Kategoriarkiv: Myter

Myter

Muslimer är främsta offret för islamistisk terror

Muslimer är den främsta måltavlan för radikal islamistisk terror. Ibland verkar det i debatten som om det mest är kristna och judar som är under attack, men det stämmer inte.

Amerikanska myndigheter fastslog 2011 att 82 till 97% av alla offer för terrorism var muslimer. Siffran är lite svår att exakt bedöma eftersom vi inte vet religionstillhörigheten för alla offer. Men vi vet var terrordåden sker och därmed ett och annat om offren.

Skärmklipp

BBC skrev 2014:

”Between 2004-2013, the UK suffered 400 terrorist attacks, mostly in Northern Ireland, and almost all of them were non-lethal. The US suffered 131 attacks, fewer than 20 of which were lethal. France suffered 47 attacks. But in Iraq, there were 12,000 attacks and 8,000 of them were lethal.”

Der Spiegel hade en intressant artikel för några år sen om offren för Al-Qaidas attacker. Ca 80% av offren för Al-Qaida 2004-2008 var muslimer. (Den siffran har troligen ökat nu med somaliska Al-Shabaabs aktiviteter)

”Between 2004 and 2008, for example, al-Qaida claimed responsibility for 313 attacks, resulting in the deaths of 3,010 people. And even though these attacks include terrorist incidents in the West — in Madrid in 2004 and in London in 2005 — only 12 percent of those killed (371 deaths) were Westerners.”

Samma med IS som främst utövat sin terror i Syrien och Irak. Vid en tid då antalet offer för terrorn uppgick till hundratals i Europa uppgick de till tusentals i Mellanöstern. Till exempel Irak.

”In the first eight months of 2014 Isis was the “primary actor” responsible for the deaths of 9,347 civilians in Iraq.”

Offren är såväl sunnimuslimer som shiamuslimer och andra muslimska grupper. Men det kan vara på sin plats att påpeka att vissa grupper, till exempel IS, speciellt inriktar sig på massmord på shiamuslimer. De är extra mycket hatade i deras ögon. (Läs mer om det här och här.)

Så myten om att muslimer gillar islamistisk terror är en ren myt. Muslimer har lika stor anledning att hata islamistiska terrorister och extremister som du, jag och Jimmie Åkesson!

Myter

Granskning av systemkollapsen – Del 1 – Arbetslösheten

av Thabo ‘Muso och Elias Lodin 

Sverigedemokraterna pratar om vad de kallar för en ”systemkollaps”. Det var tal om att samhället skulle tappa sina funktioner och problemen skulle öka. Det skulle bli kaos överallt. Motargument granskar nu om det är möjligt att det skulle kunna vara frågan om en ”systemkollaps” i vårt samhälle – eller ej. 

Först granskar vi arbetslösheten. En eventuell ”systemkollaps” motiveras ofta med att det kommer att bli hög arbetslöshet, människor blir utslagna, det finns inga jobb etc.

a-löshet2
Arbetslösheten var låg fram till krisen på 90-talet. Då sköt den i höjden. Därefter har den sjunkit till drygt en tredjedel. Jämfört med andra medlemsstater i EU ligger Sverige lite under genomsnittet.  Det är alltså inte frågan om någon dramatiskt ”systemkollaps” även om det inte heller är någonting att jubla över.

Sedan 1994 har arbetslösheten minskat med en tredjedel. Det senaste fem åren med 13%. Det visar på en befolkning där fler människor arbetar – även om det är långt kvar till en full sysselsättning.

De senaste fem åren har Sverige haft en ihållande – men inte dramatisk – trend med en minskande arbetslöshet. 2010 var arbetslösheten 8,7%. Idag 2016 är arbetslösheten 7,6%.

Med en arbetslöshet på nuvarande 7,6% kan några få procentenheters ökning i framtiden göra arbetslösheten i Sverige hög jämfört med resten av EU. Med några få procentenheters minskning i framtiden kommer arbetslösheten i Sverige vara låg jämfört med resten av EU.

Hur det blir under kommande år vet vi inte, men i nuläget kan nivån på arbetslösheten i Sverige knappast utgöra en indikation på att Sverige skulle befinna sig i eller vara nära en systemkollaps.
a-löshet

*Sveriges pensionsålder är 65 år. Tidsspannet räknar ända från 15 – 74 år – vilket är långt över normal arbetstidslivslängd. I Sverige är det idag väldigt ovanligt att femtonåringar börjar arbeta.

Källor:
Statistiska Centralbyrån – Arbetslöshet
Statistiska Centralbyrån – Internationell jämförelse av arbetslöshet

 

Myter

Myt: Islam förtrycker kvinnor

Det finns en vitt spridd uppfattning om att muslimska kvinnor skulle vara förtryckta, diskriminerade och underordnade enbart, och explicit, för att de tror på islam. Muslimska kvinnors status kan inte särskiljas från andra kvinnors status, mot bakgrund av att kvinnor världen över dagligen möter ojämlikhet oberoende av kvinnornas etnicitet, religiösa trosuppfattning och nationalitet eller deras omgivnings etnicitet, religiösa trosuppfattning och nationalitet.

