Etikettarkiv: människosyn

Artiklar

Invandrare diskrimineras i alla led i rättsprocessen

3 kommentarer

Invandrare, eller människor med invandrarbakgrund, anmäls oftare, och döms hårdare, än resten av befolkningen. Detta är en orsak till varför invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken.

Vi på Motargument har tidigare gått igenom s k riskfaktorer och icke-riskfaktorer för att hamna i kriminalitet. Det finns en viktig faktor till att beakta då man talar om invandrares överrepresentation i brottsstatistiken.

Den strukturella diskrimineringen

Invandrare diskrimineras i tre led av rättsprocessen:

  1. Polisens operativa verksamhet
  2. Brottsutredande processen
  3. Dömande processen

Det finns forskning som visar på att invandrare, och framförallt utomeuropeiska invandrare, i högre grad anmäls för brott och dessutom döms hårdare än resten av befolkningen. Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, menar att den dokumenterade särbehandlingen inte har sin bakgrund i medveten diskriminering.

Diskriminering i polisens operativa verksamhet

Han menar däremot att det finns fördomar och också ”en professionell misstänksamhet” inom polisen gentemot invandrare. Det finns också belägg för att polisen väljer att prioritera och rikta resurser specifikt mot områden där man får utdelning, dvs i den operativa verksamheten. Dessa områden är de omtalade utanförskapsområdena (felaktigt ofta kallade ”no go-zoner”) där majoriteten är människor med invandrarbakgrund. I Brottsförebyggande rådets rapport (BRÅ 2008:4) kan vi läsa

hur stereotyper om kriminalitet bland olika grupper i befolkningen kan påverka polisens arbete på ett sätt som leder till att personer med minoritetsbakgrund diskrimineras.

Det finns omfattande svensk polisforskning som visar att det förekommer grov rasistisk retorik i den informella kommunikationen poliser emellan. Denna typ av rasism inom poliskåren är inte unik för Sverige. Det finns belägg (BRÅ 2008:4) för att polisen fattar förhastade beslut som baserar sig på otillräcklig inhämtning av information för att kunna göra en korrekt bedömning av en brottssituation. Vi har tidigare på Motargument redogjort för fenomenet Etnisk profilering. vilket innebär att polisen vid kontroller i högre utsträckning väljer att kontrollera människor med minoritetsbakgrund.

Den oundvikliga följden av detta blir att etniska svenskar, i större utsträckning än invandrare, undkommer anmälningar och förundersökningar, vilket i sin tur innebär att fler invandrare döms. Invandrare misstänks oftare, och man innehar oftare rollen som brottsoffer. Diesen utvecklar sitt resonemang:

Misstänkta invandrare utsätts för negativ särbehandling i varje led av rättsprocessen

Det sker en särbehandling i flera led. Och då blir konsekvensen att det blir strukturell diskriminering

Diskriminering i den brottsutredande processen

Forskarrapporten Likhet inför lagen (med underrubriken ”Undermedveten strukturell diskriminering av etniska minoriteter”) är resultatet av en studie där flera tusen fall ingår. Resultatet visar att invandrare, eller människor med invandrarbakgrund, oftare anmäls för brott. I rapporten kan vi också få till oss att invandrare utreds mer ingående och också under längre tid, dvs man utsätts för diskriminering i utredningsprocessen.

Det har bedrivits socialpsykologisk, juridisk och kriminologisk forskning som ger bevis för att invandrare, i jämförelse med övrig befolkning,  häktas i högre grad, under en längre tid och på lösare grunder än etniska svenskar (BRÅ 2008:4, s. 32-33). Språkskillnader och stereotyper är viktiga faktorer till att invandrare diskrimineras i utredningsprocessen. Människor med sämre språkkunskaper (det kan handla om att personen stakar sig, inte finner ord, språkliga fel eller tveksamhet vid ordval) uppfattas som mindre trovärdiga. Detta blir inte minst tydligt i ”ord-mot-ord-situationer”.

Diskriminering i den dömande processen

Diskriminering i den dömande processen innebär att invandrare åtalas i högre utsträckning, och när domen fastställs döms invandrare oftare och de beläggs dessutom med hårdare straff än övrig befolkning. Även här är stereotyper och språkskillnader avgörande för diskriminering. Den muntliga framställningen av en brottshändelse spelar en stor roll i den dömande processen. Såväl brottsoffer som åtalade med bristande språkkunskaper riskerar således att missgynnas även i denna process. Intervjuer med åklagare och advokater skvallrar om att domstolsförhandlingar är betydligt svårare att genomföra där en, eller flera, part/er använder tolk. (SOU 2006:30)

Det finns internationell forskning som bekräftar att människor med minoritetsbakgrund löper större risk att dömas till fängelse än människor från majoritetsbefolkningen. (BRÅ 2008:4, s. 36)

Så innan vi drar de klassiska, svepande och generaliserande argumenten om varför invandrare i högre utsträckning sägs begå brott, måste vi vara medvetna om alla parametrar kring varför statistiken visar att invandrare är överrepresenterade. Allt är inte så enkelt som det kan förefalla vid första anblicken.

