsavdelning syns hur anställda diskuterade en desinformationskanpanj om S på arabiska, där de bl a uppmanar till ”våldsamt motstånd”. Bl a köptes två domännamn på arabiska för att kunna sprida desinformation.
Samnytt och Riks är SD-propagandakanaler som Motargument gång på gång avslöjat med lögner, desinformation och skev verklighetsuppfattning. Att man i sin iver att misskreditera politiska motståndare väljer att bortse från att deras eget parti också marknadsfört sig på arabiska är egentligen inga konstigheter.
Källor:
SVT: SD i Hylte delade ut flygblad till familjer med uppmaning att stoppa socialtjänsten – dras nu tillbaka https://www.svt.se/@helenachdur nyheter/lokalt/halland/sd-i-hylte-delade-ut-flygblad-till-familjer-med-budskapet-satt-stopp-for-socialtjansten
Riksdagen sa 18 mars 2026 ja till regeringens lagförslag där villkoren för arbetskraftsinvandring skärps, samtidigt som invandring av högkvalificerad arbetskraft främjas.
Detta innebär bl a att det fr o m 1 juni 2026 kommer att krävas en minimilön på 90 % av medianlönen i Sverige för att erhålla arbetstillstånd, dvs ha rätt att som utlänning ha rätt att arbeta här. I dagsläget innebär det en månadslön på minst 33 390 kronor.
De partier som röstade för lönekravet var Tidöpartierna samt Socialdemokraterna. De partier som röstade nej till lönekravet var Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centerpartiet.
UPPDATERING 260601: 22 maj 2026 presenterade regeringen i ett pressmeddelande 27 undantag från det höjda lönekravet. För dessa yrken krävs en månadslön på 75 % av medianlönen i Sverige. I dagsläget innebär det en månadslön på 27 550 kronor.
I ett avsnitt av podcasten ”Sista måltiden” 1 januari 2026 liknar Hanif Bali (M) politiken som Socialdemokraterna har fört vid folkmord på svenskar. SD:s propagandaorgan Riks uppmärksammar att Bali sprider den klassiska högerextrema myten om ett påstått s k ”folkutbyte”.Att påstå att svenskar skulle vara utsatta för folkmord är direkt felaktigt. Syftet är att splittra och polarisera.
Bali satt i riksdagen för Moderaterna mellan 2010 och 2022. Bali har under åren gjort sig obekväm för partiledningen genom sitt frenetiska och kontroversiella twittrande. Efter intern kritik meddelade han 2021 att han inte avsåg att kandidera för riksdagsvalet året därpå. Numera sitter Bali i kommunfullmäktige i Österåkers kommun.
I avsnittet hör vi den förre moderate riksdagsledamoten säga:
”– Adderar man alla de här sakerna som har skett, den svenska befolkningen i Sverige – både den ekonomiska krigsföringen, generationskrigsföringen och så vidare. Men hade det gjorts av Turkiet i Kurdistan så hade vi kallat det folkmord.” (Källa: Riks)
”– Hur den svenska staten har bemött den svenska populationen, om man såg de isolerade handlingarna i sig, hade det nog definierats som ett folkmord.” (Källa: Riks)
Bali hävdar att det skulle vara ”invandrade grupper som räddar Socialdemokraterna”. Med uttalandet sällar han sig till den högerextrema retoriken om s k ”valboskap”, vilken innefattar myten om att Socialdemokraternas migrationspolitik skulle vara iscensatt för att partiet ska vidmakthålla sin position som Sveriges största parti.
Programledarna ifrågasätter Balis påstående om att Socialdemokraternas politik skulle kunna liknas vid folkmord, men får inget gehör från den kontroversielle moderaten. De läser upp FN:s definition av folkmord från 1948 som den står skriven.