Muslimska kvinnor är inte ensamma om att drabbas av ojämlikhet i samhället.

Koranen betonar att män och kvinnor är jämlika inför Gud. Koranen förbjuder mord på flickebarn, påtalar att flickor och pojkar ska uppfostras på samma sätt, ger kvinnor rätt att neka giftermål och ger kvinnor rätt att skilja sig i särskilda fall.

Det är viktigt att poängtera att tolkningen av könsroller i Koranen varierar mellan olika länder och kulturer i den muslimska världen – det förekommer principer och förfaranden som underkuvar och förtrycker kvinnor, bl a genom tvångsäktenskap, bortrövande, nekande av utbildning, könsstympning och begränsad frihet. Återigen är det viktigt att vi påminner oss om att dessa principer och förfaranden inte är exklusiva för islam, utan förekommer också i andra kulturer och trosläror. Vissa företeelser, som vi idag möjligen associerar med en muslimsk kontext, har existerat långt tidigare och i andra kontexter, oavhängigt kultur, nationalitet och religion.

Många moderna kvinnor och män förkastar nyss nämnda begränsningar och tolkar Koranen utifrån detta perspektiv. Det är nödvändigt att vi förstår att människor med makt, precis som i länder med annan troslära än islam, ibland använder religionen som ett incitament att rättfärdiga kvinnoförtryck. Som alltid är det viktigt att vi förstår att det är människor – i huvudsak män, och inte religion, som utövar förtryck mot kvinnor.

Slöjan används ofta som ”bevis” på kvinnoförtryck. Koranen påtalar att såväl kvinnor som män ska klä sig anständigt. Hur detta påbud tolkas och efterlevs varierar mycket. Många tror att muslimska kvinnor tvingas att bära hijab, niqab eller burka. Detta är inte skälet till att muslimska kvinnor i de flesta fall bär hijab, särskilt inte i västerlandet. Tvärtom, många kvinnor väljer själva att bära hijab, niqab eller burka. Det finns flera anledningar till detta, som t ex stolthet över att vara muslim, kulturell identitet, kollektiv känsla av gemenskap eller för att uttrycka känsla av självkontroll i offentligheten.

För att ytterligare framhäva muslimska kvinnors status kan vi nämna ledarskap. Sedan 1988 fram till dags dato har vi sett inte mindre än åtta muslimska länder med kvinnliga statschefer: Turkiet,  Indonesien, Senegal, Kosovo, Kirgizistan, Pakistan, Mauritius och Bangladesh (två tillfällen). Ett flertal muslimska länder, bl a Saudiarabien, Afghanistan, Irak och Pakistan, har en högre andel  kvinnor sittandes på nationellt folkvalda befattningar än USA.

Kvinnoförtryck kan ha religiösa förtecken, men utövas inte sällan i en egen kontext, oavhängig kultur, religion eller etnicitet. Tyvärr förefaller förtryck av kvinnor vara inkorporerat i alla mänskliga aktiviteter över hela världen. Vi gör klokt i att inte utgå från vår egen uppväxt/kontext, då det kan innebära att vi blundar för att andras kontext kan vara väldigt annorlunda i grunden. Vi bör inte ta oss det ensidiga tolkningsföreträdet över hur andra vill leva sina liv i sin kontext och i sin religiösa trosuppfattning. Detta förfarande kallas etnocentrism.

P.S. För att förekomma eventuell kritik om att denna artikel skulle rättfärdiga kvinnoförtryck i muslimska länder eller kulturer: Vi på Motargument fördömer all form av kvinnoförtryck, oavsett orsak, bakgrund eller kontext, men för den som vill börja förstå förtryck av kvinnor i någon kontext går det inte att söka felaktiga orsaksförklaringar som exempelvis vid kulturella eller religiösa särartsförklaringar.

Lästips:

Är islam kvinnoförtryckande?

Källor:

Myths and facts about Muslim people and Islam

I Am Not Oppressed

Tvångsäktenskap och arrangerade äktenskap

Feministiskt perspektiv: Kvinnors frihet förutsätter sekulär rättvisa

The Islamic Dress Code

What is the Hijab and Why do Women Wear it?

Facts about women’s rights

Myter

Myt: Muslimer identifierar sig med terrorism

Inom ramen för varje religion finns lika många attityder och lika många beteenden som det finns följare. Extremism är inte exklusivt för en specifik troslära. Det finns människor som helhjärtat ser sig själva som muslimer som har begått hemskheter i islams namn. Med all rätt kallas dessa människor extremister. Med all rätt kallas deras tolkning av islam extremism.

De muslimska extremisterna utgör en liten minoritet av världens muslimer och en stor majoritet av världens muslimer förkastar islamistiskt våld. Denna stora majoritet ser på extremisternas tolkning som en förvrängning av religionen.

Det är viktigt att vi påminner oss om att extremism inte är unikt för islam.

