Etikettarkiv: Sverigedemokraterna

Sd – smarta, eller bara klantiga?

Ingen kan ha missat den stora nyheten som slog igenom onsdagen den 14:e november 2012. Sverigedemokraterna sätter sig själva i klistret genom att en film från år 2010 publiceras på Expressens hemsida. Filmen visar Erik Almqvist, filmad av Kent Ekeroth, när han yttrar högst rasistiska termer såsom blatte, babbe, samt trakasserar en ung kvinna som vill gå emellan, genom att kalla henne hora. En tidigare, tillklippt och hårt vinklad film publicerades tidigare av honom själv, där han och andra Sd-toppar som deltog framställs som offren. 

Foto: ANDERS WIKLUND / SCANPIX
Erik Almqvist
Foto: ANDERS WIKLUND / SCANPIX

Är det bara jag som funderar över om Sverigedemokraterna har planerat detta för att visa att de menar allvar med nolltoleransen mot rasistiska uttalanden av partiets medlemmar, eller om de helt enkelt bara är klantiga?

Jag kan se två scenarier till varför det här har hänt;

  • Sverigedemokraterna försöker dölja att de i grunden har rasistiska åsikter bakom sin politik. Erik Almqvist tycker att det inte spelar någon roll om han yttrar rasistiska åsikter innan valet 2010. Han tänker inte heller på att det är lätt att hitta gömda skelett i garderoben hos vem som helst, och hos politiker är det extra kul för alla. Två år senare (vill säga; nu) kommer det gömda skelettet fram och hela partiet får lida för hans dumhet.
  • Sverigedemokraterna känner till filmen där Almqvist filmas av Ekeroth. För att verkligen få fram budskapet om den interna kommunikationsplanen som just kommit ut bestämmer de sig för att se till att filmen släpps, för att på så vis kunna visa att de menar allvar med nolltolerans inom partiet. Till skillnad från omvärlden som faktiskt är förhållandevis rak och ärlig, konspirerar Sd för att ge sig själva möjligheten att framstå som ett rakryggat parti som med tungt hjärta utesluter de partimedlemmar som inte klarar av att föra sig i möblerade rum. Oavsett hur högt upp i partiet de befinner sig.

Hur man än tänker om det hela så finns det enligt min egen åsikt bara två sätt att uppfatta det här. Antingen är Sverigedemokraterna jävligt klantiga och Erik Almqvist klantigast av alla som låter Kent Ekeroth filma honom i en situation som senare kan bli ett riktigt fett skelett i garderoben — eller så är de jäkligt smarta som genom att låta det här visas, klart och tydligt visar att de är ett parti där felsteg mot interna beslut ger konsekvenser.

Hur som helst vore det oerhört intressant att vara en fluga på väggen varhelst Erik Almqvist och Jimmie Åkesson befinner sig i kväll/i natt.

Källor:
Expressen 2012-11-14

Läs också:
Aftonbladet 2012-11-14
Expo 2012-11-14

Sverigedemokraterna är hotfullare än någonsin

Gästkrönika från David Sällström

Sverigedemokratisk politiker hotar en Vänsterpartistisk debattör efter ett inlägg i Kristianstadsbladet. Han lägger ut bilder på hennes hus på internet och andra personliga uppgifter om henne. Efter Åkessons val att skicka ut brev till alla partidistrikt om att retoriken måste snäppas upp och fasaden putsas ytterligare så har resultatet varit allt annat än tillfredsställande. Det är lite av SD:s dilemma att kväsa extremism i ett extremistiskt klimat.

Jimmy ÅkessonJimmie Åkesson, valet 2010
Johnny Söderbergs nya / Foter / CC BY-NC-SA

Sverigedemokraterna med Jimmy Åkesson och Björn Söder i spetsen har arbetat hårt för att putsa fasaderna ytterligare. Senaste gången det hände var efter 2005 då Åkesson valdes in som ordförande efter den mycket mer radikalare partikamraten Mikael Jansson. Då var det rakade skallar och bombarjackor som skulle ut, förbud mot vissa plakat och banderoller samt en viss klädsel antogs vid demonstrationerna. Bilden av den unga arga mannen på ‘Karl-den-XII-demonstrationer’ skulle raderas ur folkhemmens näthinnor. Nu är Sverigedemokraterna Sveriges tredje största parti. Åkessons hotbrev mot de mer radikalare krafterna i partiet tog skruv. Men lyssnar vi på framträdande företrädare för partiet och Åkesson själv förstår vi att det bara är kosmetika. I själva verket är Sverigedemokraterna hotfullare än någonsin.

Edward Plainview, IT-ansvarig för Sverigedemokraterna, exemplifierar det som partiet egentligen står för och vilka metoder som är legitima i den politiska kampen. Systematiskt kartlade han Vänsterpartiets Linda Nilsson och lade upp hennes uppgifter på internet med en bild på hennes hus. Han hade mejlat henne och specifikt frågat efter hennes mellannamn. Upprinnelsen skall vara en debattartikel som Linda Nilsson skrev i Kristianstadsbladet där hon går i replik mot de främlingsfientliga krafter som råder i staden. Edward Plainveiw är polisanmäld för tilltaget.

