Etikettarkiv: människosyn

I fokus, Myter

675 000 kan inte försörja sig själva

Moderaterna har startat en viral spridning med ett påstående om att 675 000 av utrikes födda inte kan försörja sig själva här i Sverige. Siffran har spridits vidare, av många andra, helt taget ur sin kontext, och därför även förvanskats av vissa ”opinionsbildare” till att lyda ”nästan sju hundra tusen”. Detta används sedan i sin tur som slagträ i debatter om de där andra, som är tärande och förstör ”vårt land”.

FAKTA har Motargument tagit fram till samtliga delar och detaljer bakom påståendena. Kedjan går att beskriva ungefär så som följer. Moderaterna har tillsatt en grupp som gjort en rapport vilken de kallar för ”Integrationskommissionen”. I den finns källhänvisningar till statistisk fakta i en rapport från Entreprenörskapsforum: ”När blir utrikes födda självförsörjande?” – vilken syftade till att undersöka sysselsättning och ekonomiskt utanförskap i befolkningen som inte är svenskfödd. De satte upp en definition på fyra prisbasbelopp som nivå för när man är självförsörjande.

Den gränsen ska alltså förstås som om att varje vuxen person i Sverige behöver en netto-inkomst per person om 12 600 kronor per månad, varje månad efter att inkomstskatten är avdragen, för att den personen i deras rapports bemärkelse ska kunna klara av att försörja sig själv. Nivån påstås ligga i linje med vad man kan få i ekonomiskt bistånd, och i linje med kollektivavtals ingångslöner.

Entreprenörskapsforum har endast granskat åren 1990-2016 och vuxna i arbetsför ålder från 20 år till 64 år. Som jämförelsegrupp till invandrarna valde de alla inrikes födda och inkluderade alla bosatta i Sverige som är födda i nordiska grannländerna i samma kategori.

Rapporten visar på, utöver sifferuppgiften i rubriken, att av de inrikes födda (och de som är födda i våra nordiska grannländer), är det med exakt samma gränsdragning: 73% som är självförsörjande i Sverige!!!

Det är alltså 27%  av dem som INTE är självförsörjda enligt det måttet. Den gruppen är alltså mer än dubbelt så stor i faktiskt antal personer, som den utpekade gruppen med 675 000 invandrade som nu blivit slagträ i alla kommentarfält som har krav på omedelbara massutvisningar av invandrade som är ”tärande”.

ÄNNU FLER FAKTA från Entreprenörskapsforums rapport för att förmana fler på att läsa den:

”Utbildning ökar sannolikheten till självförsörjning”

”Stockholms arbetsmarknadsregion uppvisar högre självförsörjningsgrad än rikssnittet…”

”Icke desto mindre kvarstår mätproblem. Kapital och kapitalinkomster är inte inkluderade, vilket sannolikt leder till underskattning av självförsörjningsgraden, det torde dock vara ett marginellt problem. Andra faktorer som talar för att självförsörjningsgraden överskattas är det faktum att det inte går att exkludera anställningssubventioner till arbetsgivare. Eventuellt överskattas självförsörjningen även via företagande, samtidigt som gränsvärdet för självförsörjning är lågt satt.”

”Fortsatta analyser är nödvändiga för att förstå skillnader i självförsörjningsgrad mellan olika grupper, exempelvis genom att studera andra generationens invandrare samt olika institutionella, geografiska och kulturella förklaringsfaktorer. ”

Motarguments anledning till varför vi granskar detta är att främlingsfientliga och organiserade rasister nyttjar en siffra från Moderaterna som slagträ i alla debatter – helt taget ur sin kontext – och försöker med det upprepandet motivera sin rasistiska, politiska agenda emot alla invandrare, oavsett om de är högavlönade eller företagsägare eller ej.

Motargument önskar och hoppas att det blir många fler som sakligt granskar, synar, uppmärksammar och kritiserar alla bakomliggande faktorer bakom sådana virala spridningar.

Citat ur M:s integrationskommission:

”[…] graden av självförsörjning – att vuxna människor, både män och kvinnor, i Sverige förväntas försörja sig själva och sin familj. Bidrag finns för speciella livshändelser och för de få som omöjligen kan arbeta, inte som en permanent och normal försörjning. Med detta ekonomiska mått har Sverige idag 675 000 invandrare som inte är självförsörjande utan i varierande grad bidragsförsörjda.” (Källa: Moderaterna.se)

Citat 2 ur M:s integrationskommission:

”En studie som presenterades av Entreprenörskapsforum, och som granskar perioden 1990-2016, visar att det i genomsnitt tar fyra till fem år för hälften av de nyanlända att få någon form av jobb. Samtidigt tar det mer än ett decennium innan ens hälften är självförsörjande. År 2019 var cirka 675 000, eller 50 procent, av invandrarna i arbetsför ålder inte självförsörjande. Självförsörjning definieras som en bruttoinkomst på 186 000 kronor per år eller cirka 12 500 kronor netto per månad.” (Källa: Moderaterna.se)

Motargument ställde några frågor till rapportens huvudförfattare Johan Eklund på Entreprenörskapsforum och fick dessa svar:

  1. Det finns flera skäl till varför vi valt denna gräns, den torde var en lägsta rimliga gräns för självförsörjning, ligger i paritet med bidragsnivåer, men under kollektivavtalens stipulerade ingångslöner. Sedan går det naturligtvis att anföra att vi skulle kunna använda en högre satt självförsörjningsgräns. Men med en högre gräns skulle ännu fler sakna självförsörjning. Se gärna resonemanget i rapporten.
  2. Som forskare tycker jag det är olyckligt att information och material tas ur sitt sammanhang.
  3. Vi har ett stort ekonomiskt utanförskap och sysselsättnings/arbetsmarknadsstatistiken är otillräcklig för att förstå omfattningen på integrationsproblemet.

