Etikettarkiv: Bosnien

Afrofobi och muslimhat är två olika saker, Rashid Musa! 

Just det. Afrofobi är hatet baserat på hudfärg. Så är det inte med muslimhatet, Rashid Musa. Trots detta framställer du det som om afrofobi och muslimhat vore en och samma sak. I din kamp mot islamofobi så påstår du år efter år att muslimer är svarta, eller “rasifierade” och förövarna vita människor.

Som om muslimer med vit hudfärg inte existerar. Som om muslimhatare med ursprung från Mellanöstern eller Sydamerika inte existerar. 

Om man ska tro på dig, Rashid Musa, så finns jag inte.

För att jag är vit och muslim.

Och trots att jag är muslim, så finns inte mitt lidande av muslimhatet eftersom jag är vit. Ironiskt nog, med tanke på att du var cirka tio år gammal och lekte i alla dessa roliga och fina lekparker i Sverige när jag fick möta muslimhatet som var välutrustat med stridsvagnar. Vita europeiska ungdomar och medelålders män passerade bredvid mig, på väg mot döden, just för att de var muslimer. Det var så som utrotningsplanen i Bosnien såg ut. De hade helt enkelt inte rätt att existera. 

Det finns cirka 60 000-80 000 av de människorna i Sverige som vittnar om historien om det här folkmordet. 

Av någon anledning så verkar de inte finnas för dig och inte heller deras lidande, eftersom de har en annan hudfärg än dig själv.

Massgraven i den bosniska staden Brcko 1992
Massgraven i den bosniska staden Brcko 1992

Rashid Musa, du har skrivit en debattartikel igen. 

Det mesta som du skriver om i artikeln har du rätt i, när du pekar ut problem med diskriminering, hatbrott, klyftor och näthat.

Många kan hålla med dig om att regeringens plan i arbete mot rasism är tandlös. Men nästa gång du skriver att du vill ha synliga åtgärder mot rasism, så hoppas jag att du kommer med egna synliga förslag till åtgärder eller åtgärder som du själv har dragit i gång. 

En sak i din text stör mig; något som du återkommer till gång på gång, år efter år. 

Det är meningen där du skriver att ”muslimska kvinnor hotas när de utsätts för psykiska, fysiska och verbala angrepp av vita förövare”. Du har ständigt denna “rasliga” blick, i vilken förövaren är vit och offret och muslimen är icke vit. 

När du slår ihop islamofobi och afrofobi som ett och samma problem, så krockar definitionerna med varandra. Det skapar motsättningar och förvirring. Det försvårar och vilseleder kampen mot såväl afrofobi som islamofobi. 

15181255_10153947993391479_6217916728877632808_n
Foto: Fatima Ahmad

Fatima Ahmad är min Facebook-vän. Hon är en vit svensk kvinna som hittade sin andlighet inom islam. 

Hennes huvud bankades i marken och stora rödblåa märken fanns kvar länge i hennes vita ansiktet på grund av hennes slöja. Något som hon berättade om i Expressen.

Jag följde upp enorma trakasserier i hennes vardag. Allt från hundbajs som kastades ner i hennes brevlåda, till hotbrev. Ett par tusen svenskar som har konverterat till islam kan berätta om liknande historier. De kallades för “förrädare” mitt på gatan, och utsattes för sina familjers och sin omgivnings systematiska psykiska och fysiska trakasserier på grund av att de hade valt islam som sin religion.

Det är hatet som inte har något med hudfärg att göra.

Därför kan det aldrig slås ihop med afrofobi.

Därför kan islamofobi inte exkludera vita offer och ensidigt utpeka vita som förövare.

Ta det till dig en gång för alla. Från och med nu!

Jag läste nyligen en annan sak du skrev i Dagens Arena 2014. 

”För det första kan svenska muslimer, till skillnad från vita personer, enligt de islamofobiska föreställningarna om objektivitet, aldrig vara neutrala eller experter inför sakfrågor som berör oss som samhällsgrupp. Utifrån vithetens eurocentriska lins är vi antingen offer eller förövare beroende på frågan som diskuteras.” 

Även om man håller med dig i grunden, så ser man i dina ord återigen din mentala spärr, eftersom du återigen förklarar att muslimer generellt är svarta eller mörkhyade i konfrontation med vita människor (igen generellt), som enligt dig har en ”eurocentrisk lins”.

