Artiklar om bidrag till invandrare blir de mest lästa av allt som publiceras på Motargument. All info om till exempel barnbidrag är offentligt lättillgänglig information, och enkel att hitta hos våra myndigheter.
Underhållsstöd är ersättning en förälder som inte lever ihop med barnets andra förälder kan få, och den andra föräldern inte betalar underhållsbidrag – antingen helt, ett lägre belopp eller inte betalar i tid.
För att få underhållsstöd ska man ha vårdnaden av barnet och vara folkbokförd på samma adress i Sverige. Barnet ska också vara under 18 år, men i vissa undantagsfall kan man ansöka om förlängt underhållsstöd. Detta är möjligt till exempel om barnet studerar heltid i grundskole- eller gymnasienivå.
Ingen person får enligt svensk lag diskrimineras i handläggnings- eller beslutsprocessen i våra myndigheter. Den sökandes religion, eller vilket land dennes föräldrar växte upp i har ingen som helst inverkan på hur många kronor de kan få i föräldrapenning.
Artiklar om bidrag till invandrare blir de mest lästa av allt som publiceras på Motargument. All info om till exempel barnbidrag är offentligt lättillgänglig information, och enkel att hitta hos våra myndigheter.
Föräldrapenning är en ersättning föräldrar får för att vara hemma och ta hand om barn istället för att arbeta eller studera. Ersättningen täcker max 480 dagar för varje barn.
För att kunna få föräldrapenning ska man vara försäkrad i Sverige, och barnet ska även bo i Sverige (eller inom EU/EES eller i Schweiz). Föräldrapenning kan man ansöka om då man har vårdnaden av barn upp till max 12 års ålder, och vårdnadshavaren inte arbetar, studerar eller söker arbete under tiden.
Ingen person får enligt svensk lag diskrimineras i handläggnings- eller beslutsprocessen i våra myndigheter. Den sökandes religion, eller vilket land dennes föräldrar växte upp i har ingen som helst inverkan på hur många kronor de kan få i föräldrapenning.
Skolvalet i Göteborg har väckt starka reaktioner från högerpopulistiskt håll. Anledningen är den prioriteringslista som Göteborgs Stad har för årskurs 1 till 9, där nyanlända får förtur till skolplatsen i det fall ett val måste göras. Högerpopulisterna rasar och det tycks som att Göteborgs alla skolor svämmar över av nyanlända som sparkar ut de ”rättmätiga” eleverna. Fakta är att av totalt 6 000 elever som gjort skolval i Göteborg är det tre nyanlända som har fått förtur.
Sverigedemokraterna är inte sena att hoppa på tåget. SD:s gruppledare Jörgen Fogelklou berättar att Sverigedemokraterna reagerat redan 2015 på prioriteringen som de menar är fel. Den 11 maj 2020 yrkade Sverigedemokraterna igen för ett avskaffande av de nyanländas förtur.
Högerpopulisterna hävdar att de nyanländas önskemål kontinuerligt prioriteras högst och att det är de svenska barnen som får betala priset. De menar att det är på grund av de nyanlända som de svenska barnen tvingas resa olagligt långt och att barn med särskilda behov placeras på skolor som inte kan ge det stöd som de behöver.
För eleven fanns möjlighet att göra upp till fem önskemål om skolplacering. 89% av eleverna gjorde ett aktivt skolval, varav 78% fick sitt förstahandsval. 13% av eleverna (eller 1 400) har inte fått något av sina val. Här är det dock inte givet att det fanns fem ifyllda alternativ, till exempel hade 600 av de 1 400 endast ett ifyllt önskemål. (Källa: Göteborgs Stad)
Göteborgs Stad är medvetna om att skolvalet, som genomförs för andra gången, inte gått smärtfritt och beklagar detta. Göteborgs Stad går igenom de placeringar som faller utanför rimliga transportsträckor samt placeringar till barn med särskilda behov. Förvaltningsdirektören för grundskoleförvaltningen Bengt Randén har startat en internrevision för att ta reda på vad som gått snett inför och under skolvalet.