2015 gjorde Pew Research Center en undersökning i 11 länder med stora muslimska befolkningar. Resultatet av undersökningen visar att en överväldigande majoritet hyser negativa åsikter om Daesh.

Vi gör klokt i att komma ihåg att islam, likt andra abrahimitiska religioner, innefattar en oändlig mängd åsikter, beteenden och olika sätt att tolka den heliga skriften, som nedtecknats långt före den enskildes levnad. Islamistiska terrorister indoktrineras att anamma radikala tolkningar, och plockar selektivt ut delar vars syfte, i islams vagga, var att reglera krigföring. Terroristerna omsätter de tolkningarna i vår samtid.

Det finns en vitt spridd konspiration som uttrycker att muslimer, i syfte att få muslimer att framstå som fredliga, har rätt att ljuga för icke-troende om sin tro och sina åsikter. Företeelsen kallas taqqiyya och innefattas i, framför allt, shiitisk islam, men är inte generellt applicerbar på islam och muslimer, utan påbjuds för att, under särskilt utsatta omständigheter, skydda sig själv från fysisk eller psykisk skada.

På islam.nu kan vi läsa följande om det omdiskuterade taqqiyya:

Om du angrips och hotas till döden helt enkelt för att du är muslim, ja då är det inte förbjudet för dig att ljuga och säga att du är kristen till exempel. Det här är dock något som väldigt sällan händer och inget man får göra förutom i en absolut nödsituation

Det finns, också bland muslimer, en föreställning om att muslimska ledare och grupper inte fördömer terrorism i islams namn. I denna kontext är det nödvändigt att poängtera att en stor andel muslimska statsöverhuvud, politiker, organisationsledare och individer regelbundet fördömer muslimsk terrorism.

Efter terrordåden i Paris 2015 fördömde såväl Saudiarabien som Algeriet, Marocko, Kuwait, Iran, Förenade Arabemiraten, Jordanien, Egypten, Bahrain, Indonesien och Qatar attackerna. Attackerna fördömdes av nationella och lokala muslimska grupper i USA. Franska muslimska ledare fördömer terrorattacken i Nice häromveckan. Dessutom utfärdade 70 000 muslimska ledare runt om i världen i slutet av förra året en fatwa mot islamistiska organisationer, såsom Daesh, Boko Haram, Al-Qaida och talibanerna, och krävde då att sådana organisationer inte ska benämnas muslimska.

Muslimer är föremål för hatbrott. Antalet hatbrott gentemot muslimer ökar ur ett internationellt perspektiv. Siffrorna är troligen inte helt representativa då endast de anmälda brotten tas upp i statistiken. Det kan finnas en mängd olika orsaker till att hatbrott mot muslimer ökar. Antimuslimsk/islamofobisk retorik fokuserar på att stigmatisera muslimer genom att klistra på dem etiketter som terrorister och extremister. Islamofober har för avsikt att skrämma människor genom att ihärdigt hamra in att närvaro av muslimer och islam är synonymt med hot av den nationella identiteten. Muslimer utmålas ofta som en monolitisk grupp, med en kultur som inte är förenlig med mänskliga rättigheter och demokrati. Vanliga muslimer tvingas klä skott för vad muslimska terrorister säger sig utföra i islams namn.

Föreställningen om att islam är roten till all ondska bemöter man enklast med att poängtera att vi är skyldiga att påminna oss om att det är människor, inte religioner, som utför goda eller onda handlingar.

Historiskt sett är terrorism en komplex företeelse. Terrorattacker har, genom historien, utförts av alla typer av extremister. Att fokusera enbart på islamistisk terrorism är både historielöst och stigmatiserande, ur ett människoperspektiv. Det finns en myt som säger att islamism ligger bakom all terrorism. Det är en naiv myt och den har tidigare knäckts här på Motargument.

Det finns en vilja hos vissa att sätta likhetstecken mellan att vara muslim och att vara islamist. Det är livsfarligt att generalisera om en majoritet utifrån vad en minoritet gör, tycker eller uttrycker.

Källor:

Myths and Facts about Muslim People and Islam

70 000 muslimska ledare fördömer terrorism

Bias against muslims

Myt: Islamister bakom all terrorism

I fokus, Krönikor, Myter

Ensamkommande på festivaler

Organisationen ”Ung cancer” säljer T-shirtar, kepsar och annat med sin slogan Fuck cancer. Få, om någon, skulle reta sig på att en medmänniska bär ett armband med denna text.

Så när polisens informationsavdelning skulle skapa en kampanj för att försöka stävja tafsandet på festivaler fick de idén att också använda armband – för att påminna och upplysa om hur viktigt det är att respektera framförallt kvinnors rätt att slippa bli nypta i bröst och rumpor. Det skulle de aldrig gjort. Ett närmast skoningslöst raseri har härjat i såväl etablerad press som på sociala medier. Några går så långt som till att hävda att Polisen ”hånar” offren. Polisen anses vägra se det ”verkliga” problemet. Jag har aldrig sett en artikel där ”fuck cancer”-armband påstås vara ett hån mot den som drabbas av cancer, men här gäller tydligen inte regeln ”vad jag finner irrelevant kan jag strunta i”.

