Kategoriarkiv: Artiklar

#näthat: Muslimska elever uppmanas ”äta fläsk och hålla käften, eller återvandra”

På den SD-kopplade, alternativa, mediebloggen Samhällsnytt är det högt i tak i kommentarsfälten. Fördomar, hat och kollektiv skuldbeläggning är snarare regel än undantag. Objektivt sett är kommentarerna extrema, men om kommentarsfältherrarna själva – oftast anonyma – får förklara sig så handlar det om ”kritik”. När ämnet är specialkost i skolan går tangentbordskrigarna i taket.


Vem som helst kan var som helst och hur som helst lufta sina åsikter på Internet. I kommentarsfält, i slutna och öppna Facebook-grupper och på diverse bloggar råder total anarki vad gäller det som skrivs. Vissa ämnen upprör mer än andra. Vi ska kika närmare på kommentarsfältet på en artikel i den SD-kopplade alternativa mediebloggen Samhällsnytt.

Anonyma människor vid tangentbordet har inte sällan falska föreställningar om att de är onåbara, att de kan skriva vad som helst utan att det får några konsekvenser. Det stämmer i stor utsträckning, men sådant som är olagligt IRL är det också på nätet. Många glömmer bort det. Och det innebär att du kan bli åtalad och dömd för saker du skriver på nätet som bryter mot lagen. Det går att spåra även anonyma konton, och det görs i allt större utsträckning.

Om vi kikar på Samhällsnytts kommentarsregler ser vi att kommentarer inte förhandsgranskas av bloggen. Det är inte tillåtet att hota eller uppmana till brott, och inte heller att hänga ut personuppgifter och/eller posta bilder på personer.  Vidare uppmanas de som kommenterar att använda ett vårdat språk, och att man ska hålla sig till artikelns ämne. Tydligen modereras kommentarsfälten av externa, ideellt arbetande moderatorer. Det finns också en varning om att om kommentarsreglerna inte följs kan kommentaren raderas eller redigeras. Vid återkommande överträdelser kan användaren bli avstängd från att kommentera.

I en nyligen publicerad artikel på bloggen, som handlar om specialkost i skolor går ”debatten” varm i kommentarsfältet. Vi ska ha med oss att specialkosten i skolorna har ökat kraftigt senaste åren. Det som efterfrågas av elever är kost som är laktos-, mjölk- och glutenfri, men även fläskfritt, vegetariskt och veganskt. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, t ex autism och ADHD, kan behöva anpassade måltider då de kan vara selektiva med vad de äter. De som skriver gör det med olika alias, och det raljeras över bokstavskombinationer, veganism och allergier. Det insinueras att det är påhitt. Men det som upprör allra mest är specialkost baserat på religion. Framför allt är det muslimska elever som pekas ut.

Jag har plockat ut några av kommentarerna till nämnda artikel. Många av kommentarerna förefaller bryta mot flera av Samhällsnytts kommentarsregler. Detta är skärmdumpar tagna direkt från bloggen.

Namnlös

Namnlös2

Namnlös3

Namnlös4

Namnlös5

Namnlös6

Namnlös7

Namnlös8

Namnlös9

Namnlös10

Namnlös11

Namnlös12

Namnlös13

Detta är ett axplock. Artikeln är relativt nypublicerad och tangentbordskrigarna kommer att fortsätta skriva kommentarer som förefaller bryta mot kommentarsreglerna. Men de tillåts finnas kvar, trots att Samhällsnytt påstår att de har personer som granskar kommentarer.

Samhällsnytt frånsäger sig juridiskt ansvar för vad kommentarsfältherrarna skriver. Att de externa, frivilliga granskarna tillåter kommentarer som strider mot kommentarsreglerna innebär att bloggen kan skippa dessa regler. Istället bör de ha en uppmaning på hemsidan: ”Skriv vad du vill”.

Näthat är vidrigt, oavsett vem som sitter och knappar på tangentbordet. Hot, mordhot, hat, kränkningar och kollektiv skuldbeläggning är ständigt pågående. Näthat innebär att mobbning och utfrysning aldrig tar paus, den är närvarande alla dygnets timmar.

näthatshälpen.se finns information om vad som är näthat, vad som gäller enligt svensk lag och hur du ska polisanmäla näthat.

Är ”etnicitet” det nya ”ras”?

I Sverige talar vi sällan om ”ras”. I andra länder, t ex USA, talas det bara om ”ras”, då man ska definiera människor. Det är sedan ganska länge klarlagt att indelning av människor i ”raser” tillhör historien. I Sverige använder vi oftast ordet ”etnicitet” när vi vill definiera människor utifrån ursprung. Men är det bättre? Har ordet ”etnicitet” ersatt ordet ”ras”? Svaret är både ja och nej.


Vi börjar med lite fakta angående begreppet ”ras”. Ordet har sitt ursprung i medeltidsfranskans ”race” och definieras som ”människor av gemensamt ursprung”,  tidigare ”razza” (”ras”, ”stam”, ”härkomst”, ”familj”). Etymologer bestrider att ordet har sitt ursprung i latinets ”radix” (”rot”), men att ordet kan ha haft betydelse vad gäller definitionerna ”stam” och ”nation”. Den moderna betydelsen, ”en av de stora indelningarna av människosläktet baserat på fysiska särdrag”, härrör från slutet av 1700-talet, närmare bestämt 1774. (Källa: Online Etymology Definition)

Kort historik om ”ras” och rasism

Under kommande århundraden gjordes många ”vetenskapliga” försök att definiera och klassificera s k rastyper. Man brukar tala om åren 1850-1945 som rasbiologins era. Under denna period rådde konsensus om hur människor skulle definieras och klassificeras utifrån biologiska faktorer.

Chart to describe Nuremberg Laws of 15 September 1935 and the respective regulation of 14 November 1935. The ”Nuremberg Laws” established a pseudo-scientific basis for racial identification. Only people with four non-Jewish German grandparents (four white circles in top row left) were of ”German blood”. A Jew was defined by the Nazis as someone who descended from three or four Jewish grandparents (black circles in top row right). In the middle stood people of ”mixed blood” of the ”first or second degree.” A Jewish grandparent was defined as a person who was ever a member of a Jewish religious community. Also includes a list of allowed marriages (”Ehe gestattet”) and forbidden marriages (”Ehe verboten”).

Begreppet ”ras” har gett upphov till företeelsen ”rasism”, som innebär att det finns en utbredd uppfattning om att vissa ”raser” är bättre och andra är sämre. I ljuset av detta har vi företeelserna ”rasbiologi”, ”rashygien” och ”eugenik”. Under rasbiologins era var det bland såväl forskare som gemene man nödvändigt att ”rasen” skulle hållas ren. Detta innebar i praktiken att människor från olika ”raser” skulle hindras att få barn. Detta säkerställdes främst i västerländska samhällen (och spred sig till kolonialimperierna och resten av världen) genom officiell lagstiftning eller social stigmatisering så långt in som på andra hälften av 1900-talet.

Exempel på s k raslagar i modern tid är apartheid i Sydafrika (1948 till början av 1990-talet) och de amerikanska raslagarna (som officiellt avskaffades under 1960-talet). Trots att s k raslagar har avskaffats innebär det inte att rasismen, och den strukturella diskriminering som följer med den, har upphört.

Vad är ”etnicitet”?

Vi börjar med lite fakta angående begreppet ”etnicitet”. Ordet härrör från senlatinets ”ethnicus” och grekiskans ”ethnikos”, som betyder ”av/för en nation/nationell”. Grekiskans ”ethnos” betyder ”grupp människor som bor tillsammans; nation, folk, stam”. (Källa: Online Etymology Definition)

Till skillnad från begreppet ”ras” är ”etnicitet” en definition och klassificering av människor mot bakgrund av kulturella och sociologiska faktorer, såsom språk, gemensamt och historiskt kulturarv och gemensamt ursprung. En folkgrupp, etnicitet, definieras utifrån kulturella, inte biologiska, särdrag. Kulturella särdrag innefattar språk, normer och värderingar som har sitt ursprung i ett specifikt samhälle, geografiskt område och/eller religion. (Källa: Thoughtco.com)

Med begreppet ”etnicitet” finns förutsättningar för människor att känna sig hemma i flera ursprung. Vi talar om svenskamerikaner, svenskkurder och svenska muslimer, svenska romer eller svenska judar. Det är också viktigt att skilja mellan en persons etniska tillhörighet och hens etniska bakgrund, eftersom en persons identitet och gruppgemenskap kan förändras över tid.

