Etikettarkiv: Debatt

Korta motargument, Krönikor

SD: ”Vi måste göra något åt svenskfientligheten”

Vi måste göra något åt svenskfientligheten.
Säger Henrik Vinge (SD).

Helt rätt.
Fast inte så som han tror.

De flesta i det här landet är less på att ständigt höra Åkesson och övriga ända ner till de svenskfientliga SD-sajterna snacka skit om Sverige. Och vi är less på all negativitet de sprider omkring sig. Ständigt förbannade och griniga. Ständigt.

De kallar sig sverigevänner men det uppochnervända språket funkar inte. De gör ju inget annat än att snacka skit om Sverige.

Ärligt talat. Kan du påminna dig senast en SD:are sa något positivt om Sverige? Vad som helst. Stort eller smått.
Eller positivt över huvud taget. Om vad som helst. Litet glädje. Nånstans. Om nånting. Vad som helst

Nä.
För det har inte hänt.

SD och hela deras dystra gäng är svenskfientliga.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Myter

Jimmie Åkesson och de inbillade 120 000 flyktingarna

Gästartikel av Christine Tidåsen

Kom det verkligen 120 000 flyktingar till Sverige förra året? Nej, det gjorde det inte. Jimmie Åkessons (SD) sätt att använda statistik under partiledardebatten den 15 januari 2020 var inte ärligt. Sanningen är att av samtliga som får uppehållstillstånd utgör flyktingar och deras anhöriga 22%.

Åkesson avrundade antalet uppehållstillstånd som utfärdades i Sverige förra året uppåt, och särskilt fick han det att låta som om alla som kommer till Sverige belastar landet till bristningsgränsen. Vidare utgör invandrare dessutom en fara för Sverige i Åkessons värld då han insinuerar att många av dem är muslimer.

För Åkesson innebär det att Sverige kommer islamiseras genom det han kallar för massinvandringen. Det är felaktigt och visar enbart att Åkessons parti inte förstår vad kultur är, samt hur kultur förändras över tid. Han förstår heller inte innebörden av ordet massinvandring.

Åkesson väljer även att helt bortse från att människor får uppehållstillstånd av olika skäl.

Det är föga förvånande. SD grundar sin världsbild på skev information. SD väljer att plocka ut, förvanska och beskriva vissa delar av Sverige för att passa SD:s politik. Med en sådan strategi är datainsamlingen skev och analysen skral. Slutsatserna blir felaktiga och åtgärderna lär bli kontraproduktiva.

Fakta och vetenskap bör vara det som vägleder Sveriges politiker, inte inbillade känslor och populism.

Det senaste visade Åkesson prov på under partiledardebatten då han stöttade sitt argument på övergripande statistik utan att närmare bemödat sig med att ta reda på vad som döljer sig i siffrorna. Det hade tagit honom, eller någon i hans stab, några timmar att få klarhet. Det tog det nämligen för mig.

Migrationsverket har bra offentlig statistik. Det är ett bekymmer att partiledaren för Sveriges största parti behandlar statistik så amatörmässigt. Alternativt är att han med avsikt och uppsåt försöker vilseleda. Jag vet inte vilket som är värst.

Den faktiska statistiken

Migrationsverket har delat upp datan i olika skäl till varför 119 568 personer beviljades uppehållstillstånd i Sverige förra året. Nedan finns ett diagram över dessa skäl. Inget av dem tyder på en plan att islamisera Sverige. För övrigt framstår det märkligt att Åkesson och hans SD vet vilken religiös åskådning de invandrare som kommer till Sverige har. Särskilt som han inte vet varför de kommer, eller varifrån. Han tycks inte känna till de olika grupper som får uppehållstillstånd i Sverige. Kategorierna finns i diagram 1, och om vi delar upp statistiken i grövre kategorier får vi cirkeldiagrammet i diagram 2.

Diagram 1. Dubbelklicka för tydligare bild.
Diagram 2. Dubbelklicka för tydligare bild.

Om vi väljer att enbart studera de större grupperna:

  • Flyktingar och deras anhöriga
  • Arbetstagare och deras anhöriga
  • Människor från EU och EES
  • Övriga anhöriga

Då framträder det tydligt att gruppen ”Flyktingar och deras anhöriga”, inte alls utgör en majoritet av de som får uppehållstillstånd i Sverige. Fakta är alltså inte så som Åkesson, genom upprepning, vill få svenska folket att tro. Den största gruppen människor som får uppehållstillstånd är de som redan har ett arbete i Sverige. Den enda grupp som är mindre än flyktingar är de som är i Sverige för studier.

Av samtliga som får uppehållstillstånd utgör flyktingar och deras anhöriga 22%.

Största gruppen bland invandrare är återvändande svenskar

I denna statistik ingår inte de som automatiskt har uppehållstillstånd i Sverige – exempelvis norrmän och EU-medborgare. Enligt SCB var 1/3 av de som invandrade till Sverige hemmahörande i Norden samt EU/EES på ett sådant sätt att de ej syns i statistiken över uppehållstillstånd.

Den enskilt största gruppen bland invandrare är svenskar som återvänder till Sverige efter att ha bott utomlands. Under första halvåret 2019 invandrade 55 222 personer till Sverige. Av dem var 5 753 återvändande svenskar, medan 35 312 var medborgare i ett land utanför Norden samt EU/EES.

Därför är andelen flyktingar och anhöriga avsevärt lägre än 22% när man även tar hänsyn till dem. Åkesson vill få oss att tro att asylinvandrarna är så många, många fler än de egentligen är.

Diagram 3. Dubbelklicka för tydligare bild.
Diagram 4. Dubbelklicka för tydligare bild.

Trender över tid

Då statistik från ett enskilt år endast ger en ögonblicksbild, måste vi också studera trender över tid. Migrationsverket har på sin hemsida mycket bra offentlig statistik över uppehållstillstånd under hela 2010-talet. Migrationsverket har förändrat sättet de redogör data på, men trots det kan man se tydliga trender i materialet. Diagram 5 visar per årsbasis de olika kategorierna ”Flyktingar”, ”Arbetstagare” samt ”Studerande”. 2010 fanns i statistiken en stor grupp som benämndes ”Besök”. Den finns enbart i diagram 6.

Diagram 5. Dubbelklicka för tydligare bild.
Diagram 6. Dubbelklicka för tydligare bild.

I nästa diagram väljer jag att redovisa arbetstagare, studerande samt deras anhöriga gemensamt. I det syns trenden tydligt. Jag anar att det döljer sig mycket intressant information i dessa siffror, som inte Åkesson och hans SD har insett. De går helt och fullt på de 22% av invandrarna som förra året var flyktingar och flyktingars anhöriga.

Ekonomiska flyktingar?