Det verkliga problemet menas vara att det är ensamkommande unga män som alldeles allena står för alla övergrepp på festivaler.

Först ut var Svenskans Per Gudmundson, med ledaren ”tjafsa inte”, där han framför ovanstående tes mer eller mindre i klartext, med hänvisning till den rapport polisen sammanställde i maj. Sexuella övergrepp genomförs enligt honom enbart av ”en specifik grupp förövare”, som av sammanhanget att döma menas vara unga nyanlända killar.

Efter detta följer en rad artiklar, där olika konservativa skribenter går allt längre i sin kritik mot ett samhälle där ”kvinnors kroppar är allmän egendom”, och så, efter att polisen pekat ut ensamkommande som ansvariga för en rad övergrepp under Putte i Parken-festivalen i Karlstad, skriver Moderaternas Hanif Bali ett Facebookinlägg. I inlägget påstås det att de som beviljats asyl i Sverige mer eller mindre har förstört tillvaron för svenskar som inte tillhör ”eliten”, vilket bland annat visas genom att peka på hur livet blivit sämre för kristna asylsökande (som tydligen hade haft det bättre om de inte kommit till Sverige) och för invånarna i en ort vars avloppssystem gått sönder. Så till slut menar han att de som sökte asyl i Sverige 2015 utsatt trettonåriga flickor för ”taharrush gamea al-jinsy” på konserter och festivaler. Många av mina nära och kära gillar detta inlägg. Jag blir så där besviken igen, över bristen på kritiskt tänkande.

Jag vet sedan tidigare hur det går när man skriver något på Hanifs vägg. Han har, liksom SD, en flock skrivbordskrigare bland sina följare som idoliserar honom och går till grova personangrepp mot alla som framför något som ens andas kritik. Det är egentligen inte hans fel, men det gör att jag drar mig för att skriva där.

Men eftersom jag bestämt mig för att skriva denna artikel, tänkte jag passa på att mjölka hans trolltrupp på information om vilka övergrepp nyanlända skulle ha begått under just festivaler, och som svar på min fråga konstateras att det finns tre och endast tre händelser, som dock i sin tur kan delas upp i många övergrepp. Det är de båda välkända ”We are Stockholm” och nyårsafton i Kalmar, och det är ”Putte i Parken” den 2-3 juli i år. Det slutar med att jag tar bort hela tråden, efter att ha sparat den. Nationalisterna kan inte respektera att jag begär att inte bli taggad, och påhoppen spårar ur. Men jag får i alla fall svart på vitt att det inte finns fler händelser än dessa tre, för hade det gjort det hade åtminstone någon av alla dessa flyktinghatare garanterat vetat det.

Jag befinner mig i Karlstad. Domen här är inte nådig. Men efter att polisen först gått ut och bestämt påstått ”det råder ingen tvekan om vilka som tar sig dessa friheter. Gäng med 7-8 killar tillhörande gruppen ensamkommande barn” ändrar de sig och redigerar sin egen text. Två av dem som gripits var ensamkommande, men inte alla.

Jag har tidigare skrivit om det absurda i att påstå att enbart icke-svenskar skulle stå för samtliga sexuella övergrepp. Men sedan dess har debatten blivit än mer polariserad. Vi är många som minns hur det nöps i rumpor och bröst i en tid då det knappt fanns invandrare i Sverige. Vi beskylls ofta för att ”blunda för problemet” och att vi ”avsiktligt förvärrar” för nutida offer.

SD är förstås värst. De har ju så länge pekat på hur utländska män våldtar hej-vilt, och nu har de äntligen fått rätt, menar de. Riksdagsledamoten Paula Bieler hävdar i en dagsfärsk intervju att ”Det är vanligt att tycka att om en kvinna går klädd utan att täcka håret eller har en för kort kjol så är hon allmänt byte”. Var hon hittar alla de invandrade män som har denna åsikt framgår inte, men uppenbarligen är de så många att det går att påstå att ”det är vanligt”. Jag menar att män inte våldtar eller tafsar för att en kvinna inte bär slöja, utan för att de kan.

Bortom åsikterna finns fakta, och dessa i sin tur finns bäst presenterade i denna polisrapport.

Bakgrunden beskrivs så här:

”Grupper av män utsatte under nyårsnatten 2015-2016 unga kvinnor för sexuella ofredanden på flera håll i Europa. I Sverige har det uppmärksammats att ett sådant beteende har förekommit under bland annat ungdomsfestivalen We are Stockholm sommaren 2014 och 2015.

Med anledning av detta beslutade rikspolischefen att utsattheten för sexuella ofredanden bland ungdomar skulle undersökas. Uppdraget avgränsades till att fokusera på sexuella ofredanden på platser där folkmassor bildas, samt att kartlägga var i övrigt brotten begås för att polisen, direkt och indirekt, ska kunna medverka till att förebygga brott.”

