Etikettarkiv: terror

Krönikor

Vilka motiv hade Trollhättan-mördaren?

Den 22 oktober 2015 kliver 21-årige Anton Lundin-Pettersson in på skolan Kronan i Trollhättan. Han är beväpnad med minst en kniv, ett svärd och iklädd en svart mask, en tysk militärhjälm från andra världskriget och en svart rock. Inne på skolan attackerar han fyra personer varav två avlider av sina skador. När polisen anländer skjuter de honom, så att han avlider. Det blir ett tredje dödsoffer när en av de skadade något senare avlider i december 2015.

Det framkommer tidigt att mannen har högerextremistiska föreställningar och det sammantaget med modus operandi (tillvägagångssättet) görs bedömningen att det är frågan om ett hatbrott.

Hur kan en ung kille, utan tidigare kriminellt förflutet, som för omgivningen framstår som helt ”vanlig”, begå en sådan handling?

Anton Lundin-Pettersson beskrivs som tillbakadragen och tystlåten, singel, ostraffad och intresserad av spel och datorer. Av sina grannar beskrivs han som ”normal” och ”vanlig”. På internet har han levt ett aktivt liv. Han var medlem i högerextrema diskussionsforum där rasism, nazism, hat, hot, förakt för ”etablissemanget” och främlingsfientlighet är norm. Han var inte organiserad i sådana sammanhang utanför internet.

I de grupperna är nationalistiska föreställningar det enda som har utrymme. Alla motsägelser, eller avvikande åsikter, tas bort eller leder till en stigmatisering av den person som skrivit det. Det är uppenbart att självcensur är nödvändigt för alla i gruppen om du vill undvika det missnöje som kommer att riktas tillbaka mot dig om du inte gör det. De saker du inte gillar håller du inne med om du vill fortsätta vara medlem.

Den nationalistiska värdegrunden ”sverigevän” får inte kränkas.

BILDER+UR+SKOLKATALOGEN+PÅ+ANTON+LUNDIN+PETTERSSON
Anton Lundin Pettersson – Fotografi från skolkatalogen

Den var en av de två ordningar (verkligheter) och sociala samspel som Anton Lundin-Pettersson levde i. En homogen värdegrund.

Den andra ordningen var hans privatliv där han var en tystlåten och tillbakadragen ung kille som var praktikant. Han var helt beroende av andra ”sverigevänner” för att känna sig bekräftad i den . Det kunde han bara få på internet.

I en diskussionsgrupp är det både aktörerna (de som skriver) och publiken (de som läser) som skapar den givna situationen (diskussionstråden på internet). I trådarna handlar människor i förhållande till varandra och gruppen som helhet utifrån den innebörd som det ger varje person som ingår i den.

I det här fallet går det, enligt polisen, att  säga att Anton Lundin-Pettersson deltagit med eget intresse för att han delar de värderingar som grupperna har; det sverigedemokratiska nationalistiska idealet, världsbilden, föreställningen och värdegrunden ”sverigevän”.

Anton Lundin-Pettersson var inte organiserad i högerextrema grupperingar utanför internet. Det var endast i nationalistiska internetforum han var delaktig.

Innebörden som Anton Lundin-Pettersson ger världsbilden och det som händer i grupperna beror på hur han upplever samspelet i grupperna. Får han stöd eller blir han motarbetad? 

Innebörden ändras regelbundet i relation till det han stöter på i grupperna precis som vi människor gör i alla sammanhang. Om hans världsbild formas i den nationalistiska meningen får han som individ bekräftelse.  Om han inte får bekräftelse upplever han ett missnöje till följd av det starka grupptrycket.

Anton Lundin-Pettersson får bekräftelse för sin världsbild där. Den nationalistiska meningen blir hans egen.

tummenuppPrecis som alla andra kan han räkna med att bli utesluten om han ställer obekväma frågor eller agerar på ett för gruppen hotfullt vis.

Framstår du i gruppen som en motståndare till gruppens gemensamma nationalistiska mening riskerar du att bli utstött. I samma stund som han slutar resonera eller prata på ett sådant vis som stödjer gruppens sociala ordning kommer den att hotas. Han är tvungen att följa normen i gruppen, annars är han inte välkommen att vara kvar.

Han självcensurerar sig lika mycket i grupperna som han gör i verkliga livet. Den osäkerhet han upplever i samband med det får inte underskattas.

Användandet av metoder som stärker gruppens självbild är viktigt för att skapa och återskapa gruppen. Betydelsen av det går att se när det väcker starka känslomässiga reaktioner hos övriga medlemmar i gruppen när endast en person slutat med att stödja den sociala ordningen som gruppen har. Grupptrycket är ständigt närvarande. Anton Lundin-Pettersson undviker att bli utstött från grupperna genom att anamma sådana metoder. På det viset får han den bekräftelse han söker. Han söker en radikalare hållning för att enklare nå den bekräftelsen.

För att en person ska stanna under sådana förhållanden krävs det att personen behöver den sociala gemenskap som erbjuds. Annars hade personen lämnat gruppen. Ur det framstår det för individen som ett privilegium att vara medlem i gruppen.

Inbjudan till en grupp där värdegrunden är likriktad och exkluderande framstår för medlemmen som ett privilegium. En exklusivitet. Medlemskapet betyder att du är någon. Du ser och får tillgång till information andra inte får. Du tillhör oss – inte dom.

När Anton Lundin-Pettersson kliver in på skolan har han intagit en roll. Han ser på sig själv genom ”sverigevännernas” ögon. Han agerar för sin publik som består av nationalisterna på internet. De grupper och diskussionsforum på internet som delar hans föreställningar. De människor som han har sitt sociala samspel med. Hans ”sverigevänner”. Inom socialpsykologin kallas det här att skapa en identitet genom sin generaliserade andre.

Vår uppfattning om oss själva och världen formas av inställningen som personen tror att andra har om en själv och omvärlden. Anton Lundin-Pettersson levde sitt sociala liv i diskussionsgrupper på internet. Det är vad han tror att de som grupp anser om honom som är det avgörande för hans handlande den dagen. Det är genom gruppernas ögon han värderar sina egna handlingar. Han gör det han tror att ”folket egentligen vill”.

Kommer ”sverigevännerna” uppskatta det han gör? Kommer folket innerst inne tycka att de är vad de vill? Kommer någon att följa hans exempel?

ALP1
Anton Lundin-Pettersson lät sig fotograferas

Hans rasistiska urval av offer och kvarlämnande av brev med förklaringar av sina rasistiska motiv visar hans grova rasism.

Anton Lundin-Pettersson attackerade de som var mörkhyade. Det valet gjorde han på grund av sina rasistiska stereotyper.

Facebookgrupper och andra diskussionsforum från den högerextremistiska och nationalistiska föreställningsvärlden anser att invandringen till Sverige är ett hot.

Grovt rasistiska, hatiska och hetsande inlägg och kommentarer är normen.

Hatgruppernas föreställningsvärld ligger i linje med Erich Fromms (1900 – 1980) studie av den personlighetstyp som ”.. kunde tänkas ligga till grund för ett totalitärt samhälle”. Den karaktäriseras som en kombination av underkastelse för auktoriteter, tendenser till överlägsenhet och ett förakt för svaga människor. En sado-masochistisk personlighet.