Till Kristianstadsbladet säger Martin Kinnunen, pressansvarig för Sverigedemokraterna: ”Om hon känner sig illa berörd av det borde hon kontakta Edward eller de som har hand om sidan. De personliga uppgifterna publicerades för att peka på en särskild fråga, det är så man gör i en politisk debatt.” SD gör stort nummer av att politiska företrädare för mångkulturen oftast inte själva är bosatta i områden med stort utanförskap. Som om placeringen på sin bostad skulle vara avgörande för legitimiteten i den antirasistiska kampen. Med det argumentet skulle kampen mot Apartheid från Sveriges sida sakna legitimitet eftersom företrädare för rörelsen inte bodde i Sydafrika. Eller att alla former utav internationell solidaritetsarbete är verkningslöst eftersom vi inte bor där arbetare förtrycks, där folk flyr fattigdom eller där kulorna viner. Självklart måste vi agera när ett parti med SD:s agenda växer sig allt större och större i landet. Då är det ointressant var vi bor någonstans.

Martin Kinnunen exemplifierar vad som är okej i en politisk debatt ur ett Sverigedemokratiskt perspektiv. På så sätt är det tacksamt med SD. Retoriken från Åkesson som skall smörja massorna faller platt så fort andra företrädare än partiledaren väljer att öppna munnen. Kinnunen godkänner ett hotfullt beteende från sin partikamrat, ett beteende som nu är polisanmält. Men Kinnunen kan nog vara lugn. Han är inte ensam att i SD:s namn uttrycka sig konstigt i offentliga sammanhang. Stellan Bojerud är Sverigedemokratisk ledamot i riksdagen. Han är gammal militär och moderat och har enligt uppgift varit skribent i militära frågor åt Svenska Dagbladet och även deltagit i Sveriges Radio i ett P1-program om Vietnamkriget. På sin (numer raderade) blogg skrev han, enligt antirasistiska hemsidan ”Inte rasist, men”: ”Våldtäktsmän, skammördare, omskärare, tvångsbortgiftare, mördare, tjuvar och banditer i största allmänhet. Importera inte fler! Släng ut de som redan etablerat sig här! Svenska folk! Har ni ingen överlevnadsinstinkt? Om ni inte agerar nu så förtjänar ni att gå under.”

Men Bojerud kan nog också vara lugn. I går såg jag reprisen på SVT:s debatt med Belinda Olsson där Jimmy Åkesson och integrationsminister Erik Ullenhag debatterar invandringen till Sverige med anledning av att Södertälje flaggat på och sagt att trycket till Södertälje från Syrien kommer att bli för stort. Åkesson glömde bort att han själv uppmanade sina partikamrater att hålla god ton. Rasistisk retorik passar sig inte, menar Åkesson i utskicket till partidistrikten. Samtidigt inleder Åkesson debatten med att gnälla på de barn som i skolorna inte väljer att äta fläsk. När Ullenhag kommenterar detta bisarra påhopp så avbryter Åkesson med att säga att han inte diskuterar detaljer. När debatten väl kommer igång erkänner Åkesson att han vill skicka ut så många invandrare som möjligt till deras närområden. Hjälp i närområdet är ju annars en omskrivning för den sortens deportationspolitik som Åkesson vill driva fram.

Åkesson kunde lika gärna ha citerat Bojerud. Sverigedemokraterna är ett hotfullt parti med en mycket människofientlig agenda. Deras metoder har modifierats och reviderats men innehåller samma hotfulla budskap som tidigare. I det Sverige Åkesson vill leva i finns det inte plats för olikheter. Olikheterna skall deporteras bort eller envist tvingas bort med diverse antifeministiska och antiarbetarreformer som skapar klyftor mellan folk. SD må ha 10% i dagens mätningar och vara i dagsläget Sveriges tredje största parti. Det säger nog mer om samhällsklimatet i övrigt med massarbetslöshet och de allt hårdare liberala kraven om lönsamhet och produktion än om Sverigedemokraternas förträfflighet.

För övrigt tänkte jag skicka detta blogginlägg till Edward Plainview så att han kan lägga upp en bild på mitt hus. Till höger om mig bor ett jättetrevligt Iranskt par, under mig bor en Irakisk familj, på sidan om mig bor en underbar familj från Libanon vars pappa förlorades i kriget mot Israel. Så var så god, Herr Plainview, lägg upp en bild på mitt radhus så skall du få se en idyllisk och vacker mångkultur.

Gästkrönikör David Sällström

Gustav Kasselstrand om SD:s väljarkår – fler icke-avslöjanden om flyktingboenden

Under ett tal på SDU:s kongress 2011 uttryckte Gustav Kasselstrand, Sverigedemokraternas Ungdomsförbunds (SDU) ordförande, följande:

Gustav Kasselstrand
Gustav Kasselstrand
Man träffar människor som man undrar om man har någonting gemensamt med förutom att de röstar på samma parti som en själv på valdagen. Inte sällan är de väldigt pratglada. Ja, ofta sjukligt pratglada. Ofta lyssnar jag i två sekunder och sedan ställer jag alltid samma fråga till mig själv:

— ”Vad har jag gjort för att lyssna på den här rättshaveristen och foliehatten? Måste jag verkligen stå ut med dessa människor bara för att jag har valt att engagera mig politiskt?”

Motargument.se efterlyser alltjämt ett svar på varifrån Gustav Kasselstrand fått uppgiften att 70% av alla asylsökande har lämnat in uppenbart ogrundade asylansökningar. Inte minst mot bakgrund av att Migrationsverket anger att siffran är 8%.

