De främlingsfientliga alternativa mediebloggarna Samhällsnytt, Fria tider och Nya Tider har orsakat ett drev mot Studieförbundet Vuxenskolan. De tre nyhetsförmedlarna spred myten om ”gratis körkortsutbildning” för invandrare. Artiklarna gör lögn till sanning då det framställs som om att invandrare får körkort utan att betala och att skattebetalarna står för notan.
P4 Gotland rapporterade 27 januari 2020 om ett integrationsprojekt initierat av en integrationshandläggare på Region Gotland och genomfördes av volontärer hos Röda Korset och Studieförbundet Vuxenskolan. Projektet innebär att invandrare och andra som behöver stöd för att förstå körkortsteorin erbjuds hjälp. I projektet ingår också att frivilliga privatpersoner ställer upp som handledare under övningskörning.
Skärmdump från Samhällsnytts kommentarsfält 200205.
Det som inte framkommer i de alternativa mediebloggarnas artiklar är att det är privatpersoner som ställer upp frivilligt, helt utan ersättning.
Skärmdump från Samhällsnytts kommentarsfält 200205.
Deras ”sanning” har orsakat drev, privatpersoner kontaktar Studieförbundet Vuxenskolan med arga mail och telefonsamtal. På Samhällsnytts olika plattformar är debatten såväl het som orimlig.
Publicerade ”skandal-artiklar” är utformade så att läsare ska få uppfattningen att integrationsprojektet innebär att svenska skattekronor betalar invandrares körkort.
Skärmdump från Samhällsnytts kommentarsfält 200205.
Region Gotland har 4 februari 2020 gått ut med en dementi till följd av de felaktiga uppgifterna som florerat i alternativ nyhetsmedia och sociala medier.
Det här projektet ger inte bort gratis körkort. Det är personer som får hjälp med att förstå språket i körkortsteorin. Det är personer som får hjälp med övningskörning. Volontärerna som hjälper till är frivilliga, utan ersättning.
Främlingsfientlig alternativmedia skriver sina nyhetsrapporteringar i ett syfte, nämligen att förstärka känslan av ”vi och dom”, där ”vi” anses få stå tillbaka för ”dom andra” som får allt. Det spelar ingen roll för dem om vad de förmedlar är sant eller ej.
När något låter för bra för att vara sant, är det sällan sant. När du uppmärksammar att vänner, bekanta eller släktingar sprider rasism eller rasistisk propaganda: reagera, ifrågasätt och fråga vad syftet med det som delas, skrivs eller sägs är.
Jag blir arg och ledsen när jag ser, läser eller hör vänner, bekanta och familj sprida rasistisk propaganda och desinformation.
Det kan handla om texter från rasistiska hatbloggar eller Facebook-inlägg.
Det kan handla om rasistiska bilder eller memer som sprids på sociala medier.
Det kan handla om fördomar, ofta rasistiska, och falsarier som yppas i sociala sammanhang.
Det som många sprider utan närmare eftertanke är inte sällan falska föreställningar om invandrare och bidrag, eller lögner om invandrares brottslighet eller den s k ”islamiseringen”.
Ofta handlar det om okunskap: Jag har ”läst” det, jag har ”sett” det och jag har ”hört” det från olika håll. Det är just så det funkar med lögner, propaganda och #fakenews.
Det är klart att hen har ”läst” och ”sett” det, det finns ju överallt på nätet; bilder, memer och lögnaktiga artiklar från diverse obskyra bloggar som vill framstå som sanningssägare och nyhetsförmedlare.
Det är klart att hen har ”hört” det, eftersom det sprids även från mun till mun. Det gör det inte mera sant.
Det händer då och då att FB-vänner sprider rasistisk propaganda. Det händer också att FB-vänner ”gillar” rasistisk propaganda. Ofta visar det sig att personen inte är medveten om vad hen gör. Ibland vet personen inte att artikeln de delar är skapad av rasistiska hatbloggar. Ibland får jag höra att de rasistiska hatbloggarna är varken rasistiska eller hatiska, utan att de är lika sanningsenliga som mainstream media.
Det sprids oändliga mängder FB-inlägg vars enda syfte är att skapa polarisering. Ofta handlar det om att det är för jävligt att invandrare får massor av bidrag, medan svenskar inte får det. Det kan också röra sig om en händelse, ofta ett overifierbart brott, som har drabbat en enskild. Dessa FB-inlägg kan delas tusentals gånger, vilket betyder att de når mångdubbelt fler.
När du läser, ser eller hör något som låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.
Jag ber er därför att ifrågasätta budskapet, vem avsändaren bakom budskapet är och vilket syftet med budskapet är. Fundera på vilken människosyn, samhällssyn och världsbild som du ställer dig bakom genom att klicka på dela-knappen. Vill du förknippas med den? Kolla alltid upp den fakta som förmedlas innan du delar texten, bilden eller memen. Google är din vän, men använd hen med ett källkritiskt öga!
När du hör en vän, bekant eller släkting dela med sig av sina fördomar, människosyn och ”sanning”: reagera, ifrågasätt och be personen att förklara hur hen menar och var hen har fått informationen ifrån. Har du fakta i målet: dela med dig.
Vi på Motargument arbetar fortlöpande med att förklara hur viktigt det är med källkritik.
Vi knäcker rasistiska myter och lögner. Vi knäcker specifika artiklar på dessa obskyra bloggar.
Hade vi kunnat hade vi knäckt varenda rasistiskt FB-inlägg och varenda #fakenews-artikel som sprids på sociala medier.
Men vi har inte tid.
Glöm inte att när något låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
SD-kopplade Samhällsnytt kommenterar en insändare på DN Åsikt som kräver att politikerna borde agera kraftfullt mot näthat. Näthat är i många fall olagligt. Nättidningen tolkar det som om att det är Sverigedemokraterna som är föremål för kritik i Peter Robsahms artikel. Så är inte fallet, då insändaren snarare berör näthatet i allmänhet, utan specifik avsändare. Samhällsnytts artikel insinuerar att Robsahm anser att SD använder näthat som metod. Dessutom använder sig Samhällsnytt av en ohederlig och irrelevant metod då de drar in Robsahms hustru i den artikel som kommenterar insändaren.
