Om människor ska kunna exkludera andra, så behöver ”de andra” först bli objektifierade (alltså en sak istället för en människa). För att människor frivilligt ska underkasta sig fascismens partiledarkultur och den gemensamma värdegrunden (i Sveriges fall ”sverigevän”) måste den vara homogeniserande (alltså åsiktslikriktande) och den ideologiska fascisten blir det genom att avsäga sig andra ideal och synsätt – till förmån för den homogena värdegrunden som bygger på den exkluderande etno-nationalismen.

Nationalismen bygger i sin tur på att definiera människor i termer av ”vi och dom”. Denna världsbild legitimerar de med att se människor (som jag skrev först) just som OBJEKT, en sak, ett naturtillstånd, någonting som inte kan ändras. De försöker förklara deras biologiska vanföreställningar om människor med hjälp av socialdarwinism, alltså, de förklarar människor som genetiskt likriktade – KOLLEKTIVT – alltså motsatsen till individuella arvsanlag. På det viset försöker etno-nationalister förklara att det finns gemensamma arvsanlag som nedärvs i ”essenser”. Den ”nedärvda essensen” är det som enligt nationalister beskriver kompakta paket av beteende, åsikter, värderingar på hela folkgrupper och ibland till och med hela kulturer och stater.

Dessa inbillade ”naturtillstånd” är hur de definierar (ser på) andra och sig själva. ”Vi” och ”dom”. ”Vi” som hör hemma och ”dom” som inte gör det. De förklarar det hela genom vad de ”känner” är rätt och det är deras inbillade vanföreställningar som kickar igång när de ser en mörkhyad (exempelvis) och tänker: ”Jag ser en mörkhyad (fast de använder värre termer) göra en dålig sak. Därför är alla mörkhyade dåliga”
”Hur vet du att det är sant?” kan man då fråga dem… Svaret blir:
”det ser man, det märks” – alltså känsloargument och dömande utefter utseende. Det är alltså för att sammanfatta:

Jag ser – jag tror – jag känner och eftersom jag ser det jag känner, så är det sant. Ett självrättfärdigande resonemang.

Det är cirkellogik.

De tror att deras känslor är ett universellt allmäntillstånd och när de är flera som delar denna världsbild så har de i deras värdegemenskap, den inbillade föreställningen; att eftersom de är flera (homogeniserade) som känner likadant och ”förstår lösningen” så måste det också vara så. Det finns ingen annan förklaring än att deras kollektiva upplevda känsla stämmer. Den känslan som de fyller varandra med. Den känslan de ständigt bekräftar gentemot varandra.

Huruvida verkligheten FAKTISKT (de facto) är som de tror, det är av mindre betydelse. Det viktigaste för sådana personer är att de har den gemensamma värdegrunden, den som byggs på exkluderande etno-nationalism. Att den införlivas och efterföljs, för allt annat är en kränkning av deras känslor och ett förräderi mot den ”egna” gruppen de identifierar sig med.

Så länge de nationalistiska idealen följs, mår de bra. När det inte sker, mår de mycket dåligt.

Jag önskar de kunde kliva ur sina cirkelresonemang och försöka se det utifrån.

Tidigare publicerad på
Frihetskomplexet – Fascism och etno-nationalism i Sverige