Etikettarkiv: funkofobi

#näthat: När Dr. Jekyll blir Mr. Hyde

november 28, 2015 David E

Handen på hjärtat: är du dig själv på nätet? Uttrycker du dig på samma sätt i verkligheten som du gör på nätet? Hur står det till med godheten, medmänskligheten och respekten där du sitter bakom skärmen? Jag vill hävda att väldigt många av oss väljer att ta ut svängarna mer då samtalet, eller debatten, sker på nätet. Det är som om livet på nätet inte är på riktigt.

Men det är, i högsta grad, på riktigt.

I och med det monumentala genomslag Internet har haft, låt säg, de senaste 20 åren, har också spelreglerna för hur vi väljer att uttrycka oss förskjutits. I verkligheten, ansikte mot ansikte, är merparten av oss någorlunda sakliga, medmänskliga och vi visar respekt gentemot varandra. Många av oss är vad man skulle kunna kalla för PK, dvs politiskt korrekta, mest för att inte sticka ut eller för att inte skaffa oss ovänner.

Bakom skärmen är det annorlunda. Vi ser inte människan, utan vi ser istället en fiende och det är inte i närheten lika påtagligt att vi faktiskt interagerar med andra människor som, i sin tur, sitter bakom sina skärmar. Vi glömmer att det är riktiga människor, samma människor som vi möter i det ”verkliga” livet. Internet fungerar som en skyddad verkstad, en alternativ frizon där uttryck som inte, pga de sociala normerna, yppas i samhället plötsligt får legitimitet.

Jag är för ett öppet politiskt klimat, där alla med olika åsikter och ideologier, ska få komma till tals. Vi är alla, mer eller mindre, oliktänkande. Vi tycker olika om massor av saker. Det är bra, det är underlag för ett gott debattklimat. OM det nu inte vore för den där känslan av att det är OK att släppa alla sociala spärrar och tuta och köra.

På Twitter, Facebook, Flashback, på bloggar och i kommentarsfälten tillhörande nättidningar ser jag dagligen hur orden och språket lever ett eget liv. Argumentationen och debatten hänfaller inte sällan åt hat och hot mot den som inte är av samma uppfattning som en själv. Hatet tar sitt uttryck via funkofobi, homofobi, sexism, rasism och allehanda kränkningar. Hoten innefattar mordhot, hot om våld och våldtäkt gentemot enskild person, men också gentemot familj och anhöriga.

Dagligen ser jag tweets, Facebook-inlägg och -kommentarer som är direkt lagvidriga. Jag ser detta i bloggar, i kommentarsfälten till nätupplagor på dagstidningar och de få gånger jag är inne på Internets verkliga bakgård Flashback. Det rör sig ofta om hot, kränkningar och förtal, uttryck som möjliggörs av ”anonymiteten” man känner bakom skärmen. Även många av oss som inte väljer att vara anonyma balanserar på, och passerar, skiljelinjen för vad som är lagligt och olagligt.

Det kastas epitet till höger och vänster, epitet som allt som oftast inte har legitim grund. Jag gör tydlig skillnad på att uttrycka sig rasistiskt, sexistiskt eller homofobiskt och att de facto vara rasist, sexist eller homofob. Jag reagerar då jag ser människor uttrycka sig kränkande, hotar eller hatar och jag undviker själv att svänga mig med epitet som egentligen inte har någon annan effekt än att diskussionen blir hätsk och, i allra flesta fall, meningslös och destruktiv.

Möt det skrivna ordet och inte din fördom om den som skrev det.

Jag funderar ibland över varför jag är aktiv i olika sociala medier, såsom Facebook och Twitter. Jag kommer alltid fram till, trots allt hot och hat, att jag vill framföra mina åsikter, åsikter som står mig nära och åsikter som jag brinner för. Jag tänker inte låta mig tystas, eller skrämmas, av påhopp, kränkningar eller hot. Tyvärr är det många som faktiskt slutar att göra sin röst hörd. Människor som fått nog av hot gentemot sig själv och sin familj, människor som tröttnat på debattklimatet som råder på nätet, och som låter fega, ynkliga människor bakom skärmen tysta och skrämma.

Det du inte klarar av att säga i verkligheten ska du inte heller säga på nätet.

Lästips:

Vilka mekanismer styr näthat?

Om näthat och hot

Sluta bemöt rasismen med funkofobiska argument!

Argumentationstips

Ta debatten!

Krönikor

Note to self: sluta säga "handikappad"!

juni 30, 2015 David E

De omoderna, kränkande benämningarna på människor försvinner alltmer ur vårt språk. Jag har tidigare skrivit om etniska markörer här på Motargument, och hur viktigt det är att dessa förändras. Också nedvärderande benämningar på homosexuella förekommer i minskande utsträckning. Det är en lång väg att gå, det är en ständigt pågående process att förändra människors attityder gentemot andra människor. Hur vi uttrycker oss om människor i vår omgivning speglar hur vi ser på varandra. Utopin är att vi uppnår ett språk där vi alla befinner oss på samma nivå. Det omoderna, kränkande, språkbruket delar in oss hierarkiskt efter, i grunden likvärdiga, egenskaper.

Det finns en minoritetsgrupp som halkat efter, nämligen människor med funktionsnedsättningar, även kallat funktionsvariationer och funktionsskillnader. Då en talar till, eller om, denna grupp är det fortfarande ”accepterat”, eller outtalat ”legitimt”, att använda sig av nedvärderande benämningar som är lika kränkande, och omoderna, som de jag nyss berörde. Nedsättande ord som ”handikappad” och ”handikapp”, med närliggande ord som ”förståndshandikappad” och ”multihandikappad”, är fortfarande frekvent använda, såväl i vardagliga sammanhang som av etablerade medier.

Det händer, inte sällan, att jag skriver till större dagstidningar och ifrågasätter bruket av nedsättande benämningar i artiklar, på debattsidor och i krönikor. Jag brukar få svaret att de har ändrat, eller kommer att ändra, i texten. Fast då är ju skadan redan skedd. Den digitala utgåvan kan förvisso ändras genom en enkel uppdatering, men ett stort antal läsare har redan nåtts. Den fysiska utgåvan, däremot, är omöjlig att uppdatera.

I alternativ media, såsom Avpixlat, Exponerat, Fria Tider och Dispatch International, är språkbruket förlegat, kränkande och omodernt. Detta gäller alla minoritetsgrupper. Argumentet för denna typ av media är att det ”har alltid hetat så” eller ”det heter ju så”. Men att kränkande språkbruk förekommer i etablerad media är allvarligt.

I etablerad media finns en ytterst noggrann policy som består i att inte använda nedsättande ord om människor som är del av minoritetsgrupper, utom just gruppen människor med funktionsvariationer. Det är som om att funktionsnedsatta ”glöms bort”, att man inte tänker på att inte heller den gruppen uppskattar att bli omtalade, eller omskrivna, med kränkande benämningar.

Krönika på Aftonbladet 150130 — Aftonbladet 150130

På Dagens Nyheters webbsida får jag, i skrivande stund, 2948 träffar på ordet ”handikapp” och 972 träffar på ordet ”handikappad”. I första sökningen kan vi bortse från den del av träffarna där ordet används i sportsammanhang, men resultaten är, icke desto mindre, skrämmande. Som en jämförelse ger en sökning på Dagens Nyheters webbsida blott 481 träffar på ordet ”funktionsnedsättning”, och endast 20 träffar på ordet ”funktionsnedsatt”. Min vision är att de negativt laddade orden försvinner helt ur etablerad, och gärna alternativ, media. Så jag har många mail kvar att skicka…

I vardagen stöter jag ofta på människor som använder sig av orden ”handikappad”, ”handikapp” och ”förståndshandikappad”. Detta fenomen är långt vanligare än att människor slänger sig med nedsättande uttryck utifrån ursprung, etnicitet, sexuell läggning, kultur eller religion. Det är fortfarande allmänt ”accepterat” att använda dessa ord. Personligen reagerar jag instinktivt lika starkt på dessa ord som jag reagerar på andra kränkande tillmälen. Jag ser ingen skillnad. Människosynen är skev om man godkänner det ena, men inte det andra. Det är att vara inkonsekvent.

Jag påpekar alltid när människor slarvigt, eller medvetet, använder dessa begrepp. Oftast blir det inga större protester. Kanske är det inte lika laddat för sändaren, eller så finns det kanske inte lika mycket personligt egenvärde i att hålla fast vid det förlegade, och kränkande, begreppet. Vid närmare eftertanke är det ett ständigt nederlag att många utav oss använder oss av ord som ”förståndshandikappad”, ”efterbliven” och ”CP” för att skoja, eller för att påpeka att någon är dum, eller korkad. Det är aldrig OK.

Varför är de begrepp jag tagit upp i denna krönika kränkande? Varför ska vi sluta använda oss av ord som har funnits i vårt språk under lång tid? I en krönika skriver Damon Rose, redaktör på webbsidan ”Ouch!”:

”Handicapped” is a word which many disabled people consider to be the equivalent of nigger. It evokes thoughts of being held back, not in the race, not as good, weighed down by something so awful we ought not to speak of it

Ordet ”handikapp” kommer från engelskans ”hand in cap”, ett spel där insatser lades i en mössa, eller hatt. På 1700-talet började man använda begreppet om kapplöpningshästar som belades med extra tyngder, i syfte att jämna ut spelet. I samband med dessa kapplöpningar fick ordet sin moderna betydelse. ”Handikapp” är ett uttryck för att det förutsätts att någon har svårare att klara sig, oavsett om det rör sig om sport, då regler styr ”handikappet”, eller i livet, där funktionsnedsättningen ligger till grund för ”handikappet”.