Vid en närmare granskning, som GP gjorde den 15 maj 2020, står det klart att det är ungefär 6 000 elever som sökte till årskurs 1 till 9 i Göteborgs Stad. Av de här 6 000 eleverna har tre (3!) nyanlända fått förtur. Tre av 6 000. Eller, om man räknar med hela skolvalet, vilket inkluderar även ansökan till förskoleklass (som inte ger nyanlända förtur), tre av 12 000. SD:s gruppledare Jörgens kommentar på den siffran lyder att: ”Det är tre för många.”
De främlingsfientliga alternativa mediebloggarna Samhällsnytt, Fria tider och Nya Tider har orsakat ett drev mot Studieförbundet Vuxenskolan. De tre nyhetsförmedlarna spred myten om ”gratis körkortsutbildning” för invandrare. Artiklarna gör lögn till sanning då det framställs som om att invandrare får körkort utan att betala och att skattebetalarna står för notan.
P4 Gotland rapporterade 27 januari 2020 om ett integrationsprojekt initierat av en integrationshandläggare på Region Gotland och genomfördes av volontärer hos Röda Korset och Studieförbundet Vuxenskolan. Projektet innebär att invandrare och andra som behöver stöd för att förstå körkortsteorin erbjuds hjälp. I projektet ingår också att frivilliga privatpersoner ställer upp som handledare under övningskörning.
Skärmdump från Samhällsnytts kommentarsfält 200205.
Det som inte framkommer i de alternativa mediebloggarnas artiklar är att det är privatpersoner som ställer upp frivilligt, helt utan ersättning.
Skärmdump från Samhällsnytts kommentarsfält 200205.
Deras ”sanning” har orsakat drev, privatpersoner kontaktar Studieförbundet Vuxenskolan med arga mail och telefonsamtal. På Samhällsnytts olika plattformar är debatten såväl het som orimlig.
Publicerade ”skandal-artiklar” är utformade så att läsare ska få uppfattningen att integrationsprojektet innebär att svenska skattekronor betalar invandrares körkort.
Skärmdump från Samhällsnytts kommentarsfält 200205.
Region Gotland har 4 februari 2020 gått ut med en dementi till följd av de felaktiga uppgifterna som florerat i alternativ nyhetsmedia och sociala medier.
Det här projektet ger inte bort gratis körkort. Det är personer som får hjälp med att förstå språket i körkortsteorin. Det är personer som får hjälp med övningskörning. Volontärerna som hjälper till är frivilliga, utan ersättning.
Främlingsfientlig alternativmedia skriver sina nyhetsrapporteringar i ett syfte, nämligen att förstärka känslan av ”vi och dom”, där ”vi” anses få stå tillbaka för ”dom andra” som får allt. Det spelar ingen roll för dem om vad de förmedlar är sant eller ej.
Den SD-kopplade alternativa mediebloggen Samhällsnytt publicerar åter en artikel med allvarliga sakfel. Denna gång är det nyanlända på Gotland som påstås få gratis körkortsutbildning. I själva verket handlar det om att Röda Korset och Studieförbundet Vuxenskolan ger ett 40-tal nyanlända kvinnor baskunskaper innan de går vidare till körskolan. Två andra alternativa mediebloggar på högerextrem planhalva, Fria tider och Nya Tider, uppmärksammar integrationsprojektet.
Simon Kristoffersson är en av skribenterna på Samhällsnytt. Han är troligtvis den av skribenterna som i störst utsträckning gör sakfel i ren nyhetsrapportering. I en artikel publicerad 27 januari 2020 där rubriken gör gällande att ”Gotland bjuder nyblivna svenska medborgare på gratis körkortsutbildning” är sakfelen många. Vi ska strax kika på dessa.
Bakgrunden till att frivilligorganisationerna vill hjälpa till med baskunskaper för nyanlända kvinnor är att körkort ofta är ett krav för jobb. Kostnaden för en körkortsutbildning är hög och integrationsprojektet skulle kunna sänka kostnaden något. Nyanlända kvinnor är en grupp som är dåligt integrerad i svenska samhället.
I ljudfilen till SR:s nyhetsartikel efterfrågar Studieförbundet Vuxenskolans verksamhetsutvecklare Pia Hederstedt frivilliga som ställer upp och övningskör. Ingen ersättning till de frivilliga kommer att utbetalas. Hederstedt efterfrågar också sunt förnuft och engagemang.