Jag arbetar som universitetslektor på Linnéuniversitetet. Där märker jag att det varje år försvinner ett antal studenter från undervisningen omgående efter kursstart. Flera lämnar också efter den första terminen. Vissa av dem har jag kontakt med, och vet därför att de sökt arbete under hela sin studenttid. När de får ett arbete lämnar många sina studier.

Ofta flyttar de till någon av våra större städer. De använder alltså sitt studentvisum för att komma in i landet. Då de väl är här söker de ett bättre liv för sig och sin familj. Min hypotes är att många av dessa, mer kan ses som ekonomiska flyktingar än studenter som vill studera till en högre examen. Jag misstänker alltså att flertalet köper sig in i landet genom att betala för en termins undervisning vid något av våra lärosäten. Dessa studenter är företagsamma individer, men som inte skulle få uppehållstillstånd i Sverige som flyktingar. Därför väljer de en annan väg. Vi gör klokt i att betrakta dem som en resurs för landet – de har alla en grundläggande behörighet för högre studier.

Vi bör ändå vara medvetna om att vissa av dem inte är här primärt för att studera utan för att skapa en framtid för sig och sina familjer i Sverige. Däremot är min uppfattning att många av dem som är i Sverige på ett visum för att arbeta, verkar ha synnerligen låga löner och usla arbetsförhållanden. Det görs ingen prövning av t ex Arbetsförmedlingen om arbetskraften redan finns i landet. Arbetsgivare avgör helt själv huruvida vederbörande vill erbjuda arbete till utrikesboende som då per automatik får ett uppehållstillstånd.

Jag anar att både många arbetskraftsinvandrare samt studerande konkurrerar om de arbeten som flyktingar skulle kunna utföra. Vi vet att första generationens flyktingar kostar Sverige pengar. 74 000 kr per år har nationalekonomen Joakim Ruist räknat fram, och skälet är att flyktingar inte hinner arbeta tillräckligt länge för att tjäna ihop till sin pension. Siffran är dock osäker och tidigare nämns att flyktingar kostat samhället 60 000 kr per år. Om flyktingar kommer i arbete snabbare minskar den summan snabbt och betydligt.

Andra och tredje generationens invandrare, som vuxit upp i Sverige, har betydligt större möjlighet att arbeta under en längre tid och kan därför bidra till både Sveriges finansiering och sin egen ålderdom. För att flyktingar ska få ett arbete krävs att de snabbt lär sig svenska språket. Därefter ska de inte behöva konkurrera med ekonomiska invandrare om de arbeten de kan utföra.

Detta misstänker jag Åkesson inte alls har sett i statistiken. Han insinuerar att muslimska flyktingar är den stora gruppen invandrare i Sverige och att de är en belastning för landet.

Jag menar att de är en tillgång, men att vi måste börja betrakta invandring som en investering.

En genomgång av ett antal kommuners befolkningsstruktur på SCB:s hemsida, visar tydligt att många kommer ha väldiga problem då de har för få i arbetsför ålder. Utredningar har visat att Sveriges 80+ ökar från 500 000 till 900 000 på 15 år. Vi kommer behöva 160 000 fler som arbetar inom åldringsvården när hänsyn är tagen till vad svenskar väljer att jobba med. Hela välfärden beräknas sakna 500 000 arbetstagare. Politiskt fokus borde vara på att flyktingar skall lära sig språket och sedan få ett jobb. Gärna inom välfärden.

Den arbetskraftsinvandring som landet skall ha bör vara till bristyrken, och inte till låglöneyrken där arbetskraft redan finns i landet. Som det nu är verkar Sverige fokusera på att våra företagare skall ha tillgång till billig utifrån kommande arbetskraft, istället för att våra invandrare skall komma in på arbetsmarknaden och integreras i Sverige.

Diagram 7. Dubbelklicka för tydligare bild.

Hur många muslimer kom till Sverige 2019?

Ingen aning. Sverige ägnar sig inte åt att registrera folks religiösa åskådning. Däremot vet vi från vilka länder de som fick uppehållstillstånd kom. Det enskilda land som klart flest kommer ifrån är – Indien. Med andra ord – nötköttet är hotat i svenska skolor. Eller inte…

Diagram 8. Dubbelklicka för tydligare bild.

/Christine Tidåsen

Featured image attribution: News Øresund – Johan Wessman (CC BY 3.0).

Använda källor:

Riksdagen: Partiledardebatt 15 januari 2020

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd

SCB: Sveriges befolkningspyramid

Kommunfakta: Befolkningspyramid

SCB: Utlandsföddas medianinkomst stiger kraftigt med tiden

SKL: Sveriges viktigaste jobb finns i välfärden

SCB: Stora insatser krävs för att klara 40-talisternas äldreomsorg

SvD: Bemanningskris hotar äldreomsorgen

Aftonbladet: Bemanningskris hotar äldreomsorgen

Forskning.se: Hur ska vi få fler att jobba inom äldreomsorgen?

Göteborgs universitet: Joakim Ruist om flyktinginvandringen och de offentliga finanserna

SVT: Ny ESO-rapport: Flyktinginvandring en kostnad för Sverige

Joakim Ruists blogg: Mer om flyktinginvandring och kommunalekonomisk utjämning

ESO 2018:3: Tid för integration – en ESO-rapport om flyktingars bakgrund och arbetsmarknadsetablering

ESO expertgrupp: Sammanfattning

SNS: Global migration – orsaker och konsekvenser

SNS: Global migration – orsaker och konsekvenser (PDF)

Göteborgs universitet: Refugee immigration and public finances in Sweden

SKL: Diagram för kommunerna

SKL: Diagram för landstingen

Korta motargument

Myt: Anhöriginvandringen kostar för mycket

Det finns en falsk föreställning om att vi skattebetalare betalar för anhöriginvandrare som saknar försörjning. Det stämmer inte, eftersom det finns försörjningskrav. För att få återförenas med din familj i Sverige ställs det höga krav på dig som migrant. Dels ska du innan du ens får ansöka om återförening ha en bostad som anses vara tillräcklig och du måste anses ha råd att försörja den anhörige.

Att fly och att vilja återförenas med sin familj är inget brott.

För att som migrant oavsett om du har fått PUT (Permanent uppehållstillstånd), TUT (Tillfälligt uppehållstillstånd) eller har fått medborgarskap beviljat ställs det ganska höga krav om du önskar återförenas med familjen (syskon, barn, make, maka eller föräldrar).

Kraven som ställs är att du som ansöker om anknytning invandring ska dels kunna försörja den anhöriga, här räknas inga bidrag som medel för försörjning. Du ska också ordna en bostad som anses vara tillräckligt stor och ha tillräcklig standard.

Vad räknar migrationsverket som försörjning?

  • lön från arbete
  • arbetslöshetsersättning
  • sjukpenning
  • inkomstgrundad ålderspension

Hur ser det ut med vad för storlek på inkomst du anses behöva vara?