Någonstans mellan raderna så försvinner återigen cirka 20-25 miljoner muslimer som härstammar från Europa. Vita människor som har islam som sin religion i drygt 700 år. Därtill skall läggas vita som i nutid konverterar till islam.

Muslimer i Ryssland, Ukraina, Kosovo, Albanien, Tjetjenien och över hela Balkanhalvön genomled massakrer, tortyr och annan förföljelse för det de är – men de är vita och inte ens viktiga för dig att tänka på, när du talar om den globala islamofobi som enbart handlar om människor med din egen ”rastillhörighet” (den rasbiologiska begreppet du använde i Expressens artikel). 

I din lilla värld är muslimer svarta eller ”rasifierade” och icke-muslimer är vita islamofober.

Det är så som din “kamp” mot rasism ser ut, trots att du ibland även pekar ut polariseringarna i samhället. 

Malcolm X, din förebild, skrev i ett brev från sin Hajj (pilgrimsfärd till Mekka), 1964,:

”Under de senaste elva dagarna här i den muslimska världen har jag ätit från samma tallrik, druckit från samma glas och sovit under samma filt, medans jag har bett till samma Gud, med andra muslimer, vars ögon var de blåaste av blåa, vars hår var det blondaste av blont och vars hudfärg var det vitaste av vitt. Och i ord och handlingar hos de vita muslimerna, kände jag samma äkta känsla som jag kände hos svarta afrikanska muslimer från Nigeria, Sudan och Ghana.”

Hur blev Malcolm X din förebild då? Enligt det han talade om eller bara för att han både hade en muslimsk och en afrikansk bakgrund som du själv har?

Det verkar som att du inte ser eller erkänner den variation av muslimer som han själv berättade om. Inte heller har du agerat för en enig muslimsk kamp mot islamofobi i en organisation som kallas för ”svenska muslimer”.

Tycker du inte att du bagatelliserar andra muslimers lidande och islamofobi?

Vad ska jag säga till muslimhatarna som säger till mig att jag inte är ”en riktig muslim” för att jag är vit?

Du och andra ledare i alla dessa SUM-BUM-BANG-BUM-DUM-organisationer, som både klumpar ihop och samtidigt delar upp det så kallade ”muslimska civilsamhället”, drar ju snarlika slutsatser

Jag ser även det här som en virtuell kamp för min rätt att existera.

Muslimhatare förnekar mig… och enligt dig så finns jag inte.

Tänk inte bokstavligen på om att det handlar om mig, personligen, utan om tiotals miljoner andra muslimer på den här lilla kontinenten.

Förstå gärna att du kan kämpa för dina rättigheter utan att på något sätt bidra till skada för andras…

Jag ser dig som ett barn som leker med tändstickor och bensin mitt i skogen, i en tid då vi behöver retoriska brandsläckare och definitivt inte retoriska pyromaner.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

11 juli: Sveriges dag för kampen mot muslimhat

Den 11 juli 1995 påbörjades det största folkmordsbrottet i Europa sedan Förintelsen. Massavrättningarna i Srebrenica har kommit att bli en symbol för folkmordet i Bosnien och Hercegovina.

Lördagen den 30 maj 2015 arrangerar Kista Folkhögskola ett ”seminarium mot muslimhat och annan rasism”. Initiativtagarna och 11 juli-prisets grundare Ida Dzanovic och Abdulkader Habib kommer då att utlysa den 11 juli som Sveriges dag för kampen mot muslimhat. Under seminariet kommer det att delas ut priser och utmärkelser till antirasister enligt vissa kriterier.

Vi måste kämpa mot rasism oavsett från vilken sida den kommer ifrån för att hindra stora konsekvenser och brott mot mänskliga rättigheter.

Stå upp mot hatet och ge aldrig upp!

På 11 juli-prisets hemsida, www.11juli.se, återfinns all information om, och orsaken till, seminariet och om utlysningen av Sveriges dag för kampen mot muslimhat.

main

”Muslimernas DNA försvagar den serbiska rasen.” (krigsförbryterskan och biologen Biljana Plavsic)

”Det var inte människor. Det var muslimer.” (krigsförbrytaren och befälhavaren Ratko Mladic)

Islamisternas judehat

Paradoxalt nog, medan vi firar kärlekens dag är det så mycket hat som springer runt, hatet som skriker, ljuger, anklagar, trakasserar, misshandlar …och hatet som dödar! Det är så tydligt att en jude framför synagogan eller kosherbutiken är en måltavla.

