Denna bok gör överskådliga sammanfattningar av grundläggande företeelser i 1800-talets politik – som vissa grupper reagerade emot allt mer. Dessa grupper började utveckla vad som senare kom att bli fascism. Åren mellan de två världskrigen drabbas flera länder av pogromer och stöttrupps-fascism. Författaren Arthur Rosenberg skrev boken vid den tiden och bokens översättning är nyligen moderniserad, av Kristian Borg, och nyutgiven på Verbal Förlag.
Fascismen som massrörelse – omslag formgivet av Kolbjörn Guwallius.
Boken är intressant och väcker en hel del tankar. Särskilt känns beskrivningarna av den ‘nya’ konservativa protektionismen och motståndet mot dåtidens liberalism intressant, då jag kan göra paralleller till nutid. Jag gissar att det i överförd bemärkelse går att göra många jämförelser från denna historik-genomgång, till Pegida och Hogesa i Tyskland och till ryska ”patriot-marscher”.
Antagligen är allt detta tidlösa fenomen, och tyvärr återkommande, så jag tror att många fler behöver uppdatera sig på grunderna. Med hjälp av sådana här böcker kan man få inspiration till fler idéer, argument och fler aktiviteter och initiativ emot organiserat hat.
Man behöver hela tiden ha i åtanke att boken publicerades 1934 och att författaren skrev det ur sitt personliga, ideologiska perspektiv; marxistisk tolkning. Det är ändå olika tydliga infallsvinklar på fascism och på organiserade pogromer mot judar och romer i Ryssland, Österrike-Ungern, Italien, Frankrike, England och vad som sedan skulle ske även i Tyskland.
Förordet som Håkan Blomqvist skrivit i nutid, är utmärkt att ha med sig som förklaring. Jag återvände till det då och då under läsningen, för att inte glömma kontexten.
”Fascismen som massrörelse” är verkligen läsvärd och det känns som att den skulle kunna vara otroligt användbar och nyttig för alla de som funderar kring taktik, metoder till politik, aktivism och argumentation emot de åsikter och strömningar som idag, i nutid hetsar och anstiftar till våld och organiserar sig.
Arthur Rosenberg förlorade sitt jobb, emigrerade och avled 1943, i New York.
Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på sexism. Vi fortsätter med antisemitism.
”Antisemitism är en viss uppfattning om judar som kan uttryckas som hat mot judar. Retoriska och fysiska uttryck för riktas mot judar och icke-judar och/eller deras egendom, mot judiska gruppers institutioner samt religiösa byggnader och platser.”
”En samling attityder och diskurser om judar som bland annat handlar om negativa differenser och uteslutning, om förträngningar, projektioner och fantasier. Vad som skiljer antisemitismen från andra liknande rasistiska och främlingsfientliga diskurser är dess långa historiska roll i den västerländska civilisationen och speciellt de starka inslagen av tro på judarnas makt, moraliska mindervärdighet och ondska. Antisemitism kan inte tolkas eller förstås utan att det sätts in i ett historiskt sammanhang.”
Begreppet antisemitism är en sammansättning av förleden ”anti-” (mot), mellanleden ”semit” (användes regelmässigt under rasbiologins storhetstid för att klassificera nedanstående folkgrupper i Mellanöstern och Afrikas horn) och efterleden ”-ism” (ideologisk inriktning) och innebär rasism/hat gentemot judar, såväl ur etnisk som religiös kontext.
Det var tysken Wilhelm Marr som 1873 lanserade företeelsen och antisemitismen var en del av dåtidens ”rasvetenskap” och rasistiska föreställningar. En indelning av antisemitism i fyra historiska grundformer presenteras i boken ”Was ist Antisemitismus?” (Wolfgang Benz 2004):
Kristen antijudaism – fokuserar på kritik mot religionen
Modern/rasistisk antisemitism – fokuserar på etniciteten
Antisionistisk antisemitism – fokuserar på motstånd till den etnisk-religiösa nationalismen, dvs används som kritik mot sionism
Det förekommer diskussioner, liksom det gör för islamofobi, kring huruvida antisemitism, ska betraktas som en form av rasism. De som motsätter sig att antisemitism skulle vara rasism hänvisar till religionen. Inom forskningen har antisemitism kommit att innefatta individ- och samhällsnivå, dvs såväl individuella och kollektiva handlingar som handlingar. För att överbrygga eventuella oenigheter om huruvida antisemitism ska betraktas som rasism har sociologen Helen Fein beskrivit antisemitism på följande sätt:
”Antisemitism är en bestående latent struktur av föreställningar fientliga mot judar som kollektiv, vilka på det individuella planet manifesteras som attityder, i kulturen som myter, ideologi, folkliga traditioner och bildspråk, samt i handlingar som social eller legal diskriminering, politisk mobilisering mot judarna och kollektivt eller statligt våld, vilket resulterar i och/eller syftar till att fjärma, driva bort eller tillintetgöra judar just för att de är judar.”
Nazipropaganda i det ockuperade Polen 1942.
Antisemitism har existerat sedan medeltiden
Företeelsen antisemitism, ett samlande begrepp för judehat, har flera hundra år på sitt europeiska samvete. På medeltiden utsattes judar för attacker utförda av kristna kyrkan. Det mest dokumenterade, och välkända, exemplet på antisemitism är Förintelsen, folkmordet på 6 miljoner judar under andra världskriget, iscensatt av Adolf Hitler och Nazityskland. Nazisterna såg judar som ett hot mot den s k ”ariska rasen” och dess överlevnad. På senare tid har antisemitismen i Europa ökat, något som inneburit att allt fler judiska institutioner utsatts för attacker samtidigt som judiska slagord vid demonstrationer har blivit allt mer förekommande.
På Svenska kommittén mot antisemitism (SKMA):s hemsida kan vi läsa en del om vilka förklaringar till antisemitism som kan tänkas finnas. Det finns ingen enskild orsak till antisemitism, utan man brukar tala om ett antal – den judefientliga tanketraditionen som utvecklades inom kristendomen och faktumet att judar inte erkänner Jesus som Messias är vedertagna förklaringar till antisemitism. Den kristna läran anser att judendomens existens skulle ha upphört i samband med Jesu födelse. Under de första århundradena efter Kristus skapades en antijudisk teologi som gav judarna skulden för korsfästelsen av Kristus.