För 2019 är normalbeloppet

  • 4 923 kronor för en ensamstående vuxen
  • 8 133 kronor för sammanlevande makar eller sambor
  • 2 612 kronor för barn till och med 6 år
  • 3 007 kronor för barn 7 år eller äldre.

Dessa belopp ska du ha kvar efter att kostnad för bostaden är betald och man ska ha pengar som räcker till bland annat kostnad för mat, kläder, hygien, telefon, hushållsel, försäkringar och andra mindre utgifter för tillfälliga behov.

Myten att vi som skattebetalare i Sverige får stå för kostnaden av att anhöriga får flytta in på vår bekostnad är därmed krossad.

Under 2019 inkom 44569 ärenden om ansökan rörande familjeåteranknytning varav 24121 blev beviljade. Det innebär att 54% eller lite fler än hälften av ansökningarna blev beviljade. Källa: Migrationsverket

Grafik: Tomas Ekroth med siffror från migrationsverket.

Det finns förvisso också ett undantag från försörjningskravet som ser ut på följande vis.

Undantag från försörjningskravet

Kravet på försörjning och bostad gäller inte om

  • du är under 18 år
  • du är flykting eller alternativt skyddsbehövande och dina familjemedlemmar ansöker inom tre månader efter att du har fått uppehållstillstånd eller skyddsstatus, eller
  • dina familjemedlemmar ansöker om uppehållstillstånd senast den 19 oktober 2019, och du har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som alternativt skyddsbehövande. Du ska ha ansökt om uppehållstillstånd efter 24 november 2015
  • har en familjemedlem som ansöker om att förlänga sitt uppehållstillstånd.

Källa: Migrationsverket

Men då ska man också ha i åtanke att detta undantag är belagt med ett antal olika regler.

Undantaget från kravet på försörjning och bostad gäller endast om ni inte har möjlighet att återförenas i ett land utanför EU som familjen har en särskild anknytning till. Du och dina familjemedlemmar ska ha bott tillsammans utomlands under en längre tid och anses ha en väl etablerad relation. Källa: Migrationsverket

Om personen som ansöker om återförening inte uppfyller kraven om försörjning eller bostad eller om inget av undantagen inte uppfylls så kommer ansökan att bli avslagen.

Det är med andra ord viktigt att ta reda på fakta innan man väljer att sprida myter och direkta lögner. Avslutningsvis vill jag bara tillägga. Om du av någon anledning skulle tvingas fly, skulle du då inte vilja återförenas med din familj i ditt nya land? Jag vet att jag skulle göra allt jag kan för att få återförenas med min familj i alla fall.

Källor

Migrationsverket, Familjeåterförening

Migrationsverket, Familjeanknytning, statistik

Fortsätt läsa Myt: Anhöriginvandringen kostar för mycket →

Krönikor

Vänner som sprider rasism

När något låter för bra för att vara sant, är det sällan sant. När du uppmärksammar att vänner, bekanta eller släktingar sprider rasism eller rasistisk propaganda: reagera, ifrågasätt och fråga vad syftet med det som delas, skrivs eller sägs är.

Jag blir arg och ledsen när jag ser, läser eller hör vänner, bekanta och familj sprida rasistisk propaganda och desinformation.

Det kan handla om texter från rasistiska hatbloggar eller Facebook-inlägg.

Det kan handla om rasistiska bilder eller memer som sprids på sociala medier.

Det kan handla om fördomar, ofta rasistiska, och falsarier som yppas i sociala sammanhang.

Det som många sprider utan närmare eftertanke är inte sällan falska föreställningar om invandrare och bidrag, eller lögner om invandrares brottslighet eller den s k ”islamiseringen”.

Ofta handlar det om okunskap: Jag har ”läst” det, jag har ”sett” det och jag har ”hört” det från olika håll. Det är just så det funkar med lögner, propaganda och #fakenews.

Det är klart att hen har ”läst” och ”sett” det, det finns ju överallt på nätet; bilder, memer och lögnaktiga artiklar från diverse obskyra bloggar som vill framstå som sanningssägare och nyhetsförmedlare.

Det är klart att hen har ”hört” det, eftersom det sprids även från mun till mun. Det gör det inte mera sant.

Det händer då och då att FB-vänner sprider rasistisk propaganda. Det händer också att FB-vänner ”gillar” rasistisk propaganda. Ofta visar det sig att personen inte är medveten om vad hen gör. Ibland vet personen inte att artikeln de delar är skapad av rasistiska hatbloggar. Ibland får jag höra att de rasistiska hatbloggarna är varken rasistiska eller hatiska, utan att de är lika sanningsenliga som mainstream media.

Det sprids oändliga mängder FB-inlägg vars enda syfte är att skapa polarisering. Ofta handlar det om att det är för jävligt att invandrare får massor av bidrag, medan svenskar inte får det. Det kan också röra sig om en händelse, ofta ett overifierbart brott, som har drabbat en enskild. Dessa FB-inlägg kan delas tusentals gånger, vilket betyder att de når mångdubbelt fler.

När du läser, ser eller hör något som låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.

Jag ber er därför att ifrågasätta budskapet, vem avsändaren bakom budskapet är och vilket syftet med budskapet är. Fundera på vilken människosyn, samhällssyn och världsbild som du ställer dig bakom genom att klicka på dela-knappen. Vill du förknippas med den? Kolla alltid upp den fakta som förmedlas innan du delar texten, bilden eller memen. Google är din vän, men använd hen med ett källkritiskt öga!

När du hör en vän, bekant eller släkting dela med sig av sina fördomar, människosyn och ”sanning”: reagera, ifrågasätt och be personen att förklara hur hen menar och var hen har fått informationen ifrån. Har du fakta i målet: dela med dig.

Vi på Motargument arbetar fortlöpande med att förklara hur viktigt det är med källkritik.

Vi knäcker rasistiska myter och lögner. Vi knäcker specifika artiklar på dessa obskyra bloggar.

Hade vi kunnat hade vi knäckt varenda rasistiskt FB-inlägg och varenda #fakenews-artikel som sprids på sociala medier.

Men vi har inte tid.

Glöm inte att när något låter för bra för att vara sant, är det sällan sant.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Lästips:

Folkvett 1/2017: Peter Olausson – Källkritik

Debatt

Samhällsnytt kommenterar näthatet och skjuter budbäraren

SD-kopplade Samhällsnytt kommenterar en insändare på DN Åsikt som kräver att politikerna borde agera kraftfullt mot näthat. Näthat är i många fall olagligt. Nättidningen tolkar det som om att det är Sverigedemokraterna som är föremål för kritik i Peter Robsahms artikel. Så är inte fallet, då insändaren snarare berör näthatet i allmänhet, utan specifik avsändare. Samhällsnytts artikel insinuerar att Robsahm anser att SD använder näthat som metod. Dessutom använder sig Samhällsnytt av en ohederlig och irrelevant metod då de drar in Robsahms hustru i den artikel som kommenterar insändaren.