Källor:

Moderaternas Integrationskommissionens slutrapport

Entreprenörskapsforums rapport ”När blir utrikes födda självförsörjande?”

Klicka för att komma åt Rapport_Sjalvforsorjning_web.pdf

SCB.se befolkningsmängd ( åren 2000-2016, uthämtad 2021-08-30 )

I fokus

Ivar Arpis rasism

I debatten har den högerkollektivistiske debattören Ivar Arpi ofta anklagats för att vara rasist. Det är osant och felaktigt att anse att det vore så samtidigt som fallet är att Arpi vid flera tillfällen inte har tagit avstånd från all rasism och därmed agerat selektivt. Det senaste exemplet är Arpis samverkan med den rasistiske akademikern Eric Kaufmann som bland annat förespråkar att vita individer ska ha förtur och privilegier i samband med migration.  

Den 20 juni gjorde den tidigare SvD-ledarskribenten Ivar Arpi ett podcastsamtal med akademikern Eric Kaufmann som bland annat har skrivit boken “Whiteshift: Populism, Immigration and the Future of White Majorities” som även Arpi har skrivit om. Som akademiker har Kaufmann gjort sig känd i diskussioner angående migration och identifikation. Bland annat menar att Kaufmann att vita människor har ett “rasligt självintresse” (racial-self interest) att skydda sin vita identitet och kultur som enligt Kaufmann, absurt nog, inte är lika med rasism. 

Mycket av samtalet mellan Arpi och Kaufmann handlar om argumentationen att motstånd och reaktioner emot invandring som i Sverige främst handlar om demografiska förändringar och inte om rasism. Kaufmann menar bland annat att människor reagerar negativt när man upplever att till exempel “gatubilden” liksom ens sociala värld på lokal nivå förändras i samband med att det flyktingar och migranter kommer till ens ort eller stad. 

Det som är intressant i samspelet mellan Arpi och Kaufmann är att Arpi liksom flera andra borgerliga och högerorienterade debattörer inte tar avstånd eller kritiserar rasism samt omänskliga förslag som Kaufmann faktiskt står för. Vilket är extra problematiskt med tanke på att Arpi själv har skrivit emot rasism genom åren, men bara när rasismen kommer från “vänstern”. Istället har Arpi och flera andra högerorienterade accepterat påståendet att motstånd mot invandring inte handlar om rasism, rasistiska attityder och sociala fobier som faktiskt finns hos många européer även i länder som Ungern som har väldigt få invånare som kan kategoriseras som utrikesfödda. 

Ivar Arpi på Göteborgs Bokmässa 2019. Attribution: Vogler. https://en.wikipedia.org/wiki/en:Creative_Commons

Till exempel är fallet att Kaufmann har föreslagit att “vitas rasliga självintresse” ska bli policy rörande invandring. Det handlar om förslag som bland annat existerade under första delen av 1900-talet i Kanada (White Canada policy) och i USA med tanke på raslagarna.  Eftersom Kaufmanns tanke är att vita individer som invandrar som till Storbritannien ska få “extra poäng” i ett poängbaserat invandringssystem. 

Som ekonomen och migrationsexperten Jonathan Portes har beskrivit, Kaufmanns förslag bygger på rasistiska idéer som har tidigare funnits i Storbritannien som under 1960-talets debatter om invandring och rasism. För genom att presentera begreppet rasigt självintresse försöker Kaufmann att rättfärdiga och normalisera rasism just genom att leka med orden. 

Utöver fixeringen vid poäng menar Kaufmann också att en sådan policy där den “vita identiteten” ska skyddas är viktig för att till exempel vita i Storbritannien inte ska känna sig rädda och oroliga på grund av invandringen som från Mellanöstern och Afrika. På det sättet lägger Kaufmann förslag som i praktiken skulle innebära brutala, omänskliga och förfärliga offentliga åtgärder emot människor som även strider emot internationella lagar, Europakonventionen och andra konstitutionella regler. Till exempel att asylsökande blir inlåsta på godtyckliga grunder, att människor stoppas vid gränsen på basis av hudfärg eller att muslimer blir utsatta för systematiskt repression. 

Alltså, det vore osant och problematiskt att kalla Arpi för rasist, men däremot är fallet att Arpi med flera inte har beskrivit faktumet att Kaufmanns resonemang bygger just på rasism. Att medvetet ignorera och blunda för rasism blir även ett indirekt sätt att stödja rasism. För själva tanken att mänsklig rörlighet och framtidens migration ska baseras på en kombination av hudfärg och poäng är inget annat än rasism.

I fokus

Hanif Bali (M) och hazarerna

Hanif Bali har fel när han säger att det inte gör någon nytta att ge afghaner asyl i Sverige. När säkerhetsläget försämras, räddar asyl liv på människor som hotas av talibanerna. Det gäller också de ensamkommande unga afghanska medborgare som flytt från Iran, men hotas av utvisning till Afghanistan.

