Motargument benar ut vad argumentet ”rädda klimatet genom att stoppa invandringen” innebär i praktiken.
Motargument skrev redan i januari 2015 om hur Sverigedemokraterna och andra högerextrema partier i Europa driver en klimatförnekande och kontraproduktiv miljöpolitik. Nu har diskussionen om SD och miljön startat igen efter att en twittrare ställt frågan om hur Sverigedemokraterna vill lösa klimatkrisen och fått följande svar från SD-sympatisörer:
Skärmdump från Twitter 160221
Det finns mycket vi skulle kunna diskutera bland de svar som kom in, inte minst den totala förnekelsen av att människan påverkar klimatet som några av svaranden presenterade. Men vi vill istället fokusera på ett av de andra vanliga svaren: nämligen att vi ska lösa klimatkrisen genom att inte släppa in asylsökande och ”folk från tredje världen”, eftersom det skulle innebära att fler människor får samma levnadsstandard som oss i Sverige vilket tär mer på klimatet. Det är ingen ny myt utan något som har spridits tidigare av bland annat Sverigedemokraterna i Kävlinge och den rasistiska nyhetssajten Dispatch International.
Låt oss undersöka detta argument noga
Det är helt korrekt att det sätt vi i den rika delen av världen lever på har stora negativa effekter på jordens klimat. Dock så finns det en stor konsensus bland världens forskare att vi kan ställa om till en mer hållbar livsstil utan att för den skull minska vår levnadsstandard. Till exempel så har Sveriges utsläpp av växthusgaser minskat med drygt 24% sedan 1990. Det kan alltså, tvärtemot vad vissa hävdar, bli fler människor i världen som åtnjuter samma levnadsstandard som Sverige så länge klimatpolitiken som genomförs är ambitiös nog.
Vidare så är den ökade klimatpåverkan som invandring medför, ur ett globalt perspektiv, ytterst marginell då det handlar om ett förhållandevis litet antal av jordens befolkning. Det är dessutom osannolikt att de människor som invandrar till Sverige, huvudsakligen flyktingar, snabbt och lätt skulle komma upp i samma klimatpåverkan som den genomsnittlige svensken. Då de flesta nyanlända har begränsade tillgångar så är deras köpkraft lägre och klimatutsläppen från konsumtion kommer därför vara lägre än resten av befolkningens, även fast de såklart kommer att vara högre än om människorna stannade kvar i sina ursprungsländer. Sammantaget kan vi alltså slå fast att idén att vi kan rädda klimatet genom att stoppa invandringen är en myt och inget annat.
Men det är inte vad de här twittrarna, eller SD Kävlinge, tycker, så låt oss följa deras resonemang linan ut. Argumentet är alltså att den svenska levnadsstandarden redan idag påverkar klimatet negativt, och att om fler människor får det lika bra som vi så blir det ännu sämre för klimatet. Det innebär två alternativa lösningar för att lösa klimatkrisen:
Sänk levnadsstandarden i Sverige så att klimatet inte längre påverkas negativt.
Motverka att resten av världen får lika bra levnadsstandard som Sverige.
Det är inte troligt att ”invandringskritikerna” skulle förespråka alternativ 1, då deras främsta argument mot invandringen brukar vara att den leder till en lägre levnadsstandard för svenska folket. Det lämnar alternativ 2. Om den svenska levnadsstandarden är dålig för klimatet, men vi inte ska sänka den svenska levnadsstandarden, så innebär det i förlängningen att resten av världen inte kan få ha det lika bra som vi.
Förespråkarna för ”rädda klimatet genom att stoppa invandringen” förespråkar därför i praktiken att människor som föds i en del av världen ska få ha det otroligt mycket sämre än människorna i en annan del av världen, och att de fattiga inte bör få det bättre. Utöver det djupt orättvisa i detta resonemanget så kan vi ju fråga oss om inte en sådan resursfördelning leder till att fler människor försöker flytta från de fattiga områdena till de rika, och på så sätt motarbeta ”invandringskritikernas” planer. Men så långt har nog inte SD-folket tänkt.
Den 22 oktober 2015 kliver 21-årige Anton Lundin-Pettersson in på skolan Kronan i Trollhättan. Han är beväpnad med minst en kniv, ett svärd och iklädd en svart mask, en tysk militärhjälm från andra världskriget och en svart rock. Inne på skolan attackerar han fyra personer varav två avlider av sina skador. När polisen anländer skjuter de honom, så att han avlider. Det blir ett tredje dödsoffer när en av de skadade något senare avlider i december 2015.
Det framkommer tidigt att mannen har högerextremistiska föreställningar och det sammantaget med modus operandi (tillvägagångssättet) görs bedömningen att det är frågan om ett hatbrott.
Hur kan en ung kille, utan tidigare kriminellt förflutet, som för omgivningen framstår som helt ”vanlig”, begå en sådan handling?
Anton Lundin-Pettersson beskrivs som tillbakadragen och tystlåten, singel, ostraffad och intresserad av spel och datorer. Av sina grannar beskrivs han som ”normal” och ”vanlig”. På internet har han levt ett aktivt liv. Han var medlem i högerextrema diskussionsforum där rasism, nazism, hat, hot, förakt för ”etablissemanget” och främlingsfientlighet är norm. Han var inte organiserad i sådana sammanhang utanför internet.
I de grupperna är nationalistiska föreställningar det enda som har utrymme. Alla motsägelser, eller avvikande åsikter, tas bort eller leder till en stigmatisering av den person som skrivit det. Det är uppenbart att självcensur är nödvändigt för alla i gruppen om du vill undvika det missnöje som kommer att riktas tillbaka mot dig om du inte gör det. De saker du inte gillar håller du inne med om du vill fortsätta vara medlem.