Genom historien har begreppets betydelse skiftat från biologi till socialt arv. Eftersom ”etnicitet” inte är avhängigt biologi innefattar t ex ”etniska svenskar” adopterade, invandrare och konvertiter.

Hundar kan definieras och klassificeras i ”raser”. ”Leading Breeds of Dogs” av F.E. Wright (1910) är hämtad från Webster’s New Illustrated Dictionary. Attribution: Attribution 2.0 Generic (CC BY 2.0)

Är ”etnicitet” det nya ”ras”?

Jag återkommer nu till frågeställningen i inledningen av artikeln:

Har ordet ”etnicitet” ersatt ordet ”ras”?

Jag svarade ”både ja och nej” på frågan. Anledningen till det är att många människor inte ser skillnad på begreppen. Medan ”ras” är avhängigt biologiska faktorer, så är ”etnicitet” avhängigt sociologiska och kulturella faktorer. ”Ras” är ett begrepp som gett upphov till ”rasismen”, vilken syftar till att hierarkisera människor utifrån biologiska förutsättningar. I begreppet ”etnicitet” innefattas andra faktorer, t ex språk, tradition, religion, geografiska områden och/eller ursprung.

Många är av åsikten att man kan undkomma anklagelser om rasism genom att byta ut ordet ”ras” mot ”etnicitet”. Detta stämmer inte. Det är nödvändigt att vi tar reda på de olika innebörderna av begreppet innan vi börjar använda oss av dem. Först därefter kan vi använda oss av uttryck som t ex ”etnisk svensk”. I det begreppet innefattas inte bara människor som ser ”typiskt svenska ut” (den gamla rasbiologin). Det är en falsk föreställning, i vilken vi har ersatt ordet ”ras” med ”etnicitet”.

Och ja, du är rasist om du uttrycker fördomar om andra etniciteter, diskriminerar mot bakgrund av etnicitet, eller har föreställningar om att vissa etniciteter är bättre an andra.

Så ja, för en del av oss är ”etnicitet” det nya ”ras”. Och det är inte ett dugg bättre.

Och nej, för en del av oss är ”etnicitet” inte det nya ”ras”. För de av oss som förstår skillnaden mellan begreppen är det helt OK att använda begreppet ”etnicitet”.

Problemet är att det är vanskligt att använda begreppet ”etnicitet” mot bakgrund av att många uppfattar ”etnicitet” som definition och klassificering av människor utifrån biologiska faktorer. Vi riskerar att ordet ”etnicitet” förbrukas. Hur löser vi det?

Genom mer folkbildning och upplysning.


Featured image attribution: J. C. Prichard: skulls from different races; 1826 Copyrighted work available under Creative Commons Attribution only licence CC BY 4.0 http://creativecommons.org/licenses/by/4.0/

Källkritik del 2: Analys av verktygen och av anklagelserna

På bibliotek runt om i landet hänger det en skylt med rubriken ”Källkritik för vuxna”. Denna skylt ger fem enkla råd för vad vi bör tänka på innan vi delar texter med mera på sociala medier. Men på sociala medier cirkulerar en artikel signerad Egor Putilov på Samhällsnytt. Skylten anklagas bl a för att ”hota” läsaren och för att utgöra ”propaganda”.

Kanske behöver vi källkritiskt granska såväl uppmaningen till källkritik som kritiken mot denna uppmaning?


Vi ska titta närmare på anklagelserna som jag talade om i den föregående artikeln ”Källkritik del 1: Angående anklagelser och analysverktyg”. Anklagelserna, framförda i en artikel på den alternativa mediebloggen Samhällsnytt, riktas mot en skylt som satts upp av några bibliotek för att uppmuntra till källkritik, går ut på att skyltens syfte är att ”hota” läsaren.

I artikeln läser vi även att den skulle påtala att förtal, hets mot folkgrupp och anstiftan till brott är olagligt, Enligt skribenten i Samhällsnytt ska skylten påstå att dessa olagliga handlingar vore något dåligt, fast det snarare handlar om äkta yttrandefrihet. Ställningstagandet som görs på skylten framställs i anklagelsen som om att det skulle stå i motsatsförhållande till yttrandefrihet i sig.

I första delen om källkritik redogjorde jag för två verktyg för källkritik. Dessa består av skylten ”Källkritik för vuxna”, samt häftet ”Källkritik”.

Så, hur ligger det egentligen till med dessa båda verktyg, och med kritiken mot det ena av dem?

Analys av skylten ”Källkritik För Vuxna”

Dess sju punkter är en enkel metod för att utvärdera om något är delbart eller inte. Punkterna är inte faktapåståenden, utan värderingspåståenden. Ett faktapåstående ingår dock, nämligen att det är olagligt att ägna sig åt hets mot folkgrupp, förtal, uppmaning till brott eller dylikt. En snabb googling visar att detta faktapåstående rent allmänt är korrekt. En lite längre studie av relevanta sajter och böcker kan ge en mer detaljerad bild av var gränserna går.

Att skylten har kommit upp på offentliga bibliotek torde härröra från berörda myndigheter. Ovan nämnda kritik uppger att det rör sig om Statens Medieråd, vilket dock inte framgår av själva skylten. Av dess finstilta framgår däremot författarens namn. Hon är IKT-pedagog (Information- och kommunikationsteknik) i ”Bibliotek och högskolepedagogik” på Högskolan Kristianstad.

Finns det rent källkritiskt något att anmärka på skylten? Detta torde skilja sig åt mellan de båda modellerna. Utifrån häftets modell finns det inget att anmärka på skylten. Dock finns fog för påpeka att den saknar en del perspektiv som finns med i häftet som kanske borde finnas med här också. Om vi istället utgår från skyltens modell så finns det däremot en potentiell invändning som den kan rikta mot sig själv: Vill en person som läser skylten att hens vänner ska förknippa hen med en svensk högskola, alternativt med en svensk myndighet, och med de världsbilder som kan förekomma på en sådan? Tja, det beror ju på vilka vänner hen har. Vad har de för inställning till högskolor och myndigheter, skulle just dessa personer kunna ta anstöt av att hen delar från en sådan källa? Hur det nu än må vara med detta så är det i vilket fall orimligt att anklaga skylten för att ”hota” läsaren eller att vara emot yttrandefrihet.

Analys av häftet ”Källkritik” av Peter Olausson

Häftet ”Källkritik” utgör med sina fem kriterier och nio steg ett mer nyanserat analysverktyg än skyltens sju punkter. Men i och med att det är längre och mer nyanserat så krävs mer energi för att använda det. Skylten är enklare, på gott och ont.

Häftet har ett vuxnare tilltal än skylten, vilken trots att den har ”för vuxna” i titeln, har ett tilltal som kan uppfattas som att den talar ner till läsaren. De faktapåståenden som görs i häftet är, precis som på skylten, lätta att kolla upp att de stämmer. Häftet avslutar dessutom med en gedigen lista på lästips.

Angående ”tendens” enligt häftet och ”tänk” enligt skylten så kan vi konstatera att Peter Olausson har varit aktiv i föreningen VoF (Vetenskap och folkbildning). Ett par år efter att han publicerade sin artikel om källkritik blev han föreningens riksordförande. Detta är inte något problem utifrån häftets modell. Utifrån skyltens modell torde det inte heller vara något problem för en genomsnittlig läsare, men precis som med skylten så är frågan vilka vänner läsaren har.

VoF arbetar mot kvacksalveri och mot pseudovetenskap, och delar varje år ut prisen ”Årets folkbildare” och ”Årets förvillare”. Säkerligen kan anhängare av någon lära eller grupp som blivit stämplad som det ena eller andra tycka illa om det. Detta kan leda till man förkastar material från VoF. Om du har en vän som försörjer sig på homeopati eller på kristallhealing så innebär detta att din vän har anledning att ta illa upp om du ifrågasätter hens försörjning eller om du respekterar material från en förening som ifrågasätter hens försörjning. Detta innebär i sin tur att du har sociala, men däremot inte vetenskapliga, skäl att betrakta hälsoeffekterna av homeopati respektive kristallhealing  som vore de vetenskapligt bevisade.