Det kan kännas lätt att tycka att det är anmärkningsvärt när en nättidning som ger sken av att vara seriös, uppträder oseriöst. Som till exempel i fallet med deras kommentar till ”Hatet som hotar rikets säkerhet måste stoppas” – Peter Robsahms insändare på DN Åsikt (10/1) om det växande hatet i Sverige, vilken de publicerade den 12/1.
”Det är allvarligt när en minoritets vanföreställningar och renons på känslor och moral får styra agendan”, skriver Robsahm bl a i sin artikel. Utan att någon grupp eller individ här pekas ut, är det uppenbart att SD-kopplade Samhällsnytt i sin artikel ”Kräver att staten vidtar åtgärder mot ”hatare” – får massiv kritik” tolkar det som att det är Sverigedemokraterna som stämmer in på den beskrivningen. Faktum är att SD inte nämns i kritiska texten över huvud taget. Det gör saken ännu mer graverande; att Samhällsnytt bygger hela sin moteld på att det är endast SD det handlar om. Dessutom är bildvalet till Robsahms text, där man ser Kent Ekeroth sitta med sin mobiltelefon, DN:s val och kan inte lastas artikelförfattaren. Visserligen utgår Robsahms kritiska text från nedskjutningen av passagerarplanet i Iran och de hatiska kommentarer som flödade på sociala medier efter det, men även om det var Ekeroths spontanta reaktion på nedskjutningen, var han långt ifrån ensam om att fylla sociala medier med hånfulla eller hatiska kommentarer.
När orden tar slut tar man till nävarna, brukar det heta. I Samhällsnytts fall handlar det istället om skamgrepp. Peter Robsahms text är skriven av honom själv och undertecknad med hans namn. Detta till trots drar sig Samhällsnytt inte för att dra in och smutskasta även hans hustru, Maria, som inte hade ett dugg med artikeln att göra. Man t o m illustrerar artikeln med en bild föreställande de båda, trots att deras kritik borde rikta sig mot Peter Robsahm enbart och ingen annan.
Ska en påstått seriös tidning verkligen syssla med att ge igen för gammal ost? För kan det handla om något annat, då nästan halva artikeln avhandlar och drar en person i smutsen som inte alls är upphov till det som artikeln sägs avhandla; dvs Peter Robsahms hårda kritik mot ett Sverige som blir hårdare och mer hatiskt? Men den ”gamla osten” framgår ganska tydligt, i det att Samhällsnytts redaktion använder sig av ”paret Robsahm” som ett begrepp och att de anklagas för att i princip inte ägna sin tid åt annat än att angripa SD.
Avsaknad av journalistisk heder kan möjligen attrahera en mindre nogräknad läsekrets, men förpassar Samhällsnytt bara till pressetikens skamvrå utanför den egna isolerade bubblan. Är det kanske där de befinner sig, och vill befinna sig – förespråkarna för ett parti som gör anspråk på att vara ”ett parti som andra”?
Det hade varit betydligt mer klädsamt för den publicistiska värdigheten om även Samhällsnytt förbehållslöst tagit avstånd från hatet. Nu skjuter de bara budbäraren.
En polis har tagits ur tjänst i samband med anklagelser om övervåld. Samhällsnytt påstår att det beror på ett drev från allmänhet och medier.
Den alternativa mediebloggen Samhällsnytt ifrågasätter polisens uppföljning på ett gripande i området Skiftinge i norra Eskilstuna. Samhällsnytt anser att lokalpolisområdeschefen ”viker ned sig” då han tar avstånd från kollegornas agerande och upprättar en anmälan mot en polisman som tills vidare tagits ur tjänst.
Den 7 december 2019 publicerar Samhällsnytt artikeln ”VIDEO: Poliser tar i med hårdhandskarna i utsatt område – polischefen viker sig för medialt drev”. Artikelförfattaren Simon Kristofferssons retorik i nyhetsrapporteringen är genomgående mer eller mindre explicit. Det är tydligt att Kristoffersson har många synpunkter utan att egentligen sitta på mer information än de nyhetsförmedlare som rapporterat om händelsen tidigare.
På videon som filmats från en lägenhet i det utsatta området Skiftinge ser vi hur ett par personer blir gripna. Videon, som ursprungligen publicerades på en privatpersons Facebook, står att bevittna i Samhällsnytts artikel, men också på andra ställen på nätet. Du kan se videon om du klickar på denna länk: VIDEO
Personen som filmat händelsen reagerade på hur poliserna agerade vid gripandet av ett antal personer. Händelsen fångades upp av ett antal nyhetsförmedlare. Något fördröjt publicerades Samhällsnytts artikel. Kristoffersson ger uttryck för hur han ser på saken (text markerad i fet stil av Motargument).
”Samhällsnytt kan visa videoklipp från ett ’utsatt område’ i Södermanland där flera poliser tar till med hårdhandskarna mot vad som uppges vara en efterlyst kvinna och en knivbeväpnad man. Efter händelsen har lokaltidningar börjat dreva mot polisen som man påstår ”plågar” de efterlysta vilket lett till att en av poliserna har tagits ur tjänst.” (Källa: Samhällsnytt)
Kristoffersson fortsätter:
”Händelsen utspelade sig på måndagskvällen i det invandrardominerade området Skiftinge som finns med på polisens lista över så kallade utsatta områden. Det är oklart vad bakgrunden till polisingripandet var men en nätgranskning visar att området utmärker sig som ett av de mest brottsaktiva områdena i Eskilstuna.” (Källa: Samhällsnytt)
Eftersom polisen anmälde sig själv för misstänkt övervåld, blir frågan vad det etniska ursprunget eller brottsbenägenheten hos människor som bor i Skiftinge har med saken att göra.
”Videon har fått stor uppmärksamhet i lokaltidningarna Södermanlands Nyheter (SN) och Eskilstuna-Kuriren som beskriver hur polisen ”plågar den handfängslade mannen med snö innanför jackan”, hur ett slag utdelas och hur personerna har släpats till radiobilarna i snön.” (Källa: Samhällsnytt)
”Tidningarna upplåter sedan plattformarna till vittnen som får beklaga sig över hur polisen hanterar misstänkt kriminella individer i det ’utsatta området’.” (Källa: Samhällsnytt)
Ja, vittnen är just vittnen. De har rätt att uttala sig om vad de har sett och hört.