Den nationalistiska värdegrunden ”sverigevän” får inte kränkas.
Anton Lundin Pettersson – Fotografi från skolkatalogen
Den var en av de två ordningar (verkligheter) och sociala samspel som Anton Lundin-Pettersson levde i. En homogen värdegrund.
Den andra ordningen var hans privatliv där han var en tystlåten och tillbakadragen ung kille som var praktikant. Han var helt beroende av andra ”sverigevänner” för att känna sig bekräftad i den . Det kunde han bara få på internet.
I en diskussionsgrupp är det både aktörerna (de som skriver) och publiken (de som läser) som skapar den givna situationen (diskussionstråden på internet). I trådarna handlar människor i förhållande till varandra och gruppen som helhet utifrån den innebörd som det ger varje person som ingår i den.
I det här fallet går det, enligt polisen, att säga att Anton Lundin-Pettersson deltagit med eget intresse för att han delar de värderingar som grupperna har; det sverigedemokratiska nationalistiska idealet, världsbilden, föreställningen och värdegrunden ”sverigevän”.
Anton Lundin-Pettersson var inte organiserad i högerextrema grupperingar utanför internet. Det var endast i nationalistiska internetforum han var delaktig.
Innebörden som Anton Lundin-Pettersson ger världsbilden och det som händer i grupperna beror på hur han upplever samspelet i grupperna. Får han stöd eller blir han motarbetad?
Innebörden ändras regelbundet i relation till det han stöter på i grupperna precis som vi människor gör i alla sammanhang. Om hans världsbild formas i den nationalistiska meningen får han som individ bekräftelse. Om han inte får bekräftelse upplever han ett missnöje till följd av det starka grupptrycket.
Anton Lundin-Pettersson får bekräftelse för sin världsbild där. Den nationalistiska meningen blir hans egen.
Precis som alla andra kan han räkna med att bli utesluten om han ställer obekväma frågor eller agerar på ett för gruppen hotfullt vis.
Framstår du i gruppen som en motståndare till gruppens gemensamma nationalistiska mening riskerar du att bli utstött. I samma stund som han slutar resonera eller prata på ett sådant vis som stödjer gruppens sociala ordning kommer den att hotas. Han är tvungen att följa normen i gruppen, annars är han inte välkommen att vara kvar.
Han självcensurerar sig lika mycket i grupperna som han gör i verkliga livet. Den osäkerhet han upplever i samband med det får inte underskattas.
Användandet av metoder som stärker gruppens självbild är viktigt för att skapa och återskapa gruppen. Betydelsen av det går att se när det väcker starka känslomässiga reaktioner hos övriga medlemmar i gruppen när endast en person slutat med att stödja den sociala ordningen som gruppen har. Grupptrycket är ständigt närvarande. Anton Lundin-Pettersson undviker att bli utstött från grupperna genom att anamma sådana metoder. På det viset får han den bekräftelse han söker. Han söker en radikalare hållning för att enklare nå den bekräftelsen.
För att en person ska stanna under sådana förhållanden krävs det att personen behöver den sociala gemenskap som erbjuds. Annars hade personen lämnat gruppen. Ur det framstår det för individen som ett privilegium att vara medlem i gruppen.
Inbjudan till en grupp där värdegrunden är likriktad och exkluderande framstår för medlemmen som ett privilegium. En exklusivitet. Medlemskapet betyder att du är någon. Du ser och får tillgång till information andra inte får. Du tillhör oss – inte dom.
När Anton Lundin-Pettersson kliver in på skolan har han intagit en roll. Han ser på sig själv genom ”sverigevännernas” ögon. Han agerar för sin publik som består av nationalisterna på internet. De grupper och diskussionsforum på internet som delar hans föreställningar. De människor som han har sitt sociala samspel med. Hans ”sverigevänner”. Inom socialpsykologin kallas det här att skapa en identitet genom sin generaliserade andre.
Vår uppfattning om oss själva och världen formas av inställningen som personen tror att andra har om en själv och omvärlden. Anton Lundin-Pettersson levde sitt sociala liv i diskussionsgrupper på internet. Det är vad han tror att de som grupp anser om honom som är det avgörande för hans handlande den dagen. Det är genom gruppernas ögon han värderar sina egna handlingar. Han gör det han tror att ”folket egentligen vill”.
Kommer ”sverigevännerna” uppskatta det han gör? Kommer folket innerst inne tycka att de är vad de vill? Kommer någon att följa hans exempel?
Anton Lundin-Pettersson lät sig fotograferas
Hans rasistiska urval av offer och kvarlämnande av brev med förklaringar av sina rasistiska motiv visar hans grova rasism.
Anton Lundin-Pettersson attackerade de som var mörkhyade. Det valet gjorde han på grund av sina rasistiska stereotyper.
Facebookgrupper och andra diskussionsforum från den högerextremistiska och nationalistiska föreställningsvärlden anser att invandringen till Sverige är ett hot.
Grovt rasistiska, hatiska och hetsande inlägg och kommentarer är normen.
Hatgruppernas föreställningsvärld ligger i linje med Erich Fromms (1900 – 1980) studie av den personlighetstyp som ”.. kunde tänkas ligga till grund för ett totalitärt samhälle”. Den karaktäriseras som en kombination av underkastelse för auktoriteter, tendenser till överlägsenhet och ett förakt för svaga människor. En sado-masochistisk personlighet.
