Statistiken talar sitt eget klara språk. Vissa typer av brott har legat på samma nivå i flera år, men vi väljer att bli mörkrädda och kräver att våra politiker agerar. Vi skyller samhällets fel och brister på invandringen. Samtidigt valde 1 268 människor att ta sitt liv. Vi har siffrorna, men har vi rätt perspektiv?
Vad jag menar är att vi i media, av alla dess slag, översköljs av en lavin av siffror som statistiskt underlag för vår bild av samhället. Antalet sprängningar i landet i allmänhet och i Malmö i synnerhet är för nästan alla välbekant, men ändå olika beroende vems syften som skall verklighetsförankras. Vad som i ett forum presenteras som ett samhälleligt moras, visar sig med ett annat perspektiv vara en standardförbättring.
Siffror används för att bevisa och motbevisa. Ibland är siffrorna bara ett utslag av någons fantasi, ibland resultatet av envis forskning. I en värld full av lögner, är sanningen både dyrbar och svårupptäckt.
Var femte svensk är född utomlands och således invandrare. Var femte svensk säger sig sympatisera med SD, och menar i princip att invandringen är roten till allt ont, från tandvärk till skogsbränder. Kvar har vi tre av fem som varken är invandrare eller ”sverigevän”.
Photo by Bridget Coila. Attribution-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-SA 2.0)
Vi har koll på siffrorna
2015 invandrade ca 160 000 till Sverige, de flesta var flyktingar från krigsdrabbade Syrien. Totalt sett har nästan sju miljoner flytt från Syrien. Över vår gräns kom alltså ca 1 – 2% av alla syriska flyktingar. När det hände var Sverige och svenskarna makalöst humana, åtminstone till en början. Hjärtan brast av bilder på drunknade barn i Medelhavet.
Snart nog blev tonen en annan. Idag har invandringen bytt karaktär och merparten av den är s k arbetskraftsinvandring. Men tonen, den råa och främlingsfientliga har fastnat och bilden av den drunknade treåringen Alan Kurdi har bleknat, liksom minnena av alla andra som drunknade det året. Sedan 2014 har ungefär 15 000 människor omkommit på Medelhavet.
Vi är ett åldrande land. Vi behöver unga produktiva människor som kan betala in skatt, så att framtidens åttiotalister kan få en anständig pension. Vi vet att det kostar samhället drygt fem miljoner att ”producera” en svensk nittonåring. Sett ur ett krasst samhällsekonomiskt perspektiv så är det ju då en sanslös förtjänst att få hit ”billiga” nittonåringar, t ex afghanska ensamkommande, som kan gå skräddarsydda utbildningar inom bristyrken. Med rätt politik kostar nämligen en afghansk ensamkommande mycket mindre än en svensk nittonåring.
Vi har siffrorna, men vågar fortfarande inte se perspektivet
Det går inte en dag utan att media beskriver det dödliga våldet med skjutningar och sprängningar. Vi kan siffrorna, och olika mörkerkrafter tävlar i att förklara hur illa det är ställt med landet.
De som kallar sig patrioter, förklarar sitt hat mot det samhälle de påstår sig älska. Det dödliga våldet har i 30-40 års tid i stort sett legat fast på 100-120 mord per år. På sociala medier tävlar privatpersoner med partiledare i att beskriva situationen som krig och anarki, ju mörkare bild desto bättre.
En kvinna förklarade att hon var livrädd för att gå ut om kvällen hemma i Mjurås (51 invånare), och det är inte för att hon är mörkrädd.
Samtidigt, i det tysta, utan att egentligen någon bekymrar sig särskilt mycket, så breder sig en våg av psykisk ohälsa över landet, inte minst bland unga.
Förra året såg 1 268 människor ingen annan utväg än att ta sitt liv. Ingen politiker pekar med hela handen, inga rasande medborgare kräver åtgärder, inga svarta rubriker förklarar hur många som igår tog sitt liv.
Nå, vi har SIFFRORNA , men vi saknar verkligen PERSPEKTIVEN.
Gästkrönikör, Thomas Lindhstorm
Featured image by Boris Thaser. Attribution 2.0 Generic(CC BY 2.0)
Det är inte bara i alternativ media och på sociala medier och bloggar som fake news blomstrar. Även etablerade medier och s k mainstream media faller inte sällan till föga. Denna gång är det TV4:s sena nyhetssändning som den 8 oktober sprider fake news om brottsutsatthet. Nyhetsankaret förkunnar i inledningen av sändningen att ”antalet svenskar som utsatts för brott ökar”. Som stöd för påståendet använder man NTU. Problemet är att NTU inte stödjer påståendet.
I dagarna presenterade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) sin årliga redovisning av den Nationella trygghetsundersökningen (NTU). NTU syftar till att ”undersöka människors utsatthet för brott, upplevelse av oro och otrygghet samt förtroende för rättsväsendet, liksom brottsutsattas erfarenheter av kontakter med rättsväsendet”. (Källa: BRÅ)
”En glad nyhet: Förtroendet för polisen ökar. En trist nyhet: Antalet svenskar som har utsatts för brott ökar också”. (Källa: TV4Play.se)
I reportaget lite senare i sändningen upprepas det senare påståendet:
”Enligt Brottsförebyggande rådets nationella trygghetsundersökning utsattes fler för brott förra året”. (Källa: TV4Play.se)
Skärmdump från TV4 Nyheternas kvällssändning 8 oktober 2019.
Att utredare Sofie Lifvin på BRÅ senare i reportaget förklarar vad NTU faktiskt visar spelar mindre roll i sammanhanget. Nyheten om att fler svenskar har utsatts för brott har redan upprepats två gånger i sändningen. Lifvin säger att NTU är
”en urvalsundersökning och vi kommer aldrig kunna fånga exakta nivåer av utsatthet för brott t ex, utan det här är ju snarare indikationer på hur det ser ut, och syftet med undersökning är ju också att mäta hur utvecklingen ser ut över tid snarare då än att ge exakta nivåer”. (Källa: TV4Play.se)
”den självrapporterade utsattheten för brott mot enskild person har ökat”. (Källa: BRÅ)
Motargument har vid ett flertal tillfällen redogjort varför NTU:s mätningar inte är tillförlitliga och inte heller är uttryck för hur det ser ut i verkligheten.
I artikeln ”På spaning efter mörkertalet” förklarar Maria Robsahm att NTU är en urvalsundersökning, samt att sådana undersökningar riskerar att drabbas av slumpmässiga och systematiska mätfel. Oavsett om storleken på urvalet ökas kommer dessa mätfel att kvarstå. Mätfelen har sina orsaker i t ex systematiska bortfall, intervjuareffekter och ledande frågeformuleringar. I Robsahms artikel läser vi:
”Ett ord som brukat användas för att beteckna ett systematiskt mätfel är bias och utgör i stora kvantitativa undersökningar vanligtvis ett större problem än slumpmässiga mätfel. Slumpmässiga mätfel kan hanteras med hjälp av statistiska hjälpmedel men problemet med systematiska mätfel kan inte lösas genom att använda ett större urval.” (Källa: På spaning efter mörkertalet)
I artikeln ”NTU:s systematiska mätfel” förklarar Robsahm följande om mätfelen i urvalsundersökningen:
”I NTU frågar man ett urval personer i Sverige om de har utsatts för brott. De som svarar ja på frågan om de har utsatts för exempelvis sexualbrott får därefter svara på följdfrågor, bl a frågan om detta har anmälts till polisen.
I höstas gjorde jag en jämförelse mellan de antal som i NTU uppgav att de hade polisanmält med den officiella statistiken om polisanmälningar. Och det visade sig då att skillnaden var stor – vissa år anmärkningsvärt stor.
För år 2016 var det uppgivna antalet polisanmälningar mer än tre gånger så högt som det verkliga antalet. Andra år är skillnaden mindre men inget år är det uppgivna antalet lägre”. (Källa: NTU:s systematiska nätfel)
Så länge BRÅ inte kan reda ut vad de systematiska mätfelen beror på kan vi inte heller använda oss av NTU som ett mätverktyg för hur brottsutsattheten verkligen ser ut i Sverige.
Detta betyder i sin tur att TV4 på bästa nyhetssändningstid sprider fake news då de använder NTU som ett mätverktyg då de säger att ”antalet svenskar som utsatts för brott ökar”. Det är direkt felaktigt.
Motargument har uppmärksammat TV4 och TV4Nyheterna om detta via mail, Facebook och Twitter.
En orosanmälan har gjorts för att tysta en ung människa som fått ett enormt medialt utrymme och som har ett engagemang för ett område som är av yttersta vikt. Att anmäla en familj enbart för att tysta en röst är verkligen fel väg att gå, men om personen verkligen känner till något som missgynnar Greta i hennes familjesituation är jag den första att be om ursäkt för följande.