Vi måste vara kritiska, forskande och lägga ner att använda oss av generalfelet kollektiv skuldbeläggning. Förfarandet polariserar samhället, och skapar allt större klyftor mellan människor. Föreställningen om vi och dom är något vi, till varje pris, måste undvika.

Källa:

SvD: Invandrare döms hårdare i rätten

Likhet inför lagen?

BRÅ: Diskriminering i rättsprocessen (2008:4)

Lästips:

Varför är invandrare överrepresenterade i brottsstatistiken?

Utomeuropéer döms hårdare

Artiklar

Varför är invandrare överrepresenterade i brottsstatistiken?

2 kommentarer

”Invandringskritiker” väljer inte sällan att bortse från vedertagen forskning och fakta vad gäller invandrare och brottslighet. Att generalisera och stigmatisera människor som mer brottsbenägna mot bakgrund av etnicitet, religion, kultur eller ursprung är inget annat än rasism.

Vi vet sedan länge att invandrare är överrepresenterade i brottsstatistiken och att invandrare i högre utsträckning misstänks för brott, men att det inte har med ovan nämnda parametrar att göra. Det finns däremot andra faktorer som har inverkan på varför vissa människor väljer en kriminell bana i livet. Vi på Motargument har nämnt dessa förr, och vi kommer att fortsätta nämna dem:

Socioekonomisk status – denna faktor har via nyare forskning visat sig vara av underordnad betydelse. Dock är den socioekonomiska statusen i kombination med andra faktorer en bidragande orsak till kriminalitet. Uppväxtförhållandena och dess betydelse för individen är i många fall avgörande för huruvida en människa faller i kriminalitet.

Fattigdom – att leva på, eller under, existensminimum, i bidragsberoende är ett avgörande kriterium vad beträffar brottsbenägenhet.

Arbetslöshet/sysselsättning – att vara arbetslös skapar en lägre nivå av KASAM* och socialt kapital hos individen. Detta plussat med  den ekonomiska statusen det innebär att vara arbetslös, ofta i kombination med dålig kunskap om, och utnyttjande av, det sociala skyddsnätet (bidragsberoende) är inte försumbara faktorer vad gäller brottsbenägenhet.

Utbildning – utbildningsnivå hos såväl individen som hos dennes umgängeskrets är vedertagna orsaksfaktorer till kriminalitet.

Neuropsykiatriska funktionsvariationer – människor med olika varianter av neuropsykiatriska funktionsvariationer, såsom ADHD och Tourettes syndrom har en högre tendens till att falla i kriminalitet. En orsak till detta kan vara dålig impulskontroll.

Psykisk ohälsa – människor med psykisk ohälsa, t ex PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom), bipolaritet och schizofreni, löper en större risk att hamna i kriminalitet.

Riskfaktorer:

Fattigdom
Socioekonomisk klass
Socialt och genetiskt arv
Neuropsykiatriska funktionsvariationer
Psykisk ohälsa
Missbruksproblematik
Uppväxtförhållanden
Integration och segregation
Begåvning
Utbildning
Arbetslöshet
Traumatiska erfarenheter
Diskriminering
Kön
Ålder

Begåvning – låg begåvning är en riskfaktor för individen att hamna i kriminalitet.

Missbruksproblematik – missbrukare begår brott för att finansiera sitt missbruk. Människor med missbruk kommer sällan in på arbetsmarknaden. 94% av missbrukande män i 30-årsåldern är kriminellt belastade. Missbruksproblematik är således en riskfaktor för att falla i kriminalitet.

Integration och segregation – människor som lever i s k utanförskapsområden har en större benägenhet att ägna sig åt brottslighet. Det krävs större resurser för att bedriva socialt arbete och integration. KASAM är återigen ett nyckelord som beskriver segregationsproblematiken vi har i Sverige. Att bryta segregation och stärka den undermåliga integrationen är essentiella pusselbitar i det förebyggande arbetet kring kriminalitet. Detta arbete ansvarar hela samhället för. Rasism är ett integrationsproblem, vilket bl a kan ses på den rasistiska diskriminering som invandrare utsätts för på arbetsmarknaden. (Se vidare punkt ”Diskriminering”)

Socialt, psykosocialt och och genetiskt arv – det finns en del ärftliga faktorer som i kombination med den miljö man växer upp i kan leda till en större sårbarhet och löper större risk att falla i grov kriminalitet. Samspelet mellan genetik och sociala faktorer leder till att vissa människor begår många brott, att de begår grova brott och att de hamnar i fängelse.

Uppväxtförhållanden – en dålig uppväxt är en riskfaktor för att falla i kriminalitet. Barn till skilda föräldrar och barn som växer upp i våldsam familjemiljö, kanske med alkohol och droger inblandat, löper större risk att hamna snett. Övergrepp, misshandel och tidiga debuter vad gäller tobak, alkohol och droger samt ”fel” umgänge och mycket frånvaro i skolan är ytterligare riskfaktorer. Brist på kärlek, tillsyn och omsorg under uppväxtåren kan också spela roll för individens framtid.