Under medeltiden stiftades diskriminerande lagar gentemot judar. De religiösa och ekonomiska rättigheterna begränsades. Judegetton bildades och särskilda kläder och kännetecken infördes för att särskilja judar från kristna. Med tiden skapades fler och fler anklagelser och myter kring judar. Exempel på myter är att judar skulle vara Djävulens redskap som utförde ritualmord på kristna barn och förgiftade brunnar. På så sätt fick judarna skulden för pesten. Anklagelserna svartmålade judar såsom ondskefulla och farliga – och därmed mindre mänskliga.
Antijudisk propaganda 1942.
Politiska konflikter, ekonomiska kriser och sociala motsättningar gav den moderna antisemitismen bränsle i början av 1900-talet. Industrialismen med tillhörande militanta nationalism, bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland, första världskriget, massarbetslöshet, svaga demokratier och Depressionen var alla bidragande orsaker till den politiska extremism och att antijudiska strömningar och konspirationer exploderade.
Efter Förintelsen hade antisemitismen svårt att få fäste, folkmordet på judarna gjorde att judehat inte ansågs rumsrent. Icke desto mindre har den antijudiska tanketraditionen hela tiden funnits där och myter och konspirationsteorier har levt kvar. Judefientlighet har förekommit i såväl nazistiska/högerradikala grupperingar som i Sovjetunionen och andra kommunistiska stater i Östeuropa, där vi kunnat bevittna mången antijudiska politiska kampanjer.
Antisemitism i Mellanöstern
Konflikterna i Mellanöstern i allmänhet, och Israel-Palestinakonflikten i synnerhet, liksom kriget i Irak och den globala terrorismen, är några orsaker till den antisemitism vi ser idag. Mycket av antisemitismen idag har sitt ursprung i fördomar och gamla myter och konspirationer som lever kvar. Enligt BRÅ (Brottsförebyggande rådet) har många antisemitiska hatbrott i Sverige sin orsak i hur människor ser på konflikten i Palestina. Det är viktigt att poängtera att kritik av Israels politik och agerande inte är antisemitism. Däremot kamoufleras ibland antisemitism som ”israelkritik”, på samma sätt som att muslimhat ibland kamoufleras som ”islamkritik”.
Antisemitismen vi idag kan se i muslimska och arabiska länder har ett flertal orsaker. Under medeltiden var judehatet hos muslimer inte lika utbrett som hos kristna, även om det förekom fördomar gentemot judar också hos muslimer. I slutet av 1800-talet ”exporterade” kristna församlingar i Mellanöstern den europeiska antisemitismen. Den ökade judiska invandringen till Palestina och det sionistiska projektet (bildandet av Israel), plussat med Nazitysklands propaganda, arabnationalismens framväxt och den europeiska kolonialismen samt det slutgiltiga utropandet av Israel 1948 bidrog till att den muslimska antisemitismen ökade.
Orsaken till att judehatet kvarstått är den eviga Israel-Palestina-konflikten och faktumet att många länder i Mellanöstern brister i både demokrati och yttrandefrihet. Flera mellanösterndiktaturer sprider officiellt antisemitism. Den radikala islamismen är en starkt bidragande faktor till den muslimska antisemitism vi kan se idag. Också religiösa grupperingar i Europa och andra delar av världen påverkas av den radikala islamismens propaganda. Förklaringar till detta kan möjligen hittas i politiskt, socialt och ekonomiskt utanförskap.
Antisemitisk graffiti i Oslo 1941.
Än idag är antisemitismen en drivande kraft i de samtida högerextrema och ultranationalistiska partier och rörelser vi kan se i Europa. I den så kallade vit makt-rörelsen är judehatet fortfarande kärnan i ideologin. Vi kan idag se två former av högerextremism; den ena med antisemitism som fokus och den andra med islamofobi som fokus.
Antisemitiska myter och konspirationsteorier
Det har genom alla tider förekommit massor med myter och konspirationer om judar. Några av de vanligast förekommande är att:
judar är giriga
judar mördade Jesus
judar styr över media och världsekonomin
alla judar ansvarar för Israels politik på Gaza
1979 såg konspirationsteorin ZOG (Zionist Occupation Government) dagens ljus. Det är, framför allt, antisemitiska, nazistiska och ultranationalistiska rörelser som hävdar att judarna i hemlighet styr ett givet land (oftast åsyftas andra länder än Israel) och att landets regering blott är en marionettregering. Teorin går ut på att judiska organisationer styr media, bankväsende, regering, militär, domstolsväsende och polis på ett diskret och ”omärkbart” sätt.
En ständigt återkommande konspirationsteori är den om Rothschild, en berömd bankfamilj, som ska symbolisera judisk makt och global sammansvärjning. Denna konspiration har fått nytt liv och används flitigt i antisemitisk propaganda än idag.
Skyltfönstret till en bokhandel (oktober 1941) som dessutom skyltar med antisemitisk litteratur.
Sions vises protokoll, som har visat sig vara en lögn, har saluförts på Adlibris hemsida fram till 2013, och på Bokus.com fram till så sent som 2014. Protokollet, som används flitigt i antijudisk propaganda före, under och efter andra världskriget, har lögnaktigt påståtts vara ett dokument från sionistkongressen 1897 i Basel. Dokumentet sägs innehålla bevis för den påstådda judiska sammansvärjningen och det planerade världsherraväldet. Så sent som 2005 presenterade Iran en nytryckt engelskspråkig utgåva av dokumentet.
Ett verktyg för antisemitismens fortlevande är förintelseförnekare, dvs människor som inte accepterar de bevis som finns för folkmordet på judar under andra världskriget. Det finns grader av förintelseförnekelse, en del avfärdar hela Förintelsen, andra menar att det var långt färre judar som mördades. De väljer att kalla sig själva revisionister. Förintelseförnekelsen började i samband med Nazitysklands fall, då tidigare förespråkare för judeutrotning ifrågasatte såväl fynd från koncentrationslägren som överlevares berättelser.