Det kan kännas lätt att tycka att det är anmärkningsvärt när en nättidning som ger sken av att vara seriös, uppträder oseriöst. Som till exempel i fallet med deras kommentar till ”Hatet som hotar rikets säkerhet måste stoppas” – Peter Robsahms insändare på DN Åsikt (10/1) om det växande hatet i Sverige, vilken de publicerade den 12/1.

”Det är allvarligt när en minoritets vanföreställningar och renons på känslor och moral får styra agendan”, skriver Robsahm bl a i sin artikel. Utan att någon grupp eller individ här pekas ut, är det uppenbart att SD-kopplade Samhällsnytt i sin artikel ”Kräver att staten vidtar åtgärder mot ”hatare” – får massiv kritik” tolkar det som att det är Sverigedemokraterna som stämmer in på den beskrivningen. Faktum är att SD inte nämns i kritiska texten över huvud taget. Det gör saken ännu mer graverande; att Samhällsnytt bygger hela sin moteld på att det är endast SD det handlar om. Dessutom är bildvalet till Robsahms text, där man ser Kent Ekeroth sitta med sin mobiltelefon, DN:s val och kan inte lastas artikelförfattaren. Visserligen utgår Robsahms kritiska text från nedskjutningen av passagerarplanet i Iran och de hatiska kommentarer som flödade på sociala medier efter det, men även om det var Ekeroths spontanta reaktion på nedskjutningen, var han långt ifrån ensam om att fylla sociala medier med hånfulla eller hatiska kommentarer.

När orden tar slut tar man till nävarna, brukar det heta. I Samhällsnytts fall handlar det istället om skamgrepp. Peter Robsahms text är skriven av honom själv och undertecknad med hans namn. Detta till trots drar sig Samhällsnytt inte för att dra in och smutskasta även hans hustru, Maria, som inte hade ett dugg med artikeln att göra. Man t o m illustrerar artikeln med en bild föreställande de båda, trots att deras kritik borde rikta sig mot Peter Robsahm enbart och ingen annan.

Ska en påstått seriös tidning verkligen syssla med att ge igen för gammal ost? För kan det handla om något annat, då nästan halva artikeln avhandlar och drar en person i smutsen som inte alls är upphov till det som artikeln sägs avhandla; dvs Peter Robsahms hårda kritik mot ett Sverige som blir hårdare och mer hatiskt? Men den ”gamla osten” framgår ganska tydligt, i det att Samhällsnytts redaktion använder sig av ”paret Robsahm” som ett begrepp och att de anklagas för att i princip inte ägna sin tid åt annat än att angripa SD.

Avsaknad av journalistisk heder kan möjligen attrahera en mindre nogräknad läsekrets, men förpassar Samhällsnytt bara till pressetikens skamvrå utanför den egna isolerade bubblan. Är det kanske där de befinner sig, och vill befinna sig – förespråkarna för ett parti som gör anspråk på att vara ”ett parti som andra”?

Det hade varit betydligt mer klädsamt för den publicistiska värdigheten om även Samhällsnytt förbehållslöst tagit avstånd från hatet. Nu skjuter de bara budbäraren.

Featured image attribution: ”Submerged computer keyboard”, Linnae Mallette. CC0 1.0 Universal (CC0 1.0)
Public Domain Dedication

Debatt

Yttrandefriheten och kvinnorna

Gästartikel av Liv Nilsson Stutz

I en debattartikel publicerad i Expressen den 8 januari hävdar Ann Heberlein (Teologie doktor i etik), Guy Madison (Professor i psykologi vid Umeå universitet), Erik J Olsson (Professor i teoretisk filosofi vid Lunds universitet), och Magnus Zetterholm (Docent och lektor i Nya testamentets exegetik vid Lunds universitet) på fullt allvar att yttrandefriheten vid Sveriges universitet idag hotas av kvinnor.

Yttrandefriheten de syftar på berör främst föreläsningar och andra formella evenemang till vilka potentiellt provocerande talare bjudits in.

Ett aktuellt exempel på detta är Sverigedemokraternas Rickard Jomshofs föreläsning vid Göteborgs universitet vilken föranledde protester bland universitetets studenter, forskare och lärare. Dessa protester, menar debattörerna, måste stävjas, så att Sverige inte blir som USA, där de menar att obekväma och politiskt inkorrekta föreläsare tystas på universiteten.

Debattörernas argument bygger på att i de fall protester mot föreläsare på svenska universitet förekommit så har majoriteten av de som protesterat varit kvinnor. Protesterna utgår ofta från ämnen där kvinnor är överrepresenterade, bl a genusvetenskap, sociologi, socialantropologi, konstvetenskap, kulturvetenskap och globala studier. Anledningen till att det är så, menar de, beror på att kvinnor reagerar emotionellt och inte klarar av att hantera obehagliga känslor och provokationer i samma mån som deras manliga kollegor.

Resonemanget är häpnadsväckande och utgör ett uppenbart försök att underminera kvinnor som grupp i deras roll både som politiska aktörer och som akademiker. Att, som debattörerna, hävda att överrepresentationen av kvinnor i protesterna beror på att kvinnor är överkänsliga, är struntprat, men argumentet kan också härledas till en äldre och underordnande kvinnosyn där män representerade intellektet och kvinnorna känslolivet.

När man läser debattartikeln noga kan man se att författarna på ett listigt vis försöker härleda detta argument till sina meningsmotståndare genom att hänvisa till bland annat en professor i genusvetenskap, och till en artikel i DN-debatt om Göteborgsfallet, och på så sätt kan de både äta kakan och ha den kvar: de kan använda ett sexistiskt argument för sin tes, och samtidigt hålla det på armlängds avstånd genom att hävda att det ju är kvinnorna själva som säger att det är så. Men stämmer det?

Vid en närmare granskning av inlagan i DN-debatt blir det tydligt att den inte på något vis lyfter fram emotionella argument utan istället är en initierad och skarpt formulerad samhällsanalys och inlaga i debatten. Som forskare förvånar det mig att mina kollegor förhåller sig på detta slarviga vis till sina källor.

Det är möjligt att kvinnor i högre grad protesterar mot att svenska universitet ger legitimitet åt vad de uppfattar som konservativa och fascistiska rörelser. Det rimmar i så fall väl med att kvinnor överlag också är överrepresenterade i kampen mot rasism och fascism i andra kontexter. Att kvinnor i högre grad protesterar mot fascism kan dessutom förstås som en rationell handling med tanke på att fascistiska system underordnar kvinnor. Detta borde vara tydligt för de som är experter inom akademiska discipliner, som just sociologi, socialantropologi, genusvetenskap, globala studier, osv, som kritiskt granskar dessa fenomen.