FN fastställde 1948 vad som är att betrakta som folkmord. I artikel 2 av folkmordskonventionen läser vi följande om folkmord:
”Enligt artikel II i konventionen betyder folkmord någon av följande handlingar som begås med avsikt att helt eller delvis förstöra en nationell, etnisk, ras eller religiös grupp:
(a) Att döda medlemmar av gruppen
(b) Att förorsaka allvarlig fysisk eller psykisk skada på medlemmar av gruppen
(c) Avsiktligt utsätta gruppen för levnadsförhållanden som är avsedda att orsaka dess fysiska förstörelse, helt eller delvis
d) Att införa åtgärder som syftar till att förhindra att barn föds inom gruppen
(e) Tvångsförflyttning av barn från gruppen till en annan grupp” (Källa: FN)
Mot bakgrund av denna definition är det enkelt att avfärda myten om att svenskar skulle vara utsatta för folkmord. Motargument välkomnar debatt, men det blir närmast tragikomiskt när människor drar folkmordskortet för att beskriva Sverige.
Politiker och debattörer på högerflygeln har insinuerat och krävt att alla partier ska skriva varsin vitbok. Flera partier har redan granskat sin historia.
Socialdemokraterna bad om ursäkt till samerna 1998. Vänsterpartiet publicerade sin vitbok om kommunistisk historia redan 1992. Centern skrev sin om Bondeförbundet, 2002-2008. Alliansregeringen släppte 2014 en vitbok om statens övergrepp mot romer, inklusive tvångssteriliseringar. Det finns alltså en tradition av självrannsakan i svensk politik.
Sverigedemokraterna skiljer sig markant. Partiet grundades 1988 av öppet nazistiska och rasideologiska personer, och dessa idéer lever kvar till nutid. Att jämföra SD:s bakgrund med andra partiers förflutna är historielöst – SD är inte ett gammalt parti med gamla synder, utan ett relativt nytt parti med extremism i sitt DNA.
Vitboken kom dessutom inte av eget initiativ utan efter massiv kritik. Partiet har konsekvent försökt dölja eller tona ner sina rötter. Och till skillnad från andra partier är SD:s fördomar inte en sak för historieböckerna – de präglar partiets politik i dag.
SD:s kampanjande mot muslimer och HBTQIA+ har varit central i partiets tillväxt. Partiet har gång på gång pekat ut muslimer som ett hot, normaliserat islamofobi och underminerat religionsfriheten. Detta är inte historia – det är nutid. Därför räcker det inte, de behöver göra vitbok över åren 2011 och till idag. Frågan var aldrig vad SD har varit, utan vad det fortfarande är nu.
Tidöregeringen är helt öppna med att återvandringen ska öka kraftigt, och att socialtjänsten ska vara del i den processen genom att informera om och uppmuntra återvandring. En omröstning i sakfrågan visar att Socialdemokraterna ställer sig bakom Tidöregeringen i frågan om socialtjänstens förändrade uppdrag.
I omröstningen om sakfrågan om socialtjänsten ska informera om och uppmuntra återvandring röstade Tidöpartierna och Socialdemokraterna för.
Skärmdump från Riksdagens hemsida 250520.
Vän av ordning känner sig nödgad att protestera och vill veta hur påtryckningar om återvandring på något sätt skulle kunna vara hållbara och förebyggande för socialtjänstens arbete? Tvärtom ser jag att det kan komma att bidra till en ökad polarisering i samhället samt att tilliten hos utsatta familjer gentemot socialtjänsten kommer att innebära att färre vågar söka hjälp. Socialtjänsten påpekar att det kommer att hindra det förebyggande och främjande arbetet som de är ålagda. Hur hänger migrationspolitiken ihop med socialtjänstens mål?
Socialdemokraterna anammar många av Tidöpartiernas ståndpunkter i flykting-, migrations- och kriminalpolitiken. Omröstningen i frågan om socialtjänstens förändrade uppdrag är ett exempel på det.
Socialdemokraterna har nyligen presenterat ett integrationspolitiskt förslag. I korthet handlar förslaget om att nyanlända ska kunna anvisas bostad i områden där fler svenskar bor än vad som är fallet idag, då nyanlända anvisas bostad i redan segregerade områden. Medan S talar om att vi behöver ”blanda befolkningen och bebyggelsen” för att främja integration och bryta segregation talar Sverigedemokraterna, deras sympatisörer och högerextrema bloggar om att förslaget skulle innebära ”tvångsblandning”, ”tvångsintegration” och ”tvångsomflyttning”.