Till att börja med borde man fundera både en och två gånger innan man gör en orosanmälan. Dels bör man fundera över varför man vill göra en orosanmälan och dels vad man önskar uppnå med att göra en anmälan. Problemet är att kommunens handläggning av ärenden ofta är ansträngd vilket innebär att barn som hamnat i utsatta situationer där en eller båda föräldrar hamnat i missbruk, är våldsamma eller håller barnet/barnen borta från den andre föräldern i en form av maktdemonstration. Nyheten har slagits upp stort på Samhällsnytt.
Skärmdump från Twitter 190925
Om vi nu istället går direkt på det aktuella fallet med Greta Thunberg och hennes hemsituation så är den offentligt synad på sociala medier och i massmedia i snart ett år och såväl hennes föräldrar som Greta själv är därför inga okända personer. Vidare är det också allmänt känt att Greta som barn fick en diagnos, vilket innebär att hon och hennes föräldrar genomgått en lång rad utredningar via BUP eller liknande kommunal funktion.
Vidare innebär en orosanmälan inte automatiskt att SoL (Socialtjänstlagen) eller LVU (Lagen om vård av unga) träder in. Vad det handlar om är att en handläggare på socialnämnden får ett ärende på sitt skrivbord. Där trängs hundratals andra ärenden med barn till missbrukare, och barn som blir misshandlade om uppmärksamhet. Jag har personlig erfarenhet av orosanmälningar, då jag vid ett flertal tillfällen varit tvungen att utnyttja den rätten och det har då förekommit en handläggningstid på närmare tre år. Det är tre år som man stjäl från barn som kanske hinner begå självmord, eller ser sin mamma eller pappa bli sönderslagen av sin partner. Det är år av tid som ett barn skulle slippa att känna sig oönskat, osett eller på annat sätt bli psykiskt eller fysiskt misshandlat.
Att först i grupp håna och förlöjliga Gretas engagemang för att sedan göra en orosanmälan är minst sagt osmakligt och en missriktad insats.
I LVU (Lagen om vård av unga) står följande rader som är viktiga att ha i minnet innan man gör en anmälan. Här vill jag framförallt peka på raden ”vilket slags relevant information som lämnats”:
Ansökan skall innehålla en redogörelse för
– den unges förhållanden,
– de omständigheter som utgör grund för att den unge behöver beredas vård,
– tidigare vidtagna åtgärder,
– den vård som socialnämnden avser att anordna,
– hur relevant information lämnats till den unge,
– vilket slags relevant information som lämnats, samt
– den unges inställning. Lag (2009:804). (Källa: Sveriges riksdag)
Vidare står det att läsa på Socialstyrelsens hemsida några tänkvärda rader om vad man bör tänka på innan man gör en orosanmälan. I detta fallet är det just frågeställningen ”om att barn far illa”. På vilket sätt far Greta illa, är det för att hon strejkar, eller är det för att hon har en åsikt som hon uttrycker?
Alla rekommenderas att anmäla misstankar om att barn far illa till socialtjänsten. Anställda på vissa myndigheter och i vissa verksamheter som berör barn och unga (skola, hälso- och sjukvård och tandvård till exempel) är skyldiga enligt lag att genast anmäla om de i sitt arbete misstänker att ett barn far illa. (Källa: Socialstyrelsen)
Anmälningsskyldigheten gäller till exempel personal i hälso- och sjukvården, tandvården, förskolan, skolan, socialtjänsten och kriminalvården. Den gäller också personal som arbetar med barn och unga i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet eller i annan sådan verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller socialtjänstens område. (Källa: Socialstyrelsen)
Det handlar alltså främst om yrkesutövande personer med kontakt med barnen som har anmälningsplikt. Det innebär förvisso inte att man som privatperson får göra en orosanmälan, men man bör ha stor kännedom om barnets förhållanden och inte enbart göra okynnesanmälningar.
Påståendet att Greta kan se koldioxiden i luften är även den tagen ur luften. Det Dagerlind i Samhällsnytts artikel hävdar är att ”Enligt mamma Malena ser Greta hur atmosfären förändras när halten av CO2 stiger”. Att se förändringar i atmosfären är inte detsamma som att påstå att man kan se att olika atomer eller molekyler ökar eller minskar i antal. Förändringar sker i stort och smått.
I en artikel i Expressen från 25 september 2019 berättar Greta om den hatstorm som nått henne nu har eskalerat.
Skärmdump från Twitter 190926
Hatstormen fick ny fart genom att USA:s president Donald Trump postade en tweet om Greta där han påpekade att Greta såg ut som en ung flicka som såg fram emot en ljus framtid. Ett uttalande som har stötts och blötts av båda läger i debatten. Greta själv svarar att ”– Då var det dags igen… som ni kanske har märkt, är hatarna lika aktiva som någonsin – och ger sig på mig, mitt utseende, mina kläder, mitt uppträdande och mina avvikelser. De kommer på alla tänkbara lögner och konspirationsteorier”. (Källa: Expressen)
Enligt magasinet Teen Vogue så rör sig hatet mot Greta Thunberg om en koordinerad attack från klimatförändringsförnekare runtom i världen. I USA har, enligt magasinet, många av de kommentatorer som står för verbala påhopp kopplingar till den konservativa tankesmedjan Heartland Institute.
En organisation som, enligt magasinet, sysslar med oljefinansiering och har en lång historik av klimatförändringsförnekelse. (Källa: Expressen)
Jag är väl medveten om att många nu kommer att tycka att jag relativiserar problematiken med utsatta barn. Jag ställer därför dessa frågor en gång till:
Vem har gjort anmälan?
Varför har anmälaren gjort anmälan?
Vad har anmälaren att vinna på sin anmälan?
Det är med stor beundran jag ser på Gretas bedrifter och brinnande engagemang och som far till två döttrar i samma ålder vet jag vad ett brinnande intresse kan göra för en persons självbild. Jag vill att ni ställer er själva en fråga: Vad gjorde du när du var tonåring och vad önskar du att dina barn ska/skulle ha gjort med sina intressen?
Det kanske inte låter som en bestseller, men intresset har varit exceptionellt stort för en vetenskaplig rapport från BRÅ. Och debatten har tidvis gränsat till kakafoni. Det finns en huvudperson i denna storm av kritik. En person som nämns överallt på sociala medier som den som har ”visat att BRÅ ljuger”.
Jag ska försöka att leda er igenom det inträffade steg för steg.
Förra året fick BRÅ regeringens uppdrag att utreda vad den rapporterade ökningen av sexualbrott kan bero på. Den 27 och 28 maj publicerar BRÅ två rapporter med koppling till detta uppdrag. Båda handlar om sexualbrott men vinkeln skiljer sig åt. Den ena handlar om att det är svårt att få fler fällande domar av de sexualbrott som blir anmälda. Det är en mycket intressant och viktig fråga med tanke på att bara cirka 5 % av alla polisanmälda sexualbrott leder till fällande dom. Den andra rapporten handlar om hur sexualbrotten har utvecklats över tid, och vad en observerad ökning beror på. Somliga redaktioner blandar ihop de båda rapporterna. Men det är den andra rapporten som egentligen väcker uppmärksamhet. Alla stora redaktioner skriver/sänder referat och intervjuer med rapportens författare. Vad är det då som väcker så stort intresse?
Om asylsökande och sexualbrott
Det handlar om en fråga som diskuteras på 6 av rapportens 116 sidor: ”Med hänsyn till den offentliga debatten om sambandet mellan flyktingtillströmningen 2015 och ökningen av polisanmälda och rapporterade sexualbrott i NTU, har Brå gjort vissa övergripande analyser för att försöka pröva frågan.”
Och BRÅ:s slutsats är att deras analyser ”inte talar för att flyktingtillströmningen 2015 skulle kunna svara för annat än en liten del av ökningen i den rapporterade utsattheten i NTU 2016.”
Detta är vad hela stormen handlar om. En hypotes och ett test och ett resultat.
Men reaktionerna från sedvanligt håll på sociala medier var omedelbara och präglades av upprörda känslor.
Det här inlägget ska istället handla om själva debatten kring rapporten, en bitvis bisarr sak som speglar hur den offentliga debatten i Sverige har hamnat i personangrepp, konspirationsteorier och hat. Låt mig försöka bena ut VARFÖR BRÅ:s slutsatser väcker så starka känslor och HUR försöken att misskreditera BRÅ och dess representanter har sett ut.
VARFÖR väcker BRÅ:s slutsatser så starka känslor?
Den första frågan låter sig enkelt besvaras. Det finns en högljudd minoritet i Sverige som anser att det redan är avgjort att ökningen i den rapporterade utsattheten i NTU 2016 beror på flyktingtillströmningen 2015. För dem behöver saken egentligen inte utredas alls. All information som motsäger deras fast förankrade övertygelse möts med vrede – oavsett på vilket sätt eller med vilka belägg denna information framförs.