Kristoffersson angriper sedan den som har spelat in händelsen:
”Ytterligare ett vittne rasar i lokaltidningarna över polisens arbetsmetod mot de gripna personerna. Det är den 36-åriga migranten Jin Ilia från Irak som numera bor i Skiftinge och filmade hela händelsen. Ilia hävdar att hon efter ha bevittnat händelsen upplever svårigheter med att sova eftersom ”polisens behandling av mannen har väckt både ilska och rädsla”.” (Källa: Samhällsnytt)
Även här bör man fråga sig vad det etniska ursprunget hos ett vittne till polisens ingripande gentemot en person har med saken att göra.
Därefter felciterar Kristoffersson det vittne som uttalar sig på Facebook om polisens ingripande i Skiftinge:
”På Facebook fortsätter Ilia gå till attack mot polisen som hon antyder är rasister: ”det är så här polisen gör när ingen ser dem och speciellt om de gripna inte är svenskar, så är det bara”” (Källa: Samhällsnytt)
Skärmdump från Samhällsnytt 191209. Länken är numer död.
Det finns för övrigt studier och forskning som belägger det Ilia skriver på sin Facebook, nämligen det att polisen ibland gör skillnad på förövare och förövare.
Artikeln i Samhällsnytt fortsätter:
”Lokaltidningarna som inte har ägnat något utrymme i artiklarna till att upplysa om bakgrunden till ingripandet sätter istället press på lokalpolisområdeschefen Christer Sjöqvist som viker ned sig och tar skarpt avstånd från kollegornas agerande.
Sjöqvist ägnar heller inga ord till att informera läsarna om bakgrunden till polisens agerande. Istället meddelar polischefen att han ser allvarligt på händelsen och att de har upprättat en anmälan rörande tjänstefel mot den polis som även utdelade ett slag mot en av de gripna personerna.” (Källa: Samhällsnytt)
Det Samhällsnytt och Kristoffersson inte har förstått är att bakgrunden till gripandet är irrelevant i nyhetsrapporteringen. Det som är relevant är att polisen arbetar mot missförhållanden i tjänsteutövningen.
Frågan om eventuellt övervåld från polisens sida, likväl som huruvida det eventuellt finns omständigheter som förklarar eller rättfärdigar polisens agerande, kommenteras inte i Samhällsnytts artikel.
Om Samhällsnytt skall bidra till allmänbildning och saklig debatt i Sverige, vore det önskvärt om bloggen bedrev en journalistik som sökte svaren på frågorna, tog reda på fakta och därefter publicerade. Istället väljer Samhällsnytt att enbart presentera irrelevanta fakta kring det etniska ursprunget hos en person som utsätts för våld från polisens sida, samt det etniska ursprunget hos personer som bevittnat våldet.
Om etniskt ursprung i sig skall anses ha relevans för när och hur polisen använder sig av våld eller hur pass trovärdiga vittnen till sådant våld är, bortser Samhällsnytt från allas likhet inför lagen. Det förgiftar inte bara samhällsdebatten. En sådan journalistik mörklägger även granskningen av situationer där polisen misstänker sig själv för övervåld.
Det är inte bara i alternativ media och på sociala medier och bloggar som fake news blomstrar. Även etablerade medier och s k mainstream media faller inte sällan till föga. Denna gång är det TV4:s sena nyhetssändning som den 8 oktober sprider fake news om brottsutsatthet. Nyhetsankaret förkunnar i inledningen av sändningen att ”antalet svenskar som utsatts för brott ökar”. Som stöd för påståendet använder man NTU. Problemet är att NTU inte stödjer påståendet.
I dagarna presenterade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) sin årliga redovisning av den Nationella trygghetsundersökningen (NTU). NTU syftar till att ”undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet”. (Källa: BRÅ)
”En glad nyhet: Förtroendet för polisen ökar. En trist nyhet: Antalet svenskar som har utsatts för brott ökar också”. (Källa: TV4Play.se)
I reportaget lite senare i sändningen upprepas det senare påståendet:
”Enligt Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning utsattes fler för brott förra året”. (Källa: TV4Play.se)
Skärmdump från TV4 Nyheternas kvällssändning 8 oktober 2019.
Att utredare Sofie Lifvin på BRÅ senare i reportaget förklarar vad NTU faktiskt visar spelar mindre roll i sammanhanget. Nyheten om att fler svenskar har utsatts för brott har redan upprepats två gånger i sändningen. Lifvin säger att NTU är
”en urvalsundersökning och vi kommer aldrig kunna fånga exakta nivåer av utsatthet för brott t ex, utan det här är ju snarare indikationer på hur det ser ut, och syftet med undersökning är ju också att mäta hur utvecklingen ser ut över tid snarare då än att ge exakta nivåer”. (Källa: TV4Play.se)
”den självrapporterade utsattheten för brott mot enskild person har ökat”. (Källa: BRÅ)
Motargument har vid ett flertal tillfällen redogjort varför NTU:s mätningar inte är tillförlitliga och inte heller är uttryck för hur det ser ut i verkligheten.
I artikeln ”På spaning efter mörkertalet” förklarar Maria Robsahm att NTU är en urvalsundersökning, samt att sådana undersökningar riskerar att drabbas av slumpmässiga och systematiska mätfel. Oavsett om storleken på urvalet ökas kommer dessa mätfel att kvarstå. Mätfelen har sina orsaker i t ex systematiska bortfall, intervjuareffekter och ledande frågeformuleringar. I Robsahms artikel läser vi:
”Ett ord som brukat användas för att beteckna ett systematiskt mätfel är bias och utgör i stora kvantitativa undersökningar vanligtvis ett större problem än slumpmässiga mätfel. Slumpmässiga mätfel kan hanteras med hjälp av statistiska hjälpmedel men problemet med systematiska mätfel kan inte lösas genom att använda ett större urval.” (Källa: På spaning efter mörkertalet)
I artikeln ”NTU:s systematiska mätfel” förklarar Robsahm följande om mätfelen i urvalsundersökningen:
”I NTU frågar man ett urval personer i Sverige om de har utsatts för brott. De som svarar ja på frågan om de har utsatts för exempelvis sexualbrott får därefter svara på följdfrågor, bl a frågan om detta har anmälts till polisen.