Sedan USA inledde sitt slutliga trupptillbakadragande från Afghanistan i maj 2021, har talibanerna tagit över mer och mer av landet. Säkerhetsläget har snabbt försämrats, och Migrationsverket har tillfälligt stoppat alla utvisningar till Afghanistan.

Hanif Bali (M) verkar inte hålla med. På Twitter uttryckte han sitt tvivel över att det finns någon mening med att ge afghaner i allmänhet asyl i Sverige. Särskilt ifrågasatte han de ensamkommande unga afghaner som anlände till Sverige under den stora flyktingvågen 2015-2016 .

Journalisten Magda Gad, som rapporterar löpande om läget på plats i Afghanistan, försökte rätta honom, men Hanif Bali framhärdade.

Skärmdump från Twitter 2021-08-03 Hanif Bali @hanifbali 3 aug. Lösningen på Afghanistans problem är inte migration till Sverige. Det är inte ens att avlasta. Ganska självklart att Talibanernas krigsföring inte enbart drabbar afganska snubbar i rätt ålder, främst bosatta i Iran från millenieskiftet. Att börja strössla asyl gör noll. Magda Gad ماجده جاد @gad_media 3 aug. Svarar @hanifbali Vad pratar du om. Alla flyr nu. Lämnar de inte husen till talibaner så dödas de. Det är män, kvinnor och barn i alla åldrar. Att hjälpa dem fly och ge dem skydd är att rädda liv. Det kommer iaf jag göra, försöka skydda så många jag kan från döden. Ha det så bra där i Sverige. Hanif Bali @hanifbali 3 aug. Svarar @gad_media Jag pratar inte om internflykt. Tror inte att en representativ andel av dessa som kommer ta sig till Sverige för att bli asylsökande.
Skärmdump från Twitter-konversation mellan Hanif Bali och Magda Gad 8 augusti 2021
Skärmdump från Twitter 2021-08-03 Yeyo @RealYeyoZa 3 aug. Svarar @gad_media och @hanifbali De afghaner som kommit till Sverige är unga hazariska män som levt i Iran hela sina liv. Hur räddar vi liv genom att ge dem asyl? Magda Gad ماجده جاد @gad_media 3 aug. Svarar @RealYeyoZa och @hanifbali Hazarer är utsatta för folkmord här, och det här hit de skickas tillbaka och det är härifrån de/deras föräldrar flytt. De slaktades här när talibaner tog över förra gången. Ruttnade på gatorna. Senast i maj sprängdes nästan hundra skolflickor (hazarer) i Kabul. Osv. Hanif Bali @hanifbali 3 aug. Svarar @gad_media och @RealYeyoZa Du svarade inte på hans fråga. Magda Gad ماجده جاد @gad_media 3 aug. Svarar @hanifbali och @RealYeyoZa Jag svarade på hans fråga. Talibaner håller just nu på att massmörda sin egen etnicitet – pashtuner i Kandahar. Vad tror du de kommer göra när de når hazardominerade områden? Det blir människoslakt. Får de asyl i ett säkert land slaktas de inte.
Skärmdump från Twitter-konversation mellan Hanif Bali, Magda Gad och en tredje person 8 augusti 2021

De ensamkommande ungdomarna Hanif Bali pratar så föraktfullt om, är barn till hazarer som flydde till Iran från Afghanistan under talibanernas skräckvälde i slutet av 90-talet. Hazarerna är en shiamuslimsk folkgrupp, och betraktas av de sunnimuslimska talibanerna som kättare som ska straffas med döden.

Hazarerna har aldrig fått medborgarskap eller ens riktiga uppehållstillstånd i Iran, och utsätts för förföljelser och övergrepp även där.

När Iran började tvångsrekrytera de unga hazariska männen och pojkarna som kanonmat i kriget mot IS, tvingades de i sin tur fly från Iran. Många av dem kom hit. Och här väntade Migrationsverket tills efter de blivit myndiga med att besluta om asyl, som då i nästan alla fall nekades.

Men eftersom de inte är iranska medborgare, kan de inte utvisas till Iran, utan utvisas istället till Afghanistan, landet de enligt afghansk lag är medborgare i, trots att deras föräldrar flytt därifrån, och där många av dem aldrig har varit. Och där talibanerna åter tar över makten, och ånyo förföljer hazarer.

Det är dessa hazariska unga män som Hanif Bali nu så hånfullt försöker utmåla som någon sorts bekvämlighetsmigranter, helt utan skäl att fly, helt utan skyddsbehov.

Detta cyniska bagatelliserande av människors skyddsbehov, är en kapplöpning mot botten som måste få ett slut.

I fokus

Det är många saker som vi borde tänka på idag den elfte juli

Den elfte juli minns omvärlden Srebrenica och de 8 372 hittills hittade och DNA-identifierade män och pojkar dödade i det största folkmordsbrottet sedan andra världskriget.

Folkmordet innefattar en rad liknande massgravar över hela Bosnien, där civila avrättades från 1992 till 1995.

Det minsta jag kan göra är att idag nämnda en del av de städer där massgravar radades upp genom landet jag lämnade för alltid.

I staden Prijedor avrättades 3 689 personer, de flesta i koncentrationsläger.

I staden Visegrad avrättades 1 750 personer, en del människor samlades i närmsta hus där de brändes levande.

I staden Foca avrättades på samma eller liknande sätt som i Srebrenica 2 043 personer.

