Etikettarkiv: radikala islamister

När terrorismen fick patent

Igår såg jag en märklig science fiction-rulle, om ett alternativt förflutet i England. Det var sci-fi, och osannolik sådan, för där fanns det terrorister som var – håll i er nu – vita!

Ja, det kan verka som ett dåligt skämt, en trist sarkasm att säga att IRA aldrig existerat och att filmer som Patriot Games är hittepå, men lyssnar man på dagens debattörer så finns det ett antal som definitivt vill få min skämtsamma sarkasm till att bli allvar, och när man för femtioelfte gången hör eller läser någon påstå att ”inte alla muslimer är terrorister, men alla terrorister är muslimer”, så blir det tydligt att verkligheten får sarkasmen på skam.

Ett exempel som är farligt nära detta är Mats Larssons inlägg om terrorism ”Terrorhot är vardag i storstäder – men inte alla” i Expressen den 5 juni. Skribenten nämner nästan, i all hast att det finns annan terrorism när han skriver att ”Jag har framför mig lite statistik från Economist som visar hur många terrordåd som ägt rum i Europa sedan 2001. Där finns antalet dödsoffer för jihadister, där finns offer för andra typer av terror”, men frångår sedan helt att nämna dessa ”andra typer av terror” när han försöker göra bland annat Ungern till något slags skinande exempel. Han fortsätter med att ”Grafiken gjordes i mars efter den första terrorattacken i London. Två till terrordåd har ägt rum i Storbritannien sedan dess. Ett har drabbat Stockholm.”

Det kan vid första andetaget låta korrekt. Vi har haft ett terrordåd i Stockholm. Eller har vi det? Missförstå mig rätt – det som skedde vid Åhléns i april lär helt klart räknas som ett terrordåd – men är det verkligen det enda vi haft i Stockholm, eller Sverige? Detta signalerar att det som räknas som terrordåd är det som utförs av islamister. När nazister misshandlar, mördar, skrämmer och försöker tysta meningsmotståndare, alltför ofta framgångsrikt, vad är det om inte terrorism?

Det ”terrorfria Ungern”

Mats fortsätter sedan i sin text att visa upp Ungern som ett av flera lyckade östeuropeiska exempel, länder där terrorismen inte slagit rot eftersom inga islamistiska terrordåd har begåtts. Ungern framställs som ett bra land för att det inte är öppet för muslimska flyktingar. Men är Ungern verkligen fritt från terror? För samma krafter som vill stoppa muslimerna är också kritiska (för att använda en stark underdrift) till romer och judar.

Det finns många exempel på hatbrott mot romer i Ungern, hatbrott av en magnitud som, om det hade begåtts av islamistiska gärningsmän högst troligen skulle räknas som terrorbrott. Läs följande och låtsas för ett ögonblick att offren är ”vanliga” ungrare (eller svenskar), och förövarna är muslimer:

Masked men attacked the Roma laborers just as the police officer had advised

Four jailed for neo-Nazi killing spree that terrified Hungary’s Roma

Detta är blott två exempel av allt som bevisar ett djupgående problem i Östeuropa där Ungern bara är ett exempel på länder där terrorismen är vardag, i alla fall om man råkar vara född av fel föräldrar. Islamister har verkligen inte patent på terrorism.

Om klockan kunde vridas tillbaka 25 år i väst, så skulle antagligen en del politiker även i traditionella partier på höger- och vänsterkanten vilja göra saker delvis annorlunda i dag.” skriver Mats Larsson. Kanske, kanske inte, det är svårt att säga vad partierna skulle gjort annorlunda. Men ett är säkert – hade de agerat som Ungern hade vi kanske haft ett terrordåd mindre, till priset av hundratals eller kanske tusentals döda flyktingar som hade tvingats återvända till krig, misär, kanske till och med tortyr och död. De högerextrema terrordåden i Sverige hade däremot fortsatt som om inget hänt.

För nej, det är inte bara islamister som begår terrorbrott. Det vet offren för våra två ”lasermän”; John Ausonius och Peter Mangs, det vet offren för attacken i Trollhättan. Det vet de som fått bomber placerade vid sina lokaler av tre aktiva nazister i Göteborg. Det vet alla de pensionärer och barnfamiljer i en fredlig demonstration i södra Stockholm som blev angripna av våldsamma nazister. Det vet alla de som misshandlats, dödats och hotats till livet av extremhögern. Och om inte annat – fråga Norge, de vet det definitivt.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Myndigheten MSB borde granska islamhatet

Debatten om den s k förstudie som Magnus Norell, Aje Carlbom och Pierre Durrani gjort på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) om Muslimska Brödraskapet i Sverige, och som kritiserats hårt av mig och andra aktörer, har börjat ebba ut nu.  Men frågeställningen kvarstår. Hur lämplig var rapporten och ska ämnet utredas?

Tvärtemot vad debattörer som Hanna Gadban, Nima Dervish och Sara Mohammad, etc, påstod i SvD i onsdags har jag och många andra som protesterat mot rapporten inget emot en ordentlig studie av islamismen i Sverige, då i synnerhet den radikala islamismen. Jag har själv arbetat mycket med att kartlägga radikala islamisters arbete, och var tidig med att peka ut problemen i den s k ”Dawahrörelsen” i Sverige, något t ex Gadban också skrivit om.