Förhållanden kopplade till ursprungslandet eller barndomen – traumatiska händelser (krig, förtryck, våld, tortyr, naturkatastrofer etc) är icke försumbara faktorer att ta hänsyn till vad gäller brottsbenägenhet.

Diskriminering – statistiken är talande och ger bevis på att människor som är föremål för rättsprocess diskrimineras utifrån faktorer som etnicitet, ursprung, kultur och religion. Statistiken brukar gälla registrerade för misstanke om brott. Strukturell diskriminering påverkar sannolikheten för personer med olika ursprung att rapporteras och registreras som misstänkta för brott – både skyldiga och oskyldiga.

Faktorer som INTE är risker:

Etnicitet
Religiositet/ateism
Geografisk bakgrund
Föräldrarnas födelseort

Kön – statistiken visar att män är kraftigt överrepresenterade i brottsstatistiken (endast var femte misstänkt brottsling är kvinna). Det finns också tydliga indicier på att kvinnor begår mindre andel våldsbrott än vad män gör. Stöld, snatteri, mened och falskt åtal är typiskt ”kvinnliga” brott. Narkotikabrott, rån, sexualbrott samt hot- och våldsbrott är typiskt ”manliga” brott.

Ålder – unga människor begår brott i större utsträckning än äldre. Även brottsutsattheten är större bland unga.

Det förekommer ständigt diskussioner om huruvida kulturkonflikter mellan kultur i ursprungsland och ankomstland är en förklaring till brottslighet. Det är viktigt att poängtera att den svenska forskningen inte har funnit något samband mellan kulturkonflikter och kriminalitet.

Det finns forskning som visar på att invandrare, och framförallt utomeuropeiska invandrare, i högre grad anmäls för brott och dessutom döms hårdare. Christian Diesen, professor i processrätt vid Stockholms universitet, menar att särbehandlingen inte har sin bakgrund i medveten diskriminering, men att det finns fördomar och ”en professionell misstänksamhet” inom polisen gentemot invandrare. Dessutom finns det belägg för att polisen väljer att prioritera och rikta sina resurser mot områden där det ger utdelning. Dessa områden är utanförskapsområden, där majoriteten är människor med invandrarbakgrund. Detta får till följd att svenskar i större utsträckning än invandrare undkommer anmälningar och förundersökningar. Att vara invandrare är dessvärre en belastning såväl när man misstänks som utsätts för brott. Diesen utvecklar sitt resonemang:

Misstänkta invandrare utsätts för negativ särbehandling i varje led av rättsprocessen

Det sker en särbehandling i flera led. Och då blir konsekvensen att det blir strukturell diskriminering

I forskarrapporten Likhet inför lagen? har man gått igenom flera tusen fall. Resultatet av studien visar på att invandrare oftare blir anmälda för brott. Vi kan också se att invandrare utreds mer ingående och under längre tid. Det finns bevis för att invandrare, jämfört med ”svenskar”, häktas oftare och att häktade invandrare sitter häktade längre tid än ”svenskar”. Människor med invandrarbakgrund åtalas i högre utsträckning, och när domen fastställs döms invandrare oftare och de beläggs dessutom med hårdare straff än ”svenskar”.

Majoriteten av människor begår inte brott. Det finns mängder av riskfaktorer när det kommer till att finna orsaker till kriminalitet hos individer. Det är viktigt att ha i åtanke att etnicitet, religion, och ursprung INTE utgör någon av riskfaktorerna. Forskning har inte heller funnit belägg för att kultur skulle utgöra en riskfaktor.

Tyvärr är det fakta att invandrare oftare uppfyller flera av kriterierna för de ovan nämnda riskfaktorerna. Att invandrare dessutom bedöms annorlunda än ”svenskar” bidrar naturligtvis också till överrepresentationen.

*KASAM = Känsla Av SAMmanhang – begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet är viktiga ingredienser i begreppet KASAM

Fördjupning:

Kriminalvården: Orsaker till kriminalitet (Sammanfattningsrapport från 2014)

Kriminalvården: Begåvning och brottslighet bland svenska män

Karolinska Institutet: Känsla av sammanhang påverkar upplevelsen av livskvalitet

Karolinska Institutet: Forskare försöker bryta onda cirklar

Missbruket boven bakom kriminalitet

BRÅ: Brottslighet bland personer födda i Sverige och utlandet

Jerzy Sarnecki: Är rättvisan rättvis?

Sambandet mellan ungdomsarbetslöshet och brottslighet

Därför blir vissa våldsbrottslingar

IFAU: Utbildning och brottslighet – vad hände när man förlängde yrkesutbildningarna på gymnasiet?

BRÅ: Barns väg till kriminalitet

Ungdomar och brott – en intervju med Jerzy Sarnecki

Likhet inför lagen?