När en person presenterar sig i vardagslivet skyddar den sig för känsliga situationer. Den självcensurerar sig och håller ”fasaden uppe”. Anton Lundin-Pettersson har beskrivits som en tystlåten ”normal” kille och det är därför rimligt att säga att han levde ett dubbelliv.

Hans internetaktiviteter och hans presentation av sig själv i verkligheten är inte detsamma. Det finns en kognitiv dissonans mellan de två olika ”jag” som han presenterar: ”internet-jag” och ”fasadupprätthållande-verkliga-jag”. En obehaglig känsla uppstår och han vill motarbeta den.

När Anton Lundin-Pettersson gick med i grupperna och tog till sig det sverigedemokratiska nationalistiska idealet ”sverigevän” så skapade han nya sociala nätverk. Han influerades av människor på internet och han anammade nya roller och fick nya livsmål och värderingar.

Värderingar och livsmål som blir viktigare än hans tidigare. Gamla värderingar och livsmål är inte lika intressanta längre. De intressanta värderingarna och livsmålen är nu den sverigedemokratiska värdegrunden och världsbilden ”sverigevän”.

Anton Lundin-Pettersson var en ung kille med identitetstrassel, och hade en önskan att bli bekräftad och han saknade en stabil tillvaro med jobb eller vänner. En ung kille som lever i en historisk tid där rasistisk och främlingsfientlig propaganda är på frammarsch. Vilka alternativ fanns det för den här killen i Trollhättan? Killen som inget hellre vill än att vara en i gänget.

Den kognitiva dissonansen mellan verkligheten och den inbillade föreställningsvärlden som fanns i grupperna blev uppenbar för honom. Anton Lundin-Pettersson hittade en plats i den högerextremistiska internetvärlden. Han hade hittat hem. Han kunde verka på den scen han kände sig bekräftad på. När han stängde av datorn så upplevde han en existenskris. Det kändes som om ingen förstod. Bara han såg ”sanningen”. Han och hans ”sverigevänner” på nätet.

Isoleringen från andra ”sverigevänner” tog ifrån honom möjligheten att känna samhörighet och få sin identitet bekräftad utanför internet. Han kände sig inte ensam när han var i grupperna. Han blev gradvis mer och mer beroende av bekräftelsen han kunde få i grupperna. 

Ett misslyckande med att leva upp till de hårda sociala krav och regler som de nationalistiska internetgrupperna har skapar en känsla av isolering, otillräcklighet och främlingskap inför andra människor som inte delar hans uppfattning. Det var bara ”sverigevännerna” som bekräftade honom. Han upplevde att ingen annan förstod honom.

Anton Lundin-Pettersson drevs till en radikalare hållning. Han bekräftades av hetsare på internet och kände främlingskap inför andra människor. Den här känslan drev han till att själv utveckla ett starkt bekräftande av andra ”sverigevänner” i sin strävan efter närhet och gemenskap. ”Sverigevännerna” behöver varandra för att bekräfta att deras verklighet ”stämmer”.

bilden
Anton Lundin-Petterson blev 21 år gammal.

Sambandet mellan det allt utökade behov av bekräftelse och gemenskap kombinerat med grupper fyllda av hat, rasism, ledardyrkan och underkastelse inför auktoriteter går inte att förringa.

Betydelsen av den kognitiva dissonans som råder mellan den verklighetsbeskrivning, och den falska gemenskap, som internets hatforum har och den faktiska verkligheten är helt avgörande för hans handlande.

Det enda sättet för Anton Lundin-Pettersson att få bekräftelse är genom att självcensurera sig och presentera sig som en informell ledare i grupperna genom att vara lite mer radikal än övriga. På så vis söker gruppens medlemmar bekräftelse av varandra. Den som gör den godaste gärningen i nationalismens namn är den som kan räkna med störst beundran.

Den nationalistiska sinnesstämningen går att förklara med ett citat av Ernest Gellner (1925 – 1995):

”En nationalistisk sinnesstämning kan vara känslan av ilska över att principen om kravet på nationella ideal har blivit kränkt eller kan vara en känsla av tillfredsställelse över att den förverkligats. En nationalistisk rörelse är något som initieras av en sinnesstämning av detta slag”

Andra människor ses som potentiella hot mot det egna jaget. Han själv. Han upplevde att ”massinvandringen” är ett hot mot majoriteten.

Han agerade utifrån föreställningen att det är vad ”folket vill” och antog felaktigt att alla som inte delade hans världsbild och värderingar är ett hot mot honom som manifesterar sig i form av invandring. De känslorna bygger på en stark känsla av grupptillhörighet. En stark känsla av ”vi” och ”dom”.

Dessa känslor är sprungna i motsatsen till den strävan efter närhet och gemenskap alla har. ”Dom andra” inkräktar på hans ”jag-territorium” och ”dom andra” våldför sig på den intimitet för hans världsbild han eftersträvar. ”Sverigevännerna” bekräftar det för varandra hela tiden.

De personer som ifrågasätter hans verklighet upplever han som ett ”äkta” hot.

Det enda vis som han kan kombinera sin båda världar är genom att göra det verkligt för honom. Det är viktigt för Anton Lundin-Pettersson att få sin självbild som ”folkets hjälte” bekräftad. Det vittnar fotograferingen han ställer upp på innan han utför sina mord om. Det vittnar också de kvarlämnade lappar i hans bil om och det vittnar hans aktiviteter på internet om.

När han inte längre kände sig behövd av ”sverigevännerna” var han tvungen att bli radikalare. På så vis sticker han ut i gruppen och kan bilda sig en offentlig profil. Gör han inte det försvinner han i mängden och får ingen bekräftelse för det han upplever är sant annat än som publik. Han är själv ingen aktör, bara en del av den sympatiserande publiken i hans eget liv.

För att få sin världsbild bekräftad i det verkliga livet och för att bli bekräftad av ”sverigevänner” utförde han sina attacker.

Anton Lundin-Pettersson ansåg att han agerade i deras intressen och skulle komma att hyllas för det. Hans analys var korrekt i och med att den sverigedemokratiska internetrörelsen har egna falska förklaringar samt hyllar han som en hjälte, eller förminskar hans dåd som en förklaring i linje med Antons egna föreställningar.

antonlundinpetterssonhyllas
Svaren till varför Anton Lundin-Pettersson  gjorde som han gjorde kommer alltid att vara ur ett spekulerande perspektiv.

Förhoppningen som författare har varit att möjliggöra nya sätt att betrakta internets hatgrupper och vilka konsekvenser det kan få för människor.  Avsikten har inte varit att ge slutgiltiga svar eller att förklara vem Anton Lundin-Pettersson är. Det har istället varit att ge en inblick i hur radikalisering uppstår som en konsekvens av grupptryck och en persons behov av bekräftelse.

Syftet har varit att möta den koppling som finns mellan internets hatgrupper, en ung persons identitetssökande och den radikalisering en person utsätts för genom internetgruppernas psykosociala dynamik.

Som författare av denna text vill jag skänka en tanke till inte bara alla offer och deras anhöriga utan även Anton Lundin-Petterssons familj, släkt och vänner i deras svåra tid. I den här historien finns det inga vinnare. Därför måste händelserna i Trollhättan betraktas som en varning för vad som händer när till synes helt vanliga människor radikaliseras. När ensamma identitetssökande människor söker en gemenskap måste det finnas en plats för de i majoritetssamhället. Det är så vi motverkar att människor radikaliseras i sin ensamhet.

