Kategoriarkiv: Myter

Myter

Myt: Den mystiska naziflaggan på flygplatsen

Att naziflaggan vajar i vinden i förgrunden på det svartvita fotografiet må kännas olustigt, men är inte märkligt. Det är inte heller märkligt att ett Lufthansa-plan är försett med naziflaggan. Anledningen är att naziflaggan var Tysklands nationsflagga åren 1933-1945.

Det finns ett svartvitt fotografi som cirkulerar på sociala medier. Vad är det vi ser på fotografiet? Är det ett bevis för att Sverige var nazistiskt styrt? Är det ett bevis för att Socialdemokraterna stod bakom Hitler? Motargument reder ut sanningen bakom den mytomspunna bilden som skapar såväl förvirring som olustkänslor.

Vi kikar lite närmare på det svartvita fotografiet som används i ett syfte, med en agenda. Vi återkommer till detta om en liten stund.

Det svartvita fotografiet förefaller vara taget för ett ganska bra tag sedan. Det vi kan se är ett flygplan på en landningsbana. Det står människor i närheten av flygplanet. Det står även en samling människor hitom flygplanet. Vi kan fastslå att det är en flygplats. Men vad är det mer vi ser på det svartvita fotografiet? Det första jag ser är inte landningsbanan, människorna eller flygplanet. Det första jag ser är flaggan i förgrunden till höger. Japp, det är en naziflagga. Vi ser även en brittisk och en svensk flagga. Om vi tittar noga syns två naziflaggor på flygplanets akter.

Invigningen av Bromma flygfält 1936. Foto: Okänd

De frågor vi bör ställa oss är:

  • Var är fotografiet taget?
  • När är fotografiet taget?

Dessa två frågor räcker för att slå hål på de konspirationsteorier, myter och alternativa sanningar som florerar på nätet.

Flaggan med svastikan skapar en obehagskänsla i magen, ingen tvekan om det. Inte sällan används det svartvita fotografiet med förevändningen att Sverige var nazistiskt styrt eller att den socialdemokratiska regeringen hade ett samarbete med Hitlers NSDAP. Vän av ordning vill här och nu påminna om SD:s propagandafilm om Socialdemokraternas historia, där partiet framställs som nazistiskt och att man stod bakom Hitler.

Det svartvita fotografiet cirkulerar som sagt på nätet, här i ett flertal exempel från Twitter:

Skärmdumpar från Twitter. Gunilla Gomér (SD) konspirerar. Anders Lindberg är politisk chefredaktör på Aftonbladet och Roger Sahlström är debattör som skrivit och fotograferat för ett flertal alternativa hatsajter. 181015.
Skärmdump från Twitter 181028.
Skärmdump från Twitter 181028. Jan Sjunnesson är debattör och f d redaktör för SD-organet Samtiden.
Skärmdump från Twitter 181028.
Skärmdump från Twitter 181028. Det var Gustav V som invigde Bromma, inte P A Hansson.

Svar på de två frågorna jag ställde tidigare i denna mytknäckare är att fotografiet är taget på invigningen av Bromma flygfält (sedermera Stockholm-Bromma flygplats) och året är 1936. Åren före byggandet hade man alltmer insett att Stockholm behövde en stor, någorlunda central flygplats. Barkarby flygplats låg avlägset och Lindarängens flyghamn kunde inte användas vintertid när landningsbanan var frusen. Bromma flygfält var Europas första med asfaltbanor.

Om invigningen skriver arkitekt Mats T Beckman i en essay om planeringen av flygplatsen:

Flera internationella flygbolag, olika nationers flygvapen och många flygplanstillverkare gästade Bromma med ditflugna flygplan, för att hedra invigningen men också för att delta i de flyguppvisningar och flygtävlingar, som arrangerades med anledning av ILIS. Invigningsdagen regnade det, men dagarna efteråt blev soliga, med mängder av besökare. Flyget var det nya, fantasieggande och hissnande snabba färdmedlet till fjärran mål. Stockholmarna befolkade höjderna runt flygplatsen och njöt av att kunna se fler flygplan på Stockholms himmel än vad man någonsin tidigare skådat. (Källa: Beckman s. 28)

Vid invigningen av det nya flygfältet fanns världens för tiden största landflygplan med, en Junkers G.38. Flygplanet tillhörde tyska Lufthansa.

Åren före andra världskriget hade Sverige goda relationer med Tyska Riket. Fotografiet är alltså taget 1936, tre år före krigets utbrott.

Att naziflaggan vajar i vinden i förgrunden på det svartvita fotografiet må kännas olustigt, men är inte märkligt. Det är inte heller märkligt att ett Lufthansa-plan är försett med den naziflaggan. Anledningen är att naziflaggan var Tysklands nationsflagga åren 1933-1945.

Kuriosa: Planet på fotografiet färdigställdes 1929 och typen var för tiden världens största flygplan. Just detta plan förstördes i en brittisk flygattack mot Atens flygplats 1941.

Läs också min mytknäckare om den mystiska naziflaggan på Ribersborg i Malmö.

Källor:

SvD: Bilden från Brommas invigning gav reaktioner

Wikipedia: Stockholm-Bromma flygplats

Arkitekt Mats T Beckman: Att planera Bromma flygplats

Myter

En tiondels promille

Det cirkulerar en rad myter när det gäller vilka som sitter på svenska fängelser. Särskilt när det gäller sexualbrott. När jag påpekar att de flesta som sitter i fängelse för sexualbrott är svenskar så vill folk ha bevis.

Fair enough.

Jag gjorde en kontroll med kriminalvårdsverkets statistik och följande är mer detaljerade fakta.

Varje år redovisas hur många som sitter inne den 1 oktober. Vid årsskiftet kommer siffran för 2018. Tills dess får vi nöja oss med uppgiften för 2017. (De senaste fem åren har dock fördelningen inte ändrats nämnvärt.)
Den 1 oktober 2017 satt 4 148 personer i svenskt fängelse. Ungefär 30 procent är utlänningar.

Nu vet vi ju samtidigt att de som verkligen tycker att detta är viktigt inte bryr sig så särskilt mycket om utlänningar från övriga Europa.
Så låt oss dela in dem i européer och utomeuropéer.

Av de 4 148 som sitter i fängelse så är 3 422 (82,5 %) européer och 2 908 (70 %) svenskar. 726 är utomeuropéer. Fördelningen ser ungefär likadan ut när det gäller just sexualbrott. 70 procent är svenskar.

Av alla dessa utländska medborgare – européer likväl som utomeuropéer – så är det en tiondel som sitter i fängelse för sexualbrott eller 118 personer.

118 personer.

Om vi räknar på ett annat sätt så kan vi konstatera att med 897 336 utlänningar boende i Sverige så är dessa personers andel en tiondels promille.

Smaka på den siffran.

118 personer.

En tiondels promille.

För att få något att jämföra med så motsvarar det 250 meter av den 250 mil lång resan mellan Stockholm och Rom.

Den som utifrån detta vill dra slutsatser om utlänningar bör nog stanna i Stockholm…

UPPDATERING:

På förekommen anledning. Jag har p g a detta inlägg blivit anklagad för att komma med fake news eftersom alla vet hur det ser ut. Det visar bara hur SD-propagandan har vunnit insteg i den allmänna debatten.

Kriminalvårdens statistik bygger på medborgarskap. Förklaringen är enkel. Enligt 5 § Lag (2001:617) om behandling av personuppgifter inom Kriminalvården får man inte registrera etniskt ursprung eller använda etniskt ursprung som sökbegrepp.

Den som vill att politikerna ska ändra på det tycks inte själv inse att detta innebär början på en gradering av medborgarskapet – dvs exakt det som SD vill.

Men den som hojtar om fake news bör nog ta reda på grundläggande fakta innan gapandet sätter igång.

Myter

Myten om värdelösa vårddata avslöjad

Detta är del 2 i en artikelserie om Tino Sanandajis lögner och mytspridning. Del 1 heter ”Tino Sanandajis lögn om våldtäkter”.

Nationalekonomen och debattören Tino Sanandaji dömer ut patientregistret som ett verktyg i beskrivningen av våldsutvecklingen i Sverige. Anledningen är att nämnda register visar att färre våldsutsatta vårdas på sjukhus idag än för tio år sedan. Detta går tvärtemot att folk tror att våldet ökar. Sanandaji är i mångas ögon ett aktat namn. Många tar Sanandajis lögner och myter för sanning.

Verkligheten ÄR.

Fakta finns. Det gäller bara att veta hur man tar reda på dem.
Och även om somliga skriker och gormar och beter sig illa – ingenting förändras i sak av deras beteende. Hur verkligheten ser ut är inte resultatet av en omröstning.

Här är min genomgång av ett annat inslag i den där uppdateringen av Tino Sanandaji från den 10 maj – hans försök att förklara patientregistret som värdelöst om man vill få reda på hur våldsutvecklingen ser ut i vårt land.

Varje år får tusentals människor vård för skador som de har fått efter att ha utsatts för olika typer av våld. Ett antal av dessa med svårare skador läggs in på sjukhus.

Att räkna hur många det handlar om är ett sätt att beskriva våldsutvecklingen i Sverige. Det senaste årtiondet visar en markant minskning av antalet som får sjukhusvård efter våld. Minskningen är mycket stor.

Detta är ju glädjande för alla som är mer normalt funtade och gillar att våldet minskar. Men det finns förstås de som ogillar denna information. De har nämligen på förhand bestämt sig för att våldet ökar och därför måste alla data som pekar på motsatsen avvisas.
Den som allra hårdast har drivit tesen att ”vårddata” är värdelöst som källa till våldsutvecklingen är Tino Sanandaji. Jag återkommer till det där märkliga inlägget den 10 maj där han pratar om 700 procent. Där pratar han också om siffrorna från sjukvården.

Tvärsäkert upprepar han gång på gång att Socialstyrelsens patientregister är oanvändbart. Men hans motiv är genomskinliga.
Han argumenterar ungefär så här. Eftersom antalet vårdplatser har minskat och vårdrutinerna har ändrats så finns minskningen i alla kategorier. Antalet inlagda för alla typer av skador har enligt Sanandaji minskat – vilket är en förklaring till att antalet inlagda för skador av våld minskar. Dessutom finns inte öppenvården med i patientregistret och därför missar man de våldsutsatta som får vård via den öppna vården. Det är där de hamnar som inte får sjukhusvård – därför är det ändå en ökning.

Hans resonemang är ett desperat försök att fortsätta påstå att våldet ändå ökar. Han påstår också att det är ”ett fult trick” att hänvisa till patientregistret.

Jag ska här gå igenom varför Tino Sanandaji har fel.

1. Det är mycket riktigt korrekt att antalet vårdplatser för sluten vård på sjukhus har minskat – det är inte precis någon nyhet. Sverige har det lägsta antalet disponibla vårdplatser i EU – 2,4 per 1 000 invånare. Men samtidigt har vårdtiden per patient minskat. Sverige har förhållandevis korta sjukhusvistelser, i genomsnitt 5,9 dagar – vilket är den tredje kortaste siffran bland de jämförda länderna. (Källa: Läkartidningen)

Tillsammans gör detta att en och samma vårdplats kan utnyttjas av flera – det är lätt att inse att två patienter som får sjukhusvård i tio dagar var, tar upp lika många vårdplatser som fyra patienter som får sjukhusvård i fem dagar var. Exakt hur dessa förändringar har påverkat vården i detalj och i förlängningen statistiken, kräver en särskild utredning men att på detta förenklade sätt döma ut patientregistret och övriga vårddata är ohederligt och agendastyrt.

2. Antalet som får vård efter våld har minskat. Men enligt Tino Sanandaji är patientregistret värdelöst. Han hävdar att ALLA som har fått sjukhusvård för skador har minskat lika mycket.

Detta stämmer inte.

Den generella minskningen är mycket måttlig – ungefär en tiondel – medan minskningen av antalet som fått sjukhusvård för våld nästan har halverats. (se graf nr 1 nedan)

3. Enligt siffror från Socialstyrelsen så har våldet i Sverige alltså minskat rejält. Men enligt Sanandaji finns det också ett annat problem med patientregistret som gör det värdelöst. Det registrerar bara dem som lagts in på sjukhus, det som kallas slutenvård. Han påstår att ett antal som enligt tidigare vårdrutiner lades in på sjukhus numera tas om hand i öppenvården. Att det i själva verket ändå finns en ökning men att den istället syns inom öppenvården.

Förutom att detta visar en skrämmande brist på kunskap om hur vården ser ut så är det helt enkelt fel. Om vi kompletterar patientregistrets siffror med data från öppenvården så ser vi en minskning över hela linjen.

Den totala minskningen mellan 2008 och 2017 är på 2 454 personer som fått vård efter våld. Den totala minskningen räknat per capita är 24%. Den specifika minskningen inom öppenvården under dessa tio år är ungefär 1 000 personer. Hypotesen att minskningen inom slutenvården skulle ha lett till en ökning inom den öppna vården kan därför avvisas. (se graf nr 2 nedan)

Allt detta sammantaget visar att vi det finns klar evidens att påstå att våldet i Sverige har minskat de senaste tio åren. För de allra flesta av oss är detta glädjande nyheter. För dem som till varje pris vill få det till att våldet har ökat – fakta är inte på deras sida.
Och även om somliga skriker och gormar och beter sig illa – ingenting förändras i sak av deras beteende. Hur verkligheten ser ut är inte resultatet av en omröstning.

Verkligheten ÄR.

Fakta finns. Det gäller bara att veta hur man tar reda på dem.

Detta är del 2 i en artikelserie om Tino Sanandajis lögner och mytspridning. Del 1 heter ”Tino Sanandajis lögn om våldtäkter”.

Myter

Myt: Religionsfrihet innebär ”frihet från religion”

3 kommentarer

Det råder en falsk konsensus bland en del av oss om att religionsfrihet skulle innebära ”frihet från religion”. Det stämmer inte och har kommit att bli en myt, som bygger på en felaktig tolkning av ordet, men framför allt på förakt, hat, oro och rädsla.

När begreppet religionsfrihet och uttrycket ”frihet från religion” kommer på tal rör det sig, näst intill uteslutande, om islam. I debatten pratas det med höga brösttoner om slöjor, ramadan, moskéer och böneutrop.

Under en live-chatt på SVT i samband med ett moskébygge i Borlänge 2017 som skapat förvirring, ilska och oro hos lokalbefolkningen ställer signaturen ”Eli” följande fråga till religionssociologen Tomas Axelsson:

Som jag förstått innebär religionsfrihet även frihet från religion. Alltså att man ska slippa utsättas för andras religionsutövning. Man kanske inte känner just oro, men det borde även vara legitimt att känna obehag eller motvilja. Jag tycker inte det är en god ide att bygga ett islamiskt tempel centralt i Borlänge av nämnda skäl, däremot stöder jag ett förslag att ha bönelokal i gamla tennishallen förutsatt att inte exteriören förändras.

Svaret från expert Axelsson förklarar på ett enkelt sätt vad religionsfrihet är:

Du har rätt att ogilla religion och känna motvilja, helt riktigt. Du kan också insistera på att samhällets funktioner ska vara sekulära. Det offentliga samhället ska inte vara konfessionellt styrt.

[…] Summa summarum, religionsfriheten innebär inte ”att man har rätt att slippa se andras religionsutövning”.

Vad säger regeringsformen om religionsfrihet?

För att ytterligare understryka att föreställningen om att vi har rätt till ”frihet från religion” är falsk läser vi följande i 2 kap. 1 § första stycket 6 regeringsformen:

religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

Religionsfrihet definieras enligt bestäm­melsen som frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion.

RELIGIONESVi ska vara på det klara med att religionsfriheten enligt 2 kap. 20 § regeringsformen är den enda av de positiva opinionsfriheterna som inte får begränsas genom lag. Enligt 2 kap. 20 § regeringsformen kan yttrandefriheten, informations­friheten, mötesfriheten, demonstrationsfriheten och föreningsfriheten begräns­as genom lag.

Vad säger Europakonventionen om religionsfrihet?

Vi går vidare och konsulterar Europakonventionen (Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna) artikel 9. I den hittar vi följande formulering gällande religionsfrihet:

Artikel 9 – Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

1. Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet; denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller tro genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

2. Friheten att utöva sin religion eller tro får endast underkastas sådana inskränkningar som är föreskrivna i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändiga med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Vi går bet i jakten på att finna belägg för det som uttrycks i myten om att religionsfrihet innebär ”frihet från religion”. Det är en myt byggd på en felaktig slutledning kring ordet. Framför allt är den byggd på rädsla, ilska och oro gentemot andra religioner än den kristna. Den religion som de allra flesta vänder sig mot är islam.

Vi kikar vidare på ämnet ”frihet från religion”. Lawline är en juridisk webbplats där privatpersoner kan få juridisk rådgivning eller bara ställa frågor om juridik. Följande fråga är typisk för hur en del av oss ser på islam och muslimer:

Jag vill ha klara besked ang Religionsfrihet. Jag och många med mig vill absolut inte höra böneutrop via högtalare eller på något annat sätt som vi inte vill vara del utav Islam eller annat folks religionsutövning i vårat samhälle. Det finns ju lagar som vi alla måste acceptera? Har ni något svar till oss ang detta?

Lawline svarar:

Religionsfriheten är absolut i svensk rätt men också i den internationella rätten. Det är en mänsklig rättighet att få tro och utöva sin religion vilket framgår i artikel 18 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och artikel 9 i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. I svensk rätt är religionsfriheten stadgad i grundlagen, 2 kap 1 § Regeringsformen.

Respondenten på Lawline utvecklar sitt svar med att påpeka att böneutrop i sig inte går att förbjuda enligt lag:

Att få tro på en religion är absolut och kan inte inskränkas genom lag. Enligt Europakonventionen om mänskliga rättigheter kan friheten att utöva sin religion inskränkas endast om inskränkningen är föreskriven i lag och är nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till den allmänna säkerheten, den allmänna ordningen, hälsa och moral samt andras fri- och rättigheter.

imagesMot bakgrund av detta kan polisen neka tillstånd om böneutrop, på samma sätt som att polisen kan neka andra allmänna tillstånd där inskränkningen är föreskriven i lag. I fallet böneutrop handlar det om begreppen tid och volym, och alltså inte om själva företeelsen i sig. Kravet för ett nekat tillstånd är alltså att det ska vara störande för allmänheten. Och det gäller som sagt ALLA allmänna tillstånd, inte bara böneutrop.

Så nej, religionsfrihet innebär inte ”frihet från religion”. Det är en falsk konsensus skapad av en del av oss. I värsta fall kan den vara ett uttryck för islamofobi.

Jag har tidigare på Motargument berört ämnet religionsfrihet:

Att förbjuda böneutrop är förbjudet

Myter

Myt: Den mystiska naziflaggan i Malmö

Att naziflaggan vajar från balkongen på det svartvita fotografiet må kännas olustigt, men är inte märkligt. Anledningen är att Tyska Rikets konsulat var beläget i huset och att naziflaggan var Tysklands nationsflagga åren 1933-1945.

Ett svartvitt fotografi föreställande ett hus med en vajande naziflagga på balkongen har fått ett eget liv på nätet. Men vad är det egentligen vi ser på fotografiet? Visst är det en naziflagga och visst är det ett fotografi från tiden då foton var svartvita. Låt oss forska lite i vad det faktiskt handlar om.

Det svartvita fotografiet dyker med ojämna mellanrum upp i mitt flöde. Visst ser det skrämmande ut med en naziflagga som vajar i vinden på balkongen till vad som skulle kunna vara ett bostadshus på första parkett med en magnifik utsikt över Öresund i en svunnen tid?

När mitt källkritiska öga – något vi alla måste bli bättre på att använda oss av – för första gången såg fotografiet för ett par år sedan blev jag nyfiken på historian och bakgrunden till fotografiet.

Det svartvita fotografiet är skyddat av upphovsrättslagen, men den som vill kika på det kan göra det här.

När är fotografiet taget? Och vem bodde egentligen i huset?

Ribershus, byggt 1937-1943, närmare bestämt ett bostadskvarter på Ribersborg i Malmö med en praktfull utsikt över Öresund, inhyste Tyska Rikets konsulat. Åren 1942-1945 leddes beskickningen i tur och ordning av Alexander Bogs, Hermann Kirchhoff och Mark Nolda. Den sistnämnde betraktades av den svenska säkerhetstjänsten som en farlig tysk spion. 1933-1945 var naziflaggan Tysklands nationsflagga.

Konsulatet underlättade för de tyska nazisterna att följa den politiska utvecklingen i södra Sverige, om vilken det rapporterades hem.

I samma hus bodde familjen Stalin (sic!). Det är från deras familjealbum dessa foton är tagna. I barnvagnen ligger Bob Stalin (f. 1944). Alltså är detta foto taget samma år, året före andra världskrigets slut.

Ur familjen Stalins fotoalbum (1944). Foto: Privat

Fotografierna utgör en del av vår historia, och de ska alltid sättas i sitt sammanhang för att inte skapa alternativa sanningar.

Fotografierna bör istället fungera som en historiebeskrivning. Flaggan tillhör tyska nazister på Tyska Rikets konsulat . Flaggan är för tiden Tysklands nationsflagga.

Det svartvita fotografiet föreställande en naziflagga på Tyska Rikets konsulat används av en del med en agenda som ett ”bevis” för att det fanns ett samarbete mellan svenska Socialdemokraterna och NSDAP. Vän av ordning vill här och nu påminna om SD:s propagandafilm om Socialdemokraternas historia, där partiet framställs som nazistiskt och att man stod bakom Hitler.

Ett annat exempel på svartvitt fotografi som används i samma syfte är bilden från invigningen på Bromma flygplats 1936, där den svenska flaggan vajar sida vid sida med den brittiska och den nazistiska (dvs Tysklands nationsflagga för tiden).

Kuriosa: 6 juni 1944 (Dagen D, dvs dagen då de västallierade steg i land i Normandie) inramades den tyska naziflaggan av den brittiska, den amerikanska, den norska och den svenska flaggan. Detta tilltag kom att kallas ”Protesten på Ribershus”. Huset inhyste vid tiden även OSS, föregångare till dagens CIA, som bl a hade kontakt med danska motståndsrörelsen. För att se ett foto av detta, klicka här. (Upphovsrättsskyddat).

Kuriosa 2: Utländska (läs tyska) intressen var ivriga i sin infiltration av Malmö. Om detta stod att läsa i det hemliga dokument som den s k C-byrån, en specialavdelning i försvarets underrättelsetjänst, fick tips om i mars 1942. Innehållet avslöjade att det för tiden föregick ”mycket intensiv tysk, underjordisk verksamhet i Malmö”. Dokumentet avslöjade att navet var en pastor, tillika Gestapoagent, i Tyska kyrkan, också belägen på Ribersborg. Verksamheten gick, enligt dokumentet, ut på att systematiskt köpa strategiskt placerade fastigheter i staden. Vaktmästaren på Deutsche Klub, inhyst i ett stort hus på Adelgatan 6 inne i centrum, ska enligt dokumentet  ha varit Gestapoagent. I detta hus ska flera involverade i den tyska, underjordiska verksamheten ha huserat.

Det hemliga dokumentet som C-byrån tog emot 1942. Foto: Privat

Kuriosa 3: Det är ingen slump att Tyska Rikets konsulat var beläget på Tessins väg 1C i Malmö. Huset ligger med en magnifik och strategiskt väl vald utsikt över sundet. Vid denna tid transporterade flyktingsmugglare närmare 8 000 judiska flyktingar över sundet i sina fiskebåtar. Vissa tog betalt, andra inte. Detta var en intensiv operation som skedde under några dagar i oktober 1943, då nazisterna hade beordrat sina mannar i det ockuperade Danmark att skicka danska judar till koncentrationslägret i Theresienstadt utanför Prag. Konsulatets placering gjorde att nazisterna kunde hålla koll på trafiken över Öresund.

För den som är intresserad finns det spionvandringar i Malmö kallade ”Det hemliga Malmö”, som bl a passerar Ribershus. Vandringarna hålls av journalisten Lena Breitner och f d underrättelseagenten Gunnar Ekberg. Deras hemsida finner du här.

Källor:

Sydsvenskan: Bruna minnen från krigsåren

Expressen: Här fanns Hitlers hemliga nazister i Malmö

Sydsvenskan: Protesten på Ribershus

Sydsvenskan: Spionerna på Ribershus

Myter

Tre myter om flyktinginvandring

Det ljugs mycket om flyktinginvandringen. Som att hundratusentals människor kommer till Sverige varje år. Att det fortsätter komma fler och fler och att de tar med sig massor av anhöriga. I det här inlägget ska jag med hjälp av Sveriges officiella siffror avslöja dessa lögner.

1. Flyktinginvandringen har minskat dramatiskt

Påståendet att det fortsätter komma hundratusentals flyktingar är en myt som har eget liv. Om vi räknar flyktingar OCH deras anhöriga så har de tillsammans aldrig varit fler än 87 000. De människor som fick uppehållstillstånd efter den dramatiska hösten 2015 nådde en topp år 2016. Då fick drygt 86 000 människor tillstånd att bo i Sverige.

Redan året därpå – 2017 – sjönk siffran till 55 000 – en minskning med 36 %. Den som nu påstår att det bara blir fler och fler som kommer och att det handlar om hundratusentals bör nog kolla sina siffror. Och sluta sprida osanningar.

2. De flesta anhöriginvandrare är INTE anhöriga till flyktingar

ANHÖRIGINVANDRING. Det har blivit ett sånt där ord som illvilligt används för att skrämmas. Det talas om ”en massinvasion av flyktingarnas anhöriga”. Detta är en ren myt. De flesta som kommer till Sverige som anhöriga är alltså INTE anhöriga till flyktingar.

De som fått uppehållstillstånd som anhöriga till flyktingar har aldrig varit fler än 20 000. I genomsnitt under dessa år handlar det om knappt åttatusen människor.

Vi skulle kunna räkna ALLA som har kommit till Sverige som anhöriga – fruar från Thailand, likväl som barn till forskare från Kanada eller barn till flyktingar från Syrien. Men inte ens då har de varit fler än 50 000 per år. Och de allra flesta som invandrar som anhöriga är alltså INTE anhöriga till flyktingar.

I genomsnitt under dessa år har andelen anhöriga till flyktingar varit en fjärdedel (24 %) av alla anhöriginvandrare. De senaste fyra åren har den siffran legat på omkring 40 %. Massinvasion av hundratusentals anhöriga? Knappast. Detta handlar om försåtlig propaganda.

3. Flyktingarna tar INTE med sig hela släkten

Av alla vedervärdiga lögner om flyktingar är myten om att de tar hit en massa anhöriga den allra värsta. Enligt denna lögn finns en sorts dold invasion i spåren av flyktinginvandringen. Flyktingen får uppehållstillstånd och tar sen hit mängder av anhöriga.

Men här talar siffrorna sitt tydliga språk. I genomsnitt 2000 – 2017 handlar det om att två flyktingar tar med sig en anhörig. Som ett föräldrapar som tar med sig ett barn.

Och sedan 2010 har det handlat om ännu färre. Tre flyktingar tar tillsammans med sig en anhörig.

Lögnen om massinvasionen av flyktingarnas anhöriga har förändrat den svenska politiken och skapat stort lidande. Familjer splittras på ett omänskligt sätt. Vi måste avvisa denna lögn. Vi måste krossa myten. Familjerna måste få återförenas.

Källor och framställning:

Här följer en översikt över hur jag har utgått från Migrationsverkets tabeller. Värt att särskilt notera är den gröna kolumnen längst till höger – inget år har de flyktinganhöriga varit fler än flyktingarna. Som synes har antalet anhöriga per 100 flyktingar pendlat mellan 15 (år 2006) och 95 (år 2008).

Detta innebär att frågan om hur många anhöriga varje flykting tar med sig kan besvaras med ”färre än en”. Toppnoteringen 95 från år 2008 innebär i klartext att varje flykting det året tog med sig en anhörig – en fru eller make eller ett barn. I kolumnen näst längst till höger kan vi se att år 2006 med 15 anhöriga per 100 flyktingar motsvarar sju flyktingar på en anhörig.

Den som vill påstå att detta är en massinvasion av anhöriga bör nog först leva sig in i situationen att inte ens få ta med sig en enda närstående människa när man flyr för sitt liv. Inte din fru, inte din man och inget av dina barn.

Myter

Jo, det är farligt att resa till Afghanistan

 

En bild med okänd upphovsman eller upphovskvinna cirkulerar på Internet, i vilken det påstås att Afghanistan inte skulle vara dödligt, att en svensk kvinna som stoppade en utvisning av en afghansk man skulle ha ”kapat” flygplanet och att hon ”ljuger” om att Afghanistan skulle vara farligt.

I bilden hänvisas även till ett påstående från Masood Ahmadi, som påstås vara FN:s ”platsansvariga” i Kabul.

Påståenden om Elin och Afghanistan

Elins agerande för att stoppa utvisningen har föranlett att hon polisanmälts och rättsväsendet kommer att få ta ställning till huruvida hon kapat flygplanet och gjort sig skyldig till brott. Hennes gärning som sådan kan alla ha sin egen uppfattning om.

Elin kan däremot inte rätteligen anklagas för att ”ljuga” om Afghanistans farlighet som land. Dels på grund av att bedömningen är hennes egen och dels för att hennes påstående har stöd i fakta.

Säkerhetsläget varierar relativt kraftigt i landet. I vissa provinser och då särskilt i södra och östra Afghanistans provinser, där väpnad konflikt och svåra inre motsättningar råder. Migrationsverket bedömer även att väpnad konflikt råder i huvudstaden Kabul, men konstaterar att antalet säkerhetsincidenter i staden är lägre och att utvisning av civila afghaner kan göras utifrån en individuell bedömning.

Med andra ord är det Migrationsverket, samma myndighet som beslutade att utvisa den afghanska man vars utvisning Elin stoppade, som också bedömer att Afghanistan mer eller mindre kan vara dödligt farligt, beroende på flera omständigheter.

Vad gäller Masood Ahmadi, så är denne inte såsom bilden påstår, ”FN:s platsansvarige”. Ahmadi är däremot AVRR-expert i Kabul för FN-organet IOM; International Organization for Migration. AVRR är en förkortning av Assisted Voluntary Return  and Reintegration.

Ahmadi påstår mycket riktigt att det så långt som hans organisation påstås känna till, inte har ”inträffat någon säkerhetsincident”. Samtidigt säger han till SVT Uppdrag Granskning:

”Säkerhet är, ärligt talat, ett allmänt bekymmer för alla afghaner, inte bara de återvändande. Det är som det är. Det här är situationen, och människor lever här, och människor lever med det.”

Mot bakgrund av sedan länge välkända och väldokumenterade fakta är det oklart vad Ahmadi menar med sitt påstående om att IOM inte skulle känna till några säkerhetsincidenter.

I september 2008 publicerade IOM ett faktablad om hur organisationen sedan 2003 bistår med humanitär hjälp och identifierandet av offer för just säkerhetsincidenter.

I ett faktablad publicerat 2013 rapporterar IOM:s egen säkerhetsenhet att en terroristattack i Kabul resulterade i att en av IOM:s medarbetare dödades och flera skadades.

I ett faktablad publicerat 2013 rapporterar IOM att antalet frivilligt återvändande till Afghanistan från Pakistan minskade med 63% och att detta bland annat berodde på ett antal ökade säkerhetsincidenter.

FN:s flyktingkommissariat UNHCR som har det övergripande ansvaret och gör internationella rättsliga bedömningar avseende grunder för behov av internationellt skydd, har år efter år rapporterat om faran för många återvändande afghaner som vistats i västvärlden.

På sid. 41, andra stycket, första och andra meningen i den senaste versionen av rapporten UNHCR Eligibility Guidelines for Afghan Asylum-Seekers, anger UNHCR:

“AGEs reportedly target individuals who are perceived to have adopted values and/or appearances associated with Western countries, due to their imputed support for the Government and the international community. There are reports of individuals who returned from Western countries having been tortured or killed by AGEs on the grounds that they had become “foreigners” or that they were spies for a Western country.”

Svenska medier har under årens lopp även rapporterat om ett antal utvisade afghanska medborgare som utsatts för våld och som på grund av att de identifierats av sin omgivning som utvisade från västvärlden, har varit extra utsatta.

En utvisad, numera till Sverige återvänd afghansk medborgare misshandlades i Kabul den 5 september 2008 med slag och rispande med kniv och hot med handgranater av afghanska poliser som försökte pressa pengar av honom. Författaren till denna artikel träffade honom efter utvisningen i Afghanistan.

En annan utvisad, numera till Sverige återvänd afghansk medborgare rånades 2009 efter en utvisning till Kabul. Under merparten av sin vistelse i Afghanistan efter utvisningen vågade han inte gå utanför sin lägenhet, av fruktan för att kännas igen av fiender. Författaren till denna artikel träffade honom efter utvisningen i Afghanistan.

En utvisad afghansk medborgare dödades år 2017 i en terrorattack i Kabul.

Det finns fler exempel som visar att utvisningen av afghanska medborgare i flera fall kan vara synnerligen förenat med stor risk och detta oavsett vad IOM:s Kabulchef Masood Ahmadi påstår sig inte känna till.

Det är därför som i alla andra fall riskabelt att enbart lita på och dela påståenden från anonyma källor och detta även om de ges stöd från myndighetspersoner. Särskilt när det gäller migrationspolitik som idag utgör ett centralt tema i svensk samhällsdebatt, gäller det att som alltid granska källor och försöka verifiera fakta.

Bild från Afghanistan 2 - välkomstkramar i Kabul
Författaren till denna artikel möts av välkomstkramar i Kabul oktober 2008 och blir kroppsvisiterad i letandet av bomber och skjutvapen.
Myter

Myt: De får gratis sjukvård och tandvård!

 

”Invandringskritiker” använder gärna ”gratis sjuk- och tandvård för asylsökande och papperslösa” som ett argument för att minska, eller stoppa, invandringen. Problemet är att argumentet inte är hållbart. Fri sjuk- och tandvård är exklusivt för barn, oavsett medborgarskap.

Med stöd av Migrationsinfo vill vi på Motargument en gång för alla klargöra vad som gäller för asylsökande, irreguljära migranter (felaktigt kallade illegala invandrare), papperslösa och gömda. Vi hoppas att detta kan innebära ett vi får ett slut på mytspridningen och lögnerna. I alla fall på denna punkt. Motargument arbetar ständigt för att slå hål på myter, fördomar och lögner som har med migration och invandring att göra.

  • Människor med uppehållstillstånd har samma rätt till sjuk- och tandvård som alla medborgare i Sverige. Människor som inte har uppehållstillstånd, dvs alla asylsökande, irreguljära migranter, papperslösa, gömda och övriga som väntar på beslut om uppehållstillstånd (studenter, gästarbetare etc) som är i behov av vård ”som inte kan anstå” har rätt att få det. Dessutom har människor som befinner sig i Sverige utan uppehållstillstånd rätt att få akut sjuk- och tandvård, mödrahälsovård, vård vid abort och graviditet, rådgivning om preventivmedel samt vård i samband med smittsam sjukdom.
  • Människor som söker asyl i Sverige får erbjudande om en kostnadsfri hälsoundersökning när de anländer. När papperslösa och gömda uppsöker vård erbjuds också de en kostnadsfri hälsoundersökning.
  • Vad gäller asylsökande, gömda och papperslösa barn under 18 år så har de rätt till sjuk- och tandvård på samma villkor, dvs kostnadsfritt, som andra barn under 18 år oavsett medborgarskap. Dock har svenska barn rätt till fri tandvård upp till 20 års ålder.

I enlighet med FN:s internationella konvention om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, artikel 12, har Sverige, liksom flera andra EU-länder erkänt alla människors rätt att “såväl i fysiskt som psykiskt avseende åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa”.

Före lagändringen 2013 var människor utan uppehållstillstånd (papperslösa och gömda) hårt drabbade eftersom de själva var tvungna att helt och hållet bekosta sina vårdkostnader. Enligt en svensk enkätundersökning gjord 2006 fick papperslösa betala mellan 1 400 och 2 000 kr för ett läkarbesök. En förlossning kostade ungefär 21 000 kr. Efter lagändringen behöver asylsökande, papperslösa och gömda endast betala patientavgift vid läkarbesök. Normalt ligger den avgiften på 50 kronor.

Att asylsökande, papperslösa och gömda erbjuds kostnadsfri hälsoundersökning är inte särskilt märkligt. Att uppmärksamma, och vårda, eventuell ohälsa hos människor är bra för alla i det svenska samhället. Det kan leda till att spridning av sjukdomar kan förhindras och förebyggas. På samma sätt är det viktigt att människor i Sverige bereds ekonomiska förutsättningar för att överhuvudtaget kunna uppsöka sjuk- och tandvård.

Så nej, asylsökande och papperslösa får inte gratis sjuk- och tandvård. Den förmånen gäller bara barn under 18 år. Oavsett medborgarskap.

Källa:

Migrationsinfo: Tillgång till vård

Myter

Myt 5: ”Främlingsinvasionen”

Detta är femte delen av fem i en artikelserie om den s k ”massinvandringen”.

Det har verkligen skett något dramatiskt i Sverige de senaste decennierna. Under 2010-talet har Migrationsverket årligen utfärdat dubbelt så många uppehållstillstånd som på 1990-talet.

Detta är en kraftig ökning. Men den beror inte på flyktingarna.

Myten om främlingsinvasionen är seglivad. De öppna nazisterna i NMR kallar det ”folkutbyte” – att det pågår en konspiration för att byta ut det svenska folket mot ”rasfrämmande” utlänningar från de länder som brukar kallas MENA (Middle East North Africa) och syftar både på araber och judar.

Ingen skillnad mellan Iran och Irak

Låt oss vara tydliga här. Ofta likställs begreppet MENA med muslimer, men det råder ingen tvekan om att inte heller troende kristna, judar eller ateister från denna del av världen är välkomna. Ibland antyds att det som avses är ”araber” – (något som en del personer med ursprung i Iran tror innebär att de skulle klara sig undan). Men här finns inget utrymme för att vara naiv.

I de okunnigas värld är det ingen skillnad mellan Iran och Irak. ”Människorna ser likadana ut och muslimer är de allihop” – även om de skulle ha flytt från islamism eller vara övertygade ateister.
Denna ”massinvandring” exemplifieras som bekant i SD:s propaganda med kvinnor i burka (oavsett hur få de är) och tonåringar från Afghanistan. Och det är detta som de kallar den ”utomeuropeiska främlingsinvasionen”.

Flyktingar.

Men som vi redan har sett stämmer inte detta.

De personer som fått uppehållstillstånd som flyktingar är bara en fjärdedel av alla som fått uppehållstillstånd. Med anhöriga är de en tredjedel. Två tredjedelar av alla PUT under dessa tre decennier har alltså gått till andra än flyktingar – människor som exempelvis har kommit hit för att jobba eller studera.

Vad hände 1995?

Och det är nu det blir riktigt intressant. Det har verkligen skett något dramatiskt i Sverige de senaste decennierna.

Titta på grafen. Se hur det ser ut före och efter 1995.

Under 2010-talet har Migrationsverket årligen utfärdat dubbelt så många uppehållstillstånd som på 1990-talet. En kraftig ökning.

Men den beror alltså mer på vårt medlemskap i EU och att många européer sedan 1995 har kunnat röra sig alltmer fritt över våra gränser – och inte på de krig och den förföljelse som har lett till att människor måste fly för sina liv.

”Främlingar” – från Europa

Som syns i grafen är det inte flyktingarna som står för större delen av ökningen. Utan andra européer – medborgare i EU och EES.

De enda ”främlingar” som kan sägas ha invaderat vårt land har kommit från Europa.

Och de är inte flyktingar.

Denna text är ursprungligen en Facebook-status skriven 5 juni 2018

Myter

Myt 4: Bulvanmyten

Detta är fjärde delen av fem i en artikelserie om den s k ”massinvandringen”.

Detta är den kanske mest spridda av alla myter som används för att bekräfta myten om ”massinvandring”. Myten om att flyktingarna agerar bulvaner för att ta hit hela tjocka släkten när de väl har fått asyl.Enligt denna bulvanmyt är flyktingarna ett litet fåtal som smygvägen tar hit en massa folk som inte själva har några asylskäl. Men siffrorna berättar något annat.

Frågan vi måste besvara är – hur många anhöriga tar varje flykting med sig?

TVÅ flyktingar tar med sig EN anhörig

Om vi tittar på genomsnittet över hela perioden 1990 – 2017 så är andelen flyktinganhöriga i gruppen av flyktingar och deras anhöriga en tredjedel, 33 %.

I klartext handlar det om att TVÅ flyktingar tar med sig EN anhörig.
Tittar vi närmare på siffrorna ser vi också att den högsta andelen flyktinganhöriga inträffade år 2002 då 76 % var anhöriga till flyktingar. I klartext handlar det om att EN flykting tar med sig TRE anhöriga – kanske en pappa som tar med sig två barn och en fru? Detta är alltså den högsta nivån under alla dessa 28 år.

2006 – mycket få flyktinganhöriga

År 2006 var de anhöriga bara 13 % – i klartext var det då SJU flyktingar som tillsammans tog med sig EN anhörig. (bild nr 2)

Men låt oss stanna vid genomsnittet.

Finns det verkligen någon som på fullt allvar kan fortsätta tro på myten om flyktingarna som bulvaner när det visar sig att det handlar om TVÅ flyktingar som tar med sig EN anhörig?

Bulvanmyten är en lögn.

Denna text är ursprungligen en Facebook-status skriven 3 juni 2018