Kasselstrand gjorde olika påståenden under sitt reportage om hur vandrarhemmet Lia Hof skall användas som boende för asylsökande. Han påstår även att 182 personer skall inhysas i boendet. I Migrationsverkets hyreskontrakt med Lia Hof (Migrationsverkets diarienummer 22-2012-33064), anges att 170 asylsökande skall få bo på Lia Hof.

Paula's girls night 06.11.11 041
victoire_za / Foter / CC BY-NC-SA

Vi hoppas att SDU vill visa relevanta bilder i reportaget. En limousin visas i SDU:s film. Därför frågade vi Bodil Sundén, pressinformatör på Migrationsverket, om Migrationsverket har limousinservice för asylsökande.

Svaret blev ”Nej”.

Åtskilliga glas och flaskor med champagne visas i SDU:s film. Därför frågade vi Bodil Sundén om Migrationsverket serverar alkoholhaltiga drycker till asylsökande som nyttjar någon boendeform finansierad av Migrationsverket?

Svaret blev ”Nej”.

I SDU:s film visas en skål med fem uppskurna frukter bestående av två sorters vindruvsklasar, ett äpple, ett päron och en melon, samt en skål med nötter.

I bilagan, på sista raden i Migrationsverkets hyreskontrakt med Lia Hof vandrarhem, under rubriken ”Lunch och middag”, anges emellertid följande fruktranson:

”En färsk frukt av varierande slag per person.”

Hyreskontraktet visar ingen information om att nötter ingår i de asylsökandes kost.

Därför frågar vi oss varför SDU:s inslag uppvisar limousiner, champagne, skålar med nötter och vackert uppskurna frukter?

I nuläget är det enda säkra att Gustav Kasselstrand tar in på lyxiga vandrarhem och dricker champagne. Om det har bekostats av sverigedemokratiska partikollegor — oavsett om de är rättshaverister, foliehattar eller ej — eller om det betalades med det statliga partibidrag, och därmed Sverigedemokraternas väljares skattemedel, det vet vi inte.

Tills dess att vi vet visar Kasselstrands champagnedrickande endast att Kasselstrand dricker champagne. Samtidigt som det nu torde kunna konstateras att Migrationsverket inte förser asylsökande med denna dryck.

Sverigedemokratiska politiker påstår sig ofta säga sanningen. Mot denna bakgrund vore det trevligt om Kasselstrand antingen presenterar alternativ information om boendet för asylsökande på Lia Hof som är bättre än Migrationsverkets, eller erkänner att han har fel. Helst i en ny SDU-film.

För de som är intresserade av tidigare kontroverser kring trovärdigheten i SDU:s filmer kan artikeln ”SD klippte in (M)-politiker i reklamfilm — polisanmäls”, publicerad i Dagens Media den 24 april 2012 vara läsvärd.

Klicka här för att visa alla inlägg i denna serie om Gustav Kasselstrand.

Ett annat Sverige

De främlingsfientliga är på många sätt stora på nätet. Det finns så kallade nyhetssajter som Avpixlat.info, Fria tider, Nationell.nu med flera. Många av anhängarna till dessa nyhetssajter, och till Sverigedemokraterna, finns också på Twitter för att debattera med oss som de kallar ”kulturmarxister”. 

Det slående när man läser på olika nyhetssajter eller försöker diskutera med många av dessa debattörer, de s.k. ”trollen” på Twitter, är hur främmande deras världsbild är jämfört med vår egen.

De flesta människor anser nog att det finns problem med integrationen, och att det här med kulturkrockar inte alltid är det lättaste att hantera, men majoriteten har nog inga större problem med att se människor med olika hudfärg på stan, eller att veta att det finns moskéer i Sverige. Så fungerar inte trollen. För dem är Sverige på väg mot undergång.

Det de tror är att vi hjärntvättas i bästa konspirationsteoretiska stil, genom statligt kontrollerad PK-media i tidningar, radio och TV. Men de tror också att svenskarna håller på att vakna upp ur någon slags dvala, att denna PK-hjärntvätt håller på att ”släppa”.

Vill du förstå hur de tänker? Har du sett någon av de senare Batmanfilmerna med Christian Bale, eller kanske Sin City, eller någon annan film med domedagskänsla? Då kan du förestålla dig vilket hot en främlingsfientlig person inbillar sig hänger över oss. Och då tänker inte denne främlingsfientlige i ”darkness is sexy”-termer, utan snarare på ett verkligt sätt, där hela hans värld håller på att rasa samman och sharia-lagarna skymtar i ögonvrån.

Statsminister Fredrik Reinfeldt höll ett anförande på Stockholms universitet den 6 november, där han riktade kraftfull kritik mot just Sverigedemokraterna och deras fotsoldater som verkar på Internet. Bland annat innehöll Reinfeldts kritik mot Sd en vass pik om att det inte är i riksdagen de för ut sin politik, utan snarare på diverse forum på Internet. Där plockar de upp människor som anser att politiker är korrupta och struntar i de problem som finns.

Premiärministern
danieljordahl / Foter / CC BY

Vi kan inte tro att vi i öppen debatt tar hand om fenomenet Sverigedemokraterna, vi måste i grunden inse att det finns samhällsproblem kopplade till integration och invandring, brottslighet, globalisering och omställning av Sverige som vi måste lösa. Vi måste ge människor hopp om att det är problem som går att lösa.