Polisen har gått igenom tiotusen anmälningar från åren 2011-2016, och drar denna slutsats:

”Den övervägande delen av de utsatta är flickor som är yngre än femton år, men det förekommer brott även mot unga pojkar. Brott begångna på offentlig plats, till exempel i folksamlingar och på festivalområden, är förhållandevis få och utgör endast en dryg procent av det totala antalet brott. De allra flesta gärningsmän agerar ensamma och utsätter unga flickor vanligen för fysiska beröringar som upplevs som obehagliga. Antalet anmälda brott där gärningsmännen är fler än en är få.”

Senare:

”De ensamma gärningsmännen har oftast inte kunnat identifieras men signalementsuppgifterna talar för att de inte utgör någon homogen grupp. I de fall där brotten utförts av gärningsmän i en större grupp på offentlig plats och i simhallar har gärningsmännen främst varit ungdomar som söker eller nyligen fått asyl i Sverige.”

Om vi nu sätter ihop detta får vi:

De allra flesta som utsätts för sexuella ofredanden råkar ut för ensamma gärningsmän, och dessa tillhör inte någon homogen grupp.

Det konstateras också att det i de fall då större grupper gått samman har det handlat om killar som sökt eller nyligen fått asyl i Sverige.

De nämner dock inte den våldtäkt som utfördes under Bråvallafestivalen 2014 av fyra ”pursvenska” gärningsmän. Det är i sin ordning, eftersom de inte ger andra exempel heller. Det vi dock kan konstatera är att polisen verkligen inte försöker få skyddsbehövande eller asylsökande att framstå i bättre dager än de förtjänar.

Att polisen därför konstaterar att de allra flesta övergrepp inte begås av män tillhörande en ”homogen grupp” finns det anledning att tro dem.

Det finns förstås anledning att ta ett extra snack med killar som söker eller fått asyl i Sverige. Jag har inga synpunkter på det. Vi som växer upp i Sverige får oss en dos av detta under sexualundervisningen i sexan. Och jag vill också tillägga att polisen i sin rapport konstaterar att övergrepp på badhus främst utförs av unga killar som nyligen kommit till Sverige.

När jag var tonåring i Karlstad på 80-talet polisanmälde man inte. Man konstaterade att ”det där jävla äcklet nöp mig i rava”, och sedan höll man sig undan från äcklet. Telefonen fanns hemma. Kameran likaså. Det var svårt att få tag på polisen och än svårare att dokumentera. Att den laissez-faire-attityden nu ändrats är förstås bra. Att vi pratar om sexuella övergrepp är förstås också alldeles lysande. Att i sammanhanget dela ut armband för att väcka än mer debatt var kanske en bra idé. Eller kanske inte. Men Sveriges asylkritiker har nu sågat kampanjen med fotknölarna, så nu är den rätt körd.

Det är beklämmande med polariseringen. Vi som vädjar om lite mer eftertanke eller åtminstone en faktabaserad debatt hånas och hatas.

Det finns en vilja att avhumanisera dem som söker eller nyss beviljats asyl. De beskrivs som lägre stående varelser. De drar runt i flock, drivna av hat och förakt mot ”våra” kvinnor, oförmögna eller ovilliga att tygla sin sexualdrift. De är inte som vi. De kan inte heller bli det.

Att det i själva verket är fråga om tre eller fyra festivaler där några tiotal av Sveriges, om vi ser till de senaste fyra åren, närmare hundratusen relativt nyanlända killar mellan 15 och 25 dragit runt spelar ingen roll.

Alla är skyldiga.

Att polisen nu i en objektiv rapport efter att ha läst tiotusen anmälningar fastslagit att de allra flesta övergrepp begås av en icke homogen grupp män spelar inte heller någon roll.

Alla vet ju vilka de är ändå.

Myter

Lite om terrorismen i Europa

Artikel av Polimasaren

terrorismen terrorismen

Två grafer visar hur terrorismen har sett ut sen 1970-talet och fram till och med 2014/2015. Det är inget fel att vara rädd för terrorism, men man bör veta att antalet terrorattacker har minskat drastiskt de senaste 20-30 åren. Den största terroristen i Norden är Anders Behring Breivik och jag vill gärna lägga till Peter Mangs och John Ausonius på den svenska listan. Den enda islamistiska terrorist som dödat någon i Sverige är faktiskt den person som i Stockholm 2010 som enbart dödade sig själv med en bomb. Vi har nu senaste halvåret haft två misstänkta terrorister och den ena var en oskyldig kille uppe i Boliden och den andra var en kille som var svettig efter ett besök på gymmet. Ute i Europa har det skett flera dåd och då handlar det om att det är väldigt många som dött och därför har det också blivit massmedialt uppmärksammat.

Här är en text från Mattias Gardells bok ”Islamofobi” angående den islamistiska terrorismen åren 2007-2010. Han har hämtat sin fakta ifrån EU:s rapport ”Terrorism Situation and Trend Report”.