I fokus, Krönikor

FASCISM TAR FORM

En krönika av Pernilla Zethraeus

Från att ha varit ett parti ingen ville samarbeta med, stod SD nyligen i talarstol på regeringens presskonferens och presenterade satsning på höjt ROT-avdrag. Inte mycket till reform kanske, men ännu en symbolisk markering om var makten ligger. Bilden av SD som ett parti i regeringen har befästs i åratal. Idag höjer väl knappt någon på ögonbrynen över att M, KD och L gett dem den platsen.

Nog kan vi rycka uppgivet på axlarna över att detta gamla heilande, bokbrännande, trollmakar-parti placerats i regeringspolitikens frontlinje. Det är väl känt att deras väg till makten kantats av högvis av antijudiska, antimuslimska och HBTQI-fientliga uttalanden. Visst kan vi möta det med trött ironi, men när demokratin är i fara måste vi ändå ha kvar orken att ifrågasätta det som normaliserats.

Dagens ETC avslöjade att Sverigedemokraterna drivit fram åsiktsregistrering och utrensningar inom Regeringskansliet. Där finns en svart lista över misshagliga tjänstemän. ”Jag har alltid listan med mig”, säger SD-toppen Björn Söder till Dagens ETC, som enligt samma artikel öppet anklagat opolitiska tjänstemän för att egentligen vara aktivister med partipolitisk agenda. Flera utpekade bekräftar att de hamnat i en ”frysbox” efter att ha fått direkta frågor om vad de röstar på. Återigen är det Tidöregeringens regeringskansli vi talar om, där SD håller i taktpinnen.

Vi ser vår omvärld, där extremhögerpartier vid makten monterar ner demokratin, i täten går USA, med rättsvidriga massdeportationer och häxjakt på journalister, statliga tjänstemän och åklagare.

Värre är att alla inte längre ser demokrati som det bästa av statsskick. Har man svikits av samhället och ramlat rakt igenom skyddsnäten kanske man i brist på annat sätter sitt hopp till en stenhård, rasistisk agenda. 53 procent i USA anser, som en jämförelse, att Trump är på rätt väg.

Tillvänjning pågår. Regeringen är en del av den. Vi kan till och med säga att de lånar sig till fascistiska idéer.

För oss andra gäller det att hålla upp ett attraktivare samhällsalternativ. Visst går det att kraftsamla för att bygga upp välfärden igen? Och, ja, det kan ske utan att delar av befolkningen pekas ut som icke önskvärda.

Välfärd för alla lirar med allas lika värde. Ett fungerande kontrakt mellan samhälle och medborgare är en grundpelare i en stark demokrati. Dit hör också värderingar om allt från tillit och medmänsklighet till det fantastiska kitt vår folkbildningstradition utgör. Här finns kanske demokratins urkraft idag?

I alla händelser är den vägen betydligt mer sympatisk än Tidöfascism.

Krönika av Pernilla Zethraeus

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Artiklar

Extremhögern avslöjar sig själva, igen

Avsky mot sossar, ’vänstern’ och skrämselpropaganda mot immigranter avslöjar extremhögern. Igen. Återigen är SD helt öppna med sin tro om ’folkutbyte’ — vilket är exakt likadan som i alla vitmakt-grupper och i nazism.

Nu kan ingen tvivla längre.
Nu kan ingen försöka bortförklara eller vara ’apologet’ med tomma undanflykter, bortförklaringar, ’whataboutism’.
Nu kan ingen längre tillåtas normalisera eller förringa avskyn, fientligheten, hatet i SD:s ideologi.

SD normaliserade först rasism. Nu normaliserar de nazism.

Den här reklambilden från SD vi visar nedanför är glasklar, rasistisk propagandalögn som är rakt av kopierad från nazister.

SD menar de är rädda för det som står i texten i deras propagandabild. Texten i den och lögnerna från SD:s påverkansavdelning som TV4 avslöjade är helt central och det primära fokuset i SD:s nutida och dåtida principprogram. SD uppviglar helt öppet nu gentemot alla immigranter och mot alla som röstar ’vänster’ eller på S.

SD är öppna i sin egen reklamkampanj med att SD är extremhöger idag, år 2025.

Krönikor

Som Kejsarens nya kläder

Krönika av Pernilla Zethraeus

Jag minns en tid då landshövdingeutnämningar var okontroversiella.

Den tiden är ett minne blott, i och med utnämningen av förtalsdömda Carina Ståhl Herrstedt (SD). Tillsättandet av Gävleborgs nya landshövding har pressats igenom, trots stora protester. Det är något nytt.

Sverige dras isär politiskt och ekonomiskt. Ett bråk om en landshövdingeutnämning kan tyckas futtigt, men gränser förflyttas på många områden nu, det här är ett till.

Tidigare politiska samförståndskultur kring utnämningar fanns inte där av en slump. Den var en av många små byggstenar i ett avancerat, komplext och skört demokratibygge. Därför vill ytterhögern rasera det.