Inte så konstigt att upptrappningen av hatet kom i så hög grad från islamisternas sida då varje islamistiskt parti eller extrem militär organisation har två saker gemensamt:

* Hatet mot judar
* Kalifatet som mål

Oavsett om det är Hizb ut-Tahrir, Muslimska Bröderskapet, IS, Boko Haram, Hamas, Al-Qaida… Det är de två ovan nämnda punkterna som de har gemensamt, och de visar det på olika sätt och i olika grader.

Enligt alla dessa islamist-laddade organisationer är det *judar* (generellt) som man måste slå ned från ”makten”, för att själv kunna styra. De ovan nämnda punkterna är två pusselbitar som nästan går ihop: för att kunna få kalifatet så måste man försvaga *judar* som *är i makt*. Det är där någonstans som man ser hinder. Mer eller mindre, i svagare eller starkare nyanser, så ser det ut i olika islamistiska grupper.

Och allt ställs i en paranoid misstanke: en människa som jobbar på ett bibliotek, på banken, är chef på ett företag eller är ägare av en fin villa, misstänks automatiskt så fort man får veta att personen har judisk bakgrund. Det är en ”agenda”, ett medvetet mål att ”ta över” och ”förslava andra”.

Den här synen har normaliserats så mycket att den kan bli mycket trovärdig i ögonen på någon som inte har någon aning om antisemitistisk historia. Islamistiska organisationer och partier har tagit alla antisemitiska myter på största allvar – ”med bevis”. Och beviset är just den jude som jobbar på ett bibliotek, på ett bankkontor, är företagschef eller villaägare.

Förintelse-monumentet i Berlin
Förintelse-monumentet i Berlin

Jag är redo, och skulle inte bli ett dugg förvånad om samma hatstruktur skapas mot mitt lilla folk. Eller… den är redan skapad. Vi är ju ett folk på bara 5 miljoner på Balkan och ca 10 miljoner utanför. Som flyktingar efter kriget så har bosnijaker visat sig i olika länder som arbetsamma, välutbildade, ambitiösa och pålitliga. Man finns i många banker, myndigheter, partier och konstgallerier. Detta beror på det samhällssystem man levde i, livsstil, sätt att leva, tänka OCH (lyssna noggrant nu) — den ständiga utsattheten som tvingar människan att tänka tre steg i förväg, att bli flexibel och kunnig för att ständigt kämpa för en bättre framtid.

Bosnijaker har i sin historia utsatts för en rad folkmord och idag känner man till det senaste under Balkankriget på 1990-talet, en kedja av koncentrationsläger, massvåldtäkter och Srebrenica. Ett exempel är 1943 då ca 150.000 bokstavligen *slaktades*, alltså dödades mest med kniv, yxa och såg, brändes upp levande, hängdes upp eller kastades i floden Drina – bara för att de var muslimer.

För att rättfärdiga folkmord efter folkmord på den här lilla gruppen på Balkan, så har man ständigt anklagats för sina framgångar: Att man skapade många framgångsrika privata företag, byggde upp många restauranger och villor, hade ett OS 1984 i Sarajevo, betydde att bosnijaker hade en agenda för att ”ta över”. De var ”hotet” mot den ”serbiska rasen” med ”många barn”.

Men, snälla, låt mig gå tillbaka en gång till, och snälla, tääääänk på det här när det gäller judar som folk:

”…den ständiga utsattheten som tvingar människan att tänka tre steg i förväg, att bli flexibel och kunnig för att ständigt kämpa för en bättre framtid.”

Tänk bara vad som händer med en folkgrupp som i flera tusen år är i asyl, fördrivning, fångenskap och utsätts för systematiska utrotningar. Det sista: *systematiska utrotningar* – pluralformen. Det handlar inte enbart om Förintelsen. Det har varit en rad utrotningar under historien, och Förintelsen är den värsta i den mänskliga historien.

Vad gör man när man bär med sig allt detta? Jo, man kämpar för att överleva, genom lärdom av enorma smärtsamma erfarenheter.