Det är mig en stor glädje att se detta uttalande från Fredrik Reinfeldt. Insikten att det finns samhällsproblem som faktiskt ligger till grund för hela SD’s framgång, och att det är upp till de andra partierna att lösa dessa, är för mig ett oerhört stort steg. Som med allt annat krävs det självinsikt innan man kan åstadkomma några större förändringar.

Min stora förhoppning är att alla partier kan samarbeta i just migrations- och integrationsfrågorna för att få Sverigedemokraterna att vika i popularitet och förhoppningsvis att åka ut ur riksdagen.

Källa: SvD 6/11 2012

En sverigedemokratisk ordbok 2: "kulturberikare"

I en tidigare artikel visade jag att ordet kulturmarxist, som används mycket i Sverigedemokraternas retorik idag, härrör från nazismen. Att Sd lånat begrepp från nazismen är inte så egendomligt eftersom Sd grundades av gamla nazister, som t.ex. Anders Klarström. Ett annat begrepp som för 20 år sen bara användes av nazister, men som Sd populariserat, är ordet ”kulturberikare”.

Riksdagsmannen Kent Ekeroth (Sd) är en av de sverigedemokrater som mest använder uttrycket.

Klicka för större bild. Kent Ekeroths blogg.
Gammelmedia inbillar sig ofta, och gärna även andra, att invandring och mångkultur ”berikar” Sverige på alla möjliga sätt och det är därmed bra med massiv invandring och mångkultur. Som reaktion på denna helt absurda inställning har det ironiserande begreppet ”kulturberikare” börjat användas flitigt i bloggosfären som ett förtjänstfullt hån mot svensk pk-media. Del i det roliga med begreppet är självfallet den enorma diskrepans mellan medias bild och verkligheten, vilket våldet från vissa invandrargrupper så tydligt visar.
Gammelmedia pratar floskler om hur mycket vi blir ”berikade” men när denna berikning sedan innebär rått och oprovocerat våld, rån, mord och gruppvåldtäkter m.m. sätts medias försök att skönmåla mångkulturen i ett löjets skimmer, milt sagt. Därför är detta begrepp klockrent att använda.

Nazisterna använde inte ordet berikare utan befordrare. ”Kulturträger” (ordagrant kulturdragare eller kulturbärare).

Nazisterna fick ordet direkt från Adolf Hitler som använde använde ordet redan i Mein Kampf:

”Vor allem aber die deutsche Kultur ist, wie schon ihr Name sagt, eine deutsche und keine jüdische… Denn wie mußte man uns dankbar sein, daß wir diese herrlichen Kulturträger freigeben und der anderen Welt zur Verfügung stellen. Sie kann nach ihren eigenen Erklärungen nicht einen Grund zur Entschuldigung anführen, weshalb sie diesen wertvollsten Menschen die Aufnahme in ihren Ländern verweigert.”

I samband med att Hitler beskriver det ”judiska hotet” mot ”tysk kultur” använder han alltså, i en bisats ordet. Han kallar judarna ”dessa härliga kulturbefordrare”. I övriga delar av talet hittar man ”detta präktiga folk” och liknande beskrivningar.  För övrigt avslutas talet med att Hitler skriver att målet för nazisterna var ”judarnas förintande i Europa”.

Om man läser nazitysk propaganda hittar man ofta liknande ironiska formuleringar som den om ”kulturbefordrare”. I partiorganer Völkischer Beobachter liksom i antisemitiska Der Sturmer.

Var fick då Hitler ordet från? Jo, han lånade ordet från första världskrigets tyska krigspropaganda.

Den numera avsomnade bloggaren Fenix skrev om det i en artikel för mer än tio år sen. Jag citerar hen här;

Frankrikes afrikanska befolkning beskrevs 1940 med det nedsättande ”kulturträger”.

KULTURARBETARE MUMBO 1916 tillfångatogs en grupp senegalnegrer vid Verdun. De beskrevs i de franska krigsdagböckerna som stora hjältar. De hade stått emot upprepade gasattacker, 50 timmars granatregn och slagit tillbaka tyska pionjäranfall med eldkastare.

Vatten, förnödenheter och ammunition hade tagit slut redan på ett tidigt stadium. Deras vita franska officerare var förstås de största hjältarna, men ententen var mycket nöjda med sina tvångsrekryterade kolonialnegrer. Tyskarna led en oerhörd chock dessa dagar. För första gången hade deras styrkor, preussiska elitsoldater dessutom, blivit tillbakaslaget av en hop numerärt underlägsna – negrer. Detta var allvarligt. Mycket allvarligt till och med. Tursamt nog hade man slutligen kunnat krossa denna föraktliga lilla hop ”svartingar”, men det hade kostat mycket blod.

Det tyska överkommandot lät avfotografera dem med titeln KULTURTRÄGER och publicerade bilden i sin officiella tidning. Några nummer senare fanns en ny bild. Ett porträttfotografi. Bildtexten är intressant.