Det finns nyare, bättre och, framför allt inte kränkande, begrepp att tillgå. Det förlegade ”handikapp” ersätter vi med de moderna ”funktionsnedsättning” eller ”funktionsvariation”/”funktionsskillnad”. Det omoderna ”förståndshandikappad” byter vi ut mot mindre kränkande uttryck som ”person med utvecklingsstörning” eller ”person med kognitiv/intellektuell funktionsnedsättning”. Det finns en modernare variant av orden, ”funkis”, som några försöker införa i språket. Detta känns som en bra samlande benämning, som samtidigt kan skapa en gemensam, och icke-stigmatiserad, identitet hos människor med funktionsnedsättning. Det handlar om respekt, inklusion, acceptans och tanken om ”allas lika värde”, inte bara gentemot berörd minoritetsgrupp, utan också gentemot oss själva. Vi är alla olika, men vi har alla lika värde. Människor som inte har människosynen om ”allas lika värde”, utifrån funktionsvariationer, är funkofobiska.

Språket är föränderligt och det är viktigt att vi uppmärksammar, och anammar, denna förändring. Likaväl som vi undviker nedvärderande benämningar utifrån sexuell läggning eller ursprung ska vi, i konsekvensens namn, också undvika nedvärderande benämningar utifrån funktionsnedsättning. Det poppar ständigt upp nya begrepp, i ivern att eftersträva en känsla av att alla är lika värda. Att det tar tid innan begrepp ”sätter sig” och blir vedertagna är av underordnad betydelse. Det viktiga är att vi faktiskt vill göra ändring.

För att vi ska uppfattas, och uppfatta oss själva, som konsekventa i vår människosyn är det nödvändigt att vi uteslutande börjar använda oss av ord som ”funktionsvariation”, ”funktionsnedsättning” och ”funkis”. Det är hög tid att vi lägger de förlegade, exkluderande, och nedvärderande orden ”handikappad” och ”handikapp” i malpåse, precis som vi har gjort med andra benämningar vi finner kränkande. Förutsatt att vi värnar ”allas lika värde” och konsekvens.

Krönikor

Sluta bemöt rasismen med funkofobiska argument!

maj 29, 2015 Jerlerup

Att vara antirasist är ofta likställt med att vara ”god”. Men så enkelt är det inte. Väldigt många kallar sig antirasister men beter sig exakt som rasisterna, fast på andra sätt. Man kan säga att de har samma livsfilosofi och metod som rasister. Om det kommer denna krönika att handla. Om funkofobisk retorik mot rasismen.

Rasism handlar om att dra andra grupper av människor över en kam. Att maktmässigt ställa ett ”vi” mot ett ”dom”. ”Vi”, som de överlägsna som befinner sig i underläge, hotade av de ”mindre värda”, eller ”de problematiska”, som befinner sig i överläge. En hel del personer som kallar sig antirasister drar gärna andra över en kam. Kvinnor, män, judar, vita, européer, svenskar, smala, tjocka, eller personer med en annan tro.

Personer som kallar sig antirasister och ogillar afrofobi eller islamofobi mycket, men som utbrister något i stil med ”vita européer är förtryckare”, ”smala förtrycker”, eller ”feta förtrycker”, ”en muslim får inte umgås med otrogna kuffar”, ”alla män är förtryckare”, ”vita kan inte vara offer för rasism”, delar i praktiken rasisternas metod och syn på världen.

Ett annat exempel på detta är funkofobi: d v s att dra människor med funktionsvariationer (funktionsnedsättningar) över en kam, t ex genom att använda öknamn om dem som skällsord.

Funkofobi

Om man surfar in på de mest välbesökta Facebook-sidorna med debatt mot rasism ser man väldigt ofta funkofobiska argument mot rasismen.

Rasism handlar bland annat om att använda öknamn mot den grupp man hatar. ”Judejävel”, ”skäggbarn”, ”bögjävel”, ”muslim”, ”zigenare”, ”neger”… Det finns många öknamn som kastas mot människor som man hatar.

Att använda ord som är förknippade med sjukdomar eller funktionsnedsättningar som skällsord i kampen mot rasismen är att använda samma metod som rasisterna. Det är funkofobi! Lika lite som man bör kämpa mot Sverigedemokraterna genom att kalla dem för ”judejävlar” eller ”bögar”, bör man kämpa mot dem genom att skrika ”CP”, ”mongo”, ”alkisar”, ”förståndshandikappade”, ”IQ-befriade” eller ”utvecklingsstörda” efter dem. Det är inte OK!

Något jag blir mycket ledsen av är hur ”bög”, ”jude”, ”zigenare” och ”muslim” används som skällsord på skolorna än idag. Men även ord som ”cp”, ”mongo” och ”dampbarn” använd som skällsord av våra barn. Man kan undra vem som lär dem det!

Låt oss kika på några få slumpmässigt valda argument mot rasismen.

Låt oss börja med Soran Ismail. 0:20 in i denna video.

Han kallar Jimmie Åkesson för ”riksmongo”. ”Mongo” kommer ur ordet mongoloid som är den nedsättande beteckningen på personer med Downs syndrom. Få hade gillat Soran Ismail om han istället för ”riksmongo” hade kallat Jimmie Åkesson för ”zigenarjävel” eller ”smutsiga jude”. ”Riksmongo” är lika fördomsfullt och hatiskt.

Tyvärr är det jättemånga som gärna kallar sverigedemokrater för ”mongo”. Eller antirasister som man inte tycker om. Jag blev kallad ”blockmongo” av en antirasist som till och med skrev ett blogginlägg om det en gång. Googlar man hittar man många exempel.

Här är ett exempel från en välkänd Facebooksida mot rasism. Det är SD som likställs med personer med Downs syndrom. Det är en variant på att använda ”mongo” som skällsord.

Alla exempel i denna artikel kommer från samma sida på Facebook. Här nedan lite hat mot ”dvärgar”.

Att kalla en sverigedemokrat för ”dvärg” är inte OK. För övrigt är väl argumentet ”ful” också ganska uselt, om än inte lika hatiskt. ”Dvärg” är det nedsättande ordet för personer med en funktionsvariation som gör dem småväxta.

Att jämställa de man hatar (rasisterna) med personer med psykiska funktionsnedsättningar är inte heller OK, som här ovan eller som här nedan.

Antirasistiska sidor fylls ganska lätt med hat mot alkoholister. Alkoholism är en sjukdom och inget man använder för att kasta skit på sverigedemokrater. Eller på Birro för den delen.

Ordet ”CP” används flitigt som skällsord.

”Gökhuset” i exemplet härunder är slang för dårhuset. Ytterligare ett öknamn på personer med psykiska funktionsnedsättningar. Att jämställa SD med dårhuset är inte OK. ”Vårdhemmet” som nämns i det andra inlägget syftar troligen på dårhuset.

”Allvarligt störd” kan synas ofarligt men även ”störd” är ett uttryck för hat. Det är det även om det används i andra sammanhang ganska ofta. Lägg för övrigt också märke till att antirasisten tydligen kallat en sverigedemokrat för ”hora”. Det är givetvis inte heller OK. Det är både kvinnoförakt och hat mot sexarbetare.

Något jag hatar är att man drar upp IQ-argument och kallar rasister och sverigedemokrater för intelligensbefriade, lågintelligenta, etc. Med den liknelsen anser man att lägre intelligens (t ex genom psykisk funktionsnedsättning) är något smutsigt och fel och använder den jämförelsen för att kasta skit på rasisterna.

En drös exempel på att jämföra med psykiskt funktionsnedsatta igen. Två exempel från en tråd.

”Psykfall i foliehatt”, ”synd att de stängde psyket”, ”vadderat rum” och ”psykvården måste ses över”… I kampen mot rasismen anser en del att man får stigmatisera grupper som har funktionsnedsättningar hur man vill.

En siamesisk tvilling är inte psykiskt funktionsnedsatt, men det tycks denne Per Johansson tro och använder det som skällsord för att kasta skit på Mattias Karlsson och Jimmie Åkesson.

Partiledaren är sinnessjuk…

Tourettes syndrom är en funktionsnedsättning. Lägg märke till applåderna från de andra så kallade antirasisterna när han spyr ur sig sin funkofobiska kommentar. 58 gillningar fick den också.

En variant av hatet mot de ”med lägre IQ” är det förakt mot de med dyslexi som man ofta ser bland antirasister. Eller det förakt mot personer som inte gått universitet som man ofta ser. Därför lägger jag med denna kommentaren som är talande.

Några exempel från en blogg som slank med liksom av bara farten.

Varifrån exemplen hämtats är mindre viktigt. Detta problem finns överallt.

Om man googlar runt ser man att rasisterna givetvis är sju resor värre när det gäller funkofobi. Det ursäktar inte antirasister som använder hat mot personer med funktionsnedsättningar i sin retorik mot rasisterna. Att rassar spyr fördomar omkring sig är en sak. Vi antirasister bör veta bättre än så!

Det som är bra är att denna funkofobi ibland bemöts. I min lilla snabba undersökning såg jag att två av inläggen ovan kritiserats för funkofobi. Det är bra. Men vi måste lära oss att reagera mer när hat mot personer med funktionsnedsättningar används som retoriskt vapen. Detta är exempel som plockats samman från att ha läst några få inlägg från en Facebooksida.