Man kunde tro att regeringen helt enkelt gjort en miss. Att de glömt kolla Ståhl Herrstedts vandel innan hon utsågs. Om de missat hennes förtalsdomar, antisemitiska och homofientliga mejl (som hon själv beskrivit som ”lite halvkul”) kunde de kanske förmås att ta omtag?

Oppositionen har i två riksdagsdebatter lyft ärendet. Regeringen svarade med att gå till attack. Påhejade av SD, utslungades: ”lågt”, ”lågvattenmärke”, ”osmakligt”, ”mobbning” och ”respektlöst” om en förvånad opposition. För vad? För det faktum att Ståhl Herrstedts värderingar oroar och skrämmer invånarna. För att Sd har ett tungt rasistiskt bagage. Varje tidigare regering skulle ha undvikit en sådan utnämning. Inte denna.

Hat och hot är ett gigantiskt samhällsproblem. Ett hatbrott anmäls var tredje(!) timme i Sverige. Samhällsföreträdares åsikter normerar. Vi hade behövt en regering som satte ned foten mot rasism. Istället legitimeras rasism och kritikerna avfärdas. Där rök den sista resten av den gamla konsensus-andan.

Frågorna kvarstår. Hur ska SD-hövdingen kunna nätverka med rasism-drabbade företagare? Med den mångfaldspräglade utbildningssektorn? Med Pride-arrangörerna, vars årliga festivaler vår tidigare landshövding invigt, medan SD kallat Pride för ”freakshow” och kallat homosexualitet ”onaturligt”? I nämnda riksdagsdebatt valde landets ledning helt enkelt att prata om Ståhl Herrstedts erfarenhet, ledaregenskaper istället, precis som i sagan ”Kejsarens nya kläder”.

Den SD-stödda regeringen ber alltså i praktiken Gävleborgs oroliga HBTQI+-personer, rasifierade och principiellt kritiska att bita ihop och titta åt ett annat håll.

Så relativiseras rasism. Så flyttas gränser. Så sås split. Så normaliseras rasism och homofobi. Så väntas vi blunda.

Det är förvånande hur enkelt det sker. Hur snabbt mur efter mur mot extremhögern rivs. Hur polariseringen mot vänster befästs och hur de grälsjuka attackerna från regeringshåll i frågor där samförstånd borde råda, cementerar det nya, bittra, oförsonliga — och i förlängningen — antidemokratiska samtalsklimatet.

Krönika av Pernilla Zethraeus

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

KD:s eskalerade muslimhat

Kristdemokraterna är det parti i Tidöregeringen som, på många punkter, ligger närmast Sverigedemokraterna. En sak som numera förenar KD och SD är avskyn mot muslimer.

I grunden har KD och SD skilda ideologier vad gäller humanism, etik och människosyn. KD har historiskt sett värnat familjer och värderingar. På senare år verkar KD ha tappat bort sin ideologiska kompass.

På KD:s hemsida läser vi:

”Kristdemokrati står för demokrati byggd på kristen människosyn och värdegrund. Vi sätter människovärdet och familjen högt, och motarbetar alla former av totalitarism.” (Källa: Kristdemokraternas hemsida)

”Solidaritet kan definieras som den medmänsklighet och kärlek som utgår från den gyllene regeln – allt vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem. Vi vill värna alla människors liv, frihet och värdighet, oavsett geografiskt avstånd. Vi vill solidarisera oss med de svaga och förtryckta, sträva efter social rättvisa, utjämna strukturella orättvisor och skapa en rättvis fördelning av samhällets goda. Alla räknas och omfattas av samhällsgemenskapen. Detta kallar vi för solidaritetsprincipen.” (Källa: Kristdemokraternas hemsida)

I takt med att SD har vuxit, och varit ledande i skrämselpropagandan om islam och muslimer, har det banat väg för KD att flytta fram positionerna vad gäller muslimfientlig retorik. Alltsedan 2018, då den första motionen om att stoppa offentliga böneutrop skrevs av Christian Karlsson och Hans Eklind, och Ebba Busch uttalade sig offentligt om att ”böneutrop inte hör hemma i Sverige”, har KD blivit alltmer explicita vad gäller islam och muslimer. KD:s nya hållning är populistisk och kan vara ett sätt att försöka stjäla väljare från SD. Problemet är att den misstänkliggör en religiös minoritet.

I motionen som årligen återkommit används argumentet att religionsfrihet skulle innebära ”frihet från religion”, dvs att vi inte ska behöva utsättas för religion i det offentliga rummet. Detta argument har Motargument bemött många gånger. Det finns inget i grundlagen, Europakonventionen, som står över svensk lag, FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna eller Diskrimineringslagen som uttrycker att vi skulle ha rätt att slippa religion i offentligheten.