Men jag tillhörde kritikerna av MSB:s rapport eftersom de friskt blandar ihop radikal islamism med vanlig islamism och kopplar allt till terror och antidemokratiska tendenser. De namnger rörelser och individer som islamister och agenter för Muslimska Brödraskapet, men utan att presentera ett enda bevis för det. Jag själv skriver inte en rad om radikala islamister utan presentera ordentligt med belägg och bevis för det jag påstår.

Bristen på bevis i MSB:s rapport, och alla påståenden utan belägg, är det farliga med rapporten. Vi lever nämligen i en tid när rasistiska myter om muslimer sprids öppet i samhället. Misstänksamheten mot det ”annorlunda” är stor.

”Muslimska män är förtryckare, bär man långt skägg är man terrorist, hijaben betyder att kvinnan är förtryckt, alla moskéer stöder terrorism och förtrycker kvinnor, att inte äta fläsk är misstänkt, de är antisemiter allihopa med låg IQ som inte vill jobba…” Det är bara att se hur alternativmedia i Sverige och globalt beskriver muslimen. Och ryktena får konsekvenser för muslimer, eller de med ursprung i Mellanöstern.
Jag har en vän som slutat berätta för en del på jobbet att hon jobbar medan mannen är hemma. Det förutsätts att eftersom hon är från ett muslimskt land måste mannen vara en lat kvinnoförtryckare som är hemma och röker vattenpipa medan hon jobbar. Inte ens när hon berättar att mannen är hemma pappaledig med barnen, slutar de vara misstänksamma.
Vad en del muslimer än gör, och hur de än beter sig hamnar de i ett moment 22. ”Har din man slutat slå dig ännu, svara ja eller nej”!
Det är här bevisen kommer in. Bevis och krav på källor och ordentliga belägg utgör skillnaden mellan antimuslimsk hets och rykten och de riktiga problem som finns bland en del radikala och fundamentalistiska element. Och det skrämmande är att vi idag har ledare i världen som tror på rykten och är ointresserade av belägg och bevis. Breitbart i USA, som står USA:s president Donald Trump nära, tillhör t ex de stora ryktesspridarna.
I detta läge borde MSB stå för krav på bevis och belägg och fungera som en fyr i den stormiga politiken, som slussar oss bort från ryktesspridningens bedrägliga rev och skär.
MSB borde utreda islamismen. Men samtidigt borde de utreda rasistisk ryktesspridning med fokus på muslimhatet och judehatet, två problem som onekligen är större i samhället än problemet med fundamentalistiska eller radikala islamister. Vi har sett förr i historien vad som kan ske då otyglade generaliserande rykten om folkgrupper sprids. Det kan gå riktigt illa. MSB får gärna även studera hur vitt spritt t.ex. muslimhatet och judehatet är. Det saknas nya bra studier över hur vitt spridd rasismen är och i vilka grupper rasismen sprids.
En del av författarna av debattartikeln som stöder förstudien sprider gärna själva generaliserande rasism om muslimer, utan belägg. Man behöver med andra ord inte gå långt för att hitta studiematerial för en rapport om antimuslimsk ryktesspridning i samhället. För övrigt bloggar även Magnus Norell även för en blogg, Ledarsidorna,  som regelbundet sprider rykten om muslimer utan att belägga dem med fakta.

 

SD Burlövs konspirationsteorier

Det finns en ständigt närvarande vilja hos en del människor, läs muslimhatare, antisemiter och ”invandringskritiker”, att sprida konspirationsteorier, lögner och myter. Vad sådant beror på är saker som vi på Motargument har skrivit om, och kommer att fortsätta skriva om. Vi kommer att fortsätta granska, och dissekera, propaganda som används i rasistiskt syfte.

SD Burlövs hemsida finns ett konspiratoriskt dokument där vi år ut och år in har kunnat ta del av hur ”Islam påverkar vårt samhälle”. Vi får ta del av det ihärdiga och repetitiva sverigedemokratiska mantrat om ”islamisering” och ”sharialagar”, vilket påstås leda till att vårt land så som vi känt det, kommer att gå under, pga illvilliga muslimer som vill inskränka demokratin och byta bort vår kultur.

