Ingen har undgått debatten om de sexuella övergreppen. De flesta som skriver, såväl journalister, bloggare, krönikörer som Facebook-användare, hittar stöd för just sina favoritteser i det som hänt. Allra argast, eller ska vi säga nöjdast, är förstås Sveriges nationalister. Äntligen har de fått stöd för sin viktigaste åsikt av dem alla: ”Invandrare är farliga. Invandrare kan inte leva i Sverige, eftersom de är i grunden väsensskilda från oss etniska svenskar. Invandrare begår sexbrott mest hela tiden, för de hatar svenska kvinnor.”
Och tongångarna i allmänhet har verkligen ändrats senaste veckan. Det har blivit en sorts oemotsägbar sanning att män från Mellanöstern, och då främst muslimer, överlag anser sig ha rätt att kränka kvinnor sexuellt. Det är ”en del av deras kultur”, framförs det, och den som säger emot ”blundar för sanningen”. Flera av mina nationalistiska följare på Facebook har triumferande framfört att jag som förespråkar en generös asylpolitik tycker det är bra med våldtäkt, eller att jag åtminstone är ansvarig – inte bara för det som hänt i Sverige, utan även i Köln. Jo. Det låter bisarrt, men det är inte de främsta tänkarna det handlar om. Men de är dessvärre representativa för den nya, självbelåtna på gränsen till euforiska stämning som nu råder bland dem som ”länge varnat för invandringens konsekvenser” – det vill säga Avpixlat, Fria Tider och SD med flera.
Foto: Afropé
Jag är född i Karlstad på 1960-talet, och förutom vissa enstaka finnar och jugoslaver fanns knappt några invandrare när jag var i tonåren – och jag och många med mig blir helt förundrade över hur det i vissa diskussioner framstår som om sexuella ofredanden av typen tafsande och blottande skulle vara ett helt nytt fenomen, som svenska, fulla killar inte ägnar sig åt. Som om det gick att gå på disco utan att riskera bröst- och rumpnyp. Som om inte killarna på torget, på konserter, på festivaler betedde sig precis så på den tiden som beskrivs idag, möjligen med undantag av det där med omringandet av offren. Som om inte våldtäkter förekom. Sexuella övergrepp förekom hela tiden, kan jag och fler med mig berätta. Och ingen jag känner polisanmälde någonsin. Vi är många som påpekar detta i nätdiskussioner. Svaret blir alltid att ”det går inte att jämföra”. Varför gör det inte det? Är det inte precis samma sak? Killar och män sextrakasserar inte normalt för att de hatar kvinnor. De gör det för att de vill, eller för att kompisarna gör det, och för att de inte respekterar kvinnor tillräckligt för att låta bli.
Det framförs på många ställen att Islam ”tillåter våldtäkt”. Men en troende muslim dricker inte alkohol. En troende muslim får, som Jaafar Al-Jabiri påpekar, inte ens vidröra en kvinna utanför familjen. Våldtäkt leder i många muslimska länder till avsevärt strängare straff än i Väst. Så nej. Islam tillåter inte våldtäkt.
Betyder det att det inte skulle vara sant att åtskilliga av de skyldiga i Stockholm, Köln och Kalmar hade sitt ursprung i Nordafrika och Mellanöstern? Inte alls Det stämmer säkert, även om det inte är hela sanningen. Det finns en kärna i det som framförs som är viktig att ta med sig. Vi har sexualundervisning på mellan- och högstadiet. Den som kommer till Sverige i 16-19-årsåldern missar denna, och det måste förstås lärare och personal på boenden ta ansvar för att bättra. De som begår brott ska förstås lagföras. Det finns också platser och kulturer i världen där kvinnor förtrycks och där sexuella övergrepp tolereras, och en del av dem som kommer hit har med sig den synen. Hur många de är vet vi inte. Men hade de varit i någon sorts majoritet bland ensamkommande hade vi sett en helt annan magnitud av problem. Det rör sig rimligtvis om en mycket liten del. Här behövs förmodligen en utredning göras, så relevanta fakta kommer fram.
Och det finns flera delar i den övriga rapporteringen som skaver. Oisín Cantwell drar fram flera exempel på ett överhettat debattklimat, där det som förut möjligen tystats ner nu istället överdrivs åt andra hållet.
Jag anser att vi istället för att överdriva synen på ”kulturer” bör diskutera ”subkulturer”. Jag menar att det spelar mindre roll varifrån människor kommer och vilken kultur de tidigare levat i, och större roll vilka sammanhang de lever i idag. Människor är flockdjur, liksom hundar och hästar, och särskilt i tonåren identifierar vi oss betydligt mer med den grupp vi känner att vi tillhör än det samhälle vi lever i. I en subkultur kan sexuella övergrepp och andra brott, som personerna var för sig annars inte skulle vara kapabla till, plötsligt bli acceptabla.
Fru Justitia. Foto: Fatou Touray, Afropé
Vi minns filmen Jägarna, vi minns Ondskan. Vi minns mobbarna när vi själva gick i skolan. Och det är inte svårt att tänka sig att grupper av ensamkommande, eller grupper av gatubarn, som levat utan vuxenstöd under lång tid, på samma sätt skapat subkulturer med egna regler.
Det måste hanteras, både preventivt och reaktivt.
Men vi måste också sluta skuldbelägga samtliga ensamkommande, och vi får absolut inte låtsas att sexuella övergrepp är ett renodlat ”invandrarproblem”.
Slutligen måste vi sansa oss lite, och se helheten. Sexuella övergrepp är ett komplext problem, som existerat överallt i alla tider. Det är bra att det nu diskuteras. Men det är större än den ganska fördummade och populistiska debatt som nu förs, och varken vi kvinnor, eller män, tjänar inte på att diskussionen reduceras till Avpixlat-nivå.
Idag röstar den ryska statsduman om ett kontroversiellt lagförslag framlagt av två ryska ledamöter. Det man ska rösta om är huruvida homosexualitet ska vara straffbart. Om ledamöterna röstar igenom lagförslaget och det vinner laga kraft kan man räkna med 15 dagars fängelse i händelse av att man blir ”påkommen” med sin sexuella läggning. Under förutsättning att du är man. Förbudet kommer, om det träder i laga kraft, enbart innefatta manlig homosexualitet.
Förbudet kommer att innebära att det ska vara otillåtet att visa sin kärlek öppet (att kyssas och att hålla handen) och att man inte får komma ut som gay.
Den ene upphovsmakaren till förbudet, Ivan Nikitchuk, säger följande, apropå lagförslaget till tidningen Gay Russia:
Vi har våra egna ideal och vi måste respektera traditioner. Kräken som kommer till oss från väst är onaturliga för Ryssland. Dessa okonventionella begären gör inget annat än att äckla vanliga, smarta, hälsosamma människor. Och ändå tycker dessa människor att de borde behandlas lika.