Vi återgår till sakfelen i Kristofferssons nyhetsrapportering:
I rubriken påstås det att det är Gotland bjuder nyblivna svenska medborgare på gratis körkortsutbildning. Jag finner tre sakfel i rubriken:
Det är inte ”Gotland” som bjuder på något. Det är Röda Korset och Studieförbundet Vuxenskolan. Kristoffersson vill göra gällande att integrationsprojektet finansieras av Gotlands skattekassa. Det stämmer delvis, men det är en ohederlig rubriksättning som pekar på att skattebetalarna är de som finansierar projektet. Röda Korset är en frivilligorganisation som finansieras av arv, donationer och bidrag från privatpersoner och myndigheter. 50% av finansieringen är gåvor från privatpersoner. Den som vill läsa mer om Röda Korsets finansiering kan göra det här. Studieförbundet Vuxenskolan finansieras av årliga medlemsavgifter från medlemmarna, t ex Centerpartiet, Liberalerna, Lantbrukarnas Riksförbund, Förbundet Vi Unga och ett antal riksorganisationer och institutioner. Den som vill läsa mer om finansieringen av Studieförbundet Vuxenskolan kan göra det här.
Vi går vidare i Kristofferssons rubrik: han påstår att det handlar om ”nyblivna svenska medborgare”. Ingenstans i den enda källan finns något som påvisar att det är svenska medborgare som omfattas av hjälpen med övningskörning och teori. I brödtexten omskrivs kvinnorna som ”nyanlända migranter”, vilket inte är detsamma som ”nyblivna svenska medborgare”. Det nämns att det främst är kvinnor från Syrien som deltar i projektet, men inget om att de skulle vara svenska medborgare. Vän av ordning vill poängtera att det krävs att du varit bosatt i Sverige i minst fyra år för att få svenskt medborgarskap. Om du har varit gift, registrerad partner eller sambo med en svensk medborgare kan du ansöka om medborgarskap efter tre år. Mer om kraven för medborgarskap finns på Migrationsverkets hemsida.
Kristoffersson påstår att de nyanlända kvinnorna får ”gratis körkortsutbildning”. Integrationsprojektet innebär förvisso ingen kostnad för kvinnorna, men att det skulle handla om en körkortsutbildning är inte sant. Det handlar om att frivilliga ställer upp med övningskörning (utan ekonomisk ersättning), samt hjälp med körkortsteori. Men det är inte frågan om en körkortsutbildning, det handlar om att ge kvinnorna baskunskaper för att kunna gå vidare till körskolan.
I brödtexten till Kristofferssons nyhetsartikel upprepas lögnen om ”gratis körkortsutbildning” flera gånger.
Med uttryck som ”kläckt idén”, ”gräddfil” och ”knackig svenska” raljerar Kristoffersson över integrationsprojektet. Att en av initiativtagarna har brister i svenska språket är irrelevant fakta för nyhetsrapporteringen.
I Samhällsnytts nyhetsrapportering påpekas att en av ”utbildningsdeltagarna” – vi har konstaterat att det inte rör sig om en utbildning – är modersmålslärare inom Region Gotland. Detta har Kristoffersson funnit i sin research, som innebär att kolla upp människor på Facebook. Även denna information är irrelevant fakta för nyhetsrapporteringen.
I slutet av Kristofferssons artikel står att läsa ”Hon [Pia Hederstedt] försöker tona ned att det hela skulle handla om att de erbjuder gratis körkort. Detta eftersom man bara erbjuder själva övningskörningen och teorilektioner innan uppkörningen. Detta eftersom man bara erbjuder själva övningskörningen och teorilektioner innan uppkörningen.” Med detta knyter Kristoffersson ihop sin egen lögn om att Gotland skulle bjuda nyanlända svenska medborgare på ”gratis körkortsutbildning”.
Även Fria tider, en annan alternativ medieblogg på extremhöger planhalva, uppmärksammar projektet genom en rewrite – ”Gotland bjuder invandrare på gratis körkort” – på Samhällsnytts artikel.