Französische Kulturträger: In den Kämpfen bei Verdun gefangener Senegalneger (‘Mumbo’, der Schönste von allen). Källa: Illustrirte Zeitung Nr 3826 (Kriegsnummer 117) sid 558 (J J Weber, Leipzig, oktober 1916)

På bilden ser man en fransk soldat från Senegal. En neger. Av de miljontals bilder, teckningar, etsningar, målningar och fotografier som tyska högkvarteret lät publicera över sina fiendesoldater återfinns aldrig någonsin begreppet KULTURTRÄGER annat än på franska negrer. Ironin är kopplad till hudfärgen. Hade det varit en fransk konstnär, komplett med basker och flaska rödvin, hade ironin varit omöjlig. Hade det varit en fransk vinbonde hade ironin varit omöjlig. Hade det varit en fiskare, en gatsopare eller en sumprunkare hade ironin varit omöjlig. Ironin är enbart kopplad till uppfattningen att samtliga tyska läsare anser sig förmer än den franske soldaten – visserligen hade han utvisat utomordentligt hjältemod, vilket är mera än majoriteten av läsarna – de är förmer enbart p.g.a. en ljusare kulör i skinnet. Inget annat sägs. Däri ligger skämtet – han är en neger – en kulturarbetare – otroligt roligt 1916. Inte kan en neger vara kulturträger. *Hahaha* kluckades det i de Böhmiska och Bajerska drängstugorna.

— Begreppet är en ironi. — Ironin är enbart rasistisk. — Ironin tillkom vid en tid då Adolf Hitler var en gasskadad korpral i ett Bajerskt regemente.

 Läs mer om ordet ”kulturträger” här!

SD Jämtland önskar ett svenskreservat

Marie Stensby, riksspelman och Sverigedemokrat från Krokoms kommun i Jämtland anser att det bör inrättas ett svenskreservat där vi kan fortsätta att följa svenska traditioner och den svenska kulturen.

Förslaget är inte förankrat på riksnivå, men är något Sverigedemokraterna borde tänka över. Förslaget är nämligen inte helt dumt. Att placera ett sådant reservat i Jämtland är kanske att överdriva; de skulle i så fall hamna väldigt långt ifrån resten av Sverige, men å andra sidan kanske det är att föredra — både från deras sida och resten av Sveriges.

Ostersund
Pungmose / Foter / CC BY-SA

För tänk er vilken enorm lättnad. För alla som vill leva i ett uteslutande svenskt territorium, där inga invandrare finns, där man kan leva ut sin svenskhet såsom man behagar. Där inga våldtäkter förekommer, inget våld, inga märkliga kläder eller hudfärger, ingen annan religion än kristendomen eller kanske asatron, där sharia-lagar aldrig någonsin kommer att kunna ta över… det här måste ju vara en våt dröm.

.. men en lättnad även för oss som det inte spelar någon roll för vilka gps-koordinater någon är född på, som inte har något emot multi-kulti eller invandrare som tar hit främmande mat och dansar på gatorna, som kommer med nya tankar och idéer och får landet att blomstra och utvecklas.

Var vill du bo någonstans?

Källa: DN 7/11 2012

Islam inget hot

Gästartikel av Hiram Li.

Kent Ekeroth skyltar på sin blogg med slagorden ”för ett tryggare Sverige — stoppa islamiseringen” men vilken ”islamisering” är det Ekeroth pratar om? Finns den ens och hur ter den sig? För att förstå vad Ekeroth menar med ”islamisering” måste vi förstå den idévärld som ligger till grund för Ekeroths samhällsanalys. I ett tal under landsdagarna 2009 säger Ekeroth följande på ämnet:

Vi är inne i en ny fas av ett uråldrigt krig. Vi har inte inlett det. USA och Israel är inte skyldiga till det. Det är 1400 år gammalt, och har inte förändrats nämnvärt under den tiden.

Detta krig tar sig uttryck i en smyg-islamisering av Europa där muslimer med hjälp av demografiska förändringar ska kunna uppnå en stark position i samhället för att senare ta till allt mer våldsamma metoder menar Ekeroth.

Demografisk expansion och successiv smyg-islamisering som vapen när man fortfarande är få och svagare. Regelrätt krigföring och maktövertagande när man blivit fler och befäst sina position

Vad menar då Ekeroth kommer hända när ett sådant maktövertagande sker?

Ju mer islam, desto mindre frihet. Ju mer islamiserat ett samhälle blir, desto mindre utveckling och välstånd.

Det är därför Ekeroth vill stoppa islamiseringen, för att den enligt honom leder till ett mindre fritt samhälle.

Denna syn som Ekeroth presenterar tar sin utgångspunkt i den efter Brevik så berömda konspirationsteorin Eurabia, som har sina rötter i en tro om att det råder ett civilnationernas krig mellan den muslimska världen och den kristna världen, man tror att denna konflikt har pågått i hundratals år och att den muslimska invandringen är ett nytt led i detta krig. Genom en raffinerad plan om att skapa en demografisk förändring av Europa menar man att muslimerna ska kunna ta över makten i Europa och på sikt införa Sharia-lagar. Delaktig i denna masterplan är muslimerna själva men även de ledande politikerna i Europa hävdar man.

Det första påståendet i Eurabia-myten är påståendet om att vi befinner oss i en ny fas av ett uråldrigt krig;

Det är ett helt felaktigt påstående. Visst, det har förr existerat olika krig mellan kristna monarker och monarker i arabvärlden (som haft islam som sin religion), men de har alla haft olika politiska anledningar och går på inget vis att koppla ihop som två enheter som fört religiöst krig mot varandra över århundradena. Ofta har anledningen som legat bakom krigen varit liknande som de flesta krigen mellan Europeiska kungar, nämligen territoriell utbredning. Inte sällan har muslimska monarker och kristna monarker ingått allianser för att på så sätt kunna slå ut sina konkurrenter, exempel på detta är Krimkriget. Andra krig har föranletts av olika personliga vendettor, erövringen av den iberiska halvön är exempel på detta. Att klumpa ihop alla krig mellan muslimer och kristna som två enheter i en bitter kamp mellan religioner är ur historisk synpunkt inte försvarbart, det stämmer helt enkelt inte.