I höstas gjorde jag en jämförelse mellan de antal som i NTU uppgav att de hade polisanmält med den officiella statistiken om polisanmälningar. Och det visade sig då att skillnaden var stor – vissa år anmärkningsvärt stor.
För år 2016 var det uppgivna antalet polisanmälningar mer än tre gånger så högt som det verkliga antalet. Andra år är skillnaden mindre men inget år är det uppgivna antalet lägre”. (Källa: NTU:s systematiska nätfel)
Så länge BRÅ inte kan reda ut vad de systematiska mätfelen beror på kan vi inte heller använda oss av NTU som ett mätverktyg för hur brottsutsattheten verkligen ser ut i Sverige.
Detta betyder i sin tur att TV4 på bästa nyhetssändningstid sprider fake news då de använder NTU som ett mätverktyg då de säger att ”antalet svenskar som utsatts för brott ökar”. Det är direkt felaktigt.
Motargument har uppmärksammat TV4 och TV4Nyheterna om detta via mail, Facebook och Twitter.
”Jag har besökt varenda storstad här i USA, från New York och Philadelphia till Los Angeles. Jag har åkt genom städer som rankats som Amerikas farligaste. Jag ska inte säga att Sveriges farligaste platser är värre än Camden, NJ, downtown Baltimore eller South Side Chicago, men jag ska heller inte säga att jag kände mig tryggare i Stockholm – eller Uppsala, Östersund eller Ronneby.
Tvärtom: våldet i USA har en annan karaktär än i Sverige. Det gör inte själva våldet mer uthärdligt för den som drabbas, men chansen att drabbas är så mycket mindre.” (Källa: Samhällsnytt)
Jodå.
Man har ju hört talas om Malmö som ”Sveriges Chicago”. Men nu är det tydligen Uppsala, Östersund och Ronneby som pretenderar på titeln.
Snögubben som har flyttat till USA skriver sin dystopi i den alternativa mediebloggen Samhällsnytt. I likhet med de andra som skriver där är faktakoll inte det som prioriteras. Han känner och tycker en hel del men fakta, nej, det har han inte tid med.
Att någon enda människa kan ta snögubbens svammel på allvar är obegripligt.
Ronneby?
Östersund?
Uppsala?
Jösses mössa.
Jag kan i sammanhanget bara påminna om följande jämförelse mellan två lika stora städer i Sverige och USA.
Malmö och St Louis år 2017.
När jag la ut denna bild gick Tino Sanandaji i taket. Och han sa att det inte gick att jämföra USA med Sverige på det sättet. Hans sedvanliga koleriska retorik gjorde det svårt att förstå vad han ville ha sagt. Att jämföra Sveriges farligaste stad (högst nivå av dödligt våld) med motsvarande stad i USA är naturligtvis en fullt rimlig jämförelse.
Märk väl – detta var alltså Malmö 2017. Det har minskat rejält sedan dess.
Nu är det tydligen dags att titta närmare på downtown Ronneby och South Side Östersund. Det lär gå hett till där nuförtiden…
PS Samtidigt är det bra att han har flyttat. Men synd om amerikanerna…
Kuriosa: Skribenten i Samhällsnytt bor numer i Wyoming. Här finns länkar till några artiklar som talar om hur brottsligheten i allmänhet, och det dödliga våldet i synnerhet, ser ut i hans nya hemdelstat.
Motargument fortsätter granska Samhällsnytts lögner, fake news och vinklingar. Denna gång har den alternativa mediebloggen åter hoppat i galen tunna då man använder sig av otillräcklig information för att fastställa att Notre Dame-branden var anlagd. Det finns fortsatt inga offentliggjorda bevis på att branden var anlagd.
Det var den 15 april som den franska nationalklenoden och katedralen Notre Dame i hjärtat av Paris började brinna. Då det handlade om en händelse som utspelar sig i vår europeiska närhet och någonting som många av oss kan relatera till så fick den omfattande branden stort genomslag i såväl nationell som internationell media. Branden pågick i över ett dygn.
Några dagar senare startar en viral våg bestående i ett ”scoop”:
Branden var anlagd, hette det. Och inte nog med det. Det finns bevis för att branden var anlagd.
”Nyheten” blev viral primärt via sociala medier, såsom Youtube, alternativa konspirationsbloggar och på Twitter delade många användare en video som skulle fungera som bevis för att branden var anlagd – underförstått av islamistiska terrorister.
I Sverige uppmärksammades denna video och ”nyheten” om branden i Notre Dame av bl a Samhällsnytt och Politikfakta (som är en blogg som sprider lögner och rasism). Andra alternativa mediebloggar väljer att inte hoppa på denna lögn. Nya tider skriver att radikala islamister hyllar branden och att den skulle vara en ”vedergällning” för moské-attackerna i Christchurch. Bloggen poängterar dock att branden betraktas som en olycka.
Eftersom ”nyheten” om att branden skulle ha varit anlagd (läs av islamistiska terrorister) så har det lagts en del möda på att avslöja denna ”nyhet” som en lögn. Tyvärr har lögnen blivit viral och har delats tusentals gånger på sociala medier. Samhällsnytt, som utger sig för att vara ”en viktig röst” i det mediala Sverige, väljer att behålla artikeln på sin blogg. Oförändrad.
Artikeln, som fått den klargörande rubriken ”VIDEO: Någon tänder eld ovanpå Notre Dame – bildernas äkthet bekräftas av nyhetsbyrå”, är skriven av flitige påläggskalven Simon Kristoffersson. Rubriken fastställer med all önskvärd tydlighet att branden var anlagd. Artikeln avslutas, efter att Kristoffersson fyllt den med alla ”bevis” som cirkulerat runt i sociala medier, med att påpeka hur många attacker som sker mot kyrkor och kristna symboler.