*Det går även att argumentera för huruvida det är ett terrorbrott eller inte, men av utrymmesskäl har den diskussionen utelämnats här.

Referenslista:

Carle, Jan m.fl. (2006) Socialpsykologi: bakgrund, teorier och perspektiv

Goffman, Erving (2013) Jaget och maskerna: en Studie i vardagslivet dramatik

Hewitt, P John (1981) Jaget och samhället: socialpsykologi ur den symboliska interaktionismens perspektiv

Johansson, Thomas (1999) Socialpsykologi: moderna teorier och perspektiv

Lindbom, Jonas & Stier, Jonas (2011) Det socialpsykologiska perspektivet

Miller, D. T. (2006). An Invitation to Social Psychology

 

Artiklar

Terminologi – nationalism (del 2)

Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Senast tittade vi på antisemitism. Vi fortsätter med nationalism.

Detta är den andra delen av artikeln Terminologi – nationalism. Denna del beskriver begreppet nationalism. Den första delen belyser nationalismen ur ett historiskt perspektiv.

I Nationalencyklopedin beskrivs nationalism på följande sätt:

”Tankesystem som utgår från att det finns en speciell grupp, nationen, med vissa karakteristika, att de med nationen förknippade värdena och intressena är viktigare än andra kollektiva värden och intressen och att förverkligandet av nationens intressen förutsätter största möjliga politiska oberoende”

På Forum för levande historia läser vi följande om nationalism:

”Nationalism är ett tankesystem som bygger på idén om en särskild gemenskap inom nationens gränser. Idag talar man om flera olika typer av nationalism. De olika nationalismerna bygger på olika grundantaganden och kan alltså yttra sig på ganska skilda sätt i olika kulturer och tider”

Begreppet nationalism kommer från franskans nationalisme, bildat av förleden ”nation” (eller snarare latinets natio: folk, släkte, härstamning) och efterleden ”-ism” (ideologisk inriktning), och innebär en ideologisk inriktning som har sin utgångspunkt i gemenskapen inom en nations gränser.

Spridningen av nationalismen kan förklaras genom att den är en modell kopplad till naturen. Nationalismen innefattar företeelser som livsstil, språk och lokal förankring. Företeelserna är förutsättning för ett politiskt förhållande.

cf8d4e70f19acec72487471a9018fe79

Etnonationalism och statsnationalism

Det finns olika varianter av nationalism; en av dem är etnonationalism, eller etnisk nationalism. Av benämningen att döma, ser vi att det rör sig om nationalism byggd på den etniska samhörigheten, vilken utgör grunden för nationen. Däremot råder det meningsskiljaktigheter om vad den etniska gruppen är. Generellt kan man säga att kultur, språk, historia och religion är de viktigaste kriterierna för vad som håller samman en etnisk grupp. Det finns dock några undantag från denna tumregel, nämligen i de fall då människor som talar samma språk ändå känner sig tillhöra olika etniska grupper, eller då människor som har olika tro ändå känner sig tillhöra samma etniska grupp.

Etnonationalismen innebär en övertygelse om att etnicitet är ursprunglig och oföränderlig, och att en människa måste födas in i den etniska gruppen, för att kunna innefattas i densamma. Detta innebär att, för att ett barn ska kunna uppfostras till ”typisk svensk” är två svenska föräldrar en förutsättning. Etnonationalister strävar efter, antingen självständighet för en etnisk grupp, eller efter att ena en etnisk grupp som befinner sig utspridd över flera nationer.

En annan variant av nationalism är statsnationalism, där staten ses som den enande faktorn. Denna nationalism skiljer sig från etnonationalismen såtillvida att den utgår ifrån en gemensam värdegrund samt statsapparaten. Enligt statsnationalister är den etniska gruppen, eller den religiösa tillhörigheten, inte avgörande. Staten ska fungera som en sammanhållande kraft runt den gemensamma värdegrunden, vilken nationen har sin grund i. Exempel på statsnationalistiska länder är USA och Kanada, som båda har en språklig, etnisk och religiös mångfald beroende på en, historiskt sett, omfattande invandring. I dessa länder ses mångfalden som en styrka och en bidragande orsak till den nationella identiteten.

Av förståeliga skäl kan dessa två typer av nationalism hamna i konflikt med varandra. Etnonationalister ser statsnationalism som ett hot mot den etniska gruppen, eller nationaliteten. Statsnationalister, å andra sidan, ser etnonationalister som ett hot mot den gemenskap, baserad på mångfald, som skapats under nationen. En hel del konflikter i världen kan tillskrivas denna motsättning av nationalistiska tankar.

germany_1

Nationalism som en del av totalitära regimer

Många av världens mest ökända diktaturer, och terrororganisationer, har starka inslag av nationalism i sig. Det nationalistiska tankegodset är grundläggande för ideologier, i vilka det finns en övertygelse om att människor har olika värde. Exempel på sådana ideologier är fascism, nazism och islamism.

Exempel på regimer med bl a fascistiska och nationalistiska, ibland ultranationalistiska, tankegods är Italien, Spanien och ett flertal länder i Sydamerika. I Tyskland har vi sett ett tydligt samband mellan nazism och ultranationalism. IS/Daesh och Boko Haram är exempel på terrororganisationer som sammanför nationalism och religiös extremism.

Nationalism är en ideologi som har fått vara del av tankegodset i många diktaturer, och terrororganisationer, genom åren. Nationalismen har en del av skulden i att miljoner, och åter miljoner, människor har avrättats av totalitära, nationalistiska, regimer, eller fallit offer för nationalistisk islamism, där systematisk förföljelse, etnisk rensning och förtryck har spelat en historiskt avgörande roll.

Vid en första, ogenomtänkt, anblick må den romantiserade nationalismen ge skenet av att vara snällare, och mer nödvändig, än vad den faktiskt är. Det räcker att skrapa lite på ytan för att se nationalismen i en annan dager. Som verktyg för illvilliga, storhetsvansinniga diktatorer, och fundamentalister, bär nationalismen stor del av skulden för oändligt mycket lidande, och blodspillan, genom historien. Vi kan se hur nationalismen åter, sakta men säkert, flyttat fram sina positioner i såväl Sverige som i delar av Europa och världen. Det är viktigt att vi förstår vad det kan komma att innebära i framtiden.

Detta är den andra delen av artikeln Terminologi – nationalism. Denna del beskriver begreppet nationalism. Den första delen belyser nationalismen ur ett historiskt perspektiv.

Motargument har tidigare berört ämnet nationalism:

Nationalism

Fascism och etno-nationalism i Sverige

Krönikor, Myter

Flyktingstatus har ingenting med pengar att göra

Det finns ett beslut som jag önskar att ingen människa skulle behöva fatta – ett val som jag önskar att ingen människa skulle behöva göra.

Att lämna sitt hem, att fly från allt man har, från sin familj, sin historia och sin trygghet, det man en gång hade men nu har kastats all världens väg, kräver ett mod, en vilja, en önskan som är svår för mig att begripa. En av anledningarna är att jag inte kan se mig själv i den livssituation som dessa människor har försatts i. Jag kan inte föreställa mig hur det är att leva i ett inbördeskrig, att ständigt vara rädd för att hamna i terroristers klor, att tvingas leva i ett land sargat av årtionden av inhemska stridigheter eller i ett land där jag, förr eller senare, kommer att fängslas, torteras och misshandlas på godtyckliga grunder.