I denna kamp ingår det att man sätter enorma krav på sig själv och att man lär sig satsa på sina talanger, förmågor för att uppnå bra resultat i karriären för att kunna överleva. Det är en instinkt då man ständigt är en hatmåltavla. Naturligtvis så gäller det inte generellt men i det mesta så väcker man upp en liknande reflex helt instinktivt.

Islamisternas judehat har just den här färgen – att anklaga judar generellt för framgångar och möjligheter, att misstänkliggöra detta, istället för att lära sig något, åtminstone 10% av det här folkets historia.

Muslimer i sina församlingar måste göra sitt bästa för att lägga in en skyddsmur mot liknande myter och propagandan mot ett helt folk, propaganda som levereras i församlingar via aggressiva föreläsare, s k ”islamiska böcker” skrivna av de som tjänar islamistiska partiers ideologier. Viktigt.

Jag beklagar dagens situation och utsatthet.

Håll ut, vänner. Ge aldrig upp, oavsett vilka ni är och vilken bakgrund ni har.

/Ida Dzanovic

Tänker SVT:s Jovan Radomir bära ett vitt band runt sin arm?

Den 25 april avslöjade Expressen att fyra mer eller mindre etablerade personer aktivt och länge förnekat folkmordet på bosniska muslimer mellan 1992 och 1995. En av dem är SVT-profilen Jovan Radomir. Att förminska ett överdokumenterat folkmord är en sak, men att, som SVT, kräva offren för samma folkmord på betalning för detta förminskande, tar verkligen emot.

Att betala räkningar är per definition trist. Licensavgiften sticker dock ut som både trist och moraliskt stötande. Någon räkning är det egentligen inte, ty en räkning har existensberättigande genom att vara kopplad till en tjänst som kunden valt och utnyttjat. Avin från public service kan snarare läsas som en inbjudan till civil olydnad. ”För endast 519 kronor i kvartalet beordras du stödja en verksamhet som systematiskt besudlar det enda som du håller heligt”, lyder erbjudandet.

Vad exakt är det som Radomir och Krister Kronlid (s) älskar att håna? Den bosniska staden Prijedor 31 maj 1992 är ett exempel. De serbiska myndigheterna utlyser en order om att varje muslim och varje katolik skall bära ett vitt band runt armen. Likaså ska husen och lägenheterna märkas med vita flaggor. Detta för att lättare urskilja vilka som ska dödas och fördrivas. Omarska och Trnopolje, fångläger enligt nazistisk modell, fylls med 31.000 fångar som dagligen torteras och kasseras. Mellan 1992 och 1995 mördas drygt 3.000 civila, däribland 102 barn, i Prijedor.

Srebrenica_massacre_memorial_gravestones_2009_1Utvecklingen sedan Expressens avslöjande har varit obefintlig. SVT har lovat att ”ta en diskussion med Radomir”, och Radomir har lovat att lägga band på sitt ”engagemang i balkanfrågor”. Vi har här ett löfte om ett försök till nedtrappning av folkmordsförnekelse. Hur lugnande ett sådant framsteg än verkar måste skeptikernas oro tas på allvar.

Förutom i Serbien och Ryssland finns till min kännedom ingen kanal i världen än SVT som har sänt en historierevisionistisk tv-dokumentär där bosniaker i Srebrenica på ett intrikat sätt utmålas som medskyldiga till sin egen utplåning. Den konspiratoriskt lagde kan inte hjälpa än att begrunda en osannolik tillfällighet: att en sådan dokumentär sänds i just den kanal som råkar vara Radomirs arbetsgivare. Dokumentären åtföljdes av väldigt få förklaringar och inte en enda ursäkt. Lika tyst från SVT:s ledning blev det efter Expressens reportage.

Idag minns vi Prijedor 1992, och det gör vi genom att bära ett vitt band kring armen. Från Malmö till Stockholm hålls manifestationer av personer som har upplevt islamofobisk fascism i vår tid. Vad kan vara mer passande än att ansluta sig? Islamofobi har blivit den genomsnittlige européens vanligaste tidsfördriv; ta chansen och visa att det finns annat här i livet.