Med tanke på hur historien gjort antisemitismen en otjänst är det märkligt att det fortfarande förekommer judehat. All rasism är oförlåtlig. Konspirationerna, myterna och förintelseförnekare gör att antisemitismen kan fortleva.
De senaste dagarnas hårda kritik mot Svensk Israel Information (SII) och tankesmedjan Institute for Security & Development Policy (ISDP) av Samuel Nudel, SKMA och Expo har, milt sagt, inte uppskattats av de kritiserade och deras meningsfränder, men är likväl en pricksäker, saklig och rättvis kritik. Detaljerna i kritiken tänker jag inte gå in på så mycket, men jag rekommenderar att man själv läser vad Samuel Nudel och Expo har skrivit. I korthet går det ut på att SII jobbar mot antisemitism men rekommenderar, och publicerar, ändå en muslimhatare vid namn Raphael Israeli. Dessutom har ISDP bjudit in densamme. ISDP använder samma dåliga ursäkt för sin inbjudan av en antimuslim som vi sett vissa muslimska organisationer göra när de bjudit in antisemiter, nämligen den att personen i fråga inte är där för att prata om detta utan om något annat, ett förfarande som givetvis är oacceptabelt.
Man kan undra varför folk är mot rasism mot sin egen grupp men själv utövar rasism mot en annan grupp. Hur tänker sådana människor? Är svaret så enkelt att det handlar om egoism och vi-och-dom-tänk? Oavsett hur de tänker så frågar jag mig själv: är man antirasist om man är emot rasism mot sin egen grupp men inte mot andras? Eller emot rasism mot vissa grupper men inte mot andra? Svaret är egentligen självklart: nej, de är inte antirasister. En antirasist är en person som är emot rasism. Punkt. Inga undantag. Det vore absurt att ha en definition på antirasist som en person som är mot vissa typer av rasism men för andra typer av rasism. Det säger sig självt att den personen inte är antirasist. Med den absurda definitionen av antirasist så är Sverigedemokraterna, Svenskarnas Parti och Svenska Motståndsrörelsen också antirasister då de är mot rasism av vita svenskar. Är SD, SvP och SMR antirasister? Jag tror att ni läsare har samma svar som mig på den frågan.
Nej, att vara emot rasism mot en eller flera grupper, men inte mot alla grupper, är inte att vara antirasist. Den enda logiska slutsatsen blir alltså att det endast finns en antirasism och att det är den konsekventa antirasismen. Trovärdigheten faller hos folk som är emot muslimhat men samtidigt är antisemiter och folk som är emot antisemitism men samtidigt är muslimhatare.
Konspirationsteorier handlar om att försöka ”avslöja” de personer och förmenta intressen som styr världen. I första delen gick jag igenom hur konspirationsteorier utgår från avvikelser från det normala i deras metod. Här ska jag gå igenom hur de använder metoden ”connect the dots”, att binda samman punkterna, för att hitta de personer som ”styr” i världen, dvs hur de med grund i riktiga och påhittade kontakter mellan personer utläser en konspiration.
Klicka för större bild.
Att studera personkontakter är en av grundstenarna i såväl journalistik som historievetenskap. Precis som med avvikelserna jag skrev om i del ett av serien, är metoden att studera kontakter mellan personer inte fel i sig, men fungerar som hjälpmedel, inte som ändamål.
Om man inte tar reda på hur de olika personerna man studerar egentligen tänker, och sätter in det i ett sammanhang, då blir det bara fel.
Metoden de använder är i sig enkel. Du tar en person. Du kartlägger dennes kopplingar; vilka de känner och vilka de personerna, i sin tur, känner. Du kollar på vilka bröllop de deltar i, och vilka som besöker dessa, samt vilka besökarna känner och vilka bröllop de har besökt. Du kartlägger styrelsemedlemmarna i bank A och de i bank B och ser att personen X jobbar i bank A men har en släkting vars fru (!) känner en som försvarade bank B. Då kan det bli ett av bevisen för att bank A och B hör ihop, om man nu vill bevisa just detta. På så sätt är det enkelt att bevisa i praktiken vad man än vill bevisa.
Se bilden till höger och tänk er att vart namn är en punkt, så förstår ni varför det kallas ”connect the dots”.
NNDB-mapper
För att förstå metoden ska ni kika på NNDB-mapper.
Jag har valt Edmond de Rotschild som exempel, eftersom Internet just nu svämmas över av konspirationsteorier om Rotschild i samband med Charlie Hebdo-attacken. Rotschild-familjen ska ha legat bakom det, påstås det. En hel del antisemitiska personer och organisationer pekar ut Rotschild-familjen som de som kontrollerar den brittiska kungafamiljen. Låt oss därför söka kopplingar genom att använda NNDB.
Klicka på länken till höger i denna länk i NNDB-mapper. För musen över ”Rothschild Family” på den sida du öppnat, och klicka på ”expand 4 nodes”. För musen över de namn som dyker upp och gör samma sak igen: ”expand nodes”.
Lynn Forester De Rothschild och Jacob Rothschild är båda kopplade till ”Ashmolean museum” i flödesschemat. Gör samma sak där: ”expand nodes” för muséet.
Kenneth Clark dyker upp. Klicka ”expand nodes” för honom också och ni ser att han står benämnd som ”Surveyor of Queens pictures”. Så voilà har du en del av beviset för kopplingen mellan Rotschild-familjen och den brittiska drottningen. Och… om du expanderar ”nodes” för ”Surveyor of Queens Pictures” så ser du en sovjetisk spion där också. Landsförräderi och en koppling mellan Sovjet och Rothschild-familjen.
Nåja. Gå sen till noden som heter ”Bilderbergergruppen”. Expandera den, eller kika på ett urval av personer du kan lägga till i listan. Då ser du både Carl Bildt och Hollands drottning i samma flödesschema som Lynn Forester De Rothschild och kan, via Hollands kungahus, klämma in Prins Bernard, som spelade en roll i att skapa Världsnaturfonden, också. Vips har såväl Carl Bildt och miljörörelsen fått ”besvärande” kopplingar till Rothschildfamiljen och ett antal kungahus.