Orsaken till att det eventuella förbudet enbart ska komma att gälla homosexuella män ska, enligt de två förslagsmakarna, vara att kvinnor kan hantera sina känslor på ett bättre sätt än män.
Det råder stora förhoppningar hos de två ledamöterna om att lagförslaget kommer att vinna laga kraft, då de är av uppfattningen att ryska politiker inte vågar visa stöd för homosexuella.
Ivan Nikitchuk och Nikolai Arefyev, de två ledamöter som står bakom lagförslaget, motiverar det hela med att anti-gaylagen, som förbjuder homo-propaganda, från 2013 inte har varit effektiv nog.
Rysslands president Vladimir Putin har tidigare fördömt homofobi, men garderade sig då med att säga att s k ”anti-traditionella sexuella relationer” korrumperar Rysslands moralitet och samhälle.
Washington Post skriver att formuleringen i lagförslaget är vag och att det inte finns några garantier för att duman kommer att rösta igenom det.
Det blir intressant att se hur omröstningen i den ryska statsduman faller ut, inte bara att man gör homosexualitet kriminellt, utan också att man samtidigt gör skillnad på kvinnors och mäns sexualitet. Om lagförslaget röstas igenom är det en historisk milstolpe, då det kommer att innebära att homosexualitet åter kriminaliseras i ett land där det tidigare avkriminaliserats (1993). Under dagen får vi, förhoppningsvis, svaret.
Jag har tidigare berört ämnet Ryssland och HBTQ i artikeln Brännpunkt: OS.
UPPDATERING: Lagförslaget har avslagits av en statlig kommitté som arbetar för den ryska statsduman. Kommittén menar att förslaget inte höll tillräckligt hög kvalitet för att ens gå till omröstning. Nikitchuk och Arefyev, de två ledamöterna som lade fram förslaget, uppges vara mycket missnöjda med avslaget. Enligt Radio Free Europe har Nikitchuk uttryckt att homosexualitet är en ”smittsam sjukdom” som skulle vara extra farlig för unga män. Human Rights Watch har tidigare fördömt lagförslaget.
Mångkulturen började redan när vi uppfann hjulet och kunde förflytta oss på ett helt annat sätt än förr. I takt med att kraften bakom hjulet utvecklades kunde vi människor förflytta oss allt snabbare mellan plats A och plats B. Nu har även plats C och plats D blivit avreseorter respektive resmål. Platser har, med nya färdsätt, fått kortare avstånd mellan sig. Visst, förändringen har i och för sig skyndats på något då rörligheten mellan kontinenterna avsevärt har ökat och tidsrymden för förflyttningen blivit marginell. Trots detta känner vi rädsla inför människor från andra sidan jorden när vi har 151 TV-kanaler där människor från andra kulturer flimrar förbi på var och varannan bildruta, och när du kan bli vän med och prata i realtid med någon vilt främmande människa 1000 mil härifrån om precis vad som helst.
Det okända i mångkulturen kan te sig lika okänt som de miljöer man träffar på som nyfödd. Ett barn kan vara skrämt när hen får åka bil för första gången, men andra gången går det lättare. En vuxen människa vet farorna med att åka bil, men vet även att risken att det ska hända något är väldigt liten. Vad är det då vuxna blir rädda för och var är ursprunget för den rädslan? Det okända? Det okända finns där överallt för dom att göra känt bara viljan finns där. Återigen, barn har lyckats med det. Barn är nyfikna och provar sig fram.
Är rädslan i sig själv något som framkallar än mer rädsla? Kan det vara så att rädslan för vad man till en början tycker är främmande kan hamna i en ond cirkel? Fobier ska med rätt kunskap kunna botas relativt lätt. Kan man bryta denna cirkel med att utsätta sig för det man är rädd för från början, så ska det kunna gå att övervinna den rädsla som egentligen inte borde finnas där. Sympatier för främlingsfientliga partier är mindre på orter som t ex Stockholm där majoriteten av de människor som bor där utsätts för det mångkulturella. Det finns undantag och det är högre upp i landet. Där är arbetarrörelsen väldigt stark fortfarande om man jämför med resten av landet. I en stark arbetarrörelse kan man söka sin identitet och inte i nationen som är något som det pratas om i kretsar där rädslor för det okända och avog mot mångkultur existerar. Att kunna känna sig hemma som arbetare tillsammans med andra arbetare kan för många vara en starkare identitet än att basera på sin nationella identitet. Man har mer gemensamt med en annan arbetare på hemorten än med någon som man enbart delar epitetet ”svensk” med.
Rasist är inget man föds till, det är något man lär sig att bli och att vara rasist är något man väljer att bli är två talesätt som använts mer och mer. Det sägs att barn föds utan fördomar, men att de lär sig det under sin uppväxt. Kommer rasismen och rädslan för det okända från föräldrar, andra vuxna förebilder eller kompisar? Som sagt var, vuxna har ett val och då inte bara att välja att tänka rasistiskt själv utan även att föra vidare sina främlingsfobier till sina barn. Föräldrar vill inte lära sina barn andra skadliga beteenden, men rasism verkar går bra. Är det så att man inte märker att man börjar tänka i rasistiska tankar så att då man blivit ”fullblodsrasist” kan man vara så indoktrinerad av det tankesättet att det gör att man märker inte av att man sprider rasism till sina barn?
Vad gör man när man kommer på sig själv att tänka en rasistisk tanke? Jag är ganska säker på att förr eller senare så känner man på sig att ”Oj, detta var rasistiskt, detta var inte rätt”. Rasism är så pass diskuterat i samhället så alla har nog någonstans i bakhuvudet vart gränsen går. Det är när man får frågan av sig själv om man vill tänka i dessa banor som egentligen avgör om man är rasist eller enbart har rasistiska fördomar. Ett exempel är försvarandet av att använda sig av ordet ”n*-boll” på en bakelse när man vet att andra människor kan ta illa upp av det ordet är skillnad mot att vid ett tillfälle råka säga det när man är på fiket. Det finns många andra.
Kan man bli fördomsfri? Väljer man att försöka göra något åt sitt tänkande eller är man någon som anser sig redan vara ickerasistisk och tror att man kan bli helt fördomsfri kan man vara illa ute. Jag tycker att den som anser sig vara utan fördomar är farlig. Fördomar är något vi har allihopa, mer eller mindre, och det måste vi erkänna för oss själva. Det är vad vi gör åt dem som är frågan.