Och som alltid suddar jag inte bort namn. Deltar man i en debatt på en offentlig Facebooksida får man förvänta sig att kunna bli granskad. I mina ögon är det lika vidrigt att kalla en person för ”förståndshandikappad” eller ”mongo” som att skrika ”judejävel” eller ”jävla neger” till dem. Det förklarar varför jag postar inläggen.

Artiklar

Terminologi – funkofobi

mars 7, 2015 David E

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på heterosexism. Vi fortsätter med funkofobi.

På Förbundet Unga Rörelsehindrade beskriver man funkofobi på följande sätt:

Funkofobi är fördomar mot personer med funktionsvariationer. För många är vi bara cp. Om vi ska slå hål på fördomarna så måste vi börja prata om dem. Vår kampanjs mål är att få så många som möjligt att prata om de fördomar som finns mot personer med funktionsvariationer. Det har vi lyckats med.

Människor med funktionsnedsättningar, såvål fysiska som intellektuella eller neuropsykiatriska, har genom alla tider varit en utsatt, bespottad och diskriminerad grupp. Alla människor har olika förutsättningar i livet. Vissa föds med en funktionsnedsättning, andra blir funktionsnedsatta på grund av yttre våld, eller genom sjukdom. Varje gång någon blir misshandlad föreligger det en risk att personen drabbas av någon form av funktionsnedsättning. Genom olyckor eller genom, t ex, stroke, missbruk eller tumör, kan man ådra sig en funktionsnedsättning. Om detta sker i vuxen ålder brukar man tala om förvärvad hjärnskada.

Autism_Awareness_Ribbon — Symbolen med pusselbitar kan innebära att människor med autism stigmatiseras

Exempel på fysiska funktionsnedsättningar, som innebär svårigheter att koordinera, styra och balansera huvud, bål, armar och ben, är CP-skada och ryggmärgsbråck. Intellektuell funktionsnedsättning kallas också kognitiv funktionsnedsättning eller utvecklingsstörning. Människor med utvecklingsstörning har svårigheter att ta in, bearbeta och förmedla information, vilket i sin tur innebär att det krävs mer tid för att förstå. De s k neuropsykiatriska, eller psykiska, funktionsnedsättningarna skapar svårigheter för individen att fungera i det sociala samspelet. Exempel på sådana funktionsnedsättningar är autism, Aspergers syndrom och ADHD. Inte sällan har en individ fler än en funktionsnedsättning.

Psykisk ohälsa kan innebära, mer eller mindre varaktig, funktionsnedsättning, såtillvida att det påverkar individens funktioner i vardagen. Psykisk ohälsa är, liksom funktionsnedsättningar, stigmatiserat och kan ligga till grund för att människor är utsatta för diskriminering och kränkning. Exempel på psykiska hälsotillstånd som kan innebära funktionsnedsättning för människor är schizofreni, depression, borderline och bipolär sjukdom.

I sammanhanget är det viktigt att skilja på funktionsnedsättning och funktionshinder. Funktionsnedsättning beskriver en egenskap hos en individ, medan funktionshinder förklarar hur denna egenskap påverkas av omgivningen. Det kan handla om brister i miljön, såsom tillgänglighet, eller om okunskap hos andra människor. En funktionsnedsättning behöver alltså inte innebära ett funktionshinder.

Fördomar och diskriminering gentemot människor med funktionsnedsättning har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Funkofobi grundar sig i en rädsla, avsky eller osäkerhet gentemot människor som uppfattas vara annorlunda, eller konstiga. Termen kan, med enkelhet, jämföras med homofobi eller rasism, eftersom det handlar om att särskilja människor på grund av ”annorlunda” egenskaper, jämfört med vad som uppfattas vara normen.

Det är nödvändigt, som vid alla andra uttryck av fördomar och diskriminering, att upplysa de som inte behandlar människor med funktionsnedsättning på samma villkor som vem som helst. Det är också nödvändigt att vi markerar att vi inte accepterar att människor uttrycker sig funkofobiskt. Det är vi alla skyldiga varandra och samhället. Samhället ska vara för alla, d v s inkluderande och vi ska skapa utrymme för delaktighet. Därför är det så viktigt att samhället, och de som besitter kunskap om funktionsnedsättningar, sprider information och upplysning för att, på så sätt, skapa förståelse hos andra människor.

T o m i media beskrivs människor med funktionsnedsättning på ett kränkande, och omodernt sätt. För bara någon dag sedan kontaktade jag Dagens Nyheter för att påpeka att de hade använt sig av orden ”handikappad” och ”förståndshandikappad”. Det är svårt att acceptera att någon, och i synnerhet inte media, befattar sig med sådan vokabulär. Jag fick, dagen efter, svar om att artikelförfattaren hade korrigerat ”felet” i den aktuella artikeln. Detta förändrar den digitala utgåvan, inte den fysiska. Problemet är dock att det förekommer. Det ska inte förekomma.

Många använder sig av omoderna, och förlegade, benämningar på funktionsnedsättningar av gammal vana, utan att tänka sig för. Det finns också de som fortsätter att använda benämningarna för att det ”alltid har hetat så”. Den värsta kategorin är de som använder de kränkande uttrycken just för att kränka, nedvärdera och förminska. Oavsett vilken kategori man själv ingår i, är det viktigt att förstå att hur man uttrycker sig om andra människor påverkar alltid andra människor. Även människor med funktionsnedsättningar uttrycker sig slarvigt, och använder förlegade ord för att beskriva sin egen, eller andras, funktionsnedsättning. Det är svårt att acceptera detta förfarande, trots att den som uttrycker sig funkofobiskt själv har en funktionsnedsättning. Det är att ge sig själv mandat att uttrycka sig nedvärderande om andra, mot bakgrund av sin egen situation. Att man vill bli kallad ”handikappad” är mot bakgrund av detta, inte ett argument. Man kan dra paralleller med individer som föredrar att kalla sig själva ”neger”. Effekten blir densamma.

Genom tiderna har skällsorden varierat. På skolgården, på arbetsplatsen, i samhället och, numer, på Internet, har det funnits behov hos de flesta av oss att, i syfte att vara elak, kombinerat med okunskap, kasta kränkande benämningar på andra. Andra behöver inte alltid vara människor med funktionsnedsättning, utan det kan också vara uttryck som används mot vänner, eller personer man inte tycker om. Det man glömmer bort är att dessa ord inte egentligen innebär det man tror att de innebär, utan något helt annat. Mer om exempel på nedvärderande benämningar går att läsa här.

”Funkis är mer än att bara ha en funktionsnedsättning, det står för en personlighet och är ett avspänt namn, det känns roligt.”

En sak som påvisar okunskap, och brist på inkluderingstänk, är då människor väljer att vända sig till den som råkar göra funkisen sällskap. Detta är en ständigt förekommande företeelse och påverkar den enskilde negativt. Det fungerar som en förstärkning av de egenskaper denne besitter, d v s individen känner sig utpekad, annorlunda och mindre vetande. Huruvida funktionsnedsättningen hos den utsatte är fysisk, intellektuell eller neuropsykiatrisk spelar mindre roll. Förnedringen, och kränkningen, är densamma. Anledningen till att man ”tar hjälp” av den man tror förstår bättre, stavas fördomar. Fördomar som vi alla har ett kollektivt ansvar för att tvätta bort.

Oavsett vilken funktionsnedsättning en människa må ha så är det ett faktum att det förekommer diskriminering av funkisar. Från och med den 1 januari 2015 är bristande tillgänglighet diskriminering enligt diskrimineringslagen. Bristande tillgänglighet innebär att en verksamhet inte vidtar skäliga åtgärder för att en människa med funktionsnedsättning ska ges samma möjligheter som en människa utan funktionsnedsättningen. Detta diskrimineringsförbud gäller inom följande områden: hälso- och sjukvården, socialtjänsten, Försäkringskassans tjänster, utbildningsområdet, arbetslivet samt verksamheter som tillhandahåller varor och tjänster.

Ett steg i rätt riktning är att ordet funkofobi kommer att finnas med i nästa utgåva av Svenska Akademiens ordlista (SAOL), som beräknas finnas tillgänglig 9 april 2015. Detta innebär att ordet inte betraktas som ”hittepå” utan ett riktigt ord och ett erkännande för en utsatt grupp. Daniel Pollak, vice förbundsordförande för Unga Rörelsehindrade utvecklar varför detta är ett viktigt steg för funkisar.

Vi människor är olika. Vi har olika förutsättningar. Vi har olika egenskaper. Vi har olika förmåga. Men vi är alla människor. Vi är alla lika värda. Vi är alla skyldiga att visa andra människor respekt för deras unika person. Många missar devisen om allas lika värde. Denna miss beror på okunskap, rädsla eller osäkerhet gentemot det man uppfattar som annorlunda. I värsta fall beror det på att man anser att alla människor inte har samma värde. Vi har alla ett egenansvar för hur vi uttrycker oss. Vi kan alla tänka på att använda rätt vokabulär när vi talar om, eller till, människor med funktionsnedsättningar. Vi kan alla tänka på att inkludera, inte exkludera. Det är då vi kan slå hål på fördomarna.

Fuck funkofobi finns på Facebook.

Funkofobi finns på Instagram.

funkofobi finns på Twitter.