I staden Zvornik 3 170, i Bratunac 3 533, i Vlasenica 2 590, i Rogatica 1 426, i Zepa 495, i Bjeljina 1 080, i Ahmici 116, i Maglaj 683, i Zepce 271.

I staden Mostar miste 1 750 civila livet, i Gorazde 4 402.

I norra Bosnien i en hel region som heter Bihac region med små städer runt om kring som Cazin, Sanski Most, Kljuc, Velika Kladusa och byar runtomkring, räknar man med att 10 331 personer avrättades.

Den 11:e juli minns vi folkmord i hela landet med en kedja av koncentrationsläger och våldtäktläger där drygt 60 000 kvinnor och barn utsattes för sexuellt våld.

I huvudstaden Sarajevo dödades folk mest på gator av krypskyttar och granater som haglade dag och natt under 4 år, där ca 11 500 människor dödades, av dessa var ca 1 600 barn. Drygt 50 000 civila blev
skadade, av dessa ca 14 000 barn. Här handlar det om en etnisk blandning av civila som dödades och skadades, vilket senare definierades som terror i Haag-tribunalens domar.

”Det är inte människor som dött i Sarajevo. Det är muslimer. 17 000 närmare bestämt.”, sa general Ratko Mladic, till en av Expressens journalister när han frågades om massavrättningarna. (Källa: Expressen)

De som skissade på folkmorden i Bosnien på 1990-talet är idag förebilder till en rad muslimhatare runt om i världen. Precis som Breivik hyllade krigsförbrytarna Ratko Mladic och Radovan Karadzic i sitt
Manifest, gjorde Brenton Harrison Tarrant , mannen som utförde attentatet mot en moské i Nya Zeeland 2019, där han avrättade 51 och skadade 47 personer.

År 2015 var jag en av grundarna av ”Elfte julipriset” på Kistas Folkhögskola, som delats ut varje år till organisationer och enskilda individer som aktivt har jobbat mot muslimhat och hat mot andra
minoriteter samtidigt.

Jag passade varje år på att säga att hatet transformerades från en form till en annan, från ett folkmord mitt i Europa till en acceptabel högerextrem retorik som vi hör i en rad europeiska länder,
en retorik som har vunnit sin plats i olika parlament.

– I den ena änden av den skalan då är man 100 procent fullt ut människa, human, allt vi lägger in i det begreppet. I den andra ändan då är man 100 procent muhammedan, sa Martin Strid på en SD-konferens 2017 i Borlänge. SD i Borlänge kände sedan tidigare till Strids ”avislamiseringskampanj”.

Avhumaniseringen av muslimer är nästan likadan som den vi hörde av Ratko Mladic.

Även om vi i Sverige är trygga och att ett folkmord i Sverige är bortom all realistisk tanke, så har vi liknande politiska profiler som hetsar upp folk och inspirerar till terrorattacker eller attacker vi såg mot Capitol.

Idag är det viktigt att minnas Srebrenica liksom en rad andra städer som drabbades av folkmord i min och din tid, men också att vi förstår faran i ett politiskt uttalande som blev huvudpotential för folkmordet.

Jag var väldigt nyfiken på hur SD själva ser på folkmordet i Bosnien och enligt min analys så var partiet väldigt försiktiga att uttala sig i frågan. Anledningen till detta är att det är nationalism som ligger bakom folkmordet i Bosnien. Det är skrattretande att SD:are själva, som jag har talat med, försökt förklara att det var mångkulturen i forna Jugoslavien som skapade problem – inte nationalism.

Glöm inte att det är politiska ideologier som alltid ligger bakom folkmord.

Mångkultur är ingen ideologi. Nationalism är en ideologi. Samma nationalism som SD hyllar.

Läs gärna min debattartikel i Aftonbladet från 2015:

”Jag tänkte att nu var det dags att dö”

Korta motargument

Ungern antar homofobisk och transfobisk lag



15:e juni 2021 antog Ungerns parlament en lag för att diskriminera och trakassera HBTQ-personer. I likhet med den motsvarande lag som sedan tidigare gäller i Ryssland så utgår lagen från den falska premissen att tonåringar inte skulle kunna vara HBTQ-personer, utan istället behöver ”skyddas” från att få veta om att HBTQ-personer existerar. Sålunda blir det olagligt att ha med några HBTQ-personer i skolmaterial, reklam eller TV-program som riktar sig till barn under 18 år .

Som medlemsland i EU har Ungern redan åtagit sig att skydda HBTQ-personers likabehandling och mänskliga rättigheter. Den nu antagna lagen bör sålunda ses som ett försök att smita undan dessa sina åtaganden, som en del av en större maktkamp om synen på alla människors lika värde. Jämför med hur rasistiska krafter i USA:s sydstater ända sedan inbördeskriget har tagit till alla förevändningar och kamouflage de kunnat hitta, om än aldrig så genomskinliga, för att förvägra afroamerikaner deras medborgerliga rättigheter.

Artiklar

Ny rapport om antisemitism erbjuder försiktig optimism

Forum för levande historia har under 2020 genomfört en större undersökning som belyser antisemitiska attityder. Rapporten, som publicerades i juni 2021, visar dels i vilken grad attityderna är utbredda i det svenska samhället och dels hur de har förändrats över tid. En snarlik undersökning gjordes 2005 vilken de nya resultaten jämförts mot. Glädjande är att antisemitiska attityder i stort har minskat i jämförelse med studien 2005.