Det paradoxala är samtidigt att om BRÅ hade kommit till en annan slutsats så hade denna myndighet istället fått beröm. Det handlar här om en djupt ovetenskaplig attityd till empirisk forskning, och en tydlig politisering.
HUR har försöken att misskreditera BRÅ sett ut?
Den andra frågan är litet mer invecklad.
Hur ser försöken att misskreditera BRÅ och dess forskare ut?
Det finns tre aspekter på dessa försök att misskreditera BRÅ och dess forskare. Den första handlar om själva den vetenskapliga metoden. Den andra rör kopplingen mellan vetenskap och media. Och den tredje rör diskussionsklimatet i vårt land.
1. BRÅ:s rapport har kritiserats för att vara undermålig rent vetenskapligt. Detta är dumheter. Rapporten är mycket tydlig med hur frågan kan besvaras inom ramen för just den här studien. Och man använder standardmetoden som alltid används vid alla empiriska undersökningar: Man ställer upp en hypotes om ett möjligt samband och sedan undersöker man om man hittar något sådant samband. När man inte hittar något samband så säger man det: ”Vi hittade inget samband”.
2. När vetenskapliga resultat ska presenteras i media förenklas formuleringarna. ”Vi hittade inget samband” blir ”Det finns inget samband”. Detta är standard i media och något som man i och för sig kan ha invändningar emot. Men då bör man rikta sig till journalisterna som refererar, och man bör reagera varje gång media förenklar på detta sätt – inte bara när det handlar om en rapport vars slutsatser man ogillar.
3. Diskussionsklimatet har präglats av grova personangrepp på namngivna forskare och konspirationsteorier om att BRÅ ”mörkar” sanningen.
”Han har visat att BRÅ ljuger”
Det finns en person som mycket ofta lyfts fram av personer som har sin uppfattning klar om att det finns en koppling mellan senare års flyktingvåg och sexualbrott.
Tino Sanandaji.
Han blev intervjuad i SvD om sin kritik och han skrev också ett inlägg om saken. På kommentarsfält och i mängder av inlägg på Facebook framhålls han som ”den som vågar säga sanningen”, ”den som har avslöjat BRÅ” och ”den som har visat att BRÅ ljuger”.
Det är samtidigt ganska uppenbart att de allra flesta som hyllar honom varken har läst rapporten eller riktigt begriper vad alltihop handlar om. De ser bara att BRÅ påstår att det inte finns någon koppling mellan sexualbrott och utländska män – en koppling som utgör en av grundpelarna för många på högerkanten. Och de ser att Sanandaji påstår att BRÅ har fel.
Det räcker. De ställer sig på hans sida.
Men jag ser också en del mer sansade bedömare som tycks tro att det finns någon substans i Sanandajis kritik.
Här är texten skärmdumpad med understrykningar av några saker som jag exemplifierar:
Låt oss börja med Sanandajis retorik. Han är en person som ofta framhåller att han har disputerat i nationalekonomi. Men hans retoriska nivå är knappast forskarens.
Han använder systematiskt negativa signalord om dem han kritiserar – de ägnar sig åt ”tricks” och ”lägger dimridåer” – allvarliga anklagelser, men här framförs de utan några som helst belägg.
Han blandar systematiskt ihop begrepp som en forskare på området skulle vara noga med att hålla isär, och som är nyckeltermer i detta sammanhang, som invandrare – asylsökande – flykting – utrikes född.
Han ägnar sig åt grova personangrepp som i de inledande orden, där han utgår från att hans läsare redan har en mycket negativ bild av professor Jerzy Sarnecki:
Detta är knappast en forskares retorik. Sanandaji exemplifierar det diskussionsklimat som förfaller till personangrepp och ogrundade insinuationer. Jerzy Sarnecki har i många år utsatts för mycket grova personangrepp, angrepp som ibland också har varit explicit antisemitiska, inte bara från öppet nazistiska grupper utan även från politiska företrädare för SD. Det Sanandaji gör här är att rida på det hat mot Sarnecki som han vet finns i den krets av följare han har.
Sanandaji citerar i (2) ett längre stycke ur rapporten med inledningsorden att ”BRÅ förklarar i sin rapport att de överhuvud taget inte undersökt invandrares sexualbrott”. I en mening är detta helt korrekt – BRÅ har inte undersökt invandrares sexualbrott. Faktum är att själva ordet ”invandrare” helt och hållet lyser med sin frånvaro i rapporten (om man undantar en referens till en studie från 1996 i litteraturförteckningen). Det rapporten genomgående diskuterar är personer som är utrikes eller inrikes födda, personer med utländsk eller svensk bakgrund samt asylsökande. Att Sanandaji tycker att dessa begrepp och distinktioner är onödiga att bry sig om visar också att han inte agerar som forskare utan som – nåt annat. Här är båda citaten:
Som synes klipper han citatet så att den sista meningen inte finns med. Där framgår att denna fråga kommer att belysas i en större studie som BRÅ har inlett under våren 2019.
Men Sanandaji fortsätter med insinuationer om avsiktlig manipulering av data: ”Tricket är att använda en noisy statistik som närmast garanterar att man inte får några samband”. Återigen – retoriken.
Men det mest anmärkningsvärda i Sanandajis text är ändå hans påståenden om vetenskapliga metoder.
Läs följande citat (3):
Låt oss titta på just detta påstående och dela upp det i två delar:
”Brå undersöker inte invandrare, de undersöker inte vem som begick brott”
Detta är helt korrekt – förutom det där med att BRÅ i rapporten aldrig pratar om invandrare över huvud taget. Att BRÅ i denna rapport inte går in i detalj på vilka som har begått specifika brott beror på det uppdrag de fick av regeringen och syftet med just denna rapport:
”I uppdraget till Brå har också ingått att i den mån det är möjligt ge en bild av gruppen gärningspersoner. Det har inte varit möjligt att närmare belysa denna grupp på grundval av vare sig genomgången av anmälningar eller analysen av uppgifter i NTU. Det beror på att uppdraget avser den självrapporterade utsatthet för brott, där det endast finns uppgifter om gärningspersonernas kön, ålder och relation till den brottsutsatta, respektive anmälda brott, där det ingår en stor andel brott där det saknas en identifierad misstänkt.”
Men för Sanandaji är detta bara ett bevis för att BRÅ mörkar. Att de tricksar och lägger dimridåer.
Att det i rapporten samtidigt påpekas att en mer fördjupad analys av ämnet har påbörjats av BRÅ, där även andra data ska plockas in – det väljer han att inte nämna.
Besynnerlig syn på vetenskap
Andra delen av citat 3 är än mer besynnerlig. Det handlar om någon sorts metodkritik. Han påstår att ”i vetenskapliga temer har deras metod extremt låg power men drar slutsatser från absence of evidence”.
Som gammal vetenskapsfilosof tar jag mig för pannan. Vad menar han?
Ända sedan Sextus Empiricus dagar år 200 f Kr, har det varit allmänt känt att en frånvaro av bevis inte är ett bevis på en frånvaro. Hela den flerhundraåriga diskussionen kring induktionsproblemet utgår från denna insikt.
I klartext betyder detta att det aldrig går att slutgiltigt bevisa att två fenomen INTE har något samband – bara att vi inte har hittat något samband trots att vi har letat väldigt noga. I de allra flesta praktiska sammanhang är detta fullt tillräckligt. Och i de empiriska vetenskaperna är detta standardmetoden.
Man försöker utröna om ett samband finns, man letar noga och hittar man inget samband, så hittar man inget samband.
Detta är elementärt. Och det är just detta som BRÅ gör.
Rapporten noga genomförd
Det är naturligtvis viktigt hur man som forskare formulerar sig. Särskilt när man lägger fram resultat av en undersökning. Men jag har inte kunnat hitta ett enda exempel på att rapportens författare skulle slarva härvidlag. De säger inte att det inte finns något samband utan är mycket noga med att ”de inte har funnit något samband”, och de är också ytterst noga med vilka data de använder sig av, vilka begränsningar dessa data har och vad de anser att man kan dra för slutsatser av undersökningen. Och de hänvisar till att en mer genomgripande studie pågår.
Tillvägagångssättet är helt korrekt och alltså standard inom alla empiriska vetenskaper. Givetvis kan en studie kritiseras för att inte ha letat tillräckligt ordentligt. Men att som Sanandaji påstå att BRÅ:s metod är ”oseriös” är nonsens. Hans påstående faller tillbaka på honom själv. Och den som har kunskap om vetenskaplig metod ser igenom hans retorik. Den är ihålig.
Sanandajis målgrupp
Sanandajis målgrupp tycks dock vara personer som inte har en aning om vad han pratar om. De tycker uppenbarligen att det låter bra – och de länkar och instämmer. Men det är oklart vad de egentligen instämmer i, mer än att Sanandaji har ”visat att BRÅ har fel”.
Som sagt – man tar sig för pannan.