Boktiteln i sin helhet är ”Upplysning i det 21:a århundradet, Tro och vetande 3.0”, en rejäl tegelsten, men en riktig ”sidvändare” som jag nästintill sträckläste över julhelgen. Christer Sturmark är författaren och boken är utgiven på Fri Tanke Förlag. Ämnen och områden som berörs i den är det mänskliga psyket, kunskap, vetenskap och distinktionerna mellan sekularitet, humanism, religioner och sekter.
Upplysning – Christer Sturmark
På det stora hela taget tycker jag dessa områden och denna bok är enormt intressant och tankeväckande. Särskilt finner jag innehållet och beskrivningarna värdefulla då jag sitter och tänker på intolerans, förnuft vs oförnuft, rasism vs antirasism, och gör jämförelser i överförd bemärkelse från vad Christer Sturmark skriver.
Antagligen är allt detta tidlöst och odaterat, men om många fler kunde försöka ta sig tid och våga vidareutveckla sin egen tankeverksamhet – kanske med hjälp av sådana här böcker – så kanske vi i allmänhet skulle kunna närma oss vad Sturmark och jag själv önskar för vårt gemensamma, öppna, demokratiska samhälle – betydligt mer självinsikt, vidsynthet och upplysning.
Några kapitel är något nedtyngda med för många exemplifieringar. Vid enstaka tillfällen rabblas det övernitiskt på, långt och lite onödigt. Jag hade föredragit att läsa det tydligaste exemplet – kortfattat, utan att gå in på djupet. Några stavfel finns också, och vid tillfällen känns det som om att Christer Sturmark är snubblande nära att göra om detta till en självbiografi. Hade redaktören dragit betydligt stramare i tyglarna, kunde denna bok blivit betydligt mer underhållande och kanske även på gränsen till kurslitteratur.
Sturmarks ”Upplysning” är trots detta enormt läsvärd och känns nyttig. Kanske för att jag börjar tänka mer kring hur man kan tolka olika bakomliggande företeelser, som skulle kunna vara anledningarna till vad som skrivs och sägs i debatterna.
SD:s första partiprogram från 1989 innehåller ingen extremism utan präglas av demokratisk nationalism och konservatism. I detta tidiga partiprogram var man öppen för viss utomeuropeisk invandring och slog fast att alla svenska medborgare, oavsett ursprung, skulle ha samma rättigheter och värde
Mattias Karlsson hävdade i en replik till Behrang Kianzad att det har aldrig funnits någon extremism i deras första partiprogram från 1989. Programmet är döpt till ”För Sveriges bästa”. Jag ska försöka visa vad som står i programmet och vad för likheter det har med program från andra högerextrema organisationer, men först lite historia.
Historia
Johan Rinderheim som sägs ha skrivit Sverigedemokraternas första program var också aktiv i Sverigepartiet (SvP) alltså det parti som bildades som en hopslagning av Framstegspartiet och kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt. BSS har jag för övrigt skrivit om här. Rinderheim var redan på BSS-tiden en sympatisör och blev sedan politiskt aktiv i SvP. Han var tillsammans med sex andra personer med på det möte där Sverigedemokraterna bildades, som egentligen var ett möte för Sverigepartiet. De andra var Leif Zeilon, Sven Davidson, Jerker Magnusson, Ulf Ranshede, Lars Ljung och Johnny Bergh. Mötet skedde hemma hos Jerker Magnusson och det var faktiskt Ranshede som kom på namnet Sverigedemokraterna. Bildandet av Sverigedemokraterna var ett försök till att på ett parlamentariskt sätt nå ut med sina åsikter. Både Magnusson och Zeilon hade ett förflutet i det nazistiska Nordiska rikspartiet (NRP). Redan till första årsmötet hade flera med bakgrund i NRP gått med i partiet och än fler till årsmötet året efter.
Nordiska rikspartiet bildades 1955 Göran Assar Oredsson och lades ner 2005 och var också partiets ledare under dess existens förutom mellan åren 1975 och 1978 då hans fru Vera partiledare. Vera föddes i Tyskland och före kriget var hennes pappa medlem i Sturmabteilung (SA) medan hon själv var med i Bund Deutscher Mädel, ett sorts Hitlerjugend för kvinnor i tonåren. Partiet var känd för sin Riksaktionsgrupp som fysiskt gav sig på politiska motståndare och de låg bakom flera mord på 80-talet. Nedan en bild på makarna Oredsson i sin partilokal och en bild där Vera visar hur man gör den så kallade Hitlerhälsningen korrekt. Hon lever fortfarande och sa i en intervju förra året att hon är en nationalsocialist in i graven.
I en intervju av Lisa Bjurwald och Marie Blomqvist som är återgiven i deras bok Goddag kampsyster berättar Vera (en skärmdump tillsammans med källförteckning finns sist i inlägget)
Ja, det är klart, de har tagit våra programpunkter helt och hållet, både Sverigedemokraterna och BSS och alla de där.
Vera Oredsson förklarar också att hon inte är så glad över detta då dessa partier tagit kraft från NRP. Hon har rätt för likheterna på vissa punkter är slående och några av punkterna visas nedan.
Jämförelse mellan Sverigedemokraternas program från 1989 och NRP:s program från 1972
Om Kulturen
Nordiska rikspartiet (NRP): Det nordiska sinnelaget karaktäriseras av en offervillig idealism och en ljus och kampglad tro. Detta sinnelag har nu förgiftas av internationalistiska irrläror, som kommit folket att glömma vår historia och våra ärvda traditioner(…) Familjeanda och hemkultur måste befrämjas(…) Hembygdsvård, fornkunskap och fornminnesforskning måste kraftigt stödjas.
Sverigedemokraterna (SD): Svenskarna har ett rikt kulturarv som inte får gå förlorat för framtida generationer. Detta kulturarv är idag allvarligt hotat av dålig kulturundervisning i skolorna, det ökade utomeuropeiska invandringen samt den kommersiella, USA-inspirerade ”skräpkulturen”. Därför måste den svenska grundskolan i undervisningen ge eleverna ökade kunskaper om de lokala kulturyttringarna i hembygden, det svenska och nordiska kulturarvet.
Om familjen
NRP: För alla samhällsnyttiga människor, som uppnått mogen ålder, måste skapas ekonomiska möjligheter till familjebildning. En sund livsvilja måste väckas hos vårt folk. Alla måste stärkas så att den leder till en ökas familjebildning med många barn. Familjen är nationens kärna och rasens kraft källa. Därför måste hemmet åter göras till den fasta punkten i tillvaron.. Redan för ett folk som tillämpar tvåbarnssystemet är utdöendet bara en tidsfråga.
SD: Familjen är och förblir den grundläggande beståndsdel kring vilken vårt samhälle är uppbyggt. Endast ett familjevänligt samhälle har förutsättningar att erbjuda dess medborgare en god uppväxt miljö. Därför vill Sverigedemokraterna skapa en familjevänlig atmosfär i hela samhället (…) Barnen är vår framtid och de ska vara välkomna till lycka och glädje för föräldrarna och inte som nu – en ekonomisk belastning för vilken man måste ordna förvaring! Familjepolitiken måste utformas så att den uppmuntrar familjebildning och främjar flerbarnsfamiljer.