När en person presenterar sig i vardagslivet skyddar den sig för känsliga situationer. Den självcensurerar sig och håller ”fasaden uppe”. Anton Lundin-Pettersson har beskrivits som en tystlåten ”normal” kille och det är därför rimligt att säga att han levde ett dubbelliv.
Hans internetaktiviteter och hans presentation av sig själv i verkligheten är inte detsamma. Det finns en kognitiv dissonans mellan de två olika ”jag” som han presenterar: ”internet-jag” och ”fasadupprätthållande-verkliga-jag”. En obehaglig känsla uppstår och han vill motarbeta den.
När Anton Lundin-Pettersson gick med i grupperna och tog till sig det sverigedemokratiska nationalistiska idealet ”sverigevän” så skapade han nya sociala nätverk. Han influerades av människor på internet och han anammade nya roller och fick nya livsmål och värderingar.
Värderingar och livsmål som blir viktigare än hans tidigare. Gamla värderingar och livsmål är inte lika intressanta längre. De intressanta värderingarna och livsmålen är nu den sverigedemokratiska värdegrunden och världsbilden ”sverigevän”.
Anton Lundin-Pettersson var en ung kille med identitetstrassel, och hade en önskan att bli bekräftad och han saknade en stabil tillvaro med jobb eller vänner. En ung kille som lever i en historisk tid där rasistisk och främlingsfientlig propaganda är på frammarsch. Vilka alternativ fanns det för den här killen i Trollhättan? Killen som inget hellre vill än att vara en i gänget.
Den kognitiva dissonansen mellan verkligheten och den inbillade föreställningsvärlden som fanns i grupperna blev uppenbar för honom. Anton Lundin-Pettersson hittade en plats i den högerextremistiska internetvärlden. Han hade hittat hem. Han kunde verka på den scen han kände sig bekräftad på. När han stängde av datorn så upplevde han en existenskris. Det kändes som om ingen förstod. Bara han såg ”sanningen”. Han och hans ”sverigevänner” på nätet.
Isoleringen från andra ”sverigevänner” tog ifrån honom möjligheten att känna samhörighet och få sin identitet bekräftad utanför internet. Han kände sig inte ensam när han var i grupperna. Han blev gradvis mer och mer beroende av bekräftelsen han kunde få i grupperna.
Ett misslyckande med att leva upp till de hårda sociala krav och regler som de nationalistiska internetgrupperna har skapar en känsla av isolering, otillräcklighet och främlingskap inför andra människor som inte delar hans uppfattning. Det var bara ”sverigevännerna” som bekräftade honom. Han upplevde att ingen annan förstod honom.
Anton Lundin-Pettersson drevs till en radikalare hållning. Han bekräftades av hetsare på internet och kände främlingskap inför andra människor. Den här känslan drev han till att själv utveckla ett starkt bekräftande av andra ”sverigevänner” i sin strävan efter närhet och gemenskap. ”Sverigevännerna” behöver varandra för att bekräfta att deras verklighet ”stämmer”.
Anton Lundin-Petterson blev 21 år gammal.
Sambandet mellan det allt utökade behov av bekräftelse och gemenskap kombinerat med grupper fyllda av hat, rasism, ledardyrkan och underkastelse inför auktoriteter går inte att förringa.
Betydelsen av den kognitiva dissonans som råder mellan den verklighetsbeskrivning, och den falska gemenskap, som internets hatforum har och den faktiska verkligheten är helt avgörande för hans handlande.
Det enda sättet för Anton Lundin-Pettersson att få bekräftelse är genom att självcensurera sig och presentera sig som en informell ledare i grupperna genom att vara lite mer radikal än övriga. På så vis söker gruppens medlemmar bekräftelse av varandra. Den som gör den godaste gärningen i nationalismens namn är den som kan räkna med störst beundran.
Den nationalistiska sinnesstämningen går att förklara med ett citat av Ernest Gellner (1925 – 1995):
”En nationalistisk sinnesstämning kan vara känslan av ilska över att principen om kravet på nationella ideal har blivit kränkt eller kan vara en känsla av tillfredsställelse över att den förverkligats. En nationalistisk rörelse är något som initieras av en sinnesstämning av detta slag”
Andra människor ses som potentiella hot mot det egna jaget. Han själv. Han upplevde att ”massinvandringen” är ett hot mot majoriteten.
Han agerade utifrån föreställningen att det är vad ”folket vill” och antog felaktigt att alla som inte delade hans världsbild och värderingar är ett hot mot honom som manifesterar sig i form av invandring. De känslorna bygger på en stark känsla av grupptillhörighet. En stark känsla av ”vi” och ”dom”.
Dessa känslor är sprungna i motsatsen till den strävan efter närhet och gemenskap alla har. ”Dom andra” inkräktar på hans ”jag-territorium” och ”dom andra” våldför sig på den intimitet för hans världsbild han eftersträvar. ”Sverigevännerna” bekräftar det för varandra hela tiden.
De personer som ifrågasätter hans verklighet upplever han som ett ”äkta” hot.
Det enda vis som han kan kombinera sin båda världar är genom att göra det verkligt för honom. Det är viktigt för Anton Lundin-Pettersson att få sin självbild som ”folkets hjälte” bekräftad. Det vittnar fotograferingen han ställer upp på innan han utför sina mord om. Det vittnar också de kvarlämnade lappar i hans bil om och det vittnar hans aktiviteter på internet om.
När han inte längre kände sig behövd av ”sverigevännerna” var han tvungen att bli radikalare. På så vis sticker han ut i gruppen och kan bilda sig en offentlig profil. Gör han inte det försvinner han i mängden och får ingen bekräftelse för det han upplever är sant annat än som publik. Han är själv ingen aktör, bara en del av den sympatiserande publiken i hans eget liv.
