En nyttig tidsresa, speciellt för alla som tror att det här med gränser och nationer är som hugget i sten och överdrivet viktiga. De där linjerna på kartorna som skiljer folk från folk är egentligen inget annat än linjer och tankekonstruktioner. De har ändrats mycket. Och en gång i tiden var var nation också delad i små ”furste”- och hövdligadömen.

Det kan vara värt att vi påminner oss om det där med att nationen inte är ”helig”, ibland.

Den där stenhårda nationalismen, liksom olika stenhårda regler mot invandring förutsätter att de där linjerna är ”heliga”. Att de på något sätt skiljer folk ifrån folk. Att nationen är en sorts ”gudagiven” eller ”naturlig” grund för människors samvaro och liv.

Vi människor har det gemensamt med djuren att vi behöver en ”flock”. Människor har en naturlig fallenhet för att ideinfifiera sig med sina grannar, sina närmaste. Men vad som är utgör flock?

På stenåldern var flocken man identifierade sig med den i byn. Byn var ”vi”, alla andra var ”de”, och något som ofta sågs som hotfullt. Bygemenskapen förblev den viktigaste flocken fram till 1800-talet. Men gradvis växte en annan flock fram. Det började någon gång i det förflutna när människor från flera byar uppfattade sig som ”vi”. Gradvis växte olika hövdingadömen fram.

Trots språklig likhet, trots etnicitet och religion och delad historia har varje nationalstat varit uppdelad i mindre enheter, som alla alltid, vid något tillfälle, sett de andra enheterna som ”främmande”. Jämför landskapen i Sverige t.ex. Dödade man en östgöte, en från samma region, ”böter man liv för liv” men dödar man en smålänning böter man X antal daler istället. Tyskland var uppdelat i tusentals små enheter på sin tid där varje liten enhet såg sig som ”vi” mot alla andra som var ”dem”…

Hur otroligt det än må låta har den tid funnits när en östgöte eller en upplandsbo sett på en smålänning med samma ögon som många idag ser på araber eller somalier. Östgöten är ”vi”, Upplandsbon är ”dem”… En gång i tiden var migrationen inom Sverige minimal och var man en skåning i Göteborg fick man finna sig i lite rasism och fördomar. För alla vet ju att ”skåningar är” ……….. (fyll i valfri fördom mot skåningar) !

Men nationalstaten överkom gradvis merparten av dessa skillnader. Samtidigt skapades i sin tur ett nytt ”vi”; Sverige, till skillnad från alla andra som var ”dem…”

Kommer världen någon gång att komma därhän att de där linjerna på kartan, nationerna, blir lika obetydliga som landskapens linjer på kartan, eller häraderna?

En gång i tiden var häradet grundstenen, lika betydelsefull som nationen i våra dagar. Över häradet styrde en hövding, I häradet fälldes domar. Häradet var ”vi” och grannhäradet var ofta ”dem”. Idag vet bara släktforskarna vad ett härad är, för de tittar i gamla domböcker i sin forskning.

En gång i tiden var landskapet viktigt, och senare grupper av landskap. Svear styrde i svears land och göter i göters land. Även när svear och göter slog sig samman och skapade landet Sverige, betydde landskapet enormt mycket. Landskapet var ”vi” mot ”dem”. Idag är landskapsgränserna trevlig kuriosa. Vill jag bli smålänning eller skåning så blir jag det och flyttar. Det är inget konstigt med det. Jag behöver inget pass eller tillstånd för att göra så.

Min övertygelse är att samma sak kommer att ske med hela världen en dag. Linjerna på kartan är inte mer betydelsefulla än så… egentligen!

Dessa linjer har vi haft många krig om…