Etikettarkiv: retorik

Farlig mentalitet

En krönika av Andreas Meijer (blogg).

”Kritiserar man invandringen så kallas man rasist!”. Så brukar det låta – främst från de som kritiserar invandringen och sympatiserar med Sverigedemokraterna. Jag och andra som kritiserar SD och den typen av segregerande ideologi, fyller ibland i de luckor som SD lämnar tomma. Främst luckan som handlar om hur politiken kring integration skall föras. När SD är tystlåtna väljer jag att falla tillbaka på historia: SD driver en politik som strävar mot ett etniskt och kulturellt homogent samhälle.

Head for Chess 62:365
andreasnilsson1976 / Foter / CC BY-NC-ND

I en diskussion fick jag frågan om jag inte ser något mellanting mellan att ta in alla som söker asyl, och att genomföra etnisk rensning. Jo, det gör jag. Realistiskt så kommer vi inte kunna ta emot alla som skulle behöva vår hjälp. C:a 750 miljoner människor lever idag utan daglig tillgång till rent vatten. C:a 1,4 miljarder lever i extrem fattigdom. Vi har inte den kapaciteten även om vi så skulle vilja. Vi måste ha regler och vi måste arbeta utefter den verklighet vi lever i. Lösningen är global, vilket gör att vi måste agera globalt och ställa krav på våra ”vänner” i den globala överklassen. Utan ett globalt samarbete så kommer detta aldrig att lösas. Det handlar om att vi måste komma överens om att sluta utnyttja och exploatera fattiga länder (vi står på axlarna på de länder som vi tar emot invandrare från, tro inget annat).

Det finns dock något som är än viktigare än att diskutera intagsnivåer och ekonomisk påverkan: mentalitet.

Det skrämmande är mentaliteten

Det som skrämmer mig i och med att SD verkar ha blivit så etablerat är inte så mycket deras politik. Ibland kan jag känna: ”men låt dem få som de vill, så att det fåtal som röstat på dem börjar förstå att det inte finns något gott att hämta från det hållet — invandringen är inte problemet och inte heller lösningen”.

Det jag ogillar är den mentalitet som på vissa håll verkar börja ta plats i den s.k.”svenska själen”. En mentalitet som tillåter vissa att nedvärdera andra människor bara för att de är av en annan etnisk härkomst. En mentalitet som tillåtit rasistiska skämt och en rasistisk jargong. En mentalitet där några hela tiden känner att de måste försvara sig själva genom att upprepa mantran som: ”jag är inte rasist, men…” eller ”men det får man väl inte säga för då är man väl rasist?”. Med uttryck som ”utisar”, ”asylanter” och ”skäggbarn” för de som söker asyl och med hån som ”batikhäxa” eller ”blattekramare” för de som väljer att stå upp för ett humant ideal. Den mentaliteten skrämmer mig.

När den mentaliteten börjar få fotfäste och görs till vardag så närmar vi oss ett farligt samhälle. Det finns krafter som ligger bakom diverse främlingsfientliga nätsidor, där detta redan är vardag! Där de uttryck jag just räknat upp inte ens väcker någon uppmärksamhet, som om det verkligen var ohyra vi talade om! Jag är rädd i och med att SD, som nu är ett riksdagsparti, är med och stödjer den här typen av mentalitet. I och med att flertalet av de som befinner sig i den här delen av internet röstar på SD – det är normen för dom – så är det också den bilden som förmedlas till mig, som betraktar utifrån. Och det jag ser skrämmer mig.

Verkliga problem istället för ihopfantiserade dito

Det är här SD kommer in i bilden på riktigt. De är mycket duktiga på att forma politiken så att all skuld kan läggas på invandringen. Enligt mig har de sociala problem vi ser i Sverige helt andra orsaker:

  • Finanspolitik och devalvering av valutan
  • Fokus på ett individualiserat samhälle
  • Rationaliseringar av produktionssektorn
  • Utflyttad produktion (outsourcing)
  • Minskat socialt skydd
  • Utförsäljning av välfärden
  • Möjlighet att försnilla skattepengar genom ”legitima” företag
  • En övertro på materiell och ekonomisk tillväxt för en säkrad framtid
  • Överdrivet omhuldande av näringslivet, t.ex. flytta vinstutbetalning från löntagare till aktieägare
  • En mentalitet som går ut på: ”sköt dig själv och skit i andra”

Att lösa dessa saker med ”en ansvarsfull invandringspolitik” är inget annat än nonsens. Migration är en del av samhället. De problem som finns inom området måste naturligtvis diskuteras, men inte på bekostnad av alla andra frågor. Inte på bekostnad av en human människosyn. Inte på bekostnad av det vi alla har rätt till — ett egenvärde som medmänniska.