Lars Ohlsson på Nya Tider, även det en högerextrem alternativ medieblogg, publicerar några dagar senare en nyhetsartikel baserad på en telefonintervju. Deras artikel har fått rubriken ”Region Gotland och lokalt studieförbund ger nyanlända invandrare gratis körkortsutbildning”, som likt de andra två bloggarna drar slutsatsen att det är skattepengar som finansierar integrationsprojektet och att nyanlända kvinnor får ”gratis körkortsutbildning”.
I den artikeln framkommer ungefär samma sak som i Samhällsnytts artikel. Skillnaden är att Nya Tider har gjort telefonintervjuer med såväl Region Gotland som Studieförbundet Vuxenskolan.
I artikeln läser vi att Eva Flemming, chef för integrationsenheten, understryker att Region Gotland inte tillfört några resurser i integrationsprojektet.
Även Pia Hederstedt, verksamhetsutvecklare vid Studieförbundet Vuxenskolan, rings upp av Nya Tider. Hon dementerar åter att Region Gotland skulle vara inblandade. Hon förklarar att Region Gotlands integrationshandläggare Latifa Rashidys var den som initierade integrationsprojektet och att hennes medverkan i detsamma är ideell.
Nya Tider framhärdar, trots vad som framkommit i telefonintervjuerna, att det är skattepengar som finansierat integrationsprojektet, samt att de nyanlända kvinnorna får ”gratis körkortsutbildning”.
När den alternativa mediebloggen väljer att kontakta de politiska partierna på Gotland är det endast Sverigedemokraterna som kommenterar vad Nya Tider kallar ”det experimentella studiecirkelsprojektet mellan Region Gotland, Vuxenskolan och Röda Korset”. Hilda Frick, sverigedemokratisk regionfullmäktigeledamot, förklarar att de kommer att uttala sig om integrationsprojektet på deras hemsida. Till dags dato (4 februari) har ingen kommentar dykt upp på Sverigedemokraterna Gotlands hemsida.
Kärnan i nyhetsrapportering är att den ska vara saklig, innehålla korrekt fakta och vara fri från raljans och irrelevant fakta. Samhällsnytt, Fria tider och Nya Tider brister på alla punkter.
Motargument har gjort en översyn av de motioner som SD i Skurups kommun lagt fram i kommunfullmäktige. Den röda tråden är svår att missa. Det handlar om signalpolitik på bekostnad av minoriteters grundläggande rättigheter. Samtidigt signalerar de att majoritetsbefolkningen skulle få det bättre.
Flera av förslagen baseras på faktaresistens och en förenklad bild av hur ett samhälle byggs. Ett exempel är förslaget om att inga andra språk än svenska ska få talas i korridorer och klassrum i kommunens skolor. Utöver det opraktiska och även obehagliga i hur förbudet ska följas upp och kontrolleras vilar förslaget på en felaktig föreställning om att flerspråkighet skulle hindra elevernas inlärning av svenska. Motargument har tidigare skrivit artiklar om modersmålsundervisning och dess positiva effekter på inlärning i övriga ämnen. Forskningsrapporterna om de kognitiva fördelarna med flerspråkighet är många. Trots tydliga studier som talar emot föreställningen om att bättre resultat skulle uppnås genom inskränkning av språk envisas partiet om att driva frågan.
Varför lägga så mycket tid och kraft på att ta fram motioner som bygger på direkta felaktigheter? De motioner som argumenterar för att pengar skulle sparas, som begränsning av rätt till tolk och specialkost, skulle också i praktiken innebära en förhållandevis liten ekonomisk vinning.
Det handlar om signalpolitik. Genom att lägga fram politiska förslag som så tydligt inskränker minoriteters rättigheter skickar partiet signaler till majoriteten om att denne skulle få det bättre. Det är givetvis förödande för minoriteten som skulle få sina rättigheter kraftigt begränsade, men förslagen saknar också positiva fördelar för majoriteten.
Frågan som väljarna i Skurups kommun, men också i landet i stort, behöver ställa sig är – hur påverkar det mig? Hur påverkar det mig att mina barns klasskamrater ges möjlighet att äta den kost som dennes religion tillåter? Eller tillåts tala med sin syster i korridoren på familjens modersmål? Hur påverkar det mig som medarbetare att min kollega avviker en stund för att tillbe den Gud som denne tror på?