Antisemiter och andra
Hur ser det ut rent praktiskt? På fotot nedan, som sprids av Carl Norberg och Anonymous-antisemiten Iacomi Florin Cristian, ser vi Édouard de Rothschild. Han äger en hel del aktier i tidningen Libération. Efter attacken lät Libération Charlie Hebdo använda deras lokaler, för att ge dem en möjlighet att arbeta vidare och skydda dem. Libération publicerade också teckningar till stöd för dem och hjälpte till att trycka deras tidning.
Det tog antisemiterna och konspirationsanhängarna som beviset för att Charlie Hebdo styrdes av Rothschild. Internet är därför just nu fyllt av konspirationsteorier om att Chalie Hebdo ägdes av Rothschild och att Rothschild låg bakom attacken mot Charlie Hebdo.
Rotschild ska ha skjutit personalen på sin egen tidning.
Ja, jag vet. Logik är inte konspirationsteoretikers eller antisemiters starka sida.
Ingen har kunnat bevisa ägandet. Det behövs inte. De personer som man påstår har sålt sina andelar till familjen är skjutna. För övrigt är beviset man har ”kopplingen” dem emellan. Tidningen Libération skyddade Charlie Hebdo och lät dem arbeta. Det betyder att Charlie Hebdo och Libération hade kopplingar, alltså styrde Rothschild över Charlie Hebdo.
Sen ”vet alla” att Rothschild är judar och har, ”vet alla” också, starka kopplingar till Israel. Därför (!) var det Israels säkerhetsstjänst Mossad som låg bakom attacken mot Charlie Hebdo. Det var en s k ”falsk flagg”-operation menad att smutskasta muslimer. Att terroristerna lämnade sina ID-handlingar i bilarna ses som bevis för detta. (Att islamistiska galningar som gör självmordsattacker ofta lämnar meddelanden, videos och ID-handlingar efter sig nämner man inte, det kan ju få ID-handlingarna att verka mindre mystiska.)
Avancerat? Inte det minsta, men ändå tror miljoner människor världen över på detta struntprat.
Historien bakom
Att frossa i människors kopplingar har man gjort länge. Den ”metoden” är tusentals år gammal. I modern tid är det framför allt antisemiter som drivit fram denna metoden. När Sions vises protokoll gavs ut pratades det om en ”hemlig organisation” av judar som styrde världen. Eftersom organisationen, man påstod fanns, opererade i hemlighet fick man försöka hitta spåren av den genom kopplingar till den. Påstådda kopplingar.
Numera finns det en massa konspirationsteorier där man säger sig vara vänner till judar och inte alls några antisemiter alls, men metoden är densamma. Och häpnadsväckande ofta kommer konspirationsteoretikerna fram till att det sitter en jude i toppen av konspirationen iallafall.
De älskar judar, påstår de, men ser Goldman Sachs, George Soros eller Rothschild som roten till världens onda. Nej, de är absolut inga antisemiter. De ogillar bara sionism och Israel och bankintressena som styr världen.
Gröna män, illuminati, brittiska kungahuset, angloamerikanerna, oligarkerna, finansintressena… Olika skepnader må skurkarna som styr världen inta, men en jude går alltid att peta in som kryddan på moset, eller jordgubben på glasstårtan, i den konspiration de varnar för. Men skrapar man på ytan så ser man judehatet. Som när Carl Norberg sprider foton med text om ”judisk världsdominans”.
Connect the dots
Inte bara antisemiter använder denna metod. Den används universellt av konspirationsteoretiker. Om man studerar islamofobin ser man att islamofoberna ofta använder samma metod, men i lite annan form. Ibland är till och med finansintressena skurken även hos dem, då med kopplingar till arabiska oljeschejker och annat ”muslimskt”.
Jag har valt att visa hur metoden används av antisemiter för att det är den vanligaste formen av konspirationsteori. Nästan alla konspirationsteorier om världsekonomin och politiken är i en eller annan form öppet antisemitisk, eller så har man en stark överrepresentation av judar i sin beskrivning av ”fienden”.
Denna artikel lär knappat övertyga någon som gillar konspirationer. Tvärtom kommer de att se mig som en del av den och de kommer att försöka ta reda på mina kopplingar.
Och kopplingar har jag.
Man brukar säga att det bara krävs sex steg för att visa att vilken person som helst känner vem som helst annars på planeten. Att det är sex steg mellan USA:s president och mig. Därför är det där med kopplingar och flödesschema så förrädiskt.
Men det är fyra steg mellan mig och USA:s president. Jag känner flera som känner Mona Sahlin som känner Tony Blair som känner president Obama.
Fenomenet att alla människor är kopplade till alla andra människor med få steg, är det som de som sprider och skapar konspirationsteorier lever på. Det är inte egendomligt, men kan verka konstigt för den som letar konstigheter.
Istället för att leta kopplingar är det mycket mer givande att leta idéer. Att studera hur människor tänker, känner och tycker och vad de gör av det de tänker och känner. Gör man det blir världen mer komplex. Då är inte längre något sådant som ”Bilderbergergruppen” en uniform rörelse där alla tänker på samma sätt. Då blir det en idésmedja för hundratals olika personer med hundratals synsätt på världen.
Världen är vackrare och mer komplex än att passa in i en svart och vit ram.
Extramaterial
Putin som en del av världskonspirationen som Rothschild påstås styra.
Paradoxalt nog, medan vi firar kärlekens dag är det så mycket hat som springer runt, hatet som skriker, ljuger, anklagar, trakasserar, misshandlar …och hatet som dödar! Det är så tydligt att en jude framför synagogan eller kosherbutiken är en måltavla.
Inte så konstigt att upptrappningen av hatet kom i så hög grad från islamisternas sida då varje islamistiskt parti eller extrem militär organisation har två saker gemensamt:
* Hatet mot judar * Kalifatet som mål
Oavsett om det är Hizb ut-Tahrir, Muslimska Bröderskapet, IS, Boko Haram, Hamas, Al-Qaida… Det är de två ovan nämnda punkterna som de har gemensamt, och de visar det på olika sätt och i olika grader.
Enligt alla dessa islamist-laddade organisationer är det *judar* (generellt) som man måste slå ned från ”makten”, för att själv kunna styra. De ovan nämnda punkterna är två pusselbitar som nästan går ihop: för att kunna få kalifatet så måste man försvaga *judar* som *är i makt*. Det är där någonstans som man ser hinder. Mer eller mindre, i svagare eller starkare nyanser, så ser det ut i olika islamistiska grupper.