”Vad innebär detta för er vanliga medborgare om sharialagar skulle införs i Sverige! Följande inskränkningar kan bli verklighet i era liv vare sig ni vill eller inte om islamisterna skulle komma till makten. Tyvärr är det inte fråga om, utan när det sker om Socialdemokraterna eller Moderaterna får fortsätta att tävla om vem som har de liberalaste lagarna angående t.ex. invandring efter valet 2014. Här finns bara en räddning, en röst på Sverigedemokraterna

För att nämna några inskränkningar som kommer att beröra er:

 1.     Inget fritt klädesval för kvinnor utomhus, utan hijab, (slöja) eller niqab kommer att gäller.

2.      Inga pubar/fester med alkohol.

3.       Inga fläskprodukter i maten.

4.       Begränsad musik.

5.       Inga kvinnlig sporter.

6.       Inga hundar. 

7.       Kvinnor ska vara hemma och fostra barnen.

8.       Kvinnor ej myndiga. I extremfall får de inte ens köra bil.

9.       Begränsad  -censurerad  TV/Radiosändning.

10.   HBT straffas hårt/ t.o.m.avrättning kan bli följden.

11.   Judar/Kristna & oliktänkande förföljts.

12.   Sharia är lagen och sist men inte minst alla icke muslimer blir 3:e klassens medborgare.”

Detta dokument är ett hopkok av lögner, myter och sammanblandningar av begrepp. Det är alarmistisk skrämselpropaganda av yppersta kaliber som obesvarat, och oförändrat, funnits på SD Burlövs hemsida år efter år. Budskapet är dåligt formulerat och saknar verklighetsförankring. Jag har skickat en förfrågan via mail till Lars-Anders Espert, ordförande i SD Burlöv, för att få klarhet i det som faktiskt står på hemsidan. Där finns nämligen inga källor på varifrån dessa uppgifter kommer ifrån.

Som en avslutande knorr på det konspiratoriska dokumentet hittar vi den obligatoriska skuldbeläggningen. SD ställer två utsatta grupper mot varandra, och denna gången är det äldre som används som politiskt slagträ:

”Redan i dag påverkas ekonomin till den grad att äldre inte har råd med sjukvård, mediciner och ett värdigt liv på sin pension efter att ha betalt skatt hela sitt liv. Däremot så ser staten till att uppfylla krav som radikala muslimer ställer.”

Mot bakgrund av att SD gärna ställer två utsatta grupper – i detta fall äldre och radikala muslimer – mot varandra i syfte att göra en politisk poäng kan det vara på sin plats med en stilla undran: Hur tänker SD när det kommer till äldre radikala muslimer?

Hur tänker sig Sverigedemokraterna att de personer som har flytt från islamistiska diktaturer, vilka i olika utsträckning lyder under sharialagar, att de flyktingarna skulle vilja implementera sådant rättssystem här i Sverige? Det är ju just en önskan om demokrati, frihet, jämlikhet, religionsfrihet, valfrihet och likabehandling inför lagen som de allra flesta flyktingar har saknat.

countries_with_sharia_rule
Länder med sharialagstiftning – klicka för större bild. (källa Wikimedia Commons)

SD Burlöv använder sig av ytterst lösa grunder då man i slutet av dokumentet försöker sig på att motivera konspirationen. Uppenbarligen räcker det enligt deras skribent med en: ”tillbakablick på vad som hänt i Sverige och norra Europa de senaste året” ! Vi blir också delgivna information om att England och Frankrike anses ligga ett par steg före Sverige i ”islamiseringsprocessen”.

Jag har ännu inte erhållit något svar från ordföranden i SD Burlöv. Men den som väntar på något gott…

Länk till dokumentet på SD Burlövs hemsida

70 000 muslimska ledare fördömer terrorism

Under ett av islams största årliga möten för religiösa ledare, Urs-festivalen i Indien, utfärdade 70 000 muslimska ledare tidigare i veckan en fatwa* som fördömer terrorism. I samband med ceremonin skrev 1,5 miljoner muslimer (15 lakh), under dokumentet mot terrorism.

Det har blivit vanligt bland islamofober, högerextrema och några andra, att kräva att muslimer ska ta avstånd från terrordåd utförda av Islamiska Staten/Daesh och andra terroristorganisationer som säger sig arbeta i islams namn. Och trots att många personer som är troende muslimer, såväl som många religiösa ledare, gång på gång tar avstånd och fördömer sådana handlingar och grupper, har det inte fått stopp på kraven.

Nu har muslimska ledare återigen gått samman för att fördöma terrorism. Under Urs-e-Razvi, en årlig festival i norra Indien som firas till minne av den avlidne muslimske imamen Ahmed Raza Khan Qadri, skrev cirka 70 000 religiösa ledare från hela världen en fatwa som fördömer terrorism. Fatwan fördömer även uttryckligen terrororganisationer, inklusive Daesh/IS, al-Qaida och talibaner. Dessa är ”inte muslimska organisationer” enligt ledarna, som även uttryckte att medlemmar av dessa organisationer ”inte är muslimer”, rapporterar The Times of India.

1,5 miljoner muslimer rapporteras ha skrivit under fatwan.

Mohammad Farogh-ul Quadri, generalsekreterare för World Islamic Mission, gick så långt som att säga att han vill ha ett internationellt förbud mot Daesh/IS och dess motsvarigheter runt om i världen.

Tydligare än så kan det nog inte bli.

*En fatwa är ett religiöst påbud utfärdat av muslimsk religiös ledare liknande ett påvligt, katolskt dekret. Det förklarar vad som är och inte är tillåtet enligt islam.

Ta hotet från radikal jihadism på allvar

Detta är ett jobbigt inlägg att behöva skriva, men det måste göras. Vi  måste också se siffrorna för vad de är. Så här uppskattar jag läget med de radikala jihadisterna i Sverige idag.