”Bevisen” har faktagranskats
De videos som används som ”bevis” för att branden skulle ha varit anlagd har granskats under lupp av flera franska faktagranskare, som t ex Checknews och AFP Actuel. Checknews har varit i kontakt med byggföretaget, som arbetade med en omfattande renovering av katedralen. De bekräftar att det fanns byggarbetare på plats vid tidpunkten för videons tillkomst. Vi läser följande på Metro:
”Checknews tog kontakt med företaget som hade ansvar för byggnadsställningarna på katedralens tak. Enligt deras talesperson arbetade tolv personer på taket den dagen. Den sista arbetaren ska ha lämnat taket runt 17.20, vilket innebär att det fanns arbetare på plats när videoklippet som sprids spelades in.
I klippet syns det ett ljussken vid den gestalt som rör sig på taket. Samhällsnytt menar att det kan vara bevis för att någon tänder någon form av eld på taket. Enligt Checknews syns flera liknande ljussken från de som arbetar på taket både 15.05 och 16.05. Att ljusskenet som syns 17.05 skulle bevisa att någon startar en brand på taket finns det inga bevis för.
I ingressen skriver Samhällsnytt att ”den franska nyhetsbyrån AFP bekräftar att videon är äkta”, vilket gör att det framstår som att nyhetsbyrån bekräftar teorin om att någon tänder på katedralen.
Men om man faktiskt läser den faktagranskande artikeln från AFP Factuel framgår det redan i rubriken att de menar att videon inte bevisar att någon har tänt på Notre-Dame.
Samhällsnytt skriver även att AFP Factuel ”uppger att personen tänder upp något flera gånger” och att de faktiskt kan ”se ljus som blinkar, gnistrar och reflektioner”.
Det som Samhällsnytt har valt att inte ta med är AFP:s nästa mening: ”Det är inte möjligt att bekräfta vad det är, men flera saker tyder på att dessa ljusglimtar inte är orsaken till den eld som härjade byggnaden”.”
Konspirationsverkstaden på Samhällsnytt frågar sig varför Viewsurf har raderat videon. Kristoffersson skriver:
”Företaget ViewSurf meddelade att de inte vill lämna ut videomaterial från kameran som är riktad mot Notre Dame. Men det material som publiceras på deras hemsida hade redan hunnit bli sparat genom tjänsten Internet Archive och därmed spridit sig vidare.
Nu visar det sig att även Internet Archive har tagit bort det sparade materialet. Åtgärden väcker frågor.”
Med en enkel sökning på Google finner vi massvis av rapportörer som försöker förklara problemen med fake news kring branden. Tyvärr finns det fortfarande massor av källor som fortsatt hävdar att branden var anlagd. Samhällsnytt är en av dessa källor.
Vi tar det igen: Det finns inga offentliggjorda bevis på att branden i Notre Dame var anlagd.
Återigen har Samhällsnytt gjort sig skyldiga till att sprida lögner och #fakenews. Tyvärr är skadan redan skedd. Många människor tror att branden var anlagd. Och vilka som skulle ha varit de som har anlagt den är underförstått, men tämligen solklart.
Den alternativa mediebloggen Samhällsnytt har gjort ett ”scoop”. Man har funnit ”bevis” på att en person har två födelsedagar, eftersom det personnummer som står i folkbokföringen inte överensstämmer med de födelsedagsgratulationer som personen fått på Facebook. Det man inte vet är att det är vanligare än man kan tro att människor med ursprung i andra länder får fel personnummer i folkbokföringen.
Samhällsnytts Simon Kristoffersson tycker sig ha gjort ett stort avslöjande. I artikeln ”AVSLÖJAR: Afghanledaren Omid har två födelsedagar – får pris av kungen” publicerad 16 april 2019 har detektivarbetet från Samhällsnytts påläggskalv burit frukt. Kristoffersson har genom efterforskningar – egna eller någon annans framgår inte – kommit fram till att grundaren av Ensamkommandes förbund, Omid Mahmoudi, har två födelsedagar.
Naturligtvis tror inte Kristoffersson att Mahmoudi har två födelsedagar, det är ju en fysisk omöjlighet. Det han insinuerar är att Mahmoudi i samband med sin asylansökan medvetet har ljugit om sitt födelsedatum.
Hur är det möjligt att folkbokföringen säger att Mahmoudi är född 6 februari 1995 när han samtidigt får födelsedagsgratulationer på Facebook i maj året innan han får permanent uppehållstillstånd, dvs 2011?
Det där med att människor med ursprung i andra länder får fel personnummer i folkbokföringen är inte helt ovanligt. I april 2017 var det fler än 11 000 personer folkbokförda i Sverige som hade fel födelsedatum i sitt pass. Året innan låg siffran på 2 500. Det finns ett flertal faktorer till detta:
Personnumren för vissa datum räcker inte till. Det beror i sin tur på invandring från länder (t ex Syrien och Irak) där folkbokföringen inte varit lika noggrann som i Sverige.
Det har begåtts fel på ambassaden i ursprungslandet i omräkningen då personens födelsedatum ska fastställas. Detta kan i sin tur bero på slarv eller att man inte med säkerhet vet korrekt födelsedatum.
Det har begåtts fel i ”översättningen” av födelsedatum för människor med ursprung i länder där man använder en annan kalenderräkning – solkalender, månkalender, kurdisk kalender etc.
Personen har, medvetet eller omedvetet, uppgett felaktigt födelsedatum.
I de fall där personnumren inte räcker till förskjuts födelsedatumet en eller ett par dagar. I de fall där det har begåtts fel i omräkningen kan det skilja sig desto mer, i vissa fall över ett år.
Problemet med att människor får felaktiga personnummer i folkbokföringen är bl a att människors ålder blir högre än den faktiska åldern. Detta ställer till problem för barn som går i skolan, då de kan bli tvungna att gå i en årskurs högre än de egentligen skulle. Det påverkar även företeelser som giftasålder, rösträtt, adoption, bidrag, rättsliga påföljder vid brottslighet etc.