Sanandajis övriga invändningar är av samma kaliber. Om han själv är fullt så okunnig som han framstår här, det låter jag vara osagt, men hans retorik är sådan att folk som vill tro att det pågår en konspiration slukar hans ord utan att tugga.
Låt mig därför bara avsluta med några ord av poeten Erik Axel Karlfeldt.
Han skrev om Fridolin att ”han talar med bönder på böndernas sätt men med lärde män på latin.”
Sanandaji pratar med bönder på latin. En hemgjord variant av latin.
I debatten florerar myter och konspirationsteorier om vad FN:s globala ramverk om migration egentligen innebär för Sverige. Bl a sprids ”fakta” om att avtalet är bindande och att det kommer att innebära förändringar i svensk lagstiftning, inskränkningar i yttrande- och pressfrihet samt att vi kommer att bevittna en ny flyktingvåg med ”öppna gränser” och ”massinvandring”. Det mesta stämmer inte.
Det var i samband med högnivåkonferensen i Marrakech, Marocko, 10-11 december som en stor majoritet av FN:s över 160 medlemsstater röstade för ramverket ”Global Compact for Safe, Orderly and Regular Migration (GCM)”. Det globala migrationsramverket ska sörja för säker, ordnad och reguljär migration. Det dröjde inte länge förrän alarmistiska röster började ifrågasätta och sprida lögner, myter och konspirationsteorier om hur illa detta skulle komma att påverka Sverige.
Resultat av FN:s generalförsamlings omröstning om det globala migrationsramverket.Grönt = röstade för. Rött = röstade mot. Gult = avstod från att rösta. Grått = inte närvarande. By ThecentreCZ – BlankMap-World8.svg., CC BY-SA 4.0.
Vad handlar avtalet om?
Den 19 december 2018 antogs migrationsramverket via en resolution i FN:s generalförsamling. Det är, till skillnad från vad starka röster i opinionen vill göra gällande, inte ett internationellt avtal och inte heller rättsligt bindande.
Ramverket inleds med 10 grundläggande principer för global migration. I principerna ingår bl a nationell suveränitet på migrationsområdet, att avtalet inte är juridiskt bindande samt engagemanget för mänskliga rättigheter.
Bekämpa människosmuggling och människohandel på ett gränsöverskridande sätt
Minska grundorsaker som ger upphov till irreguljär migration
Stärka och skydda migrerande barn och kvinnors åtnjutande av sina mänskliga rättigheter
Stärka internationellt samarbete och globala partnerskap för säker, ordnad och reguljär migration
Säkra att alla migranter har lagliga identitetsbevis och adekvat dokumentation
Rädda liv och etablera koordinerade internationella insatser för försvunna migranter
Använda migrantförvar enbart som en sista utväg och arbeta för andra alternativ
Berättiga migranter och samhällen att kunna bereda full inkludering och sociala sammanhang
Eliminera all form av diskriminering och främja evidensbaserade offentliga samtal
Investera i färdighetsutveckling och underlätta ömsesidigt erkännande av färdigheter, kvalifikationer och kompetens
Skapa villkor för migranter och flyktingar att kunna bidra till hållbar utveckling i alla länder
Samarbeta för att underlätta säkra och värdiga återvandringar, återtaganden och hållbar återanpassning i hemlandet
Myterna och konspirationerna om ramverket
Det har spridits desinformation och vissa (såväl medborgare som journalister och politiker) har läst in saker i migrationsramverket som saknar sanningshalt. För att kunna hålla en sund och sansad debatt är det nödvändigt att vi utgår från korrekt fakta. Vilka är då myterna och konspirationsteorierna som spridits sedan Sverige gav sitt stöd till migrationsramverket?
MYT. ”Det är ett skriftligt bindande avtal”.
SVAR. Joanna Abramsson, pressekreterare på Justitiedepartementet, säger i en intervju till SvD att ”Det är inget avtal och det är inte bindande, det rör sig om en internationell samsyn om migration som länder kan välja att ge sitt stöd till under högnivåmötet i Marrakech”. (Källa: SvD)
MYT. ”Debatten kring ramverkets innehåll, godkännande och konsekvenser tystas medvetet i medier”.
SVAR. Joanna Abramsson menar att EU- och FN-frågor i sin komplexitet kan vara svåra att förstå. Detta kan påverka missnöjet. Hon understryker att regeringen har varit transparent och öppen i informationen och hänvisar till regeringens hemsida.
Mediearkivet (Nordens största digitala nyhetsarkiv) låter hälsa att ramverket har nämnts fler än 2 500 gånger i svenska digitala och tryckta medier sedan initiativet till ramverket togs 2016. (Källa: SvD)
MYT. ”Avtalet kommer att innebära förändringar i nationell lagstiftning”.
SVAR. Nej. Den nationella suveräniteten är en grundprincip i migrationsramverket. I avtalet läser vi följande: ”National sovereignty. The Global Compact reaffirms the sovereign right of States to determine their national migration policy and their prerogative to govern migration within their jurisdiction, in conformity with international law. Within their sovereign jurisdiction, States may distinguish between regular and irregular migration status, including as they determine their legislative and policy measures for the implementation of the Global Compact, taking into account different national realities, policies, priorities and requirements for entry, residence and work, in accordance with international law”.(Källa: Migrationsramverket, punkt 15c)
På regeringen.se läser vi: ”Migrationsramverket är inte ett internationellt avtal och har därför ingen rättslig inverkan på nationella rättssystem.” (Källa: Regeringen.se)
MYT. ”Migrationsramverket kommer att medföra kostnader”.
SVAR. Nej. Då avtalet inte är juridiskt bindande kommer inga obligatoriska kostnader att finnas för medlemsstaterna.(Källa: Regeringen.se)
MYT. ”Migration kommer att bli en mänsklig rättighet”.
SVAR. Nej. Medlemsstater kommer att fortsätta besluta om uppehållstillstånd, viseringar och gränsfrågor. Samtidigt understryker migrationsramverket alla migranters mänskliga rättigheter. Här ingår stöd till migranter i utsatta situationer, särskilt barn, i enlighet med gällande skyldigheter i internationell rätt. (Källa: Regeringen.se)
I november startades ett nätupprop med syfte att ”stoppa Sveriges påskrift av FN:s avtal att illegal invandring ska bli en mänsklig rättighet”. Uppropet har hittills fått över 10 000 underskrifter. (Källa: Viralgranskaren)
MYT. ”Den illegala invandringen kommer att fortsätta”.
SVAR. Migrationsramverkets avsikt är att göra migrationen säkrad, ordnad och reguljär. Till exempel ska avtalet sörja för att grundorsaker i ursprungsländerna som leder till irreguljär migration ska minimeras, att människosmuggling och människohandel ska bekämpas gränsöverskridande och att gränshantering ska samordnas bättre.(Källa: Regeringen.se)
MYT. ”Avtalet kommer att få negativa konsekvenser”.
SVAR. Migrationsramverket har förutsättningar att ge ekonomisk och social utveckling, för såväl den enskilde migranten som för dennes familj samt hem- och mottagarlandet. I Sverige råder brist på arbetskraft inom flera sektorer på arbetsmarknaden. Arbetskraftsinvandring utgör en stor del av avtalet. Migration skapar internationella kontakter som ger förutsättningar för ökade investeringar och ökad handel i såväl hem- som mottagarland. Remitteringar (ca 600 miljarder dollar 2017) från migranter till sina hemländer bidrar till nödvändiga inkomster för familjer, samt till investeringar i hälsa, boende och utbildning. 450 av de 600 miljarderna gick till utvecklingsländer, dvs tre gånger så mycket som det totala officiella utvecklingsbiståndet. (Källa: Regeringen.se)
MYT. ”Avtalet kommer att påverka yttrandefriheten”.
SVAR. Nej. Delmål 17 i migrationsramverket säkrar evidensbaserat offentligt samtal och ger fullt skydd åt yttrandefriheten. Det finns en punkt (33c) i mål 17 som har varit föremål för (medveten ?) feltolkning: Det har höjts röster som gör gällande att det skulle vara obligatoriskt att införa åtgärder vad gäller statligt stöd till medier i Sverige. Åtgärderna är frivilliga och utgår ifrån vad medlemslandet önskar och anser relevant. Det statliga stödet till medier ska fortsatt utgå ifrån förordningar som styrs av Yttrandefrihetslagen och Tryckfrihetsförordningen.(Källa: Regeringen.se)
MYT. ”Avtalet kommer att påverka pressfriheten”.