170 belgiska medborgare har bekräftats vara nere i Syrien och Irak och slåss för IS. 40 har bekräftats vara dödade. För Sveriges del varierar beräkningarna av antal personer som är nere i Irak eller Syrien. Jag själv studerade profiler på twitter och facebook i somras och fann ca 40-50 unika profiler eller personer som nämndes som var nere i Syrien eller Irak. I höstas sa försvarshögskolan att 80 bekräftats men att antalet kan vara upp emot 200. Säpo sa i november 100 bekräftade och minst 150 obekräftade IS-krigare.

Svensk radikal jihadist

Sen tillkommer sympatisörerna. Jag gick igenom hundratals profiler på Facebook i somras, då IS ännu opererade helt i det öppna, och kunde konstatera att stödet var STORT för dem.

Om 200-300 åkt ner kan man fundera över hur stort nätverket av aktivister och sympatisörer är som INTE åkt ner. Antalet öppna Facebookprofiler som stödde IS i somras var stort. Jag såg 100-150 stycken. (Att sympatisera med IS är lika sjukt som att sympatisera med Breivik. Så även om man inte är aktivt för IS är enbart själva ställningstagandet för dem så extremt att det är befogat att polis håller koll på dem.)

Personer jag pratat med uppskattar antalet sympatisörer och aktivister till mellan 1.000 och 1.500.

IS är så extrema att de inte kan jämföras med nåt annat. Svenska nazistpartier är inte i närheten av dem, i hat och rasism (även om det givetvis skulle leda till massmord om de kom till makten också). Ska man jämföra med något i Skandinavien är det Breivik.

Om en person öppet gillar vad Breivik gör och säger sig förbereda aktioner i hans anda, anser jag att det är befogat att polis håller koll på denne. På samma sätt resonerar jag om personer som ens andas stöd till IS.

IS är inte bara terrorister. De är öppna rasister. De riktar sin rasism mot alla icke-muslimer, ”otrogna” (kuffar) och mot muslimer som inte håller med dem. Judar, shiamuslimer och s k degenererade ”discomuslimer” är nummer ett på hatlistan. De har en lång lista av hatobjekt förutom ”otrogna”. Nämligen de som lyssnar på musik, homosexuella, kvinnor som inte vill bära burka eller hijab, etc. (Säga vad man vill om svenska nazistpartier men inte ens de pratar numera öppet om att halshugga homosexuella och stena kvinnor och slakta judiska barn).

Mer rumsren extremism

Sen har vi rörelser som inte accepterar IS men som är mycket extrema. Hizb Ut-Tahrir är ett sådant. De är så extrema i sin rasism och i sitt hat mot demokrati att de lätt kan jämföras med, exempelvis, Svenskarnas parti. De vill också ha ett kalifat men inte ett IS-kalifat. Och de slåss inte… just nu. Ungefär som Svenskarnas parti resonerar i förhållande till Svenska Motståndsrörelsen alltså.

Hur stort deras stöd är vet jag inte. Hizb Ut-Tahrir har t ex bara lite över 300 likes på FB. Det är mer rumsrent att vara med i Hizb Ut-Tahrir än i IS. Men man kan lugnt räkna med att antalet sympatisörer är långt större än 300. (När jag kollade två FB öppna grupper för svenska IS-sympatisörer i somras hade de 200-400 medlemmar.) Några muslimska vänner som arbetar mot extremism uppskattar antalet aktivister eller sympatisörer till kanske upp emot 1000. De har kunnat samla många hundra i demonstrationståg i Danmark och skulle nog kunna göra det i Sverige också.

Dessutom finns det traditionella jihadister, d v s grupper som kopplas till Al-Quaida och Al-Shabab. Sist men inte minst har vi det mycket större antal personer som stödjer grupper som t ex Hamas, personer som är grova antisemiter etc.

Vad gör vi?

När man studerar dessa extremistiska miljöer bör man vara medveten om att måltavlorna för dessa extremister är andra muslimer. Det kan verka mycket med att upp emot 0,4-0,5% eller mer av landets muslimer stödjer så extrema rörelser som IS och Hizb Ut-Tahrir. Men kom då ihåg att IS avrättar muslimer på löpande band i Irak och Syrien och att Hizb Ut-Tahrir har samma hat mot andra ”otrogna” muslimer. Hotet från den radikala jihadismen är lika stort mot muslimer som icke-muslimer.

IS
Random IS-sympatisör på twitter. 16/1.

Ska vi komma till rätta med denna extremism krävs det mer än att ge jobb åt hemvändande IS-krigare, som Örebro kommun vill göra.

Visst ska vi ge jobb åt dem, men då måste de först visa att de lämnat den extremistiska miljön. F d nazister som lämnar nazistiska rörelser måste först och främst visa att de lämnar tänket, ideologin och den extremistiska miljön innan man kan ge dem hjälp på allvar. Man hjälper inte en avhoppande nazist som fortsätter att behålla gamla nazistvänner och som har Hitler på väggen. På samma sätt är det med IS. (Läs mer här: Hur man bäst bekämpar radikal jihadism.)