Det var också 2018 som partiledare Ebba Busch för första gången uttryckte att KD vill förbjuda böneutrop. I en debattartikel i Expressen skrev hon och Lars Adaktusson bl a följande:

”För Kristdemokraterna är religionsfriheten central. Den är grundlagsfäst och ska så förbli.” (Källa: Expressen)

Debattartikeln är motsägelsefull, då Busch och Adaktusson å ena sidan säger sig värna religionsfriheten, och å andra sidan vill begränsa den.

Vi läser vidare i debattartikeln:

”Religionsfriheten är långtgående och ska värnas. Därför ska det till och med vara möjligt att knacka dörr för den som vill sprida ett religiöst budskap. Men det ska vara lika tillåtet för den boende att stänga den eller inte ens öppna om han eller hon inte önskar att nås av informationen.” (Källa: Expressen)

Motargument påminner om att som grundlagen och andra lagar står skrivna ska ingen behöva utsättas för religiösa yttringar i hemmet.

En av 15 punkter i KD:s ”Handlingsplan mot islamism, extremism och parallellsamhällen” från 2022 proklamerar ”Nej till institutionaliserade och återkommande böneutrop”, återigen med det felaktiga argumentet om vad religionsfrihet skulle innebära.

Likt SD försöker KD att ge sken av att de inte specifikt pekar ut islam och muslimer. Eva-Britt Sjöberg, gruppledare i KD Norrköping, påstår att

”Vi kristdemokrater säger nej till regelbundna institutionella utrop antingen de kommer från moskén, kristna kyrkor eller någon annanstans ifrån”. (Källa: Folkbladet)

Uttalandet är skenheligt mot bakgrund av att det inte finns några andra religiösa grupper i Sverige som önskar rätt till böneutrop.

I en intervju med Dagens Nyheter med rubriken ”Ebba Busch vill att EU betalar för återvandring: Islam måste anpassa sig” utvecklar Busch sin syn på islam och muslimer:

– Om vi inte klarar att stå upp mot ett islam som praktiseras på ett sätt som inte är förenligt med europeiska värderingar, då kommer Europa att gå förlorat. Islam måste anpassa sig, och de som inte är beredda att anpassa sin tillämpning av islam hör inte hemma i Europa eller i Sverige. (Källa: Dagens Nyheter)

Busch raljerar i intervjun om stening av kvinnor som inte bär slöja och att homosexuella kastas ut från höghus, och menar att personer som tycker att detta är rätt inte hör hemma i Europa ska ”flytta tillbaka till Iran eller Sudan”. På frågan om att dessa är brottsliga handlingar svarar Busch:

– Värderingsmässigt, och om islam tar sig uttryck på det sättet. Kontentan är att islam måste anpassa sig till den här bottenplattan, de grundläggande gemensamma värderingarna som gör Europa till Europa, som gör att vi kan leva i tolerans, fred och frihet med varandra. Det kräver också att vissa värderingar inte är valbara. Och är man inte beredd att ställa upp på det, då tycker jag att man ska ha förbrukat sin rätt att befinna sig här. (Källa: Dagens Nyheter)

Ebba Buschs och KD:s retorik är generaliserande och kollektivt skuldbeläggande. Det talas om att muslimer ska anpassa sig eller återvända hem. Det som ”glöms bort” är att islam är inte muslimer och muslimer är inte islam. Det finns många sätt att praktisera islam, och det finns många olika muslimer. Att bedriva häxjakt på islam och muslimer bidrar till ett splittrat och polariserat Sverige. Det är något som inte stämmer, med tanke på KD:s s k ”solidaritetsprincip”: ”allt vad du vill att människor ska göra mot dig ska du också göra mot dem”.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Källor:

Kristdemokraterna: Ideologi och principprogram

Riksdagen: Motion 2018/19:1751 Stoppa offentliga böneutrop

Kristdemokraternas Facebooksida

Expressen: Busch Thor: ”Böneutrop hör inte hemma i Sverige”

Expressen: Böneutropen påminner om islamistiskt förtryck

Folkbladet: Därför säger vi nej till böneutrop

Dagens Nyheter: Ebba Busch vill att EU betalar för återvandring: ”Islam måste anpassa sig”


Lästips:

Motargument: Myt: Religionsfrihet innebär ”frihet från religion”

Motargument: Att förbjuda böneutrop är förbjudet

I fokus, Krönikor

Krönika: Resan till vila

Resan var inte lätt. Den som rider på havet litar inte på fast mark. — gästkrönika av anonym.

Vi kom till Sverige som flyktingar, på flykt från döden. Från dagen vi kom hit har vi kämpat för att klara oss, bygga upp oss själva och bidra till samhället här. Vi studerar, arbetar, sliter och betalar moms och skatter varje dag.

Regeringens migrationspolitik och de högerextremas rasistiska retorik slutar aldrig att smutskasta oss och koppla alla problem i landet till ”flyktingar”.