Om hälsopolitik
NRP: Den moderna människans onaturliga livsföring har haft många skadliga verkningar , vilket klart framgår av statistiken över civilisationssjukdomar. Ty utan tvivel beror en stor del av sjukdomar på det naturvidriga livet i luftförpestade stenöknar, som moderna städer utgöra.
SD: Ett samhälle som vill ha friska och sunda medborgare måste ha en god förebyggande hälsovård. Redan i skolan måste vi informera om sådant som kan ge upphov till sjukdomar i framtiden och försöka skapa sunda vanor. Vi måste skapa en giftfri mat, en drogfri miljö och lära oss att undvika stress och jäkt från början.
Om kriminalitet
NRP: Lagen måste klarare och tydligare ta sikte på brottslighetens orsaker, framför allt på den moralupplösande propagandan som bedrivs i landet. Brottsligheten ska förebyggas genom moralhöjande åtgärder och straffsatsernas skärpning för till exempel narkotika handel samt skärpa kontroller av invandringen.
SD: Förebyggande kriminalpolitiska insatser ska sättas in i hem, skola och ungdomsverksamhet, t ex inom idrottsrörelsen. Upplysningen som motverkar missbruk av alkohol och droger ska ge i förebyggande syfte med sikte på ett sunt och friskt folkhem (…) De som döms för brott ska bli skyldiga att gå obligatoriska kurser i medmänsklighet beteende och studera etiskt uppbyggande informationsmaterial
Om jordbruket
NRP: Nordiska rikspartiets målsättning är fullständig uppodling av hela svenska landsbygden och 100 procent självförsörjning av livsmedel som kunna produceras inom landet.
SD: Det svenska jordbruket ska utvecklas så väl att landets försörjning av livsmedel klaras utan import.
1989 års partiprogram är något som självaste partiledaren tycker är bra och att det liknar den politik partiet för nu. Även andra i partiet gillar deras första partiprogram.
Jämförelse mellan BSS, Sverigepartiet och Sverigedemokraterna
För att visa på utvecklingen från Bevara Sverige Svenskt via Sverigepartiet (SvP) till Sverigedemokraterna så tittar vi på några punkter ur respektives program.
Om invandringen
BSS: Invandringen ska begränsas till seriösa invandrare från kulturellt och etniskt besläktade länder
SvP: Endast personer av europeisk härkomst ska principiellt kunna accepteras som invandrare i Sverige
SD: Människor bör leva där de har en chans att skapa en nationellt identitet. Därför bör vi huvudsakligen ta emot flyktingar och invandrare av europeisk härkomst.
Om repatriering
BSS: Svenska staten bör energiskt understödja repatriering av invandrare från etniskt och kulturellt främmande länder och av dem som inte kan anpassa sig till svenska förhållande.
SvP: Svenska staten ska, genom ett särskilt utvandrarverk, genomföra återflyttning av alla invandrare av utomeuropeisk härkomst och flyktingar som kommit till Sverige sedan den 1 januari 1960.
SD: Sverige måste kraftigt begränsa invandringen samt verka för återflyttning av invandrare av utomeuropeisk härkomst.
Om familjen
BSS: Familjen är och förblir samhällets kärna, den cell varur samhället väst upp och kretsar kring.
SvP: Familjen är och förblir samhällets kärna, den cell varur samhället växt upp och kretsar kring.
SD: Familjen är och förblir den grundläggande beståndsdel kring vilken vårt samhälle är uppbyggt.
Om skatterna
BSS: Istället för understöd bör kraftiga skattelättnader införas för flerbarnsfamiljer i proportion till antalet barn.
SvP: (…) Därutöver föreslår Sverigepartiet ytterligare skattelättnader i proportion till antalet barn.
SD: Sverigedemokraterna vill ge skattelättnader till barnfamiljer enligt en skala där skatten blir lägre för varje barn.
Om adoptioner
BSS: Adoption av utländska barn förbjuds i lag.
SvP: (…) adoption av utländska barn ska förbjudas i lag.
SD: Kopplingen mellan abortönskemål och adoptionsbehov bör utredas för att komma till rätta med onaturliga inslag i befolkningspolitiken.
Om aborter
BSS: Abortpolitiken ska bli restriktivare.
SvP: (…) önskemålet måste vara att antalet [aborter] starkt begränsas.
SD: Sverigedemokraterna vill skärpa lagstiftningen när det gäller aborter.
Jämförelse mellan Sverigedemokraternas idéprogram och NRP:s partiprogram från 1972
SD:s invandrarpolitiska program: Massinvandringen, tillsammans med den höga nativiteten hos vissa invandrargrupper och frånvaron av en assimileringspolitik, innebär att svenskarna inom några decennier att bli en minoritet i det egna landet.
NRP: I dagens mångkulturella Sverige är nativiteten hos den svenska befolkningen låg, medan de för de invandrade rasfrämlingarna är många gånger större, vilket utan åtgärd leder till vårt folks utdöende.
SD:s familjepolitiska Idéprogram: För att öka barnafödande måste samhället därför kunna garantera medborgarnas trygghet såväl ekonomiskt som fysiskt och socialt.
NRP: Det är statsmakternas roll att stimulera barnrikedom genom positiva sociala reformer.
SD:s kriminalpolitiska idéprogram: Kvinnofriden är mer hotad nu än på många år. Därtill kommer de numera uppmärksammade gruppvåldtäkterna, som Sverigedemokraterna lyft fram i ljusen de senaste åren.
NRP: Den skrämmande verkligheten med raskravaller, gruppvåldtäkter, rån, misshandel och mord med mångkulturella förtecken talar sitt tydliga språk.
SD:s familjepolitiska idéprogram: Vi inser att kvinnor och män har olika biologiska förutsättningar av naturen, och vi tar bestämt avstånd från feminismen och den så kallade genusvetenskapen som påstår att kön är en social konstruktion.
NRP: Män och kvinnor är inte skapade likadana och kan därför i olika sammanhang ta olika utgångspunkter och göra olika saker på olika sätt.
SD:s kriminalpolitiska idéprogram: För den som ådöms fängelsestraff ska domstolen särskilt kunna ange att villkorlig frigivning inte får ske, oavsett om detta annars är möjligt i ifrågavarande mål.
NRP: De som begått riktigt grova brott som exempelvis mord, våldtäkter, barnsexbrott och landsförräderi, har förverkat sin plats i folkgemenskapen och skall därför kunna dömas till verkligt livstidsstraff och permanent avskiljas från samhället.