Rapporten TE-SAT 2007 behandlar de terrorattentat som utfördes eller försökte genomföras under 2006. Då begicks, eller planerades, 498 terrorattentat. Majoriteten begicks av sekulära separatiströrelser. Listan toppades av korsikanska separatister som låt bakom 294 attentat och baskiska separatister som utförde 145 terrorattentat. Hur många attentat som begicks av islamiska terrorister? En. Den misslyckades. Under 2007 steg antalet attentat till 583 attacker, varav 517 begicks av baskiska (279) respektive korsikanska (267) separatister. Islamistiska terrorister ansågs ligga bakom fyra attacker, samtliga misslyckades.

I TE-SAT 2009 rapporterade Interpol att 515 attentat genomfördes eller misslyckades år 2008. Återigen låg sekulära seperatister bakom flertalet attentat, men nu hade baskiska separatister definitivt tagit sig förbi de korsikanska, med 263 mot 147. Det året utfördes ett attentat av en ”islamistisk terrorist”, Nicky Reilly, en tystlåten 22-åring med Aspergers syndrom som nyligen konverterat till islam och som på eget bevåg slog till med en hemmagjord bomb på en restaurangtoalett. Den ende som skadades var Reilly själv.

Året därpå minskade antalet terroristattacker till 294, enligt TE-SAT 2010. Annars var situationen sig lik. Baskiska och korsikanska separatister stod fortfarande för de flesta terrorattentaten, 266 av 294. Fortfarande toppade baskiska separatister listan med 171 attentat mot 95, före de korsikanska och fortfarande hamnade islamistiska grupper sist, igen med ett attentat. Den inte helt framgångsrike libysk-italienske affärsmannen Mohammed Game förlorade en hand när han försökte kasta en hemmagjord bomb mot en militärbarrack i Milano, i en attack där också en vakt blev lätt skadad och fick plåstras om på platsen. Vittnen uppgav att Game ropat något under attacken, men ingen uppfattade exakt vad. Bomben var inte kraftig nog att orsaka några skador på byggnaden.

CItat från Mattias Gardells bok ”Islamofobi”. Han har alltså hämtat sin fakta ifrån EU:ss rapport Terrorism Situation and Trend Report.

The number of attacks increased in 2014, contrary to the trend in past years. A total of 201 failed, foiled or completed terrorist attacks were reported by seven EU Member States, more than half of them by the UK. Overall, attacks specifically classified as separatist terrorism accounted for the largest proportion, followed by anarchist and left-wing attacks. France reported 50 separatist attacks, all of them in Corsica. Two attacks were classified as religiously inspired. In one of these attacks, which occurred inside the Jewish Museum of Belgium in Brussels, the perpetrator used a semi-automatic rifle to kill four people. In addition to the four fatalities in Belgium, injuries as a result of terrorist activities were reported by France and Greece.

Attackerna har dock ökat något från 2013 till 2014, men ser man från 2012 så har attackerna minskat. Även arresteringarna av misstänkta terrorister har ökat. Bilden nedan visar antalet terrordåd både genomförda och förhindrade mellan åren 2012 och 2014.
terrorismen

TE-SAT 2015

Mer läsning om terror i Europa

Terrorism in Europe

I USA där man tror att det borde ske många terrordåd, mot bakgrund av landets närvaro i många länder där den islamistiska terrorismen har sitt ursprung, sker inte heller så många dåd av islamister. Det sker fler dåd av högerextremister. Se bild hur det sett ut sen 9/11.

terrorismen

Bild härifrån: Deadly attacks since 9/11

Jag vill en än gång poängtera att det är inget fel att vara rädd, men man måste veta att risken att drabbas i Sverige är väldigt liten. Jag är inte rädd alls för jag bor på landet och jag skulle vilja påstå att det finns ingen risk över huvud taget att det sker något terrordåd i lilla Hedemora.

För att få lite perspektiv på det hela så dog det 52 människor på arbetsplatsen på grund av olyckor förra året

Myter

Bilden med ”riot dog” är inte från Sverige

Artikel av Polimasaren

För femtioelfte gången försöker “invandrarkritiker” utmåla Sverige som en krigsskådeplats. Denna gång med en bild som föreställer en dialogpolis och framryckande demonstranter och en hund mitt i alltihop. Det brinner också i bakgrunden.

Namnlös
Skrämdump från Twitter

Originalet till denna bild är ganska lätt att hitta och den blev känd för hunden som fick smeknamnet “the greek riot dog”. Bilden är tagen under upploppen i Aten i maj 2010. Hunden som heter “Loukanikos” (grekiska för korv) gick bort 2012 därav fick bilden en ny snurr då.

screenshot-www-telegraph-co-uk-2016-05-19-12-40-35
Skärmdump från The Telegraph. Photo: AP

Som vi ser så är den bild som nu sprids photoshoppad (bildredigerad) och ryggen på en dialogpolis inklistrad i bilden. Den fejkade bilden sprids också av rättshaveristen och bloggaren Petterssons gör skillnad och där i sammanhang med en artikel om svenska förorter t ex Husby och Tensta.