Det finns en del som är av uppfattningen att flyktingar måste vara fattiga för att ha rätt att fly. Den klassiska definitionen för många människor innefattar skräckbilder av undernärda människor utan kläder. Det finns en del som hävdar att flyktingar som söker asyl i Sverige är lyxflyktingar eftersom de haft pengar att finansiera flykten.

Sanningen är att bland flyktingar finns alla möjliga människor, alltifrån de som har ingenting till de som har någonting. Det de alla har gemensamt är att de flyr, flyr undan grymheter ingen av oss kan föreställa sig. Flyktingstatus är inte avhängig ekonomiska, eller sociala, förutsättningar.

Under 2015 sökte 162 877 asyl i Sverige. Det är en ökning med 100%. De fem största ursprungsländerna hos asylsökande är Syrien, Afghanistan, Irak, Eritrea och Somalia. Det finns också en betydande grupp statslösa som söker asyl i Sverige.

Andelen människor som når Sverige är en bråkdel av de som väljer att fly sina hem. De allra flesta tvingas att stanna antingen som internflyktingar eller i flyktingläger i grannländer. Av världens 60 miljoner människor, varav en miljon i Europa, som befinner sig på flykt har alltså 2,7‰ (promille) – knappt 163 000, sökt asyl i Sverige under 2015.

Om vi tittar på hur de ekonomiska, och sociala, förutsättningarna ser ut i de fem länder varifrån  flest andel asylsökande kommer så ser vi att det skiljer sig en hel del länderna sinsemellan.

Det senaste år som är komplett gällande BNP (i USDollar) är 2013, och jag kommer därför att redovisa siffror från detta år. Vi kan se att den ekonomiska aspekten skiljer sig mycket åt mellan de fem största länderna. Vi kan också se att Sveriges BNP är mer än 10 gånger högre än Iraks, som är det land av dessa fem som har högst BNP.

BNP
Klicka för större bild

Om vi ser till aspekter med samhällsanknytning, såsom läskunnighet hos personer över 15 år ser vi att läskunnigheten i Syrien 2013 var 86%, medan det i Somalia inte finns någon uppgift alls över läskunnighet. Som jämförelse ligger läskunnigheten i Sverige på 99%.

aLiteracy
Klicka för större bild

När vi tittar på förväntat antal år i utbildning för kvinnor kan vi se att det skiljer sig markant mellan länderna, i fallande skala från drygt 11 år i Syrien ner till 1,5 år i Somalia. I jämförelse har vi Sverige med siffran 16,35 år.

autb
Klicka för större bild

Spädbarnsdödligheten varierar kraftigt mellan de fem länderna. Vi kan se att Somalia, följt av Afghanistan och Eritrea, har den högsta spädbarnsdödligheten.

aInfantMort
Klicka för större bild

En stötesten i debatten är att så många flyktingar har mobiltelefoner. Vid närmare efterforskning ser vi att det framför allt är Eritrea som urskiljer sig, med bara 6 mobilabonnemang per 100 personer. Mobiltelefonanvändningen är hög i Irak, Afghanistan och Syrien.

aMobiler
Klicka för större bild

Som vi kan utläsa av dessa siffror, som bara är ett axplock av företeelser som kan studeras, är skillnaderna mellan länderna enorma. Det finns inga gemensamma nämnare, siffrorna spretar åt alla håll. Ett land har högre utbildningsnivå än ett annat, medan ett annat har en starkare ekonomi än det första.

Tyvärr är det så att inte alla människor kan uppbringa de ekonomiska förutsättningar som behövs för att finansiera flykten. Att betala flyktingsmugglare för en livsfarlig transport, i överlastade gummibåtar, över Medelhavet är inte billigt. En del har inga pengar alls för att kunna fly, och tvingas därför att stanna. En del har inte pengar för att kunna fly längre än till flyktingläger, som allt som oftast inte är människovärdiga, i eller utanför hemlandet. En del har för lite pengar för att kunna finansiera en någorlunda säker flykt. Det är nödvändigt, i debatten, att poängtera att ingen är ”mer” flykting än någon annan.

Även politiska flyktingar måste skyddas och dessa är inte sällan utbildade personer med pengar, kontakter och en tidigare hög ställning i sina hemländer.

Det är inte ett argument att de som faktiskt kan fly har mindre rätt att fly. Risken att dö pga krig, terrorism och naturkatastrofer är lika stor oavsett hur mycket pengar man har, eller kan uppbringa. Jag är den förste att skriva under på att det finns en hänsynslös orättvisa i att vissa kan fly och andra inte. Men att använda flyktingars ekonomiska likviditet som slagträ i flyktingdebatten är ovärdigt, och verklighetsfrånvänt.

Krig, terror och naturkatastrofer härjar urskillningslöst, och skoningslöst, i många länder. Inte heller förtryck, förföljelse eller brister i mänskliga rättigheter tar hänsyn till hur mycket pengar en människa har på sitt bankkonto eller i madrassen. Det vi med all säkerhet kan fastställa är att dessa illdåd och grymheter, med oerhörd kraft, drabbar människor i en stor del av världens länder. Flyktingstatus har ingenting med pengar att göra. Alla sorters människor, oavsett ekonomisk och/eller social status, drabbas av ofattbara grymheter som tvingar dem att lämna sina hem.

Rätten att fly och rätten att söka asyl är oantastlig. Människor flyr för att överleva. Ingen flyr för att de vill, utan för att de måste.

Videotips:

How not to be ignorant about the world (Hans och Ola Rosling)

Källor:

BNP per capita 2013 för Afghanistan, Eritrea, Irak, Somalia, Sverige och Syrien

Läskunnighet åren 2004-2013 (beroende på att det inte finns uppgifter för varje år) för Afghanistan, Eritrea, Irak, Somalia, Sverige och Syrien

Förväntat antal år i utbildning för kvinnor åren 2005-2009 (beroende på att det inte finns uppgifter för varje år) i Afghanistan, Eritrea, Irak, Somalia, Sverige och Syrien

Spädbarnsdödlighet (antal döda barn – per 1 000 – före ett års ålder) i Afghanistan, Eritrea, Irak, Somalia, Sverige och Syrien (siffror från 2013)

Antal mobilabonnemang på 100 personer i Afghanistan, Eritrea, Irak, Somalia, Sverige och Syrien

Artiklar

Motarguments årskrönika 2015

Attentat mot flyktingförläggningar 2015

(bild: @Morpheo)

2015 var året då Sverige utsattes för en stor mängd  terrorattentat mot flyktingboenden runt om i Sverige (se bilden ovan).

2015 var året då Sverige utsattes för ett dödligt rasistiskt motiverat terrordåd i Trollhättan.

2015 var året då Sverige fick kritik av FN för att hatbrotten mot afrosvenskar, judar, muslimer och romer ökar samtidigt som åtalen och utredningarna av dessa hatbrott minskar.

2015 var året då SD ökade ytterligare i opinionsmätningarna trots att andra partier skärpt sin invandringspolitik.

Blir 2016 året då politiska strateger i övriga partier inser att det finns bättre strategier att vinna väljarsympatier på än att närma sig SD i invandringsfrågan? Kommer de förstå att samtidigt som de kanske vinner tillbaka några väljare från SD så förlorar de väljare till mer flyktingvänliga partier? Blir 2016 året då partierna slutar låta SD sätta agendan och bestämma ödet för våra medmänniskor som flyr?