I studien har tre kategorier av antisemitism undersökts; Förintelserelaterad antisemitism, Israelrelaterad antisemitism och social distans. En viss minskning av antisemitiska attityder har kunnat ses i alla kategorier.

Precis som Motargument belyst i tidigare artiklar om antisemitism så framgår tydligt att antisemitiska attityder återfinns i hela samhället – bland majoritetsbefolkningen i stort, i olika politiska opinioner och i grupper med olika religionstillhörighet. Dock visar rapporten att attityderna varierar i både omfattning och form beroende på var i samhället den förekommer. Här tydliggörs bland annat att det finns något fler män än kvinnor i den Förintelserelaterade kategorin av antisemitiska attityder medan motsatt förhållande råder i den Israelrelaterade. Högre ålder kan också knytas till mer negativa attityder samtidigt som högre utbildningsnivå kan kopplas till en lägre nivå av antisemitiska attityder. Vidare visar rapporten att antisemitiska attityder är något mer utbredda bland befolkningsgrupper födda utanför Europa med muslimsk religionstillhörighet samt bland grupper som sympatiserar med Sverigedemokraterna. Rapporten betonar dock att attityderna inte kan isoleras till dessa grupper utan förekommer på bred front.

Forskarna bakom studien har också använt sig av ett perspektiv som tillåter dem att se olika attityders intensitet genom att låta respondenterna uppge antalet antisemitiska påståenden de instämmer med. Det har kunnat visa att 5% instämde i 5 eller fler antisemitiska påståenden och beskrivs därför hysa starka antisemitiska åsikter. Detta är en minskning med en procentenhet i jämförelse med rapporten 2005. 14 procent av respondenterna har instämt i 2–4 antisemitiska påståenden och beskrivs därför bära på en antisemitisk inställning med svagare intensitet. Ytterligare 14 procent instämde  i ett påstående.

Trots en viss minskning av antisemitiska attityder från undersökningen 2005 kvarstår alltså faktum att antisemitism i olika former fortsatt återfinns hos en inte obetydlig andel av befolkningen. Tidigare rapporter bland annat från Brottsförebyggande Rådet och Malmö stad visar på konsekvenserna när antisemitiska attityder kommer till uttryck i form av hatbrott både i skolan och i samhället i stort, vilket på många olika plan påverkar den judiska befolkningen.

Forskarna till rapporten spekulerar i huruvida minskningen kan kopplas till ett ökat fokus på frågorna i samhällsdebatten under det senaste decenniet och därigenom ökad kunskap och medvetenhet. De pekar även på omfattande utbildningsinsatser från olika samhällsaktörer kopplat till både Förintelsen och övriga folkmord vilket kan ha höjt kunskapsnivån och därmed bidragit till minskningen av antisemitiska attityder.

Rapporten i sin helhet: Antisemitism i Sverige – En jämförelse av attityder och föreställningar 2005 och 2020

Artiklar

Strukturell rasism

Vad skulle en bättre invandrarkvot (Sverigedemokraternas uttryck för antalet invandrare som kommer in i landet) ge Sverige? Skulle det innebära en fullständig kollaps eller skulle det fungerande förlösande? Ett omval skulle ge oss ungefär de samma siffror som vi fick senast eftersom de flesta jag frågat vid mina bokbord (uttryck för när politiker möter väljarna på olika offentliga platser), för mitt lokala parti, svarat att de är övertygade inom deras skrå. Sverigedemokraterna stegar fram, men jag hoppas att ljusets krafter ska segra.

Invandrare står inför ett dilemma som vi vanliga svenskar inte behöver bemöta. Jag har en vän som jag väljer att kalla Ahmed. Han skickade in ett antal CV till olika företag i två identiska exemplar, ett med namnet Ahmed och ett med namnet Johansson. Han fick noll svar på de CV i sitt egna namn, medan han fick svar på flertalet med Johansson. De CV som han skickade in var identiska med varandra sånär som på namnen, vilket innebär att han sökte med exakt samma utbildning som tekniker, men han fick enbart svar och återkoppling på de ansökningar som var signerade med Johansson. Vad detta handlar om är den osynliga men strukturella rasism som råder i landet.

I landet finns det ett antal motbevis som står mellan fakta och myt. Just i detta fall finns det en myt om att alla invandrare lyfter en högre eller lika hög pension som personer som verkat för att bygga upp samhället. Vad det egentligen handlar om är att flyktingar som fått permanent uppehållstillstånd har rätt till garantipension, och i vissa fall även har rätt att räkna upp sin pension till en standard som motsvarar den svenska garantipensionen. Detta eftersom dessa personer annars hamnar under existensmedium. Detta är dock något som bekostas av grundtrygghetsförmåner som inte kommer bekostas av pensionssystemet. Dock kommer denna kostnad att skjutas framåt eftersom de flesta flyktingar är unga och har många år på sig att fylla på pensionskassan genom de skatter de betalar.

Det är ett ytterst litet fåtal som har rätt att räkna upp den pension som faller under garantipension, och de flesta har dessutom arbetat under flera år inom svenskt näringsliv.