Varför gör de så här? Vad får dom att lägga ner så mycket energi på att svartmåla Sverige? För det är så här de gör. Återanvänder gamla händelser och bilder och påstår att de visar händelser i Sverige. Förklaringen ligger troligtvis i att de kallar sig invandrarkritiska och gör allt för att stoppa invandringen även om det handlar om att lägga allt vad etik och moral åt sidan. Det finns bara en plats för dessa och det är skamvrån. Skämmes på er!

Cred goes to Lovisa Sundman för att hon uppmärksammade detta

Artiklar, Myter

Myt: Kanadas premiärminister och ramadan

På sina håll noteras det att Kanadas premiärminister ”kapitulerat” för muslimerna genom att spela in en hälsning till dem på ramadan.

Det kan vara på sin plats att påminna oss om att han i så fall även kapitulerat till de kristna. Han har nämligen gett både påsk- och julhälsningar till olika kristna…

Det som cirkulerar är en hälsning han spelade in till muslimerna i Kanada 2014.

Det finns ganska många hälsningar till kristna av premiärminister Justin Trudeau. Här är hans julhälsning.

I påskas skickade denna hälsning till kanadensarna.

“It is a sacred time for many, and an opportunity for us all to extend a helping hand to those in need, and to reflect on the notions of personal sacrifice and compassion that underlie the occasion. As we gather with those most important to us, let us put into practice what it truly means to love our neighbours as ourselves.

“On behalf of our family, Sophie and I wish all those celebrating a very happy Easter. We hope all Canadians, no matter their faith, find this a time of optimism, renewal, and new beginnings.”

Om man googlar hittar man många hälsningar till kristna. 2015 skickade han denna hälsning till landets ortodoxa kristna på deras påsk.

“On Sunday, Christians of the Orthodox, Oriental Orthodox and Eastern Catholic faiths will gather with their loved ones to celebrate Easter, and mark the death and resurrection of Jesus Christ.

“This day serves as a reminder to us all of the importance of extending a helping hand to those in need, and of solemnly reflecting on the notions of personal sacrifice and compassion that underlie this occasion.

“On behalf of the Liberal Party of Canada and our Parliamentary Caucus, my family and I wish all those celebrating a very happy Easter.”

Och bara för sakens skull. Kanadas premiärminister har även deltagit i en del humoristiska sammanhang. Som detta förra julen. Kika gärna.

Myter

Myt: Barn behöver en mamma och en pappa

Det finns en utbredd föreställning om att barn mår bäst av att ha en mamma och en pappa närvarande under sin uppväxt. Det brukar heta att ”barn behöver en mamma och en pappa” eller att ”barn har rätt till en mamma och en pappa”. Det finns också de som har varit av en annan uppfattning vad gäller könsuppsättningen i ett föräldrapar.

Det största problemet i denna föreställning är att vi utgår ifrån oss själva. Det är vi vuxna som tror oss veta vad som är bra för barnen. Vad som ingår i detta är lite oklart, men det brukar handla om att barnet ska utveckla ett bra beteende, få bra psykisk hälsa och en god inlärningsförmåga. Ytterligare exempel (mina spekulationer) på vad som skulle kunna påverkas av föräldrars könstillhörighet är sociala koder, könsidentitet, människosyn samt synen på kvinnor respektive män. Är dessa företeelser avhängigt könen på föräldrarna? Eller beror det på andra faktorer?

Vad barnen tycker verkar vara sekundärt. Vi vuxna har bestämt oss för att barn helst ska ha en förälder av vardera kön. Är det uttryck för homofobi? Är det uttryck för heteronormativitet? Är det uttryck för kulturella och sociologiska traditioner? Är detta ett uttryck om att ”det naturliga” är att vi ska ha en förälder av vardera könet?

Det är nu det blir kontroversiellt. Det jag kommer att redogöra för härnäst i denna mytknäckare kommer att uppfattas som en bomb för vissa, en liten överraskning för andra och en självklarhet för en del.

Det har ingen betydelse för ett barns utveckling om ett barn har samkönade föräldrar eller heterosexuella föräldrar.

Amerikanska forskare vid University of Colorado Denver har gått igenom 19 000 studier och artiklar i ämnet. Den banbrytande forskningen leddes av docent Jimi Adams, docent vid nyss nämnda universitet. Adams medskribent till studien, Ryan Light, sociologiprofessor vid University of Oregon, konstaterar att detta är den mest omfattande analysen som gjorts i ämnet. Forskarna har funnit fakta som styrker att det inte spelar någon roll vilken könstillhörighet föräldrarna har.

Materialet som forskarna har studerat sträcker sig ända tillbaks till 1977, och sedan millennieskiftet råder konsensus i frågan: barns utveckling påverkas inte av huruvida föräldrarna är samkönade eller heterosexuella.