Motargument arbetar år 2016 vidare mot rasism och för mänskliga rättigheter! Redaktionen vill passa på att tacka alla våra skribenter och läsare! Motargument har i år även fått möjligheten att publicera en bok som heter Motargumentboken, och vi hoppas kunna publicera fler böcker i framtiden.
Vi vill också tipsa om att ni läsare kan efterfråga mytknäckare på ett visst ämne om ni ser ett rasistiskt argument eller påstående som inte har bemötts någonstans hittills. Skicka ett PM till oss på Facebook så ska vi se vad vi kan göra.

Innan vi går till vårt urval av artiklar från året som har gått så vill vi i redaktionen säga en sak om den antirasistiska kampen. 
Denna kamp är ingen som vi kan eller får ge upp någonsin, oavsett hur dåligt det ser ut. Ökande siffror för SD, en normalisering av rasistisk och flyktingfientlig retorik i stora medier kan utmana moralen, men faktum är att effekten måste bli tvärtom! Ju mer rasism i samhället, desto mer skäl till antirasistisk kamp.

Att ge upp är inte ett alternativ. 

Nedan följer ett urval av de artiklar vi publicerat under året:

En flyktingförläggning i skogen

Myten om att invandrare får full pension efter ett år

Myten om korancitaten

Vilka är Sverigedemokraternas väljare?

Att skuldbeläggas för andras tankar och handlingar

Det har ju alltid hetat så!

No go-zoner för dummies

Sverigedemokraterna gör gemensam sak med ISIS

De farliga konspirationsteorierna

Sluta bemöt rasismen med funkofobiska argument!

Sverigedemokraternas flyktingförslag bryter mot internationella lagar

En hyllning till Mariefred

Vart vill du skicka syrierna?

Myten om att alla flyktingar är unga män

Flyktingarna är inga änglar eller djävular

Myten om att Hans Rosling ger stöd åt SD

Myten om att islam/muslimer skulle ha mördat fler

Myten om jihadisternas övertagande av Sverige

Mordjämförelser: IKEA vs Trollhättan

Romerna i Sverige – Ludvikafallet 1956

Myten om att det nästan inte skulle finnas någon rasism i Sverige

70 000 muslimska ledare fördömer terrorism

Vilse i det bästa landet

Myten om att invandrare skulle få barnbidraget och föräldrapenningen retroaktivt

Artikelserien Stängda gränser

Korta motargument

Motargumentboken

Gott nytt år önskar vi på Motargument!

 

I fokus

70 000 muslimska ledare fördömer terrorism

Under ett av islams största årliga möten för religiösa ledare, Urs-festivalen i Indien, utfärdade 70 000 muslimska ledare tidigare i veckan en fatwa* som fördömer terrorism. I samband med ceremonin skrev 1,5 miljoner muslimer (15 lakh), under dokumentet mot terrorism.

Det har blivit vanligt bland islamofober, högerextrema och några andra, att kräva att muslimer ska ta avstånd från terrordåd utförda av Islamiska Staten/Daesh och andra terroristorganisationer som säger sig arbeta i islams namn. Och trots att många personer som är troende muslimer, såväl som många religiösa ledare, gång på gång tar avstånd och fördömer sådana handlingar och grupper, har det inte fått stopp på kraven.

Nu har muslimska ledare återigen gått samman för att fördöma terrorism. Under Urs-e-Razvi, en årlig festival i norra Indien som firas till minne av den avlidne muslimske imamen Ahmed Raza Khan Qadri, skrev cirka 70 000 religiösa ledare från hela världen en fatwa som fördömer terrorism. Fatwan fördömer även uttryckligen terrororganisationer, inklusive Daesh/IS, al-Qaida och talibaner. Dessa är ”inte muslimska organisationer” enligt ledarna, som även uttryckte att medlemmar av dessa organisationer ”inte är muslimer”, rapporterar The Times of India.

1,5 miljoner muslimer rapporteras ha skrivit under fatwan.

Mohammad Farogh-ul Quadri, generalsekreterare för World Islamic Mission, gick så långt som att säga att han vill ha ett internationellt förbud mot Daesh/IS och dess motsvarigheter runt om i världen.

Tydligare än så kan det nog inte bli.

*En fatwa är ett religiöst påbud utfärdat av muslimsk religiös ledare liknande ett påvligt, katolskt dekret. Det förklarar vad som är och inte är tillåtet enligt islam.

I fokus, Krönikor

Muslimer utmålas som syndabockar

Idag är jag, liksom många andra, led och vred på mänskligheten. Hur kan vi skapa så mycket hat och skräck? Varför blandar vi ihop skyldiga med oskyldiga människor? Kan vi inte bara följa John Lennons uppmaning i ”Imagine”?

I fredags drabbades Paris av ett terrordåd som var det andra i ordningen i staden år 2015. På sex platser i staden skedde samordnade explosioner och skottlossningar, bl a på arenan Stade de France där en fotbollsmatch mellan Frankrike och Tyskland pågick, och i konserthuset Bataclan där garagerockbandet Eagles of Death Metal spelade. Hittills är 129 liv släckta och 352 människor vårdas på sjukhus. Vad man har fått fram så kom gärningsmännen från den vidriga terrorsekten Daesh, eller IS som de flesta kallar dem. Det är helt enkelt islamistisk fanatism som är boven i dramat.

Men det finns en sak som är exakt lika tragisk som terrordådet i sig. Och det är hur terrordådet används som en ursäkt till hat och hets mot flyktingar, invandrare och muslimer. Sedan fredagen har ett crescendo av xenofobiskt hat briserat. Det är invandringen, mångkulturen och islam som pekas ut.

NamnlösEtt klockrent exempel på det uppiskade hatet är det Mats Dagerlind från Avpixlat skriver på Twitter, nämligen att Europa bör vara ”islamfritt”. Jag själv har fått ta min beskärda del av hatet sedan dess (dock inte från Dagerlind). Nu är jag ju inte flykting, men en massa annat stämmer in. Här och nu vill jag dissekera det ursäktande hatet, bit för bit.

Det är muslimerna: Nej, det är islamisterna. Här finns en stark orsak till varför jag kallar terrorsekten för Daesh och inte IS. För att islam och islamism är två skilda ting. Självklart är det islamister som ligger bakom terrordådet. Men att blanda ihop dem med vanliga hederliga muslimer är ingenting annat än islamofobi och kulturrasism. Och det är precis vad Daesh vill, att vi ska blanda ihop dem med islam. Det är exakt samma mekanism som att mena att vanliga hederliga judar är på samma sätt som Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Dessutom är det just till stor del muslimerna själva som faller offer för Daeshs galenskap. Tips för mer anständighet: håll isär folk och religion från extremister, och läs Koranens budskap.

Det är flyktingströmmen: Nej, terroristerna som attackerade Paris var inte flyktingar. Dessutom gömmer sig inte Daesh-krigare som flyktingar. Sådana myter har spridits på internet, men inte utan att Viralgranskaren senare avslöjat att dessa är just myter. Svaret är ganska enkelt här. Daesh lider inte direkt av någon brist på pengar. Flyger de åker de business class, med falska pass som de självfallet har råd med. Med en sådan förmögenhet, skulle ni då riskera livet på en slags hinderbana på liv och död som först börjar med en sjaskig båt i ett stort farligt hav för att sedan gå genom taggtråd och tårgas? Skulle inte tro det. Tips för mer anständighet: försök förstå att flyktingarna flyr från den terror som skedde i Paris, ty det är vardag i Syrien.