En krönika av Andreas Meijer (blogg).

Mer läsning:

— Alex Bengtsson på Stiftelsen Expo skriver om folkmordsretorik med vissa beröringspunkter till denna artikel.

SD: Ökade krav löser segregation

Ibland verkar det som om SD vet något som vi andra inte vet, något särskilt som ligger till grund för deras politik. Med stor förväntan att få reda på vad detta fantastiska var satte jag mig för att se vad partiledaren hade att säga till svenska folket. Talet Åkesson höll i Almedalen har diskuterats lite överallt på nätet – jag tar vid där talet slutade.

Efter Jimmie Åkessons partiledartal genomfördes en intervju med Åkesson. 16 minuter och 20 sekunder in i intervjun, får han frågan hur han vill hantera segregationen i dagens Sverige. Åkesson svarar inte på frågan utan gör ett litet utlägg om hur samhället ser ut. 20 sekunder senare ställs frågan om. Inte helt oväntat kommer svaret att vi måste ”sluta fylla på”, i detta fall sade han ”utanförskapet”, vilket i sammanhanget implicit innebär med invandrare. Att SD är emot invandring är ju ingen nyhet så vi fortsätter vår resa.

Erik Blix omformulerar frågan: ”Rent konkret, hur vill du hjälpa dem att bättre anpassa sig till det svenska samhället?”. Åkesson svarar direkt hur mycket bättre det var för 50 år sedan och Blix får upprepa frågan än en gång. Denna gång svarar Åkesson, föga förvånande, att vi måste sluta föra en ansvarslös invandringspolitik. Efter att frågan ytterligare en gång upprepats så menar Åkesson att vi behöver föra en aktiv assimileringspolitik, som gör att människor blir en del av det svenska samhället. De ska få lära sig det svenska språket och bli en del av det svenska samhället. Något Åkesson menar inte kommer ske på en generation, utan detta kommer att ta tid.

Hur vill Åkesson lösa segregationen?

Blix upprepar att det är de konkreta förslagen, åtgärderna, som efterfrågas, och att Åkesson ofta talar om hur dålig det blir om invandringen finns och allt dåligt den har fört med sig. Det talas sällan om vilka konkreta åtgärder som skall sättas in.

Åkesson svarar att vi måste satsa på:

  •  Svenska språket
  •  SO-ämnen i skolan
  •  Generellt bekämpa arbetslösheten (med fokus på ungdomar)
  •  Utbildning/fortbildning

Blix menar att det inte är några konstigheter, och att de andra partierna borde kunna vara med på detta. Åkesson menar att det är omöjligt då det främst är punktinsatser – t.ex. nystartszoner – som de andra håller på med. Blix vidhåller att det Åkesson tar upp är något som genomsyrar de andra partierna, varpå Åkesson inte tror att de andra partierna vill hålla nere arbetslösheten. Inte på det sätt Åkesson vill i alla fall, han vill föra en aktiv politik.

Sen börjar det intressanta. Från 20:08 börjar Åkesson prata om att det är ett problem när det svenska samhället anpassar sig till deras, alltså ”de” i utanförskap, som inte är integrerade, krav och önskemål. De måste förstå att de kommit till ett nytt land där de inte kan förvänta sig att leva på samma sätt som de gjorde i sitt hemland. De måste anpassa sig till Sverige.

Åkesson definierar begreppet svenskhet såhär:

”Svenskheten är ju det som skapats i Sverige, under många århundraden av svenskar som har levt i Sverige.”

Blix menar att Åkesson kan behöva förklara vad det är som skall accepteras, om det nu är detta krav som SD har? Åkesson tycker inte någon sådan förklaring är nödvändig, eftersom det är något som ”alla andra förstår och ser utan att det sägs rakt ut”.