Och allt ställs i en paranoid misstanke: en människa som jobbar på ett bibliotek, på banken, är chef på ett företag eller är ägare av en fin villa, misstänks automatiskt så fort man får veta att personen har judisk bakgrund. Det är en ”agenda”, ett medvetet mål att ”ta över” och ”förslava andra”.
Den här synen har normaliserats så mycket att den kan bli mycket trovärdig i ögonen på någon som inte har någon aning om antisemitistisk historia. Islamistiska organisationer och partier har tagit alla antisemitiska myter på största allvar – ”med bevis”. Och beviset är just den jude som jobbar på ett bibliotek, på ett bankkontor, är företagschef eller villaägare.
Förintelse-monumentet i Berlin
Jag är redo, och skulle inte bli ett dugg förvånad om samma hatstruktur skapas mot mitt lilla folk. Eller… den är redan skapad. Vi är ju ett folk på bara 5 miljoner på Balkan och ca 10 miljoner utanför. Som flyktingar efter kriget så har bosnijaker visat sig i olika länder som arbetsamma, välutbildade, ambitiösa och pålitliga. Man finns i många banker, myndigheter, partier och konstgallerier. Detta beror på det samhällssystem man levde i, livsstil, sätt att leva, tänka OCH (lyssna noggrant nu) — den ständiga utsattheten som tvingar människan att tänka tre steg i förväg, att bli flexibel och kunnig för att ständigt kämpa för en bättre framtid.
Bosnijaker har i sin historia utsatts för en rad folkmord och idag känner man till det senaste under Balkankriget på 1990-talet, en kedja av koncentrationsläger, massvåldtäkter och Srebrenica. Ett exempel är 1943 då ca 150.000 bokstavligen *slaktades*, alltså dödades mest med kniv, yxa och såg, brändes upp levande, hängdes upp eller kastades i floden Drina – bara för att de var muslimer.
För att rättfärdiga folkmord efter folkmord på den här lilla gruppen på Balkan, så har man ständigt anklagats för sina framgångar: Att man skapade många framgångsrika privata företag, byggde upp många restauranger och villor, hade ett OS 1984 i Sarajevo, betydde att bosnijaker hade en agenda för att ”ta över”. De var ”hotet” mot den ”serbiska rasen” med ”många barn”.
Men, snälla, låt mig gå tillbaka en gång till, och snälla, tääääänk på det här när det gäller judar som folk:
”…den ständiga utsattheten som tvingar människan att tänka tre steg i förväg, att bli flexibel och kunnig för att ständigt kämpa för en bättre framtid.”
Tänk bara vad som händer med en folkgrupp som i flera tusen år är i asyl, fördrivning, fångenskap och utsätts för systematiska utrotningar. Det sista: *systematiska utrotningar* – pluralformen. Det handlar inte enbart om Förintelsen. Det har varit en rad utrotningar under historien, och Förintelsen är den värsta i den mänskliga historien.
Vad gör man när man bär med sig allt detta? Jo, man kämpar för att överleva, genom lärdom av enorma smärtsamma erfarenheter.
I denna kamp ingår det att man sätter enorma krav på sig själv och att man lär sig satsa på sina talanger, förmågor för att uppnå bra resultat i karriären för att kunna överleva. Det är en instinkt då man ständigt är en hatmåltavla. Naturligtvis så gäller det inte generellt men i det mesta så väcker man upp en liknande reflex helt instinktivt.
Islamisternas judehat har just den här färgen – att anklaga judar generellt för framgångar och möjligheter, att misstänkliggöra detta, istället för att lära sig något, åtminstone 10% av det här folkets historia.
Muslimer i sina församlingar måste göra sitt bästa för att lägga in en skyddsmur mot liknande myter och propagandan mot ett helt folk, propaganda som levereras i församlingar via aggressiva föreläsare, s k ”islamiska böcker” skrivna av de som tjänar islamistiska partiers ideologier. Viktigt.
Jag beklagar dagens situation och utsatthet.
Håll ut, vänner. Ge aldrig upp, oavsett vilka ni är och vilken bakgrund ni har.
Hos många av oss uppstår ibland behoven att kategorisera och att dela in människor efter olika kriterier. Ibland kan det vara en nödvändighet att förenkla, för att t ex diskussioner ska bli mindre komplicerade, men ibland används det som ett verktyg för att markera tillhörighet och icke-tillhörighet. I denna krönika analyseras etikettering som har sin grund i en rad olika faktorer.
Det vi ofta inte tänker på när vi väljer att kleta en etikett, en stämpel, en kategori eller en tillhörighet på oss själva eller på andra är att vi i samma andetag riskerar peka ut och slå fast skillnader mellan människor. Dessa skillnader är i sådana fall sällan av positiv karaktär. Anledningen till att vi generaliserar och delar in oss i grupper har ibland sin grund i att man vill hävda sig själv, eller framhäva en grupp som man själv anser sig ingå i. Andra faktorer som kan spela roll är att man kanske uppfattar andra som avvikande, skrämmande eller främmande. Det kan finnas en inneboende rädsla för de man väljer att peka ut som ”något annat” än vad man själv är. Mindervärdeskomplex kan vara ytterligare en faktor till varför man tycker att det är viktigt att dela in människor i olika kategorier. Etiketten kan vara ett sätt att manifestera en (inbillad?) överlägsenhet.
Olika etiketter för olika människor
Jag ska nu ge några exempel på etikettering som jag funderar över. Sådana kategoriseringar används ibland på ett ogenomtänkt sätt. Det kan göras av vana, eller för att sammanhanget man befinner sig i verkar ”kräva” det, för att man inte vill riskera att sticka ut eller uppfattas som annorlunda, eller feg. Det kan vara del i en jargong, eller i en nedvärderande attityd gentemot andra, och i viss utsträckning mot sig själv. Exempel på jargong, eller nedvärderande attityd, är när vissa svenskar kallar sig själva för ”svenne” och en del invandrare benämner sig själva som ”blatte” i vissa sammanhang. Då någon framhäver andras etnicitet, religiösa tillhörighet, sexuella läggning eller funktionsnedsättning i syfte att peka på skillnader mellan människor, så är man ute på hal is. Ofta är dessa etiketter en del av samhället och den attityd som finns hos många, i större eller mindre utsträckning. Det man gör när man kletar etiketter på människor är att man undviker att se personen bakom etiketten. Man väljer istället att se det ”avvikande”, det skrämmande eller det farliga. Valet ger utlopp för behovet av att behöva skilja på folk och folk.