Det är mångkulturen: Nu vill jag verkligen citera Brasse Brännström; ”fel fel fel”! Är det något som Daesh hatar så är det mångkultur. Jag skulle med råge kunna påstå att deras hat mot mångkultur är på likartad nivå med Svenska Motståndsrörelsens. Rasismen är slående. Speciellt mot kurder, som är en av de mest drabbade grupperna i Syrien och Irak, men lika stark är intoleransen mot andra religioner. Mot shia, kristendom, yazidi, judendom, zoroastrism, you name it. T o m mot mångtaliga sunnimuslimer. Dessutom är Paris en stad präglad av mångkultur, vilket vem som helst som besökt staden kan vittna om. Tips för mer anständighet: försök förstå att mångkulturen är offret och inte förövaren.

Må hända att ”je suis une provocateuse”. Men det bjuder jag på. För rätt är rätt även om det retar upp. Det som är rätt i det här fallet är, förutom ett starkt fördömande av dådet, mer förståelse och sympati för de drabbade. Jag kan lova er att detta crescendo av rasism vanärar offren och övriga drabbade samt anhöriga. Samtidigt som jag ber för Paris, ber jag er om mer anständighet. För motsatsen till det är det ingen som vinner på, förutom extremisterna.

Krönikan är tidigare publicerad på Frihetssmedjan.

I fokus, Krönikor

Legitimera inte terrorn!

Vi ser ett nytt Sverige, med våldsamheter som vi inte är vana vid. Detta är självfallet skrämmande och det är lätt att falla in i kören av skrämda röster. Vi har sett hur asylboenden blivit nedbrända och det kan knappast ha undgått något att en person har begått fruktansvärda dåd på en skola i Trollhättan.

Innan jag börjar så vill jag sända mina kondoleanser till alla som på ett eller annat sätt (direkt eller indirekt) blivit offer för dåden – där de i Trollhättan får extra tankar då jag också har skolan som arbetsplats.

Gärningsmannen i Trollhättan har identifierats som Anders Lundin-Pettersson (ALP), 21 år gammal. Jag kommer att göra en jämförelse med andra händelser som diskuterats, en jämförelse är inte att jämställa – något som är viktigt att poängtera. Det jag kommer jämföra är inte heller händelserna i sig utan diskussionen som förts kring dessa händelser.

Vem har skulden?

Det dåd som ALP utfört har kastat ljus på politiker och politiska partier. När det gäller skuld så vilar det mellan SD som ska ligga bakom det hela eftersom de öppnat upp fönstret till en normaliserad rasism eller så är det regeringen och de etablerade partierna som bär ansvar på grund av den invandringspolitik som förts ”de senaste 40 åren”.

Den som väljer att skylla på SD fullt ut missar att hatbrott skett långt innan SD fanns. De för en rasistiskt politik men det politiska partiet kan inte stå till svars för brott som enskilda människor gör. Då skulle vi behöva fråga oss vad Anders Eklund har för politisk tillhörighet etc.

Jag skyller inte detta på SD, jag skyller detta på ett bristande vuxenansvar och för lite resurser för att kunna fånga upp barn/ungdomar som mår så uppenbart dåligt att de är kapabla till dylika dåd. Till detta har vi en bristande psykvård och för lössläppta regler gällande hot och kränkningar på nätet och IRL (självklart gällande både rasister och människor med ”annan etnisk bakgrund” som kränker/hotar/våldför sig).

Den retorik som SD har öppnat upp för spelar in på många ställen, kanske att det kan vara det som ligger bakom bränder på asylboenden – det är dock en lång sträcka mellan att kritisera samhället och att sätta tändstickan till plånet.

Den som väljer att skylla på etablissemanget  och se deras agerande som en legitim anledning till dåden, skulle då behöva ställa sig bakom Husbykravallerna (jag gjorde inte det), bakom AFA:s härjningar och alla de uppror som skett i orättvisans namn. Varför då…?

Alla som arbetar med människor kan relatera stora delar av destruktivt/våldsamt beteende till faktorer i personens närhet. Blivit mobbad, är fattig, har känslan av maktlöshet eller att bli utnyttjad i, och av, samhället. Det går att förstå vad som ligger bakom fruktansvärda handlingar men handlingen ges inte legitimitet av omständigheterna.

Låt mig förtydliga.

När det gällde Husby så var det få människor som tyckte att det var förståeligt att dessa människor genomförde irrationella handlingar – med all rätt. Liksom vi inte tolererar våld i förorterna (det sker men samhället tolererar det inte) eller för diskussionen på denna nivå och med detta mediala utrymme. ALP:s agerande försvaras inte av så många vettiga människor, däremot är det många vettiga människor som härrör detta till Sveriges förfall. Alltså att skylla dådet på omständigheter som ökad invandring. Att detta missnöje är godtagbar förklaring och att det är där insatserna ska sättas in. Alltså att rätta till invandringen (genom att strypa den).

Hur kommer det sig att det inte var lika många som diskuterade segregation och glastak under Husbykravallerna?

För att motarbeta terrorn måste vi hitta rätt fokus

Fruktansvärda handlingar kan inte legitimeras genom samhällsstrukturer. De kan förklaras och diskuteras men om vi ser terrordåd som utförs och använder den rädslan som uppstår för att genomföra de förändringar som terroristen/terroristerna vill ha så har ju de vunnit. Om det var en extrem islamist som utfört dåden så tror jag knappast att det hade talats om avsaknaden av sharia-lagar som en giltig förklaring till dåden… På samma sätt kan inte fokus flyttas till migration utan istället behöver fokus ligga på hur vi kan motarbeta de mörka krafter som verkar bli vardag i vårt land.

Tills dess så behöver ordningsmakten göra sitt jobb. Media behöver göra sitt jobb (t ex jämförandet med IKEA-morden där hatbrott också var en viktig del i det hela då GM ska ha menat att han ville döda människor som såg svenska ut). Vi behöver få ordning på våra prioriteringar gällande fritidsgårdar, socialen och vuxna i skolan och samhället. Vi behöver bryta den cementerade segregation som återfinns i förorter som Tensta, Rosengård, Bergsjön eller var det nu kan vara. Vi behöver ha en jämnare fördelningspolitik och vi behöver sluta med att ställa de mest utsatta grupperna mot varandra.

Men vi kan inte börja diskutera huruvida vi ska gå terrorister till mötes eller inte. Vi kan inte skapa förståelse för deras handlingar. Inte utan att kliva in på väldigt grumliga vatten – oavsett om det är rasism, nazism, extrem islamism, extrem sionism eller vad det nu kan vara.

Krönikan är tidigare publicerad på Andreas egen blogg.

I fokus, Krönikor

Att ta till vapen

Alla former av främlingsfientlighet, religionsförföljelse och terrorism måste bekämpas. Demokratin och de mänskliga rättigheterna behöver försvaras och förklaras.

Vi är alla medvetna om ISIS fruktansvärda dåd. Vi vet att soldater rekryteras i Sverige. Vi vet att terrorattacker kan komma, såsom i Danmark och Frankrike. Vi minns Taimour Abdulwahab.

Men när inhemska nationalister beväpnar sig orkar många inte ta det på riktigt allvar. Vi vill inte tro att de är farliga på riktigt. Vi vill inte se dem som organiserade. Vi vill att hotet ska komma utifrån. Det ska inte ha växt upp ibland oss.