Lästips: Arvet lever efter nazismens funkofobi

Krönikor, Myter

Att kleta etikett på människor

februari 14, 2015 David E

Hos många av oss uppstår ibland behoven att kategorisera och att dela in människor efter olika kriterier. Ibland kan det vara en nödvändighet att förenkla, för att t ex diskussioner ska bli mindre komplicerade, men ibland används det som ett verktyg för att markera tillhörighet och icke-tillhörighet. I denna krönika analyseras etikettering som har sin grund i en rad olika faktorer.

Det vi ofta inte tänker på när vi väljer att kleta en etikett, en stämpel, en kategori eller en tillhörighet på oss själva eller på andra är att vi i samma andetag riskerar peka ut och slå fast skillnader mellan människor. Dessa skillnader är i sådana fall sällan av positiv karaktär. Anledningen till att vi generaliserar och delar in oss i grupper har ibland sin grund i att man vill hävda sig själv, eller framhäva en grupp som man själv anser sig ingå i. Andra faktorer som kan spela roll är att man kanske uppfattar andra som avvikande, skrämmande eller främmande. Det kan finnas en inneboende rädsla för de man väljer att peka ut som ”något annat” än vad man själv är. Mindervärdeskomplex kan vara ytterligare en faktor till varför man tycker att det är viktigt att dela in människor i olika kategorier. Etiketten kan vara ett sätt att manifestera en (inbillad?) överlägsenhet.

Olika etiketter för olika människor

Jag ska nu ge några exempel på etikettering som jag funderar över. Sådana kategoriseringar används ibland på ett ogenomtänkt sätt. Det kan göras av vana, eller för att sammanhanget man befinner sig i verkar ”kräva” det, för att man inte vill riskera att sticka ut eller uppfattas som annorlunda, eller feg. Det kan vara del i en jargong, eller i en nedvärderande attityd gentemot andra, och i viss utsträckning mot sig själv. Exempel på jargong, eller nedvärderande attityd, är när vissa svenskar kallar sig själva för ”svenne” och en del invandrare benämner sig själva som ”blatte” i vissa sammanhang. Då någon framhäver andras etnicitet, religiösa tillhörighet, sexuella läggning eller funktionsnedsättning i syfte att peka på skillnader mellan människor, så är man ute på hal is. Ofta är dessa etiketter en del av samhället och den attityd som finns hos många, i större eller mindre utsträckning. Det man gör när man kletar etiketter på människor är att man undviker att se personen bakom etiketten. Man väljer istället att se det ”avvikande”, det skrämmande eller det farliga. Valet ger utlopp för behovet av att behöva skilja på folk och folk.

Den gemensamma nämnaren för dessa etiketter är att de inte är självvalda. Man har inte valt sin hudfärg, att vara homosexuell, jude eller att ha en utvecklingsstörning. Problemet med att kleta etiketter på människor är att man, i samma stund, generaliserar om hur vissa människor förväntas vara. Att generalisera utifrån ”avvikande” egenskaper är en farlig väg att gå, eftersom det kan leda till något mycket större än bara etiketten. Beroende på sammanhang och vilka man angriper, och vilka man angriper tillsammans med, så kan beteendet eskalera och innefatta mobbning, trakasserier, hot och våld.

Att kleta etiketter för politisk vinning

I Sverige finns idag ett parti som är, nästintill, besatt av att kleta etiketter på människor. Sverigedemokraterna ser det som en självklarhet, och nödvändighet, att kategorisera människor i ”svenskar” och ”invandrare”. Det var inte länge sedan andre vice talman Björn Söder talade om att judar och samer inte är svenskar. Ytterligare generaliserande etiketter som SD-politiker, och en stor andel av deras sympatisörer, använder sig av är ”vänsterextremist” och ”PK”. Skiljelinjen mellan muslimer och islamister är ytterst diffus, och grovt generaliserande, hos dessa i SD.

Varför är det så viktigt, för några, att syna, kategorisera och generalisera utifrån egenskaper som personer inte kan råda över? När det handlar om åsikt, och ideologi, har alla rätt att ifrågasätta och granska, eftersom de är åsikter och föränderliga. Däremot är etnicitet, religion, sexuell preferens och funktionsnedsättningar beständiga, väldigt privat, och inte heller självvalda. Varför är det så fundamentalt viktigt för politiker i ett parti, och för SD-sympatisörer, att diktera hur, och vad, andra människor är, eller känner sig som?

SD:s syfte med den generaliserande stigmatiseringen av människor i Sverige är att peka ut, och synliggöra, skillnader mellan människor utifrån ursprung, religion eller nationalitet. Genom att generalisera så skuldbeläggs, avsiktligt och medvetet, massor av människor enbart baserat på de rådande fördomarna om vad alla individerna i den gruppen anses ha för egenskaper. Man väljer ut egenskaper som man tycker skiljer sig åt från den gruppen man själv tror sig tillhöra och lyfter fram de andras egenskaper för att försöka skapa en polarisering mellan det ”svenska” och det som inte är ”svenskt”. Det man gör är att hierarkiskt dela in befolkningen, och samtidigt pekar man ut vissa som mindre värda, som lägre stående. Vissa betraktas som en ”andra klassens medborgare”, de är människor som eventuellt får vara i Sverige på nåder. Kraven är att alla måste sköta sig och, explicit, bli ”svenska”.

Alternativ medias roll

En viktig roll i stigmatiseringsprocessen spelar alternativ, s k opinionsbildande, media. Den utger sig för att sitta på ”den oretuscherade sanningen”. Nättidningar som Avpixlat, Fria tider och de numera nedlagda Dispatch International och Exponerat har främlingsfientligheten, hatet, polariseringen och skuldbeläggandet som livselixir. Taktiken som dessa använder sig av är att misstänkliggöra, generalisera och att peka ut vissa människor enbart på grund av vilken grupp de anses tillhöra. Att dessa hatsajter inte drar sig för att tulla på korrektheten i sina artiklar kan vi se både här, där och lite varstans. Kopplingen mellan Avpixlat och SD är omtalad, och dokumenterad.

Utopisamhället som SD vill ha är ett etniskt homogent Sverige. Mer om SD:s tankar om nationen, nationalismen, svensk kultur, mångkulturalism, repatriering (d v s resebidrag till återvandring) och invandring finns att läsa här. Tanken om assimilation är stark, och nödvändig för SD. Med assimilation menas att invandrare, eller nationella minoriteter, måste helt överge sin kultur och sina traditioner, och helt anamma svensk kultur och svenska traditioner. För SD är det inte tänkbart att personer själv kan få kombinera valfria delar ur två, eller flera, kulturer. Åtminstone inte så länge de vill leva i Sverige. Det är smått tragikomiskt då man funderar över hur utlandssvenskar firar midsommar, äter blodpudding och har svenska flaggor.

Orden ”sverigevän” och ”svenskfientlighet” är populära och används frekvent av såväl SD-företrädare som SD-sympatisörer. Sverigevänner är enligt dem endast de personer som värnar om allt det ”svenska”, om att behålla Sverige svenskt. För en sverigevän är det viktigt att det inhemska premieras före allt utländskt som ska undvikas. SD:s iver att försöka tysta åsiktsmotståndare, de s k ”vänsterextremisterna”, har resulterat i en riksdagsmotion, kallad ”Intensifierat arbete mot svenskfientlighet”, skriven av riksdagsledamöterna David Lång och Paula Bieler. Motionen går i korthet ut på att SD anser att invandrare, och några svenskar, trakasserar och diskriminerar de som anses vara ”sverigevänner”. I motionen nämns att lagen om Hets mot folkgrupp (16 kap., 8 §) används på ett för svenskar otillräckligt sätt. Mycket av retoriken handlar om den s k ”omvända rasismen”, vilken, enligt många, inklusive mig själv, faller på eget grepp.

Det finns ett inneboende behov hos alla människor att benämna sig själv, och andra. För några handlar det om att försöka skapa sig en trygghet, men i många fall handlar det om att beskriva tillhörighet och icke-tillhörighet. Man vill, oftast, tillhöra en grupp. Samtidigt vill man förpassa andra till en annan grupp. Retoriken skapar olika lag, och till och med fiender. Det obehagliga är att dessa metoder används för att underbygga och stärka en politisk agenda. Nu presenteras denna agenda i en ”snygg förpackning”, levererad av SD med ett ivrigt ackompanjemang signerat alternativ media. Det är då det blir riktigt farligt.

Jag har berört detta ämne i några krönikor tidigare:

Vem är svensk?

”Allas lika värde”?

Tillsammans kan vi

Krönikor

Normal och onormal

oktober 8, 2014 Jerlerup

Jag halkade över Ivar Lo-Johanssons memoarer, Frihet, nyligen. Den boken är mycket intressant. Det han skriver visar hur fördomar om en funktionsnedsättning kan påverka en människa.

Han beskriver att han blev nästan helt döv då han vintern 1940 gjorde militärtjänsten på en liten ö i Stockholms skärgård. Denna dövhet var tillfällig och hörseln blev bättre med åren. Men det han gjorde när han insåg att han hade en hörselnedsättning kan verka chockerande när man läser det.

I skammen över att ha en grav hörselskada började han förneka att han hade det. Skammen att inte kunna höra och att riskera att verka dum, samt risken att misstänkas vara en ”simulant” som försökte slippa undan militärtjänsten genom att låtsas att vara döv, gjorde att han förnekade hörselskadan och vägrade att gå till läkare.