Inget av regeringspartierna, dvs Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna har officiellt kommenterat S förslag om att blanda befolkningen. SD-nära nätbloggar, som t ex Samtiden, är naturligtvis inte sena på bollen när det vankas möjligheter att polarisera och kategorisera människor i ”vi och dom”. Samtiden ägdes fram till ganska nyss av SD, är fortsatt ett propagandaorgan för partiet, och flera medarbetare är SD-kopplade.
I en artikel på Samtiden läser vi:
”I Malmö har sossarna redan påbörjat projektet. I det tidigare fashionabla Limhamn har S-styret tryckt in hyresfastigheter dit personer som lever på socialbidrag har flyttat. ”Rosengård by the Sea” är numera det allmänt vedertagna begreppet för området. Här bor alltså, sida vid sida, de som jobbar, sparar och har höga bostadslån med de som hänger omkring på dagarna och lever på andra – en blandning som Magdalena Andersson anser är eftersträvansvärd och som ska lösa problemen kring alla de samhällsbetungande följdeffekterna av deras mångåriga migrationspolitik.” (Källa: Samtiden)
Sedan ett par år har Malmö stad initierat en integrationsplan som handlar just om att främja integration och bryta segregation. Nyanlända och socialt utsatta har via bidrag beretts möjlighet att bo i hyresrätter I Limhamns sjöstad. Det som SD, deras sympatisörer och t ex Samtiden nu ropar högt om är alltså redan ett faktum.
Skärmdump från Riks X-konto 250603.
Jag bor själv sedan 5 år tillbaka i Limhamns sjöstad. Den s k ”tvångsblandningen” och ”tvångsintegrationen” är inget jag har lidit av, tvärtom är bostadsområdet vackert beläget vid havet, samt lugnt och tryggt. I området bor unga par, barnfamiljer och äldre. Under varma sommardagar och -kvällar lever Glasbrukskajen upp, då folk i alla åldrar njuter av väder och utsikt. Kajen har blivit ett populärt promenadstråk och en välbesökt bad- och picknickplats, men detta är inget som stör boende i området.
Det har i media varit en debatt om ett enskilt bostadshus där det har förekommit grov kriminalitet, kopplat till en specifik familj med gängkriminella familjemedlemmar. Familjen, samt sex andra familjer, flyttade från huset för två år sedan, och sedan dess har det inte skrivits mer om Limhamns sjöstad. Förrän nu, när Samtiden återigen lyfter området som ett exempel på att socialdemokratisk integrationspolitik i Malmö skulle ha varit ett misslyckande. Det enda argumentet de har är just det specifika bostadshuset, som är ett (1) hus i en stadsdel bestående av massor av hyresrättshus, bostadsrättshus och radhus.
Skärmdump från Lars Beckmans (M) X-konto 250605.
Vän av ordning vill påminna om att kriminalitet existerar i alla delar av det svenska samhället. Att det uteslutande skulle vara ett fenomen förbehållet s k ”utsatta områden” är såväl naivt som direkt felaktigt att påstå. Att SD och och andra använder mitt bostadsområde som slagträ i den integrationspolitiska debatten är inte bara tråkigt, det är inte heller ett underbyggt argument. Det handlar till syvende och sist om att vissa människor inte vill bo med människor som inte ser ut, talar eller beter sig som dem själva.
Människors ursprung eller ekonomiska status är för mig helt oväsentligt. Även när det kommer till grannar. Att utgå ifrån att kriminalitet eller försummelse skulle vara avhängigt etnicitet är rasism baserad på generaliserande fördomar om människor med annat ursprung. Det integrationspolitiska förslaget om ”blandning av befolkning och bebyggelse” är välkommet i arbetet med att främja integration och bryta segregation.
Motargument 