På årsdagen för morden på 77 personer, i Oslo och på Utöya väljer vi att dela med oss av ett litet urval skärmdumpar, varav de flesta kommer från fora för sverigedemokrater.

Inte Svenska motståndsrörelsen.

Inte nazister.

Utan människor som identifierar sig med Sveriges tredje största parti.

Bilderna kommer från sidan Hvad vilja nationalisterna?.

a

.

I fokus, Krönikor

Flörtar KD med SD:s väljare?

Krönika av Polimasaren

Kristdemokraterna vill bekämpa ISIS genom att döma dem för landsförräderi, neka dem inträde till Sverige och genom att dra in deras pass. De har rätt i att något måste göras, men för att veta vad vi ska, och kan, göra så måste vi läsa på vad våra möjligheter är. Så hur är det med landsförräderi och att göra någon statslös? Vi tar en titt på de mänskliga rättigheterna, regeringsformen och svensk lag.

De mänskliga rättigheterna Artikel 15

Var och en har rätt till en nationalitet. Ingen får godtyckligt fråntas sin nationalitet eller nekas rätten att ändra nationalitet.

Regeringsformen 7 §

Ingen svensk medborgare får landsförvisas eller hindras att resa in i riket. Ingen svensk medborgare som är eller har varit bosatt i riket får fråntas sitt medborgarskap. Det får dock föreskrivas att barn under arton år i fråga om sitt medborgarskap ska följa föräldrarna eller en av dem. Lag (2010:1408).

Brottsbalk (1962:700) 18 kap. Om högmålsbrott

1§ Den som, med uppsåt att statsskicket ska med vapenmakt eller annars med våldsamma medel omstörtas eller att åtgärd eller beslut av statschefen, regeringen, riksdagen eller högsta domarmakten på så sätt ska framtvingas eller hindras, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms, om det inte är högförräderi, för uppror till fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller på livstid eller, om faran var ringa, till fängelse i lägst fyra och högst tio år. Lag (2009:396).

Det verkar som om att Ebba Busch Thor vill bryta mot de mänskliga rättigheterna, regeringsformen och dessutom döma någon för landsförräderi trots att de brott de begått inte räknas som det brott som hon vill fälla dom för. Visst det måste göras nåt, men till att börja med kanske man ska ta och läsa på lite. Eller handlar det om populism? Kan det till och med handla om en flört med Sverigedemokraterna och deras väljare? Vid en snabb googling hittade jag en lag som hanterar hur vi ska behandla terrorister Lag (2003:148) om straff för terroristbrott.

11692795_10152951543008365_6001047016488745811_n

Läs Aftonbladet om Ebba Busch Thor på SD:s önskelista

Krönikor, Myter

De farliga konspirationsteorierna

Den 22 juli 2011 är en dag som aldrig någonsin kommer att försvinna ur våra minnen. Det är dagen då Anders Behring Breivik satte sitt, sedan lång tid, välplanerade och djävulska verk i rullning. Först placerade han en bomb i regeringshögkvarteret i Oslo, då åtta personer fick sätta livet till, och senare kom han att besinningslöst, och urskillningslöst, att avrätta 69 ungdomar på Utøya. Vad drev honom? Vad var det som fick honom att utföra dessa avskyvärda dåd? Var han en ensam galning?

För att över huvud taget befinna sig i det tillstånd som krävs för att utföra detta obeskrivbara terrordåd kan vara svårt att greppa för den vanliga människan. Vid närmare eftertanke kan man ändå finna ett antal faktorer som skulle kunna utgöra en del pusselbitar i människan Breivik. Först och främst har Breivik diagnostiserats med sex olika diagnoser. I dessa diagnoser kan man se att Breivik var paranoid, asocial och led av personlighetsstörning (av två typer) vid tidpunkten före och under attentaten.

Kristendomen, sionismen och konspirationerna

Den andra drivkraften hos Breivik är det kristna arvet, han påstår sig inte ha en gudstro men att han är kristen i kulturell 77598074_e205c96743_omening. Kristendom är, för Breivik, snarare en europeisk identitet. Utifrån denna övertygelse kan Breivik inte tillskrivas benämningen ”kristen fundamentalist”. Breivik är en förespråkare av sionism, d v s tanken om en judisk nation (Israel). Han säger sig också vara positiv till människor som avsagt sig sin islamiska tro. Dessa uppfattningar ger fog för att han inte skulle vara en högerextremist i ordets gängse bemärkelse.

Den tredje, och kanske viktigaste, drivkraften hos Breivik byggs upp av en uppsjö konspirationsteorier, d v s teorier som, av vissa, beskrivs som sanningsenliga och händelser som har inträffat, eller kommer att inträffa. I konspirationsteorierna ingår också att det finns, av fienden, ett planerat tillvägagångssätt för att verkställa sin ultimata världsbild.

Fixering vid ”kulturmarxism”, feminism och ”PK”

Jag kommer att peka på några konspirationer som är fundamentala i Breiviks världsbild. Breivik är stor motståndare till kulturmarxister och kommunister. De likställs med PK, d v s människor som sägs vara  politiskt korrekta. Enligt Breivik genomsyras västvärlden av kulturmarxism, och Frankfurtskolan anses ansvarig för att det är så det västerländska samhället ser ut idag. Vidare påpekar Breivik att kulturmarxismen styr utbildningsväsendet och att människor indoktrineras till en felaktig människosyn. Vi kan se det i såväl litteraturen som i journalistiken och i den västerländska kulturen.

Den radikala feminismen är en maktfaktor, tycker Breivik. Nästintill hela den europeiska kulturen är ”feminiserad”. Breiviks ultimata samhälle är en tillbakagång till 1950-talet, alltså tiden före feminismen. Breiviks skeva kvinnosyn är en bidragande faktor till varför han framhåller den radikala feminismen som en viktig maktfaktor hos fienden.

Eurabia ger bränsle

En nödvändig konspirationsteori för Breiviks världsuppfattning, livsverk och människosyn stavas Eurabia, en teori som såg dagens ljus i samband med 9/11. Konspirationsteorin går ut på att hela Europa står i begrepp att islamiseras. Han är övertygad om att jihad, det ”heliga kriget”, är pågående. Han är noga med att poängtera att kristendomen inte är lika ondskefull som islam. Åter eldar han på sitt hat genom att hävda att kulturmarxister och PK-människor anser att all religion är ”jämlik”. För att övertyga oss om att han har rätt i sin världsuppfattning beträffande islam radar han i sitt manifest upp en rad punkter som islam-apologeter och förnekare använder sig av:

islamtakeovereurope* överdrivna påståenden om hur muslimer bidragit kulturellt och vetenskapligt

* det Ottomanska Riket var tolerant

* den ”judiska erfarenheten” av att det Ottomanska Riket ”…was a calm, peaceful, and a fruitful one…”

* det armeniska folkmordet existerade inte. Det var snarare en kamp mellan två folk för att äga ETT hemland

* det muslimska Andalusien (det moriska Spanien) pekas ofta ut av islam-apologeter som ett multikulturellt underland, där kristna och judar fick möjlighet, av det islamiska styret, att avancera socialt och kulturellt

* jihad innebär ”personlig kamp”

* islam är ”fredens religion”