Men han var ju näst intill döv, vilket gjorde att försvaret ratade honom. Han blev frikallad och slapp göra militärtjänst. Då ljög Ivar Lo-Johansson för sig själv igen och sa att ”jag är inte döv, däremot är jag simulant, jag låtsas vara döv för att slippa militärtjänsten”. Han var stolt över att han var en så skicklig simulant att han lyckades lura försvaret att tro att han vara näst intill döv. Samtidigt var han det, och han hade näst intill inga vänner för att alla var tvungna att skrika i hans öra för att han skulle höra något.

Även när det kom till vänner verkar han ha ljugit för sig själv. Han hade inget hörselfel, däremot var han bohem, en sådan som frivilligt isolerar sig, och det var fint.

Ja, jag vet, det låter konstigt. En människa med hörselskada vill inte visa att han har det och låtsas därför höra bra men vara simulant, av rädsla att bli anklagad för att vara dum, annorlunda och simulant. Helt ologiskt.

Men ändå fullt logiskt.

Så fungerar sociala stigman.

Jag vet. Förr, när jag var yngre och dummare låtsades jag ibland höra men ville ge sken av att bara strunta i allt, men det var ju bra korkat, för jag hörde inte. Men stigmat att verka vara dum var för stort – det var på något sätt enklare att verka vara ett rövhål än att verka ha en hörselskada, det vill säga vara korkad. En vän, med ADHD-diagnos, gjorde faktiskt samma sak som Ivar Lo-Johansson. För att slippa fördomar omkring ADHD gav han sken av att låtsas ha grav ADHD, för att slippa viss undervisning och, på så sätt, få fördelar. Så skulle han lura klasskamraterna. Han skulle ge sken av att vara rövhålet som fuskade för att slippa undervisning, för att slippa skammen att vara den med diagnosen.

Fascinerande, och sorgligt, mycket sorgligt.

Normal och onormal

Det är just detta som är faran med politiska rörelser som skriker högt att de vill behålla svenska värden, moraliska värden, normer och moralregler om hur man bör bete sig för att ses som en ”normal svensk” eller en ”normal medborgare”. Det är faran när det ropas högt att det finns en ”normal kultur”.

Där det finns en normal finns det alltid folk som ses som onormala, avvikande, och därmed riskerar att se sig själv som just det. Som Ivar Lo-Johansson. Eller jag själv i tonåren. Ses man som något av ett hot eller som dum, det vill säga som onormal, är det extremt lätt att man ser sig själv som det också.

Fördomar finns.

Samhället är ännu inte så inkluderande att vi bejakar alla människors olikheter. Det annorlunda ses ännu som ett hot. Den kulturella normen ska följas. Det avvikande är onormalt och därför något man SKA skämmas över.

För att slippa detta måste vi vända på steken, som man brukar säga.

Normaldemokraterna har beskrivit detta så väl:

Enligt ordboken är normal en beskrivning av en organism eller mekanism som inte är avvikande, rörande någon, flera eller alla egenskaper. Applicerar man den definitionen på människor märker man snart att ingen är normal. Alla är avvikande någonstans. Unika som snöstjärnor. Trots att vi alla är medvetna om dessa skillnader, och faktiskt hyllar dem i många sammanhang, så finns det grupper i samhället som oftare än andra stängs ute på grund av sin unicitet. Olika typer av funktionsvariationer bedöms t.ex ofta som ett för stort avsteg från normen, istället för att mer korrekt uppfattas som ytterligare en komponent i det verkligt normala. Nämligen allas individuella särart.

Det onormala är det normala. Vi avviker egentligen alla från normen. Därför är det avvikande inte ett hot, utan det normala. Vi kan därför lugnt respektera det annorlunda, eftersom det är det normala, och därför inte heller något hot.

Det är just detta tänkande som behövs. Om Ivar Lo-Johansson hade gått till en läkare och lärt sig hantera sin funktionsnedsättning och om han hade slutat skämmas, så hade han kanske varit mindre ensam på 1940-talet. Om inte fördomen att man är dum om man är hörselskadad hade plågat honom och hans omgivning.

Krönikor

"Allas lika värde"?

oktober 1, 2014 David E

Allas lika värde. Smaka på orden. Visst låter det fint? Visst känns det, näst intill, som en självklarhet? Visst tycker du, och jag, att alla har samma värde? Naturligtvis är det så att alla människor är lika mycket värda? Parollen allas lika värde används, av oss alla, dagligen och är ett uttryck för allt, men det är samtidigt ett uttryck för ingenting. Om vi synar och analyserar frasen och dess innebörd ser vi att det, allt som oftast, blott är tomma ord. Vi säger dessa ord för att vi ska kunna se oss själva i ögonen och för att vi ska kunna ge oss rätten att känna oss som goda, förstående och omtänksamma människor. För alla vill vi väl vara goda? Alla vill vi väl andra väl? Eller?

Begreppet allas lika värde genomsyrar FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Hur är det egentligen? Efterlever vi, och samhället, denna devis? Svaret på frågan är otvetydigt nej. Jag tänker i denna krönika förklara närmare på vilka punkter jag tycker att vi brister i vår vilja att erkänna alla människors lika värde.

I samhället stöter vi varje dag på företeelser och exempel på att människor inte har samma värde. Vi ser det genom att människor diskrimineras på arbetsmarknaden, på arbetsplatser, i skolan, på banken och på bostadsmarknaden. Detta är exempel på strukturell diskriminering. Vi ser varje dag tecken på att alla människor inte har samma värde. I vår vardag ges ständigt uttryck för att vi brister i vår vilja att erkänna alla människors lika värde. Vi kan se det på fotbollsarenan, på bussen, på jobbet, på gatan eller i affären. Vi ser människor som behandlar andra människor på ett sätt som inte, på något sätt, korrelerar med att vi alla har samma värde. Det kan röra sig om glåpord, att tala nedsättande, att titta snett på, att nonchalera eller, i värsta fall, så kan det uttryckas genom våld. Hatbrott är ett obehagligt, men återkommande, bevis på att människor inte anses ha samma värde.

Det finns massor av orsaker till att vi tycker att människor har lika värde. Det finns minst lika många orsaker till att vi inte tycker det. Faktorer som spelar in i vår uppfattning, eller i vår bedömning, om andra människor är etnicitet, kultur, religion, sexuell läggning, kön, ålder och funktionsnedsättning. Dessa faktorer är exempel på hur vi människor skiljer oss åt. Tyvärr är det så att många av oss har fördomar. Detta i kombination med en uppfattning om att det som är annorlunda, exempelvis ursprung, kultur, religion, homosexualitet eller utvecklingsstörning, gör att vi också tycker att något, eller någon, har ett lägre värde.

Det är enkelt, och inte alltid smärtfritt, att ge människor som har uppfattning om andra människor, utifrån nämnda faktorer, påklistrade benämningar som rasist, homofob, sexist eller funkofob. Rasism, homofobi, kulturrasism, sexism och funkofobi är uttryck för åsikter som innebär att vi tullar på devisen om allas lika värde. För mig är det viktigt att poängtera att detta är åsikter. Det är föränderliga åsikter. De är icke beständiga och, på samma gång, inte en del av vår egna person. Jag vill flytta fokus till åsikten eller handlingen, och, samtidigt, flytta fokus från själva människan som diskriminerar, mobbar eller trakasserar. Jag tror på att alla människor har en förmåga att förändra stereotypa uppfattningar om andra människor. För att det ska kunna bli verklighet är det viktigt att samhället, och lagsystemet, eliminerar risken för strukturellt utövande av rasism, homofobi, köns- och åldersdiskriminering eller funkofobi.

Det är viktigt att vi inser att vi alla har ett ansvar att reagera, agera och ifrågasätta när människor ger uttryck för brister i principen om allas lika värde. När vi inte reagerar, agerar och ifrågasätter dessa attityder ger vi samtidigt vårt samtycke till attityderna. Vi godkänner dem. Är det inte svårt att godkänna saker som går stick i stäv med vad du anser om människovärde? Det kan vara bra att ha med sig nästa gång du hör fotbollspappan skrika nedsättande invektiv om någon i barnets motståndarlag, eller när tanten på bussen raljerar över busschauffören med invandrarbakgrund.

Alla människor har lika värde, oavsett allt och inget. Vi måste bara förstå det.

Jag har tidigare berört ämnet i några krönikor här på Motargument:

Tillsammans kan vi

Vilka mekanismer styr näthat?

Artiklar, Myter

Rasisters syn på funktionsnedsättningar

december 14, 2013 Jerlerup

Rasism och funkofobi (fördomar om personer med funktionsnedsättningar) hänger ofta ihop. Om man studerar rasisternas medier på nätet ser man att de har en hatisk och fördomsfull syn på funktionsnedsättningar.

Rasisters funkofobi kan man se på många sätt. Ett exempel är hur de lyfter fram LSS-bidragsfuskare som råkar vara födda i ett annat land. De LSS-bedrägerier som de skriver om rör uteslutande invandrare eller personer med föräldrar födda i utlandet. Eftersom de bara pratar om den gruppen får en del läsare för sig att det endast är invandrare som fuskar.

Vi ska kika på några exempel i denna artikel. Dessutom tar Sverige emot ganska många flyktingar och anhöriga till invandrare som har funktionsnedsättningar. Detta får rasisterna att gå i taket. Vi ska se hur de hanterar det också.

Det bästa sättet att förstå problemet är att se hur rasisterna och funkofoberna själva resonerar. De länkar och texter som presenteras här är stötande för alla som har hjärta och hjärna. Men det är viktigt att vi ser galenskapen så vi kan reagera mot den. På 1930-talet drabbade nazismens fasor även de med funktionsnedsättningar.