Den gemensamma nämnaren för dessa etiketter är att de inte är självvalda. Man har inte valt sin hudfärg, att vara homosexuell, jude eller att ha en utvecklingsstörning. Problemet med att kleta etiketter på människor är att man, i samma stund, generaliserar om hur vissa människor förväntas vara. Att generalisera utifrån ”avvikande” egenskaper är en farlig väg att gå, eftersom det kan leda till något mycket större än bara etiketten. Beroende på sammanhang och vilka man angriper, och vilka man angriper tillsammans med, så kan beteendet eskalera och innefatta mobbning, trakasserier, hot och våld.
Att kleta etiketter för politisk vinning
I Sverige finns idag ett parti som är, nästintill, besatt av att kleta etiketter på människor. Sverigedemokraterna ser det som en självklarhet, och nödvändighet, att kategorisera människor i ”svenskar” och ”invandrare”. Det var inte länge sedan andre vice talman Björn Söder talade om att judar och samer inte är svenskar. Ytterligare generaliserande etiketter som SD-politiker, och en stor andel av deras sympatisörer, använder sig av är ”vänsterextremist” och ”PK”. Skiljelinjen mellan muslimer och islamister är ytterst diffus, och grovt generaliserande, hos dessa i SD.
Varför är det så viktigt, för några, att syna, kategorisera och generalisera utifrån egenskaper som personer inte kan råda över? När det handlar om åsikt, och ideologi, har alla rätt att ifrågasätta och granska, eftersom de är åsikter och föränderliga. Däremot är etnicitet, religion, sexuell preferens och funktionsnedsättningar beständiga, väldigt privat, och inte heller självvalda. Varför är det så fundamentalt viktigt för politiker i ett parti, och för SD-sympatisörer, att diktera hur, och vad, andra människor är, eller känner sig som?
SD:s syfte med den generaliserande stigmatiseringen av människor i Sverige är att peka ut, och synliggöra, skillnader mellan människor utifrån ursprung, religion eller nationalitet. Genom att generalisera så skuldbeläggs, avsiktligt och medvetet, massor av människor enbart baserat på de rådande fördomarna om vad alla individerna i den gruppen anses ha för egenskaper. Man väljer ut egenskaper som man tycker skiljer sig åt från den gruppen man själv tror sig tillhöra och lyfter fram de andras egenskaper för att försöka skapa en polarisering mellan det ”svenska” och det som inte är ”svenskt”. Det man gör är att hierarkiskt dela in befolkningen, och samtidigt pekar man ut vissa som mindre värda, som lägre stående. Vissa betraktas som en ”andra klassens medborgare”, de är människor som eventuellt får vara i Sverige på nåder. Kraven är att alla måste sköta sig och, explicit, bli ”svenska”.
Alternativ medias roll
En viktig roll i stigmatiseringsprocessen spelar alternativ, s k opinionsbildande, media. Den utger sig för att sitta på ”den oretuscherade sanningen”. Nättidningar som Avpixlat, Fria tider och de numera nedlagda Dispatch International och Exponerat har främlingsfientligheten, hatet, polariseringen och skuldbeläggandet som livselixir. Taktiken som dessa använder sig av är att misstänkliggöra, generalisera och att peka ut vissa människor enbart på grund av vilken grupp de anses tillhöra. Att dessa hatsajter inte drar sig för att tulla på korrektheten i sina artiklar kan vi se både här, där och lite varstans. Kopplingen mellan Avpixlat och SD är omtalad, och dokumenterad.
Utopisamhället som SD vill ha är ett etniskt homogent Sverige. Mer om SD:s tankar om nationen, nationalismen, svensk kultur, mångkulturalism, repatriering (d v s resebidrag till återvandring) och invandring finns att läsa här. Tanken om assimilation är stark, och nödvändig för SD. Med assimilation menas att invandrare, eller nationella minoriteter, måste helt överge sin kultur och sina traditioner, och helt anamma svensk kultur och svenska traditioner. För SD är det inte tänkbart att personer själv kan få kombinera valfria delar ur två, eller flera, kulturer. Åtminstone inte så länge de vill leva i Sverige. Det är smått tragikomiskt då man funderar över hur utlandssvenskar firar midsommar, äter blodpudding och har svenska flaggor.
Orden ”sverigevän” och ”svenskfientlighet” är populära och används frekvent av såväl SD-företrädare som SD-sympatisörer. Sverigevänner är enligt dem endast de personer som värnar om allt det ”svenska”, om att behålla Sverige svenskt. För en sverigevän är det viktigt att det inhemska premieras före allt utländskt som ska undvikas. SD:s iver att försöka tysta åsiktsmotståndare, de s k ”vänsterextremisterna”, har resulterat i en riksdagsmotion, kallad ”Intensifierat arbete mot svenskfientlighet”, skriven av riksdagsledamöterna David Lång och Paula Bieler. Motionen går i korthet ut på att SD anser att invandrare, och några svenskar, trakasserar och diskriminerar de som anses vara ”sverigevänner”. I motionen nämns att lagen om Hets mot folkgrupp (16 kap., 8 §) används på ett för svenskar otillräckligt sätt. Mycket av retoriken handlar om den s k ”omvända rasismen”, vilken, enligt många, inklusive mig själv, faller på eget grepp.
Det finns ett inneboende behov hos alla människor att benämna sig själv, och andra. För några handlar det om att försöka skapa sig en trygghet, men i många fall handlar det om att beskriva tillhörighet och icke-tillhörighet. Man vill, oftast, tillhöra en grupp. Samtidigt vill man förpassa andra till en annan grupp. Retoriken skapar olika lag, och till och med fiender. Det obehagliga är att dessa metoder används för att underbygga och stärka en politisk agenda. Nu presenteras denna agenda i en ”snygg förpackning”, levererad av SD med ett ivrigt ackompanjemang signerat alternativ media. Det är då det blir riktigt farligt.