Och hjälpen måste främst riktas till ungdomar och till andra som dras till IS, men som INTE har åkt ännu. De som redan varit där nere behöver snarast ett samtal med polisen och SÄPO, och Socialen bör förbereda tvångsomhändertagande av deras barn om det rör sig om ett par, eller ena föräldern, som åkt ner.

Det behövs krafttag mot IS. Jag anser att både svenska myndigheter och svenska muslimska organisationer och moskéer är på tok för svaga och mjäkiga i sin kamp mot radikal jihadism. Dessutom anser jag att det är skandal att all granskning av IS, utanför polis och underrättelsetjänst, sker av privatpersoner. Som jag, som Per Gudmundson eller Magnus Sandelin, som andra som föredrar anonymitet men granskar via Flashback eller facebook-grupper. Det behövs ett EXPO som kraftfullt granskar dem.

Två IS-sympatisörer, från en till dem allierad terrorgrupp, mördade 12 personer på den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Därefter tog en person som sa sig vara IS-gisslan i en judisk kosherbutik och mördade judar. Nu har en belgisk terrorring, som hade vapen hemma och sköt mot polis, avslöjats.

Antalet sympatisörer och aktivister för IS i Sverige är troligen lite färre än i Belgien. Hur många planerar terrordåd här? Eller ska vi vara naiva och tro att det inte görs? Svenska IS-sympatisörer är kusliga. (Se exempel här IS på svenska. Hur en svensk IS sympatisör tänker. Svensk IS sympatisör pratar jihad på TV. Även Per Gudmundsons blogg har bra exempel.)

Faktum är att självmordsbombaren på Drottninggatan, Taimour Abdulwahab, pratade om en ”islamisk stat” (IS betyder islamiska Staten). Han var med all sannolikhet med i det som senare blev IS:

Svensk IS-sympatisör

När Taimour Abdulwahab al-Abdaly sprängde sig i hörnet Drottninggatan-Bryggargatan i Stockholm under julruschen 2010, uppgav han att han agerade i Islamiska statens namn. Som hämnd för Vilks angrep han civila mitt under julruschen – alltså handeln och ekonomin, precis som enligt order. Uppgifter från Irak gjorde vidare gällande att han tränats av samma grupp där.

Säkerhetspolisen har ännu inte presenterat någon fullständig utredning om självmordsbombningen (hur länge ska vi behöva vänta på den?) så tills vidare får vi nöja oss med bombmannens egna ord:

”Nu har Islamiska staten uppfyllt vad de har lovat er. Vi finns nu här i Europa och i Sverige, vi är en verklighet, inget påhitt” (Källa)

Dessutom får jag påpeka att vi har svenskar som sitter inne för förberedelse av terrorbrott mot Jyllandsposten. Även de gillade den rörelse som senare blev IS.

Ska det behöva dö en massa svenskar, eller ska en synagoga eller moské behöva sprängas i luften, innan vi börjar ta hotet från den radikala jihadismen i Sverige på allvar?

**************

För mer läsning:

IS på svenska. Hur en svensk IS-sympatisör tänker. Svensk IS-sympatisör pratar jihad på TV. Svenska sexslavar åt IS. Hur man bäst bekämpar radikal jihadism. Hur man INTE bör bekämpa radikal jihadism. Radikala jihadister på twitter. Hizb Ut-Tahrir (2012). Hizb Ut-Tahrir (2014)

PS

Jag baserat artikelns procentsatser på antagandet att det finns 400.000 muslimer i Sverige. PEW har en högre siffra, motsvarande över 500.000 idag men den har kritiserats. Nämnden för statligt stöd till Trossamfund ger stöd till samfund med 110.000. Men många moskeer och inriktningar väljer att finansiera sig utan statligt stöd och registreras inte. Sen är antalet aktiva troende större än antalet registrerade. och antalet passiva ännu större. 2011 skrev jag en artikel om svårigheterna vid beräknandet av antalet och gjorde vissa jämförelser med övriga Europa. jag använder 400.000 då det är den siffra som brukar nämnas i debatten och som ministrar använt.

Islamism från nära håll

Jag vill inleda med att säga att du kan gärna länka till den här artikelserien varje gång du hör påståenden som ”muslimer gör ingenting åt extrema islamister”. En del debattörer har till och med förklarat att muslimer som kämpar mot extrema islamister inte existerar över huvud taget. Och när man väl förklarats som icke existerande så har man ingen rätt att finnas i dagsljuset. Vad ska jag kalla den här artikelserien? Kampen för egen existensrätt? För att muslimer som kämpar och som ställer sig emot extremism hela tiden förnekas och ogiltigförklaras i sin kamp, av populister och högerextremister.