För att få sin världsbild bekräftad i det verkliga livet och för att bli bekräftad av ”sverigevänner” utförde han sina attacker.
Anton Lundin-Pettersson ansåg att han agerade i deras intressen och skulle komma att hyllas för det. Hans analys var korrekt i och med att den sverigedemokratiska internetrörelsen har egna falska förklaringar samt hyllar han som en hjälte, eller förminskar hans dåd som en förklaring i linje med Antons egna föreställningar.
Svaren till varför Anton Lundin-Pettersson gjorde som han gjorde kommer alltid att vara ur ett spekulerande perspektiv.
Förhoppningen som författare har varit att möjliggöra nya sätt att betrakta internets hatgrupper och vilka konsekvenser det kan få för människor. Avsikten har inte varit att ge slutgiltiga svar eller att förklara vem Anton Lundin-Pettersson är. Det har istället varit att ge en inblick i hur radikalisering uppstår som en konsekvens av grupptryck och en persons behov av bekräftelse.
Syftet har varit att möta den koppling som finns mellan internets hatgrupper, en ung persons identitetssökande och den radikalisering en person utsätts för genom internetgruppernas psykosociala dynamik.
Som författare av denna text vill jag skänka en tanke till inte bara alla offer och deras anhöriga utan även Anton Lundin-Petterssons familj, släkt och vänner i deras svåra tid. I den här historien finns det inga vinnare. Därför måste händelserna i Trollhättan betraktas som en varning för vad som händer när till synes helt vanliga människor radikaliseras. När ensamma identitetssökande människor söker en gemenskap måste det finnas en plats för de i majoritetssamhället. Det är så vi motverkar att människor radikaliseras i sin ensamhet.
*Det går även att argumentera för huruvida det är ett terrorbrott eller inte, men av utrymmesskäl har den diskussionen utelämnats här.
Referenslista:
Carle, Jan m.fl. (2006) Socialpsykologi: bakgrund, teorier och perspektiv
Goffman, Erving (2013) Jaget och maskerna: en Studie i vardagslivet dramatik
Hewitt, P John (1981) Jaget och samhället: socialpsykologi ur den symboliska interaktionismens perspektiv
Johansson, Thomas (1999) Socialpsykologi: moderna teorier och perspektiv
Lindbom, Jonas & Stier, Jonas (2011) Det socialpsykologiska perspektivet
Miller, D. T. (2006). An Invitation to Social Psychology
Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på antisemitism. Vi fortsätter med nationalism.
Detta är den andra delen av artikeln Terminologi – nationalism. Denna del beskriver begreppet nationalism. Den första delen belyser nationalismen ur ett historiskt perspektiv.
”Tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende”
”Nationalism är ett tankesystem som bygger på idén om en särskild gemenskap inom nationens gränser. Idag talar man om flera olika typer av nationalism. De olika nationalismerna bygger på olika grundantaganden och kan alltså yttra sig på ganska skilda sätt i olika kulturer och tider”
Begreppet nationalism kommer från franskans nationalisme, bildat av förleden ”nation” (eller snarare latinets natio: folk, släkte, härstamning) och efterleden ”-ism” (ideologisk inriktning), och innebär en ideologisk inriktning som har sin utgångspunkt i gemenskapen inom en nations gränser.
Spridningen av nationalismen kan förklaras genom att den är en modell kopplad till naturen. Nationalismen innefattar företeelser som livsstil, språk och lokal förankring. Företeelserna är förutsättning för ett politiskt förhållande.
Etnonationalism och statsnationalism
Det finns olika varianter av nationalism; en av dem är etnonationalism, eller etnisk nationalism. Av benämningen att döma, ser vi att det rör sig om nationalism byggd på den etniska samhörigheten, vilken utgör grunden för nationen. Däremot råder det meningsskiljaktigheter om vad den etniska gruppen är. Generellt kan man säga att kultur, språk, historia och religion är de viktigaste kriterierna för vad som håller samman en etnisk grupp. Det finns dock några undantag från denna tumregel, nämligen i de fall då människor som talar samma språk ändå känner sig tillhöra olika etniska grupper, eller då människor som har olika tro ändå känner sig tillhöra samma etniska grupp.
Etnonationalismen innebär en övertygelse om att etnicitet är ursprunglig och oföränderlig, och att en människa måste födas in i den etniska gruppen, för att kunna innefattas i densamma. Detta innebär att, för att ett barn ska kunna uppfostras till ”typisk svensk” är två svenska föräldrar en förutsättning. Etnonationalister strävar efter, antingen självständighet för en etnisk grupp, eller efter att ena en etnisk grupp som befinner sig utspridd över flera nationer.
En annan variant av nationalism är statsnationalism, där staten ses som den enande faktorn. Denna nationalism skiljer sig från etnonationalismen såtillvida att den utgår ifrån en gemensam värdegrund samt statsapparaten. Enligt statsnationalister är den etniska gruppen, eller den religiösa tillhörigheten, inte avgörande. Staten ska fungera som en sammanhållande kraft runt den gemensamma värdegrunden, vilken nationen har sin grund i. Exempel på statsnationalistiska länder är USA och Kanada, som båda har en språklig, etnisk och religiös mångfald beroende på en, historiskt sett, omfattande invandring. I dessa länder ses mångfalden som en styrka och en bidragande orsak till den nationella identiteten.
Av förståeliga skäl kan dessa två typer av nationalism hamna i konflikt med varandra. Etnonationalister ser statsnationalism som ett hot mot den etniska gruppen, eller nationaliteten. Statsnationalister, å andra sidan, ser etnonationalister som ett hot mot den gemenskap, baserad på mångfald, som skapats under nationen. En hel del konflikter i världen kan tillskrivas denna motsättning av nationalistiska tankar.