Jimmie Åkesson och SD har länge beskrivit alla utomeuropéer som en för stor börda för landet, medan en stor andel av Sveriges läkare idag är flyktingar, immigranter. En ansenlig mängd av alla som har utomeuropeisk bakgrund arbetar inom vården, jobbar på apotek, banker, undervisar, kör lastbilar, tåg, bussar, äger matbutiker, restauranger och många andra samhällsviktiga funktioner.

Vi älskar och vi kan le trots allt vi har gått igenom. Vi är fortfarande bra på att drömma och följa våra drömmar.

Den ständiga hatretoriken emot flyktingar leder till utbredd avsky, våld, terrorism och till mord. De hetsigaste kampanjerna styrs och dirigeras av den yttersta högern i Sverige.

De som försvann i Örebro var oskyldiga, de blev mördade i sin skola där de försökte lära sig ett nytt språk för att kunna berätta vem de är.
Må de vila i frid.

Gästkrönika av en anonym författare.

I fokus, Krönikor

KRÖNIKA: Kränkningen är värst

Kränkningen är värst. Det säger tortyroffer, krigsdrabbade, fördrivna från världens krig och diktaturer. ”Den fysiska tortyren var fruktansvärd, men värre ändå var kränkningen”. Hur många gånger har vi inte hört det sägas?

Att avsiktligt tillfogas skada för den man är, sin hudfärg, sin politik, sitt kön, sin härkomst. Att plågas, fördrivas eller dödas av en hånflinande, skadeglad representant för någon förment rättvisa tycks vara det värsta en människa kan utsättas för. Så allvarligt att traumat nedärvs i generationer. Smärta, hunger, lidande, rädsla är inte neutralt. Det är inte smärtan utan dess bakomliggande onda uppsåt som sätter spår.

Den fruktansvärda masskjutningen i Örebro måste kunna ses i den kontexten. 

I skrivande stund sägs inget styrka ideologiska motiv hos gärningsmannen. Men vi vet att han ändrat efternamn från Simon till Andersson, hade licens för flera vapen, bytte om till militärliknande kläder. Vi vet också att dådet skedde på en skola med många utlandsfödda, med tyngdpunkt på svenska som andra språk den aktuella dagen. Han tycks ha valt offer med icke-nordiskt utseende. Hans vardagsliv syntes tillbakadraget och oantastligt. Mönstren känns igen från Breivik, Mangs, Ausonius med flera rasistiska serieskyttar. Signaleffekten är tydlig. 

Resten blir i nuläget spekulationer. Vi måste ändå våga se att västvärldens flyktingfientliga vindar utgör en grogrund för rasistiskt våld. Vi måste se att rasifierade personer känner rädsla och otrygghet i sitt eget land. Antalet anmälda hatbrott ökar. Rasistiska gliringar är mångas vardag. 

Rasismen har på kort tid blivit politiskt etablerad. Det passerar nästan obemärkt när regeringen säger att Sverige ska ta emot dem som är ”lika oss”. Asylinvandringen är i det närmaste strypt. Även svenskfödda, prydligt skötsamma medborgares rätt att vistas här ifrågasätts – bara för att deras föräldrar flydde hit en gång. 

Sverigedemokrater har strösslat med antisemitiska, antimuslimska och nazistiska uttalanden. Deras troll hetsar och inspirerar alltjämt ytterhögern. I Tyskland ger sig högerextrema AFD (som väntas göra rekordval) handgripligen på människor. I USA ser vi en framväxande oligarki med en heilande Elon Musk. Självklart påverkar omvärlden oss i Sverige. Rasisthögern läser av samhällsklimatet och bröstar upp sig. Rasifierade känner sig allt obekvämare. 

Säkert kan Örebromördaren beskrivas som en ensam man med psykiska problem, egentligen snäll och så vidare. Det är sympatiskt att försöka förstå personen bakom skjutningen. Men vi får inte missa att se skogen för bara trän, så att säga. Det är tydligt att dådet var väl förberett och valet av offer inte en slump. Vi måste sätta in det i en samhällelig kontext och förstå dess konsekvenser, även om polisen inte hittar bevis för ideologiska motiv. 

Kränkningen är värst som sagt. Den medvetet tillfogade skadan för att man är vänster, svart, homosexuell, jude, muslim. Vidden av det känner vi till genom ett oändligt antal vittnesmål från offer för politiskt våld. Ovanpå det sprids rädslan och känslan av att vara ovälkommen.

Låt oss därför tala rasism när vi vill förstå den fruktansvärda masskjutningen i Örebro. Rasifierade personer känner av den, oavsett hur gärningsmannen tänkt.
Motgiftet är inte att bagatellisera rasistiska mönster eller sopa dem under mattan. Motgiftet är att alltid försöka skapa ett inkluderande ”vi”, där alla i Sverige känner sig välkomna.

Krönika av Pernilla Zethraeus. Innehållet i krönikor står krönikören själv för.

I fokus, Krönikor

Ytterhögerns korståg mot ”Woke”

”Ingen” vill längre vara ”woke”, sägs det i media. Detta innan gemene svensk ens hunnit uppfatta vad det är.