Populisternas himmelrike

Det är hur lätt som helst att vara en skrikande populistisk röst som slår sig för bröstet i kampen för att rädda Sverige, liksom övriga världen av islamism – genom ingenting annat än bara hög röstvolym. Vi har alltför många liknande figurer i landet som har byggt en karriär via en skrika-högst-kamp, men utan en enda droppe av effekt, inte en enda promille av synlig åtgärd i ett konkret arbete mot extrem islamism. Det enda som liknande typer av populister har skapat är egna forum där de har lockat fram applåder från olika typer, och nyanser, av muslimhatare. Att kämpa mot islamism innebär, i så fall, att stämma in i liknande skrik-körer. Populisternas utbrott ser nästan ut som att de drar håret från sina huvuden och river sina ansikten med naglarna, samtidigt som de hysteriskt skriker: – ”ISLAMISTER!”

De har skadat den här debatten allvarligt, med hjälp av medier som gav dem enormt utrymme på totalt lösa grunder. Många populister har ställt sig som självutnämda experter i islamism-frågan. Högmodigt har de talat om vad islamism, och islam, är, i några fall med bonuskortet jag-kommer-från-Mellanöstern-och-därför-vet-jag och på så sätt, har de utan någon som helst kunskap, kunnat tränga sig in i debatten. Debatten skadades av populister för att de lyckades vilseleda folkmassorna till avgrunden av sin okunskap. De lyckades skapa rädsla genom islamofobiska murar, samtidigt som de fått utrymme, och möjlighet, att stå i det mediala rampljuset. Jag kallar dem oftast debatt-terrorister, som sprider skräck i samhället, ibland med massa påhittade siffror som de ”kan” bättre än SÄPO och polismakten.

Muslimer i rävsaxen

Populisternas tid är snart över. Det känns i luften.  Möjligtvis inbillar jag mig detta, på grund av min obotligt optimistiska själ. Detta är en av orsakerna till att jag började skriva i ämnet. I nästan ett decennium har jag befunnit mig i rävsaxen mellan extrema muslimhatare och extrema islamister. Jag är långt ifrån ensam om detta. De flesta muslimer är i samma position, medvetet eller omedvetet. De är antingen engagerade i den här frågan, eller inte. Det är en position som muslimer har haft under lång tid.  Det är slitsamt, och det liknar ett vakuum där man bara kan andas genom ett sugrör. Paradoxalt nog, så känns det ofta som att vissa extrema muslimhatare och vissa muslimska organisationer samarbetar med varandra. Ett exempel är IFiS, Islamiska Förbundet i Sverige, som varje år gör sig skyldiga till en rad skandaler, något som det, av muslimhatarna, gång på gång hissats varningsflagg för.

Vad hände då? Muslimhatare fick sina ”bevis” på hur landets muslimer är, samtidigt som IFiS-ledningen pekade ut det hela inför sina medlemmar som en ”islamofobisk attack”. Muslimer var oftast mittemellan. Muslimhatarnas attacker fick det hela att svänga, och man stöttade gång på gång IFiS-ledningen, vare sig man ville det eller inte. Allt detta var på bekostnad av muslimerna. Å ena sidan försökte jag internt peka ut brister inom en rad muslimska organisationer, med stark vilja och ambition att försöka förändra saker, å andra sidan gick jag i clinch med muslimhatare. Pest eller kolera? Ungefär så kändes det.

När jag satte mig in i kritiken mot en del av de muslimska organisationerna och deras representanter så blev jag naturligtvis både mobbad och utpressad. Å andra sidan, i fajten med muslimhatarna blev jag ofta kränkt, hotad och förföljd. Sexuella trakasserier var det värsta och det mest hårresande. Islamist-grupper avfärdade mig som okunnig vad beträffar islam. Muslimhatare avfärdade mig som islamist. Båda har misslyckats. Jag är fortfarande ett levande bevis för deras dumheter. Det är ungefär så kampen i rävsaxen ser ut och de allra flesta muslimer befinner sig i liknande position.

Efter att en del muslimer förlorat förtroendet för stora muslimska organisationer, och deras så kallade företrädare, så har många startat egna organisationer eller hänfallit åt aktivism, eller engagemang på egen hand, beroende på intresse och individuella förmågor. I många moskéer, efter fredagsbönen, talar imamer öppet om faran för att lättpåverkade muslimska ungdomar ska komma in i extrema kretsar och då komma att hjärntvättas, eftersom deras okunskap och brist på livserfarenhet, utnyttjas i detta spel. Medier lockas naturligtvis av denna dramatik och man talar, ofta ensidigt, mer om imamer och demagoger, som uppmanar till våld och deltagande i krig. Jag är en av de som tycker att man borde lyfta fram både imamer och demagoger som uppmanar till fred och de som uppmanar till krig, för att vi ska kunna få en nyanserad bild.

Men vad är det som ”muslimer i rävsaxen” behöver?

* Allt stöd och all hjälp är mer än välkommet, åtminstone genom att minska press och attacker från muslimhatare och islamofober, för att på så sätt skapa utrymme för våra ambitioner, vårt arbete, och för att bana väg för positiva förändringar i den egna gruppen, bland muslimer. Det enda skyddsrummet i det här fallet är antirasistiska organisationer och möjligheten att få utrymme i den antirasistiska rörelsen.