I en artikel i Bohusläningen från 2008 erfar vi att en pojkes födelsedatum i folkbokföringen fastställts till maj 1992, fastän han, enligt pappan, är född i november 1993. Ur artikeln saxar vi:
”Pojken är född i ett annat land och det var när han kom till Sverige som han fick ett felaktigt personnummer. Enligt pappan är pojken född i november 1993, medan hans personnummer säger att han föddes i maj 1992. Följden blir alltså att pojken är drygt ett och ett halvt år yngre än personnumret uppger. Pappan menar att felet begicks på ambassaden i hemlandet.” (Källa: Bohusläningen)
Min bekantskapskrets innehåller människor som har erhållit felaktiga födelsedatum i folkbokföringen. Ett par av dem har t o m fått fel på året. Felet är inte till deras fördel, då de enligt folkbokföringen fått sitt födelseår ändrat till året innan de faktiskt är födda. Jag har tidigare nämnt konsekvenser för individer vars födelseår är högre än det faktiska födelseåret: skolgång, rösträtt, giftemål, adoption, bidrag etc.
Mahmoudi erhåller 2012 sitt permanenta uppehållstillstånd. I samband med detta ändrar han informationen om födelsedatum på Facebook. Mot bakgrund av att han erhöll födelsedagsgratulationer på Facebook mellan den 6 och den 9 maj 2011 så är det rimligt att anta att hans egentliga födelsedag inträffar någon gång under de dagarna. Men eftersom han har fått fel personnummer i folkbokföringen väljer han att ändra informationen på Facebook så att den överensstämmer med folkbokföringen.
Vi på Motargument är väl medvetna om att det finns människor som uppger fel ålder då de söker asyl. Uppenbarligen förhåller det sig inte så i detta fallet. Troligtvis är Mahmoudi i själva verket yngre än vad som står i folkbokföringen.
I en lång krönika målar Rolf Malm på Samhällsnytt med breda penseldrag upp en bild av Sverige som ett land på randen till ett inbördeskrig. Han pratar vidare om ett land vars regering inte bryr sig om vad han menar är en skenande brottslighet med ett dödligt våld som direkt eller indirekt drabbar hundratusentals svenskar.
Malm skriver i en krönika på den alternativa mediebloggen Samhällsnytt om ett Sverige i fritt fall. Han menar att regeringen blundar för den närvarande krissituation som Sverige står inför. Malm menar att Johansson, när varningslamporna i kontrollrummet blinkar, släcker lamporna för att ignorera problemet med den skenande brottsligheten. Sanningen är att Johansson uttalat sig officiellt på detta sätt på regeringens hemsida just om den organiserade brottsligheten.
Malm påstår:
”Landets justitieminister provocerar dagligen svenska folket genom att intill gränsen för ren mytomani förneka en allt brutalare verklighet. Nedlåtande behandlar han det svenska folk för vilkets trygghet han har ansvaret som naiva dumskallar. Hundratusentals svenskar är direkta eller indirekta offer för den kriminalitet som alltmer liknar inbördeskrig – men deras lidande bagatelliserar ministern med löjeväckande lögner till förmån för brottsligheten.” (Källa: Samhällsnytt)
”Att knäcka den organiserade brottsligheten och förhindra nyrekryteringen dit, att förstärka kampen mot terrorismen och en långsiktigt hållbar migrationspolitik – det är de tre viktigaste frågorna under mandatperioden för justitie- och migrationsminister Morgan Johansson.” (Källa: Regeringen.se)
Brottsligheten i verkligheten
Om vi börjar med att bemöta Malms påstående om den dramatiskt tilltagande brottsligheten så kan vi i BRÅ:s statistik se att den brottskategori som ökat drastiskt är misshandel och sexualbrott.
Mängder av rapporter och artiklar har skrivits med analyser av dessa data. Jag lägger därför ingen energi på att återuppfinna hjulet här. Önskar man läsa mer om exempelvis sexualbrottsutvecklingen i Sverige och tänkta orsaker kring detta finns exempelvis Kristoffer Örstadius genomgående artikel i DN på ämnet som förklarar detaljerna bra. Maria Robsahm gör en mer djupgående analys i en nyligen publicerad artikel.
Robsahm redogör för hur statistiken ska förstås och går igenom statistiken och förklarar samt kopplar samman övriga relaterade argument, såsom att antalet mordoffer har minskat eftersom akutsjukvården ska ha blivit så mycket bättre. Detta argument håller inte, eftersom antalet intagna patienter utsatta för grovt våld har minskat.
Stöld, rån och misshandel tillhör de brott som har minskat. Förmögenhetsbrotten utgör merparten av all brottslighet – ca 60 procent. Om man undantar datorbedrägeri så har förmögenhetsbrottenminskat med 16 procent eller från 9 340 till 7 808 sedan 2009.
Den polisanmälda misshandeln har också minskat. Det handlar om 12 procent från 928 till 816 anmälningar per 100 000 invånare.
Detta är alltså den polisanmälda brottsligheten.
När det gäller misshandel så bekräftas minskningen av Socialstyrelsens statistikdatabas över personer som vårdats för övergrepp av annan. Det har minskat även där. (Motargument)
Nazismen hos Sverigedemokraterna
Vidare menar Malm att bland annat SD:s väljare inte räknas. SD har fått den representation i riksdagen som alla andra partier fått i proportion till antalet röster. Vår svenska proportionella demokrati innebär inte att alla partier ska ha proportionerlig representation i regeringen. SD har samma proportionella makt som samtliga partier i Sveriges riksdag, regeringsmakten fördelas mellan partier som förväntas kunna samarbeta med varandra.
Senare i Malms krönika hävdar han att Löfvens liknande av SD med nazister är felaktig. I en debatt i programmet Agenda 2016 sa Löfven att Sverigedemokraterna var ett nazistiskt och rasistiskt parti.
Löfven kom senare under en intervju att ta tillbaka att han kallat Sverigedemokraterna för nazister och korrigerade sitt uttalande till att istället säga att ”Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti med nazistiska rötter”.
Detta påstående upprepade Löfven under en intervju med SVT:s Mats Knutsson. Det var när de väl tillskansat sig makten som nazismen utkristalliserades och blev tydligare.
Sverigedemokraterna har vid ett flertal tillfällen avslöjats att hysa medlemmar som har en nazistisk övertygelse som efter att de pekats ut av massmedia blivit uteslutna, dock lär det finnas åtskilliga medlemmar aktiva i Sverigedemokraterna kvar i partiet.