SD:s familjepolitiska idéprogram: Abort skall tillåtas då moderns liv är i fara, efter våldtäkt, där fostret befaras missbildat eller drabbat av svår ärftlig sjukdom.
NRP: Vi ser mycket negativt på landets höga aborttal.
SD:s invandrarpolitiska program: Invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder ska begränsas till ett minimum.
NRP: Utlänning av icke närbesläktad ras kan i undantagsfall, som definieras i främlingslagen, tillåtas att bosätta sig i Sverige.
SD:s idéprogram för demokratisk utveckling: Det har idag gjorts till en närmast vedertagen uppfattning att demokrati är likställt med alla människors rätt att bosätta sig i Sverige och åtnjuta svensk välfärd. Det är naturligtvis en felaktig tolkning.
NRP: Istället för den ursprungliga betydelsen folkstyre, så är numera demokrati lika med mångkultur och globalisering.
SD:s idéprogram för skola och utbildning: Sverigedemokraterna vänder sig samtidigt emot friskolor baserade på ickekristen religiös grund då sådana försvårar assimilation. Vi motsätter oss även skattefinansierad hemspråksundervisning på skoltid.
NRP: Ett rent nordisk livsinställning och moraluppfattning skall prägla svenskt kulturliv och folkbildningsarbete.
SD:s kriminalpolitiska idéprogram: Den som inte betalar det skadestånd som han ådöms på grund av brott ska kunna få skadeståndet omvandlat till straffarbete, för att där få möjlighet att arbeta ihop skadeståndet.
NRP: Arbetsläger kan göras i stort sätt självförsörjande och bidraga till samhället, samtidigt som de fungerar som fostringsanstalter för kriminella.
SD:s idéprogram för skola och utbildning: Ett led i det arbete är att ge våra elever en naturlig relation till äldre generationer och motverka de ökande åldersklyftorna i samhället.
NRP: Ett folk som vanhedrar sina förfäder och som inte hyser aktning för sitt förgångna i alla dessa stadier, med dess stora personligheter, ringaktar sig självt och förtjänar ingen framtid.
SD:s invandrarpolitiska program: Assimilering är en lång och svår process som inte alltid lyckas och som i vissa fall kan ta flera generationer att fullborda. De invandrare som istället föredrar att återvända till sitt hemland skall ges ett generöst stöd till frivillig återvandring.
NRP: Invandring av rasfrämmande måste motverkas, och de som idag befinner sig i Sverige måste återsändas till sina hemländer/hemregioner, då dessa skiljer sig för mycket från vårt biologiska och kulturella arv för att kunna assimileras och bli en del av vår nation.
Som vi ser finns det likheter även här. Eftersom detta är hämtat ur olika dokument handlar det säkerligen inte om en kopiering som i de tidigare fallen utan mer om att det finns en ideologisk och politisk likhet partierna emellan.
Några citat från Sverigedemokraternas partiprogram från 1989
Detta är det partiprogram som Mattias Karlsson ansåg saknade extrema inslag. Kunde inte låta bli så jag har kommenterat vissa av citaten.
Trots att vårt folk länge var fattigt, trots att översåtligt förmynderi, länge under främmande fogdevälde, och de ledande klassernas förtryck svårt drabbade vårt folk, kunde ändå en storartad ekonomisk och social utveckling ske fredligt och konstruktivt i Sverige – främst tack vare just den stora nationella samhörigheten och frånvaron av främmande folkminoriteter. Vi var eniga och kunde enas.
”vi svenskar lever i en oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.” Ett välmående fritt folk i en homogen svensk stat
Citatet i citatet är från 1965 och som vi ser väljer Sverigedemokraterna att återanvända ett 24 år gammalt citat om homogenitet och ras. (red. anm.)
Vi tror att en etniskt och kulturellt homogen nation har större förutsättningar för en fredlig och demokratisk utveckling är en mångkulturell heterogen statsbildning.
Etniskt homogen nation? (red. anm.)
För att få förmånen att bli svensk medborgare ska man som icke-nordbo, ha varit bosatt minst 10 år i Sverige och dessutom behärska det svenska språket i tal och skrift på ett fullgott sätt samt besitta vissa kunskaper i svensk historia.
Utöver skatt på konsumtionsvaror bör skatten på lyxvaror, vissa överflödsvaror och sådant som skapar ett osunt livsmönster, är onyttigt eller skadligt för människan eller miljön, skärpas.
Här vill de styra vad vi ska konsumera. (red. anm.)
Det gäller också att försöka undvika splittring av flergenerationsfamiljerna, vilket sker när uppväxande ungdomar i glesbygden tvingas flytta till tätorterna, t ex av arbetsmarknadsskäl. Sverigedemokraterna vill ge skattelättnader till barnfamiljer enligt en skala där skatten blir lägre för varje barn.
Sverigedemokraterna anser att Sverige i sin homogena befolkningssammansättning har haft en ovärderlig tillgång
Homogena befolkningssammansättning? (red. anm.)
Människor bör leva där de har en chans att skapa sig en nationell identitet. Därför bör vi huvudsakligen ta emot flyktingar- och invandrare av europeisk härkomst då européerna är de som bäst etniskt och kulturellt kan smälta in i det svenska samhället.
De vill inte ha hit utomeuropeiska människor. (red. anm.)
Alla former av skattefinansierade presstöd måste avskaffas.
Det betyder att en stor del av all media riktad till små grupper kommer att försvinna. (red. anm.)
Det här är alltså en inblick i det arv från den nazistiska rörelsen som Sverigedemokraterna har. En annan stor del av Sverigedemokraternas ideologi kommer ifrån den så kallade unghögern, samma idékrets som fascistiska Nysvenska rörelsen och nazianstrukna Sveriges nationella förbund har hämtat sina tankar ifrån. Kanske kommer jag så småningom göra en genomgång av det också. Det får framtiden visa.
Källor
Goddag kampsyster, kvinnorna i extremhögern av Lisa Bjurwald och Marie Blomqvist ISBN: 978-91-7389-879-9 sid 101-102
Sammanställningarna av de 4 partiernas partiprogram är gjord av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson och finns att läsa i
Extremhögern av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson ISBN:91-550-3686-4 sidorna 56 och 87-88
Hej syster. Välkommen till Sverige. Ställ ner väskan ett tag. Nej, jag behöver inte se ditt pass. Lägg undan dollarsedlarna. Hur har resan varit?
Jag vet att du är tacksam men du behöver inte tacka. Det är okej att vara trött. Det är okej att vara ledsen. Dog han? Jag beklagar verkligen. Din pappa är en av många vi sörjer.
Hur mår ditt barn? Har din man fått medicin för sin hosta?