Uppmaningen ”woke” kommer från USA:s medborgarrättsrörelse under tidigt 1900-tal. Ordet förekom ännu tidigare i bemärkelsen ”vaken”, ”uppvaknande”.

Detta då när svarta — med slaveriet i färskt minne — lynchades av självutnämnda nazistgarden och portades från stora delar av samhället genom förhatliga ”whites only”-skyltar. USA:s stenhårda raslagar försatte miljontals människor i livsfara, fattigdom och förnedring. ”Stay woke” var en uppmaning att se, uppmärksamma och reagera. Ett rop på rättvisa och lika rättigheter.

Ordet ”woke” tog ny fart under Black-lives-matter-rörelsen på 2010-talet, efter att polisingripanden lett till dödsfall bland svarta. Därefter har begreppet vidgats till kamp mot annan diskriminering, normkritik och även klimatfrågor.   

Idag bedriver ytterhögern ett internationellt korståg mot ”Woke”. Det bekrigas med samma kraft som islam, liberalism, ”mångkultur” och ”politisk korrekthet”. Smala debatter ska ge sken av att traditionella luciatåg är hotade, eller att någon förment vänsterideologi håller på att ta över samhällsinstitutionerna. Donald Trump och Viktor Orbán står i främsta ledet. ”Allt woke blir skit”, säger Trump. Tankesmedjan Timbro kallar ”Woke” för extremt och destruktivt.

Plötsligt är fienden: feministisk snöröjning i Stockholm, cykelbanor i Tyskland, icke-binära lucior och sagotanter, under ett importerat begrepp vi saknar relation till och rötter i. Det förlöjligas och förminskas. Exemplen är tänkta att skrattas åt. ”Kulturkriget” kommer från USA. Även Trump skuggboxas mot sagotanter. Arvet efter Martin Luther Kings och Rosa Parks mäktiga och viktiga medborgarrättsrörelse vore väl en för tuff motståndare att ge sig på. Än i alla fall.

Men när Trump säger att ”allt woke blir skit” är det hundra år av medborgarrättskamp — sprungen ur en tid då mängder av svarta kroppar dinglade från träden i södra USA — som han trampar på. Det är ingen slump.

Vad mer vill då ytterhögern knäcka med sitt anti-”woke”, utöver antirasism, antidiskriminering och miljöengagemang? Public Service? Aborträtten? Välfärdssystemet? Minoriteters rättigheter?

Ja – ni vet ju svaret. Dags att, just det, vara lite vaken på vad man retirerar från när nu ”alla” påstås backa från ”Woke”.

Allt medan gemene svensk förvånat undrar vad som pågår.  

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Krönikor

Weimers (SD) statliga torpeder…

Krönika av Pernilla Zethraeus, ny medarbetare hos Motargument.se

EU-parlamentarikern Charlie Weimers (SD) lanserade för en tid sedan det uppseendeväckande förslaget att Sverige med hjälp av Israel och USA borde söka upp och ”likvidera gängledare” i andra länder.

Utspelet, som redan börjat falla i glömska, skulle kunna vara en testballong: ett förslag flertalet väljare väntas ogilla, men som är avsett att så ett frö. Sådana förslag mosas i debatten, självdör men kan återuppstå långt senare i ny tappning när opinionen vants och det politiska landskapet ändrats.

Weimers likvideringsförslag mottogs närmast med gäspningar. Det är anmärkningsvärt med tanke på hur ljumt SD-ledningens avståndstagande från utomrättslig avrättning lät, dessutom med tillägget att Weimers ståndpunkt är ”fullt förståelig på ett känslomässigt plan”. Var det allt, liksom?

Frågan borde egentligen vara hur brott ska bekämpas och vilket rättssystem vi vill ha. Vissa länder har ibland ”löst problem” på Weimers vis. Inte Sverige, som istället försökt få andra länder att utlämna svenska brottslingar så de kan lagföras här. Ett starkare internationellt polis- och rättssamarbete kanske kan behövas, liksom ett aktivare svenskt arbete mot bedrägeribrott och välfärdsbrott. Kunder, kommuner och regioner står idag närmast skyddslösa.

Weimers löser inget av dessa problem. Han har bara levererat ännu ett tröttsamt Sverigedemokratiskt tjuvnyp mot immigranter som grupp – denna gång genom att så grovt vilja kränka rättssäkerheten att man kippar efter andan.

Tiden lär utvisa hur seriöst kravet på statliga torpeder på utländsk mark i fredstid är. Vred sig Sverigedemokraternas ledning i plågor över Weimers tilltag? Eller gillar de utspelet som rasistisk hundvissla och testballong från ett parti som på sikt vill vänja opinionen vid tanken på dödsstraff och/eller summariska processer som en del av svensk rättsskipning?

Weimers har tunga uppdrag — vice ordförande i ”EU:s utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor” — tycks i alla fall sitta i orubbat bo, så den som lever lär få se.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Varje skribent ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

SVT: Charlie Weimers (SD): Likvidera Rawa Majid