Vidare gör sig Malm skyldig till en ohederlig debatteknik, då han menar att det rör sig om en miljontals ”patrioter” i Sverige som omnämns som nazister. Det framgår inte vilka till att börja vilka ”miljoner människor” som Malm syftar på.
Sveriges politiska läge
Malm pekar dessutom på det faktum att LO satsat miljontals kronor på Socialdemokraternas val även fast många av LO:s medlemmar röstar på SD. LO är den arbetarorganisation som grundade S. Om man som medlem inte stöttar S kanske man ska välja en fackförening som är opolitiskt bunden. LO och S brukar kallas för de två benen i arbetarrörelsen där LO står för det fackliga benet och S för det politiska.
Skärmdump från Valmyndigheten
Malm gör sedan ett nummer av att peka ut Centerpartiet som ett parti vars väljare flyr partiet som gräshoppor medan Kristdemokraterna ökat som en fenixfågel. det är en analys som är svårförståelig, då C under valet 2018 fick ett resultat på 8,61 % medan KD fick ett valresultat på 6,32 %.
Dessa resultat ger en skillnad mot föregående val på -2,5 procentenheter för C och +1,75 procentenheter för KD. Skillnaden mellan partierna innebär 4,75 procentenheter mellan valen 2014 och 2018. Vidare hävdar Malm att riksdagspartierna inte vågar tala klarspråk om de två ”elefanterna i rummet”.
Invandrarna, den ständiga syndabocken
Malm syftar dels på integrationsfrågan, som han menar är ett katastrofalt misslyckande, och dels på ”koldioxidskräcken”. Vilka problemen är med integrationen går Malm inte närmare in på. Inte heller framgår i hans text på vilket sätt han menar att ”koldioxidskräcken” utgör en ”elefant i rummet”.
En enkel sökning på riksdagen.se får man vid handen att det finns totalt 3 666 motioner lagda i riksdagen om integration och 1 722 motioner om koldioxid. Att säga att frågorna inte diskuteras i riksdagen är inte korrekt. Vidare menar Malm att invandrare som inte arbetat en enda dag i Sverige får en bättre pension än svenskar i samma situation vilket är helt felaktigt.
Den lägsta pension som utbetalas till alla svenskar oavsett bakgrund är garantipensionen och ligger på 8 254 kronor om man är ensamstående eller 7 363 kronor om man är gift. Motargument har tidigare knäckt myten om invandrares bidrag.
Skärmdump från Skolverket
Malm gör en ansats till att skylla de sjunkande skolresultaten på utlandsfödda elever och påstår i sin krönika att så många som uppemot 70 % av alla utlandsfödda elever inte får godkända resultat i skolan. Även detta påstående kan bedömas som oärligt: efter en snabb kontroll i en rapport från Skolverket förvisso författad år 2016 så kan man se att skillnaden mellan elever födda i Sverige och elever som är utlandsfödda endast ligger på ungefär fem procentenheter.
Givetvis blir skillnaderna större om man jämför elever som invandrat efter skolstart. Dessa elever får det tuffare att ta igen åren i svensk skola som de missat. De behöver även tid för att lära sig svenska språket innan de kan tillgodogöra sig vår utbildning.
Motargument har tidigare avslöjat detta argument om att 70 % utlandsfödda elever inte får godkända resultat i skolan.En annan intressant ansats Malm gör är att påpeka att invandrare oftast väljer att bo i så kallade utanförskapsområden där en egen uppfattning om rättskipning skulle råda och där kultur och religion skiljer sig från andra områden. Jag har två frågor till Malm:
Varför motsätter sig SD kategoriskt integration om det nu är viktigt att inte skapa dessa utanförskapsområden?
Om du ankommer som invandrare till ett nytt land, är det då inte naturligt att du söker dig till människor med samma nationella bakgrund som du och din familj?
Malm lyfter frågan om hedersrelaterat våld och att ”ingen vågar tala” om problematiken kring detta. Detta är också en lögn. Med en enkel sökning kan man finna att 128 motioner lagts i riksdagen rörande hederskultur, 102 motioner rörande hedersvåld och hela 1 805 motioner kopplade till sökordet heder.
Därefter ger sig Malm i kast med våldtäkter och menar att merparten av samtliga våldtäkter begås av utlandsfödda män. Den enda uppgift av modernare snitt som återfinns och behandlar frågan, suynes vara den sammanställning som gjorts av Uppdrag Granskning.
Uppdrag Granskning undersökte 843 fall av våldtäkter och kom fram till att utomeuropeiska gärningsmän var överrepresenterade i statistiken. Vidare blandar och ger Malm mellan begreppen våldtäkt och sexuella ofredanden samt att Uppdrag Granskning tittat på antalet dömda människor medan Malm jämför med antalet anmälda våldtäkter.
Vidare hävdar Malm att i och med kvinnofridslagstiftningen som instiftades år 1280 fick kvinnor gå fria från våldtäkter då en man som dömts för kvinnofridsbrott dömdes till döden. Detta är en sanning med modifikation då denna lagstiftning snarare reglerade något som kallades brudrov där mannen kunde köpa sig fri för 40 marker, något som Motargument avhandlat i en tidigare artikel.
Skärmdump från Omni
Malm menar vidare att mängden skjutningar och sprängningar ökat drastiskt och att antalet dödsskjutningar nu överstiger en i veckan. Enligt en artikel i Omni har det under 2018 varit 44 dödsskjutningar i Sverige, vilket innebär att detta påstående är felaktigt. Tidningsartikeln säger att vi haft fler dödsskjutningar än någonsin, så varför känner Malm sig nödgad att ljuga och spetsa statistiken?
Sveriges bostadspolitiska läge
Malm pekar vidare på att bostadslösheten har ökat drastiskt. Det är nog ett faktum som inte någon politiker har duckat för de senaste åren. Med en enkel sökning (återigen) på riksdagens hemsida bland motioner lagda på sökordet trångboddhet så får man en träfflista på 672 gjorda motioner.
Malm försöker att koppla ihop apotekens misslyckade försök att ha medicin i lager med invandringen. Det är oklart hur och varför.