SVAR. Nej. Återigen är det delmål 17, punkt 33c, som (medvetet ?) feltolkats. I punkten läser vi: ”[…] and stopping allocation of public funding or material support to media outlets that systematically promote intolerance, xenophobia, racism and other forms of discrimination towards migrants, in full respect for the freedom of the media”.Punkten har kritiserats av såväl ett flertal europeiska (och svenska) partier som norska och svenska journalistförbundet. De menar att pressfriheten kan komma att påverkas negativt. (Källa: SvD)
Regeringen svarar på sin hemsida att ”Mål nr 17 i migrationsramverket talar om vikten av evidensbaserat offentligt samtal och fullt skydd för yttrandefriheten. Det innebär bland annat att stater, i enlighet med internationell rätt, bör arbeta mot rasism och diskriminering av migranter.” (Källa: Regeringen.se)
Sammanfattningsvis går det att konstatera att det globala migrationsramverket som antagits av en majoritet av FN:s medlemsstater (undantagen är USA, Polen, Tjeckien, Ungern och Israel som röstade mot ramverket) har blivit föremål för spridning av desinformation, myter och konspirationsteorier.
Den alternativa mediebloggen och opinionsbildaren Samhällsnytt bluffar återkommande sina läsare. Denna gång anser man sig ha belägg för att Greta Thunbergs aktion ”Skolstrejk för klimatet” skulle ha iscensatts av en ”professionell lobbyist”.
Påståendet som Samhällsnytt framför säger de sig kunna belägga genom ett Facebookinlägg signerat Greta Thunbergs mor, Malena Ernman. Artikeln i Samhällsnytt har fått rubriken ”Malena Ernman erkänner: professionell lobbyist bakom Klimat-Gretas strejk”. I artikeln publicerad 7 januari 2019 saxar vi följande:
”På flera håll diskuteras om en PR-byrå står bakom kampanjen med Gretas strejk. Tidningen Nya Tider skrev i december att det är en påverkansoperation som leds av PR-experten Ingmar Rentzhog, en person med kopplingar till flera propagandaorganisationer.”
”I inlägget står det att Bo Thorén rekryterat Greta till sin kampanj om att barn ska klimatstrejka. Thorén är styrelseledamot i miljöföreningen Fossilfritt Dalsland och även initiativtagare i Sverige till den internationella radikala miljörörelsen Extinction Rebellion.”
Stämmer uppgifterna i nyss nämnda citat? Så här ser avsnittet om Bo Thorén ut i Ernmans Facebookinlägg:
”Greta fick iden till skolstrejken från Bo Thorén från Fossilfritt Dalsland. Han kontaktade Greta och några andra unga efter att hon kom tvåa i Svenska Dagbladets skrivtävling för klimatet i maj 2018. Han hade fått tanken på en skolstrejk från skolskjutningarna i Florida där barnen vägrade gå till skolan på grund av det som hänt.
Men ingen var intresserad av att göra det så då bestämde Greta sig för att göra det själv. Vi som föräldrar avrådde henne och sa att vi inte kunde stödja henne eftersom vi måste se till att hon går i skolan.
Hon har ingen och har aldrig haft någon som ”står bakom” henne. All planering gjorde hon helt själv.
Sista månaden har hon tagit emot frivillig, idéell hjälp att hantera alla internationella pressförfrågningar. I övrigt har hon absolut inte vid något tillfälle haft någon hjälp eller stöd från någon ”PR-byrå.””
Samhällsnytt tycker sig finna belägg för sitt påstående, men ingenstans i Ernmans inlägg står något om att Thunbergs strejkaktion skulle ha regisserats av en ”professionell lobbyist”. Det vi kan läsa i Ernmans inlägg är att Thunberg fick idén till skolstrejken från Bo Thorén, inte att han skulle ha varit ”hjärnan bakom verket”. Ernman dementerar i inlägget att Thunberg skulle ha haft en ”PR-byrå”, eller någon annan, som ”står bakom” henne. Thunberg, som idag är 16 år gammal (vid tiden för strejkaktionen var hon 15), har fått ideell hjälp för att kunna hantera pressfrågor.
Den s k ”PR-byrån” som nämns i Samhällsnytts artikel baserar sig på spekulationer i en Nya Tider-artikel publicerad 7 december 2018. Nya Tider är ytterligare en i mängden alternativa mediebloggar, mest kända för att, pga sin högerextrema agenda, ha blivit portade från Bokmässan 2018. I artikeln med rubriken ”Mannen bakom påverkansoperationen Greta” spekuleras det hejvilt utan egentlig täckning. Man använder sig av formuleringar som ”sannolikt”, ”det kan vara” och ytterligare ett ”sannolikt”. I spekulationerna refererar man till journalisten Andreas Henriksson – felaktigt benämnd som ”Anders Henriksson” i Nya Tiders artikel. Inte heller Henriksson har belägg för att Thunberg skulle ha haft experthälp i form av en ”PR-expert”, en ”professionell lovvyist” eller en ”PR-byrå”. Henriksson spekulerar på sin Facebooksida, där han bl a skriver:
”Extra: Här är klimatlobbyisten som är den hemliga pr-strategen bakom Greta Thunbergs lobbykampanj och skolstrejk för klimatet”
”Nu kan jag berätta att den person som ligger bakom boklanseringen och upplägget med en skolstrejk, och den påföljande pr-kampanjen för klimatfrågan, är PR-proffset Ingmar Rentzhog.
Rentzhog är en mycket duktig kommunikationsrådgivare, som grundat och byggt upp Laika Consulting, en framgångsrik pr-byrå inriktad på finansiell kommunikation.”
Boklanseringen som nämns är Ernmans bok om klimatfrågan, som publicerades i höstas.
Henriksson fortsätter:
”Hans första större pr-kampanj för klimatet är 15-åriga Greta Thunberg, som han skickligt matchar fram som en talesperson och ungdomlig symbol för den kommande generationens klimataktivism.
Nu frågar ni er säkert hur jag kan vara säker på allt det här? Jo, som en tidigare branschreporter som bevakat just pr-branschen och pr-konsulter åt de båda branschtidningarna Dagens Media och Dagens Opinion, känner jag igen en pr-kampanj när jag ser en.”
Slutsatsen blir att såväl Nya Tider som Samhällsnytt baserar sina artiklar på spekulationer. Problemet är att man gör spekulationerna till självklara sanningar.
De två alternativa mediebloggarna bluffar sina läsare. Det finns inga belägg för att Greta Thunbergs strejkaktion ska ha regisserats av en ”professionell lobbyist”. Och inte heller finns det belägg för att en ”PR-byrå” står bakom henne.
Malena Ernman ”erkänner” med andra ord ingenting av det som Samhällsnytt påstår att hon erkänner.
Den brottslighet media allra helst talar om, och får oss att tro är vanliga, är gängskjutningar och överfallsvåldtäkter. Dessa brott är i själva verket väldigt ovanliga: de är knappt mätbara i jämförelse med andra brott.
Jag tänker ofta på Hans Roslings ord om att man inte kan bygga sin kunskap om världen på media. Inte för att media ger oss en falsk bild – snarare handlar det om att bilden inte blir komplett. Vi måste ha kunskap om helheten för att rätt kunna bedöma vad som presenteras i nyhetssändningar och i tidningsartiklar.
Ingenstans är detta tydligare än när det gäller brottsligheten och hur vi pratar om den. Gängskjutningar och överfallsvåldtäkter. Såna brott skapar rubriker men är samtidigt mycket ovanliga.
För att på allvar kunna diskutera också den grova brottsligheten är det bra att känna till omfattningen.
Visserligen talar vi mycket om brottslighet, men det är bara vissa typer av brott som finns på agendan.
Däribland gängskjutningar och överfallsvåldtäkter.
Dessa brott är så ovanliga att de knappt är mätbara som andel av brottsligheten i sin helhet.
Men det är dessa ovanliga brott som skapar rubrikerna.
All polisanmäld misshandel, våldtäkter och rån är tillsammans mindre än sju procent av all polisanmäld brottslighet. Rån och våldtäkter är vardera på mindre än en procent.
Varje våldtäkt, varje dödsskjutning är en för mycket – men för att förstå vår samtid och kunna motverka den grova brottsligheten måste vi ha kunskap.
Och inte drabbas av panik.
I den här grafen kan man se att det som kallas Brott mot person (kap 3 – 7 i brottsbalken) utgör en femtedel (19%) av alla brott. Här återfinns kap 3 – Brott mot liv och hälsa – där 94% är misshandel, inklusive grov. I kap 4 – Brott mot frihet och frid är den största andelen de två brotten olaga hot och ofredande. Kap 5 – ärekränkning – är en relativt liten kategori – men som vi ska se har denna kategori ökat med internet.
Sexualbrotten i kap 6 utgör 1,5% av alla brott och hälften av alla sexualbrott är sexuella ofredanden. Våldtäkter är omkring en tredjedel – och alltså en halv procent av den totala brottsligheten.
Kap 7 har rubriken Brott mot familj och utgör bara en promille av alla brott.
Brott mot förmögenhet (kap 8 – 12 i brottsbalken) är 60 procent av all brottslighet. Det handlar om stöld, rån, bedrägeri, förskingring, borgenärsbrott och skadegörelse.