Du ser alla de här människorna med gula västar. De är här för att hjälpa till. Nej, de får inte betalt. Nej, det är ingen som har tvingat dem. De vill det. De har valt det själva.
Jag? I 30 år. Jag kom hit som 2-åring från Iran. Det var också jobbigt. Jag känner din smärta. Hur jag mår nu? Mestadels bra. Vissa stunder kommer smällarna och explosionerna tillbaka. Det kan vara på nyårsafton eller när någon tappar ett vinglas. Ja, jag dricker vin. Nej, jag är inte muslim men jag har många vänner som är troende. En blandning av religioner. Vissa tror på den kristna Guden och andra på Allah. Några bygger självlysande tempel i öknen och andra jobbar 80 timmar i veckan. Några står på löpbandet på gymmet på alla röda dagar. Röda dagar? Det är när vi svenskar inte behöver jobba. Det gör vi rätt mycket annars.
Till dig? Det finns nog jobb till dig också men de säger att du måste lära dig svenska först. Och utbilda dig. Och ta av dig slöjan kanske. De kommer säga en massa saker. Vissa av dem stämmer. Andra inte. Här är mitt nummer. Fråga mig om du undrar något eller vill säkerställa att den information du fått är korrekt. Fråga gärna om du undrar något. Var inte blyg eller artig. Säg vad du behöver. Det mesta går att ordna. Nej, jag kan inte garantera att dina kusiner får komma hit. Det är inte upp till mig. Nej, ingen kan garantera det. Ta hand om dig själv, din man och ditt barn först. Vill du prata med någon? En psykolog? En imam? Nej, det är inga besvär alls. Jag vet vad du har gått igenom. Jag har gjort det själv. Nej, det är inget att skämmas för alls. Vi behöver alla hjälp någon gång och andra gånger får vi möjligheter att hjälpa.
Utbildning? Nej, jag lärde mig svenska genom att läsa serietidningar. Serietidningar, ja det är sant. Det är okej att skratta, det är kanske lite konstigt men det är sant. Vad jag gör? Jag gör musik, föreläser om kreativitet och jobbar med olika projekt för att vi ska kunna bli bättre som land, bättre som folk, med olikheter och likheter. I Sverige pratas det mycket om integration idag. Integration, att vi ska bygga våra olikheter till styrkor. Ja, jag håller med dig. Vi är alla människor. Men du kommer att stöta på olika typer av bemötanden. Vissa kommer att titta konstigt på dig. Vissa kommer att ge dig en kram. Några kommer att skälla på dig. Andra kommer att undra hur du mår. Det är som vilket land som helst. Olika människor.
Hur svenskarna är som folk? De är fina. Varma och intelligenta. Lojala och arbetssamma. Hjälper gärna till. Lite blyga i första mötet men när man väl blir kompisar slappnar de av lite mer. Vissa gillar att prata om väder och andra om filosofi. Några respekterar människors olika religioner och andra inte. Det är som vilket land som helst. Blandade känslor. Blandade typer. Om du frågar mig så är det ett av världens bästa länder. Du får betalt av staten för att vara hemma med dina barn. Du får betalt av staten för att utbilda dig. Du kan säga och skriva vad du vill utan att riskera ditt liv. Visst, alla kommer inte hålla med dig och vissa kan bli arga men du behöver inte vara rädd för att bli dödad.
Jag vet syster, jag saknar mina släktingar också. Saknaden försvinner aldrig. Sorgen finns där under huden. Låt den komma. Ställ ner väskan, det är säkert. Jag vet inte om ni får stanna eller inte men just nu kan du andas ut lite. Det är tryggt just för den här stunden. Du ser alla de här människorna med gula västar. De är här för dig och för er. De väljer det. De vill. Det är ingen som tvingar dem. Det är ingen som hotar dem till det. Det är ingen som knuffat hit dem. De har gått hit på sina egna ben precis för att hjälpa dig.
Det finns ett beslut som jag önskar att ingen människa skulle behöva fatta – ett val som jag önskar att ingen människa skulle behöva göra.
Att lämna sitt hem, att fly från allt man har, från sin familj, sin historia och sin trygghet, det man en gång hade men nu har kastats all världens väg, kräver ett mod, en vilja, en önskan som är svår för mig att begripa. En av anledningarna är att jag inte kan se mig själv i den livssituation som dessa människor har försatts i. Jag kan inte föreställa mig hur det är att leva i ett inbördeskrig, att ständigt vara rädd för att hamna i terroristers klor, att tvingas leva i ett land sargat av årtionden av inhemska stridigheter eller i ett land där jag, förr eller senare, kommer att fängslas, torteras och misshandlas på godtyckliga grunder.
Det finns en del som är av uppfattningen att flyktingar måste vara fattiga för att ha rätt att fly. Den klassiska definitionen för många människor innefattar skräckbilder av undernärda människor utan kläder. Det finns en del som hävdar att flyktingar som söker asyl i Sverige är lyxflyktingar eftersom de haft pengar att finansiera flykten.
Sanningen är att bland flyktingar finns alla möjliga människor, alltifrån de som har ingenting till de som har någonting. Det de alla har gemensamt är att de flyr, flyr undan grymheter ingen av oss kan föreställa sig. Flyktingstatus är inte avhängig ekonomiska, eller sociala, förutsättningar.
Under 2015 sökte 162 877 asyl i Sverige. Det är en ökning med 100%. De fem största ursprungsländerna hos asylsökande är Syrien, Afghanistan, Irak, Eritrea och Somalia. Det finns också en betydande grupp statslösa som söker asyl i Sverige.
Andelen människor som når Sverige är en bråkdel av de som väljer att fly sina hem. De allra flesta tvingas att stanna antingen som internflyktingar eller i flyktingläger i grannländer. Av världens 60 miljoner människor, varav en miljon i Europa, som befinner sig på flykt har alltså 2,7‰ (promille) – knappt 163 000, sökt asyl i Sverige under 2015.
Om vi tittar på hur de ekonomiska, och sociala, förutsättningarna ser ut i de fem länder varifrån flest andel asylsökande kommer så ser vi att det skiljer sig en hel del länderna sinsemellan.
Det senaste år som är komplett gällande BNP (i USDollar) är 2013, och jag kommer därför att redovisa siffror från detta år. Vi kan se att den ekonomiska aspekten skiljer sig mycket åt mellan de fem största länderna. Vi kan också se att Sveriges BNP är mer än 10 gånger högre än Iraks, som är det land av dessa fem som har högst BNP.
Klicka för större bild
Om vi ser till aspekter med samhällsanknytning, såsom läskunnighet hos personer över 15 år ser vi att läskunnigheten i Syrien 2013 var 86%, medan det i Somalia inte finns någon uppgift alls över läskunnighet. Som jämförelse ligger läskunnigheten i Sverige på 99%.