* kristendom och islam är likvärdiga vad beträffar historiska grymheter

* falsk information om korstågen (det var en försvarsstrategi, inte en attackstrategi)

* västerländsk kolonial historia var ingenting jämfört med de 1400 år av islamisk jihad som resulterade i oräkneliga folkmord

Breivik och ”förnekelsen” av islamiseringsprocessen

Breivik menar att islam-apologeter, kulturmarxister och PK-iter förnekar, banaliserar och ignorerar, fakta: den islamiska planen om herravälde i Europa, och folkmordsbrott i islams namn. Man anses förneka de islamiska motiven, nämligen det att islamisera hela Europa. Breivik poängterar, gång på gång, att fundamentalismen, eller wahhabismen, är det ”riktiga islam”. Fienden, d v s muslimer, och deras beskyddare (kulturmarxisterna och PK-människorna), falsifierar Koranen enkom för att tjäna islamiseringen. Återkommande uttryck hos Breivik är myter, fördomar, rasism och islamofobi. Paradoxen, kan tyckas, är att Breivik framhåller att det, till synes, finns ”goda muslimer”, ”din granne Muhammed” t ex. Brasklappen är att det inte går att lita på dessa muslimer, eftersom de, innerst inne, har en islamisk världsuppfattning, och därför ingår i den världsbild, ett ockuperat Europa, som muslimer har.

Breivik ingårBreivik själv, enligt egen utsago, i ett nätverk av antiislamister (bl a ”korsriddare”) och sätter stor tilltro till att man ska kunna uppnå sitt mål; att 2083 ha fördrivit alla muslimer från Europa. De motståndsrörelser han framhåller är antimarxistiska och counter-jihadistiska och de har lösningar på, och strategier för, hur Västeuropa ska stå emot den islamiska invasionen. Han betraktar de skoningslösa attentaten som självförsvar, och en nödvändighet för att säkra sin egen, och andras, existens.

Den egentliga orsaken till terrorattentatet, påstår Breivik, var att sprida sitt manifest, ”2083 – A European declaration of independence”. Han publicerade sitt manifest, tidigare, under samma dag som han utförde sprängningen i regeringshögkvarteret i Oslo, och de illvillliga avrättningarna av 69 ungdomar, aktiva i Arbejderpartiets ungdomsförbund (AUF), på Utøya. Den politiska fienden, och beskyddaren av islam, är, enligt Breivik, politikerna, ”kulturmarxisterna”, journalisterna, utbildningsväsendet  och ”PK-iterna”. Därför var målen styrande politiker i regeringshögkvarteret och den politiska framtiden i ungdomarna i AUF.

Retoriken och världsuppfattningen hos SD

Det finns ett riksdagsparti i Sverige som har liknande världsuppfattning, och människosyn, som Breivik. Sverigedemokraterna anser att det svenska, och europeiska, samhället är föremål för islamisering. Det genomsyrar hela vårt samhälle. Konspirationsteorin Eurabia är en sanning, enligt ”sverigevänner”. Man framhåller gärna att påståenden om att kulturella och vetenskapliga bidrag, av muslimer, till mänskligheten är kraftigt överdrivna.

Islamkritiker världen över, och s k ”sverigevänner” i Sverige, anammar, i stora stycken, samma retorik och samma världsuppfattning, som Breivik. I Sverige uppfattas ”sjuklövern”, i synnerhet de på vänsterkanten (ofta benämnda ”vänsterextremister”, ”PK” och ”kulturmarxister”), som politiska fiender och beskyddare av islam i allmänhet, och muslimer i synnerhet. ”Vänstern” är, på samma gång, budbärare och sändebud för den muslimska invasionen och ockupationen. SD:s övertygelse om att västvärlden står under ständig islamisering (utdrag ur Kent Ekeroths blogg och uttryckt av såväl Jimmie Åkesson som Richard Jomshof och Mattias Karlsson) är väldokumenterad.

Judevänligheten, antifeminismen och counterjihad

SD har, liksom Breivik, uppfattningen om att det ska finnas en judisk stat, nämligen Israel. Paradoxalt nog finns det, fortfarande, antisemitiska åsikter i partiet även idag, samt att man väljer antisemitiska samarbetspartners i EU-parlamentet. Det spanska Andalusien (moriska riket), och dess påstådda vurm för multikultur, kan jämföras med det förespråkande av mångkultur vi kan se i Sverige idag. SD är, som bekant, motståndare till nämnda mångkultur.

Gathering_of_eaglesSD framhåller ofta ”folkhemmet” som ett bra Sverige, en samhällsvision. I begreppet ”folkhemmet” innefattas trygghet, socialkonservativa värderingar och en tydlig skillnad mellan könen. SD:s syn på feminism påminner mycket om hur Breivik ser på feminism. Radikala feminister är lika stora politiska fiender som kulturmarxister eller ”PK-iter”.

Uppfattningen om att jihad innebär ”heligt krig” delas av Breivik och ”sverigevänner”. Den etablerade, ”kulturmarxistiska” (OBS, ironi), betydelsen av jihad är ”personlig kamp”. SD framhåller detta som en del i islamiseringsprocessen. Ett kompletterande argument för counterjihad-rörelsen är att islam inte är ”fredens religion”, något som poängteras av muslimer och av de politiska fienderna. Den oändliga diskussionen om vilken religion som har flest dödsoffer på sitt samvete är ytterligare bränsle på den ”sverigevänliga” elden. Man hävdar att de senaste 1400 åren då världen utsatts för islamiska jihad är överlägset på den punkten. I retoriken ingår att bakgrunden till de kristna korstågen falsifierats, d v s att de skulle ha varit en försvarsstrategi, och inte en attackstrategi. Svaret på hur det egentligen låg till med den saken är omtvistat, men kristendomen, i sin linda, men också fortsatt, skulle spridas så långt det bara ansågs möjligt.

Breivik var, fram till 2007, aktiv medlem i Fremskrittspartiets ungdomsförbund, (FPu), och fram till 2006 var han medlem i Fremskrittspartiet (FrP), den norska motsvarigheten till Sverigedemokraterna. Breivik ansåg att FrP var för liberala, men faktumet att han varit aktiv medlem i ett parti med liknande politisk uppfattning som SD går inte att bortse ifrån.

Vi är, nästintill, alla överens om att Anders Behring Breiviks terror och massmord är fruktansvärda och hänsynslösa, grymma illdåd. Problemet är att retoriken som Breivik manifesterade, i mångt och mycket, används idag av ett folkvalt riksdagsparti i Sverige. SD har liknande uppfattning om islam och muslimer, och att det pågår en islamisering av Sverige och Europa. Islamiseringen beskyddas av de politiska motståndarna, de som populärt benämns kulturmarxister, kommunister och PK-människor. Alla motståndare, från vänster till höger tilldelas dessa beteckningar. Dessa strömningar påstås genomsyra vårt samhälle, och kommer på sikt att skada vår fortlevnad.

Det må vara svårt, och kontroversiellt, att se sambanden mellan Breiviks och SD:s verklighetsuppfattning, men de finns där, obehagligt närvarande. Likheterna skrämmer, och förnekas av, många i det nuvarande, svenska samhället.

Häromdagen var det debatt på Aftonbladet TV om radikal islamism. Då gjorde Hanif Bali, invandrarpolitisk talesperson för moderaterna, ett uttalande om att ”vi måste avislamisera Sverige” och att det är religionen islam som är ”problemet”. Läs mer om det här.