Allas människors lika värde och rättigheter innebär inte att mina rättigheter blir färre.
Intensivår för nyanlända är en koncentrerad satsning på SFI, utbildning, praktik, samhällsorientering och mentorskap. Intensivåret ingår i det s k etableringsprogrammet och är utformat för att skapa förutsättningar för arbete för nyanlända, så att de ska komma i arbete ett år efter att de kom hit till Sverige.
Utöver det som innefattas av intensivåret ska nyanlända erbjudas mentorskapsprogram och yrkesförberedande program. Dessa är frivilliga och ska inte drivas av Arbetsförmedlingen. De berättigar inte ytterligare ersättning utöver etableringsersättningen.
De som genomför intensivåret erhåller kunskapsintyg, i vilka det framgår vad personen tillgodogjort sig samt bedömningar av språk- och yrkeskunskaper som gjorts av mentorer och arbetsgivare.
Arbetsförmedlingen kalkylerar att ca 15% av nyanlända kommer att delta i intensivåret. Urvalet påverkas av motivation/förutsättningar, utbildningsnivå och övriga faktorer (t ex erfarenhet, hälsa och svårigheter med matchning på arbetsmarknaden).
I början av 2020 kommer regeringen att ta ställning till Arbetsförmedlingens förslag. Målet är att de första som ska ta del av intensivåret kommer att göra det under andra halvåret 2020.
SD vill utreda huruvida enbart svenskar ska få låna böcker på våra bibliotek. Även nordiska medborgare och studenter är välkomna. Motionen är ett svek mot allt vad integration står för. SD anser att nyanlända ska fråntas möjligheten att bl a låna böcker på våra bibliotek. Förslaget strider mot grundlagen som den är formulerad idag.
Riksdagens motionstid för hösten 2019 är över. SD har lagt en motion som, om den skulle vinna laga kraft, skulle vara ett gigantiskt slag mot integrationen. ”Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse”, signerad Aron Emilsson, Angelika Bengtsson, Jonas Andersson i Linköping och Cassandra Sundin innehåller förslag på att lagstifta om att nyanlända ska nekas olika tjänster på biblioteken.
Ursprung är avgörande för SD
De som inte omfattas av begränsningarna på biblioteken är medborgare (inklusive våra nationella minoriteter), nordiska medborgare, utländska studenter och eventuellt inte heller turister.
”De svenska biblioteken är en verksamhet som är solidariskt finansierad av svenska folket och riktar sig av naturliga skäl primärt mot svenska medborgare. Bibliotekens verksamhet är medborgare och samhället till gagn, men utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet ska naturligtvis kunna nekas tillgång till bibliotekens tjänster. Sverigedemokraterna anser av princip att tillgängligheten till samhällets välfärdstjänster först och främst ska inrikta sig på och tillfalla svenska medborgare.” (Källa: Riksdagen.se)
”Biblioteken ska däremot kunna neka utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet vissa tjänster kopplade till personnummer, exempelvis boklån. Vilka tjänster och vid vilka tillfällen detta ska gälla bör en utredning se över.” (Källa: Riksdagen.se)
”Sverigedemokraterna stödjer till fullo att särskild uppmärksamhet riktas mot de nationella minoritetsspråken och till personer med funktionsnedsättning. Däremot anser vi inte att gruppen personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken bör vara en prioritet för det svenska biblioteksväsendet. Vi konstaterar att denna grupp är mycket omfattande och att det kan bli oerhört kostsamt och ansträngande för biblioteken att på ett trovärdigt sätt uppnå denna målsättning, särskilt efter de senaste årens omfattande immigration”. (Källa: Riksdagen.se)
Låna böcker? Bara med svenskt personnummer
SD skjuter in sig på dels bibliotekstjänster, och dels på vilka grupper som ska, och inte ska, prioriteras i Bibliotekslagen.
Vän av ordning vill understryka att den viktigaste bibliotekstjänsten alla kategorier är att låna böcker. SD menar att för att få låna böcker måste man ha ett svenskt personnummer.
I motionen skriver de att människor som inte har rätt att vistas i landet ska begränsas i sitt nyttjande av vissa bibliotekstjänster.