 

Vad säger vetenskapen om strukturell rasism? Detta står att läsa på ARA om strukturell rasism, att strukturell rasism uppstår när samhällskulturer exkluderar människor på exempelvis arbetsmarknaden, den politiska marknaden eller utbildningssystemet på urvalet av vilken etnicitet eller namn en person har. Här sker rasismen på ett mer sublimt sätt och agerar dolt från allmänheten genom att slå undan fötterna på fullt arbetsföra invandrare. Strukturell rasism, eller som den också kallas institutionell rasism, hindrar alltså medborgare med annan härkomst än svensk att komma åt utbildningsplatser och arbetsplatser. Här ska man vara medveten om att det även kan handla om vardagsrasism eller kulturell rasism. Jag väljer att kalla de två senaste som individuell rasism då dessa handlar om kränkande särbehandling av människor på individnivå. Strukturell- eller institutionell rasism sker med andra ord på mer svåråtkomligt då den agerar inom samhällsramar och mot underordnade och överordnade grupper inom samhället, medan den individuella rasismen som riktar in sig på underordnade grupper av människor.

Frågan är egentligen ganska enkel, önskar vi att invandrare integrerar sig med den svenska kulturen eller är den högsta önskan att bli av med oönskade etniciteter och kulturer? Kan svensken tänka sig att finna sig i att det i vissa butiker finns svenskt halalgodkänd mat i köttdisken och att det på vissa platser sker böneutrop som är relativt hårt reglerade, särskilt om man jämför med städer som Istanbul? Eller handlar protesterna mer om någon form av tjurskallighet mot att släppa in nya element i vår kultur? Vad händer när just din kultur hotas att bli svartlistad på Sverigedemokraternas altare? Det enklaste sättet att inkludera invandrare i samhället är genom att börja samtala med dem.

Källor:

Antirasistiska akademin, Antirasistisk Strukturell rasism

Boverket, Under miljonprogrammet byggdes en miljon bostäder

Pensionsmyndigheten, vanliga missuppfattningar

Myter

Myten om de 88 814 uppehållstillstånden (2020)

2 kommentarer

I debatten talas det ofta svepande om att Sverige beviljar massvis med uppehållstillstånd. Det som inte framgår är vilka det egentligen är som beviljas uppehållstillstånd. Motargument har ännu en gång kontrollerat siffrorna som visar på att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbete. Vid närmare efterforskning visar det sig att endast 1/6 av beviljade uppehållstillstånd är asyl-/flyktinggrundade.

I migrationsdebatter påvisas återkommande siffror som gör gällande att Sveriges invandring fortsatt befinner sig på så kallat ”alarmerande höga nivåer”.

Motargument har tidigare granskat siffrorna för 2018 och siffrorna för 2019 vad gäller beviljade uppehållstillstånd.

Sammanfattningsvis konstaterade vi att siffran 132 696 (totala antalet beviljade uppehållstillstånd 2018) innefattade 41 755 personer – en knapp tredjedel – som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder. Vi konstaterade att siffran 119 568 (antalet beviljade uppehållstillstånd 2019) innefattade 26 551 personer – en femtedel – som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder.

Migrationsverket släpper månadsvis uppdaterade siffror. Dessa aktuella siffror visar att procentandelen som beviljats uppehållstillstånd på grunder som av s k ”invandringskritiker” betraktas som ”dåliga” har sjunkit ännu mer. Röster i debatten gör gällande att personer som beviljats uppehållstillstånd på asyl- och flyktinggrunder samt på anknytning relaterat till asyl- och flyktinggrunder är uppehållstillstånd som är ”dåliga” för Sverige.

Så hur ser siffrorna ut?

Totalt beviljades 88 814 uppehållstillstånd under 2020. Dessa fördelar sig enligt följande:

  • Anknytning 29 468 
  • Arbete 32 379
  • Asyl 10 409
  • EU/EES 5 768
  • Studier 10 790

Om vi bryter ner siffran för ”anknytning” i de olika grupperna så finner vi att 5 507 personer beviljades uppehållstillstånd som anhörig till en person som har flykting-/asylgrunder. Övriga inom samma kategori som beviljats uppehållstillstånd är: Adoption (31), barn födda i Sverige till förälder som har PUT (7 819) samt ”övriga” (16 111), totalt 29 468. I gruppen ”Anknytning – övriga” ingår personer med anknytning till exempelvis svenska medborgare eller till personer som har uppehållstillstånd i Sverige på andra grunder än asyl, arbete eller gäststudier, t ex nyetablerade/etablerade förhållanden till person i Sverige som inte fått uppehållstillstånd av asylskäl tidigare.

1/6 av uppehållstillstånden är asyl- och flyktingrelaterade

Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 10 409 + 5 507 personer = 15 916. (Den första siffran är siffran för asyl, och den andra siffran är siffran för uppehållstillstånd som anhörig till en person som har asyl-/flyktinggrunder). Medan den totala siffran på innevarande års beviljade uppehållstillstånd under perioden januari – november var 88 814. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 17,1 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av 6: 1/6.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund på drygt 20 %, dvs en av fem: 1/5.

I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2020 ligger procentsiffran för beviljade uppehållstillstånd för asyl och anknytning med asyl-/flyktinggrund på drygt 17 %, dvs en av 6: 1/6.

Trenden de senaste åren är att andelen sjunker år efter år. Siffrorna sjunker i såväl det faktiska antal som i procentandel. Sedan 2018 (en treårsperiod) har andelen beviljade uppehållstillstånd på asyl-/flyktinggrund halverats.

Det finns ett flertal faktorer som påverkar siffrorna. Det har gjorts förändringar i det s k etableringsprogrammet, vi har den nya gymnasielagen som antogs 7 juli 2018, reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och FN:s globala migrationsramverk.