(För övrigt: Angående tendens kan det även vara på sin plats med en liten parentes om min egen tendens – jag satt själv i VoF:s riksstyrelse samtidigt som Peter Olausson var riksordförande, vilket kan tänkas innebära att jag inte är helt opartisk.)

Analys av kritiken mot skylten

När en artikel anklagar en enkel skylt om källkritik för att ”hota” samt insinuerar att den skulle vara mot yttrandefrihet kan det vara läge att dra öronen åt sig. Detta torde innebära märkvärdiga uppgifter och polariserat mottagande, som i sig inte behöver innebära att de skulle vara felaktiga. Däremot innebär det att vi behöver tänka efter lite extra istället för att låta oss svepas med i upplevelsen.

Låt oss börja med att kolla upp vilka som står bakom artikeln. Den är publicerad på ”Samhällsnytt”, och är skriven av ”Egor Putilov”. Namnen antyder att det rör sig om en bred tidskrift om samhällsfrågor, respektive om en man med invandrarbakgrund. Denna bild förstärks när vi går vidare till att kolla upp vad sajten skriver om sig själv och om sin skribent.

Samhällsnytt sammanfattar sig själv enligt följande: Samhällsnytt tar ett brett publicistiskt grepp. Vi specialbevakar de områden där etablissemangsmedia uppvisar underlåtenhetsförsyndelser, men fokuserar också brett på allmän nyhetsjournalistik. Dessutom gör vi regelbundet granskande och grävande filmreportage”.

Bloggen presenterar Putilov: han har tidigare arbetat som frilansjournalist för Aftonbladet, Expressen, SvD, SR och andra medier. Han har arbetat som asylhandläggare på Migrationsverket och som tjänsteman i Riksdagen. Så långt så bra. Vi får också veta att det tydligen finns en enskild centerpartist som säger sig uppleva honom som ett stort hot, vilket dock knappast förtar helhetsintrycket. Allt som allt låter det ju jättebra. Presentationerna av andra medarbetare innehåller dock ett par ledtrådar i annan riktning, men låt oss först ta en titt på sajtens framsida.

En snabb genomgång av rubrikerna på bloggens förstasida (onsdagen den 27:e november 2019) visar sig innehålla bland annat hyllningar till president Trump, anklagelser mot skolväsendet om att dyrka Greta Thunberg. Här finns påståenden om att gäng av romska tiggare överfaller svenska studenter på deras skolavslutning och insinuationer om att förra riksdagsvalet inte gick rätt till.

Sistnämnda artikel visar sig gå in för att EU-kommissionen ska räknas som ”främmande makt” och att denna genom att falskeligen måla upp ett klimathot skulle ha manipulerat inför valet så att Miljöpartiet skulle ha fått oförtjänt många röster. Förutom hyllningen till Trump så är samtliga dessa artiklar skrivna av just Putilov. Bloggens presentation av den politiske chefredaktören, tillika ansvarige utgivaren, indikerar att Samhällsnytt i själva verket är den ökända högerextrema publikationen ”Avpixlat”, fast med nytt namn. En snabb googling på Putilov visar att även han har bytt namn. Ganska många gånger, till och med.

Så, vem är då denne Egor Putilov? Eller Yuri Popov som han egentligen (?) heter? Eller var det Alexander Yarovenko, Tobias Lagerfeldt, Martin Dahlin eller kanske Alexander Fridback? Dessa är de 6 alias på Putilov som jag har kunnat finna.

Tja… Framför allt så har han tidigare varit anställd av Sverigedemokraterna, samtidigt som han indirekt fått miljontals kronor överförda till sig från Ryssland. Som anställd av SD:s rikskansli ägnade han betald arbetstid åt att skriva bedrägliga debattartiklar utifrån diverse förfalskade avsändare. När sverigedemokraten Kent Ekeroth fick en debattartikel publicerad så fick Ekeroth svar på tal i form av ett polemiskt debattsvar vilket knappast någon torde sympatisera med. Detta debattsvar, vilket gick under rubriken ”Ge asylsökande och papperslösa rösträtt”, påstod sig komma från en volontär från ”Refugees Welcome” – men kom i själva verket från Putilov.

Slutord

Så, vad kan vi då lära oss av detta? Främst att källkritik förvisso är viktigt. Men även att det är viktigt att vi finslipar våra verktyg för källkritik. Dels för att de ska fungera så bra som möjligt, och dels för att undvika att ha svagheter vilka de som ogillar källkritik som sådant kan hugga på i syfte att misstänkliggöra källkritik som sådant och att bygga upp filterbubblor där de som dragits in kan bli allt mer avskärmade från omvärldens kunskap.

Detta om analysen av verktygen och av anklagelserna. En beskrivning av analysverktygen finner du i ”Källkritik del 1: Angående analysverktyg och analysverktyg”.

Systematiska mätfel i NTU

Det finns två centrala källor när det gäller våldsbrottsligheten i Sverige – kriminalstatistiken över våldsbrott och Socialstyrelsens statistikdatabas över vård för våldsskador.

Därutöver finns NTU – Nationella Trygghetsundersökningen – en årlig brottsofferstudie baserad på intervjuer med ett urval personer i Sverige.

Det handlar om ”självrapporterad utsatthet” – personerna får själva uppge om de har utsatts för brott. Ingen kontroll av uppgifterna görs.

Ett centralt motiv att göra denna studie är att få en bild av det s k mörkertalet – de brott som aldrig polisanmäls.

Därför är det också en smula komplicerat att granska denna studie – den handlar ju om sådant som inte finns registrerat någon annanstans.

En kategori frågor handlar om misshandel.

Den första grafen ger antalet självrapporterade fall av misshandel 2009 – 2016. Ökningen är dramatisk – från 381 000 fall 2009 till 711 000 år 2016.

Men det finns ett avgörande problem med siffrorna från NTU
I genomsnitt en tredjedel av alla händelser uppgavs vara polisanmälda. Men om vi nu jämför med det faktiska antalet polisanmälda fall av misshandel så är skillnaden mycket stor.

2016 var antalet som uppgavs vara polisanmälda mer än dubbelt så högt som kriminalstatistikens korrekta siffror.

Denna diskrepans sätter frågetecken kring alla siffror från NTU. Att den kraftiga ökningen inte heller motsvaras av en ökning från sjukvårdsdata och kriminalstatistiken understryker att en viss försiktighet bör iakttas när det gäller NTU:s siffror.

Men det är inte bara kriminalstatistiken som ger oss en varningsflagga inför siffrorna i NTU. Även när det gäller antalet personer som fått vård för våld så finns det frågetecken.

Var fick 43 000 människor vård?

Förra året var det 56 000 personer som sökte vård för skador av våld. Det är i alla fall det resultat som NTU presenterade i sin årliga rapport.

Antalet personer som uppgav att de utsattes för misshandel under åren 2009 – 2018 ökade kraftigt. Från 174 000 år 2009 till 285 000 förra året.

Ett antal av dessa personer uppger att de hade uppsökt vård för skador av detta våld. Men det finns ett avgörande problem med dessa siffror.

Om vi jämför med Socialstyrelsens statistikdatabas över antalet personer som fått vård för våld* så ser vi en stor skillnad.

Drygt 12 000 fick förra året vård för våld enligt Socialstyrelsen, men enligt NTU var det 4,5 gånger så många eller drygt 43 000 fler.
Denna diskrepans är genomgående för alla redovisade år.
Var fick dessa människor vård egentligen?

* Socialstyrelsens Statistikdatabas ger antal personer som fått vård för våld (diagnoskoder X85-Y09) i slutenvård (inlagda på sjukhus) och/eller specialiserad öppenvård.

Källa: Kriminalstatistiken & NTU (BRÅ) samt Socialstyrelsens Statistikdatabas.

Rättsliga ställningstaganden nödvändiga vid asylprövning

Migrationsverket prövar dagligen asylansökningar. För att göra det krävs underlag för att göra enhetliga och rättssäkra bedömningar. Om det uppstår en varaktig förändring i ett land varifrån många asylsökande kommer finns det fog för att göra ett nytt rättsligt ställningstagande.