I motionen skriver de att Bibliotekslagen ska ändras så att de prioriterade grupperna som ska ges särskild uppmärksamhet är personer med funktionsnedsättning och personer som ingår i de nationella minoriteterna. I nuvarande lagstiftning är personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken. Dessa människor ska alltså inte längre ägnas särskild uppmärksamhet.
Är detta inte att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?
Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung? (Svar kommer sist i artikeln)
SD motiverar sitt ställningstagande med att människor som betalar skatt i Sverige också ska kunna ta del av välfärden. Av någon anledning ser de bibliotek som välfärd.
I en intervju med Biblioteksbladet motiverar en av motionsskrivarna, tillika SD:s kulturpolitiska talesperson, Aron Emilsson, motionen om bibliotekstjänsternas begränsningar för icke-svenskar så här:
”Det är delvis en principiell inställning. Om man ser biblioteken som en del av den skattefinansierade välfärden finns det en rimlighet att se vilka grupper som inte är med och solidariskt finansierar systemet och knyta vissa beställningar och utlåningar till medborgarskapet”. (Källa: Biblioteksbladet)
Emilsson menar att SD vill utreda huruvida personer med uppehållstillstånd eller som är i Sverige för att arbeta ska innefattas av begränsningarna i bibliotekstjänsterna.
Det är fundamentalt att fråga SD varför rätten till bibliotekstjänsterna ska knytas till medborgarskapet, trots att medborgare som inte betalar skatt och personer med uppehållstillstånd kan betala skatt. På den frågan svarar Emilsson:
”Vi har skrivit i generella termer. Vi vill se vilka tjänster och vilka tillfällen som kan bli aktuella. Vi vill tillsätta en utredning kring detta”. (Källa: Biblioteksbladet)
SD:s motion försvårar integrationen av nyanlända. Möjligen kommer även utländsk arbetskraft att påverkas.
SD:s budskap är tydligt, och samtidigt inkonsekvent. SD välkomnar inte människor med annat ursprung till Sverige.
SD:s motivering haltar:
Medborgare som inte betalar skatt ska kunna nyttja vissa bibliotekstjänster, medan personer med uppehållstillstånd som betalar skatt kan komma att begränsas.
Människor med annat ursprung, utom nordiska medborgare, och modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken ska diskrimineras.
Sverigedemokraterna motionerar nu om att ändra vår lagstiftning på ett sätt som skulle medföra statssanktionerad diskriminering och därmed strida mot vår grundlag. En grundlag som i sig enbart kan ändras med två omröstningar med två tredjedelars majoritet, med ett val emellan.
”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” (Källa: Riksdagen.se)
Jag vill avsluta med att svara på den avgjort viktigaste frågan i sammanhanget, den jag ställde i mitten av denna text:
”Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?”
Bernt Hermeles nya bok ”Kommer de, så skjuter jag oss” är en välbehövlig kalldusch av antisemitisk historia. Hermele tar oss med på en resa genom århundraden av hat och förföljelse, där vissa valde att stå upp och säga emot, medan andra försökte ducka undan hatet och istället smälta in i mängden.
Min farmor är en av alla judar som med fasa följde upptrappningen av antisemitism under 30- och 40-talen. Hon är en av alla dem som levde med hotet hängande över sig, som höll andan vid nyhetssändningarna. Skulle tyskarna komma hit? Hatet har dock vare sig begränsats till Tyskland eller till andra världskriget. Farmor är uppvuxen i centrala Stockholm där hon sedan bott under merparten av sitt hittills 93-åriga liv. Farmor har beskrivit hur antisemitismen följt henne under hela tiden. Som barn var hon inte välkommen hem till klasskamrater efter skolan, barnens föräldrar ville inte ha en judinna i sitt hem. Senare i livet förlorade min farfar sin anställning efter att ha gift sig med farmor. Företagets ledning ville inte ha en judinna kopplad till företaget. Idag är farmor livrädd för den utveckling hon ser där rasism normaliseras och nazistiska organisationer växer sig starkare.