Att påstå att protesterna kan härledas till att kvinnor som grupp inte vill ta risker faller på sin egen motsägelse: att öppet protestera och att göra det på sin arbetsplats är att ta en risk.

Så till detta med amerikanska universitetsmiljöer. Jag har under ett drygt decennium arbetat vid just ett sådant universitet som svenska reaktionärer brukar framhålla som skräckexempel på hotet mot yttrandefriheten i akademiska miljöer. Jag kan rapportera att bilden de målar upp är överdriven. Visst, det har förekommit protester mot talare, och i en handfull fall har dessa urartat, men detta är inte en representativ bild av hur debatt förs i den amerikanska akademin. Det är högt i tak. Jag har själv fått bevittna hur både den kreationistiske och konservative Dr. Ben Carson (numera Secretary for Housing and Urban Development i Trumps administration), och den beryktade Milo Yiannopoulos (då vid Breitbart News) kunde tala fritt på vårt campus trots protester från studenter och lärare.

Det stora problemet för den amerikanska akademin idag är inte att konservativa talare skapar debatt på campus, eller att studenter protesterar mot rasism och sexism. Ett större problem är att extrema politiska rörelser börjat söka sig till just universitetsmiljöer för att få legitimitet.

Det mest extrema exemplet på detta var den Unite-the-Rightmarsch som organiserades vid University of Virginia i Charlottesville 2017. Då fick lärare, forskare och studenter se sin miljö och den legitimitet den representerar approprieras av fackelbärare som skanderade: ”Jews Will Not Replace Us.”

I ljuset av detta fackelsken är protesterna mot Jomshofs närvaro vid Göteborgs universitet inte ett uttryck för feghet och rädsla, utan på kunskap, kritisk analys och rationalitet. Tydligen är det så att även kvinnliga akademiker besitter dessa egenskaper.

/Liv Nilsson Stutz
Fil dr i arkeologi
Lektor vid Linnéuniversitetet

Artiklar

#näthat: Muslimska elever uppmanas ”äta fläsk och hålla käften, eller återvandra”

På den SD-kopplade, alternativa, mediebloggen Samhällsnytt är det högt i tak i kommentarsfälten. Fördomar, hat och kollektiv skuldbeläggning är snarare regel än undantag. Objektivt sett är kommentarerna extrema, men om kommentarsfältherrarna själva – oftast anonyma – får förklara sig så handlar det om ”kritik”. När ämnet är specialkost i skolan går tangentbordskrigarna i taket.

Vem som helst kan var som helst och hur som helst lufta sina åsikter på Internet. I kommentarsfält, i slutna och öppna Facebook-grupper och på diverse bloggar råder total anarki vad gäller det som skrivs. Vissa ämnen upprör mer än andra. Vi ska kika närmare på kommentarsfältet på en artikel i den SD-kopplade alternativa mediebloggen Samhällsnytt.

Anonyma människor vid tangentbordet har inte sällan falska föreställningar om att de är onåbara, att de kan skriva vad som helst utan att det får några konsekvenser. Det stämmer i stor utsträckning, men sådant som är olagligt IRL är det också på nätet. Många glömmer bort det. Och det innebär att du kan bli åtalad och dömd för saker du skriver på nätet som bryter mot lagen. Det går att spåra även anonyma konton, och det görs i allt större utsträckning.

Om vi kikar på Samhällsnytts kommentarsregler ser vi att kommentarer inte förhandsgranskas av bloggen. Det är inte tillåtet att hota eller uppmana till brott, och inte heller att hänga ut personuppgifter och/eller posta bilder på personer.  Vidare uppmanas de som kommenterar att använda ett vårdat språk, och att man ska hålla sig till artikelns ämne. Tydligen modereras kommentarsfälten av externa, ideellt arbetande moderatorer. Det finns också en varning om att om kommentarsreglerna inte följs kan kommentaren raderas eller redigeras. Vid återkommande överträdelser kan användaren bli avstängd från att kommentera.

I en nyligen publicerad artikel på bloggen, som handlar om specialkost i skolor går ”debatten” varm i kommentarsfältet. Vi ska ha med oss att specialkosten i skolorna har ökat kraftigt senaste åren. Det som efterfrågas av elever är kost som är laktos-, mjölk- och glutenfri, men även fläskfritt, vegetariskt och veganskt. Elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, t ex autism och ADHD, kan behöva anpassade måltider då de kan vara selektiva med vad de äter. De som skriver gör det med olika alias, och det raljeras över bokstavskombinationer, veganism och allergier. Det insinueras att det är påhitt. Men det som upprör allra mest är specialkost baserat på religion. Framför allt är det muslimska elever som pekas ut.

Jag har plockat ut några av kommentarerna till nämnda artikel. Många av kommentarerna förefaller bryta mot flera av Samhällsnytts kommentarsregler. Detta är skärmdumpar tagna direkt från bloggen.

Namnlös

Namnlös2

Namnlös3

Namnlös4

Namnlös5

Namnlös6

Namnlös7

Namnlös8

Namnlös9

Namnlös10

Namnlös11

Namnlös12

Namnlös13

Detta är ett axplock. Artikeln är relativt nypublicerad och tangentbordskrigarna kommer att fortsätta skriva kommentarer som förefaller bryta mot kommentarsreglerna. Men de tillåts finnas kvar, trots att Samhällsnytt påstår att de har personer som granskar kommentarer.

Samhällsnytt frånsäger sig juridiskt ansvar för vad kommentarsfältherrarna skriver. Att de externa, frivilliga granskarna tillåter kommentarer som strider mot kommentarsreglerna innebär att bloggen kan skippa dessa regler. Istället bör de ha en uppmaning på hemsidan: ”Skriv vad du vill”.

Näthat är vidrigt, oavsett vem som sitter och knappar på tangentbordet. Hot, mordhot, hat, kränkningar och kollektiv skuldbeläggning är ständigt pågående. Näthat innebär att mobbning och utfrysning aldrig tar paus, den är närvarande alla dygnets timmar.

På näthatshälpen.se finns information om vad som är näthat, vad som gäller enligt svensk lag och hur du ska polisanmäla näthat.

Myter

Myten om de 119 568 uppehållstillstånden (2019)

I debatten talas det ofta svepande om att Sverige beviljar massvis med uppehållstillstånd. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som erhåller uppehållstillstånd. Motargument har kikat på siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete.

I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges invandring fortsatt befinner sig på alarmerande höga nivåer.

Motargument har tidigare granskat siffrorna för 2018 vad gäller beviljade uppehållstillstånd. Sammanfattningsvis konstaterade vi att siffran 132 696 (antalet beviljade uppehållstillstånd) innefattade 41 755 personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder.

Migrationsverket släppte nyligen siffrorna för beviljade uppehållstillstånd som redovisar siffrorna för 2019. Dessa siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer sedan år 2018. Röster i debatterna gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.