Jag har berört detta ämne i några krönikor tidigare:
Det finns ett instagramkonto som vi gärna vill rekommendera. Det är kontot ”judehatet”. Där sprids information om antisemitism på ett lättöverskådligt sätt. Gå in och följ du med.
Malmö är en stad som har stora problem. Hatet och rasismen har här, kanske mer än i de flesta andra städer, kommit upp till ytan under de senaste tio åren. Värst ute är judarna och muslimerna. Dessutom finns det grupper som vill elda upp hat mellan just judar och muslimer. Därför frågar vi oss: är det inte dags med kombinerade kippa och hijabvandringar i Malmö.
Både judar och muslimer utsatts för grovt hat, och attentat, de senaste tio åren i Malmö. Det har gått så långt att hatbrott med religiösa motiv är mer än dubbelt så vanliga i Malmö som i Stockholm eller Göteborg.
Antisemitiska attacker
När det gäller de antisemitiska attackerna har det blossat upp en internationell debatt om hatet. Obama skickade till och med ett särskilt sändebud till staden, Hannah Rosenthal, för att övervaka situationen för stadens judar.
Judehatet är synligt i det öppna. Källor till oss rapporterar till exempel att man kan besöka vissa gymnasieskolor i staden och se antisemitiskt klotter på skolornas toaletter. Skolledningen blundar eller bryr sig inte. Det finns skolor i staden som i praktiken vägrar att ta emot föreläsare som föreläser mot antisemitism. Det är mycket allvarligt.
Nu var det ett attentat nyligen. Efter det har kritiken åter blossat upp mot stadens styre, polisen och Ilmar Reepalu. De gör för lite mot hatet är det många som anser. Polisen och myndigheterna har kritiserats för att ha varit slappa.
Några år tidigare fick de liknande kritik i samband med moskébränderna i staden…
Moskébränderna
Muslimer utsätts också för hat i Malmö. Kvinnor som har slöjor trakasseras och får höra att de är talibaner eller muslimfittor. Män får höra att de är terrorister. Dessutom har flera grova attentat utförts mot muslimerna i staden. Detta har gjort att flera muslimer anser att myndigheterna gör för lite.
Nyligen dömdes Peter Mangs för den rasistiska attacken mot moskén Islamic center i Malmö 2009. Han sköt flera skott genom fönstret för att mörda en gästande albansk imam och dömdes för mordförsök.
2003 och 2005 brann moskén Islamic Center i Malmö som byggdes 1983. Man har ännu inte gripit någon för dåden. Även andra moskéer utsattes för skadegörelse och försök att bränna upp lokalerna under denna tiden.
”Ingen hotbild”
Nu senast under attacken mot synagogan i Malmö kom det fram att myndigheterna förvägrat synagogan rätten att sätta upp övervakningskameror. Man sa nej med hänvisning till att hotbilden inte motiverar kamerorna.
Polis och myndigheter har sagt samma sak gång på gång sen 2003. Vid 2003 sa man samma sak ”det finns ingen hotbild mot moskén”.
Polisen ser mycket allvarligt på nattens brand i Malmö. Attentatet rubriceras som mordbrand.
– Det handlar om ett känsligt objekt. Det finns inga kända hot mot moskén i nuläget, så bakgrunden till dådet kan vi bara spekluera om, säger poliskommissarie Marie Keismar.
Bejat Becirov, ordförande för Islamic center, som driver moskén med tillhörande förskola och friskola, håller inte med om att det inte finns någon hotbild.
Becirov säger att det hör till vardagen att bli hotat via brev, telefonsamtal och olika sabotage.
Samma sak vid Peter Mangs attentat 2009. Inte heller då, några år efter brandattentatet, ansåg polisen att det fanns en hotbild.
Men i övrigt har vi ännu inga som helst spår att gå efter. Det finns i nuläget ingen konkret hotbild mot moskén.
Bejzat Becirov är vd för Islamic Center. Han är förtvivlad över att moskén än en gång utsatts för ett attentat.
– Det tar aldrig slut, säger han. Det är hot, skadegörelse och bränder. Och nu skottlossning. Det här handlar inte om ungdomar på glid utan om ett planerat våld mot muslimer.
Ser ni? Moskén utsattes för tre brandattentat, mängder av mindre skadegörelse, tusentals hot på nätet, och ett mordförsök på en imam och polisen ansåg inte alls under denna tid att det fanns en hotbild mot moskén!
Även idag anser många i Malmö anser att polis och myndigheter inte gör tillräckligt, men nu för att skydda synagogan och den judiska församlingen.
När Becirov nyligen demonstrerade mot antisemitismen i samband med attentatet mot synagogan sa han att hatbrotten måste stoppas, men att församlingarna inte kan göra det ensamma. ”Vi behöver hjälp”!
”Hela samhället måste ta ett ansvar, vi och synagogan kan inte klara av det här ensamma”, säger Bejzat Becirov, vd för Islamic center i Malmö.
Grupp mot grupp
Myndigheterna måste ta sitt ansvar! Men det verkar helt klart som om de gör för lite. Då är det upp till oss att agera, oss andra, och bygga broar mellan grupperna och ställa krav på att Malmö stad agerar mot hat och rasism på allvar.
För ytterligare en sak förvärrar situationen och gör den akut. Det finns folk som försöker piska upp hat mellan just dessa båda grupperna: judar och muslimer. Det finns ett omfattande hat på nätet, som jag redan skrivit om i veckan.
Det syns ganska tydligt då man besöker olika Facebookgrupper t.ex.
Å ena sidan har vi många facebookgrupper där folk som är mot islamofobi vistas, men där hat mot judar accepteras och å andra sidan facebookgrupper där många som ogillar antisemitism vistas, men där hat mot muslimer accepteras. Detta gäller inte alla grupper, men en del mycket stora grupper fungerar så. Dessutom bemöts oftast hatet, men det accepteras av moderatorer och alltför många meddebattörer.
Om vi inte agerar snabbt kan det uppstå en hatspiral där hat möts av än mer hat. Det måste motverkas.