Nationalism som en del av totalitära regimer
Många av världens mest ökända diktaturer, och terrororganisationer, har starka inslag av nationalism i sig. Det nationalistiska tankegodset är grundläggande för ideologier, i vilka det finns en övertygelse om att människor har olika värde. Exempel på sådana ideologier är fascism, nazism och islamism.
Nationalism är en ideologi som har fått vara del av tankegodset i många diktaturer, och terrororganisationer, genom åren. Nationalismen har en del av skulden i att miljoner, och åter miljoner, människor har avrättats av totalitära, nationalistiska, regimer, eller fallit offer för nationalistisk islamism, där systematisk förföljelse, etnisk rensning och förtryck har spelat en historiskt avgörande roll.
Vid en första, ogenomtänkt, anblick må den romantiserade nationalismen ge skenet av att vara snällare, och mer nödvändig, än vad den faktiskt är. Det räcker att skrapa lite på ytan för att se nationalismen i en annan dager. Som verktyg för illvilliga, storhetsvansinniga diktatorer, och fundamentalister, bär nationalismen stor del av skulden för oändligt mycket lidande, och blodspillan, genom historien. Vi kan se hur nationalismen åter, sakta men säkert, flyttat fram sina positioner i såväl Sverige som i delar av Europa och världen. Det är viktigt att vi förstår vad det kan komma att innebära i framtiden.
Detta är den andra delen av artikeln Terminologi – nationalism. Denna del beskriver begreppet nationalism. Den första delen belyser nationalismen ur ett historiskt perspektiv.
Motargument har tidigare berört ämnet nationalism:
Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på antisemitism. Vi fortsätter med nationalism.
Detta är den första delen av artikeln Terminologi – nationalism. Denna del beskriver nationalismen ur ett historiskt perspektiv. Den andra delen reder ut begreppet nationalism.
Det råder delade meningar hos forskare om huruvida nationalismen är en ny, eller gammal, företeelse. På 1240-talet formades i akademiska kretsar, bl a på universitetet Sorbonne i Paris, och på University of Oxford, vad studenterna valde att benämna ”nationer” (från latinets ”natio”; födelse, folk). Nationstillhörigheten baserades på varifrån studenten hade sitt ursprung. På Sorbonne fanns fyra nationer; den franska, den picardiska, den normandiska och den engelska. På University of Oxford delades studenterna upp i nationerna ”North” och ”South”.
Université de Paris-Sorbonne
1725 uttrycktes benämningen i titeln på en bok av den italienske författaren Giambattista Vico, och det var vid denna tid som idén om nationen började formas. Hittills hade det mest handlat om byar och furstendömen, och folket var knutet till en lokal auktoritet, en lokal storman. Många var inte medvetna om vilket rike man egentligen tillhörde. Det fanns en tydlig skillnad mellan makt och folk. Vid denna tid kunde ett landområde, pga krig, inlemmas i ett annat. För de flesta spelade tillhörigheten ingen roll, det fanns varken värnplikt eller rösträtt. Man betalade skatt till den som efterfrågade, men mer än så var det inte.
Sekulariseringen, och den medföljande medvetenheten om att samhällen snarare var en naturlig företeelse än en gudomlig, bidrog till en förståelse av att människor ingår i en historisk, naturlig, utveckling.
En del hävdar att nationalismen, relativt sett, är ny och uppstod i slutet av 1700-talet i samband med franska revolutionen (1789-1799) och Napoleonkrigen (1799-1815). Det finns andra som hävdar att företeelsen har funnits tidigare, även om benämningen inte existerade. Revolutionen och Napoleonkrigen medförde att det nationalistiska tankegodset växte fram. Hotet från Frankrike skapade ett behov av att stärka den nationella identiteten i andra delar av Europa. Nationalismen kom sedermera att göra sitt avtryck i först och främst liberalismen, och senare även i konservatismen.
Med tiden kom nationalismen att prägla människors enade medvetenhet i vissa områden. Ett exempel på sådana områden är den grekiska halvön, där man strävade efter frihet gentemot vad man såg som en främmande, hotfull makt. Ett annat exempel är Italien, där man, mot bakgrund av att man ansåg att man tillhörde samma folk, verkade för att ena självstyrande områden till en nationalstat.
Fransk-tyska kriget, sekelskiftet och första världskriget
Det fransk-tyska kriget (1870-71) om landområdet Alsace-Lorraine (på franska), eller Elsass-Lothringen (på tyska), handlade i stora stycken om nationstillhörighet. Det var vid denna tidpunkten som idén om nationalstater började växa. Vid sekelskiftet kunde man se hur nationsmodellerna målades upp av dåtida massmedier. Modellerna symboliserades alltid av djur; den ryska björnen eller det brittiska lejonet.
I Sverige fanns vid denna tidpunkt en tydlig nationalistisk medvetenhet. En bidragande orsak till att den svensk-norska unionen upplöstes 1905 är nationalismen.
Vid denna tid var det stor oro i Europas sista multinationella rike, Österrike-Ungern, och nationalismen mellan serber och slovener bidrog starkt till första världskrigets utbrott. Första världskriget (1914-18) handlade mycket om kampen mellan nationer. Striderna ägde rum mellan bönder som tidigare knappt hade haft en bild av vilken nation de tillhörde. Vid krigets slut hade de överlevande en annan bild, den nationella tillhörigheten var nu en viktig del av identiteten. Nationalismen var vid denna tidpunkt allenarådande i Europa. Också i Sverige fanns en tydlig nationalistisk medvetenhet i samhället.