Så hur ser siffrorna ut?

Totalt beviljades 119 568 uppehållstillstånd under 2019. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 31 785
  • Arbete 43 233
  • Asyl 19 201
  • EU/EES 9 680
  • Studier 15 669

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i delar så finner vi att 7 350 personer beviljades uppehållstillstånd på flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (62), barn födda i Sverige till förälder som har PUT (8 796) samt ”övriga” (15 557). I denna grund ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare.

1/5 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktingrelaterade

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, s k ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd får vi fram siffran 26 551. Den totala siffran på beviljade uppehållstillstånd 2019 var alltså 119 568. Om vi räknar på detta i procent ser vi att drygt 20 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av fem: 1/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3. Siffran har alltså sjunkit.

Det finns ett flertal faktorer som påverkar siffrorna. Det har gjorts förändringar i det s k etableringsprogrammet, vi har den nya gymnasielagen som antogs 7 juli 2018, reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och FN:s globala migrationsramverk.

Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.

Artiklar

”Bevisat av forskare”?

Många personer gör faktapåståenden som låter osannolika, tillsammans med till exempel: ”forskningen säger…” eller: ”detta är bevisat av forskare”. Dessa debattörer verkar förlita sig på att åhörare inte ska lyssna med källkritiska öron, och att ingen kommer bry sig om att fråga ut dem om det finns tillräckligt stöd till deras påstående. Hur kan det vara så att orden ”forskare” och ”forskning” används så lättvindigt?

Varje person kan lära sig att bli bättre på att hålla uppe sin vaksamhet när man lyssnar på debatter, och när man läser texter från politiker, reportrar eller bekanta. En beredskap krävs för att hjärnan ska lägga märke till när osannolika, obekräftade uttalanden görs, vilka faktiskt kräver djupare granskning och att man läser dessa forskares egna ord om vad de skrivit i sin forskning. Man bör inte anta att vad som sagts eller skrivits i debatten är absolut, universell sanning – bara för att någon nämnt det magiska trumfkortet ”forskare har bevisat detta”. Lita inte automatiskt på vad du läser eller hör. Be personen som gjort sakpåståendet att visa upp källan och att den bevisar att det finns pålitliga, trovärdiga vetenskapliga belägg som stöd.

Varje människa måste inte bli expert på alla vetenskapliga områden. Därför är det roligt att Nature och andra vetenskapliga tidskrifter och bloggare har publicerat en ny och mycket läsvärd artikel som tjugofem olika forskare har skrivit tillsammans. Texten är på engelska, men är mycket nyttig att försöka lära sig av, för att du ska få bättre kännedom om olika principer och tumregler som är viktiga att ha för att tolka vad som påstås om vetenskap. Det är väl värt att du tar dig tid att översätta de svåra ord du inte förstår, för att du ska kunna förstå sammanhanget och ta till dig av lärdomarna som förmedlas.

Klicka på gröna rutan för att förstora den, om du vill läsa sammanfattande rubrikerna.

En av de deltagande forskarna, Andy Oxman, skriver tips till alla som någonsin kommer försöka hänvisa till forskningsupptäckter i sina politiska debatter: ”Om du vill undvika att sprida felaktiga uppfattningar, tänk extremt noggrant på exakt hur och vad du egentligen skriver.”

Varje beskrivning av upptäckta företeelser och uppmätta effekter i forskning måste göras försiktigt och korrekt för att ingen ska överskatta, underskatta eller missförstå forskarnas slutsatser om sin forskning. Du själv och alla som läser vad du skriver ska kunna förstå hur pålitlig texten i vetenskapliga rapporten egentligen är, varför de nya rönen är relevanta och vad författarna anser de ska kunna användas till.

Varje gång du läser eller hör svepande hänvisningar till ”forskning” – väck din hjärna så att den uppmärksammar och bedömer vad det är som påstås. Analysera vilken källa som används och hur den används som belägg. Finns det trovärdighet, pålitlighet och relevans som otvetydigt stöder påståendena? Var alltid redo att avbryta och fråga ut de som slänger sig med påståenden som hänvisar till ”forskare har bevisat”. Går det att dra exakt de politiska poängerna utifrån den källa som politikern har hänvisat till?

Källor:

Poynter: ‘Not all evidence is created equal’: project develops principles for reporting on claims about policy impact

nature: Key concepts for making informed choices

Myter

Myt: Politikerna gör inget mot hedersvåldet

I invandringsdebatten hör vi ofta alarmistiska uttryck om att svenska politiker inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värderingar” och därför inte tar tag i problemen. I soppan av ”sverigevänliga” argument för att stoppa den s k ”massinvandringen” finner vi det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är direkt felaktigt att hävda att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåld och förtryck.

Det finns en myt som florerar i debatten om att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåldet. En del av myten är att det är religion, och framför allt islam, som ligger till grund för hedersproblematiken. ”Sverigevänner” menar att orsaken till den påstådda flatheten är att man inte vill gå i clinch med ”mångkulturens värdegrund”, och att det ingår i hela konceptet om ”massinvandring” och ”islamisering”.

Men det stämmer inte. Varför det inte stämmer återkommer vi till lite senare i denna artikel.

Hedersrelaterat våld och förtryck innebär kulturella, och kollektiva, mönster som tar sig uttryck i psykiska och fysiska verktyg för att styra, manipulera, skrämma, hota och i värsta fall döda. Det kan vara såväl kvinnor som män som utsätts. En särskilt utsatt grupp är HBTQ-personer. Förövarna är oftast familjemedlemmar, släktingar eller någon som på annat sätt ingår i den kollektiva gemenskapen. Ofta handlar våldet och förtrycket om att den enskilde inte följer gemenskapens åsikter om val av partner. Gruppens ord är lag.

På Polisens hemsida läser vi följande beskrivning av begreppet:

”Hedersrelaterade brott är ofta riktade mot en släkting som enligt gärningspersonen, familjen, släkten eller annan liknande grupp riskerar att vanära eller redan har vanärat gärningspersonens, familjens, släktens eller gruppens heder.

Hedersrelaterade brott kan exempelvis handla om frihetsberövande, tvång, äktenskapstvång, vilseledande till tvångsäktenskapsresa, hot, kränkande fotografering, ofredande, misshandel, mord eller mordförsök.

Många unga utsätts idag för kränkningar och begränsningar av sin frihet och integritet som ibland, men inte alltid, utgörs av brottsliga handlingar. Oavsett om handlingarna är brottsliga eller inte får de enorma konsekvenser för den som drabbas i de sammanhang och med den systematik som de utförs.”(Källa: Polisen.se)

Varje fall av hedersrelaterat våld och/eller förtryck i Sverige är ett fall för mycket. Det är ett komplext arbete att förebygga, förhindra och stoppa hedersvåldet. Men att påstå att ingenting görs, eller att använda hedersvåldet som ett argument mot invandring, är i första fallet direkt felaktigt, och i andra fallet generaliserande och en form av kollektiv skuldbeläggning.