NUTID

Vidare till nutiden och påståendet om att det finns en medveten plan om att skapa en demografisk förändring i Europa och på så vis “smyga” in en islamifiering av Europa.

Immigration
Klicka på bilden för att förstora den

Detta påstående är även det helt felaktigt. Av alla invandrare som kommit från ett land eller region där majoriteten är muslimskt troende, är endast en bråkdel idag aktiva muslimer. Runt 100.000 personer är registrerade i en muslimsk församling i Sverige, hur många av dem som är aktiva är svårt att säga, men att de är lång färre än myterna om att de skulle vara 500.000 råder det ingen tvekan om. Olika undersökningar på området visar att trenden bland muslimer i Sverige går mot sekularisering och att överge islam. Detta talar direkt mot skrämselpropagandan om att det sker en ”islamifiering”.

I dessa sammanhang är det även relevant att skilja på troende muslimer och aktiva islamister. Inte alla muslimer är islamister, snarare finns det väldigt få islamister. Islamism är vad som vanligtvis betecknar politisk islam, alltså uppfattningen att religionen också fungerar som politisk ideologi. Islamism har utöver den politiska aspekten även juridiska, sociala och kulturella målsättningar. Denna islamistiska politik är främst så kallad nationell islamism som alltså inte har ett internationellt perspektiv. Det existerar dock på senare tid även internationell islamism som verkar utanför nationens gränser, det är denna grupp som konspirations-teoretikerna menar håller på att ta över Europa. Denna grupp är liten inom den politiska islam i muslimska länder och ännu mindre i Europa. Underrättelseuppgifter och forskning på området visar tydligt att det rör sig om en mycket liten och marginaliserad grupp i Europa. Av de ungefär 100.000 muslimer som lever i Sverige är det endast en bråkdel som bekänner sig till islamism. De saknar helt politiskt inflytande, de är inte organiserade i politiska partier. Att denna lilla grupp av extremistiska galningar skulle vara på väg att ta över Sverige är galnare än att påstå att anarkister håller på att ta över Sverige (det finns nog fler anarkister än muslimer i Sverige). Låt gå för att det kanske finns några galningar där ute som vill försöka göra hela världen till en muslimsk stat, men det finns även galningar där ute som vill göra hela världen till en nazistisk stat. Gemensamt för de grupperna (och de flesta andra, små, galna grupper) är att de inte utgör ett reellt hot mot våra samhällen. Och nej, denna lilla grupp är inte i maskopi med regeringar i Europa.

Det som Kent Ekeroth beskriver som en islamisering av Sverige existerar inte! Vi hotas inte av växande islamistisk kraft, vars mål är att ta över Sverige! Vi står inte i ett vägskäl som Ekeroth beskriver det;

Vår civilisation står i ett vägskäl; antingen så går vi under; i krig eller en stilla suck, eller så bestämmer vi oss för att slåss för vår civilisations överlevnad.

Det som Ekeroth sysslar med är ren och skär konspirationsteoretisk rappakalja och islamiseringen av vårt land är ett påhittat hot, ett hot som enbart existerar i den islamofobi som präglar Ekeroth och andra Sverigedemokrater.

Gästartikel av Hiram Li. Denna krönika är även publicerad på enVitRos.wordpress.com

Källor:

Ludwig Vones: Geschichte der Iberischen Halbinsel im Mittelalter (711 – 1480):
Reiche, Kronen, Regionen.

Sigmaringen: Thorbecke 1993, Pottinger Saab, Anne (1977).
The Origins of the Crimean Alliance

Fazlhashemi, M. (2008),Vems Islam: De kontrastrika muslimerna,

Tibi, B. Larsson, G. och Sander, Å. (2008), Islam and Muslims in Sweden, Berlin: Lit

www.kentekeroth.se/2009/10/19/fred-och-frihet-nazism/ (Kent har numera raderat detta blogginlägg, men det finns en arkiverad kopia här från 2013-08-18)
www.migrationsinfo.se/demografi/religionstillhorighet/islam/islamism/

En sverigedemokratisk ordbok 1: "kulturmarxism"

Ordet kulturmarxist känns inte helt fräscht för de flesta efter att terroristen Breivik populariserade det i sitt manifest och den video han spred i samband med terrordådet i Oslo. Men en del gillar det och efter att Breivik började använda begreppet har det populariserats och används som öknamn på alla som kort och gott är det minsta positiva till invandring eller som är mot islamhatet. I denna artikel ska vi kika närmare på detta nyord.

Breivik använde ordet ”kulturmarxist” i sitt manifest, själv hade Breivik fått det från den gravt islamofobiska anti-jihadrörelsen. Islamofoberna har använt ordet ett par år nu för att beskriva alla de som de anser är ”islamkramare” och för det ”multikulturella”. Men varifrån kommer det?

Som DN skrev i slutet av 2011 kommer ordet från nazisterna. Om man läser nazitysk media från 30-talet ser man det ganska ofta. ”Kulturmarxism” lika väl som det då vanligare ordet: ”kulturbolsjevism”.