Hermele påminner oss om att antisemitismen inte på något sätt ärnytt och visar på alla de tydliga kopplingar som fanns mellan Sverige och Nazityskland. Han sveper över århundrade av kristna tvångsdop, stigmatisering och ”forskning” som sades bevisa judarnas opålitlighet. Han beskriver ett samhälle där antisemitismen varit ett helt accepterat inslag i samhällsdebatten, där uttalade antisemiter återfunnits i såväl kungahuset som inom den politiska eliten.
Utöver den välbehövliga uppdateringen på antisemitismens historia väcker Hermele många tankar kring vår samtid. Jag har i mitt arbete varit i kontakt med många nyanlända flyktingar som börjat rätta sig i de rasistiska leden.
De har lyckats komma hit, få sitt uppehållstillstånd, och vill nu snabbt distansera sig från kollektivet ”nyanlända” för att själva undgå den växande främlingsfientligheten. De är tydliga med att vilja betala skatt, att göra rätt för sig, att ”betala tillbaka till Sverige”.
I nästa andetag kommer svepande generaliseringar kring hur deras forna landsmän eller andra nysvenskar inte tillför något till det nya samhället. Vissa har gått så långt som att förespråka helt stängda gränser.
Hermele beskriver liknande fenomen bland judar i Sverige som snabbt assimilerats och släppt sin religiösa och kulturella identitet för att ducka undan antisemitismens radar.
Farmor har 2 barn, 7 barnbarn och 6 barnbarnsbarn. Hon pratar mer om judendomen sedan hon blivit äldre, som att den delen av hennes identitet blivit ännu viktigare att inte glömma. Hon pratar ofta om sin rädsla för den värld hon lämnar efter sig till oss. En värld där nazister återigen marscherar på gatorna. Och där allt fler verkar tycka att människans värde avgörs av hennes religion och ursprung.
I flyktingdebatten höjs inte sällan röster om att Sverige antingen borde minska invandringen kraftigt eller stoppa den helt. Argumenten som saluförs av dessa röster baserar sig på myter, som i sin tur bygger på lögner.
Myten jag tänker bemöta i denna artikel är denna:
”Vi har fullt, vi kan inte ta emot fler”.
Sverige är glesbefolkat. Tillväxten av den infödda befolkningen i Sverige, liksom i andra i-länder, är negativ, vilket innebär att utan invandring hade Sveriges befolkning minskat. Migrationen är nödvändig för att förhindra den negativa trenden.
Inflödet av människor till Sverige kan bidra till att befolkningsnivåerna upprätthålls samt se till att tillhandahålla en bas av människor i arbetsför ålder, vilket i sin tur krävs för att stödja det växande antalet pensionärer i Sverige.
Joakim Ruist, nationalekonom vid Göteborgs universitet, skriver följande på Migrationsinfo:
Ett större problem som västvärlden står inför kommande decennier är en ökande andel äldre i befolkningen. De stora barnkullar som föddes tiden närmast efter andra världskriget börjar nu gå i pension. Arbetsmarknadens påfyllnad i form av unga som når vuxen ålder är jämförelsevis mager och därför kommer en arbetstagare om 15 år att i genomsnitt via skatteinbetalningar behöva försörja betydligt fler äldre än idag. I Sverige beräknas kvoten mellan äldre personer och personer i arbetsför ålder i befolkningen – den så kallade äldreförsörjningskvoten – öka från dagens 0.31 till 0.34 om 15 år och 0.39 om 30 år, under antagande om ingen invandring alls. Det motsvarar ett behov av omfördelning av en avsevärt större andel av arbetsinkomsterna än idag.
Det vi inte tänker på i sammanhanget är att fördelningen av flyktingar inte är jämn mellan kommuner. Om vi bara ser till att fördela människorna jämnt över landet så kan Sverige ta emot betydligt fler flyktingar. Enligt Per-Arne Andersson, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) är det krisartat i ett 40-tal kommuner i landet. Detta skulle kunna avhjälpas om anvisningarna sprids ut på ett mer hållbart sätt.
Den 1 mars 2016 kom den nya bosättningslagen. På Migrationsverkets hemsida kan vi läsa följande om lagen:
Från 1 mars i år ska alla kommuner kunna anvisas att ta emot nyanlända som har beviljats uppehållstillstånd. Totalt kommer 21 702 personer att omfattas av anvisningar för bosättning till kommuner i år. Den nya lagen avser att ge en mer rättvis fördelning av nyanlända i landets kommuner och samtidigt förbättra nyanländas möjligheter att komma in i samhället och på arbetsmarknaden.