Den här typen av brott har som helhet stadigt minskat under många år. Särskilt gäller detta kategorin stöld och rån (kap 8). Bedrägerier (kap 9) har ökat – även där har internet påverkat brottsutvecklingen. Skadegörelse (kap 12) har minskat de senaste tio åren.
De två kategorierna Brott mot allmänheten (kap 13 – 15) och Brott mot staten (16 – 22) listar brott med relativt sett få polisanmälningar per år.
Jag ska återkomma mer i detalj till dessa brott och till avdelningen Brott mot specialstraffsrättsliga förordningar som liksom Brott mot person utgör omkring en femtedel av alla brott. De två stora kategorierna där är narkotikabrott (7%) och trafikbrott (6%).
Hur alla dessa olika brottstyper har utvecklats över tid ska jag skriva om inom kort. Med särskilt fokus på vad vi vet om utvecklingen från 1975 till idag.
Samhällsnytt ställer i en krönika upp 26 påståenden som ska fungera som argument för att vårt land skulle befinna sig vid avgrundens rand. De 26 påståendena består mestadels av lögner och halvsanningar.
Det retoriska greppet i krönikan ”Den politiska skrattspegeln”, signerad Rolf Malm den 31 oktober, förtjänar en alldeles egen artikel, så vi kommer inte att närmare gå in på det. Vi vill istället fokusera på de påståenden som Malm ställer upp och belägga dem med korrekt fakta. I krönikan finner vi såväl lögner som halvsanningar. Vi finner också en del som stämmer överens med verkligheten.
Vi kommer här och nu att punkta upp Malms påståenden och bena ut dem med korrekt fakta. Here goes:
PÅSTÅENDE: ”Hur kan en stor del av svenska folket annars acceptera att antalet våldtäkter de senaste åren ökat med 600 %!”
FALSKT. Det har cirkulerat siffror om 700 %. Under de senaste tio åren har våldtäktsanmälningarna ökat från 69 till 86 per 100 000 på tio år – vilket ger 25 %. (Källa: BRÅ)
PÅSTÅENDE: ”250 000 kvinnor lever under hedersförtryck här i detta påstått sekulariserade land med sin feministiska regering.”
DELVIS SANT. Hedersförtryck drabbar såväl pojkar som flickor, kvinnor som män. Särskilt utsatta är hbtq-personer och funktionsnedsatta. Det finns ingen officiell statistik att tillgå vad gäller hedersförtryck. 2011 gjordes en bedömning i en statlig utredning att antalet människor som lever under hedersförtryck i Sverige. Enligt en bedömning 2017 av Astrid Schlytter, docent i rättssociologi, ligger denna siffra idag på ungefär 240 000. I denna siffra räknar man inte in unga med en eller ingen utlandsfödd förälder, och inte heller hedersförtryckta i kristna svenska församlingar eller vuxna. Det vi med säkerhet kan konstatera är att mörkertalet är stort. (Källa: Aftonbladet)
PÅSTÅENDE: ”Det byggs moskéer på snart sagt varje ort så att landet blir en avspegling av den brutala, kvinnoförtryckande arabvärlden.”
FALSKT.Enligt SCB:s rapport publicerad 2020-03-24, med statistik från år 2019, fanns drygt 2 000 tätorter i Sverige.
SCB definierar en ”tätort” som en ort med minst 200 invånare. Till tätorter räknas såväl våra storstäder som mindre orter. (Källa: SCB)
Det byggs inte och har inte byggts 2 000 moskéer i alla eller nästan alla tätorter i Sverige.
För övrigt kan nämnas att det enligt Sveriges Radios ekoredaktion fanns det år 2005 ungefär 120 så kallade ”källarmoskéer” i Sverige. En källarmoské är en befintlig lokal som modifierats och används som moské, alltså inte en moské som byggs för att fungera som moské. De ska inte räknas in i Malms påstående. (Källa: SR)
PÅSTÅENDE: ”Eller att antalet bilbränder har ökat med 75 %.”
FALSKT. 2009 låg antalet insatser vid avsiktliga bilbränder på 1 280. 10 år senare, 2019, låg siffran på 1 030. Det innebär en minskning på 20 %. Om man kikar på antalet insatser per 1 000 invånare är siffrorna 0,14 för 2009 och 0,10 för 2019. (Källa: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB)
PÅSTÅENDE: ”Över 500 000 står i bostadskön i Stockholm och oräkneliga i övriga Sverige.”
SANT.Vid årsskiftet 2020/21 stod 706 632 personer i bostadskö i Stockholm. (Källa: Bostadsförmedlingen) Som jämförelse stod 248 473 personer vid årsskiftet 2020/21 i bostadskö i Göteborg. (Källa: Boplats)
PÅSTÅENDE: ”Vi har Europas längsta vårdköer.”
FALSKT. I ett Facebook-inlägg 23 april 2018 påstår SD att Sverige har Europas längsta vårdköer. Med vårdkö menar man i politisk debatt väntetiden inför en operation. SD har två ”belägg” för sitt påstående:
1). Den lagstadgade vårdgarantin säger att en behandling/operation ska påbörjas inom 90 dagar efter att beslut om åtgärden tagits. SD hänvisar till IHP:s undersökningar utförd av amerikanska stiftelsen Commonwealth Fund. Undersökningarna grundar sig på enkätundersökningar gjorda bland patienter i elva länder (sju i Europa inklusive Sverige) som snarare handlar om att det upplevs vara svårt att få kontakt med sjukvården på kvällar samt att det tar lång tid att få tid hos läkare eller sjuksköterska. Myndigheten för vård- och omsorgsanalys hävdar att dessa rapporter inte kan användas för att belägga påståendet.
2). Timbrorapporten ”Vårdköer och väntetider” från 2 mars 2018, som påstår att Sverige, Irland och Polen har ”sämst väntetider i Europa”. Påståendet grundas på en undersökning gjord förra året av analysföretaget Health Consumer Powerhouse. Företagets styrelseordförande säger att analyserna inte kan användas för att belägga att Sverige har längst vårdköer i Europa? Han säger också att rubriken på den debattartikel på ämnet skriven av styrelseordföranden och en kollega på företaget som publicerades i Aftonbladet 25 januari 2016 är felaktig. (Källa: SvD)
PÅSTÅENDE: ”Vi har världens dyraste bensin näst Hong Kong.”
FALSKT. Hong Kong har världens dyraste bensin, där 1 liter kostar 19,96 SEK. Sverige hamnar på 11:e plats över bensinpriser i världen enligt en rapport från 8 februari 2021. Då kostade 1 liter bensin 15,05 SEK. Billigast är Venezuela med 0,17 SEK per liter bensin. (Källa: Globalpetrolprices.com)
PÅSTÅENDE: ”667 skolor brann under 2017.”
SANT.2017 brann det i 667 skolor. 64 % av dessa bränder var anlagda. 2010 var siffrorna 556 och 49 %. (Källa: MSB)
PÅSTÅENDE: ”Nu finns 230 000 fattigpensionärer.”
DELVIS SANT. Eurostat, OECD och andra använder sig av begreppet ”risk för fattigdom” för hushåll med en inkomst under 60 % av medianinkomst. Pensionsmyndigheten använder inte ordet ‘fattigdom’, utan använder begreppet ”relativ låg ekonomisk standard”. Det finns två saker att betänka här:
1). Måttet innefattar inte förmögenhet, vilket innebär att ett hushåll, trots ekonomiska tillgångar, kan räknas som ”relativ låg ekonomisk standard”.
2). Måttet påverkas av vilken boendekostnad ett hushåll har: en högre boendekostnad ger högre bostadstillägg.
2017 låg 245 000 människor (162 000 kvinnor och 83 000 män) i gruppen 65 år och äldre under gränsen för ”relativ låg ekonomisk standard”. Kvinnor, ensamstående och de äldsta inom åldersgruppen över 65 år samt utrikesfödda är de grupper som har störst risk att hamna under inkomstgränsen för ”relativ låg ekonomisk standard”. Detta beror framför allt på jämförelsevis låga inkomstgrundade pensioner samt låga boendekostnader. (Källa: Pensionsmyndigheten)
PÅSTÅENDE: ”Det sker 4 gånger fler skjutningar i Sverige jämfört med Tyskland.”
DELVIS SANT. I påståendet nämns ”skjutningar”. Att hitta statistik på det är inte möjligt. Däremot är det möjligt att finna statistik på skjutningar med dödlig utgång. År 2015 var antalet skjutningar med dödlig utgång 4 gånger fler i Sverige jämfört med Tyskland. Vid sökning på länken är det siffran för ”Gun homicide” man ska beakta. (Källa: Gunpolicy.org)
Sammanställning av skjutningar med dödlig utgång i Tyskland och Sverige 2010-2015. (Källa: Gunpolicy.org)
PÅSTÅENDE: ”Våldsbrotten ökar katastrofalt.”