Här följer två exempel på användningen av detta ord. Den första från Nazitidningen Völkischer Beobachter 17/12 1931… ”Kulturbolsjevistisk triumf i Thuringen” och den andra från 18/12 samma år som handlar om ”borgerligt marxistisk kulturbolsjevism”.

Ordet kulturbolsjevism myntades av nazisterna för att attackera dåtidens kultursyn, speciellt den som den s.k. ”Frankfurtskolan”, Institut für Sozialforschung in Frankfurt, hade. Frankfurtskolan och de ledande forskarna där, som Georg LukácsKarl KorschKarl August WittfogelFriedrich Pollock, ansågs vara judiska konspiratörer som genom ”degenererad konst” ville förgifta och förstöra västerlandet.

Institutet förenade nämligen några av de värsta sakerna nazisterna kunde tänka sig: judar, socialister och modern kultur, och blev syndabock för mycket av det som nazisterna såg som ont.

De grupper som idag är kända som Frankfurtskolan ansågs bygga ”nya maktstrukturer” för att förstöra kulturen. Speciellt hatat var Lukacs koncept om ”Aufhebung der Kultur”, att ”upphäva kulturen”, dvs att rycka kulturen från sina moralistiska kristna rötter. De var ”kulturrelativister”, sa nazisterna, som upphävde alla klassiska begrepp om gott och ont. Lukacs och de ledande i denna grupp var dessutom socialister och marxister, vilka tillsammans med judarna var den främsta fiendebilden för nazisterna vid den här tiden. De var marxister, alltså ”bolsjeviker”, så föddes begreppet ”kulturbolsjevik” för att beskriva det arbete de gjorde.

Av polemiska skäl vidgade man begreppet till liberalerna också efter en kort tid och sen till ett samlingsord för mycket av det man hatade med andra kulturer, judar, amerika eller modern kultur eller… givetvis socialisterna.

Nazister och antisemiter sprider fortfarande än idag ett hat mot Frankfurtskolan (Se Israel Shamir t.ex.) och anklagar den vara del i en judisk konspiration. Men själva ordet kulturmarxism har bytt skepnad. Idag används ordet inte för att beskriva en judisk konspiration utan en pro-muslimsk konspiration.

Men Frankfurtskolan är hatad än idag. Breivik gnäller på skolan i sitt manifest och även Avpixlat anklagar Frankfurtskolan för att ligga bakom ”dagens kulturmarxism” och ”islamifieringen” av västvärlden.

Sverigedemokraternas hederskultur

Gästartikel av Pontus Näslund

Följande är exempel på hur kulturrasism, dubbla måttstockar och nationalistisk blodsmystik kan uppdagas i sverigedemokraternas politiska material. Det kan vara ett effektivt sätt att argumentera i förhållande till sverigedemokrater och personer som sympatiserar med deras mer tvivelaktiga politiska drag.

Grandpa

I en motion anför en samling sverigedemokratiska riksdagsledamöter dels en definition av vad som är hederskultur, och dessutom vad de uppfattar som viktigt att lagstifta om på den grunden.

Kollektivet framför individen

Motionen innehåller påståenden som ”inom hederskulturer sätts alltid kollektivet främst” och avgränsar det hederskulturella kollektivet med hänvisning till blodsband. Om man ser till sverigedemokraternas principprogram kan man lägga följande till pusslet: ”Sverigedemokraterna ser nationen som den viktigaste, äldsta och mest naturliga mänskliga gemenskapen efter familjen (förf. fetstil).

För att understryka den här saken ytterligare kan ännu ett par exempel konkretiseras. Förtydligande markeringar av mig:

”Den enskilt största och grundläggande skillnaden mellan hederskultur och det vi avser när vi talar om västerländsk kultur är synen och värderingen av kollektivet kontra individen.” (ur motionen)

Familjen med sin omhändertagande, kulturförmedlande och fostrande roll är samhällets viktigaste och mest grundläggande gemenskap.” (ur principprogrammet)

Hedern måste försvaras, även om det innebär att förskjuta, skada eller mörda en familjemedlem.” (ur motionen)

”Brottsoffers och potentiella brottsoffers intressen måste i alla lägen sättas framför brottslingars intressen” (ur principprogrammet)

Blodsband inskrivet i lagen?

Detta kan tas än längre. Sverigedemokraterna sätter blodsband över funktionell betydelse i familjebegreppet, till skillnad från befintlig svensk lagstiftning. Principprogrammet menar att ”det minst komplicerade, och därmed bästa för de flesta barn, är enligt vår bedömning att få växa upp med sina biologiska föräldrar som moders- och fadersgestalter”. Istället för att en person som är i relation med en kvinna i första hand ska träda in som fadersgestalt är det enligt sverigedemokraterna lämpligare att den biologiska fadern kategoriskt ges den rollen av samhället.

Det påstås alltså att det är viktigare att skydda blodsband än tillgång till en trygg och stabil familjebildning som inte belastas av försörjningssvårigheter. I svensk rätt fungerar det i dagsläget inte så, utan den registreras som fader, och därmed vårdnadspliktig med mera, vilken sammanlever i äktenskap (eller motsvarande) med modern.

Det verkar alltså finnas en ideologisk gemenskap mellan vad sverigedemokraterna kallar för hederskultur och den grundval som Sverigedemokraternas politik vilar på.