Enligt Anne Knudsen, dansk doktor i antropologi, och en av Nordens främsta på nationalism, påverkade första världskriget på så sätt att den nationalistiska medvetenheten spreds till andra delar av världen. De krigande makterna hämtade soldater från sina kolonier, exempelvis från Vietnam till Frankrike och från Indien till England.
Under första världskriget grodde en mikronationalism hos soldater som inte riktigt kände sig som en del av den nation de stred för, läs bretagnare och korsikaner stridandes för fransmännen, och walesare som stred för britterna. Mot bakgrund av att de hade ett annat språk och kultur valde en del att lämna kriget och resa hem igen.
Fransk-tyska kriget, sekelskiftet och första världskriget spelar viktiga roller i nationalismens historia. Den nationalistiska medvetenheten som tagit form under denna epok bidrar, i högsta grad, till hur följande period i världshistorien kommer att se ut.
Motargument kommer, vid senare tillfälle, att publicera en artikel som tar vid där denna del av Terminologi – nationalism tar slut, dvs mellankrigstiden (1918-1939).
Denna artikel belyser den, som vi uppfattar det, nödvändiga historiska beskrivningen av nationalismen, och är tänkt som ett komplement till den andra delen, som reder ut begreppet nationalism.
Motargument har tidigare berört ämnet nationalism:
I Sverige har det genererats en motsättning som under de senaste decennierna har delat in Sverige i ett A– och ett B–lag. Det polariserade samhällsklimatet har format lägermentaliteter.
De senaste decenniernas objektifierande och demoniserande av de som i vardagsspråket kallas ”invandrare” har skapat ett nytt socialt skikt. I Sverige är vi formellt likställda inför lagen, men i praktiken har vi en utbredd social diskriminering. Den typen av diskriminering är återigen aktuell varför en redogörelse för den kan vara lämplig.
I Sverige talar vi om ”svenskar” och ”invandrare”. Det är långt ifrån så enkelt som dess bokstavliga betydelser. De människor som i vardagsspråket kan kallas invandrare kan paradoxalt nog vara svensk medborgare och passet som ger dig kvittot på att du är en svensk.
En svensk invandrare? Eller en invandrare som är svensk? Eller bara svensk?
Vi pratar till och med om ”andra generationens invandrare”. Den distinktionen och vad det begreppet talar om för oss att de är unga och födda här, men de är inga ”riktiga svenskar”.
Om personen inte kan vara ”riktig svensk” och inte heller kommer någon annanstans ifrån. Är den personen inte ”riktig” då?
Varför tycker inte alla att Zlatan är svensk?
”Invandrarna” har i praktiken och i praxis sämre villkor och förutsättningar än de som allmänheten betraktar som ”riktiga svenskar” (SOU 2006:40, 2006:73). Det trots att majoriteten av de människorna är födda i landet. De ”riktiga svenskarna” behöver inte anstränga sig lika hårt. Att vara stämplad som ”invandrare” medför att du behöver bevisa dig dubbelt. Gör du fel blir du dubbelt bestraffad.
I Sverige är ”riktiga svenskar” A-laget, och ”invandrare”, och ”andra generationens invandrare”, är B-laget.
B-laget har en annan etnicitet, dom har andra seder, dom har andra vanor, dom har andra traditioner, dom har andra kulturer, dom har andra bakgrunder, dom har andra kroppsspråk, dom har, dom, dom, dom.
Det ironiska och magstarka i det hela, som gör problemet synligt, är att det finns människor som de facto är invandrade till Sverige, men inte alls behöver bli klassificerade eller objektifierade som ”invandrare”. Språkbruket är långt ifrån konsekvent.
Till exempel är arbetare, forskare, läkare, studenter och andra som invandrat till Sverige i olika ärenden inte alls benämnda som ”invandrare” i de flestas vardagsspråk. Anhöriginvandrare är ”invandrare” om de inte är ”riktiga svenskar”. Villkoret för att hamna i A-laget i vardagsspråket är att invandraren kommer från ett land där utseendet är som vi, sederna är som vi, kulturen är som vi, som vi, vi, vi.
Etnicitet är ett sätt att beskriva ”oss” och rasism ett sätt att beskriva ”dom andra”.
Sverige är ett land där ”vi” och ”dom” är vardag för många. Det märks i vårt språk, i vårt agerande mot varandra, i vårt sätt att diskutera, i vårt sätt att distansera oss. Vi är alla människor och ingen människa är stöpt i en form. Vi är alla ett enda lag. Vi är människor som har behov och förutsättningar. Vi behöver inte dela in oss i A och B.
Sveriges U21-landslag visade med vårt historiska EM-guld 2015 att vi inte behöver något A- eller B-lag
Efter händelsen i Köln, där ett stort antal övergrepp mot kvinnor ska ha skett, så har diskussionen legat på huruvida de asylsökande har en bra eller dålig kvinnosyn och om vi kommer att få se fler övergrepp i takt med att det kommer fler asylsökande. Siffror pekar på att så är inte fallet. Enligt statistiska rapporter finns det ingen korrelation mellan ökning av asylflyktingar och sexualbrott i Tyskland.
De röda staplarna visar mängden asylflyktingar, medan de gröna staplarna visar mängden sexualbrott. Som ni kan se så påverkas inte mängden sexualbrott av att mängden asylflyktingar ökar sex år i rad. Istället ser vi hur det året med störst ökning av asylflyktingar har det året med det andra minsta antalet sexualbrott. På nedre bilden ser vi det exakta antalet asylsökande och antalet sexualbrott.
Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra, gift med komikern David Batra och kanske mest känd för sitt komiska uttalande ”Stockholmare är smartare än lantisar”, aviserar vid en presskonferens att de vill införa möjligheter att utvisa personer som exempelvis döms för grov stöld eller allvarligare fall av misshandel.
Moderaternas efterforskning visar att det inte är möjligt idag, eftersom utvisning enbart kan ske vid brott begångna av utländska medborgare som har ett straffvärde på ”cirka ett års fängelse”.
Om Moderaterna såväl som Aftonbladets reportrar däremot får lust att granska befintlig lagstiftning (vilket tar några minuter), upptäcker de följande:
Enligt 8 kap. 1 § brottsbalken uppgår straffvärdet för stöld till upp till två års fängelse.
Enligt 8 kap. 4 § brottsbalken uppgår straffvärdet för grov stöld till upp till sex års fängelse.
Enligt 3 kap. 5 § brottsbalken uppgår straffvärdet för misshandel till upp till två års fängelse.
Enligt 3 kap. 6 § brottsbalken uppgår straffvärdet för grov misshandel till upp till sex års fängelse.
Moderaterna vill dessutom att det vid bedömning av huruvida utvisning skall utdömas, att domstolen beaktar hur grovt brottet är. De vill även att utvisning på grund av brott skall kunna ske även om straffvärdet uppgår till minst ett år.
Om Moderaterna såväl som Aftonbladets reportrar får lust att granska befintlig lagstiftning (vilket tar några minuter), upptäcker de följande:
Enligt 8 kap. 1, 2, 3, 4, 5 §§ utlänningslagen är det precis sådant som svenska domstolar skall ta hänsyn till idag. Det anges inte i de ovan nämnda lagrummen, att det krävs ett års fängelse för att utvisning skall komma ifråga. Istället kan utvisning bli aktuell som påföljd, så länge som fängelse ingår i straffskalan.
Lagbestämmelserna genomfördes genom en lagändring år 2014, då Moderaterna själva innehade regeringsmakten och representerade en majoritet i riksdagen. Förslaget lades av den dåvarande moderate migrationsministern Tobias Billström i proposition 2013/14:82.
Regeringens lagförslag antogs med stöd av samtliga riksdagspartier förutom Sverigedemokraterna. Anna Kinberg Batra, som vid tillfället var gruppledareför Moderaterna i riksdagen, röstade själv för förslaget.
Avslutningsvis vill Motargument rekommendera att Anna Kinberg Batra själv kontrollerar vad hon gjort och sagt under sitt tidigare riksdagsarbete, så att hon undviker att komma med politiska förslag som redan är genomförda och som hon själv har röstat för.
Från Motargument brukar vi inte kommentera allt Avpixlat skriver, av uppenbara skäl, men en artikel om nyanlända barn från Borgholm sprids just nu, och behöver mötas. Den har i sin tur resulterat till att artikeln den bygger på i SVT blivit den mest lästa för dagen.
Anledningen är en bild på en skäggig man som påstås utge sig för att vara barn, och som påstås vara med i inslaget.
Artikeln bygger på en artikel i SVT som handlar om hur nyanlända barn tas emot i skolsystemet. Notera att det står ”nyanlända”, vilket förstås inte enbart betyder ”ensamkommande”, utan samtliga barn. Avpixlat länkar till artikeln, men inte till filmen. Men den skäggige mannen återfinns inte alls i artikeln.
De senaste årens framväxt av ”alternativa nyhetskanaler” och folk som bara följer dessa och misstror allt annat, har gjort att jag bara väntat på att någon jag känner skulle drabbas. Visst förstår man ändå hur principen går till, man klipper lite där, undanhåller lite där och bygger något utifrån vissa saker som faktiskt har hänt. Summan blir sedan en sanning i propagandasyfte för att uppnå en viss sak, implementera en särskild åsikt i folks medvetande.
Men – det är först nu när jag får följa det med full insyn som jag fullt ut kan granska och redogöra, och faktiskt kan se hur turerna går. Kanske hade jag tänkt mig att det skulle drabba någon jag kände i min barndom, någon sedan länge ”godkänd svensk” – för det är så det funkar, även om just du godkänt någon, så vet inte andra om ditt godkännande. Kanske ett foto av Georgios på tunnelbanan skulle förväxlas med nån terrorist, eller vad vet jag?
Istället blev det en av mina nya syriska bekanta som kom att drabbas. Han heter Fadi, kom hit för några månader sedan med sina föräldrar. Mer om honom kan man läsa på hans nuvarande facebooksida, men vi kan konstatera att det här är en kille som är här och anstränger sig allt han kan för att göra något vettigt med sitt liv. En kille från en familj som hade det ganska så bra i Syrien innan kriget drabbade dem. Kort sagt, hade de kunnat stanna kvar där hade de med säkerhet gjort det, de är inte här för att ”utnyttja systemet”.
Märk väl att jag inte påstår att det inte förekommer fusk, precis som att det med säkerhet finns ensamkommande som försöker ta en chans till ett bättre liv och friserar sin ålder. Jag tillhör också de som inte tolererar religiösa vanor som inte är förenliga med den svenska sekulära staten, vare sig det rör sig om kristna eller muslimska, eller några andra, traditioner – många av de jag träffar har flytt från förtryck. Jag köper – precis som många av de asylsökande jag träffat – att krav inte behöver vara något dåligt.
Hur började då den här historien?
SVT gör ett lokalt reportage i Borgholmsskolor. De besöker både grundskola och gymnasium, men väljer olyckligt nog att skriva ”barn och unga” i beskrivningen av reportaget som visar en bild med Fadi. Fadi är inget barn, han är född -97, och har sedan några år skäggväxt. För den som vill kartlägga hans skägg går detta lätt att göra genom att kolla kronologiskt på hans facebookfoton.