FALSKT. Siffror från Socialstyrelsen visar att våldet i Sverige har minskat. Detta avspeglas i hur många som erhåller vård, såväl öppen som sluten, efter våld. Den totala minskningen är på 24 % de senaste tio åren. (Källa: Socialstyrelsen)
Vad gäller utsatthet för våldsbrott ligger siffran enligt NTU någorlunda konstant. 2007 uppgav 2,9 % att de hade blivit misshandlade och 0,7% att misshandeln var allvarlig (den krävde någon form av sjukvård. Samma siffror 10 år senare (2016) var 2,7 % och 0,7 %. Uppgifterna från NTU väcker dock allvarliga frågor. (Källa: NTU)
Medan den avgörande källan från Socialstyrelsen uppger att knappt 15 000 personer fick vård efter att ha utsatts för våld 2008 och drygt 12 000 år 2017 så var det enligt NTU:s intervjusvar 93 000 som skulle ha sökt vård 2007 och 153 000 år 2016. Skillnaden är så stor att den väcker legitima frågor och kräver en särskild granskning. (Källa: NTU)
PÅSTÅENDE: ”Nu finns 200 utanförskapsområden där blåljuspersonal måste ha poliseskort.”
FALSKT. Först måste vi definiera begreppen:
1). Ett ”utsatt område” är geografiskt avgränsat, karaktäriseras av låg socioekonomisk status där kriminella påverkar lokalsamhället. Påverkan är snarast knuten social kontext i området än kriminellas vilja att ta makten och kontrollera lokalsamhället. Läget anses allvarligt.
2). Ett ”särskilt utsatt område” har en social problematik och kriminell närvaro som leder till en utbredd ovilja att delta i rättsprocesser samt svårigheter för polisen att fullgöra sitt uppdrag. Läget anses akut.
3). Ett ”riskområde” befinner sig i riskzonen att bli ett ”särskilt utsatt område”. Ett eller ett par av de fastställda kriterierna saknas. Läget anses alarmerande.
2019 fanns 28 ”utsatta områden”, 10 ”riskområden” samt 22 ”särskilt utsatta områden” i Sverige. Totalt rörde det sig om 60 områden 2019. Antalet områden har ökat sedan senaste rapporten, vilket tros bero på att polisen har fördjupat sin kunskap genom ökad närvaro, fördjupad kartläggning och samverkan. (Källa: NOA, Nationella operativa avdelningen)
PÅSTÅENDE: ”Eller att det trots den ”restriktiva invandringspolitiken” ändå kommer minst 300 000 nya invandrare de närmaste åren”
SANT. Prognosen (från 5 februari 2021) sträcker sig över 4 år och ligger på ca 125 000 personer per år. Av dessa 125 000 är ungefär 1/6 asylinvandrare och deras anhöriga. Resterande är arbetskraftsinvandrare, studerande, EES-medborgare och anhöriga till dessa samt till svenskar. Observera också att en del av uppehållstillstånden för arbetskraftsinvandrare rör säsongsarbetare (bärplockare, skogsplanterare), och är alltså tidsbegränsade till några få månader. (Källa: Migrationsverket)
PÅSTÅENDE: ”Kanske upp mot 100 000 papperslösa invandrare lever laglöst och farligt i Sverige”.
FALSKT.Siffran 100 000 är möjligen hämtad från Rebecca Weidmo Uvells uträkning på den egna bloggen 2016. Uträkning är gjord på ett osammanhängande hopkok av olika uppgifter. Det går inte att finna statistik över antalet papperslösa, eftersom det inte finns registrerat. Följaktligen är siffror enbart spekulation. I betänkandet av återvändandeutredningen läser vi: ”Ett problem i det sammanhanget är det inte obetydliga antal personer som i den situationen ‘går under jorden’, det vill säga stannar kvar i landet, trots att beslutet om utvisning innebär en skyldighet att inom viss kortare tid lämna landet. Det har beräknats att mellan 20 000 och 50 000 sådana tillståndslösa personer för närvarande vistas i Sverige och berörda myndigheter gör bedömningen att den gruppen ökar”. (Källa: SOU 2017:93, sid. 63)
PÅSTÅENDE: ”Sverige kan försvaras militärt i högst en vecka.”
SANT. Det har successivt gjorts neddragningar i försvarsbudgeten. 1975 avsattes 3,1 % av BNP för försvaret. 2019 låg samma siffra på 1,1 % av BNP. Svenskt försvar är byggt för fredstid – inte för krig. (Källa: Försvarsmakten)
PÅSTÅENDE: ”Att vi inte har skyddsrum för mer än halva befolkningen.”
FALSKT. På MSB.se, dvs Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps hemsida läser vi att ”I Sverige finns cirka 65 000 skyddsrum med plats för ungefär sju miljoner människor”. Denna siffra (ca 70 % ) motsvarar långt mer än halva befolkningen. (Källa: Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB)
PÅSTÅENDE: ”Eller att vår krisberedskap numera är så usel att vi bara klarar oss några dagar vid avspärrning.”
SANT.Den svenska krisberedskapen är föremål för utveckling. Det behövs ett nationellt grepp med tydligt politiskt ledarskap för att det ska skapas förutsättningar på alla nivåer i samhället. Sverige är inte rustat för krig, naturkatastrofer eller drivmedelsbrist.
Det är svårt att precisera hur Sverige skulle klara sig vad gäller livsmedelsförsörjning vid störningar. Störningens omfattning och karaktär är det avgörande. En uppskattning från Livsmedelsverket är att det inom dagligvaruhandeln och storköksgrossisterna finns mat för mellan en och två veckor. Tillgången till drivmedel, elektricitet och IT kommer vid en störning att försämras relativt snabbt. (Källa: LandLantbruk)
I försvarsberedningens rapport ska Sverige uthärda en säkerhetspolitisk kris i tre månader och individen klara sig utan stöd i en vecka. Idag ser det inte ut så. Vi lever efter devisen ”just in time”. (Källa: Försvarsdepartementet – Motståndskraft)
PÅSTÅENDE: ”Eller att Sverige har den sämsta gränskontrollen i Europa.”
FALSKT. En opublicerad EU-rapport riktar kritik mot svenska gränskontroller. Gränskontrollanterna skriver i rapporten följande:
”Brådskande åtgärder bör vidtas av myndigheterna för att ta itu med de eftersläpningar och luckor som identifierats på såväl strategiska som operativa nivåer.”
I rapporten framförs kritik mot Sveriges uppbyggnad och organisation kring hur gränskontrollerna sköts. EU-inspektörerna menar att det saknas en gemensam struktur och enlighet mellan de olika myndigheterna. Det framkommer också att Sverige på ett antal punkter bryter mot Schengenregelverket och att kunskaps- och utbildningskraven för personal är ”not sufficient” och ”non-compliant”. (Källa: SR)
Däremot är det, trots en opublicerad rapport, inte möjligt att dra slutsatsen att Sverige skulle ha Europas sämsta gränskontroller.
PÅSTÅENDE: ”Eller att mer än varannan invandrare fortfarande är utan jobb efter 8 år.”
SANT.Det finns stora variationer kring siffrorna beroende på när personen invandrade och vilken utbildningsnivå hen har. Generellt sker en positiv utveckling. (Källa: SVT)
PÅSTÅENDE: ”Skattebetalarna betalar 30 miljoner kronor för varje konstgjort invandrarjobb – som ändå inte leder till riktiga jobb.”
FALSKT. När det gäller ”konstgjorda invandrarjobb” är påståendet uppenbart orimligt. Det finns tre typer, med olika grad av subvention:
Nystartjobb (60% av lönekostnaden)
Instegsjobb (80% av lönekostnaden)
Extratjänst (100% av lönekostnaden + handledning)
Instegsjobb och extratjänst kan man få max 2 år. Nystartjobb kan man få hela arbetslivet. Hur man än räknar, kan inte ”varje konstgjort invandrarjobb” kosta 30 miljoner i skattemedel. (Källa: Arbetsförmedlingen)
För den som vill kika på ekonomiska prognoser och utfall kan göra det på Arbetsförmedlingen.se.
PÅSTÅENDE: ”Eller att upp till 70% av invandrarelever i utsatta områden inte klarar godkända betyg.”
FALSKT.Siffran 70 % är cherry-picking. Det finns områden i t ex Göteborg där siffran nästan kommer upp i den nivån, men det är ett medvetet selektivt urval. Vad gäller elever som invandrat vid 13 års ålder eller senare klarar 80 % inte grundskolan med godkända betyg. Däremot så klarar sig barn som invandrat före 7 års ålder nästan lika bra som infödda: 20 respektive 10 % klarar inte godkända betyg. Vad gäller barn som invandrat mellan 7 och 12 års ålder så klarar 35 % inte godkända betyg. (Källa: Ekonomifakta)
PÅSTÅENDE: ”Eller att Sverige genom främst invandring snart har över 10 miljoner invånare.”