Vad är det då som ligger till grund för hur det rättsliga ställningstagandet ser ut? Det är nödvändigt att aktuell information används. Migrationsverkets biträdande rättschef Carl Bexelius säger att rättsavdelningen har en pågående dialog med verksamheten.  Jurister på rättsavdelningen har nära samarbete med  verkets analytiker som följer händelseutvecklingen i olika länder.

Juristerna och analytikerna gör tillsammans en lista på prioriterade länder och en tidsplan för att formulera en ny landrelaterad rättslig styrning.

Om vi kikar på Syrien, så gick det till som så att man vid senaste ställningstagandet sattes en arbetsgrupp på att gå igenom ett flertal syriska ärenden. Det som arbetsgruppen tittade på var t ex vilka skäl de asylsökande angav, och om handläggarna hade ställt alla nödvändiga frågor under utredningen.

Per Adolfsson, verksamhetsexpert, utvecklar fallet Syrien:

”Vi kunde se att en stor del av de asylsökande från Syrien var och är ensamstående kvinnor eller kvinnor med barn. Då behöver asylprövningen fokusera på frågor som rör kvinnors och barnfamiljers situation och det rättsliga ställningstagandet måste lyfta upp och synliggöra den gruppen.” (Källa: Migrationsverket)

Asylsökare kommer till Sverige från mer än 100 länder. Rättsliga ställningstaganden tas bara fram för några av dessa. Det beror på hur många asylsökande som kommer från berört land eller då det finns behov av en tydlig information. Till sin hjälp i utredningarna har handläggarna, förutom rättsliga ställningstaganden, tillgång till en omfattande databas med landinformation. Landinformation innehåller mer fakta och fler detaljer än rättsliga ställningstaganden.

Carl Bexelius utvecklar:

”När vi fattar beslut i asylärenden har vi krav på oss, både utifrån EU:s regelverk och asylprocedurdirektivet, att använda oss av uppdaterad och specifik landinformation. Däremot finns inga regler om att vi måste ha rättsliga ställningstaganden.” (Källa: Migrationsverket)

När uttalanden om säkerhetslägen görs är det nödvändigt att ha gjort en framåtsyftande riskbedömning, dvs vilka är riskerna för en sökande som återvänder.

I särskilda fall kan Migrationsverket besluta om utvisningsstopp, alternativt pausa utredningen av asylansökningar. Detta kan bero på att det inte är möjligt att göra en framåtsyftande riskbedömning, mot bakgrund av t ex att en diktator avsätts eller en statskupp genomförs.

Ett aktuellt exempel är Hassakah-provinsen i norra Syrien. Det går för närvarande inte att göra en framåtsyftande riskbedömning gällande personer från den provinsen. Därför kan man inte verkställa av- eller utvisningsbeslut dit.

Ett alternativ till rättsligt ställningstagande är att rättschefen skriver en rättslig kommentar. Det görs i de fall det är mer brådskande att kommentera säkerhetsläget i ett land. Rättsliga kommentarer syftar till att snabbt ge verket stöd, i de fall det inte är möjligt att avvakta den ordinarie, långsammare processen som sker innan ett rättsligt ställningstagande. Rättsliga kommentarer kan också göra då det ännu inte går att utfärda rättsliga ställningstaganden, beroende på att situationen i ett land är oförutsägbar.

Ett exempel på en rättslig kommentarer finns här:

Rättslig kommentar angående den senaste konfliktutvecklingen i nordöstra Syrien – SR 30/2019

Rättsliga ställningstaganden är inte juridiskt bindande. De är:

”generella rekommendationer om tillämpningen av lagar och förordningar inom Migrationsverkets verksamhetsområde. Ställningstagandena tas fram i syfte att åstadkomma en enhetlig och likformig rättstillämpning inom verket. Verkets personal bör följa dem i rättstillämpningen.” (Källa: Migrationsverket)

Källa:

Migrationsverket: Så arbetar Migrationsverket med rättsliga ställningstaganden

”Bevisat av forskare”?

Många personer gör faktapåståenden som låter osannolika, tillsammans med till exempel: ”forskningen säger…” eller: ”detta är bevisat av forskare”. Dessa debattörer verkar förlita sig på att åhörare inte ska lyssna med källkritiska öron, och att ingen kommer bry sig om att fråga ut dem om det finns tillräckligt stöd till deras påstående. Hur kan det vara så att orden ”forskare” och ”forskning” används så lättvindigt?


Varje person kan lära sig att bli bättre på att hålla uppe sin vaksamhet när man lyssnar på debatter, och när man läser texter från politiker, reportrar eller bekanta. En beredskap krävs för att hjärnan ska lägga märke till när osannolika, obekräftade uttalanden görs, vilka faktiskt kräver djupare granskning och att man läser dessa forskares egna ord om vad de skrivit i sin forskning. Man bör inte anta att vad som sagts eller skrivits i debatten är absolut, universell sanning – bara för att någon nämnt det magiska trumfkortet ”forskare har bevisat detta”. Lita inte automatiskt på vad du läser eller hör. Be personen som gjort sakpåståendet att visa upp källan och att den bevisar att det finns pålitliga, trovärdiga vetenskapliga belägg som stöd.

Varje människa måste inte bli expert på alla vetenskapliga områden. Därför är det roligt att Nature och andra vetenskapliga tidskrifter och bloggare har publicerat en ny och mycket läsvärd artikel som tjugofem olika forskare har skrivit tillsammans. Texten är på engelska, men är mycket nyttig att försöka lära sig av, för att du ska få bättre kännedom om olika principer och tumregler som är viktiga att ha för att tolka vad som påstås om vetenskap. Det är väl värt att du tar dig tid att översätta de svåra ord du inte förstår, för att du ska kunna förstå sammanhanget och ta till dig av lärdomarna som förmedlas.

Klicka på gröna rutan för att förstora den, om du vill läsa sammanfattande rubrikerna.

En av de deltagande forskarna, Andy Oxman, skriver tips till alla som någonsin kommer försöka hänvisa till forskningsupptäckter i sina politiska debatter: ”Om du vill undvika att sprida felaktiga uppfattningar, tänk extremt noggrant på exakt hur och vad du egentligen skriver.”

Varje beskrivning av upptäckta företeelser och uppmätta effekter i forskning måste göras försiktigt och korrekt för att ingen ska överskatta, underskatta eller missförstå forskarnas slutsatser om sin forskning. Du själv och alla som läser vad du skriver ska kunna förstå hur pålitlig texten i vetenskapliga rapporten egentligen är, varför de nya rönen är relevanta och vad författarna anser de ska kunna användas till.

Varje gång du läser eller hör svepande hänvisningar till ”forskning” – väck din hjärna så att den uppmärksammar och bedömer vad det är som påstås. Analysera vilken källa som används och hur den används som belägg. Finns det trovärdighet, pålitlighet och relevans som otvetydigt stöder påståendena? Var alltid redo att avbryta och fråga ut de som slänger sig med påståenden som hänvisar till ”forskare har bevisat”. Går det att dra exakt de politiska poängerna utifrån den källa som politikern har hänvisat till?

Källor:

Poynter: ‘Not all evidence is created equal’: project develops principles for reporting on claims about policy impact

nature: Key concepts for making informed choices

Källkritik del 1: Angående anklagelser och analysverktyg

På bibliotek runt om i landet hänger det en skylt med rubriken ”Källkritik för vuxna”. Denna skylt ger fem enkla råd för vad vi bör tänka på innan vi delar texter med mera på sociala medier. Men på sociala medier cirkulerar en artikel signerad Egor Putilov på Samhällsnytt, där skylten anklagas bland annat för att ”hota” läsaren och för att utgöra ”propaganda”. Kanske behöver vi källkritiskt granska både uppmaningen till källkritik och kritiken mot denna uppmaning?


Detta kommer jag nu att göra som två delar. Först denna vilken i korthet presenterar två analysverktyg för källkritik, och därefter en som i korthet analyserar dels de båda verktygen och dels den ovan nämnda kritiken mot bibliotekens skylt.

För att kunna göra en nyanserad källkritisk granskning behöver vi ett verktyg för källkritik. Eller ännu hellre två verktyg, så att vi lättare kan använda dessa både till att granska sig själva och till att granska varandra. Som det ena verktyget kommer jag att använda just skylten ”Källkritik för vuxna”. Som det andra verktyget kommer jag att använda häftet ”Källkritik” av Peter Olausson från föreningen Vetenskap och Folkbildning. Skylten finns att läsa här bredvid, och häftet finns att läsa online i tidskriften Folkvett. Nedan följer en kort genomgång av de båda modellerna.