Klicka för större bild
När vi tittar på förväntat antal år i utbildning för kvinnor kan vi se att det skiljer sig markant mellan länderna, i fallande skala från drygt 11 år i Syrien ner till 1,5 år i Somalia. I jämförelse har vi Sverige med siffran 16,35 år.
Klicka för större bild
Spädbarnsdödligheten varierar kraftigt mellan de fem länderna. Vi kan se att Somalia, följt av Afghanistan och Eritrea, har den högsta spädbarnsdödligheten.
Klicka för större bild
En stötesten i debatten är att så många flyktingar har mobiltelefoner. Vid närmare efterforskning ser vi att det framför allt är Eritrea som urskiljer sig, med bara 6 mobilabonnemang per 100 personer. Mobiltelefonanvändningen är hög i Irak, Afghanistan och Syrien.
Klicka för större bild
Som vi kan utläsa av dessa siffror, som bara är ett axplock av företeelser som kan studeras, är skillnaderna mellan länderna enorma. Det finns inga gemensamma nämnare, siffrorna spretar åt alla håll. Ett land har högre utbildningsnivå än ett annat, medan ett annat har en starkare ekonomi än det första.
Tyvärr är det så att inte alla människor kan uppbringa de ekonomiska förutsättningar som behövs för att finansiera flykten. Att betala flyktingsmugglare för en livsfarlig transport, i överlastade gummibåtar, över Medelhavet är inte billigt. En del har inga pengar alls för att kunna fly, och tvingas därför att stanna. En del har inte pengar för att kunna fly längre än till flyktingläger, som allt som oftast inte är människovärdiga, i eller utanför hemlandet. En del har för lite pengar för att kunna finansiera en någorlunda säker flykt. Det är nödvändigt, i debatten, att poängtera att ingen är ”mer” flykting än någon annan.
Även politiska flyktingar måste skyddas och dessa är inte sällan utbildade personer med pengar, kontakter och en tidigare hög ställning i sina hemländer.
Det är inte ett argument att de som faktiskt kan fly har mindre rätt att fly. Risken att dö pga krig, terrorism och naturkatastrofer är lika stor oavsett hur mycket pengar man har, eller kan uppbringa. Jag är den förste att skriva under på att det finns en hänsynslös orättvisa i att vissa kan fly och andra inte. Men att använda flyktingars ekonomiska likviditet som slagträ i flyktingdebatten är ovärdigt, och verklighetsfrånvänt.
Krig, terror och naturkatastrofer härjar urskillningslöst, och skoningslöst, i många länder. Inte heller förtryck, förföljelse eller brister i mänskliga rättigheter tar hänsyn till hur mycket pengar en människa har på sitt bankkonto eller i madrassen. Det vi med all säkerhet kan fastställa är att dessa illdåd och grymheter, med oerhörd kraft, drabbar människor i en stor del av världens länder. Flyktingstatus har ingenting med pengar att göra. Alla sorters människor, oavsett ekonomisk och/eller social status, drabbas av ofattbara grymheter som tvingar dem att lämna sina hem.
Rätten att fly och rätten att söka asyl är oantastlig. Människor flyr för att överleva. Ingen flyr för att de vill, utan för att de måste.
Det finns inte tillräckligt med arbetskraft i Sverige idag, för att upprätthålla välfärdssystemet. Vi är helt enkelt inte tillräckligt många människor i arbetsför ålder, i Sverige.
Arbetsförmedlingen beräknar att det behövs en nettoinvandring på 64 000 personer årligen, för att möta efterfrågan på arbetskraft i Sverige. Eftersom vi också har några tusen som lämnar landet varje år, innebär det att bruttoinvandringen behöver vara ännu högre – uppemot 100 000 personer.
Antalet personer som fick asyl i Sverige 2015, var 36 462. Därtill fick ytterligare 16 251 personer uppehållstillstånd grundat på anknytning till personer som fått uppehållstillstånd av asylskäl.
Man kan antingen välja att se flyktingströmmarna som ett enormt problem. Man kan också se dem som en del av lösningen på de problem som Sverige har.
Det är vanligt att bli mer frispråkig då man kommunicerar via internet. Man har ju ofta tid att formulera sig. Och så slipper man någon som ställer frågor som knuffar en utanför komfortzonen. Det finns också andra faktorer som påverkar hur vi väljer att uttrycka oss när vi kommunicerar digitalt.
Beroende på om det vi gör och säger möts av en verklig människa eller inte, påverkas vårt beteende och våra tankebanor olika.
Människor är sociala varelser, vi uppfattar små subtila signaler hos andra som vi reagerar på. Det kan vara mer eller mindre omedvetet.
Ett mycket tydligt exempel är känslor och beteenden som smittar. Ett skratt eller en gäspning sprider sig snabbt. Även mindre tydliga signaler påverkar oss – kroppshållning, röstläge, var blicken fästs eller om den rentav flackar, hur armar och ben organiseras. Allt detta påverkar samspelet med den vi möter. En grundläggande socialt samspel, som i varje samhälle utvecklats till specifika sociala koder. Koder som reglerar vad som är lämpligt och ”okej” i givna situationer.
Kommunikation via nätet erbjuder inget kroppsspråk, inga attribut, inget beteende, inga sociala koder att förhålla sig till. Vilket får oss att mer eller mindre omedvetet agera som om det inte finns några människor alls att ta hänsyn till. Helt enkelt: vår hjärna tror att vi är i ensamhet och vi agerar därefter.
När vi befinner oss i verklig samvaro finns ett filter mellan våra tankar och vårt beteende. Ett filter som under generationer tillbaka hindrat oss från att bete oss i strid med sociala koder och regler – vi gör inte allt som vi tänker. Om vi gjorde det skulle vi riskera att uteslutas från gemenskapen. Vilket skulle äventyra grundläggande behov som till exempel närhet och trygghet.
Interaktion genom verklig samvaro påverkar också tankebanorna – att få motfrågor tvingar till eftertanke, att sätta sig in i den andres perspektiv och att förklara för den andre så att hen förstår ditt perspektiv utifrån sitt perspektiv.
Turtagningen gör att samtalet och respektive persons tankar tar nya vändningar och möjligheten är stor att det jag tänkte och tyckte från början landar i helt andra uppfattningar.
Samspelet gör att du hela tiden speglar din uppfattning av verkligheten mot andras uppfattning av den. En ständig ”reality check”. Ingen sitter ensam inne med hela sanningen om världen och verkligheten, men vars och ens version av ”sanningen” kompletterar och gör bilden av den både bredare och djupare. Att förstå det är grundläggande kunskap men försvinner när man isolerar sig.
På nätet sker all interaktion med tidsförskjutning. Du behöver inte bemöta direkt. Du kan till och med låta bli att bemöta.