T4

”Handikappade” var en av de grupper som pekades ut som ”samhällsparasiter”. De som aldrig bidrog med något till samhället, som bara kostade pengar och bar på farliga arvsanlag som hotade den ariska rasen, hette det. De blev förintelsens första offer. 1939 drog Aktion T4 igång. Från 1939 till krigets slut förintades över 200.000 personer med funktionsnedsättningar och hundratusentals steriliserades. De första metoderna för att gasa ihjäl människor testades på funktionsnedsatta. Programmet T4 avslutades formellt sett 1941 men fortsatte i hemlighet. 1941 fick nämligen de ledande experterna på gasning inom T4 order att flytta över till det nya projektet: att gasa ännu fler grupper av människor. Nu flyttade fokus från funktionsnedsatta till judar och romer. Ledande experter på utrotning av ”handikappade, som Christian Wirth, Franz Stangl, och Irmfried Eberl började nu utarbeta metoder för utrotning av judar och andra grupper.

Operation Reinhard, inledningsfasen av förintelsen av judar, drevs till större delen av veteraner från T4. Josef Mengele och andra dödsdoktorer som mördade judar var sedan länge ”experter” på s.k. ”mindervärdiga handikappade”.

Propagandafilmen Erbkrank, som nazisterna gav ut, visar hur de resonerade. Funktionsnedsatta var för dem parasiter, ”onyttiga ätare”, folk som aldrig kunde bidra med nåt i samhället utan bara åt upp samhällets resurser.

I texten på bilden ovan står det: ”Årligen kostar de ärftligt sjuka samhället 1,2 miljarder RM. För skötseln av Riket (statsbudgeten?) lägger vi ut bara 713 miljoner RM per år.”

”För mycket pengar går åt för att försörja de handikappade”, påstod nazisterna, ”pengar som våra friska borde få. Dessutom är de icke ariska folken, judar och romer, ofta handikappade, och det hotar vår tyska kultur och våra arvsanlag”. Ekonomi som rasbiologiskt argument.

Se gärna Erbkrank här.

Julia Ceasar resonerar

Invandring är negativt anser den tongivande bloggaren Julia Ceasar. Pseudonymen må vara okänd för de flesta, men bland rasister och Sverigedemokrater på nätet är Julia ett stort namn. Bloggaren använder de klassiska argumenten mot invandrare, romer, muslimer samt funktionsnedsatta. De kostar för mycket och är improduktiva och kommer aldrig att kunna bidra med något i Sverige (Motarguments markering i fetstil).

Sverige tar varje år emot i storleksordningen 1 800-2 200 kvotflyktingar som väljs ut i flyktingläger i samarbete mellan FN:s flyktingorgan UNHCR och svenska migrationsverket. Bara tretton av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar, men Sverige vill som vanligt visa sig på styva linan som humanitär stormakt och tar emot flest kvotflyktingar i hela EU. Migrationsverket väljer dessutom ut särskilt svårintegrerade kvotflyktingar som inga andra länder vill ta emot, till exempel svårt funktionshindrade med nästintill total garanti för att de aldrig kommer att kunna försörja sig själva…Det är naturligtvis synd om familjen Wahedi som får vänta på att komma till det förlovade landet – men vem i all sin dar har kommit på den bisarra idén att just Sverige av alla länder ska ta emot invandrare som är absolut hopplösa ur integrationssynpunkt och aldrig kommer att bidra till sitt nya land?
(…)

Ingela Sahaffi Andersson, som arbetar med bosättning på Migrationsverket, konstaterar att det på många håll finns en tröghet när det gäller att ta emot personer med funktionsnedsättning:
När det gäller personer med nedsatt rörelseförmåga kan det enligt henne handla om att kommunen vill undvika att dra på sig kostnader för personlig assistans, där den generösa lagen LSS har resulterat i enorma kostnader. Omsorgen om funktionshindrade kostar totalt 66 miljarder kronor om året. Det är ungefär en och en halv gånger försvarsbudgeten eller mer än tre gånger så mycket som utgifterna för polisväsendet. Dessutom har LSS lockat till bedrägerier i mångmiljonklassen, framför allt begångna av irakiska invandrare.

Om man tittar på kommentarsfältet ser man många inlägg som stinker av rasism och funkofobi. Här är två exempel. Lägg märke till att Julia Ceasar använder ett citat från Aftonbladet om att inget land lägger så mycket pengar på funktionsnedssatta som Sverige. Så brukar de säga om asylsökande och invandrare också, att Sverige tar emot fler flyktingar än resten av Europa.

Flyktingskäl

Att vi tar emot flyktingar med funktionsnedsättningar reagerar många i rasist-Sverige på. Första exemplet är Exponerat som ondgör sig över funktionsnedsättning som ömmande flyktingskäl. I kommentarsfältet kallas en funktionsnedsatt person för grönsak.

Han kunde uppenbarligen resa hit, i samma skickett uppenbart inavelsfall.här skulle familjen kunna håva in 50 timmar per dygn i assistans ersättningmångmiljonbelopp på en grönsak.

Sedan har vi det Sverigedemokraterna närstående Avpixlat som ondgör sig över svensk flyktingpolitik.

Att den svenska urvalsprocessen skiljer sig markant från andra länders blir tydligt när vi kan läsa att Danmark, exempelvis, bedömer flyktingarnas integrationspotential när de gör sitt urval. Kanada ser kvotflyktingarna som ett sätt att få arbetskraft och vill ha kvalificerat folk. USA kräver att flyktingarna bedyrar sin lojalitet mot landet och tar enbart emot ostraffade flyktingar. Och Sverige då? ”Vi har ingen integrationsaspekt. Vi tar gamla, sjuka, handikappade och analfabeter”, säger Oskar Ekblad, avdelningschef inom asylprövningen. Han bekräftar även att det finns en risk att FN skyfflar över alla svåra fall på Sverige och nämner att vi ” Vi tar väldigt många svåra sjukdomsfall, exempelvis”. Vi har ingen integrationsaspekt, smaka på det. Så sant och så talande för svensk invandringspolitik.

Petterssons blogg beundras också av många. Även han klagar på att funktionsnedsatta är olönsamma. Han använder ett kodord rasister ofta använder. De pratar ofta om ”pensionsräddare” om invandrare, som en sarkasm för att antyda att alla invandrare är olönsamma. Ett bevis är den stora mängden funktionsnedsatta. Så här skriver han:

SÖDERMANLAND. Den sörmländska vården visar ett svalt intresse för invandrare med funktionsnedsättningar. Det visare en granskning som NHR, neurologiskt handikappades förbund i Sörmland har gjort. Med hjälp av pengar av landstinget Sörmland har NHR, Neurologiskt handikappades förbund i Sörmland undersökt hur personer med invandrarbakgrund och funktionsnedsättning upplever sin livssituation. Enligt undersökningen har var fjärde person av de 52000 Sörmlänningar med utländsk bakgrund någon form av funktionsnedsättning… Pettersson säger läs Myten, var fjärde pensionsräddare är funktionshindrad och det är de som ska rädda vården…

Kommentarsfältet är fullt av rasism och funkofobi:

Länder söder om Sahara hade lägst IQ på under 70 ända vita befolkning med den nivån var knappast överraskande zigenarna. Enligt lag anses under 70 vara förståndshandikappade och åtnjuter samhällets stöd. Vi vet också att länder som Somalia har varit speciellt behandlat i asylsammanhang, även Irak och Afghanistan. Nu även Eritrea och Syrien. Inget av dessa länder sticker ut som högintelligenta länder, tvärt om. Vi vet också att inavel ligger på vartannat äktenskap. Att få PUT och hämta en inavlad kusin eller syskon är rena högvinsten då LSS medger 250 kr i timmen och vård för sin närstående hade ändå utgått från familjen, men nu får dessa även betalt från svenska samhället! Det tror fan att Sverige lockar de sämst lottade med denna politik, nu framstår allt tydligare att det är bara skalet kvar på svensk välfärd, och vem som skall betala för kalaset. *** Största handikappet är islam.

LSS-”fusket”

Rasistbloggar skriver ofta om det så kallade ”LSS-fusket”. Dvs det fusk som ett fåtal bedriver med assistanspengar. Det man måste veta när man läser detta är att det är en minimal andel av LSS som misstänks för fusk och att detta fusk utövas av både s.k. svenskar och s.k. invandrare. Rasistbloggare väljer att blåsa upp problemet stort och nämner endast personer som har s.k. invandrarbakgrund. LSS och reformen med personlig assistans beskrivs av rasistmedia som ett problem. Deras syn på LSS är att LSS kostar för mycket, det skapades av ”landsförrädaren” och ”invandrarvännen” Bengt Westerberg och finns i princip bara för att invandrare ska kunna utnyttja LSS för att stjäla pengar. Avpixlat har skrivit mycket om detta. Som vanligt är det avslöjande att läsa kommentarsfälten under deras artiklar. Ett exempel är denna:

Bengt Westerbergs redan från början dumnaiva assistansreform har nu tagit bisarra proportioner, fyra miljarder om året har blivit fyrtio och nysvenskarna fattar snabbt. Jag vill inte veta hur många liknande fall som finns i mörkertalen.

***

Varje assistansberättigad lyfter i genomsnitt 1,4 miljoner per år. En helt ok lön för att spela handikappad.