Motargument välkomnar debatter i frågor som rör migration och flyktingpolitik. Däremot vill vi varna för att det tyvärr förekommer ohederligheter i debatterna.

Källor:

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2018

Migrationsverket: Beviljade upphållstillstillstånd 2019

Migrationsverket: Beviljade uppehållstillstånd 2020

Artiklar, I fokus

Hur ser Sveriges framtida migrationspolitik ut?

För en tid sedan presenterade migrationskommittén ett förslag på ”en  långsiktigt hållbar migrationspolitik”. Bland förslagen ser vi att tidsbegränsade uppehållstillstånd blir huvudregel, möjligheten att bevilja uppehållstillstånd av humanitära skäl återinförs, kategorin övriga skyddsbehövande slopas och försörjningskrav vid anhöriginvandring blir obligatoriskt. Parallellt pågår utredningar som kan komma att få konsekvenser för arbetskraftsinvandring, krav för medborgarskap och utvisning vid brott. När den tillfälliga lagen går ut, 19 juli 2021, ska den nya politiken presenteras.

15 september 2020 som den parlamentariska migrationskommitténs ordförande Thomas Rolén överlämnade betänkandet ”En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54)” till justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S).

Märk väl att detta är ett betänkande och vi vet ännu inte hur beslutsgången kommer att se ut. Det vi vet är att senast 7 december 2020 ska remissvaren lämnats in till Justitiedepartementet och den 19 juli 2021 ska den nya migrationspolitiken vara på plats.

Utgångspunkten för uppdraget har varit att implementera en migrationspolitik som är human, rättssäker och effektiv.

Uppehållstillstånden
  • Tidsbegränsade tillstånd blir huvudregel – i tidigare gällande utlänningslag var permanenta tillstånd huvudregel.
  • Flyktingar beviljas initialt 3 års tillstånd, skyddsbehövande 13 månader. Dessa tillstånd kan förlängas med två år i taget.
  • Kvotflyktingar, dvs personer som får tillstånd via vidarebosättning, får fortsatt permanenta tillstånd.
  • Permanenta tillstånd kan beviljas, tidigast efter 3 år och endast om vissa krav uppfylls. Kraven innefattar att kunna försörja sig, kunskaper i svenska språket och om svenska samhället. Det kommer att ske en ”vandelsprövning”, dvs en säkerhetskontroll av personen.
  • Uppehållstillstånd av humanitära skäl återinförs, särskilda lättnader ska ges barn.
  • Kategorin ”övrig skyddsbehövande” slopas, då det inte finns någon internationell motsvarighet till denna grund.

Anhöriginvandring
  • Är möjligt för partner och ogifta barn (under 18 år). Här innefattas även nära anhöriga som ingått i samma hushåll där det fanns ett särskilt beroendeförhållande redan i hemlandet.
  • Sker enbart till person med tidsbegränsat tillstånd om denne har ”välgrundade utsikter att beviljas ett varaktigt uppehållstillstånd”.
  • Ska få vägras om någon av makarna är under 21 år.
  • Försörjningskrav blir huvudregel: Anknytningspersonen ska kunna försörja både sig själv och den anhörige samt ha ett boende av tillräcklig storlek och standard (detta krav gäller inte om den anhörige är barn eller är medborgare i Sverige, annan EES-stat, Schweiz eller Storbritannien såtillvida de sammanbott eller att det står klart att de har ett väl etablerat förhållande).
  • Undantag från försörjningskrav finns då personen beviljats uppehållstillstånd som flykting eller skyddsbehövande. För att undantaget ska godkännas krävs att personen söker asyl inom 3 månader efter att anknytningspersonen beviljats uppehållstillstånd, att det inte går att återförenas i annat icke EU-land samt att de sammanbott utomlands en längre tid och att förhållandet är väl etablerat.
En rad andra frågor tas upp i betänkandet
  • Bedömning av säkra och lagliga vägar till Sverige, och hur Sverige ska verka för det – systemet med vidarebosättning poängteras.
  • Analys av vilka faktorer som påverkar var personer söker asyl.
  • Internationell jämförelse av uppehållstillståndens längd, uppehållstillstånd på humanitär grund och anhöriginvandring samt de försörjningskrav som kopplas därtill.
  • Analys av åtgärder som stärker rättsprocessen i asylprocessen.
  • Konsekvensanalys av förändringsförslagen, vad gäller antal asylsökande, antal beviljade tillstånd, antal anhöriginvandrare, antal bosatta, antal arbetskraftsinvandrare, antal nya medborgare och antal återvändande.
  • Konsekvensanalys av ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för bl a hälsa, för jämställdhet, för brott, för barn, för etablerings- och integrationsmöjligheter och för bostadsmarknad.

Flera utredningar om migrationspolitiken pågår parallellt

Det pågår tre kompletterande utredningar, som är tänkta att behandla följande ämnen:

Observera att ännu är inget av de konkreta förslagen eller utredningarna implementerat. Tidsplanen är att den nya migrationspolitiken ska vara på plats den 19 juli 2021. Senast den 7 december 2020 ska remissvaren ha kommit in till Justitiedepartementet. Hittills inkomna remissvar kan du ta del av i ”Remiss av SOU 2020:54 En långsiktigt hållbar migrationspolitikDiarienummer: Ju2020/03215″. (Denna sida uppdateras fortlöpande)

Svensk migrationspolitik är ett ständigt återkommande ämne i debatten. Förslaget som presenterats av migrationskommittén och innehållet i de utredningar som pågår kan summeras med att det kommer att implementeras en hel del förändringar i framtiden. Tanken är att den svenska migrationspolitiken i framtiden ska vara långsiktigt hållbar. För att kunna säkerställa detta krävs en del åtstramningar i den förda migrationspolitiken.