SANT. Sveriges folkökning beror till största del på invandring just nu. 70 % av folkökningen under 2019 grundade sig i att fler personer invandrar än utvandrar. Resterande 30 % berodde på att det föds fler än det dör. I slutet av 2019 bodde 2 miljoner personer i Sverige som är födda utomlands. Det motsvarar 19 % av den svenska befolkningen. I slutet av 2019 bodde 10,3 miljoner personer i Sverige. (Källa: SCB)
PÅSTÅENDE: ”Alla dessa nya svenskar ska kommunerna enligt lag sörja för. För det tvingas de låna – snart är deras låneskuld 1000 miljarder kronor (en biljon).”
SANT. Enligt det kommunala låneinstitutet Kommuninvest, med ett stort antal av Sveriges 290 kommuner som medlemmar, beräknas de sammanlagda kommunala skulderna fördubblas mellan 2015-2024.
Den kraftigt ökande befolkningen, bland annat beroende på stora flyktingströmmar, uppges vara en av orsakerna. Kommuninvest påtalar även att kommunernas ökande skulder blir ett problem genom att de statliga bidragen till kommunerna minskat.
”Institutets VD Tomas Werngren menar dock att ökningen måste ses i ljuset av att den svenska ekonomin fortsätter att växa.
– Kommunernas skulder i förhållande till BNP är låga och ökar på tio år från 13 till 17 procent, vilket är hanterbart. Dessutom ser vi att kommunernas pensionsåtaganden kommer att minska på längre sikt, vilket ökar det ekonomiska utrymmet.” (Källa: Kommuninvest låneskulder)
PÅSTÅENDE: ”När räntan höjs, statens stöd för invandrarna snart upphör och lågkonjunkturen slår till lär de tvingas höja kommunalskatterna drastiskt – trots att vi redan har världens högsta skatter.”
FALSKT. På listan över OECD-länders skattetryck hamnar Sverige på delad 4:e plats med 43,9 %. (Källa: Ekonomifakta skattetryck)
PÅSTÅENDE: ”Eller att Sverige nu har EU:s lägsta BNP per capita.”
FALSKT. Sverige ligger på sjunde plats vad gäller BNP per capita. EU innefattar 28 länder. (Källa: Eurostat)
PÅSTÅENDE: ”Eller att ett litet s.k. Miljöparti bestämmer att Sverige ska bli fossilfritt.”
FALSKT.Regeringen genomför energiöverenskommelsen som slöts mellan regeringspartierna, Moderaterna, Centerpartiet och Kristdemokraterna 2016. (Källa: Regeringen.se)
Det är i lögnerna och myterna som splittringen i samhället får sitt bränsle. Det är splittringen som folkvalda politiker (läs sverigedemokrater) och alternativ media vill uppnå. Det är denna eskalerande och farliga utveckling vi är skyldiga att stoppa.
Att mäta känslan av upplevd trygghet och otrygghet bland befolkningen kan vara intressant – om man tänker sig jämförelser av otrygghet över tid.
Varje person som försöker göra helt andra poänger från genomsnittligt, uppmätt otrygghetskänsla – till exempel i kombination med kriminalstatistik – de kommer ofta till lite märkliga slutsatser.
De personer som varnar för siffror i otrygghetsstatistiken – och som försöker lägga fram politiska förslag vilka de påstår ska förändra känslorna av upplevd trygghet/otrygghet – det är allt som oftast ganska vanligt att de här är populister och alarmister vilka endast vill kunna svartmåla och peka ut personer/grupper eller skapa fiktiva, inbillade hotbilder att skylla otryggheten på.
Hur förändrar man invånarnas upplevda känsla av trygghet eller otrygghet?
Ja, jag själv gissar och tror att det är alarmistiska populister och kvällstidningarnas överdrivna, ”click-baitande”, skandalrubriker som ökar otryggheten.
Jag känner mig trygg, säker och skyddad i Sverige med vårt relativt säkra, relativt trygga, välfungerande, demokratiska samhälle med vår relativt goda rättssäkerhet och brottsförebyggande, brottsbekämpande insatser. Men, min otrygghetskänsla påverkas då demokratifientliga, alarmistiska, populistiska personer får fler anhängare, sympatisörer och väljare som saknar tillräckligt stor förmåga till källkritik.
Min trygghetskänsla stiger något då jag följer de dalande opinionssiffrorna för SD som stadigt går ner, från topparna kring 22-23% ner mot förra valresultatet. Min känsla för att vi har relativt rättssäker, pålitlig demokratiutveckling, den ökar i takt med antal demokratifientliga, alarmistiska populister som hoppar av från SD och att SCB:s siffror indikerar att färre än 12% av väljarna har sympatier med SD.
Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.
Under hösten 2017 publicerade Dagens Nyheter en kolumn av Nathan Shachar under rubriken ”Mobbningens ordförråd”. Trots att Motargument skrivit två artiklar som svar på kolumnen har varken DN eller Shachar bemött kritiken.
Kolumnen skriven av Shachar baserades på felaktiga översättningar av det spanska ordet ”negro”. Den felaktiga översättningen användes för att driva tesen att svarta människor i Sydamerika inte har något emot ord som ”neger”, trots att spanskans ”negro” betyder ”svart”, inte ”neger”. I artikeln hävdas även att romer överlag inte invänder mot att kallas ”zigenare”.
Shachar påstår vidare att svarta i Latinamerika inte protesterar mot användandet av nidbilder av svarta, att brasilianska slavägare skulle ha ”satt en ära” i att befria sina slavar och att katolska samhällen – till skillnad från protestantiska – skulle ha präglats av större harmoni i relationerna mellan svarta och vita.
Vi på redaktionen för webbsajten Motargument publicerade en artikelserie om två artiklar: ”DN:s Nathan Shachar vill ha sin rasism ifred”, del 1 och del 2, vilka systematiskt motbevisade påståendena i Shachars text. Förutom att påvisa att grunden för Shachars resonemang är felöversättningar från spanska, visade vi också hur stark rasismen är i Sydamerika, att slaveriet inletts tidigast och varat som längst i latinamerikanska länder och att såväl slaveriet som folkmord på svarta människor varit mest utförliga i länder med en katolsk majoritetsbefolkning. Vi påvisade att teologiska skillnader mellan katolicism och protestantism överhuvudtaget inte har haft någon relevans i utformningen av slaveriet av svarta och andra människor.
Slutligen visade vi att det varken finns någon bred acceptans bland svarta människor och romer att benämnas som ”negrer” eller ”zigenare”. I själva verket hör det till extrema undantag. Våra publicerade artiklar, som bemötte Shachars kolumn, är skrivna av en svart och en romsk författare.
Därefter kontaktade vi Dagens Nyheter ett flertal gånger för att få vår replik publicerad. Våra förfrågningar besvarades aldrig med ett enda ord.
Av DN:s ”Publicistiska målsättning” framgår bland annat:
”DN ska verka i en upplysningstradition. DN:s utgångspunkt är att människor med olika förutsättningar och social bakgrund har rätt och möjlighet att delta i och förstå gemensamma angelägenheter. DN ska vara en bred kvalitetstidning och fungera som Sveriges viktigaste demokratiska mötesplats.
Tidningen ska visa livets och samhällets mångfald och ge läsarna den orientering, kunskap och förståelse de behöver som aktiva medborgare i en tid av snabba förändringar.”
Av DN:s ”Policy för rättelser, undersökningar och vetenskapsjournalistik” framgår:
”DN har en generös policy för rättelser. Har vi gjort fel ska det rättas till tydligt, sakligt och ärligt. Det gäller inte bara rena faktafel som felstavningar av namn eller fel i grafik, utan också vid publiceringar som vilar på bristande underlag, där vi inte angivit källa ordentligt eller där vi inte låtit en sida få komma till tals i tillräcklig grad.”
Då DN:s ansvariga utgivare, och inte heller Shachar, har valt att inte bemöta oss på redaktionen Motargument har man med tydlighet visat att deras etiska regler inte betyder något. Inte heller betyder våra motargument något, eller så är de i vart fall inte mödan värt att bemöta. Det förefaller inte heller betyda något att DN:s läsare berövas möjligheten att informeras om de korrekta sakförhållandena. Och inte heller verkar DN:s svarta och romska läsare betyda något. Att många av dem har undrat om och efterfrågat reaktioner från DN:s redaktion och ansvariga utgivare betyder inte något.
Vi har kommit dithän att DN:s publicistiska och journalistiska trovärdighet har fått sig en rejäl törn i och med att man har valt att ignorera Motarguments artikelserie som pekar på direkta sakfel och rasism. DN utger sig för att ha som målsättning att sätta dagordningen för politisk och kulturell debatt i svenska medier. Att DN:s nonchalerande av kritik får passera obemärkt kan ge konsekvenser av att även andra redaktioner inom svensk massmedia väljer samma strategi.
Photo by Bridget Coila. Attribution-ShareAlike 2.0 Generic (CC BY-SA 2.0)
Motargument 