Källkritik_på_Internet_för_vuxna_(Source_criticism_for_grown-ups)

Första verktyget: Skylten ”Källkritik För Vuxna”

Skylten har sju stycken textrutor. De första fem har blå bakgrund, och deras respektive rubrik innehåller ett enda ord. De båda sista har röd bakgrund, och deras respektive rubrik är på flera ord vardera. Skyltens text i dess helhet är som följer:

SE Du ser en kittlande rubrik på Facebook eller Twitter. Nu kliar det i dela-fingret. Andas lugnt och följ dessa enkla steg.

LÄS Först och främst: Läs alltid hela texten! Vilka fakta förekommer? Hur är texten tänkt att påverka? Vem/vilka står bakom budskapet?

SÖK Det finns så gott som alltid något googlingsbart. Lägg några minuter på att kolla upp fakta. Ont om tid? Kolla åtminstone Wikipedia.

TÄNK Vilken människosyn/samhällssyn/världsbild speglar rubriken och texten? Vill du att dina vänner ska förknippa dig med den?

DELA Bra jobbat! Nu har du gjort ett genomtänkt beslut. Du står för det du delar.

VAD DU INTE BÖR DELA Hets mot folkgrupp, anstiftan till brott, förtal och hot är åtalbart. Ingen ”yttrandefrihet” gör det tillåtet att bryta andra lagar.

DEN KORTKORTA VERSIONEN Tänk innan du delar.

Andra verktyget: Häftet ”Källkritik”

Häftet lyfter fram dels fem kriterier och dels nio steg till källkritik på nätet. Häftet i dess helhet finns att läsa i Folkvett nummer 1/2017. Nedan följer en mycket kort sammanfattning först av de fem kriterierna och sen av de nio stegen.

De fem kriterierna är äkthet, närhet, beroende, urval och tendens.

  1. Äkthet: Är källan vad den utger sig för att vara?
  2. Närhet: Är källans faktapåståenden något som källan själv sett, eller bara något som hen hört på omvägar?
  3. Beroende: Är två källor oberoende av varandra, eller bygger den ena på den andra?
  4. Urval: Vilka källor har källan tillgång till, vilka källor saknar källan tillgång till? Vilka har lyfts fram, och vilka har ignorerats?
  5. Tendens: Är källan färgad av någon särskild förförståelse eller agenda?

Ett exempel på dessa fem kriterier i praktiken: Adam och Bertil säger att ett pågående gräl mellan Carl och Daniel beror på att Carl har stulit Daniels mobiltelefon. Själva säger de sig vara neutrala åskådare som inte känner de inblandade utan bara råkade se vad som hände.

Är det då så att Adam och Bertil talar sanning om att de inte känner de inblandade utan bara är neutrala åskådare (äkthet)? Stämmer det att de själva såg det inträffade, eller har de bara hört någon annan säga det (närhet)? Om Adam såg stölden, såg Bertil också stölden eller har han bara hört om den av Adam (beroende)? Var de med från början, eller är det som de såg bara en liten del av ett större händelseförlopp – kanske ett där mobilen var Carls och Daniel tog den, men Adam och Bertil råkade komma in just när Carl tog tillbaka den (urval)?

Är det möjligen så att Adam och Bertil har någon förförståelse eller fördom som färgar deras tolkning av de händelser som de ser? Alla har en förförståelse som färgar dem i viss mån. Det innebär inte att de nödvändigtvis har fel, men vi bör vara medvetna om vad den är och hur den påverkar dem.

Nu över till de nio stegen. Dessa är:

  1. Vem står bakom? (Seriös? Clickbait? Välförtjänt gott eller dåligt rykte?)
  2. Vem står bakom, egentligen? (Och var har #1 fått informationen ifrån?)
  3. Vad står det, egentligen? (Kolla det finstilta! Stämmer ens rubriken med brödtexten?
  4. Går uppgifterna att kontrollera? (Finns det oberoende källor?)
  5. Vad visar kontrollen? (Stämmer de olika källorna i #4 med varandra?)
  6. Hur ”märkvärdiga” är uppgifterna? (Är det som påstås rimligt? Eller görs långtgående påståenden utifrån svag eller obefintlig bevisning?)
  7. Vilken uppmärksamhet får källan? (Tar folk ställning för eller emot utifrån upprördhet och flockmentalitet?
  8. När skapades källan? (Kolla datum.)
  9. Bildgoogla! (Fake news använder ofta stulna bilder från helt andra sammanhang.)

Detta om de båda analysverktygen i sig. Analys av de båda verktygen och av kritiken mot dem kommer i nästa artikel: ”Källkritik del 2: Analys av verktygen och av anklagelserna”.

SD: Bara svenskar får låna böcker

SD vill utreda huruvida enbart svenskar ska få låna böcker på våra bibliotek. Även nordiska medborgare och studenter är välkomna. Motionen är ett svek mot allt vad integration står för. SD anser att nyanlända ska fråntas möjligheten att bl a låna böcker på våra bibliotek. Förslaget strider mot grundlagen som den är formulerad idag.


Riksdagens motionstid för hösten 2019 är över. SD har lagt en motion som, om den skulle vinna laga kraft, skulle vara ett gigantiskt slag mot integrationen. Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse, signerad Aron Emilsson, Angelika Bengtsson, Jonas Andersson i Linköping och Cassandra Sundin innehåller förslag på att lagstifta om att nyanlända ska nekas olika tjänster på biblioteken.

Ursprung är avgörande för SD

De som inte omfattas av begränsningarna på biblioteken är medborgare (inklusive våra nationella minoriteter), nordiska medborgare, utländska studenter och eventuellt inte heller turister.

Vi saxar följande stycke ur motionen:

”De svenska biblioteken är en verksamhet som är solidariskt finansierad av svenska folket och riktar sig av naturliga skäl primärt mot svenska medborgare. Bibliotekens verksamhet är medborgare och samhället till gagn, men utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet ska naturligtvis kunna nekas tillgång till bibliotekens tjänster. Sverigedemokraterna anser av princip att tillgängligheten till samhällets välfärdstjänster först och främst ska inrikta sig på och tillfalla svenska medborgare.” (Källa: Riksdagen.se)

”Biblioteken ska däremot kunna neka utländska medborgare som inte har rätt att vistas i landet vissa tjänster kopplade till personnummer, exempelvis boklån. Vilka tjänster och vid vilka tillfällen detta ska gälla bör en utredning se över.” (Källa: Riksdagen.se)

I andan av SD-styrda Sölvesborgs avlägsnande av böcker på andra minoritetsspråk än svenska från skolbiblioteken vill nu SD lagstifta om att begränsa människors tillgång till vissa bibliotekstjänster med annat modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken. SD vill se en översyn av Bibliotekslagen, och då exkludera litteratur på andra modersmål än svenska, förutom de nationella minoritetsspråken:

”Sverigedemokraterna stödjer till fullo att särskild uppmärksamhet riktas mot de nationella minoritetsspråken och till personer med funktionsnedsättning. Däremot anser vi inte att gruppen personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken bör vara en prioritet för det svenska biblioteksväsendet. Vi konstaterar att denna grupp är mycket omfattande och att det kan bli oerhört kostsamt och ansträngande för biblioteken att på ett trovärdigt sätt uppnå denna målsättning, särskilt efter de senaste årens omfattande immigration”. (Källa: Riksdagen.se)

Låna böcker? Bara med svenskt personnummer

SD skjuter in sig på dels bibliotekstjänster, och dels på vilka grupper som ska, och inte ska, prioriteras i Bibliotekslagen.

Vän av ordning vill understryka att den viktigaste bibliotekstjänsten alla kategorier är att låna böcker. SD menar att för att få låna böcker måste man ha ett svenskt personnummer.

I motionen skriver de att människor som inte har rätt att vistas i landet ska begränsas i sitt nyttjande av vissa bibliotekstjänster.

I motionen skriver de att Bibliotekslagen ska ändras så att de prioriterade grupperna som ska ges särskild uppmärksamhet är personer med funktionsnedsättning och personer som ingår i de nationella minoriteterna. I nuvarande lagstiftning är personer med annat modersmål än svenska utöver de nationella minoritetsspråken. Dessa människor ska alltså inte längre ägnas särskild uppmärksamhet.