Kippa- och hijabvandring nu!
Det har har hållits kippavandringar i Malmö. Idén bakom kippavandringarna är briljant. Att stödja judars rätt att kunna visa upp sig och sin religiositet fullt i Malmö.
Frågan är om inte det är dags att ta konceptet ett steg vidare. Att förena båda de utsatta gruppernas krafter i hijab- och kippavandringar?
Förutom att man lägger större tyngd bakom kravet att myndigheter börjar agera mot hatet, så motverkar man de grupper som påstår sig vara mot islamofobi men inte ser att judarna sitter i samma båt som dem, samt de som påstår sig vara mot antisemitism men inte ser att muslimerna sitter i samma båt som dem. Man markerar att varken antisemitism eller islamofobi är acceptabelt!
Något är ruttet i Malmö. Men problemet är inte antisemitismen enbart, eller islamofobin enbart. Det finns problem med hat och den rasism i staden. Problemen består bland annat i att extremister vill elda upp ömesidigt hat mellan de båda grupper och att myndigheterna reagerar på hatet med flathet…
…och att jag redan idag vet att en del kommer att läsa min artikel här och avfärda den med orden: ”men det är ju muslimerna/judarna som är problemet i Malmö och vi som är de utsatta bara. Varför ska vi vandra tillsammans med någon som bär en kippa/hijab”…
PS
För övrigt sprids samma sorts rykten i Malmö nu som under moskébränderna. Ska man tro antisemiterna är det judarna, eller Mossad, som attackerade synagogan nu nyligen. Ska man tro muslimhatarna är det muslimer själva som brände upp sina helgedomar.
Det finns folk som försöker piska upp ett hat mellan judar och muslimer i Sverige. Man hittar dessa både bland folk som säger sig arbeta mot antisemitism och folk som säger sig vara mot islamofobi.
Jag har spenderat ganska mycket tid i facebookgrupper som samlar folk som är mot antisemitism och islamofobi. Det är skrämmande att det finns individer och grupper i dessa som försöker driva upp ett hat mellan de båda grupperna. Vad som är än mer skrämmande är hur vanligt detta är, och att många av de som vistas på dessa sidor inte reagerar mot hatet, och att i många fall är moderatorerna också hatiska. Om de inte är hatiska så kompromissar de ofta med hatet och mycket av hatet vara kvar.
Det är sorgligt att antisemiterna i grupperna inte ser att antisemitismen liknar det hat mot muslimer som sprids i världen idag, och att muslimhatarna i grupperna inte ser att muslimhatet liknar det hat mot judar som finns i världen.
Men vad som är positivt är att hatet inte är oemotsagt. Det finns alltid, i alla, utom de mest extrema grupperna, folk som står upp mot hatet och vägrar vara tysta.
Här är tre exempel på näthatet. Tre grupper på FB som bör synas lite närmare i sömmarna eftersom man regelbundet hittar hat mot judar eller muslimer där, eller allmän rasism som mot ”kuffar” (dvs otrogna).
Följande tråd kan för övrigt läsas just nu också. Det är någon som anser att man bör förbjuda vänskap mellan muslimer och ”otrogna” (Hela tråden kan läsas här).
Domen för att kalla de otrogna för ”bröder” och ”vänner”
Fråga: Vad anser ni om den som kallar de otrogna för ”bröder” och att vi har ett humant brödraskap? Till följd därav kallar vissa sjuksköterskorna för ”syster” utan att veta vad ordet betyder.
Svar: Det är inte tillåtet att kalla den otrogne för ”broder”. Det är inte ens tillåtet att kalla honom för ”vän”, ”broder” eller ”älskling”.
Det finns en tråd nu där man postat en ganska ökänd antisemitisk bild från sajten Mahjoob som används i Egypten för att sprida idén att judar ligger bakom ett försök att splittra kristna och muslimer.
Den som postade bilden kanske inte menade att vara antisemitisk. Men som ni kan se i tråden har flera hakat på detta.
De judar i mitten ! …
Det judar i mitten
Svartingen i mitten är judarna…
Det är just judar o ateister som förstör världen!!! som går runt o sprider massa skit som EJ stämmer o dom som gårpå de e ju så F*ucking stupid så de ej är sant .. o folk de stom står i tidningar o på nyheter är 40% FALSK fakta... bara för ni dumma idioterska gå på sånt o tro illa om folk.. de e sånna som tycker illa som gör skit här i världen de e sånna man borde fängsla o kasta nyckeln…
Men det ska sägas att det finns folk som protesterar mot detta.
XXX det där ger ju bara anledningar till folk att säga att Islam är en hatreligion, du behöver inte ge dom anledningar, folk är idioter iaf..Rasism är inte okey..mot nån..alls..
Nolltolerans mot antisemitism
Denna grupp är just nu hemlig på facebook. Men det har vuxit fram en debatt om den under den sista tiden. Det är inte egendomligt. Personer i gruppen har omodererade tillåtits hota folk.
I gruppen sprids rasistiska myter om att Obama skulle vara muslim (och därmed förrädare) blandat med vanlig vardagsrasism om ”muslimerna” och ”islam”.
Rasismen här har sanktionerats av gruppens grundare och moderator, Madeleine Moberg. Hon initierade en hijabdebatt i början av september. Själv jämförde hon tanken på poliser med hijab med att ha antisemitism i polisuniform. Dvs att muslimer per definition skulle vara antisemiter.
Här är två andra exempel på hatet i denna grupp. först en debattör som kallade ungdomarna som mördades på Utöya för halvnazister. Personer som protesterade mot detta blev kritiserade av moderatorerna. Mannen som sa det prisades av dem.
Ett annat exempel på omodererat hat är denna lilla notis om att ”rasism inte finns”.
Till sist ett exempel bland många på ”vardagsrasismen”. Även denna gång deltar moderatorn i spridandet av hat.
Det är sorgligt att se hur individer som säger sig vara mot antisemitism respektive islamofobi hänfaller åt sådant näthat mot andra grupper.
.. bara för ni dumma idioterska gå på sånt o tro illa om folk.. de e sånna som tycker illa som gör skit här i världen de e sånna man borde fängsla o kasta nyckeln…
Motargument 