Vad innebär då hedersförtryck i praktiken?

Hedersrelaterat våld och förtryck kränker de mänskliga rättigheterna, då det får till följd att individen begränsas i sin frihet, sin rätt till liv och personlig säkerhet. Här är exempel på hur hedersförtrycket kan ta sig uttryck:

  • Att inte få klä sig som man vill – eller tvingas bära vissa plagg mot sin vilja
  • Att inte få gå ut
  • Att inte få umgås socialt med de man vill
  • Att inte få gifta sig med den man vill
  • Att inte få bestämma över sin egen kropp, sitt liv eller sin sexualitet
  • Att vara alltid bevakad och kontrollerad
  • Att inte få studera vidare, eller studera vidare bara på samma ort som familjen bor på
  • Att styras av de i familjen/släkten som har mer makt än man själv

Det finns olika sätt att angripa hedersbegreppet. Vissa hävdar att det handlar om ett könsperspektiv, andra att det handlar om ett kulturperspektiv. Båda perspektiven, och sannolikt flera, är nödvändiga för att angripa problemet.

Eftersom Sverige är ett av världens mest jämställda länder hamnar ibland människor från andra kulturer och med annan syn på könsroller, i polemik med den rådande samhällsnormen då de invandrar till Sverige. Det kan vara svårt att förändra beteenden och normer, och inte sällan hamnar individen i ett livsfarligt dubbelliv, då man å ena sidan lever enligt familjens normer, och å andra sidan enligt samhällets normer.

Heder i kulturens och traditionens namn

Hedersnormer är inte specifikt kopplad till en etnicitet, eller religion. Hedersnormer kan vara kultur i ett helt land, eller så kan det vara en subkultur där vissa grupper använder sig av det. Det är viktigt att poängtera, för att undkomma alla anklagelser om generalisering, att inom grupper finns de som förespråkar, men också de som tar avstånd ifrån, hedersnormer. Traditioner är hos de allra flesta av oss starka.

Hedersnormer har funnits långt innan våra moderna religioner bildades. Hedersvåld är inte kopplat till religion, vilket illustreras av att det förekommer i såväl kristna, som muslimska och judiska samhällen.

Hedersnormer är alltid kopplat till klanstrukturer, alltså en syn på samhället där klanen/familjegruppen/intressegruppen är den enda garantin för individens fysiska och ekonomiska trygghet, och där klanens status (och därmed förmåga att garantera individen trygghet) hänger på klanens ”heder”, som avgörs av individernas beteende. Det är därför det blir så viktigt för klanen att kontrollera och begränsa hur individerna beter sig.

Motsatsen till klanstrukturen är den individualistiska samhällssynen i rättsstaten (lagsamhället), där staten, genom rättsväsendet och välfärdssystemet, är garanten för individens trygghet.

Man måste förstå det här, för att förstå skillnaden mellan hedersförtryck och förtryck som bottnar i svartsjuka eller en vidrig kvinnosyn.

Men det är en svår balansgång att förklara att klansamhället är ett kulturmönster som kan finnas i alla länder, religioner, kulturer – utan att diskussionen spårar in i ”kulturella skillnader” som genast kopplas till etnicitet och religion.

En gemensam nämnare för mäns våld i nära relationer och hedersvåld är patriarkalt förtryck. För att angripa båda formerna är det viktigt att vi ser skillnaderna. En viktig skillnad är att hedersvåldet är kollektivt sanktionerat. I mäns våld i nära relationer är förövaren ensam, ofta sker brottet oplanerat och det fördöms av människor i förövarens närhet. Vad gäller hedersrelaterad brottslighet är förövarna ofta flera personer, oftast sker brottet planerat och förövarna har stark lojalitet från resten av gruppen.

FN och Sverige bekämpar hedersvåld

FN arbetar kontinuerligt med att uppmärksamma och förebygga, samt förhindra, förekomsten av hedersvåld. United Nations Population Fund (UNFPA) uppskattar att 5 000 kvinnor världen över varje år mördas mot bakgrund av hedersnormer. FN har, i enlighet med Human Rights Council resolution (14/12) från 2010, utformat krav på att medlemsländer vidta åtgärder för att eliminera kvinnovåld, då det inskränker såväl på mänskliga rättigheter som kvinnorättigheter.

Vad gör då våra svenska politiker för att angripa hedersnormer, hedersvåld och förtryck? På den frågan vill jag svara ”massor”. Häng med.

I ”Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck” får vi en inblick i hur man tänker:

”Regeringen satsar på kraftfulla åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck. Kvinnor och män är lika mycket värda. Jämställdhet är inte något som är villkorat, gäller vissa, på särskilda platser eller på vissa tider. Jämställdhet och mänskliga rättigheter är något som gäller alla, överallt, hela tiden. Svensk lag gäller alla som lever i Sverige, säger jämställdhetsminister Åsa Regnér.” (Källa: Regeringen.se)

Regering och riksdag arbetar ständigt med den komplexa frågan om mäns våld mot kvinnor, vilken inkluderar hedersvåld och förtryck. Det görs en flerårig satsning med stora resurser (100 miljoner kronor 2018 och 57 miljoner såväl 2019 som 2020). Arbetet syftar till att flickor, pojkar, kvinnor och män ska ha rätt till sin kroppsliga integritet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Man är av uppfattningen att ökad segregation i utsatta områden kan bidra till att förstärka hedersnormer. Därför behövs resurser för att stödja jämställdhetsarbete och specifikt de våldsförebyggande insatserna gentemot pojkar och män i en hederskontext. Att arbetet mot hedersvåldet är tvärpolitiskt blir tydligt då ”Satsningen är inom ramen för regeringens tioåriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. (Källa: Regeringen.se)

I den nationella strategin mot våld och förtryck (som startade 1 januari 2017 och planeras pågå i tio år) ingår följande punkter:

  • Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld
  • Förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn
  • Effektivare brottsbekämpning
  • Förbättrad kunskap och metodutveckling
    (Källa: Regeringen.se)

Våren 2017 gav regeringen Socialstyrelsen ”i uppdrag att stödja genomförande och uppföljning av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. I uppdraget ingår att göra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck samt barn- och tvångsäktenskap.

Syftet med Socialstyrelsens uppdrag är:

  • att förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och insatser på nationell, regional och lokal nivå,
  • att specifikt förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och våldsrelaterade insatser inom socialtjänst och hälso- och sjukvård på kommunal respektive regional nivå,
  • att förstärka kompetensstödet till vård- och omsorgspersonal, samt
  • att utveckla bedömnings- och behandlingsmetoder i socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våldsutövare samt våldsutsatta kvinnor och barn
    (Källa: Regeringen.se)

Slutredovisningen av Socialstyrelsens nationella kartläggning står att läsa i ”Ett liv utan våld och förtryck” som publicerades i april 2019. Rapporten riktar sig till ”beslutsfattare, tjänstemän, verksamhetschefer på olika nivåer, yrkesverksamma som möter våldsutsatta och personer som har erfarenheter av våldsutsatthet”.