Är detta inte att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?

Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung? (Svar kommer sist i artikeln)

SD motiverar sitt ställningstagande med att människor som betalar skatt i Sverige också ska kunna ta del av välfärden. Av någon anledning ser de bibliotek som välfärd.

I en intervju med Biblioteksbladet motiverar en av motionsskrivarna, tillika SD:s kulturpolitiska talesperson, Aron Emilsson, motionen om bibliotekstjänsternas begränsningar för icke-svenskar så här:

”Det är delvis en principiell inställning. Om man ser biblioteken som en del av den skattefinansierade välfärden finns det en rimlighet att se vilka grupper som inte är med och solidariskt finansierar systemet och knyta vissa beställningar och utlåningar till medborgarskapet”. (Källa: Biblioteksbladet)

Emilsson menar att SD vill utreda huruvida personer med uppehållstillstånd eller som är i Sverige för att arbeta ska innefattas av begränsningarna i bibliotekstjänsterna.

Det är fundamentalt att fråga SD varför rätten till bibliotekstjänsterna ska knytas till medborgarskapet, trots att medborgare som inte betalar skatt och personer med uppehållstillstånd kan betala skatt. På den frågan svarar Emilsson:

”Vi har skrivit i generella termer. Vi vill se vilka tjänster och vilka tillfällen som kan bli aktuella. Vi vill tillsätta en utredning kring detta”. (Källa: Biblioteksbladet)

SD:s motion försvårar integrationen av nyanlända. Möjligen kommer även utländsk arbetskraft att påverkas.

SD:s budskap är tydligt, och samtidigt inkonsekvent. SD välkomnar inte människor med annat ursprung till Sverige.

SD:s motivering haltar:

Medborgare som inte betalar skatt ska kunna nyttja vissa bibliotekstjänster, medan personer med uppehållstillstånd som betalar skatt kan komma att begränsas.

Människor med annat ursprung, utom nordiska medborgare, och modersmål än svenska eller något av de nationella minoritetsspråken ska diskrimineras.

Sverigedemokraterna motionerar nu om att ändra vår lagstiftning på ett sätt som skulle medföra statssanktionerad diskriminering och därmed strida mot vår grundlag. En grundlag som i sig enbart kan ändras med två omröstningar med två tredjedelars majoritet, med ett val emellan.

Den delen av grundlagen är 1 kap. 2 §, femte stycket regeringsformen:

”Det allmänna ska verka för att alla människor ska kunna uppnå delaktighet och jämlikhet i samhället och för att barns rätt tas till vara. Det allmänna ska motverka diskriminering av människor på grund av kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig eller religiös tillhörighet, funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller andra omständigheter som gäller den enskilde som person.” (Källa: Riksdagen.se)

Jag vill avsluta med att svara på den avgjort viktigaste frågan i sammanhanget, den jag ställde i mitten av denna text:

”Vad är att göra skillnad på människor mot bakgrund av deras ursprung?”

Rasism.


Källor:

Riksdagen: Motion 2019/20:338 Bibliotek i tradition och förnyelse

Biblioteksbladet: SD: ”Utred boklån endast till medborgare”

 

Studiebidrag för invandrare

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få studiebidrag som de inte är berättigade, till exempel nu senast från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar att antingen sökanden själv eller hens barn måste arbeta i Sverige. Dessutom finns fler särskilda villkor för utländska medborgare som helt eller delvis måste uppfyllas. Katerina Magasin har inte några källor som styrker det de påstår


Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Persson beskriver att förfarandet har ”satts i system”:

”Den arbetssökande EU-medborgaren kommer till Sverige och registrerar sig hos Skatteverket för att få ett samordningsnummer som är ett tillfälligt personnummer. Nästa steg är att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och börja söka arbete. Det kan också vara så att personen kommer direkt till Sverige och har redan ett arbete och jobbar och ansöker om samordningsnummer på dessa grunder att hen har ett arbete, därmed får personen uppehållsrätt.

Det existerar idag ett antal oseriösa företag som ger anställning på pappret mot betalning, för att det ska se ut som om migranten har fått ett arbete. När migranten väl har fått en anställning ansöker man om barnbidrag för deras barn utomlands. Svenska myndigheter kontrollerar sedan uppgifter med det landet där barnen är. Det kan ta upp till två år eller längre för att EU-medborgaren får rätt att få barnbidrag i ett annat EU-land till sina barn. Reglerna är lika i hela EU, men enligt källan söker sig människor medvetet till de länder som de vet ger höga bidrag – och som därmed kan kompensera lägre bidrag i migranternas egna länder. Som just Sverige.

När EU-medborgaren fått sitt svenska personnummer är det dags att gå på möte med Försäkringskassan med tolk för att ansöka om barnbidrag. Om ansökan blir godkänd och personen har ett samordningsnummer/svenskt personnummer, betalas barnbidraget ut retroaktivt från det datumet individen registrerades i Sverige. Om Försäkringskassan får information från det andra EU-landet att de betalar ut för lite barnbidrag så kommer svenska staten att kompensera upp till svensk nivå. Det kan i reda pengar betyda ett rejält ekonomiskt tillskott. Om vi till exempel ser på den ekonomiska situationen i Rumänien så var barnbidraget runt tio euro per barn 2014, alltså 100 svenska kronor. Dessa 100 kronor räknas ifrån och svenska staten fyller på upp till svensk norm.” (Källa: Katerina Magasin)

I artikeln påpekar Persson att

”Efter att barnen har fyllt 16 år får de rätt till att ansöka om CSN-stöd, det vill säga sk studiebidrag. Det betalas ut tills  barnen är klara med gymnasiet, med en maximal ålder på 21 år.”

Eftersom Persson enbart valt att kontakta Försäkringskassan har Motargument, förutom att kontakta Försäkringskassan, kontaktat Centrala studiestödsnämnden (CSN). Vi formulerade ett par frågor om vad som gäller för svenskt studiestöd för EU-medborgare. Vi fick svar från CSN:s verksjurist Annika Åhlin.

Skärmdump från mailet från CSN.

(Text i fet stil är våra frågor och text i kursiv stil är CSN:s svar).

Utifrån frågeställningarna uppfattar jag att det är studiehjälp i form av studiebidrag som frågorna gäller, dvs. det bidrag som kan lämnas till en studerande som bedriver heltidsstudier på gymnasienivå till och med vårterminen det år hen fyller 20. I punkten 1 – 4 beskriver jag kortfattat vad som gäller för bl.a. utländska medborgare och reglerna kring studiebidrag. Den länkade artikeln verkar dock handla om en viss kategori studerande, de som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, varför jag också kort beskriver vad som gäller för den gruppen studerande.

1. När betalas studiebidrag ut för barn och deras familjer som kommer till Sverige från utlandet? Vilka skillnader (om några) finns mellan EU-medborgare och icke-EU-medborgare?

En utländsk medborgare ansöker om studiebidrag från CSN och behöver uppfylla särskilda villkor för att kunna få studiebidrag. En EU/EES-medborgare eller en medborgare i Schweiz har fler möjligheter att uppfylla villkoren än medborgare från ett annat land, s.k. tredjeland. En tredjelandsmedborgare behöver normalt ett giltigt uppehållstillstånd för att han eller hon ska ha rätt till studiebidrag. Bara vissa uppehållstillstånd ger rätt till svenskt studiestöd. För en EU/EES medborgare är det enklare att uppfylla villkoren, exempelvis kan det vara tillräckligt att personen arbetar i Sverige i en viss omfattning för att hen själv eller hens barn har rätt till studiebidrag.