På liknande sätt (?) försöker Malm koppla samman växande vårdköer med invandring utan någon förklaring hur dessa hänger samman. Malm pekar på att vi har lägst antal vårdplatser i Europa. Statistiken på området är emellertid mycket knapphändig. Sjukvård kan inte mätas i antal vårdplatser eller antal sängar som finns tillgängliga på våra sjukhus. Den måste snarare mätas genom en jämförelse mellan hur många som får vård av de som står i vårdkön. Många som arbetar i vården riktar kritik mot den här undersökningen.
Malm gör en poäng av att antalet beviljade uppehållstillstånd under 2018 är 150 000 stycken. Förutom att siffran är fel (den korrekta siffran är 132 696 stycken), har det i invandringsdebatten kommit att bli en myt som Motargument har knäckt tidigare.
Svensk klimatpolitik
Avslutningsvis slår Malm ett slag mot svensk klimatpolitik. Han menar att vårt koldioxidutsläpp tas upp av våra skogar samt att Sverige endast står för 0,2 promille av de totala utsläppen.
Sanningen kring Sveriges klimatkamp är att vi är ledande avseende våra miljömål och att om vi inte fortsätter vår kamp för att stoppa den utveckling som idag talar sitt tydliga språk om vart vi kommer att landa om vi inte gör något nu.
Sverige har idag en ledande roll i miljöarbetet vilket innebär att vi har möjlighet att ställa krav på andra nationer att göra mer med sina miljöomställningar. Det spelar ingen roll hur liten eller stor vår påverkan är globalt utan det handlar om vår trovärdighet när vi ställer krav på andra nationer.
I vanlig ordning har Rolf Malm producerat en krönika helt plockad ur luften, fullproppad av faktafel och uppenbara lögner. Många av lögnerna är upprepningar av gamla lögner som vi på Motargument redan har avslöjat medan andra är nya.
Jag uppmanar nu Rolf Malm att bemöta våra anklagelser om direkta och indirekta lögner i hans krönika.
Avslutningsvis vill vi passa på att påpeka att vi kommer att fortsätta att faktagranska och skriva uppföljande artiklar om Rolf Malms kommande alster.
Tidigare artiklar skrivna om Samhällsnytts falska Sverigebild:
Den alternativa mediebloggen Samhällsnytt hävdar i en krönika att ”hundratusentals svenskar är direkta eller indirekta offer för den kriminalitet i Sverige som alltmer liknar inbördeskrig”. Det man missar i sin dystopi är att brottsligheten i Sverige har legat still de senaste tio åren, och att våldet minskar.
Rolf Malm, Samhällsnytts krönikör med en alldeles unik retorik, skräder inte orden i artikeln ”Rensa ut och börja om!”. Han anklagar justitieminister Morgan Johansson, för att
”dagligen provocera svenska folket genom att intill gränsen för ren mytomani förneka en allt brutalare verklighet. Nedlåtande behandlar han det svenska folk för vilkets trygghet han har ansvaret som naiva dumskallar. Hundratusentals svenskar är direkta eller indirekta offer för den kriminalitet som alltmer liknar inbördeskrig – men deras lidande bagatelliserar ministern med löjeväckande lögner till förmån för brottsligheten.” (Källa: Samhällsnytt)
Men liksom alla andra med samma retorik pratar Rolf Malm i nattmössan. Och jag vet inte hur många gånger personer som Malm kan sprida rent nonsens innan folk till sist inser att det är just det de gör på Samhällsnytt.
Låt oss titta på den polisanmälda brottsligheten de senaste tio åren och ställa några frågor.
1. Har den totala polisanmälda brottsligheten gått upp?
Nej. Den totala brottsligheten har legat stilla. Under dessa tio år har antalet polisanmälda brott pendlat kring 15 000 polisanmälda brott per 100 000 invånare. Vissa brott har minskat, andra har ökat, men som helhet har brottsligheten alltså varken ökat eller minskat.
2. Vilka brottstyper har ökat?
Det finns två brottstyper som verkligen har ökat dramatiskt. Det ena är datorbedrägeri och det andra är olovlig ID-användning.
Datorbedrägerierna har ökat med 628% – från 184 till 1 339 anmälningar per 100 000 invånare. Den olovliga ID-hanteringen, som inte var kriminaliserad före 2016, steg förra året till 300 anmälningar per 100 000 invånare.
Utan dessa två brottstyper hade den totala brottsligheten haft en markerad minskning.
Vi hade då haft en minskning på 1 531 polisanmälda brott, eller 10 % sedan 2009. Från 15 117 till 13 586. Även sexualbrotten har ökat. Från 169 år 2009 till 219 per 100 000 invånare förra året. Det handlar om en ökning på 30%. Det vanligaste sexualbrottet är sexuellt ofredande. Polisanmälda våldtäkter utgör en dryg tredjedel av sexualbrotten.
3. Vilka brottstyper har minskat?
Stöld, rån och misshandel tillhör de brott som har minskat. Förmögenhetsbrotten utgör merparten av all brottslighet – ca 60 procent. Om man undantar datorbedrägeri så har förmögenhetsbrotten minskat med 16 procent eller från 9 340 till 7 808 sedan 2009.
Den polisanmälda misshandeln har också minskat. Det handlar om 12 procent från 928 till 816 anmälningar per 100 000 invånare.
Detta är alltså den polisanmälda brottsligheten.
När det gäller misshandel så bekräftas minskningen av Socialstyrelsens statistikdatabas över personer som vårdats för övergrepp av annan. Det har minskat även där.
Jag bifogar Socialstyrelsens egna grafer över detta – båda könen, män och kvinnor – i olika åldersgrupper. Minskningen är generell men den är dramatisk när det gäller män – särskilt i gruppen unga män.
När det gäller NTU – BRÅ:s årliga intervjuundersökning – är den behäftad med så stora mätfel att den inte går att använda för att beskriva brottslighetens omfattning. Detta har Motargument rett ut i en tidigare artikel.
Alla dessa fakta finns lätt tillgängliga i den offentliga kriminalstatistiken och i Socialstyrelsens Statistikdatabas. Var Rolf Malm hittar sin information är inte helt lätt att utröna. Men hans snack om inbördeskrig visar att han talar i nattmössan.
Sanningen är att den totala brottsligheten i Sverige har legat still de senaste tio åren. Och våldet minskar.
Motargument 