Uppdatering 201218

I en kompletterande promemoria till betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54) finner vi ett förtydligande vad gäller anknytning. Förslagen innebär

  • en möjlighet till uppehållstillstånd på grund av anknytning till en person med tillfälligt uppehållstillstånd som har avsikt att ingå äktenskap eller samboförhållande om relationen etablerats redan i hemlandet.
  • en justerad tidpunkt för beräkningen av tremånadersfristen gällande undantag från försörjningskravet vid anhöriginvandring för kvotflyktingar
  • ändringar i den föreslagna bestämmelsen om uppehållstillstånd på grund av synnerligen ömmande omständigheter, så att barn och vissa vuxna ska kunna beviljas uppehållstillstånd om omständigheterna är särskilt ömmande

Migrationsverket skickade 7 december 2020 ett remissvar till Justitiedepartementet med krav på förtydligande på ett flertal punkter, bl a:

  • Avsaknad av förklaringsmodell till ojämn fördelning av asylsökande i Norden
  • Tydliggöra kraven för vad som krävs för att beviljas permanent uppehållstillstånd
  • Tydliggöra kraven vid förlängningsansökan
  • Hur ska de nya svenska- och samhällskunskapskraven kontrolleras
  • Flera av bestämmelserna innehåller ett betydande bedömningsutrymme

Källor:

Regeringen: En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54)

Regeringen: Kompletterande promemoria till betänkandet En långsiktigt hållbar migrationspolitik (SOU 2020:54)

Regeringen: Åtgärder för att attrahera internationell kompetens och motverka utnyttjande av arbetskraftsinvandrare (Dir 2020:8)

Regeringen: Språk- och samhällskunskapskrav för svenskt medborgarskap och andra frågor om medborgarskap (Dir 2019:70) med tilläggsdirektiv (Dir 2020:67)

Regeringen: Skärpta regler för utvisning vid brott (Dir 2020:44)

Migrationsverkets remissvar över – En långsiktigt hållbar migrationspolitik SOU 2020:54

Artiklar

Otillåtna avslag när HBTQI-personer söker asyl

Asylrättsjuristen Aino Gröndahl har granskat över 2 000 enskilda fall under åren 2012-2020, där personer har ansökt om asyl i Sverige med hänvisning till deras status som HBTQI-personer.

Det finns en utbredd rättsosäkerhet i dessa asylärenden; till exempel så bedöms helt identiska berättelser från samma land i många fall helt olika. En del får asyl, andra inte. Principen om enhetlighet och förutsägbarhet finns inte.

I sin bedömning har migrationsmyndigheterna ställt ett antal krav för att personen ska ha en chans att beviljas asyl. De ska anses vara trovärdiga när det bland annat kommer till att ha genomgått en inre process för att komma fram till sin sexuella läggning, könsidentitet och/eller uttryck. Hen ska kunna reflektera över sina känslor kring bland annat skam i hemlandet. Om det anses att personen har tagit för stora risker så kan ansökan avslås, då det bygger på en bild av att HBTQI-personer inte är benägna att ta risker. Det är sedan flera år förbjudet – femton enligt svensk lag, tio enligt internationell – att kräva att en HBTQI-person ska dölja att hen är HBTQI i ursprungslandet; trots detta så ställs diskretion som ett krav på många asylsökande.

Detta utgår från att alla HBTQI-personer har universellt gemensamma erfarenheter som ska bedömas, trots att de individuella förutsättningarna samt att förutsättningarna i ursprungsländerna kan se mycket olika ut. Om dessa erfarenheter inte kan beskrivs på ett sätt som anses vara trovärdigt, får den asylsökande oftast avslag och utvisas. Detta bygger mycket på hur bra de enskilda individerna kan uttrycka sig, att de förstår vad som efterfrågas och att de är villiga att prata om allt. Aspekter som PTSD, rädsla och nervositet tas inte med i beräkningen. Transpersoner och olika könsuttryck bedöms som sexuella läggningar eller identitetsdrag, och kan leda till att människor utvisas på felaktiga grunder till länder där de riskerar tortyr och dödsstraff. Sent framförda HBTQI-skäl i en redan påbörjad asylansökan avslås i 91% av fallen, då de inte ses som trovärdiga eftersom de har kommit in senare under asylprocessen. Detta strider mot bland annat UNHCR:s riktlinjer, EU-rätten och Migrationsverkets eget rättsliga ställningstagande.

Sexuellt umgänge mellan två män är idag olagligt i 70 länder världen över, medan det är olagligt med mellan två kvinnor i 44 av dessa länder. I elva länder är dödsstraff för homosexualitet ett möjligt straff. 32 länder har även lagar som begränsar i vilken omfattning HBTQI-personer öppet kan diskutera sin identitet, medan det i drygt 40 länder finns begränsningar när det kommer till hur ideella organisationer som rör HBTQI kan arbeta.

Källa:

QX: Hbtqi-asylsökande nekas asyl med otillåtna avslag

SVT: Homosexualitet brott mot lagen i 70 länder