”Vi måste sluta anpassa oss till invandrade minoriteter”

Blix fortsätter ifrågasätta Åkesson när det gäller vad de som skall in i Sverige behöver lära sig för att bli svenska. Åkesson förnekar att han har sagt att någon måste lära sig något om att bli svensk, för att bli svensk. Oavsett om Åkesson sagt det eller inte så behöver en person som kommer till ett annat land faktiskt lära sig vad som gäller, om denna anpassning som Åkesson uttryckt skall kunna råda. Åkesson fortsätter med att mena att problemet är samhällets anpassning till invandrade minoriteter och de som kommer ska förstå och respektera svenska lagar och regler. SD:s politik innehåller ingen direkt anpassande ton mot invandrade människor, så det är väl inte så konstigt uttryckt – med tanke på politiken.

I nästa andetag menar Åkesson att de som invandrat skall ha en förståelse och respekt för hur svenska sociala koder fungerar. Det som är svenskhet. Det som Åkesson inte vet hur personen skall lära sig, för Åkesson har aldrig sagt att människor behöver lära sig något – de ska kunna anpassa sig ändå. Det viktigaste är dock att inte ”fylla på” de segregerade områdena med människor som inte kan bli en del av det svenska samhället,  kommer det fungera:

”Då kommer det här förmodligen, på sikt, att lösa sig. Jag är alldeles övertygad om att det kan lösa sig men då måste vi sluta anpassa oss efter de här invandrade människornas krav.”

Än en gång vill Blix att Åkesson är mer tydlig med vad som kan göras. Åkesson menar då att ”högre krav på medborgarskap, högre krav på kunskaper i svenska språket, höjt försörjningskrav” ska hjälpa. Åkesson säger att det är en strukturell förändring som måste ske, att det tar tid.

Vad säger egentligen Åkesson…?

Jag ska ta mig friheten att göra en liten analys av detta.

Åkesson säger i korthet att det enda som fungerar är att minska/stoppa invandringen. Det är inget nytt under solen att SD ser det som den enda lösningen. När det kommer till att hjälpa de som befinner sig i utanförskap idag så svarar Åkesson att skolan (se svaren till punkterna ovan) är viktig. Märkligt då att svaret på den enda fråga SD har som sin, inte tas upp i partiledarens tal. Är det verkligen dessa svar som är de sanningsenliga? Jag kan säga att jag, som är uppvuxen i ett svenskt hem, med svensk kultur, kan med säkerhet säga att jag själv inte kan tolka, förstå och acceptera alla sociala koder som är svenska. Speciellt inte när de har gått från ett värderande av kollektivet – jantelagen – till att höja sin egen status genom karriär och självförverkligande.

Åkesson anser också att segregationen kan lösas genom att kraven på medborgarskap skärps, att kraven på att kunna språket skärps och att försörjningskravet skärps. Lösningen för utsatta är alltså att ställa högre krav. Då kommer allt bli bra. Och att minska invandringen.

Jag har tittat ganska noggrant på intervjun och lyssnat på vad Åkesson säger och kommit fram till att han inte säger någonting. Han har inga lösningar på det problem han målar upp. Inga lösningar som kan föras inom ramarna för en human politik. SD har inte något officiellt som säger att de vill skicka ut alla som inte kan anpassa sig, eller har anpassat sig, till Sverige. När han har fått tala ostört i en timme plus en halvtimmesintervju så kan en ju tänka sig att själva grundidén för partiet ska ha framgått. De har dock inga lösningar på integrationsproblematiken, förutom att peka på hur dåliga alla andra är och såklart att minska invandringen. De vet inte hur vi ska lösa utanförskapet i samhället. Det enda de går till val på är att minska invandringen. Som om invandringen är skulden till allt ont i samhället och att allt blir bra bara den försvinner. Det finns ingen substans i den ståndpunkten. Åkesson själv menar att det tar en eller ett par generationer för människor att integreras (”assimileras” är dock ordet som används). Gällde det bara på 60-talet?