Kommer Radomir, tro? Om historien är en vägvisare så lär han prioritera den inbjudan från sina personliga vänner, vars politiska åsikter han, enligt utsago, inte ”nödvändigtvis” delar, till en fest någonstans i närheten av minnesceremonierna. Det är nämligen så det brukar gå till. Någon SVT-sändning från minnesdagen är heller inte att vänta.

/Alen Musaefendic, debattör

Vad är folkmord?

Är det rätt eller fel att kalla massmordet i Srebrenica 1995 för folkmord, etnisk utrensning eller ”devalverar” man begreppet och förringar andra folkmord genom att ”använda det för ofta”. Vi kikar närmare på det.

Nyligen var det minnesdagen över offren i Srebrenica. Då, 1995, mördades ungefär 8.000 muslimska bosnier av serberna på grund av att de var muslimer. Detta definieras som en del av ett folkmord mot de bosniska muslimerna, av de allra flesta människor.

x-ray delta one / Foter / CC BY-SA

En del påpekade i samband med minnesdagen att det var fel att kalla det folkmord. Folkmorden under andra världskriget, t.ex. mot judarna, eller det som hände i Rwanda var folkmord, tyckte de. Och på nåt sätt anser de att begreppet folkmord urvattnas om det används vid ”små massmord”. Eller om man försöker påstå att bombningarna av civilbefolkningen i Hiroshima och Nagasaki med atombomber under andra världskriget var folkmord.

”Sluta kalla allt för folkmord!”, säger några kritiska röster.

Vad man än anser om olika massmord och folkmord kan det vara värt att titta vad  FN:s konvention om folkmord säger:

I denna konvention förstås med folkmord envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan nämligen,
a) att döda medlemmar av gruppen;
b) att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada;
c) att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som äro avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis;
d) att genomföra åtgärder som äro avsedda att förhindra födelser inom gruppen;

och

e) att med våld överföra barn från gruppen till annan grupp

Begreppet folkmord är som ni ser ett vidsträckt begrepp. Det är mycket som kan, bör och ska täckas av begreppet.

För att massmord ska ses som folkmord ska de ovanstående punkterna omfatta en nationell, kulturell, religiös eller etnisk grupp, helt eller delvis.

Den första punkten är lätt att förstå sig på, en vilja att utrota/eliminera en grupp människor helt eller delvis. De andra punkterna, att påtvinga en grupp helt eller delvis sådan terror som högst troligt skapar långvariga själsliga skador, eller att sänka levnadsstandarden för gruppen, kan verka luddiga, men är extremt viktiga.

Om man ser närmre på folkmorden i Rwanda och mot judarna under andra världskriget så utgjorde flera punkterna en del av folkmordsprogrammet. Dessutom inleddes folkmorden med att man sänkte levnadstandarden för folk och åsamkade många ”själslig skada”. En person som undgick förintelsen i Rwanda och nazityskland, men levde med en usel levnadsstandard, var också utsatt för skräcken för förintelse och folkmord, även om de inte direkt utsattes för mordförsök. INDIREKT massmord är också massmord, enligt konventionerna.

Den sista punkten om att överföra barn i stor skala bör vi i Norden fundera över. I Sverige och Norge gjorde vi det mot finnar, romer och samer. I Danmark utsattes eskimåer för detta. Enligt FN KAN det definieras som en del av ett folkmord.

Så, det är inte alls fel att kalla det som bosnier utsattes för för folkmord. Serbiska extremister försökte utrota delar av dem och tvingade dem att leva med usla levnadsvillkor. Och verkar att ha fortsatt med sina planer om de inte hade blivit hindrade.

Och, det är inte heller fel att kalla de amerikanska bombningarna av Hiroshima och Nagasaki för folkmord, om man anser det. Att massmörda civila japaner bara för att de är japaner är faktiskt också folkmord enligt definitionerna.

Överhuvudtaget är det idiotiskt att denna artikel ens ska behöva skrivas. Istället för att argumentera, slåss och käbbla om ”mitt folkmord är mer äkta än ditt” eller ”mitt folk utsattes för värre folkmord än ditt folk”, så bör vi lägga mer tid och energi på att granska och hålla utkik efter de gemensamma mönster som de olika folkmorden uppvisar. Och hjälpa till att lära varandra att sluta vara rädda för främlingar och sluta att hata andra grupper av människor.