***

Alltid dessa Araber…hur många hundra eller tusentals fall som detta har vi i landet ? Extremt många verkar det när man ser den astronomiska beloppet… ”Totalt kostar insatserna för funktionshindrade och påstått funktionshindrade skattebetalarna 66 miljarder kronor om året, vilket är mer än 1,5 gånger försvarsbudgeten” ”Kostnaden innebär att Sverige lägger 2,3 procent av BNP på omsorgen om funktionshindrade och påstått funktionshindrade. Inom EU ligger snittet på 0,5 procent, noterade krönikören Anna Dahlberg i Expressen i somras” Galenskaperna blir om möjligt värre och värre dag från dag. Att INTE rösta på SD borde kriminaliseras…

***

Vad fan är det för fel på alla invandrare? Varenda jävla folkgrupp är kriminella nästan. Kurder, Iranier, Irakier, Somalier, Eritreaner, Libyer, Syrier, Syrianer, Turkar. Ja, allt nedanför Italien typ. Eller kanske är det fel på våra ovillkorliga och frikostiga system?

***

Araber har aldrig haft varken moral/ etik eller samvete de vet inte vad ärlighet är lika lite som övriga minoriteter som invaderar Sverige och Europa!

*** Har man i många generationer gift sig och avlat barn inom de egna blodsbanden så blir de genetiska effekterna så här. Man har inte bara ADHD i skallen utan hela alfabetet.

***

Skottpengar på såna! (Kommentar till inlägget ovan)

***

Är personlig assistans något som finns med i regeringens etableringsreform? En person får agera ”sjuk” mellan 8-17 och sedan får alla släktingar jobb hos denne. Det är ju genialistiskt!!! Assistansreformen från 1994 måste ändras från grunden. Alla nya personlig assistans-ärenden drivs av kommunen de första åren för att inte få in fler ”skojare”, begränsa antalet anhöriga som arbetar hos brukaren, etc. , etc.

***

Nu är väl landsförrädaren Bengt Westerberg nöjd. Ännu en Menaberikare som ”tar för sig” av hans assistansreform.

Rasister kopplar ofta ihop invandring av personer med funktionsnedsättning med LSS. De antyder att assistansbolag skapas av invandrare som försöker locka hit funktionsnedsatta, för att lura det svenska systemet.Återigen ett exempel från det Sverigedemokraterna närstående Avpixlat:

En bosnisk zigenarfamilj med ett sjukt barn fick inte uppehållstillstånd i Sverige och återvände hem. Där kontaktades familjen av ett assistansföretag i Sverige, Plusfamiljen AB, som erbjöd dem arbete. Mannen skulle få anställning för att vägleda andra i liknande situation. en tjänst som inte behövdes men som företagets vd, David Söderlund, uppfann. Nu kunde familjen återvända till Sverige som arbetskraftsinvandrare och kan dessutom bli anställda som vårdare av sitt eget barn. Assistansfirmor kan m.a.o ragga familjer med en sjuk familjemedlem utomlands och låta dem flytta hit och bli anställda av bolaget för att sköta sitt eget barn. Familjen tjänar pengar, assistansfirmor likaså och svenska skattebetalare betalar. I det här fallet är det asylhaverister som legat bakom upplägget men metoden kan förstås också användas av de många assistansbolag som drivs av personer som själva har asylrelaterad invandrarbakgrund och som vill ta hit landsmän som inte har asylskäl.

Kommentarsfältet fylls åter av funkofobi och rasism:

Assistansbluffbolag kommer att växa som flugsvampar och profitera på alla små 25-åriga baaaaaaarn som varken är det eller ensamkommande. Däremot gökungar som suger ut allt som vi andra samlat ihop. Sedan har vi då quislingarna som ser till att berika sig! Men det finns ju också folk som säljer sin döda morsas guldtänder eller länsar hem och affärer när det drabbats av naturkatastrof.

***

Och allt detta är möjligt tack vare Bengt ”Årets kvinna” Westerbergs assistansreform. Den mannen har kostat Sverige mer än någon annan enskild person i historien.

***

Denna meningslösa utredning som inte har lett till någonting annat än en tjockare plånbok för Westerberg

***

Sjukdom och fattigdom är inga skäl för asyl. Dessa kryphål måste bort genast annars så brakar systemet ihop när tusentals andra tar chansen att göra likadant. Den där D S är inget annat än en rättshaverist. Hur kunde migrationsverket gå med på detta när det solklart bryter mot asyllagarna?

***

Vi blir anklagade rasister om handikappade inte får stanna Men utnyttja de med assistentbidrag är helt ok Hela massinvanringen handlar om att utnyttja och tjäna på

***

Så länge bidragsparadiset Sverige ger människor innanför och utanför det här landet möjligheter och befogenheter att på laglig väg stjäla Svenska skattebetalarnas resurser kommer det att fortsätta. Det är upprörande men bidragssystemet uppmuntrar till detta.

***

Det är ju det perfekta sättet att sänka Sverige på. Och det snabbt! Om vi alla startar varsitt assistansföretag och gör reklam i väl utvalda länder: ”Kom till Sverige, vi ger dig jobb och betald vård för ditt handikappade barn. Hur många som helst, inge begränsningar!” Kundunderlaget är obegränsat! Det är fullt realistiskt. Sedan skiter vi i idiotlandet som håller på att rasa ihop och drar med pengarna!

***

”Men. Snyft snyft snyft, vi Romer vill ju bara parasitera på eran läkevård och Snyft snyft snyft, på obegränsad tid låna era plånböcker och Snyft snyft snyft, titta in i era hem och låna en massa saker och Snyft snyft snyft, få ha sexuellt umgänge med era kvinnor när dom skriker Nej… Varför kan ni Svenskar inte vara mer toleranta?”

***

Assistansfirmor kan m.a.o ragga familjer med en sjuk familjemedlem utomlands och låta dem flytta hit och bli anställda av bolaget för att sköta sitt eget barn.________________________ Va? Och vi betalar för detta också? Om man är så generös, varför inte rekryteras till Röda Korset och åka till de länder som har inte utvecklat sjukvård och försöka att hjälpa människor där? Varför öppna något bedrägeri företag med konstiga verksamheter för SKATTEPENGAR??? Ush… jag orka inte.

***

Zigenarna är oerhört kreativa när det gäller att exploatera exempelvis handikappade barn. Sådana barn kan ”hyras ut” till skyhöga belopp i länder som Rumänien. Sedan kan de få alla möjliga bidrag för dessa barn som exemplet i artikeln visar.

***

Handikappade barn är hårdvaluta nu för tiden , adoptera ett handikappat barn o hela släkten blir välbetalda arbetsgivare/arbetstagare. Ullenhag kan senare peka på att ytterligare några hundra kulturentreprenörer går till sina arbeten varje dag.

***

Kostnaden för assistansersättning har ju ökat explosivt. Det intressant är att i senaste vårbudgeten räknas med att antal personer som får assistans ska vara oförändrat t o m 2017.

***

Zigenare anställes att sköta sittt eget barn alltså , Fy fan !!!! Skattemedel fusk/bädrägeri alltså !

***

Allså plusfamiljen betalar zigenaren ca 13 000kr/m . Plusfamiljen debiterar försäkringskassan kanske 100 000kr/m , Import av vårdbehövande????

Den som vill kan läsa mer i artiklar från Avpixlat om ”Lss-fusket”. Här är en googlesökning ni kan använda. De två artiklarna ovan var slumpmässigt utvalda.

Sverigedemokraterna

Sverigedemokraterna försöker utmåla sig som ett parti med en politik som gynnar personer med funktionsnedsättningar. Det här är inte rätt artikel för att analysera deras politik i detalj. Men det är skrämmande att Sverigedemokrater regelbundet länkar till, och berömmer nätbloggar som Julia Caesar och Avpixlat.

Om de kan göra det så är frågan hur deras syn på personer med funktionsnedsättningar egentligen är. Är den egentligen ungefär som den de har om muslimer, att funktionsnedsatta bara är onyttiga pengamaskiner?

Att Björn Söder och andra i SD ogillar Allmänna Arvsfonden är oroväckande. Allmänna Arvsfonden har bidragit stort till projekt som gynnat de med funktionsnedsättningar och om det skriver Björn Söder såhär:

Som vanligt delar Avpixlat Sverigedemokraternas åsikter. Även de hetsar mot Allmänna Arvsfonden. ”Döda svenskar bidrar till islamiseringen”, kallar de det.

Ibland försöker rasistmedier ställa funktionsnedsatta mot ”invandrare” och flyktingar. De säger att pengar borde gå till sjuka, gamla och funktionsnedsatta i Sverige istället för till flyktingar. Detta kan säkert vara ett argument som lockar de som föreställer sig att kommuner försämrar omsorgen om sjuka och äldre och som ser att allt färre får personlig assistans, av ”besparingsskäl”.

Men låt er inte luras. Egentligen anser väldigt många av skribenterna och debattörerna att personer med funktionsnedsatta egentligen bara är en tärande börda i samhället. Att de bara kostar pengar. Eller som den av många Sverigedemokrater respekterade Julia Caesar skriver; de är ”hopplösa” och kommer ”aldrig att kunna bidra till sitt land”. Exakt så betraktades personer med en funktionsnedsättning av vissa i Nazityskland. De var bara ett minus i statsbudgeten. Hopplösa och kommer aldrig att kunna bidra till sitt land. Språkbruket är avslöjande!

Frågan är hur Sverigedemokraterna ser på funktionsnedsatta flyktingar och personer med funktionsnedsättningar egentligen.