Mina förslag

Ett litet förslag kan ju vara att börja i den ände som handlar om lösningar inom flera samhällsgrupper. Att satsa på skola och välfärd. Att stärka de som behöver mest hjälp. Att ta tillvara på och se den potential som finns i varje människa. Att hjälpa de som inte kan nå sin fulla kapacitet utan hjälp. Att faktiskt komma med något som inte bygger på ökad segregering, hårdare krav och strängare samhälle. Att inte bygga sin politik på allmänt missnöje utan att visa någon bättre lösning själv. Att inte basera sina åsikter på rädsla och känsla utan på sunt förnuft, rationalitet och vetenskap. SD har ingen lösning på segregationen. Det hjälper inte att klaga på allt den för med sig utan att faktiskt ha ett förslag som gör att den kan avhjälpas. Den kultur Åkesson menar skall framträda lite mystiskt är just den som dessa människor ser varje dag. Den kultur som redan är etablerad bland de marginaliserade. Utan att faktiskt släppa in människor i samhället så kommer de inte att kunna ta del av och integreras i detta samhälle. Hårdare krav och striktare regelverk är en ganska dålig pedagogik medan förståelse, tid och verktyg ger bättre resultat. Då jag befunnit mig en del på SD:s blogg Avpixlat så vet jag att det sitter några som tolkar ”förståelse” som ”förståelse för brottslighet”. Det är inte den förståelsen jag avser utan förståelsen för att det faktiskt är svårt att komma in i ett samhälle som avsevärt skiljer sig från det en är van vid.

SD: Ska ni bli tagna på allvar så kan det vara dags att sluta jämställa invandringsstopp med ”ansvarsfull invandringspolitik” och istället fokusera på att bygga upp ett demokratiskt Sverige. Ni talar om segregation som ett problem och går till val utan lösning på problemet. Segregationen är ett problem, det är ingen nyhet. Lösningen med ökade krav på att integreras hjälper knappast processen – snarare tvärtom.

Fler inlägg av Andreas finns på hans blogg:
Världen, politiken och miljön

Vem är kulturmarxist?

Den som frågar en bibliotekarie om ordet kulturmarxism kommer att få ett ganska specifikt svar. Det kommer med all största sannolikhet att handla om Frankfurtskolans verk, föregångare och efterföljare. Namn som Lukács, Adorno, Horkheimer, Habermas, Marcuse och Benjamin torde nämnas, och ett stort men ändå begränsat antal böcker nämnas såväl som rekommenderas.

Det är en ganska smal corpus som efterfrågas, och den som tvivlar kan begå en smula empiri och besöka närmaste bibliotek. (Jag föreslår närmaste universitets- eller högskolebibliotek, pga större urval, men du gör som din metodik förespråkar.)

mimax / Foter.com / CC BY-NC-SA

Eller, med andra ord: om du letar efter riktiga kulturmarxister, så är det ingen direkt hemlighet var de finns. De har varit igång i över ett halvt sekel, trots allt.

På senare tid verkar begreppet ha vidgats en smula. Inte av bibliotekarierna, dock, utan av personer som enligt fördomarna inte besöker bibliotek särskilt ofta.

Tydligen så har det blivit något av ett standardbegrepp för ”folk som säger saker jag inte håller med om, rent generellt”. Feminister —> kulturmarxister. Vänsterpersoner —> kulturmarxister. Högerpersoner —> kulturmarxister. Piratpartister —> kulturmarxister. Påven —> kulturmarxist. ABF —> kulturmarxister. Timbro —> kulturmarxister. Fredrik Reinfeldt —> kulturmarxist. Ganska precis alla utom Adorno och gänget har på senare tid blivit kallade för kulturmarxister, och gränsen mellan icke-kulturmarxism och kulturmarxism verkar vara lika vag som den beryktade tiden mellan hägg och syren.

Detta är inte en tillfällighet. Eftersom begreppet ‘kulturmarxist’ inte har ett uns att göra med reellt existerande kulturmarxister, utan med gruppdynamiken inom den sfär av människor som frekventerar sidor som Avpixlat. En dynamik som finner sig vara ständigt under attack, som finner sig vara föremål för permanenta angrepp från alla håll, och som sålunda behöver ett samlingsbegrepp för sådana angripare. ‘Kulturmarxister’ är detta samlingsbegrepp, och är en synonym till dessa angripare.

Det spelar ingen roll vilka dessa angripare är, vad de gör eller ens om de råkar ha någon poäng eller inte — de är angripare, och bör betraktas som sådana. Och behandlas som sådana, med all den fientlighet den egna gemenskapen kan uppbringa.

På så vis kommer det sig att större delen av världen betraktas som kulturmarxistisk. Och med detta blir gemenskapen allt immunare mot influenser utifrån — avvikande idéer kan avfärdas genom att klassas som kulturmarxistiska, och debatter som skulle kunna påvisa interna motstridigheter inom gemenskapen kan sopas under mattan på ett systematiskt vis.