Att bygga tankebanor och dra slutsatser enbart i ensamhet gör att själva anknytningen till verkligheten och mänskligheten försvinner.
Det är inte konstigt att näthat frodas bland dem som hyser extrema åsikter, särskilt bland de som uttrycker intolerans mot vissa grupper. Eller rent hat, för den delen. Som rasister, fascister, kvinnohatare med flera. Genom att agera via nätet, förstärks intrycket av att det inte är människor de hatar. Varje kategori människor de hatar, blir mer och mer avhumansierad. Vilket gör det ännu lättare att hata, ännu lättare att uttrycka sig förnedrande, ännu lättare att uppmana till olika former av förtryck.
Men liksom näthatare avhumaniserar dem de hatar – så bemöter också samhället dem på ett avhumaniserande sätt – ord som ”nättroll”, ”cyberspöke” osv antyder att de som beter sig illa på nätet, inte är riktiga människor. Och så är spiralen av ett allt mindre mänskligt beteende igång.
Att bemöta hat på nätet är ofta både tröttsamt och meningslöst. Men – alla människor behöver, trots allt, då och då lämna skärmen. Man behöver kanske jobba, handla eller hämta barnen. Där har du din chans. Bemöt varje märkligt uttalande med en vänlig, utforskande fråga. I lunchkön. I simhallen. Eller var du nu befinner dig.
Du kan kanske inte få personen att sluta hata. Men genom att vara närvarande människa och ta notis om personen, får du hen att börja ingå i mänskligheten igen. Möjligen ovilligt, likväl oundvikligt. Genom att vänligt bemöta ett uttalande, kan du föra personen ett litet steg mot verkligheten. Och då har personen fått bättre förutsättningar för att faktiskt bygga sig nya tankebanor. Sådana som är verklighetsanknutna och inkluderande.
Det är, trots allt, i mötet med andra människor som vi blir mänskliga.
Den som söker den finner. Så brukar det låta och det ligger en stor mängd sanning i detta. Den som söker efter mönster i sin omvärld kommer att finna mönster – från rasism till genus och varför samhället ser ut som det gör. Det som skiljer en lös åsikt från en verklig problematisering är just att ta upp olika perspektiv för den tes och/eller slutsats som sedan ges. Den lösa åsikten behöver inte stå till svars för vilka källor som ligger bakom åsikten eller hur representativ/överensstämmande med verkligheten åsikten är. Sedan går det bra att dunka på med många sådana åsikter och sprida ett ”budskap”.
Jag har arbetat nära en sida som heter Motargument.se där en hel del myter och felaktigheter tas upp. Viralgranskaren brukar också knäcka myter och reda upp felaktigheter. Det är ett massivt arbete bakom detta men problemet är att de människor som skulle behöva ta till sig av informationen har slagit dövörat till. Det uttalas som ”vänsterflumfeministpropaganda” och sedan är det bra där. Men jag vill tro att det finns en större del människor som ändå vill ha någon form av objektivitet. De som aktivt är ute och söker efter information. Den som söker den finner…
För inte så länge sedan så delades det en text om hur sharia-poliser var lagliga i Tyskland. Grunden ska ha varit att de som greps, iförda västar med texten ”sharia police”, blev friade. Det var inte olagligt att bära dessa västar… Snabbt skrevs ett inlägg som delades friskt och helt plötsligt såg det ut som att det var lagligt att islamistiska extremister fick gå runt och döma folk inom lagens gräns. Något som den något källkritiska individen avfärdar snabbt men som ändå fick spridning med ”Så hemskt, snart har vi det i Sverige”. Vad…? Folk som går i reflexväst med diverse budskap? Folk som beter sig risigt och dömande? Så fort något kommer upp om att det är rätt långsökt så dör diskussionen ut. Till förmån för en ny… Lika tramsig.
Den som söker den finner…
Ja… Den som söker efter information om hur dålig integrationen är, hur mycket problem det finns i landet eller hur mycket pengar vi skulle spara om vi stoppade all invandring, alltid, kan hitta information som stödjer detta. Kanske inte helt korrekt info, eller relevant, eller överhuvudtaget kopplad till verkligheten men informationen finns. På samma sätt går det att hitta sidor som inte på något sätt tar upp det negativa med att vi i Sverige tänker att vi ska integrera alla på samma sätt, oavsett varifrån de kommer eller vilka konflikter som kan finnas från olika hemländer. Det finns många medier som inte tar upp problem med att blanda olika muslimska grupper, folk från samma inbördeskrig eller olika kulturell bakgrund i samma hyreshus i en förort. Vi väljer så klart var vi tar vår information ifrån och vilka det är vi litar på. Så oavsett vilken ståndpunkt det är vi vill visa så kan vi se till att finna stöd i den. Den som söker den finner…
Den väsentliga skillnaden är dock om vi söker efter lösningar. Om vi vill tro på det positiva och se till att överkomma de hinder som faktiskt finns. De som enbart söker stöd i det negativa kommer att kunna finna det. De som ser förklaringsmodeller som går ut på att ställa svaga grupper emot varandra, för att de ska kunna fortsätta vara nertryckta i leran, utan att fundera över var den stora pengapungen ens finns. De som förkastar forskning, journalistik, logik och medmänsklighet kommer att kunna finna vatten till sin kvarn. Den som söker den finner…
Men tänk om frågan var föräldraskap. Tänk om all din kunskap och alla dina känslor kring föräldraskap kom från sidor som enbart tog upp det negativa. Sömnlösa nätter, oro inför allt, mobbing i skolan, kiss i sängen, konstiga sjukdomar, syskonbråk, krävande barn, aldrig få vara ifred, skolångest, social samvaro, den där jävla datorn/telefonen/paddan, vilka kompisar har hen, mer oro, fylla, duger jag som förälder, vilka regler gäller, droger, sex, barnbarn, skilsmässa, curla, pengar, älskar mitt barn mig…
Eller vad det nu kan vara som kan vara negativt med barn. Tänk om detta är allt du söker om barn. Om detta är din inställning till barn, vare sig du har barn eller inte, och detta är synen du har på barn och föräldraskap. Det är ju inte fel. Men heller inte hela bilden av föräldraskapet (även om det ibland kan kännas så… kanske…). Den som söker den finner…
Den som söker efter hur mycket skit det finns i världen kommer också att hitta en stor del av den skit som finns i världen. Om vi nu ska plocka in det där vattenglaset som är halvfullt eller halvtomt så slutar det inte bara med att personens glas är halvtomt. Den del som är full, är full med skit…
Den som har ett halvtomt glas som är fullt med skit har till stor del sig själv att skylla… Letar du efter skit så är det vad du komma att ha att fylla livet med.
Motargument 