Socialstyrelsens rapport är uppdelad i en kvalitativ intervjustudie (235 personer med kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck intervjuades i 95 intervjuer) och en kvantitativ enkätstudie (6 002 niondeklassare i Malmö, Göteborg och Stockholm besvarade en enkät om relationer, begränsningar och olika former av utsatthet i hemmet, skolan och på fritiden).

Vi läser följande om resultatet i den kvantitativa enkätstudien:

”Utifrån de definitioner som används i studien så beräknas andelen av de undersökta ungdomarna i Göteborgs stad som lever med hedersrelaterade normer och förtryck till 8–13 procent. Motsvarande intervall beräknas vara 9–20 procent för Malmö och 7–10 procent för Stockholm. Omfattningen beskrivs befinna sig inom det intervall som redovisats i tidigare enkätstudier genomförda bland ungdomar i Sverige. På den lägre sidan av intervallet ligger den grupp individer som utsatts för någon form av kollektivt (familjen eller släkten) legitimerad våldsanvändning, och på den högre sidan av intervallet ligger den grupp individer som lever med normer som begränsar sexualitet och det fria utövandet av denna. Dessa två grupper överlappar endast i begränsad omfattning varför slutsatsen dras att studien fångar två olika hedersutsatta grupper.” (Källa: Socialstyrelsen)

Vi läser följande om resultatet i den kvalitativa intervjustudien:

”Den kvalitativa delen visar på ett stort antal mönster och faktorer som har betydelse för olika former av våld i hederskontexter: Hedersrelaterat våld och förtryck beskrivs exempelvis näras av minoritetsskap, särskilt i kombination med statslöshet, krig, migration och segregation. Social, ekonomisk och politisk rörlighet däremot, tycks urholka våldsnormerna och minska våldsanvändandet.” (Källa: Socialstyrelsen)

18 juli 2019 beslutade regeringen om direktiv för straffrätten vad gäller hedersbrott. I dokumentet ”Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck” läser vi att utredaren ska

  • analysera och ta ställning till om det bör införas en särskild straffbestämmelse, med en egen brottsbeteckning, som uttryckligen tar sikte på hedersrelaterat våld och förtryck,
  • lämna förslag på en sådan reglering oavsett ställningstagande när det gäller frågan om huruvida ett särskilt hedersbrott bör införas,
  • om utredaren bedömer det ändamålsenligt, lämna förslag på hur ett effektivare straffrättsligt skydd mot hedersrelaterat våld och förtryck kan åstadkommas på något annat sätt,
  • överväga hur preskriptionstiden för sådan brottslighet bör beräknas och ta ställning till om särskilda preskriptionsregler bör gälla om brott har begåtts mot en person under 18 år,
  • analysera svensk domstols behörighet att döma över sådan brottslighet begången utomlands, samt
  • lämna förslag på nödvändiga författningsändringar
    (Källa: Regeringen.se)

Det finns en företeelse som går ut på att unga människor tvingas stanna kvar i utlandet mot sin vilja. Det kan handla om tvångsgifte eller s k ”uppfostringsresor”. I samband med skollov noterar Utrikesdepartementet (UD) att dessa ärenden ökar. Mot bakgrund av detta lanserar UD tillsammans med Skolverket en annonskampanj mot hedersförtryck. Kampanjen riktar sig till ungdomar som riskerar att drabbas samt till yrkesverksamma. Den hänvisar till hedersförtryck.se och uppmanar skolor att vara observanta och agera då det finns misstanke om att en elev ska föras ut ur landet. Skolverket erbjuder stödmaterial. Kampanjen pågår under veckorna 48-51 2019 (dvs inför jullovet) och syns i kollektivtrafiken i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Lokala och nationella aktörer i kampen mot hedersförtryck

Det finns en uppsjö speciella verksamheter som erbjuder stöd och hjälp till personer som är hedersutsatta. Exempel på dessa verksamheter är Origo, ett resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck beläget i Stockholm. Ytterligare fyra län i Sverige har på regeringsuppdrag  fått i uppgift att starta upp resurscentra. En annan speciell verksamhet som verkar för att hjälpa personer som är hedersutsatta är Gryning, som funnits sedan 2004 och är beläget i Göteborg. Gryning är en skyddsverksamhet som arbetar på uppdrag av socialtjänsten och erbjuder skyddsutredning, skyddat boende, råd, stöd och konsultationer. Även i Malmö finns en speciell verksamhet som heter Resursteam heder och är en del av socialtjänsten.

Utöver de speciella verksamheterna finns Brottsofferjouren Sverige, en ideell verksamhet bestående av lokala jourer, ett förbundskansli och en nationell stödlinje. 2017 hade Brottsofferjouren Sverige en uppskattad ärendemängd på 26 723. Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för kvinnor som bl a är hedersutsatta.

RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter), ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Unizon (en verksamhet som samverkar med 140 kvinno- och tjejjourer i Sverige) är exempel på ideella nationella organisationer som samverkar med Socialstyrelsen.

Argumentet att hedersvåldet är en anledning till att stoppa, eller kraftigt minska, invandring, är inte rationellt. Det bygger på generaliseringar och kollektiv skuldbeläggning. Argumentet ”beläggs” med att politikerna är flata och blundar för företeelsen, eller att de inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värdegrund” är inget annat än nonsens. Det finns ett aktivt, pågående och tvärpolitiskt arbete för att förebygga och bekämpa hedersvåld och förtryck.

Att påstå att politikerna inte tar hedersproblematiken på allvar är direkt felaktigt. Tvärtom, politikerna gör massor och tar problemen på största allvar.

För att förekomma eventuell kritik, vill vi på Motargument med emfas understryka att vi tar hedersvåld och förtryck på allra största allvar. Hedersnormer har ingen plats i en modern rättsstat.

Tips:

UR Samtiden – Mellan klan och stat. Hedersrelaterat våld och förtryck

Källor:

Dina rättigheter.se: Hedersrelaterat våld och förtryck

Polisen: Hedersrelaterade brott – fakta om

Dagens Samhälle: Klantänkande det normala – det är vi som sticker ut

Riksdagen: Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Riksdagen: Socialstyrelsen ska öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor

Socialstyrelsen: Ett liv utan våld och förtryck

Regeringen: Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck

Regeringen: Kampanj mot hedersförtryck

Hedersförtryck.se

United Nations General Assembly: Report of the Special Rapporteur on violence against women, its causes and consequences,Rashida Manjoo