Av rubriken vaknar ”skäggbarnsfolket”, och det börjar spridas påståenden om huruvida detta är ett ensamkommande barn. Märk väl: Fadi kom hit med sin familj, och han har aldrig uppgett något annat än att han skulle vara född -97. Allt detta verkar vara irrelevant för ”granskarna”.
Någon eller några ger sig in och söker upp Fadi Skef på Facebook. Någon hittar hans profil, och även hans gamla, som han någon gång tappade bort lösenordet till. Man kan lätt följa kronologin trots det, då hans första bild på nuvarande konto är samma som den sista på hans förra. På båda kontona uppges samma födelseår. Detta är uppenbarligen irrelevant, och innebär att han skulle ha förberett sin lögn om åldern för många år sedan och sedan mycket slugt överge det första, långt innan han ens kommer på tanken att fly till Sverige. Dessutom en lögn som inte skulle ha någon poäng, då han är här tillsammans med sin familj.
Det hela kompliceras ytterligare av att hans familj och släkt också finns på nätet, mamman är t ex född -67. Allt detta gör att vissa påstår det skulle vara ett oerhört avancerat nät av lögner…
Istället väljer ”granskarna” att titta bakåt bland profilbilderna. Här hittar de foton där man kronologiskt kan följa Fadis åldrande – och t ex en bild på Lionel Messi – även ett foto på Basel Al Assad (se till vänster). För den oinsatte är detta den nuvarande syriske presidentens bror. Detta kollar ingen upp, utan det konstateras att en profilbild på Fadis konto är på en vuxen man i skägg och uniform. Detta måste alltså helt enkelt vara Fadi.
Nu är Fadi för dessa inte bara en ensamkommande, som ljuger om sin ålder, nu är han dessutom en kapten från den syriska armén. Att bilden föreställer Basel Al Assad, och att han omkom -94 i en bilolycka, är irrelevant. För man ser ju, citat; ”på hårfästet att det är samma person”. SD-politikern i Kalmar, Thoralf Alfsson, är en av de som skrivit blogginlägg att det är uppenbart att det är samma person. Alfsson har nu raderat sitt inlägg från sin blogg.
”Nyheten” spreds även på Politikfakta, Avpixlat, Exponerat och en mängd diverse bloggar där man kan få läsa alla möjliga konstiga resonemang, och förvirrade utlägg där man bevisar att man inte kan något om t ex pan-arabiska tankar och varför symboler är liknande i Syrien och Irak etc. Det klipps och klistras, slutsatser dras men alla aktar sig för att röra vid något som kan kategoriseras som PK-media, universitetsstudier, uppslagsverk eller bara allmänt vetande.
Webfunktionen How-old.net används också flitigt som ”bevismaterial”. För nöjes skull provade jag med en bild på min då några månader gamle son, och en bild från ett bröllop där det skiljer som mest tre år mellan personerna på bilden. Själv är jag där 26, några andra sägs vara över 40, och 6(!). (Sorry lunkan…)
Vad blir kvar? En kille som morgonen efter detta dragit igång, skriver till mig att han är rädd. Hur skulle han, med sina goda avsikter, kunnat ana att något sådant här skulle kunna ske?
Som om det inte vore nog, har ett antal personer tagit sig friheten att skriva till Fadi, och gratulerar honom till att han lyckats lura svenska staten, att han borde dra etc. Några med riktig identitet, några under vad som kan misstänkas vara trollkonton.
Såhär funkar propagandamaskineriet
I denna artikel och nedan ser ni ett antal av de ”bevisbilder” granskarna tagit fram, samt kopia av Fadis pass etc.
Notera att en del låter sin artikel ligga kvar, trots alla påpekanden om felaktigheten. Politikfakta och Exponerat har i skrivande stund raderat sina, det blev väl även för dem alltför uppenbart till slut?
Och för er som fortfarande inte kan släppa det här med skägg. På mitt högstadie (OBS, högstadie) gick flera killar som hade skägg eller möjligheten att låta det växa ut om de ville. Fadi går motsvarande tredje året på gymnasiet. Följer man hans bilder så ser man skäggväxt från typ 2013. Varken att ha skägg, eller ta en drink (vilket några påpekat), torde vara något extremt – vare sig i Syrien eller Sverige, även om drinken inte dricks lagligt här – i den åldern…
Vad vill jag med detta inlägg?
Jo, just så här funkar det när ni delar något ni finner ”upprörande”, från nätsidor som Exponerat, Avpixlat, Politikfakta och så vidare. Inget har granskats. Någon drabbas. Lögner sprids.
Jag säger inte att folk som missbrukar systemet inte finns, eller påstår att systemet är perfekt. Men, låt oss ta en seriös diskussion om allt detta.
Tänk på konsekvenser för individer innan ni bara sprider vidare. Försök vara lite mer källkritiska, och försök se sammanhangen. Vad är budskapet? Agendan? Om detaljer i en nyhet kan vara korrekt, kan helheten ändå ompaketeras för att säga en helt annan sak.
Motargument tipsar om en ny visuell statistiktjänst, som på en smart webbsida visar upp och uppdaterar statistiken över antal flyktingar och de mest använda resvägarna in till Europa.
Det är International Organization for Migration som står bakom webbsidan, som rapporterar att antal drunknade, avlidna eller saknade på Medelhavet under kalenderår 2015 var 3 772 personer – ett genomsnitt om lite fler än 10 personer per dygn.
Motargument 