På CSN:s webbplats finns mer detaljerad information vilka villkor medborgare i EU/EES eller i Schweiz behöver uppfylla för att få studiebidrag för studier i Sverige, se exempelvis rubriken Arbete i mindre än 2 år och rubriken Anhörig till person som arbetar i Sverige: https://www.csn.se/…/sve…/inom-eu-ees-eller-schweiz.html

2. Finns det några situationer/omständigheter där studiebidrag betalas ut retroaktivt? För hur lång period kan det ske, i så fall? Finns, i så fall, statistik på hur många som får studiebidrag retroaktivt och samtidigt är inflyttade? Finns, i så fall, statistik på hur många från andra EU-länder som får studiebidrag

Studiebidrag kan lämnas från och med det kvartal en studerande fyller 16 år till och med vårterminen det år hen fyller 20. En utländsk medborgare kan ansöka i efterhand om att få studiebidrag för studier i Sverige för ett tidigare läsår om hen redan då uppfyllde villkoren. För att kunna få det sökta bidraget behöver hen under det läsåret dels uppfylla något av de särskilda villkoren för utländska medborgare för att ha rätt till studiebidrag, dels uppfylla de villkor som alla, oavsett medborgarskap, behöver uppfylla. Exempelvis ha varit heltidsstuderande och ha läst en utbildning på gymnasienivå som ger rätt till studiebidrag.

En studerande som vill ha studiebidrag för att hen läser utomlands behöver ansöka om studiebidraget inom en viss tid. För att få studiebidrag för ett läsår behöver den studerande ha kommit in med sin ansökan till CSN senast den 30 juni samma läsår.

3. Finns det några situationer/omständigheter som gör att personer som inte befinner sig i Sverige kan få studiebidrag?

Som jag nämner i punkten 2 kan en person som läser utomlands få studiebidrag. En utländsk medborgare måste uppfylla särskilda villkor för att kunna få studiebidrag och därefter uppfylla övriga villkor för att få studiebidrag för utlandsstudier. På CSN:s webbplats kan du läsa mer om vilka villkor en utländsk medborgare bland annat behöver uppfylla för att få studiebidrag för utlandsstudier: https://www.csn.se/…/gymnasiestudier-utanfor-norden.html

4. Finns det någon situation som gör att ett barn/förälder/familj kan bli återbetalningsskyldig för studiebidrag som betalats ut?

Ja, om personen har fått pengar som hen inte har rätt till kan man bli skyldig att betala tillbaka pengarna till CSN. Exempelvis om den studerande har avbrutit sina studier, varit ogiltigt frånvarande från studierna eller att den studerande inte uppfyller något av de särskilda villkoren för utländska medborgare (exempelvis att hens förälder har slutat arbeta i Sverige eller inte arbetar i Sverige i tillräcklig omfattning).

Artikeln i Katarina Magasin

Artikeln handlar om att exempelvis barnbidrag och studiebidrag är familjeförmåner enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen. Syftet med förordning 883/2004 är att underlätta den fria rörligheten för personer och skydda deras sociala rättigheter när de rör sig över gränserna inom EU/EES och Schweiz. Ett annat syfte är att förhindra att enskilda får förmåner för samma syfte från två medlemsstater samtidigt.

Familjer som bor i, arbetar i, eller har pension från Sverige och ett annat EU/EES land eller Schweiz kan omfattas av förordning 883/2004 och det innebär att en studerande som bor i Sverige eller i ett annat medlemsland kan omfattas. Det är inte bara svenska medborgare och EU/EES-medborgare som kan omfattas av bestämmelserna utan även andra tredjelandsmedborgare.

I Sverige är det Försäkringskassan som prövar och bedömer om förordningarna är tillämpliga och om familjeförmånerna ska samordnas med motsvarande förmåner i andra EU/EES-länder. Om Försäkringskassan bedömer att familjeförmånen, dvs. studiebidraget, ska samordnas med motsvarande förmån i ett annat land behöver en utländsk medborgare (dvs. medborgare inom EU/EES eller andra medborgare i tredje land) inte uppfylla de särskilda villkoren för rätt till studiebidrag som nämns i punkterna 1 – 3 ovan. Den utländska medborgaren måste dock uppfylla övriga villkor för rätt till studiebidrag för utlandsstudier eller uppfylla övriga villkor för att få studiebidrag för studier i Sverige

Motargument vill påpeka att det inte finns möjlighet att verifiera huruvida det som framkommer i Perssons artikel på Katerina Magasin stämmer. Det vi däremot vill göra är att framställa vad som gäller från CSN vad gäller svenska barnbidrag och EU-medborgare.


Läs gärna de andra delarna i trilogin som bemöter artikeln i Katerina Magasin:

Barnbidrag för invandrare
Underhållsbidrag för invandrare

Underhållsbidrag för invandrare

Kanske har du hört påståenden om att invandrare systematiskt skulle få underhållsbidrag som de inte är berättigade? Senast kom detta påstående från Katerina Magasin som påstod sig ha ”avslöjat en skandal”. En snabb faktakontroll visar dock att för att kravet för att vara berättigad underhållsstöd (som det egentligen handlar om)  är att både föräldern som ansöker och barnet behöver vara bosatt i Sverige. Katerina Magasin har inte några källor som styrker det de påstår.


Det var den 28 oktober 2019 som frilansande journalisten Jonas Persson skrev artikeln AVSLÖJAR: Så mycket barnbidrag, studiebidrag, samt underhållsbidrag betalar svenska staten till barn som inte bor i Sverige på den alternativa mediebloggen Katerina Magasin.

I artikeln säger sig Persson ha fått ett tips från en person som säger sig ha god insyn i hur Försäkringskassan arbetar med bl a underhållsbidrag. Källan arbetar som tolk åt migranter och har medverkat i ”ett stort antal möten” med Försäkringskassan. Det finns overifierade uppgifter på att källan ”har varit med på möten där så stora summor som 250.000 kronor och mer har blivit utbetalade retroaktivt till EU-medborgare”.

Persson beskriver hur förfarandet har ”satts i system”:

”Den arbetssökande EU-medborgaren kommer till Sverige och registrerar sig hos Skatteverket för att få ett samordningsnummer som är ett tillfälligt personnummer. Nästa steg är att registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen och börja söka arbete. Det kan också vara så att personen kommer direkt till Sverige och har redan ett arbete och jobbar och ansöker om samordningsnummer på dessa grunder att hen har ett arbete, därmed får personen uppehållsrätt.

Det existerar idag ett antal oseriösa företag som ger anställning på pappret mot betalning, för att det ska se ut som om migranten har fått ett arbete. När migranten väl har fått en anställning ansöker man om barnbidrag för deras barn utomlands. Svenska myndigheter kontrollerar sedan uppgifter med det landet där barnen är. Det kan ta upp till två år eller längre för att EU-medborgaren får rätt att få barnbidrag i ett annat EU-land till sina barn. Reglerna är lika i hela EU, men enligt källan söker sig människor medvetet till de länder som de vet ger höga bidrag – och som därmed kan kompensera lägre bidrag i migranternas egna länder. Som just Sverige.

När EU-medborgaren fått sitt svenska personnummer är det dags att gå på möte med Försäkringskassan med tolk för att ansöka om barnbidrag. Om ansökan blir godkänd och personen har ett samordningsnummer/svenskt personnummer, betalas barnbidraget ut retroaktivt från det datumet individen registrerades i Sverige. Om Försäkringskassan får information från det andra EU-landet att de betalar ut för lite barnbidrag så kommer svenska staten att kompensera upp till svensk nivå. Det kan i reda pengar betyda ett rejält ekonomiskt tillskott. Om vi till exempel ser på den ekonomiska situationen i Rumänien så var barnbidraget runt tio euro per barn 2014, alltså 100 svenska kronor. Dessa 100 kronor räknas ifrån och svenska staten fyller på upp till svensk norm.” (Källa: Katerina Magasin)

Notera att Katerina Magasin inte har några källor som styrker det Persson påstår.

Motargument har varit i kontakt med Försäkringskassan för att reda klarhet i hur det ser ut med svenskt underhållsbidrag för EU-medborgare. Vi formulerade ett par frågor. Vi fick svar från Försäkringskassans familjeekonomiske talesperson Niklas Löfgren.

Skärmdump från mailet från Försäkringskassan.

(Text i fet stil är våra frågor och text i kursiv stil är Försäkringskassans svar)

1. När betalas underhållsbidrag ut för familjer som kommer till Sverige från utlandet? Vilka skillnader (om några) finns mellan EU-medborgare och icke-EU-medborgare?

Försäkringskassan betalar inte ut underhållsbidrag varken som socialförsäkringsförmån eller som EU-familjeförmån eftersom förmånen inte klassas som en sådan.