Vissa nyanlända med uppehållstillstånd ordnar sitt boende på egen hand. De som inte gör det blir kvar i Migrationsverkets boenden medan de väntar på anvisning, något som fördröjer en etablering på arbetsmarknaden och i samhället.
Mängden nyanlända som en kommun ska ta emot beror på:
kommunens befolkningsstorlek
arbetsmarknadsläge
det sammantagna mottagandet av nyanlända och ensamkommande barn
hur många asylsökande som redan vistas i kommunen
Anvisningar av nyanlända görs av Migrationsverket. Kommuner med goda förutsättningar för integration kommer att anvisas fler nyanlända än kommuner med sämre förutsättningar. Detta medför att fler människor kommer att anvisas till kommuner med goda förutsättningar för etablering.
I förordning 2016:40 om fördelning av anvisningar till kommuner kan vi i detalj läsa oss till hur länstalen och kommuntalen för 2017 såg ut. Länstalen fastställdes av Arbetsförmedlingen (fram till januari 2017 då Migrationsverket tog över hela ansvaret) och Länsstyrelsen i respektive län har fått i uppdrag att föreslå kommuntal, vilka senare har fastställts av regeringen i en av förordningarna. Antalet nyanlända som ska omfattas av anvisningar till kommuner var 23 600 för 2017. Antalet nyanlända som ska omfattas av anvisningar till kommuner ska vara 15 200 för 2018.
Tyvärr är det så att den nya lagen delvis har misslyckats med sitt syfte, vilket var att stärka det kollektiva ansvaret så att alla kommuner får ansvar för att ta emot nyanlända. På sikt skulle detta medföra en bättre integration. Kommunernas ansträngningar har ändå gett resultat. Merparten av Sveriges kommuner har klarat att ta emot de nyanlända som anvisades under 2016 och 2017.
Fördelningen på anvisningarna är trots den nya bosättningslagen fortsatt skev. Som exempel kan nämnas toppkommunen Ljusnarsberg med 129,2 anvisningar per 1 000 invånare och bottenkommunen Staffanstorp med 3,6 anvisningar per 1 000 invånare. Dessa kontraster mellan kommuner visar på att det finns massor att göra vad gäller anvisningar och flyktingmottagandet.
För att kunna ge Sverige förutsättningar att hantera integrationen av nyanlända krävs att fördelningen på anvisningar skärps upp, och troligtvis behöver bosättningslagen ses över ytterligare. Det finns plats, det finns resurser. Det finns ett 40-tal kommuner som är överbelastade, men om andra kommuner tar sitt ansvar och avlastar de kommuner som har det tufft, så finns alla möjligheter för att Sverige skulle kunna ta emot fler flyktingar.
Ännu ett argument för att bemöta myten om att Sverige skulle vara fullt är att kika på hur många nätannonser om bostäder som finns ute till försäljning och uthyrning. Det finns ett icke försumbart antal kommuner där bostadsbristen är överhängande, men det finns också kommuner där motsatsen råder. Även i kommuner där trycket på bostadsmarknaden är stort finns det möjligheter att finna någonstans att bo, oavsett ursprung. Regeringen genomför en kraftfull satsning på nybyggnad av bostäder i Sverige. Mer om detta går att läsa om här. Argumentet att flyktingarna tar våra bostäder håller inte.
Debattera gärna, men jag ber er som deltar att göra det sakligt och utan att sprida lögner och myter.
Så, nej, vi har inte fullt, och vi kan ta emot fler. Sverige behöver invandring, eftersom befolkningstillväxten bland infödda är negativ. Den ökande andelen pensionärer kräver också en större mängd människor i arbetsför ålder. Där är invandringen en viktig faktor.
P.S. Jag vill påminna om att Sverige har ratificerat Flyktingkonventionen, vilket innebär att vi har internationella förpliktelser vad gäller flyktingar, non-refoulement och vilka som inte innehar flyktingstatus. Mot bakgrund av detta kan argumentet ”vi har fullt” inte bedömas vara relevant.
Motargument 