Den sverigedemokratiska staten

Hur ligger det då till med tvång, våld och förtryck i den sverigedemokratiska hederskulturen? Med tanke på att den i praktiken är ett politiskt program faller det sig naturligt att betrakta den våldsapparat som den sverigedemokratiska staten skulle vara som jämförelseobjekt.

Här kan det alltså passa att återvända till den motion som nämndes tidigare. I den föreslås instiftande av obligatorisk utbildning av personer som genom sin yrkesutövning kommer i kontakt med individer som lever i en icke-svensk (icke-västerländsk) hederskultur, vilken karakteriseras enligt följande: ”Det kan inte nog understrykas att den utbildning som sker måste gå djupare än att beskriva vad som sker eftersom handlingar bara är symptom på en bakomliggande värderingsgrund och verklighet skiljd från den svenska.”

Enligt Sverigedemokraterna är det alltså inte en mänsklig rättighet att ha vilka åsikter och värderingar som helst, de vill tvinga bort värderingsgrunder genom indoktrinering av såväl yrkespersoner som barn och andra de kommer i kontakt med.

Hur det avviker från något annat hederskulturellt försvar av ideologins egna utgångspunkter framkommer inte i motionen.

/Pontus Näslund

Med kommunikationsproblem – på svenska!

Sverigedemokraterna – ett parti med självinsikt? Det är med en egendomlig känsla av tragik och komik jag noterar att Sverigedemokraterna finner det nödvändigt att publicera en kommunikationsplan för sina medlemmar. I alla fall av den typ som kan laddas hem nedan.

Klipp från Sverigedemokraternas kommunikationsplan.
Notera stavfelet (understruket).
Klicka på bilden för att läsa hela SD’s kommunikationsplan.
(öppnas i samma fönster)

 Man kan tycka och tänka precis vad man vill om Sverigedemokraterna, men ibland uppvisar de faktiskt en viss självinsikt och önskan om åtminstone intern utveckling. Jämte Jimmie Åkessons brev till alla förtroendevalda om att alla extrema och rasistiska element ska rensas ut ur leden, har nu en kommunikationsplan presenterats vid kommun- och landstingskonferensen som hölls i Västerås i oktober. Det visar på ett visst mått av självinsikt när kommunikationsplanen uteslutande handlar om att partiet som sådant måste omvärdera sin självbild, men också den bild andra har och får av dem genom det sätt de kommunicerar utåt. Det som dock är mest underhållande av allt är felstavningen av ordet kommunikationsplan (kommunikatikationsplan) på baksidan av foldern. Om det är medvetet eller ej kan jag inte svara på. Men jag hoppas för deras skull att de inte betalat en korrekturläsare för felsteget.

Det finns tvivelsutan visst fog för nidbilden av oss sverigedemokrater som ”unga arga män”, vi gör oss själva en stor björntjänst om vi inte tillstår det.

Sverigedemokraternas kommunikationsplan 2014, s. 11

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser kommunikationsplanen. Innehållet är oerhört grundläggande, och det förvånar mig oerhört att partiledningen inte nått större insikt om mer avancerade sätt att kommunicera. Men å andra sidan; med tanke på hur åtminstone delar av deras engagerade medlemmar både i riksdagen samt ute i kommunerna beter sig, samt många av deras väljare och andra anhängare kommunicerar, finns det kanske grund för att göra en sån här intern kupp.

Unspeakable #2
madamepsychosis / Foter / CC BY-NC-ND

Och visst behövs det. Många Sverigedemokrater har kläckt ur sig grodor i varierande negativ grad, och partiledningen har givetvis helt rätt när de menar att det inte räcker med att man själv vet att man för en bra politik (hur man nu kan ha den åsikten om just Sverigedemokraternas politik, men det är en annan femma), utan man måste också se till att anpassa sig gällande språk, kläder, kroppsspråk med mera, för att faktiskt nå ut med sitt budskap. Och vill de nå ut med sitt budskap och ta över som ledande parti i Sverige – ja, då lär de hålla tungan rätt i munnen, både inom partiet och helst på sina anhängare också. För det är det många av oss som vet; det är oerhört svårt att diskutera och debattera med just anhängare av Sverigedemokraterna. De talar ofta i affekt (frustration över att vi inte förstår deras rädsla för det okända), har ofta ett fattigt språk och en tendens att inte vilja förstå att människor tycker olika.

Hur ska man då tolka det här med att Sd publicerar en kommunikationsplan offentligt och lättillgängligt på sin hemsida, för alla att se och läsa?

Jag har inget bra svar på den frågan. Såsom jag tolkar det, finns det både för- och nackdelar med det. Fördelarna för Sverigedemokraterna själva är att om de har tur, kan de få någon enstaka partimedlem att tänka efter. Färre anhängare, misstänker jag. Nackdelen för dem är betydligt större; ju fler icke-anhängare som läser det här dokumentet kommer att inse att den bildning och utbildning partimedlemmarna har inte är så hög, och risken finns att partiet i det långa loppet förlorar väljare på det. Att ett parti har en välutbildad och bildad ledning är gott nog, men det räcker inte i längden. Även de som sitter i kommuner och landsting bör ha någon form av utbildnings- och bildningsnivå för att klara av att föra partiets politik på ett sätt som lyfter och hjälper i stället för stjälper.