Artiklar

Reagera när barn använder bög, lebb, hora och cp som skällsord

mars 2, 2013 Jerlerup

Kan vi tumma på en sak? Kan vi lova varandra en sak? Att nästa gång du hör ett barn ropa sådana ord som ”bög”, ”lebb”, ”kuksugare”, ”hora” eller ”CP” som skällsord till varandra, så står vi upp och reagerar mot detta.

: Manic rage / Foter.com / CC BY-SA

Om ett barn skulle skrika ”judejävel” till ett annat judiskt barn skulle lärare och vuxna reagera. Skulle de skrika ”negerunge” till en svart flicka skulle de flesta reagera. Hur kommer det sig att så få, än idag, inte reagerar då barn skriker ”bög” eller ”kuksugare” till varandra, och använder det i lika nedsättande betydelse?

Kamratposten undersökte detta för några år sen och kom fram till att hälften av Sveriges skolbarn hävdar att de flesta av deras kompisar är negativa till homosexuella. Samma undersökning gjord av Kamratposten visar att mer än hälften av skolbarnen säger att de ofta hör ordet ”bög” eller ”lebb” användas i nedsättande betydelse.

Så länge vi accepterar att våra barn använder ”bög”, ”lebb”, ”kuksugare”, ”hora” eller ”CP” som skällsord till varandra kommer aldrig homosexuella, funktionshindrade eller ”prostituerade” att respekteras som medmänniskor.

Så snälla, ni… Kan vi tumma på detta!? Reagera nästa gång något barn använder dessa skällsord och var med och gör världen lite bättre! Och för övrigt, reagera även då dessa skällsord används på sportarenorna!

Krönikor

Det där om antirasister som använder stereotyper…

januari 11, 2013 Jerlerup

Mycket har sagts om stereotyper riktade mot folkslag under den sista tiden. Det är bra. Vi behöver göra oss medvetna om den rasism som finns i vardagsspråket. Att beskriva homosexuella som ”fjolliga fjantar”, att använda uttryck som neger eller kroknästa jude och liknande är verkligen inte bra. Själv välkomnar jag att så många har reagerat över ordet negerboll så att ordet försvinner ur språket. Det är bra och rätt. Samma sak när stereotyper om asiater försvinner, eller stereotyper om kvinnor. Men en del stereotyper anses ännu vara ok, och används till och med av antirasister ibland, som mot funktionshindrade, vita, män, amerikaner eller religiösa. Varför det?

: Xosé Castro / Foter / CC BY-NC-ND

Det är väl bara naturligt att språket ändrar sig med åren, och att alla tänker till lite. Läs på om hur vardagsspråket var för lite mer än 100 år sedan. Smålänningsjävlar, lata skåningar, dumma lappar. Ja, kroknästa judar och giriga judar var liksom allmängods i språket. Och avskyvärda ateister hatades givetvis också. Det fanns ett helt språk riktat till kvinnor. Jag har ett gäng bildjournalen från 50-talet. Försök hitta dem på loppis. Det är fascinerande. Det är ett språk som är anpassat till grundtanken att kvinnor är lite opraktiska, dumma och ointellektuella och inte kan handskas med politik (t.ex) på ett avancerat, vuxet eller manligt sätt.

Tack och lov har språket ändrat sig och vi blivit lite mer medvetna om ordens makt.

Men det finns fortfarande några områden där negativa generaliseringar och stereotyper anses vara inte bara tillåtet utan även bra. Det är på sin plats att påminna om det här.

”CP”

För det första; funktionshindrade. Ordet ”CP” verkar helt accepterat som skällsord, liksom ”mongo”. Jag har sett politiker och drivande antirasister använda stereotypen också, vilket är mycket sorgligt. Dessutom utsätts funktionshindrade med t.ex. aspergers och autism för förlöjligande i media och i skämtprogram. Massmedias skriverier om att olika massmördare hade ”den och den diagnosen” med bifogade expertutlåtanden om att ”inte alla” med den diagnosen är farliga, gör ju givetvis sitt till för att skapa problem och fördomar.

”Amerikaner”

: Werner Kunz / Foter / CC BY-NC-SA

Frågan är om inte amerikaner är en av de folkgrupper som utsätts för mest fördomar idag i Sverige. Dessutom är det helt ok att driva med ”dumma och obildade” amerikaner. Som det program i radion jag hörde för nån vecka sen där programledaren beskrev en typisk ”amerikan” på besök i Sverige. Obildad, visste inget, brutal, ohyfsad och från en kultur som ansågs vara en katastrof för mänskligheten.

Hade judar eller afrikaner beskrivits så hade det blivit ramaskri!

Som det är nu ser jag till och med ofta ledande antirasister som skriver nedsättande om gruppen ”amerikaner”, speciellt om de är från vänster (tyvärr) och ogillar USA:s politik.

”Vita och män”

Att en grupp är i överläge rättfärdigar ALDRIG hat, rasism, hot eller fördomar mot just den gruppen. Män är i överläge (som grupp) och vita är i överläge (som grupp) det gör att många verkar ta sig friheten att generalisera hej vilt om ”vita” och om ”män”.

Tyvärr har jag ofta sett antirasister som generaliserar över ”vita kränkta” och säger sådant som hade fått dem att gå i taket om det sagts mot någon annan grupp som de uppfattar som varande i ”underläge”.

Det är som att det finns någon form av mental spärr. En spärr som bara ser rasism och fördomar då det drabbar de som DE anser är i underläge.

En hel del rasister anser att de inte är rasister. Många av dom funkar på exakt det sättet. De anser att ”svenskar” är i underläge och ”muslimer” och ”PK-maffian” styr Sverige. När filmen med Kent Ekeroth och Erik Almqvist spreds var det många sverigedemokrater, inklusive dem själva, som försökte rättfärdiga användandet av ord som ”babbe” och ”blatte” med att Sd, och Almqvist samt Ekeroth befann sig i någon form av underläge. Detta rättfärdigade och förklarade användandet av rasistiska stereotyper för en del åskådare.

Så funkar det även för de antirasister som verkar anse att ”vita” och ”män” som grupp ”förtrycker” andra, och att man därför får säga saker som att ”vita är rasister” eller ”män misshandlar”.

Ja, rasister anser att de befinner sig i underläge, och att detta underläge rättfärdigar grova stereotyper och rasistiska generaliseringar!

Problemet med detta är uppenbart. ALLA gör inte det. Men stereotyper gör ingen skillnad mellan män som misshandlar och män som inte gör det eller som till och med BLIR misshandlade av kvinnor; stereotyper drar alla över en kam.

Ibland hör man kritik mot Tidskriften och Stiftelsen Expo, för att de skulle ha för få ”mörkhyade” i sin medarbetarstab. Jag har läst flera som skrivit att Expo inte vet något om strukturellt förtryck på grund av just det. Och då missade dessa kritiker helt att homosexuella, judar och latinamerikaner m.fl. också utsatts för förtryck, är det inte att spotta på folk som utsatts för rasism, diskrimineringar och förtryck att påstå att de inte vet vad förtryck är?

Motargument.se fick höra liknande kritik då vi bildades hösten 2012. Vi hade ingen i gruppen eller bland skribenterna som utsatts för rasism, och som visste vad det var, menade några respekterade debattörer. Nehej. Stereotypiskt tänkande förblindar. Är man inte intresserad av individerna så ser man inte heller till individernas erfarenheter och bakgrund.

”Religiösa” vs ”ateister”

Sen sist men inte minst. Religiösa och ateister får man driva med hur mycket man vill i Sverige.

Det finns ingen hejd på det. Man verkar få påstå vad man vill om religiösa i artiklar, TV-program och bloggar att religiösa har egoproblem eller ‘tror på spöken’ och att de är sämre på vetenskapligt tänkande. Man får driva med folk som ber och folk som tror.

Nu är i och för sig inte religiösa alltid bättre. Religiösa som tar väldigt illa upp då de som grupp dras över en kam kan själva gnälla högt över, och demonisera, ateister och ateism.

Även här ser man ofta uttalade antirasister som inte kan hålla sig från att generalisera negativt.

Strunt är strunt…

Ingen är perfekt. På gott och ont har vi människor förmågan att generalisera och skapa mönster och grupper. Det är av godo för mänskligheten, men har också skapat sjuhelvetes mycket lidande i mänsklighetens historia.

Därför är det viktigt att vi som är antirasister visar vägar och möjligheter till en förändring. Stereotyper kan såra och döda. Glöm inte det. Det gäller även stereotyper mot vita eller män.

Som Gustaf Fröding skaldade:

”Men strunt är strunt och snus är snus, om ock i gyllne dosor, och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor.”

Kan man inte öppna munnen utan att dra alla afrikaner, muslimer, vita, män eller funktionshindrade över en kam, bör man fråga sig varför man överhuvudtaget ska öppna munnen.

Vi måste bli flera som visar på vägar mot en bättre värld, om inte ens vi antirasister kan sluta med generaliserandet och stereotyperna, vem ska då göra det?

Dela detta:

Dela detta:

Funkofobi

Dela detta:

Dela detta:

Olika etiketter för olika människor

Att kleta etiketter för politisk vinning

Alternativ medias roll

Dela detta:

Normal och onormal

Dela detta:

Dela detta:

T4

Julia Ceasar resonerar

Flyktingskäl

LSS-”fusket”

Sverigedemokraterna

Dela detta:

Dela detta:

”CP”

”Amerikaner”

”Vita och män”

”Religiösa” vs ”ateister”

Strunt är strunt…

Dela detta: