Etikettarkiv: hedersvåld

Krönikor

Om hedersförtryck, del 2

Motargument publicerar en gästkrönika i två delar. Gästkrönikörer står själva för åsikter i sin text. Läs även den första delen från signaturen ”Osynliggjord/Anonym” här på Motargument.se

— ”Här är ett annat, feministisk perspektiv från kvinnor med annan etnicitet än mig, med hänvisningar till forskning. Användandet av själva ordet Heder kritiseras – som ju faktiskt är ett svenskt ord som indikerar något som kan tolkas positivt – som begrepp/benämning på motivationen för förtryck/att begå grova brott:

Intersektionella anspråk uteblir när våld motiveras med heder Arbetet med att förebygga våld mot kvinnor missar målet när det gäller så kallad hedersproblematik. Det menar forskaren Minoo Alinia, docent i sociologi vid Södertörns högskola, som i en ny antologi kritiserar regeringens riktlinjer i frågan. feministisktperspektiv.se
https://feministisktperspektiv.se/2019/11/05/kontraproduktivt-att-kulturalisera-hedersrelaterat-vald/

Hedersvåld som politiskt begrepp – feministisktperspektiv.se Den svenska nationella berättelsen om när (och varför) hedersvåld blev ett politiskt problem säger att det var ett svar på mordet på Fadime Sahindal, kvinnan som bara två månader tidigare hade hållit tal i riksdagen för att skapa politisk uppmärksamhet kring ett samhälleligt problem: hot och våld mot kvinnor som inte accepterar familjens önskemål om giftermål, sexualitet och … feministisktperspektiv.se
https://feministisktperspektiv.se/2013/02/08/hedersvald-politiskt-begrepp/

Liksom dessa feministiska debattörer använder jag oftast enbart ordet heder inom citationstecken om jag ska benämna motivation till förtryck, våld, dödshot, mord/andra brott. Jag skulle faktiskt säga att benämna det som motsatsen – alltså skamrelaterat – är mer klargörande. Det är ju ändå känslan av skam – inte heder – som är drivande bakom dessa brott. Inte heller kan någon familj som mördat eller begått grova brott mot en familjemedlem anse sig ha upprättat sin heder därigenom, då de ändå utgör extremfallen och den stora majoriteten i de flesta kulturer – även så kallat muslimska kulturer – anser att det är att gå alldeles för långt. (I fallet med Peela sa ju hennes pappa till och med i intervju enligt denna källa att han sket i sin heder!) Möjligtvis kan skammen minskas genom att bestraffa den som orsakat den, men det blir troligtvis nästan omöjligt att känna någon starkare heder för någon som känt sig tvungen att göra det!

Ur ett annat perspektiv från en kvinna med annan etnicitet, i en uppsats från Western University, 2016, ifrågasätts varför så kallad slut-shaming cyberbullying – vilket går ut på att skambelägga och hata/hetsa flickor till självmord för att de anses ”för sexuellt frigjorda” inte benämns som en form av s.k. hederskultur:

A Western Concept of Honour: Understanding Cultural Differences, Realizing Patriarchal Similarities – Western University !5 consider when thinking about slut-shaming as a specific mode of bullying, and more than that, as a mode of social control – patriarchy’s dominance and power over women’s bodies. ir.lib.uwo.ca

Själva begreppet ”hederskultur” verkar faktiskt dock ha blivit lite mer breddat i USA den senaste tiden, även om jag inte sett något om offer för nationalistisk/patriotisk amerikansk hederskultur ännu. Många amerikanska delstater listas nu som stater med så kallade white honor cultures. Jag länkar här till en tidningsartikel från ABC News och en del amerikansk forskning om dessa:

Teen Texting Linked to Risky Behavior? Study finds excessive texting could be linked to sex, drinking and drugs. abcnews.go.com
https://abcnews.go.com/Health/states-considered-honor-cultures/story?id=14302664

Implications of culture of honor theory and research for practitioners and prevention researchers – PubMed Since the seminal publication of Nisbett and Cohen in 1996 linking the higher rates of violence in the Southern United States compared with the Northern United States to a ”culture of honor,” researchers have paid increasing attention to conceptualizing honor and identifying its underlying psychological mechanisms and its behavioral outcomes. pubmed.ncbi.nlm.nih.gov
https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/32914994/

Culture of Honor

Jag vill uppmana alla som forskar/studerar eller ger förslag på ämnesområden till studenter/forskare inom något område där detta kan passa att inkludera/belysa grupper och samhällsproblem som länge osynliggjorts i den allmänna politiska debatten!

Kan ni bedriva forskning/skriva någon vetenskaplig uppsats inom detta område, utifrån ett inkluderande förhållningssätt? Som kan bredda perspektiven inom den allmänna politiska debatten. Förhoppningsvis skulle det leda till att fler offer för denna sorts våld, förtryck och dödshot kan få förståelse och hjälp! Många yrkesgrupper i det svenska samhället har utbildats för att fånga upp signaler på detta s.k. hedersrelaterade förtryck – men även instruerade att enbart leta efter dem inom vissa etniska minoritetsgrupper! Som min samtalspartner från kvinnoorganisationen sa, innebär detta att tjejer med alla möjliga olika bakgrunder kan utsättas för precis samma/lika mycket s.k. hedersrelaterat våld/förtryck/dödshot och självklart må lika dåligt av det. Skillnaden i Sverige idag är att en del tjejer får mycket lättare den förståelse, hjälp och stöd de behöver för att ta sig ur dessa hemska situationer, för att bearbeta trauman/PTSD och gå vidare. De kan ibland till och med lyckas etablera fungerande, men mer distanserade relationer med sin familj och släkt. Medan andra som inte uppfattas eller ser sig själva som möjliga offer för vissa sorters förtryck står ensamma i samma situation och tvingas försöka klara sig själva.

Jag vill också efterlysa detsamma vad gäller forskning om kriminalitet. Det har blivit betydligt vanligare med brända bilvrak, sönderslagna busskurer och skjutningar även i området där jag växte upp, i takt med att fattigdomen ökat! Men det har aldrig framställts som ett ”problemområde” – och jag misstänker starkt att det beror på att det bor extremt liten andel med invandrarbakgrund i det området! Enbart någon enstaka familj, vilken ska vara väldigt skötsamma, såvitt jag hört.

—”Det finns väl alltid en andra sida av allting?”

Detta var avslutande delen av en serie om två krönikor från signaturen ”Osynliggjord/Anonym”. Skribenten står själv för sina texter.

Mer läsning för fördjupning: whitesupremacyculture.info

Krönikor

Om hedersförtryck, del 1

—”Jag har familj och släkt som är homogent, etniskt svensk och icke-religiös. Övertalades trots det av en vän att kontakta en organisation som hjälper flickor/kvinnor som utsatts för så kallat hedersrelaterat förtryck. Varför?”

Motargument publicerar en gästkrönika i två delar. Gästkrönikörer står själva för åsikter i sin text. Läs även den kommande, avslutande delen från signaturen ”Osynliggjord/Anonym” här på Motargument.se

—Jag hade aktivt undvikit alla myndigheter och organisationer i många år, eftersom bilden jag – liksom de flesta andra – fått var att sådana enbart existerar för att hjälpa utsatta med annan kulturell bakgrund. Förtryck på den nivån ansågs enbart ske i andra kulturer. Jag trodde inte att jag skulle kunna få någon hjälp. När jag ovilligt tog en första kontakt och berättade hela min långa historia med allt vad jag utsatts för, sade min utbildade samtalspartner med expertis inom detta område – att vad jag utsatts för under många år var det som kallas hedersrelaterat förtryck – inklusive hot, grovt våld, mordhot och att leva förföljd och i risk för att bli dödad av en familjemedlem! Experten påstod dessutom bestämt att detta existerar inom ALLA kulturer.

Flera från etniskt homogen svensk bakgrund har sökt hjälp från denna organisation på grund utav detta extrema förtryck av familj/släkt/relaterade i samma grannskap.

Jag kommer alltså från en osynliggjord hederskultur. Jag hade inte uppfattat uppväxten som en sådan. Minns inte att den existerat under min barndom, då den vuxit fram i takt med och starkt influerad av nationalistiska, högerextrema politiska gruppers framväxt i Sverige och i hela västvärlden. Framförallt kring den populistiska formen av orientalistisk rasism som pekar ut precis alla av vissa etniciteter som (genom arvsanlag) troliga ortodoxt religiösa muslimer och potentiella islamister. Det kan i den kontexten räcka med att ha ”för stor andel” vänner med vissa etniciteter för att utsättas för extremt mycket hat och hot från familj, släkt och grannar. Men jag har dessutom sedan mycket ung ålder även haft behov av att använda mer kroppstäckande och helt hårtäckande klädsel än vad som är normativt i västerländsk kultur, bl.a. på grund av att jag i mycket ung ålder utsatts för sexuellt våld (ej från familj/släkt). Jag har därför utsatts för ”Guilt by association” på extrema nivåer. Jag har aldrig varit muslim, men setts som potentiell islamist! Både busschaufför, grannar och familj har därför på allvar försökt förbjuda mig rätten att åka kollektivtrafik och vägrat sitta i samma bil som mig.

Trots att det var så uppenbart allt jag hört talats om som ”hedersrelaterat” förtryck stämde i mitt fall. Kontexten var länge att jag anklagades för att ha dragit skam över min familj att de inte kunde kännas vid mig som sin dotter/syster. Jag har utsatts för otaliga, allvarliga brott från familj, släkt och närboende. Men hade under många år inte ens slagits av tanken på att det skulle kunna vara hedersbrott jag utsattes för. Det säger något om vilka enorma problem jag och andra i liknande totalt osynliggjorda situationer har haft. Svårigheter att bli hörda, få förståelse och få rätt stöd från vård och myndigheter. När offren inte ens själva kan förstå vad det är vi utsätts för eller varför, om det inte passar in i mallen vi känner till. Jag har aldrig hittat någon uppdaterad forskning inom detta område där någon ens inkluderat någon från den grupp jag tillhör, eller från andra grupper som osynliggjorts totalt i den allmänna politiska debatten. Debatten har varit svartvit, i bemärkelsen: uppfattad vithet och politiskt svart islamism, i väst. Det inleddes kanske år 2001, då allmänheten började utgå från att alla terrorattentat och andra hemska brott i världen högst sannolikt begåtts av islamister.

Västerländska, nationalistiska, politiska grupper har uppmärksammats mycket som just väldigt våldsbenägna och drivna av en stark hederskänsla. Jag såg en dokumentär på SVT där svenskar inom högerextrema politiska organisationer intervjuades. En etniskt svensk pappa sade att han inte skulle tillåta sina barn att ha en kärleksrelation med någon av vissa sorters etniciteter. Enda argumentet var att det skulle gå emot hans ryggradskänsla. Jag tycker SVT missade fånga upp det oroväckande svaret, och undvek att bry sig om att den mannens barn blev förtryckta i pappans nationalistiska heders namn. Jag skulle själv ALDRIG våga skaffa en partner med någon del annan etnisk bakgrund och absolut inte någon med muslimsk bakgrund, då jag vet hur hemskt min familj och släkt skulle reagera på det.

Min partner jag inte bor tillsammans med vill att jag inte ska träffa hans föräldrar av samma anledning, att de kan vara väldigt fördömande mot de som inte passar in i deras västerländska samhällsnormer. En släkting till mig berättade om en kvinna som blev konfronterad av hela sin svenska släkt för att hon träffat en partner med en etnicitet som de inte gillade. Den familjen krävde att kvinnan skulle avsluta relationen. Då berättade hon att hennes partner var kristen, inte muslim, vilket alla i hennes släkt hade varit så övertygade om, baserat i de fördomar de utgick från. Släkten accepterade motvilligt och tveksamt hennes partner.”

Motargument publicerar här en gästkrönika i två delar. Gästkrönikörer står själva för åsikter i sin text. Läs även nästa, avslutande del från signaturen ”Osynliggjord/Anonym” här på Motargument.se

Krönikor

Offren, alltid offren

Gästkrönika av Peter Robsahm

Heder är ett svårt ämne.

Jag har nyligen fått veta att jag bör ”läsa på” så att jag vet vad det innebär.

Jag har också fått veta om vikten av att definiera hedersbegreppet och hålla isär det.

Varför det?

Varför är det viktigare än att den som sa det själv ska hålla isär patriarkala maktstrukturer från skapade begrepp?

Varför är det viktigare att jag ska sätta mig in i ”hederskulturen”, än att den som sa det själv kan ta och sätta sig in i det helvete tusentals kvinnor och barn lever i, dagligen?

Jag blir också brydd eftersom jag har goda vänner – en och annan som också kan kallas ”opinionsbildare” – som kommer från denna kultur och som inte alls håller med om verklighetsbeskrivningen.

Tvärtom, faktiskt.

Det blir i det läget ganska uppenbart att det finns två läger och att problembeskrivningen inte alls är så tydlig och självklar många vill hävda.

Just den striden är dock inte min. Den får de sköta som berörs och står i ett annat förhållande till det än jag någonsin kan göra.

Det är i alla fall en kulturellt betingad företeelse som inte är knuten till en särskild religion. Det är så lätt att halka in på ”islam” när det kommer till begreppet hederskultur, men det förekommer i alla läger.

Jag har dock ingen egen erfarenhet i saken, utan får lita till andrahandsuppgifter. Och de kommer ofta, som sagt, i två förpackningar. Därför kan jag bara reagera på det enda som förenar: patriarkala strukturer och manligt maktmissbruk. Kalla det sedan vad ni vill. Bort ska det!

Det jag däremot har ganska stor kännedom om, är hur en liknande makt – om uttrycket ‘liknande’ tillåts – utövas inom en religiös gruppering. Där är det inte enbart fadern som är ”överhuvud”, utan hela den grupp män som är satta att styra församlingen. Där handlar det inte om den enskildes ”heder”, utan i slutändan om Guds och att dessutom ”hålla församlingen ren”.

Smaka på det ordet – ren.

De barn som växer upp under dessa omständigheter bär inte bara församlingens ”renhet” på sina axlar, utan också det faktum att det yttersta priset blir att för evigt få plikta inför Gud om hen inte bevarar sitt oklanderliga förhållande till sin skapare. Där handlar det således inte bara om fadern – som har pressen att stå till svars inför församlingens råd om han brister i att leva upp till kraven om att ”ha ordning” på sin egen familj (inklusive hustrun) – utan också eventuella köttsliga bröder och därutöver också dessa ”andliga” diton.

Just det här vet jag så pass mycket om, att jag kan gå i klinch med vem som helst.

Och jag vet också att detta inte var/är särskilt exklusivt för just den religiösa organisation jag har erfarenhet av, utan var/är ganska vanligt förekommande även på andra håll. Flickor ska hålla sig på mattan. Och faktiskt också pojkar.

Om det sedan kan liknas vid hederskultur, det kan jag inte avgöra. Jag tycker dessutom det är helt irrelevant i sammanhanget. Varje utsatt ung kvinna är en för mycket.

Och det handlar om ett patriarkalt system. Det växer sig starkt på sina håll och tar sig olika uttryck. Men i slutändan handlar det ändå om mannens ”rätt” till makt och kontroll.

Är alla dessa flickors öden verkligen värda att vi bråkar om semantiskt innehåll om vilken etikett vi ger det?

För en tid sedan läste jag om en svensk man som satt häktad för att ha slagit ihjäl sin partner. Han sa uttryckligen att det handlade om hans ”heder”, då han blivit lämnad och ansåg sig bedragen. Skammen han kände. Ska hans beskrivning tas på orden, eller ska vi klassa det som att eftersom han inte kommer från någon kultur i Mellanöstern har just det begreppet ingen bäring?

De fäder som mördar sina barn eller sätter dem i en bil och i hög fart kör in i en buss eller lastbil, för att ta hämnd på sin f d hustru; ska de klassas som sinnesförvirrade, hämndlystna eller att de vill upprätta sin personliga heder?

Spelar det någon roll? Inte för offren.

Död är död. Slagen är slagen. Utfryst är utfryst. Förskjuten är förskjuten.

Det är därför – och bara därför – jag med en dåres envishet vädjar om att vi ska titta åt båda hållen. Annars riskerar vi att se mer allvarligt på det ena och förminska det andra.

Det handlar inte om – eller SKA inte handla om – att det ena lyfts fram på bekostnad av det andra.

Båda scenarierna är lika mycket åt helvete.

Det handlar om offren; alltid bara om offren.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Myter

Myt: Politikerna gör inget mot hedersvåldet

I invandringsdebatten hör vi ofta alarmistiska uttryck om att svenska politiker inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värderingar” och därför inte tar tag i problemen. I soppan av ”sverigevänliga” argument för att stoppa den s k ”massinvandringen” finner vi det hedersrelaterade våldet och förtrycket. Det är direkt felaktigt att hävda att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåld och förtryck.

Det finns en myt som florerar i debatten om att politikerna inte gör något för att komma åt hedersvåldet. En del av myten är att det är religion, och framför allt islam, som ligger till grund för hedersproblematiken. ”Sverigevänner” menar att orsaken till den påstådda flatheten är att man inte vill gå i clinch med ”mångkulturens värdegrund”, och att det ingår i hela konceptet om ”massinvandring” och ”islamisering”.

Men det stämmer inte. Varför det inte stämmer återkommer vi till lite senare i denna artikel.

Hedersrelaterat våld och förtryck innebär kulturella, och kollektiva, mönster som tar sig uttryck i psykiska och fysiska verktyg för att styra, manipulera, skrämma, hota och i värsta fall döda. Det kan vara såväl kvinnor som män som utsätts. En särskilt utsatt grupp är HBTQ-personer. Förövarna är oftast familjemedlemmar, släktingar eller någon som på annat sätt ingår i den kollektiva gemenskapen. Ofta handlar våldet och förtrycket om att den enskilde inte följer gemenskapens åsikter om val av partner. Gruppens ord är lag.

På Polisens hemsida läser vi följande beskrivning av begreppet:

”Hedersrelaterade brott är ofta riktade mot en släkting som enligt gärningspersonen, familjen, släkten eller annan liknande grupp riskerar att vanära eller redan har vanärat gärningspersonens, familjens, släktens eller gruppens heder.

Hedersrelaterade brott kan exempelvis handla om frihetsberövande, tvång, äktenskapstvång, vilseledande till tvångsäktenskapsresa, hot, kränkande fotografering, ofredande, misshandel, mord eller mordförsök.

Många unga utsätts idag för kränkningar och begränsningar av sin frihet och integritet som ibland, men inte alltid, utgörs av brottsliga handlingar. Oavsett om handlingarna är brottsliga eller inte får de enorma konsekvenser för den som drabbas i de sammanhang och med den systematik som de utförs.”(Källa: Polisen.se)

Varje fall av hedersrelaterat våld och/eller förtryck i Sverige är ett fall för mycket. Det är ett komplext arbete att förebygga, förhindra och stoppa hedersvåldet. Men att påstå att ingenting görs, eller att använda hedersvåldet som ett argument mot invandring, är i första fallet direkt felaktigt, och i andra fallet generaliserande och en form av kollektiv skuldbeläggning.

Vad innebär då hedersförtryck i praktiken?

Hedersrelaterat våld och förtryck kränker de mänskliga rättigheterna, då det får till följd att individen begränsas i sin frihet, sin rätt till liv och personlig säkerhet. Här är exempel på hur hedersförtrycket kan ta sig uttryck:

  • Att inte få klä sig som man vill – eller tvingas bära vissa plagg mot sin vilja
  • Att inte få gå ut
  • Att inte få umgås socialt med de man vill
  • Att inte få gifta sig med den man vill
  • Att inte få bestämma över sin egen kropp, sitt liv eller sin sexualitet
  • Att vara alltid bevakad och kontrollerad
  • Att inte få studera vidare, eller studera vidare bara på samma ort som familjen bor på
  • Att styras av de i familjen/släkten som har mer makt än man själv

Det finns olika sätt att angripa hedersbegreppet. Vissa hävdar att det handlar om ett könsperspektiv, andra att det handlar om ett kulturperspektiv. Båda perspektiven, och sannolikt flera, är nödvändiga för att angripa problemet.

Eftersom Sverige är ett av världens mest jämställda länder hamnar ibland människor från andra kulturer och med annan syn på könsroller, i polemik med den rådande samhällsnormen då de invandrar till Sverige. Det kan vara svårt att förändra beteenden och normer, och inte sällan hamnar individen i ett livsfarligt dubbelliv, då man å ena sidan lever enligt familjens normer, och å andra sidan enligt samhällets normer.

Heder i kulturens och traditionens namn

Hedersnormer är inte specifikt kopplad till en etnicitet, eller religion. Hedersnormer kan vara kultur i ett helt land, eller så kan det vara en subkultur där vissa grupper använder sig av det. Det är viktigt att poängtera, för att undkomma alla anklagelser om generalisering, att inom grupper finns de som förespråkar, men också de som tar avstånd ifrån, hedersnormer. Traditioner är hos de allra flesta av oss starka.

Hedersnormer har funnits långt innan våra moderna religioner bildades. Hedersvåld är inte kopplat till religion, vilket illustreras av att det förekommer i såväl kristna, som muslimska och judiska samhällen.

Hedersnormer är alltid kopplat till klanstrukturer, alltså en syn på samhället där klanen/familjegruppen/intressegruppen är den enda garantin för individens fysiska och ekonomiska trygghet, och där klanens status (och därmed förmåga att garantera individen trygghet) hänger på klanens ”heder”, som avgörs av individernas beteende. Det är därför det blir så viktigt för klanen att kontrollera och begränsa hur individerna beter sig.

Motsatsen till klanstrukturen är den individualistiska samhällssynen i rättsstaten (lagsamhället), där staten, genom rättsväsendet och välfärdssystemet, är garanten för individens trygghet.

Man måste förstå det här, för att förstå skillnaden mellan hedersförtryck och förtryck som bottnar i svartsjuka eller en vidrig kvinnosyn.

Men det är en svår balansgång att förklara att klansamhället är ett kulturmönster som kan finnas i alla länder, religioner, kulturer – utan att diskussionen spårar in i ”kulturella skillnader” som genast kopplas till etnicitet och religion.

En gemensam nämnare för mäns våld i nära relationer och hedersvåld är patriarkalt förtryck. För att angripa båda formerna är det viktigt att vi ser skillnaderna. En viktig skillnad är att hedersvåldet är kollektivt sanktionerat. I mäns våld i nära relationer är förövaren ensam, ofta sker brottet oplanerat och det fördöms av människor i förövarens närhet. Vad gäller hedersrelaterad brottslighet är förövarna ofta flera personer, oftast sker brottet planerat och förövarna har stark lojalitet från resten av gruppen.

FN och Sverige bekämpar hedersvåld

FN arbetar kontinuerligt med att uppmärksamma och förebygga, samt förhindra, förekomsten av hedersvåld. United Nations Population Fund (UNFPA) uppskattar att 5 000 kvinnor världen över varje år mördas mot bakgrund av hedersnormer. FN har, i enlighet med Human Rights Council resolution (14/12) från 2010, utformat krav på att medlemsländer vidta åtgärder för att eliminera kvinnovåld, då det inskränker såväl på mänskliga rättigheter som kvinnorättigheter.

Vad gör då våra svenska politiker för att angripa hedersnormer, hedersvåld och förtryck? På den frågan vill jag svara ”massor”. Häng med.

I ”Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck” får vi en inblick i hur man tänker:

”Regeringen satsar på kraftfulla åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck. Kvinnor och män är lika mycket värda. Jämställdhet är inte något som är villkorat, gäller vissa, på särskilda platser eller på vissa tider. Jämställdhet och mänskliga rättigheter är något som gäller alla, överallt, hela tiden. Svensk lag gäller alla som lever i Sverige, säger jämställdhetsminister Åsa Regnér.” (Källa: Regeringen.se)

Regering och riksdag arbetar ständigt med den komplexa frågan om mäns våld mot kvinnor, vilken inkluderar hedersvåld och förtryck. Det görs en flerårig satsning med stora resurser (100 miljoner kronor 2018 och 57 miljoner såväl 2019 som 2020). Arbetet syftar till att flickor, pojkar, kvinnor och män ska ha rätt till sin kroppsliga integritet och att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Man är av uppfattningen att ökad segregation i utsatta områden kan bidra till att förstärka hedersnormer. Därför behövs resurser för att stödja jämställdhetsarbete och specifikt de våldsförebyggande insatserna gentemot pojkar och män i en hederskontext. Att arbetet mot hedersvåldet är tvärpolitiskt blir tydligt då ”Satsningen är inom ramen för regeringens tioåriga nationella strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. (Källa: Regeringen.se)

I den nationella strategin mot våld och förtryck (som startade 1 januari 2017 och planeras pågå i tio år) ingår följande punkter:

  • Ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld
  • Förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn
  • Effektivare brottsbekämpning
  • Förbättrad kunskap och metodutveckling
    (Källa: Regeringen.se)

Våren 2017 gav regeringen Socialstyrelsen ”i uppdrag att stödja genomförande och uppföljning av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor”. I uppdraget ingår att göra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck samt barn- och tvångsäktenskap.

Syftet med Socialstyrelsens uppdrag är:

  • att förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och insatser på nationell, regional och lokal nivå,
  • att specifikt förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och våldsrelaterade insatser inom socialtjänst och hälso- och sjukvård på kommunal respektive regional nivå,
  • att förstärka kompetensstödet till vård- och omsorgspersonal, samt
  • att utveckla bedömnings- och behandlingsmetoder i socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens arbete med våldsutövare samt våldsutsatta kvinnor och barn
    (Källa: Regeringen.se)

Slutredovisningen av Socialstyrelsens nationella kartläggning står att läsa i ”Ett liv utan våld och förtryck” som publicerades i april 2019. Rapporten riktar sig till ”beslutsfattare, tjänstemän, verksamhetschefer på olika nivåer, yrkesverksamma som möter våldsutsatta och personer som har erfarenheter av våldsutsatthet”.

Socialstyrelsens rapport är uppdelad i en kvalitativ intervjustudie (235 personer med kunskap om hedersrelaterat våld och förtryck intervjuades i 95 intervjuer) och en kvantitativ enkätstudie (6 002 niondeklassare i Malmö, Göteborg och Stockholm besvarade en enkät om relationer, begränsningar och olika former av utsatthet i hemmet, skolan och på fritiden).

Vi läser följande om resultatet i den kvantitativa enkätstudien:

”Utifrån de definitioner som används i studien så beräknas andelen av de undersökta ungdomarna i Göteborgs stad som lever med hedersrelaterade normer och förtryck till 8–13 procent. Motsvarande intervall beräknas vara 9–20 procent för Malmö och 7–10 procent för Stockholm. Omfattningen beskrivs befinna sig inom det intervall som redovisats i tidigare enkätstudier genomförda bland ungdomar i Sverige. På den lägre sidan av intervallet ligger den grupp individer som utsatts för någon form av kollektivt (familjen eller släkten) legitimerad våldsanvändning, och på den högre sidan av intervallet ligger den grupp individer som lever med normer som begränsar sexualitet och det fria utövandet av denna. Dessa två grupper överlappar endast i begränsad omfattning varför slutsatsen dras att studien fångar två olika hedersutsatta grupper.” (Källa: Socialstyrelsen)

Vi läser följande om resultatet i den kvalitativa intervjustudien:

”Den kvalitativa delen visar på ett stort antal mönster och faktorer som har betydelse för olika former av våld i hederskontexter: Hedersrelaterat våld och förtryck beskrivs exempelvis näras av minoritetsskap, särskilt i kombination med statslöshet, krig, migration och segregation. Social, ekonomisk och politisk rörlighet däremot, tycks urholka våldsnormerna och minska våldsanvändandet.” (Källa: Socialstyrelsen)

18 juli 2019 beslutade regeringen om direktiv för straffrätten vad gäller hedersbrott. I dokumentet ”Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck” läser vi att utredaren ska

  • analysera och ta ställning till om det bör införas en särskild straffbestämmelse, med en egen brottsbeteckning, som uttryckligen tar sikte på hedersrelaterat våld och förtryck,
  • lämna förslag på en sådan reglering oavsett ställningstagande när det gäller frågan om huruvida ett särskilt hedersbrott bör införas,
  • om utredaren bedömer det ändamålsenligt, lämna förslag på hur ett effektivare straffrättsligt skydd mot hedersrelaterat våld och förtryck kan åstadkommas på något annat sätt,
  • överväga hur preskriptionstiden för sådan brottslighet bör beräknas och ta ställning till om särskilda preskriptionsregler bör gälla om brott har begåtts mot en person under 18 år,
  • analysera svensk domstols behörighet att döma över sådan brottslighet begången utomlands, samt
  • lämna förslag på nödvändiga författningsändringar
    (Källa: Regeringen.se)

Det finns en företeelse som går ut på att unga människor tvingas stanna kvar i utlandet mot sin vilja. Det kan handla om tvångsgifte eller s k ”uppfostringsresor”. I samband med skollov noterar Utrikesdepartementet (UD) att dessa ärenden ökar. Mot bakgrund av detta lanserar UD tillsammans med Skolverket en annonskampanj mot hedersförtryck. Kampanjen riktar sig till ungdomar som riskerar att drabbas samt till yrkesverksamma. Den hänvisar till hedersförtryck.se och uppmanar skolor att vara observanta och agera då det finns misstanke om att en elev ska föras ut ur landet. Skolverket erbjuder stödmaterial. Kampanjen pågår under veckorna 48-51 2019 (dvs inför jullovet) och syns i kollektivtrafiken i Malmö, Göteborg och Stockholm.

Lokala och nationella aktörer i kampen mot hedersförtryck

Det finns en uppsjö speciella verksamheter som erbjuder stöd och hjälp till personer som är hedersutsatta. Exempel på dessa verksamheter är Origo, ett resurscentrum mot hedersrelaterat våld och förtryck beläget i Stockholm. Ytterligare fyra län i Sverige har på regeringsuppdrag  fått i uppgift att starta upp resurscentra. En annan speciell verksamhet som verkar för att hjälpa personer som är hedersutsatta är Gryning, som funnits sedan 2004 och är beläget i Göteborg. Gryning är en skyddsverksamhet som arbetar på uppdrag av socialtjänsten och erbjuder skyddsutredning, skyddat boende, råd, stöd och konsultationer. Även i Malmö finns en speciell verksamhet som heter Resursteam heder och är en del av socialtjänsten.

Utöver de speciella verksamheterna finns Brottsofferjouren Sverige, en ideell verksamhet bestående av lokala jourer, ett förbundskansli och en nationell stödlinje. 2017 hade Brottsofferjouren Sverige en uppskattad ärendemängd på 26 723. Kvinnofridslinjen är en nationell stödtelefon för kvinnor som bl a är hedersutsatta.

RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter), ROKS (Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige) och Unizon (en verksamhet som samverkar med 140 kvinno- och tjejjourer i Sverige) är exempel på ideella nationella organisationer som samverkar med Socialstyrelsen.

Argumentet att hedersvåldet är en anledning till att stoppa, eller kraftigt minska, invandring, är inte rationellt. Det bygger på generaliseringar och kollektiv skuldbeläggning. Argumentet ”beläggs” med att politikerna är flata och blundar för företeelsen, eller att de inte vågar stöta sig med ”mångkulturens värdegrund” är inget annat än nonsens. Det finns ett aktivt, pågående och tvärpolitiskt arbete för att förebygga och bekämpa hedersvåld och förtryck.

Att påstå att politikerna inte tar hedersproblematiken på allvar är direkt felaktigt. Tvärtom, politikerna gör massor och tar problemen på största allvar.

För att förekomma eventuell kritik, vill vi på Motargument med emfas understryka att vi tar hedersvåld och förtryck på allra största allvar. Hedersnormer har ingen plats i en modern rättsstat.

Tips:

UR Samtiden – Mellan klan och stat. Hedersrelaterat våld och förtryck

Källor:

Dina rättigheter.se: Hedersrelaterat våld och förtryck

Polisen: Hedersrelaterade brott – fakta om

Dagens Samhälle: Klantänkande det normala – det är vi som sticker ut

Riksdagen: Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck

Riksdagen: Socialstyrelsen ska öka kunskapen om mäns våld mot kvinnor

Socialstyrelsen: Ett liv utan våld och förtryck

Regeringen: Straffansvar för hedersrelaterat våld och förtryck

Regeringen: Kampanj mot hedersförtryck

Hedersförtryck.se

United Nations General Assembly: Report of the Special Rapporteur on violence against women, its causes and consequences,Rashida Manjoo

I fokus, Myter

Rasister hetsar mot idrottande flicka i slöja

Ulla Gustavsson, ordförande i svenska simförbundet, och Lars Liljegren, en höjdare i idrottssverige har de sista dagarna kritiserat en bild Riksidrottsförbundet lagt ut på sin hemsida. Bilden visar en flicka i hijab som utövar sporten skytte, bredvid henne ligger en vit kille i samma ålder och skjuter. I sin okunskap hävdar de att bilden stöder hedersförtryck och radikal islamism. Men hederskultur och radikal islamism förbjuder flickor att utöva sådana sporter och absolut inte ihop med pojkar.

I Aftonbladet jämför Ulla Gustavsson bilden med hederskultur och könsstympning.

Slöjan är ett religiöst, politiskt och sexistiskt plagg… Nu visar RF att de gillar och uppmuntrar hedersförtryck: könsstympning, barnäktenskap, hedersvåld. Det upprör mig. Barn måste få vara barn.

Lars Liljegren går längre och menar att bilden verkar stödja terrorism.

Han har diskuterat slöjbilden med Ulla Gustavsson och tycker att den har en uppenbar underton.

– Om man glömde bort den ljusa lintotten i bakgrunden, han som ser ut som jag gjorde som liten, kan man tro att det är en rekryteringsannons för en militant organisation. Någonstans har det brustit totalt i omdömet. Man har inte gjort ett fel utan flera, säger Liljegren.

På vilket sätt ser det ut som en annons för en militant organisation?

– En liten flicka med slöja skjuter med tungt vapen. Det är en dålig kombination. Det är förvillande likt en rekryteringsannons. Den ger ett ohyggligt obehagligt intryck.

På sin Facebooksida har Gustavsson lajkat Liljegrens uttalande om detta (källa), så jag förutsätter att hon håller med om påståendet att flickan liknar en terrorist.

Det är tvärtom

GAPF och deras drivande personer som Devin Rexvid och Sara Mohammad har i många år hetsat mot slöjan och jämfört den med en nazistisk SS-uniform. De kräver slöjförbud för alla under 18. Debatten visar att den kampanj GAPF och andra, som Sverigedemokraterna, för mot slöjan är riktigt farlig.

Var Ulla Gustavsson och Lars Liljegren fått sina vanföreställningar om slöjan från vet jag inte, men de visar på en djup okunskap. Att en flicka bär slöja betyder INTE att hon är utsatt för hederskultur eller att hon symboliserar radikal islamism.

Hederskulturer förbjuder flickor och pojkar att umgås. Därför brukar i de allra flesta fall familjer med hederstänkande förbjuda sina flickor att utöva idrotter där könen blandas på sin fritid. På sin höjd tvingas de tolerera att skolan är könsblandad i Sverige, men på fritiden kontrollerar de sina barn.

Radikal islamism och riktigt fundamentalistisk islamsk religion förbjuder att könen blandas. De kan ibland tolerera att kvinnor utövar vissa former av sporter, inklusive skytte, men skilt från män och pojkar. Riktigt radikala extremister förbjuder det helt, som IS. IS förbjuder kvinnor att skjuta för det är en manlig sport.

De flesta vanliga muslimer i Europa bryr sig inte om sånt trams. De mer pålästa skulle hänvisa till att profeten Muhammed själv sprang ikapp med sin fru.

Inte alla muslimer bär slöja, men bär man slöja ska man kunna göra det utan att bli anklagad för att vara terrorist eller hedersförtryckt.

Radikal islamism

Vad anser fundamentalister inom islam om kvinnor och sport? Här är ett exempel. Sport är OK om det utövas skilt från män och att ta foton på kvinnor som utövar idrotter är förbjudet.

”Engaging in sport should be far removed from the eyes of men, whether they are trainers, teachers, students, administrators or spectators. In order to fulfil this condition, it is not permissible to take pictures of women’s sport, so that they will not fall into the hands of men who will look at them, which would be contrary to the condition which makes it permissible for women to engage in that sport.”

Speciellt farligt anser de det är om det förekommer musik i samband med idrotter. Till slut sammanfattar man det med att generellt sett är det bättre att kvinnor stannar hemma i huset än utövar sporter i avskildhet.

”However we advise our sisters to protect themselves and take care of their time, and not waste it in such deeds, because protection of a woman is done by adhering to the commands of Allah, one of the most important of which is to stay in their houses, and not go out unnecessarily, in obedience to the words of Allah, may He be exalted (interpretation of the meaning):

“And stay in your houses””

På Madhkalisternas hemsida kan man läsa detta:

Fråga: Vad är domen för damidrott?

Svar: Det varierar. Det är tillåtet ifall den sker endast kvinnor emellan på ett sätt som inte motstrider Sharî´ahn. Exempel på det är löpning på en plats som är särskild för kvinnor och som män inte kan  besöka. Ett annat exempel är simning i deras hem eller i bassänger som inga män kan besöka. Om männen varken kan se dem eller komma i kontakt med dem, är handlingen tillåten.

Men om handlingen praktiseras av män och kvinnor tillsammans eller att män ser kvinnorna eller att det uppstår faktorer som skadar muslimerna, anses handlingen inte vara tillåten. Alltså är denna fråga detaljerad.

Det är nämligen tillåtet ifall handlingen är specifik för kvinnor och inga synder äger rum samt att det inte sker blandat med män på så sätt att platsen är dold och avlägsen från männen. Detta berör löpning, simning och även andra tävlingar.

Idrott är bra

Bilden strider alltså mot allt som radikal islamism står för. Dessutom tillåts inte flickor och pojkar att umgås och idrotta på sin fritid av familjer som präglas av hederskulturella normer. Gustavsson och Liljegren har alltså lyckats med mästerstycket att vantolka situationen helt, bara för att de ser klädesplagget ”slöjan”. I deras värld är slöjan i sig bevis på förtryck.

Det är lika knasigt som om nån skulle komma och påstå att könssepareringen i idrotterna, att kvinnor tävlar för sig och män för sig, är ett bevis på radikal islamism och hederskultur.

Om de verkligen vore mot radikal islamism och hederskultur skulle de vara glada åt bilder som den Riksidrottsförbundet sprider. Idrott är bra. Vill man bekämpa extremism ska man satsa mer på idrott, och gärna så könsblandad idrott, i den mån det går.

Krönikor

Sara Mohammad och GAPF anser att islam + muslimer = hedersvåld

Flera citat i Koranen talar tydligt om att hedersmord och hedersvåld är totalt oacceptabelt. Trots detta har Sara Mohammad (grundare och ordförande i riksföreningen GAPF) i 15 år förenklat sitt resonemang om islam genom att entydigt koppla det till hedersmord och hedersvåld. Anledningarna till detta kan vara många.

”Och av dem som sätter andra gudar vid Guds sida förleds många av [tron på] dessa gudar att se dödandet av sina barn som något förtjänstfullt, och så drivs de mot undergången och deras religiösa begrepp förvirras alltmer för dem. De skulle inte ha begått dessa handlingar om det inte hade varit Guds vilja; låt dem nu hållas med sina påfund!” / Sura 6, vers 137 / Al – An `am 137; (Källa: Koranens budskap)

”De som utan att förstå [det oerhörda i denna handling], i sin dårskap dödar sina barn har förlorat allt! Och [likaså de] som förklarar förbjuden den föda som Gud har gett dem för deras livsuppehälle – en [annan] lögn om Gud, som de har diktat upp. De saknar helt vägledning och har gått vilse.” Sura 6, vers 140 / Al-An `am 140 (Källa: Koranens budskap)

”Då någon av dem får höra den glada nyheten om en dotters [födelse], mörknar hans uppsyn och vreden kokar i honom; Han drar sig undan människorna på grund av denna [för honom] dystra nyhet [och han överväger] om han skall behålla barnet trots förödmjukelsen och skammen eller begrava det i jorden. Hur vedervärdigt är inte deras sätt att [tänka och] döma? Sura 16, vers 58 till 59 An-Nahl (Källa: Koranens budskap)

Några av anledningarna till att Mohammad och GAPF konsekvent kopplar hedersmord och hedersvåld till islam kan vara:

1.) Sara Mohammads oförmåga att urskilja ett statligt system som kallas för regim som i århundraden blundat för hedersmord i Mellanösterns länder, 2.) Patriarkatet i ett samhälle i Mellanöstern som stödjer liknande grova handlingar och 3.) Religionen islam.

Allt detta är en och samma sak för Sara Mohammad.

Oavsett hur många gånger man upprepar detta förstår hon inte den kritik hon ständigt får. Kanske vill hon inte förstå det alls?

Hur mycket förståelse krävs egentligen för att ta till sig att en religion som tolkas av regimskurkar och patriarkala pampar i Mellanöstern naturligtvis enbart är en plågsam religionsform?

Däremot håller jag med om att det i Koranen finns vissa delar som ger mannen rätt till kontroll över kvinnan.

Koranen uppenbarades för 1 400 år sedan i ett patriarkalt och anarkistiskt samhälle där man kunde våldta, tortera, sälja, förslava och t o m mörda kvinnor utan att ta ansvar för det. Därför gjordes lagar om att kvinnor inte ska resa själva utan att en eller flera män från familjen följer med.

Frågan är nu om man väljer att leva i sin tid eller om man väljer att vrida tillbaka klockan och leva med bestämmelserna som gäller i en annan tid, i ett annat rum, med andra möjligheter och omständigheter, med annan livsstil osv.

Sanningen är att en del människor väljer just det. Att leva bakåt istället för framåt.

Sanningen är att det finns bokstavstolkare och olika nyanser av fundamentalister som gör det.

Ändå: Man ska inte generalisera och skrika ut i Aftonbladet att man måste våga kritisera islam i samband med hedersvåld, då man samtidigt kastar hela hedersvåldskulturen på muslimer generellt.

Inte ett enda litet streck står skrivet om patriarkat, regimsystem, bokstavstolkare, fundamentalism och religion.

I Sara Mohammads text ser vi bara det vanliga, det vi har sett under 15 år: islam + muslimer = hedersvåld. Texten delades hyllningsfullt av Katerina Janouch på Twitter.

I sammanhanget så vet jag inte hur hon tänker när hon säger att hon inte har något emot muslimer generellt. Det låter löjligt och nästan oförskämt.

Under 15 år har GAPF mekaniskt levererat en och samma åsikt utan att vilja se eller höra sina meningsmotståndare. Utan stoppknapp. Utan hänsyn eller eftertanke. Utan vilja att sluta med generaliseringar då det gäller muslimer och islam. Men samtidigt så ställer både Sara Mohammad och hennes GAPF-ambassadörer kravet att inte kallas för rasister.

Precis samma metod kör Amineh Kakabaveh (V) då hon på sin Facebooksida levererat nazistisk propagandafilm.

Den här oskulden kan endast någon som är naiv, okunnig eller som stödjer rasism köpa.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

 

Debatt

GAPFs och Sara Mohammads bisarra fokus på ”muslimsk” hederskultur

Sara Mohammad och GAPF ägnar oportionerligt mycket arbete åt att bekämpa ”muslimskt” hedersförtryck. Om man tittar på rörelsens arbete hörs nästan aldrig något om hedersförtryck i andra religioners namn. Jag har tittat på hur exakt det gestaltar sig i deras arbete.

I en artikel skrev vi i Motargument att Sara Mohammad och riksföreningen GAPF (tidigare Glöm Aldrig Pela och Fadime) kopplar ihop hedersvåld och islam. Vi visade att retoriken kollektivt skuldbelägger och svartmålar islam och muslimer och  – ännu allvarligare – riskerar att det förebyggande arbetet missar de grupper som är mest utsatta för hedersvåld.

Att Sara Mohammad ena stunden generaliserar om slöjan som ”förtryckande” för att i andra stunden kampanja mot saudiska halshuggningar är inte oproblematiskt.

Om man studerar intervjuer, artiklar, debattinlägg, föredrag, tweets och Facebookpostningar som Sara Mohammad och GAPF gör ser man tydligt hur ensidigt rörelsen utmålar ”islam” som problemet.

Statistik

Om man tittar på GAPF:s tweets från 27 juni 2017 till den 2 december 2018 hittar man 144 tweets som handlar om sådant hon anser vara hederskultur med islamska förtecken. 4 tweets handlar om hinduisk hederskultur. En (1!) tweet innehåller både en judestjärna och ett kristet kors på en bild, tillsammans med en muslimsk halvmåne, och får anses handla om kristen och judisk hederskultur.

Jag undersöker sådana tweets som direkt med ord eller bildval kan kopplas till islam. Det är en blandning av allt från kampanjer mot slöjan till tweets om islamister och artiklar om övergrepp i Iran och Saudiarabien. Alltså samma blandning mellan riktiga övergrepp och attacker på religiösa symboler och attribut som kännetecknar hennes arbete i stort.

Metoden är väldigt oprecis. De tweets som görs där man inte kan identifiera någon religion som nämns innehåller oftast en länk till en artikel eller liknande som handlar om islam som problem.

is
Skärmdump från Twitter.

Artiklar och föredrag

Jag lyssnade på 8 föredrag och läste 20 debattartiklar och såg eller läste 6 intervjuer. Slumpmässigt utvalda. Det var samma mönster där. Islamska övergrepp och islamsk religion nämndes 787 gånger. Kristna övergrepp nämndes sju gånger (!), varav fyra i en artikel (kristen och jul, källa).  Hinduiska övergrepp nämndes tre gånger och judiska sex gånger.

Ofta nämndes de med våldsamma överdrifter. Ett exempel kan nämnas. En av artiklarna i min undersökning är från Expressen 2010. Den efterlyser burkaförbud och gör det genom att prata om burka och slöja som om det var samma sak. (Det ena är heltäckande klädsel, det andra är en huvudduk.) Sen jämförs båda med nazisymboler: ”Innebörden av religionsfriheten får inte inskränka på kvinnors rättigheter. Vi har yttrandefrihet i väst, men vi får till exempel inte bära nazistsymboler på offentliga platser. Varför ska vi tillåta en symbol som kränker halva världens befolkning? ”

Problemet med detta fokus på islamska problem, påhittade lika väl som reella, är att man osynliggör de andra offren och sätter likhetstecken mellan muslim och förtryck, samt förtryckare.

Fakta

Fakta motsäger detta ensidiga fokus på islam.

Mohammads ensidiga fokus på muslimsk hederskultur motsägs av nationell kartläggning gjord 2017/2018. Kartläggningen har gjorts av Örebro universitet på uppdrag av landets tre storstäder, Stockholm, Göteborg och Malmö, och publicerades i november 2018.

Kartläggningen har gjorts bland niondeklassare i de tre städerna. Kartläggningen har undersökt hur många som lever med hedersförtryck i form av någon av två olika hedersnormer. Oskuldsnormen, det vill säga kontroll av ens sexualitet, och våldsnormen, det vill säga hot om kollektivt/familjemässigt sanktionerat våld.

Den studien visar att våldsnormen är starkast i familjer utan uttalad religiös tro. Sen är det ett lika stort problem i kristna och muslimska familjer. Totalt lever mellan 7-9 % barn i de tre storstäderna under våldsnormen.

Däremot är oskuldsnormen starkare kopplad till muslimsk tro än till annan religiös tro i de tre storstäderna. 10-20 % av eleverna lever med oskuldsnormen. Och runt 70 % av fallen är kopplade till muslimsk tro och runt 20-25 % till kristen tro.

Men det bör nämnas att i kontrollgruppen, med barn som lever utan hedersförtryck finns även en stor andel muslimer. Ungefär lika stor som andelen muslimska barn i städerna i skolorna. Det går alltså alldeles bra att vara muslim och inte hedersförtryckas.

Göteborg

Tabell 7c Göteborg

Källa: ”Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar” 2017-2018). Länken går till rapporten för Göteborg, del III.

Stockholm

Tabell 7c Stockholm

Källa: ”Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar” (2017-2018). Länken går till rapporten för Stockholm, del III.

Malmö

Tabell 7c Malmö rubrikrad

Tabell 7c Malmö siffror

Källa: ”Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar” (2017-2018). Länken går till rapporten för Malmö, del III.

Det vi brukar kalla hedersvåld kan alltså inte kopplas till just islam, utan är åtminstone i storstäderna lika starkt eller starkare kopplat till kristendom eller ingen religion alls.

Däremot är oskuldsnormen starkare kopplad till muslimsk tro än till annan religiös tro i de tre storstäderna, som framgår av tabellerna ovan. Mellan 10 och 20 % av eleverna lever under oskuldsnormen. I ca 56-84 % av fallen är det kopplat till muslimsk tro. I 11-37 % av fallen är det kopplat till kristen tro.

Det bör nämnas att i kontrollgruppen, med barn som lever utan hedersförtryck finns även en stor andel muslimer. Det går alltså bra komma från en muslimsk familj  och inte hedersförtryckas. Men det framgår inte om man studerar det GAPF och Sara Mohammad säger och gör. På dem verkar det snarare som om islam är problemet, och det enda problemet.

Debatt

Sara Mohammad kopplar hedersvåld och islam

Artikel av David Ehle och Alexandra Grönvall

Sara Mohammad kopplar i en debattartikel i Aftonbladet hedersvåld och islam. Det är felaktigt att koppla hedersnormer och religion. Problemet är att retoriken kollektivt skuldbelägger och svartmålar islam och muslimer och  – ännu allvarligare – riskerar att det förebyggande arbetet missar de grupper som är mest utsatta för hedersvåld.

Riksföreningen GAPF (tidigare Glöm Aldrig Pela och Fadime) grundades 2001  och arbetar mot hedersvåld och hedersförtryck. Sara Mohammad är en av grundarna. Hon har en historia av att själv vara utsatt för hedersvåld av sin familj, som hon lämnade då hon var 17. Mohammad lever under skyddad identitet. Sara Mohammad är en av grundarna.

Mohammad är en av många röster i debatten med bakgrund i muslimska länder som ger sig själva mandat att använda islamofobisk retorik eftersom de själva har varit utsatta för ”islams ondska”. Av naturliga skäl ligger Mohammads fokus på hedersnormer, som kan ta sig uttryck i förtryck, våld och i värsta fall mord.

Mohammad är en opinionsbildare som delar folket i två delar; de som anser att hon gör ett bra arbete i kampen mot hedersförtryck och de som anser att hon använder fel metoder i kampen mot hedersförtryck – metoder som riskerar att det förebyggande arbetet mot hedersförtryck och hedersvåld misslyckas.
Denna artikel syftar till att förklara det senare.

Mohammad ”kritiserar” islam för hedersvåldet

I en debattartikel i Aftonbladet 28 november 2018 med rubriken ”Sara Mohammad: Vi måste få kritisera islam för hedersvåldet” begår Mohammad återigen misstaget att kollektivt skuldbelägga islam och dess följare. I ett generaliserande svep svartmålar och stigmatiserar hon hela världens muslimska befolkning (1,8 miljarder människor 2015). Vi saxar några stycken ur artikeln:

”Hur kan det komma sig att det sekulära samhälle vi lever i, känner ett behov av att skydda specifikt islam från kritik och granskning? Vad är det som skyddar islam från kritik mer än alla andra religioner på grund av kvinnokränkande texter i ”heliga” skrifter?

Sveriges missriktade ängslan för att bidra till stigmatisering börjar bli riktigt tröttsam, liksom påståendet om att hedersvåld är samma sak som mäns våld mot kvinnor.”

Det Sara Mohammed skjuter in sig på i slutet av artikeln, och kopplar till islam och islamism, är specifikt hedersvåldet – inte hederskultur och hedersförtryck i stort:

”Signaler om kopplingarna mellan islamistiska dogmer och hedersvåld har blivit fler, mycket på grund av samhällets sömniga uppsyn som knappt registrerar slöjor på små barn, moralpoliser eller könsseparata lektioner. Allt i syftet att begränsa kvinnor och flickors frihet genom förtryck, tvång och övervakning.”

Vi har tidigare på Motargument redovisat att hedersnormer, hedersförtryck och hedersrelaterat våld är en komplex och allvarlig problematik och baserar sig på traditionella, sociala och kulturella mönster. Det vi vet är att det inte finns stöd för hedersrelaterat våld i någon av de större religionernas heliga skrifter (t ex Bibeln – inklusive Toran – och Koranen). Uppfattningen om att det finns stöd för hedersrelaterat våld i religionen har kollektivt fördömts av högprofilerade religiösa företrädare.
Ändå finns det människor (såväl kristna som muslimer och judar) som besitter en felaktig uppfattning om att alla aspekter av livsstil och kultur är relaterat till tron.

Nationell kartläggning av hedersförtryck

Mohammads koppling mellan islam och hedersvåld motsägs av nationell kartläggning gjord 2017/2018. Kartläggningen har gjorts av Örebro universitet på uppdrag av landets tre storstäder, Stockholm, Göteborg och Malmö, och publicerades i november 2018.
Kartläggningen har gjorts bland niondeklassare i de tre städerna. Kartläggningen har undersökt hur många som lever med hedersförtryck i form av någon av två olika hedersnormer:

  • Oskuldsnormen, det vill säga kontroll av ens sexualitet (hit räknas individer som upplever tvång att vara oskuld tills man gifter sig och/eller inte fritt får välja partner)
  • Våldsnormen, det vill säga hot om kollektivt sanktionerat våld (hit räknas individer som har utsatts för våld av familjen/släkten för att de anses ha skämt ut familjen/släkten, agerat på ett vis som kan skada deras rykte, familjen vill kontrollera dem, eller för att andra personer i bostadsområdet förväntar sig att familjen/släkten ska utsätta dem för våld, eller individer som utsatt andra för våld av samma skäl)

Är någon religion särskilt starkt kopplad till våldsnormen?

I Stockholm är våldsnormen allra starkast kopplad till familjer utan uttalad religiös tro (ca 50% av fallen), följt av kristen tro (32-36%), och därefter muslimsk tro (13-16%). Totalt 7% av niondeklassare i Stockholm lever med våldsnormen.

Även i Göteborg är våldsnormen starkast kopplad till familjer utan uttalad religiös tro (25-44%), följt av kristen och muslimsk tro (29-33%). Totalt 8% av niondeklassare i Göteborg lever med våldsnormen.

I Malmö är bilden lite annorlunda. Där är våldsnormen starkast kopplad till muslimsk tro (38%), följt av kristen tro (25%) och därefter till familjer utan uttalad tro (13%). 9% av niondeklassare i Malmö lever med våldsnormen.
(se tabellerna nedan)

Göteborg

Tabell 7c Göteborg

Källa: ”Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar” 2017-2018). Länken går till rapporten för Göteborg, del III.

Stockholm

Tabell 7c Stockholm

Källa: ”Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar” (2017-2018). Länken går till rapporten för Stockholm, del III.

Malmö

Tabell 7c Malmö rubrikrad

Tabell 7c Malmö siffror

Källa: ”Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar” (2017-2018). Länken går till rapporten för Malmö, del III.

Det vi brukar kalla hedersvåld kan alltså inte kopplas till just islam, utan är åtminstone i storstäderna lika starkt eller starkare kopplat till kristendom eller ingen religion alls.

Däremot är oskuldsnormen starkare kopplad till muslimsk tro än till annan religiös tro i de tre storstäderna, som framgår av tabellerna ovan:

I Stockholm är oskuldsnormen i 56-71% av fallen kopplad till muslimsk tro och i 21-37% av fallen kopplad till kristen tro. 10% av niondeklassarna lever med oskuldsnormen.

I Göteborg är oskuldsnormen i 74-84% av fallen kopplad till muslimsk tro, och i 11-16% av fallen till kristen tro. 13% av niondeklassarna lever med oskuldsnormen.

I Malmö är oskuldsnormen i 63-70% av fallen kopplad till muslimsk tro, och i 15-22% till kristen tro. 20% av niondeklassarna lever med oskuldsnormen.

Men det bör nämnas att i kontrollgruppen, med barn som lever utan hedersförtryck finns även en stor andel muslimer. Ungefär lika stor som andelen muslimska barn i städerna i skolorna. Det går alltså alldeles bra att vara muslim och inte hedersförtryckas.

Är graden av religiositet kopplad till våldsnormen?

Rapporten visar att graden av religiositet är tydligt kopplad till oskuldsnormen:
Så många som ca 80% av dem som lever med oskuldsnormen uppger att deras föräldrar är mycket religiösa, och ca 70% att de själva är mycket religiösa.

Däremot finns inte samma koppling för våldsnormen:

Bara ungefär 30% av dem som lever med våldsnormen uppger att deras föräldrar eller de själva är mycket religiösa.

Lever unga med våldsnormen också med oskuldsnormen?

Forskarna som gjort rapporten konstaterar att det finns viss överlapp mellan dem som lever med oskuldsnormen och dem som lever med våldsnormen. Däremot överraskades de av att överlappen är mycket mindre än de väntat sig.

Mellan 14% och 25% av dem som lever med våldsnormen lever också med oskuldsnormen. Det verkar faktiskt röra sig om två olika grupper.

Det här är viktigt för att rikta det förebyggande arbetet. Om man ensidigt fokuserar förebyggande åtgärder på unga och familjer som lever med religiöst motiverad oskuldsnorm, riskerar man att missa större delen av dem som löper risk att utsättas för hedersvåld.

Sara Mohammeds fokus på islam är kontraproduktivt

Därför kan Sara Mohammeds fokus på islam och islamism visserligen nå stora delar av de grupper som utsätts för allvarligt hedersförtryck i form av t ex tvångsäktenskap, oskuldskontroll eller att inte få ha en pojkvän/flickvän.

Men risken är mycket stor att samtidigt missa större delen av de grupper som är i farozonen för att utsättas för hedersvåld.

Sara Mohammad och hennes GAPF har under de senaste åren internt (Se mailet ovan) och utåt profilerat sig som de som arbetar mot islamskt hedersvåld. Och de blandar friskt mellan riktigt hedersförtryck och islamska religiösa seder och bruk.

Vi på Motargument är av åsikten att all form av hedersförtryck ska bekämpas. Vi anser att det görs ett bra arbete i Sverige och internationellt, men att det kan och ska göras mycket bättre. För alla flickors, pojkars, kvinnors och mäns skull. För alla utsatta HBTQ-personers skull, och för alla funktionsvarierades skull.

Att opinionsbildare som Sara Mohammad polariserar och kollektivt skuldbelägger islam och muslimer hjälper inte detta arbete. Det stjälper.

I en enda mening påpekar hon att hedersvåld och förtryck sker i alla religioner, men det drunknar i resten av artikeln som helt behandlar hedersvåld som relaterat islam och muslimer. Att Mohammads uppfattning motsägs av fakta kommer tyvärr inte att förändra opinionen.

Hedersvåld är inte avhängigt religion.

Lästips:

Om varför jag varnar för Sara Mohammad och GAPF

Hederskultur används som politiskt slagträ i debatten

Myt: Politikerna och hedersvåldet

Fotot på Sara Mohammad är skapat av Anders Henrikson

 

Debatt

Hederskultur används som politiskt slagträ

Hederskultur används felaktigt för att kollektivt skuldbelägga människor. Det största felet man begår i debatten är att man ser religion som den viktigaste orsaken till att vi har en värld där hederskultur existerar i alltför stor utsträckning. Men det stämmer inte: de viktigaste faktorerna i hederskultur är tradition, sociala konstruktioner och kultur.

Hedersnormer, hedersförtryck och hedersrelaterat våld har en komplex och allvarlig problematik och baserar sig på traditionella, sociala och kulturella mönster.

Missförstå mig rätt när jag väljer att rubricera denna artikel med att hederskultur är ett politiskt slagträ. Jag är den förste att välkomna debatt kring hur vi ska lösa ett av de största problem vi har i svenska samhället.

Varje liv som tas pga hedersrelaterat våld är ett för mycket. Det finns ett enormt mörkertal, men statistik visar att var tionde mord är ett hedersmord och en tredjedel av mord på kvinnor är hedersmord (siffror från 2016). På alla nivåer ska företeelsen diskuteras och anta en lösningsfokuserad argumentation.

Det jag vänder mig mot är att hederskultur i debatten används som ett argument för att begränsa, eller stoppa, invandringen.

Hederskultur kopplas felaktigt ihop med religion

Många vill koppla ihop begreppet heder med religion, men det är en felaktig ingång i problemet. Ibland används hedersrelaterat våld ”i religionens namn”, men då det förekommer bland följare till flera religioner, är det inte ett hållbart argument och det är inte heller där vi ska angripa problemet.

Det vi vet är att det inte finns stöd för hedersrelaterat våld i någon av de större religionernas heliga skrifter (t ex Bibeln – inklusive Toran – och Koranen). Uppfattningen om att det finns stöd för hedersrelaterat våld i religionen har kollektivt fördömts av högprofilerade religiösa företrädare.

Det finns människor (såväl kristna som muslimer och judar) som besitter en felaktig uppfattning om att alla aspekter av livsstil och kultur är relaterat till tron. Uppfattningen strider mot den ”officiella” religionen.

I debatten hörs röster som framför hederskulturen som ett argument för en annan migrations- och invandringspolitik. Dessa röster förenklar företeelsen på ett sätt som inte gagnar vare sig utsatta eller oss som vill se en förändring vad gäller hederskultur i Sverige, och internationellt.

Framför allt flickor drabbas

En grundbult i hederskultur är klan- eller familjebaserade hierarkier som utgångspunkt för vad en medlem av klanen eller familjen inte anses få göra, och hedersnormer är verktyget. Det hedersrelaterade våldet och förtrycket styrs av kollektivistiska strukturer och är alltid kollektivt sanktionerat, och hederskulturen hyser en övertygelse om skillnaderna mellan män/pojkar och kvinnor/flickor. Hedersrelaterat våld drabbar oftast kvinnor/flickor, medan ungefär 4% av de drabbade är män/pojkar.

En särskilt utsatt grupp är HBTQ-personer, som lever i en föreställning om att homosexualitet är förbjudet, sjukt och syndigt. För klanen är det otänkbart med något annat än en heterosexuell relation. Om familjen får vetskap om att en son eller en dotter är homo-, bi-, transsexuell eller queer kan förtrycket bli våldsammare.

De utsatta kan komma att bli utfrysta eftersom de uppfattas som en stor skam. Unga hbtq-personer är oftast medvetna om att deras sexualitet är förbjuden. Detta medför en skam och skuld över att ha svikit föräldrarna.

Många utsätts för omvändelseförsök, det vill säga att familjen eller klanen försöker omvända dem att bli heterosexuella.

Det kan göras genom att de utsatta tvingas resa till släktens hemland för att träffa en andlig ledare eller för att finna en lämplig partner av motsatt kön. Tvångsäktenskap för hbtq-personer är yttersta formen av omvändelseförsök.

En särskilt utsatt grupp som är sårbar och svårupptäckt är personer med intellektuell funktionsvariation (tidigare kallat utvecklingsstörning). Sårbarheten hos dessa personer består i att de befinner sig i beroendeställning till familjen eller klanen och svårupptäckt eftersom våldet och förtrycket kan ta sig andra uttryck.

Det kan istället handla om passivt våld: man låter bli att söka LSS-insatser, man avstår från att ge praktiskt stöd eller från att assistera vid toalettbesök, från att gå till skolan eller så kan man se till att den utsatte inte får sin medicin.

Till skillnad från andra äktenskap inom hederskulturen så är det vanligt att funktionsnedsatta ingår vilseledande äktenskap utan att egentligen veta vad det innebär, eller så invaggas de i en föreställning om att de blir ”normala”/”som alla andra” om de gifter sig.

Hedersförtrycket är en direkt konsekvens av att familjen eller klanen inte ska skämmas över levnadsstilen som förs inom gruppen. Därför skapas normer, en mall, för hur man ska leva. Om normerna inte följs, får det konsekvenser. Konsekvenserna spänner över en skala, där hedersmord är det värsta som kan inträffa.

En viktig del av samhällslivet är sociala normer. Vad gäller hederskultur är de sociala normerna strikta. Det kan handla om hur framför allt flickor umgås med andra människor. Det passar sig dåligt att befinna sig i miljöer där flickor kan komma i kontakt med pojkar. Därför finns stränga regler för hur flickor ska förhålla sig i skolan och på fritiden.

Kontroll är nyckelordet, och det är viktigt att man har kontroll över individen. Då invandrarfamiljer flyttar till Sverige, kan det förekomma s k ”statusförlust” (dvs män förlorar status i det jämställda samhället), vilket kompenseras av att män utövar mer kontroll för att inte tappa ansiktet. Jag kan tänka mig att det kan kännas kränkande att acceptera ”statusförlust”, och för att återfå kontroll missbrukas könsrollerna.

Kön, kultur och tradition skapar kollektivism

Könsmakten, vilken kan sägas ingå i patriarkialism, är viktig för att män ska kunna ta kontroll över sexualiteten och levnadsstilen hos kvinnor. Detta går helt i polemik med den jämställdhet som ingår i vår majoritetskultur. Att tappa makten kan kännas frustrerande och kränkande.

Kultur och traditionella mönster är viktiga inslag i hederskultur. I kulturen finns en kollektivism som dikterar levnadsvillkoren för individen. Individens egen vilja ska underordnas kollektivets normer/intressen. Dessa strider mot majoritetskulturens normer, vilket i sin tur skapar segregation.

Kulturkrockar kan ge näring åt hederskulturen. Hederskulturen krockar med såväl kulturen i skolan som den i samhället. Kulturperspektivet skapar en uppdelning i ”vi och dom”. Hedersförtryck kan användas för att bevara det man anser vara ”rätt”, och samtidigt är den ett ställningstagande som pekar ut andra gruppers livsuppfattning/jämställhet som ”fel”.

”Vi har rätt och dom har fel”.

Hederskultur är inte ett ”importerat” problem

Vi ska vara på det klara med att det är farligt att invaggas i föreställningen om att hederskultur enbart skulle vara ett ”importerat” problem. Historiskt sett har Sverige haft tydliga normer, tvång och våld relaterat till uppfattningar om vilken levnadsstil unga människor ska anta.

Att unga kvinnor ”ska” gifta sig med män och att det inte passar sig att man väljer att leva, eller gifta sig, med en människa av samma kön är normer som fortsatt lever kvar i s k ”äktsvenska” familjer.

Att få utomäktenskapliga barn är numera i princip helt accepterat hos majoritetsbefolkningen, men föreställningar om att det är skamligt och syndigt, vilket historiskt sett – och inte särskilt långt bakåt i tiden – har varit snarare lag än norm och fortlever än idag i vissa släkter och familjer. Att den som gifter sig ska vara oskuld är en åsikt som fortsatt existerar.

Hbtq-personer är en minoritet som fortsatt är särskilt utsatt och sårbar, även i svensk kontext. Orsakerna till detta är samma som de orsaker jag nämnde tidigare i denna text.

Mekanismerna som omger föreställningarna om vad som är rätt och fel angående levnadsstil, äktenskap och barn är desamma oavsett vilket land en familj eller släkt har sitt ursprung i. Det är därför på sin plats att ifrågasätta varför normer, våld och förtryck som sker i ”äktsvenska” familjer och släkter inte ska betraktas som hedersnormer, -våld och -förtryck.

Att familjen och släkten anser sig vara domare över den utsattes sexualitet och beteende, mot bakgrund av faktorer som heder, synd och skam är på intet sätt unikt för människor med ursprung i andra länder.

Förr reglerades denna kontroll av staten via lagar och kyrkan, idag upprätthålls dessa normer av enskilda. Dessa normer, förtryck och våld har orsakat många barnamord, självmord pga utomäktenskapliga barn eller ekonomiskt trubbel samt dueller mellan inblandade.

Narrativet föder våldet

Det narrativa perspektivet består i att gruppen skapar mening genom narrativet, dvs man skapar identitet och normer som vidimeras genom faktorer som tradition, kulturella mönster och sociala konstruktioner.

Att gå emot dessa faktorer är inget alternativ. Narrativet får mening utan att kritiskt ifrågasättas. Narrativet föder handlingen, dvs det fysiska och psykiska våldet. Hederskulturen får näring av att man skapar mening baserad på, för oss i majoritetskulturen, irrationella föreställningar. För utövare av hedersförtryck och -våld är dessa föreställningar oantastliga i all sin riktighet.

Vilka är utmaningarna för att eliminera hedersrelaterat våld?

Det finns många hinder för att skapa möjligheter för att eliminera hedersrelaterat våld. Det är först när vi har utjämnat dessa hinder som vi har makt att göra skillnad för alla utsatta världen över. Vilka hinder finns det? (Källa: hbw-awareness.com)

  • Brist på korrekt statistik över hedersrelaterat våld, nationellt och internationellt
  • Brist på förståelse – även hos professionella, polis och i offentliga sektorn
  • Brist på förtroende för staten – beroende på erfarenheter i hemlandet
  • Kulturella hinder för att rapportera brott eller risk för brott – ”familjeangelägenheter är privata”, eller utsatta ser sig inte som offer, utan som skyldiga till brott
  • Mord i hemlandet – utsatta övertalas eller luras att åka till hemlandet där brottet kan utföras utan risk för påföljder
  • Tystnad – inom familjen eller klanen finns inget intresse av att vittna eller anmäla
  • Professionella mördare
  • Unga mördare – minderåriga tvingas att mörda för en mildare påföljd
  • Brist på stöd till icke-statliga organisationer – de mest kunniga och effektiva aktörerna är underfinansierade och underbemannade
  • Kulturrelativism/risk för anklagelse om rasism – det finns en orättvisa i att svika offren mot bakgrund av uppfattningen att kollektiv kultur övervinner individens rätt. Det är inte rasistiskt att motverka brott eller att skydda en utsatt person, däremot kan det vara rasistiskt att låta bli pga den utsattes, eller föräldrars, kultur

För att komma till rätta med hedersrelaterat våld är det grundläggande att vi kommer ihåg att våldet och förtrycket utövas av människor, människor som du och jag. Därför är det nödvändigt att angripa problemet utifrån att hederskultur och -normer är sanningen, och på riktigt är den enda verkligheten för utövarna.

För att lyckas krävs att vi utmanar våra egna fördomar, åsikter och uppfattningar och förhåller oss objektivt. Vi måste vara ödmjuka inför att alla inte hyser samma etik, moral och tankar kring ”rätt och fel”. Förändringstänk är en lång process som kräver tålamod, respekt och tid. Vi är alla människor, och alla människor kan förändra sig. Det är utgångspunkten vi måste inta för att arbetet ska bära frukt. Det hedersrelaterade våldet kommer att besegras. Men det kommer bara att ske med gemensamma krafter.

Lästips:

Regeringens arbete mot hedersrelaterat våld

Ökat stöd till länsstyrelserna för att förebygga mäns våld mot kvinnor

Länsstyrelsen Östergötland Nationellt arbete mot hedersrelaterat våld: Hedersförtryck.se

Källor:

Thord Eriksson intervjuar socionomen Dilek Baladiz, författare av ”I hederns skugga”

Olivestam, C.E, Thorsén, Etik och människans livsvillkor. Liber AB, Stockholm, 2012.

Thomas Jordan: Göteborgs universitet Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap: Processinriktad värdegrundsdialog – med barnen i centrum. Utvärdering av ett projekt för att främja integration och förebygga hedersrelaterat våld 

Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK): Hedersrelaterat våld och förtryck

International Resource Centre: Honour Based Violence Awareness Network

Korta motargument

V-motion om mäns våld mot kvinnor – Amineh lyser med sin frånvaro

För två år sedan lämnade sju riksdagsledamöter för Vänsterpartiet in en motion om ”Mäns våld mot kvinnor och andra former av våld i nära relationer”.

Det är en gedigen, och väl genomarbetad, motion där många aspekter och infallsvinklar tas i akt. Bland annat handlar motionen om hedersrelaterat våld och förtryck och i punkt 9 i motionen kan vi läsa följande:

Hedersrelaterat våld och förtryck har, liksom mäns våld mot kvinnor i övrigt, generellt sin grund i kön, sexualitet, makt och kulturella föreställningar om dessa företeelser. Det hedersrelaterade systemet är komplext och innehåller en rad förtryckande former av strukturell och organiserad karaktär. Det specifika med hedersvåldet är att det utövas med hjälp av kollektiva kontrollmekanismer och många gånger sanktioneras av släkt och omgivning. Främst är det flickor och unga kvinnor som drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck, men även pojkar och unga män blir utsatta. En särskilt utsatt grupp är hbtq-personer.

De sju riksdagsledamöterna som skrivit motionen är Maj Karlsson, Torbjörn Björlund, Rossana Dinamarca, Karin Rågsjö, Nooshi Dadgostar, Lotta Johnsson Fornarve och Mia Sydow Mölleby.

Däremot saknas ett namn som borde vara som klippt och skuret för att ha formulerat den gedigna motionen.

Var finns Amineh Kakabavehs namn? Hon lyser med sin frånvaro.

Hon har ju tagit på sig rollen som det hedersrelaterade våldets och förtryckets räddande ängel. Kakabaveh har, i sin iver att bekämpa hedersvåld, utan skrupler eller ånger lyckats använda sig av islamofobisk, afrofobisk och nazistisk propaganda för att ”vässa argumenten”.

Motionen verkar utifrån sammanfattningen av utskottsbetänkandet ha avslagits med motiveringen att regeringen redan ansåg sig jobba med de frågor som adresserades i motionen.

Vi på Motargument vill nogsamt poängtera att vi aldrig får ge upp arbetet och kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Därför betraktar vi denna motion som varmt välkommen. Att motionen är avslagen betyder inte heller att den saknar relevans.

Det är däremot inte så att den som gapar högst är den som sitter på botemedlet. Särskilt inte när verktyget skjuter hejvilt och syftar till att stigmatisera, kollektivt skuldbelägga och generalisera om minoriteter.

Vi på Motargument har tidigare bemött Amineh Kakabavehs taktik vad beträffar hennes kamp i hedersvåldsfrågan.

Mer läsning:

Ida Dzanovic: Du förbrukade all trovärdighet, Amineh!

Ida Dzanovic: Amineh – Vänsterpartiets TNT