* Att journalister slutar ställa upp sina mikrofoner och kameror framför representanter för de stora muslimska organisationerna. Genom att göra detta ger man dem rollen som representanter för ”Sveriges muslimer”. Detta ser vi ofta. I nästan 10 år frågar man samma personer om det som muslimer generellt tycker, tänker, tror och gör. Vi förvandlas genom medierna till ett homogent kollektiv, eller nästan klonade kopior inför allmänheten, med ansikten som ser ut som det gäng som turas om på representantstolarna med sina barn, kusiner och vänner precis som i ett eget företag.

* Journalister måste skaffa mer kunskap och samtidigt se vilka personer de faktiskt lyfter upp som experter i frågan kring islamism, och enligt vilka grunder de gör det. Man ska definitivt undvika populister och lära sig att identifiera dem.

Kort sagt, vi, det vill säga de som jag kallar för muslimer i rävsaxen, har en rad barriärer framför oss innan vi slutligen når punkten där vi kan arbeta, och kämpa, emot extremism och destruktivitet bland muslimer. Okunniga journalister som söker dramatik, islamofober och muslimhatare i olika nyanser, populister och mycket annat måste man gå igenom… tills man äntligen kommer till målet – att göra något åt situationen! Man måste ha förståelse för den ställning som de flesta muslimer har idag, innan man säger att ”muslimer inte gör något åt det” eller ”det finns inga muslimer som kämpar emot islamism”.

Kunskap är en avgörande nyckel i kampen mot islamism

10564576_10152270485326479_1343602406_o

En liknande tabell gjorde jag för ca 5 år sedan och det är här har jag funnit grundproblemet:  Samhällsexperter i frågan kring islamisk extremism brukar ofta tala om alla islamist-grupper på ett ensidigt sätt, genom att förklara islamist-grupperna som nästintill identiska.
Allmänheten har sällan, eller nästan aldrig, fått upplysning om gruppernas likheter och skillnader, något som är väldigt viktigt.
Det finns hundratals olika islamist-grupper/-organisationer/-partier. Alla skiljer sig från varandra när det gäller ideologiska stjärnpunkter och olika sätt att använda religionen islam inom sina verksamheter. Deras grundideologi är oftast bestående av en enda pelare, av en enda Koranvers, eller hadith, som de har tolkat på egen hand.
När en del experter talar om Muslimska Bröderskapet, Al Qaida, Boko Haram, Tahrir, Hizbollah, Hamas, Al Shabab, ISIS etc., så känns det som att de talar om en och samma grupp, med samma mål, ideologiska grunder, religiösa övertygelse, samma grad av extremism och samma sätt att använda islam inom sin politik. Men så är det inte.
Mitt schema talar sitt tydliga språk: det finns ett enormt stort behov att fylla i de olika islamistgruppernas variation. I det här fallet behöver man massvis med tid och jag har många gånger önskat att ha några dagar med 70-80 timmar istället för 24.

Det krävs analys av förekommande tal och texter på islamistgruppernas hemsidor.
Det krävs notering av olika händelser kopplade till islamisternas olika aktioner.
Det krävs uppdatering och genomgång i varje analys, för att markera och upptäcka, islamist-gruppernas skillnad och likheter.

Detta är väldigt viktigt.
Utan arbete på det här sättet är det totalt omöjligt att stå emot, att ifrågasätta eller kritisera islamister – med målet att ogiltiggöra islamisternas röst i förhållande till vanliga muslimer, och att på detta sätt hindra flera islamist-anhängare.

Kunskaper inom islam som religion är också väldigt viktigt för oss som brukar ifrågasätta bokstavstolkare, vilka inte alltid är islamister, men som stärker islamisternas positioner, i vissa fall helt omedvetet. Komplicerat nog finns många strikt religiösa, så kallade bokstavstolkare, som inte tillhör någon islamist-grupp och som inte sympatiserar med något islam-politiskt parti. Men deras fyrkantiga syn på religionen hjälper, vare sig de vill eller inte, islamist-grupper att etablera sig lättare bland muslimer.
I denna kamp befinner man sig utanför den intellektuella debatt-plattformen. Man kan enbart motdebattera på religiös nivå. I det här fallet gäller det Koran-kunskaper och hadither, för att motsäga deras religionssyn, vilket jag ofta brukar göra under olika omständigheter och i olika sammanhang.

Islamofobernas kamp mot islamism är det farligaste

Det som jag ser som farligast i arbetet mot islamism är att en rad islamofober, exempelvis Jimmie Åkesson, vill positionera sig som kämpar mot islamism. Åkesson har tagit sig friheten att uppträda som en korsriddare i kamp mot jihadister, vilket bekräftas av, till och med, assyrier och har förklarats av Expo. Detta är farligare än man tror!
Det handlar alltså om en politiker som spelar med två extrema sidor för att få makten. Han ställer extrema muslimhatare, som ofta röstar på honom, mot extrema muslimer. På så sätt skapar man en fajt-plattform som inte kan sluta enbart med retorik. Nästa steg är våld och, till och med, väpnade konflikter. Det är skrämmande då vi allt oftare ser militära ambitioner bland sverigedemokrater och deras anhängare. Vi har skrivit om ”militanta sverigedemokrater” tidigare. En rad militära tendenser bland SD:are har avslöjats av IRM, Inte rasist, men… Det är farligt nog att skapa en plattform för korsriddare och jihadister.