Detsamma gäller för begrepp så som ”politiskt korrekt”. Hur många diskussioner dör inte efter invändningen ”var inte så djävla politiskt korrekt”?

Om du är en flitig användare av liknande begrepp — ta då en närmare titt på hur, när och varför dessa begrepp används. Rent generellt.

Jag lovar. Det är inte kulturmarxistiskt alls.

Varning för Godwins lag

Har ni hört talas om ”Godwins lag”? Om man jämför något med nazism, får man ofta som svar att man ska undvika att göra en ”Godwin”. I värsta fall märker man att personen slutat lyssna eftersom ”du just gjorde en Godwin”.

Godwin's Law
Klicka för större bild.WilliamsProjects / Foter / CC BY-SA

Så här definieras den på Wikipedia:

Godwins lag (Godwin’s law) handlar om fenomenet att diskussionstrådar på Usenet (och numera hela Internet) oavsett ämne förr eller senare leder fram till liknelser som inbegriper Hitler eller nazister. Uttrycket kan också beteckna en netikettregel som avråder från sådana liknelser…

Anspelningar på lagen syftar på att vidare diskussion kommer att vara lönlös…

Lagen brukar åberopas för att påpeka att liknelser med nazister och Hitler är klichéartade och sällan relevanta. Framförallt brukar sådana liknelser uppträda då diskussionen redan urartat till den grad att den knappast leder till något fruktbart. Att dra sig ur diskussionen i detta skede är enbart hedersamt.

Ofta när man varnar för antisemitism, myndighetsmissbruk eller för det extrema muslimhat som Sverigedemokrater och sajter som Avpixlat och Dispatch International sprider, får man höra att man gör en ”Godwin”. Det gör att diskussioner om de stora likheter som finns i retoriken mellan muslimhatet och den extrema antisemitism som t.ex. nazisterna spred omöjliggörs.

Så när muslimer liknas med kackerlackor på Avpixlat, och då muslimer anklagas för massvåldtäkter, för en global världsomfattande konspiration, för att ta över Europa genom politik och genom att föda barn, eller då de anklagas för att vara inavlade och IQ-befriade, så omöjliggörs alla jämförelser med hur nazister spred och sprider samma retorik mot judar genom att uppmana till att ”inte göra en Godwin”.

Godwins lag på 20-talet

Problemet med Godwins lag är att de som varnade för nazismen på 20-talet — judar, socialdemokrater, liberaler, kristna m.fl. — möttes av liknande argument som ”Godwins lag”.

Tyskspråkiga judiska tidningar från tiden före nazisternas maktövertagande.

Man kan t.ex. studera debatten bland judarna i Tyskland på 20-talet.

Många av judarna på 20-talet, i synnerhet de politiskt aktiva sionisterna, varnade för antisemitismen och nazismen. I Europa trodde de flesta judar att det höll på att bli bättre. I synnerhet sa man så om Tyskland. Att ”antisemitismen håller på att försvinna med liberaliseringen av Europa”.

En del gick mot strömmen och varnade för folkmord liknande det Turkiet hade utfört mot armenerna eller för pogromer i Tyskland. De möttes ofta med skratt och hån. ”Pogromer i Tyskland, lägg av din sionistiska fjant! Om du springer omkring och ropar vargen kommer hela tiden, och målar fan på väggen, så kan man inte prata med dig ju.”

”Prata gärna om antisemitismen men undvik att varna för pogromer i Tyskland eller att utmåla nazisterna som massmördare, för då förstör du stämningen och den fina debatten”, var vad de som varnade för de kommande nazistiska våldsdåden fick höra.

Begreppet ”att göra en Godwin” fanns inte då så man sa sådant som ”ropa inte vargen kommer”, ”måla inte fan på väggen” eller ”håll en god diskussionston”.

För en del är det viktigare att de slipper höra upprörande saker då de diskuterar politik eller samhället, än att få höra varningar om vad som kan ske – om vi inte ser upp. ”Bomullifiering” som en del kallar det; bäddar man bara in debatten i bomull och myspys så blir debatten bra. ”Säg inget som kan uppröra!”

Nästa gång du använder begreppet ”att göra en Godwin” mot någon, minns att det var så man bemötte judarna på 20-talet också. Lyssna vad som sägs och bemöt sakargumenten, eller bristen på sakargument, istället för att hänvisa till ”Godwin”.