Jag hoppas att detta kan komma att innebära att vi slutar använda oss själva, och våra egna föreställningar, när vi ska avgöra vad som är bäst för våra barns utveckling.

Mina svar på frågorna jag ställde i början:

  • Är det uttryck för homofobi? Ibland.
  • Är det uttryck för heteronormativitet? Absolut.
  • Är det uttryck för kulturella och sociologiska traditioner? Most definitely.
  • Är det uttryck för vår föreställning om att ”det naturliga” är att ha en förälder av varje kön? Ja!

Kommer detta ”avslöjande” att påverka riksdagspartiers ståndpunkt i frågor som rör homoadoption/samkönad adoption (Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna motsätter sig detta) och insemination för lesbiska par (Sverigedemokraterna motsätter sig detta)? Jag har berört detta inför valet 2014. Förevändningen dessa partier har i frågan är att ”barn har rätt till en mamma och en pappa”. Kommer vi att få se en förändring hos dessa två konservativa partier? Om inte har jag svårt att se något annat än att de har homofobiska, eller heteronormativa, föreställningar.

De officiella dokument som säger att ”varje barn har rätt till sin mamma och pappa” bör med den här nya forskningen som stöd ändras till ”varje barn har rätt till sina föräldrar”.

Det enda negativa med samkönade föräldrar är själva föreställningen om att det är fel, och den föreställningen bottnar i våra fördomar, vår homofobi och vår heteronormativitet. Barn med samkönade föräldrar kan bli stigmatiserade och mobbade. Detta har sitt ursprung i vuxnas fördomar och i vilken påverkan vi har på våra barn. Våra fördomar och vår intolerans har en tendens att, ibland, överföras till våra barn. Det är allas vårt ansvar att se till att det inte fortsätter.

Vi gör bäst i att tänka på barnens bästa. Vi gör sämst i att låta våra fördomar avgöra vad som är bäst för våra barn.

Barn behöver föräldrar. Punkt.

* Kristdemokraterna har sedan 161127 beslutat att även samkönade par ska ha rätt att prövas för adoption
* Sverigedemokraterna har på Landsdagarna i november 2019 beslutat även samkönade par ska ha rätt att prövas för adoption

Källor:

Föräldrars kön utan betydelse

New study about children of same-sex couples: Researcher says no evidence they are negatively impacted

Lästips:

Äntligen kan vi få barn från Brasilien

Myter

Myt: Svenskar är dåliga på att fira nationaldagen

Det finns hos en del en missuppfattning om att svenskar är ”dåliga på att fira nationaldagen”.  En redogörelse visar att Sverige följer normen i Europa. Att påvisa om det motsatta är önsketänkande.

Nationaldagen är vanligen ett av två alternativ. Det är nya stater som firar dagen för deras oberoende eller äldre stater som firar någon annan dag som har haft stor betydelse för deras land.

Danmark har ingen nationaldag och firar istället grundlovsdagen. En politisk dag som ses som ett firande av den danska demokratin. Politiker brukar hålla tal om grundläggande demokratiska principer. Det är det närmaste en nationaldag som Danmark kommer.

I Storbritannien har varje delområde egna nationaldagar. Irland och Nordirland har en gemensam nationaldag som har en karaktär av folkfest. ”Saint Patrick’s Day” firas till skyddshelgonets ära.

Vanligtvis brukar Sverige jämföras med Norge, Frankrike eller USA när det påstås att svenskar är dåliga på att fira nationaldagen. De länderna är snarare undantag då det finns brett folkligt stöd och blir en folkfest. Det är inte det vanliga.

I de flesta länder i Europa är nationaldagen något där höjdare håller tal, kanske en militärparad och kanske kungligheter som visar upp sig. Det är inte en utbredd folkfest där man viftar med egna flaggor på gator och torg över hela landet. Det är snarare svenskar som är som de flesta av Europas länder där nationaldagen högtidlighålls, men fest och firande är relativt stillsamt, även om vi gärna passar på och gör någonting av ledigheten.

I Sverige är det cirka 25% av invånarna som firar nationaldagen. Det kan jämföras med att 86% firar midsommar och 3% går i en förstamajdemonstration. De som firar nationaldagen mest i Sverige är personer över 65 år, män något mer än kvinnor, tjänstemän mer än arbetare. Landsbygdsbor mer än stadsbor.

Vänsterpartister firar nationaldagen allra minst och kristdemokrater allra mest. I allmänhet firar invandrare nationaldagen mest av alla i Sverige och i synnerhet de från utomeuropeiska länder. Undantaget är de som invandrat från ett nordiskt grannland, de firar nämligen nationaldagen lika lite som vänsterpartister.

Myten om att Sverige är dåliga på att fira nationaldagen är falsk om Sverige jämförs med övriga europeiska länder. Det är med andra ord Sverige som är det normala och de länder som framhävs som exempel på ”bra nationaldagsfirande” är undantagen. Att påvisa om motsatsen är alltså önsketänkande.

* SOM – Institutets rapport ”I Framtidens skugga” (2012)