Alla föräldrar är skyldiga att försörja sina barn utifrån barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga oavsett om barnet bor i Sverige eller i något annat land. En förälder är skyldig att betala underhåll för sitt barn om det är så att man inte tillgodoser barnets behov genom att bo tillsammans med barnet. Underhållsbidrag betalar den förälder som inte bor med barnet exempelvis efter en separation. Den lag som reglerar underhållsskyldigheten och underhållsbidrag i Sverige är Föräldrabalken kapitel 7. Det är ingen skillnad om man är EU-medborgare eller icke-EU-medborgare. Försäkringskassan har ett uppdrag att hjälpa föräldrar med stöd och information kring underhållsbidrag för att föräldrarna själva ska kunna komma överens om underhåll för barnet/barnen och att själva kunna sköta betalningen av underhållsbidrag.

Ett underhållsbidrag kan fastställas genom att föräldrarna kommer överens i ett avtal, genom att frågan prövas i domstol exempelvis vid en skilsmässa och i vissa länder kan ett underhållsbidrag fastställas genom ett beslut av en myndighet med rätt att fastställa underhållsbidrag. I Sverige kan underhållsbidrag fastställas genom avtal mellan föräldrarna eller i en dom hos svensk tingsrätt.

Försäkringskassan är även utsedd att vara centralmyndighet enligt internationella förordningar och konventioner. Som centralmyndighet och i förhållande till internationella förordningar och konventioner kan Försäkringskassan förmedla en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från den förälder som barnet bor med, till utlandet om den förälder som är underhållsskyldig bor utomlands och inte betalar underhållsbidrag. Den utländska myndigheten vidtar då åtgärder för att kräva betalning från den förälder som är underhållsskyldig. När den som ska betala underhållsbidrag betalar, förmedlar Försäkringskassan inbetalningen vidare till den förälder som barnet bor med.

Det kan vara olika förordningar och konventioner som gäller och det beror på i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land som underhållsbidraget har blivit fastställt. Den förälder som bor med barnet kan alltid själv vända sig direkt till indrivningsmyndigheten i det land där den som ska betala underhållsbidrag bor och där kräva betalning om den förälder som ska betala inte betalar underhållsbidraget.

Många blandar ihop underhållsbidrag med underhållsstöd.

Underhållsstöd är ett bosättningsbaserat statligt bidrag som en förälder kan ansöka om ifall den förälder som ska betala underhållsbidrag inte gör det. För att en förälder ska ha rätt till underhållsstöd så finns vissa villkor som behöver vara uppfyllda, dels för att omfattas av en bosättningsbaserad förmån sedan särskilda villkor för underhållsstödsförmånen. Underhållsstöd är inte en familjeförmån som omfattas av tidigare nämnda EG förordning 883/2004. Föräldern som bor med barnet kan ansöka om underhållsstöd för barnet och behöver då visa att de uppfyller de villkor som finns. Huvudregeln är att både föräldern som ansöker och barnet behöver vara bosatt i Sverige.

Underhållsstöd kan betalas ut efter att den förälder som bor med barnet har ansökt om underhållsstöd och uppfyller de villkor som finns för förmånen. Bor den förälder som ska betala underhåll utomlands kan även internationella förordningar och konventioner påverka situationen. När ett barn beviljas underhållsstöd är det vanligaste att den förälder som ska betala också bor i Sverige. Försäkringskassan fastställer då ett belopp som den föräldern ska betala till Försäkringskassan för det underhållsstöd som betalats ut för barnet. Betalar inte den förälder som är underhållsskyldig ska Försäkringskassan vidta åtgärder för att kräva betalning.

Om den förälder som ska betala bor eller har sin huvudsakliga inkomst från utlandet kan Försäkringskassan istället träda in i barnets rätt till underhållsbidrag upp till det belopp som har betalats ut i underhållsstöd. Då kräver Försäkringskassan betalning av underhållsbidraget från den förälder som ska betala. Finns inget underhållsbidrag fastställt kan Försäkringskassan kräva av den förälder som har ansökt om underhållsstöd att hen fastställer ett underhållsbidrag för barnet för att barnet ska ha rätt till underhållsstöd. När Försäkringskassan kräver betalning av underhållsbidraget ska också den förälder som barnet bor med och det finns ett underhållsbidrag som är högre än underhållsstödet få möjlighet att kräva betalning av det underhållsbidrag som överstiger underhållsstödet. När den som ska betala betalar underhållsbidraget förmedlar Försäkringskassan till den förälder som barnet bor med den del som är högre än det underhållsstöd som har betalats ut. Men kommer ingen betalning från den förälder som ska betala underhållsbidraget finns inte något att betala ut. Om den förälder som ska betala inte betalar frivilligt kan Försäkringskassan begära indrivning av underhållsbidraget i det land där den som ska betala bor eller har sin huvudsakliga inkomst. Samma regler gäller för EU-medborgare och icke-EU-medborgare men kan påverkas av i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land underhållsbidraget har blivit fastställt.

Underhållsbidrag och underhållsstöd kan man läsa mer om dels på Försäkringskassans hemsida men också i vägledning om underhållsbidrag samt i vägledning om underhållsstöd. För mer information om indrivning av underhållsbidrag i internationella situationer kan man läsa mer i vägledningen.

2. Finns det några situationer/omständigheter där underhållsbidrag betalas ut retroaktivt? För hur lång tid kan det ske, i så fall? Finns det några situationer/omständigheter som gör att en förälder/familj kan få underhållsbidrag för barn som inte befinner sig i Sverige?

Underhållsbidrag betalas som tidigare förklarats inte ut av Försäkringskassan. Om ett underhållsbidrag blir fastställt för en retroaktiv tid blir den som ska betala underhållsbidrag skyldig att betala underhållsbidraget retroaktivt. Betalar inte den som är underhållsskyldig frivilligt kan Försäkringskassan då som centralmyndighet förmedla en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från den förälder som barnet bor med till utlandet om den förälder som är underhållsskyldig bor utomlands och inte betalar underhållsbidrag. Den utländska myndigheten vidtar då åtgärder för att kräva betalning från den förälder som är underhållsskyldig. När den som ska betala underhållsbidrag betalar, förmedlar Försäkringskassan inbetalningen vidare till den förälder som barnet bor med. Det kan vara olika förordningar och konventioner som gäller och det beror på i vilket land den som ska betala underhållsbidrag bor och i vilket land som underhållsbidraget har blivit fastställt. Den förälder som bor med barnet kan alltid själv vända sig direkt till indrivningsmyndigheten i det land där den som ska betala underhållsbidrag bor och kräva betalning om den förälder som ska betala inte betalar underhållsbidrag.

Om det är en situation där barnet och den förälder som bor med barnet bor utomlands och den förälder som ska betala underhåll bor i Sverige så finns internationella förordningar och konventioner där Försäkringskassan är centralmyndighet. Försäkringskassan som centralmyndighet kan då ta emot en ansökan om indrivning av underhållsbidrag från behörig myndighet i det land där barnet och den förälder som bor med barnet bor. Försäkringskassan kan då om den förälder som ska betala underhållsbidrag inte gör det skicka en ansökan om indrivning av underhållsbidrag till Kronofogden som är verkställande myndighet i Sverige. När den som ska betala underhållsbidrag betalar till Kronofogden förmedlar Kronofogden underhållsbidraget vidare till den förälder som barnet bor med.

3. Finns det någon situation som gör att en förälder/familj kan bli återbetalningsskyldig för underhållsbidrag som betalats ut?

En förälder som bor med barnet kan inte bli återbetalningsskyldig till Försäkringskassan för underhållsbidrag som har betalats av den förälder som är underhållsskyldig. Om ett underhållsbidrag har betalats felaktigt blir det ett privaträttsligt krav mellan den förälder som betalat underhållsbidrag och den förälder som barnet bor med som tagit emot underhållsbidraget.

Motargument vill påpeka att det inte finns möjlighet att verifiera huruvida det som framkommer i Perssons artikel på Katerina Magasin stämmer. Persson menar att Försäkringskassan har bekräftat det som källan påstår. Det vi däremot vill göra är att framställa vad som gäller från Försäkringskassan vad gäller svenskt underhållsbidrag för EU-medborgare.


Läs gärna de andra delarna i trilogin som bemöter artikeln i Katerina Magasin:

Barnbidrag för invandrare
Studiebidrag för invandrare