/Ida Dzanovic

 

 

 

Kent Ekeroth + islamister = sant

I förra avsnittet av denna artikelserie visade vi att islamofoberna har samma syn på islam som de radikala islamisterna. En del erkänner detta öppet. Ingrid Carlqvist på Dispatch International har sagt öppet att hon anser att fundamentalisterna har rätt och alla andra muslimer med en annan syn på islam har fel. ”Det finns inget moderat islam”, som Carlqvists kollega Geert Wilders sade i Malmö tidigare i år.

En annan som håller med Carlqvist och Wilders är Kent Ekeroth från Sverigedemokraterna.

Det finns extremister och fundamentalister som kallar sig muslimer som säger att våldtäkt är godkänt, eller kvinnans fel. Kent Ekeroth påstår att det är dessa galenpannors syn på islam som är ”rätt” syn på islam.

kenta

Om man kikar på några äldre artiklar hittar man fler exempel på detta I en artikel i Avpixlats föregångare, Politiskt inkorrekt, skrev Ekeroth:

”Hur kan vi se till att islams politiska aspekter hamnar i samma ideologiska skamvrå som nazismen?”

Det hela är egentligen väldigt enkelt: en religion är en uppsättning regler och i islams fall även en uppsättning lagar. Islam är både teologi och politik – politiken är en del av sharia, som reglerar allt från arvsfrågor och skilsmässor till vilka lagar som gäller i krigstid (ett exempel valt på måfå: Halshuggning av krigsfångar är legitimt eftersom Muhammed halshögg krigsfångar. Bättre än så blir det inte.)… Islam har kommit att ses som till stor del ”synonymt med en uppsättning av lagar och rättsfall som till betydande delar inte har så mycket att tillföra det svenska samhället på 2000-talet. Detta är rätt och riktigt… sharia, hör inte hemma i ett modernt, sekulärt samhälle.

Som ni ser delar han de mest radikala islamisternas syn på islam.

Det framgår i den uppräkning av hemskheter begågna med sharia som svepskäl som Ekeroth radar upp. Lustigt nog nämner han stening och halshuggningar, men inte demokrati, trots att det finns många som anser att demokrati och mänskliga rättigheter är en del av shariabegreppet.

Artikeln avslutas med dess ord:

Låt mig då summera: den enskilde muslimens rätt att utöva sin privata tro är garanterad av religionsfriheten. Den enskilde muslimen är inte av ”naturen” på ett visst sätt – han eller hon kan välja att bortse från det våldsbudskap som är en ofrånkomlig del av sharia och därmed islam. Att man inte väljer att följa islams påbud innebär dock inte att dessa påbud inte finns – jihad i betydelsen heligt krig i syfte att invadera icke-muslimska stater och ersätta deras lagar med muslimsk överhöghet i form av sharia (vilket inte är detsamma som tvångskonvertering), är en del av den islamiska lagen och påbjuds av samtliga lagskolor inom islam. …”

Här visar Kent att han delar de militanta islamisternas syn på jihad.

Att Kent nämner jihad är typiskt, för frågar man en muslim så skiljer muslimen oftast mellan stora jihad och lilla jihad. Stora jihad är kampen för att bli en bättre människa medan lilla jihad är att sprida islam med vapen i hand. Radikala islamister anser att det viktigaste jihad är att använda våld. Andra muslimer anser att det inte är så.

Om man vill se vilken människosyn en muslim har kan man faktiskt fråga om dennes syn på jihad. Och det lustiga är, hör och häpna, att om någon muslim delar den syn på jihad som Kent Ekeroth så kan man vara ganska säker på att denne är en fundamentalist.

Islamofober + islamister = sant!

Poängen är att du kan ta VARJE argument mot islam som brukar citeras av Kent Ekeroth och hans meningsfränder i Sverigedemokraterna. Då kommer du att se att det finns mängder av muslimer som går emot dessa hemskheter. Ibland hänvisar även dessa till jihad och sharia.

Nu ska vi till sist se vad islamofoberna säger. ”Islams lagar, och därför islam självt, tillåter mannen att våldta kvinnor”, påstår de!

De flesta muslimer säger annorlunda och säger att det strider mot sharia eftersom det strider mot Koranen och profetens ord och naturens lagar att slå sin fru. ”Muhammed slog aldrig, alltså får inte vi göra så heller”… Det finns däremot de som är för kvinnomisshandel, det vill säga muslimska fundamentalister och islamistiska knäppgökar!

Kent Ekeroth påstår alltså att det är fundamentalisterna och knäppgökarna som har rätt och demokratiförespråkarna och feministerna som har fel? Det är fullt berättigat att undra varför Ekeroth tar ställning för talibanerna och de skäggiga mullorna i Iran! Förtrycker Ekeroth kvinnor? Odlar han själv skägg på lediga stunder? Är månne Herr Ekeroth själv fundamentalist och extremist?

%d bloggare gillar detta: