Rasistiska nyhetssajter och sverigedemokratiska politiker har under den senaste tiden gjort en stor sak av att flyktingar i Ungern i vrede kastat mat och vägrat ta emot mat, som de fått av hjälporganisationer.
Det antas att flyktingar som är arga och kastar mat är bortskämda. De vill inte stanna i Ungern utan vill resa vidare med tåg till Tyskland och Österrike. Därför påstås de vara bortskämda och lögnare. ”Parasiter” kallas de av Kent Ekeroth, Exponerat och Avpixlat.
”Via LiveLeak sprids en film som visar flyktingar kasta mat och vatten i Ungern. Orsaken är att varken bidrag eller asyl blivit aktuellt och flyktingarna i tåget vägrar ta emot hjälp.”
Men hur sant är detta?
Om människor känner sig desperata nog och känner sig hotade till liv och lem av att bli utvisade och polis stoppar tågen – så matstrejkar vissa och kastar vad som erbjuds dem.
Har ni hört talas om baltutlämningen? Baltiska båtflyktingar i Sverige skulle utvisas tillbaka till Sovjet.
Tiotusentals baltiska och tyska flyktingar planerade man att utvisa från Sverige.
Och många tusen var så desperata över detta att de började hungerstrejka. Och även de kastade mat på svenska poliser. De stympade sig själv. De rymde. De klädde av sig nakna och kastade bajs på svenska poliser. (Se bilden ovan). De ville inte tillbaka.
Den tidens rasister var givetvis snara att ironisera över parasiterna från Baltikum som var så otacksamma över den hjälp de dittills fått att de hungerstrejkade och kastade maten de fick från svenska allmänheten.
Vi hade ett Avpixlat och en Kent Ekeroth även 1945! De hette något annat men delade deras hat.
Ordet kulturmarxist känns inte helt fräscht för de flesta efter att terroristen Breivik populariserade det i sitt manifest och den video han spred i samband med terrordådet i Oslo. Men många gillar det och efter att Breivik började använda begreppet har det spritt sig och används av många nationella, nazister och sverigedemokrater för att beskriva alla som, kort och gott, är det minsta positiv till invandring. De mer pålästa användarna av detta ord säger att uttrycket inte är problematiskt alls, eller hatiskt, utan bara används för att beskriva en viss kulturtradition i Frankfurtskolans efterföljd. Jomen, joho, exakt, just det! I denna artikel ska vi kika närmare på detta, egendomliga nyord.
Breivik använde ordet fritt i sitt manifest. Breivik hade själv inspirerats av den gravt islamofobiska counter-jihadrörelsen när han använde begreppet. islamofoberna har använt ordet ett par år nu för att beskriva de som de anser är ”islamkramare” och för det ”multikulturella”. En del nazister har, som i exemplet ovan, också anammat ordet, men för att sprida hat mot både muslimer och judar-
Men varifrån kommer det?
Som DN redan skrev i slutet av förra året kommer ordet från nazisterna. Om man läser nazitysk media från 30-talet ser man det ganska ofta. Då kallades det ”kulturbolsjevism”.
Dagens användare försöker vifta bort nazikopplingarna till ordet genom att säga att det handlar om ”maktstrukturer” och ”Frankfurtskolan”. Så här skriver Mats Dagerlind på det SD närstående Avpixlat.
Nazisternas användning av uttrycket var snarast en främmande fågel i sammanhanget eftersom man hade närmast schizofrena urvalskriterier för vad som var god kultur. Visserligen fördömde man följdenligt det nya och gränstänjande men samtidigt också mycket av det borgerliga och intellektuella utifrån en socialistisk politisk värdegrund som inte nämnvärt skilde sig från den som ordet kulturbolsjevism ursprungligen tillkommit för att klandra.
Kulturmarxism är däremot något helt annat. Här är det till att börja med den vidare kulturgeografiska betydelsen av ordet “kultur” som avses. Begreppet används för att beskriva en utvidgning av den marxistiska ekonomiska teorin om makten över produktionsmedlen till ett allmängiltigt sätt att betrakta samhälleliga maktstrukturer utifrån ras, etnicitet, kön o s v, med ursprung i den så kallade Frankfurtskolan. Allmänt finner man de värsta avarterna av denna överideologi hos planhushållningsvänstern men delar av den omfamnas numera också av många socialdemokrater och liberaler, i synnerhet i Sverige.
Avpixlats beskrivning är ganska typisk. Det är så man rättfärdigar användandet av ett ord Breivik populariserat.
Men, det tragikomiska är att om man studerar användningen av ordet kulturbolsjevism, som nazisterna använde har det samma betydelse som Avpixlat anger. Ordet myntades av nazisterna för att sprida hat mot Frankfurtskolans arbete.
Innan jag går in på det: här följer två exempel på användningen av detta ord. Det första är från nazisttidningen Völkischer Beobachters utgåva från den 17 december 1931… ”Kulturbolsjevistisk triumf i Thüringen” och den andra är hämtad från samma tidning från den 18 december samma år och handlar om ”borgerligt marxistisk kulturbolsjevism”.
Dessa exempel handlar om konst och den konsttradition som man ansåg var fördärvlig: ”negerkulturen”… Det var som en del av ”kulturkampen”, för en ”ren arisk upplyft kultur”, som ordet myntades.
Nazisterna klassade nämligen en del konst som var modern, jazz, Picasso, etc, som ”degenererad konst”, eller ”kulturbolsjevistisk konst”! I hatet mot konsten pekade de ut en grupp som de ansåg drev en judisk-bolsjevistisk konspiration för att förstöra den sanna ariska konsten. ¨
Denna grupp var….
*trumvirvel*
… det som sen kom att kallas Frankfurtskolan.
Speciellt en institution ansågs vara källan för denna konspiration, Institut für Sozialforschung in Frankfurt. Och om nu någon undrar var ordet Frankfurtskolan kommer från så är det från detta institut. Här verkade György Lukács, Karl Korsch, Karl August Wittfogel, Friedrich Pollock och andra som nazisterna sedermera överöste med hat. Institutet förenade nämligen några av de värsta sakerna nazisterna kunde tänka sig: judar, socialister och modern kultur, och blev syndabock för mycket av det som nazisterna såg som ont.
De grupper som idag är kända som Frankfurtskolan ansågs bygga ”nya maktstrukturer” för att förstöra kulturen. Speciellt hatat var Lukács koncept om ”Aufhebung der Kultur”, att ”upphäva kulturen”, d v s att rycka kulturen från sina moralistiska kristna rötter. De var ”kulturrelativister”, sa nazisterna, som upphävde alla klassiska begrepp om gott och ont. Lukács och de ledande i denna grupp var dessutom socialister och marxister, vilka tillsammans med judarna var den främsta fiendebilden för nazisterna vid den här tiden. De var marxister, alltså ”bolsjeviker”, och så föddes begreppet ”kulturbolsjevism” för att beskriva det arbete de gjorde.
Av polemiska skäl vidgade man begreppet till liberalerna också efter en kort tid och sen till ett samlingsord för mycket av det man hatade med andra kulturer, judar, Amerika, eller modern kultur och… givetvis socialisterna.
Det är med andra ord lagom fräscht att detta ord dammats av på nytt. Men det är mycket talande för vår tid. Så när Mats Dagerlind på Avpixlat förklarar att ordet inte alls har en nazistisk grund eftersom det används för att beskriva vad Frankfurtskolan är, så bekräftar han det han säger sig dementera.
Det är ingen slump heller, att nutida rabiata antisemiter och förintelseförnekare, som Israel Shamir, gärna hetsar mot Frankfurtskolan.
En bekant dyker upp och påpekar att tidningen är ”vänsterextrem”, och att jag minsann klagar när hon länkar till Fria Tider och Avpixlat, och nu är jag inte konsekvent, anser hon. Jag får också påpekat hur många offer kommunismen har, och att jag genom att länka till ETC, som ju är vänsterextrema och därmed kommunister och följaktligen även stalinister blir ju också liksom lite småskyldig till massmorden.
Vi hade en längre diskussion om gränsdragningar och principer. Jag kan i och för sig förstå henne. Hon tycker jag glider vänsterut, och är besviken på det.
Egentligen gör jag inte det alls, i alla de frågor som är allmänpolitiska. Däremot glider nationalismen närmare mot mig, och jag blir därför alltmer fokuserad på att hålla den borta. När 80 procent av min politiska kamp riktar sig högerut kan man lätt tro att jag förflyttat mig, men i själva verket står mina politiska fötter nedgrävda på samma punkt som för tio år sedan, innan nationalismen vädrade morgonluft.
Det var enklare och renare för några år sedan. Då fanns etablerade media, eller s.k. gammelmedia. Och så fanns främlingsfientliga bloggar/sajter.
Svart och vitt hölls isär.
Det var innan 50 nyanser av grått skapades, genom att båda sidorna glidit emot varandra, och omfamnar varandra i en eschersk mix.
Jag är moderat. SvD har alltid varit ”min tidning”. Ändå glider tidningens ledarredaktion, med Arpi i spetsen, med rask takt mot Åkesson. SD förklaras ha rätt i artikel efter artikel. Flyktinginvandring har blivit fråga nr 1, och ska stötas och blötas dagligen.
SvDs normalisering av SD är partiets främsta mediala tillgång, skulle jag vilja säga.
Men både DN och Expressen tuffar efter. SD får sällan kritik, utan framhålls som någon sorts föredöme, när ganska opålästa ledarskribenter tar till orda om allt möjligt. Och läsarna får med sig en känsla av SD som outsiderpartiet, som hånade och utsatta minsann hade lite rätt hela tiden.
Till detta ska läggas Dagens Samhälle som är närmast besatta av att, ibland med fabricerade siffror, påpeka hur rätt SD har hela tiden.
De etablerade mediernas normalisering ger SD den legitimitet de behöver.
I andra änden har SD tagit avstånd från de värsta sajterna. Kvar står Avpixlat med en sorts frågetecken efter. Banden till Ekeroth är besvärande. Man kan inte neka till dem. Och Avpixlat är uppenbart rasistiska – särskilt med inlägget om Svart Lucia. Jag skulle påstå att denna sajt är SDs akilleshäl.
Men annars ploppar det upp diverse mittemellanmedier.
SD-kuriren är SDs egna. Samtiden ägs av SD, men påstås drivas separat. Nyheter Idag drivs av f.d. SD-politikern Chang Frick. Dessa sajter närmar sig SvD, med Dagens Samhälle mellan sig. Kompisband mellan redaktionerna byggs. Merit Wager skuttar lite mellan dem – ibland the voice of reason, men ständigt propagerande för tesen att ingenting fungerar i Sverige när det gäller Migration. De goda invandrarna flyttar eller blir djupt besvikna på Sverige och de onda blir kvar. Hon har ibland rätt och bra poänger, och det gör att även vinklade beskrivningar och överdrifter halkar med som dagsens sanning. Och hon hyllar hela tiden SD. Kritiserar aldrig.
Och så uppstår femtio nyanser av grått mellan det som en gång var vitt och en gång svart.
Detta är en tid när vi behöver se inom oss själva och fundera över vår inre, moraliska kompass.
Var drar vi då våra gränser?
Vilken tidning vill jag läsa dagligen?
Ja, inte SvD längre. De har haft sin chans så länge, och jag har tröttnat på att bli besviken. Jag är fortfarande prenumerant, men på väg att säga upp. Jag vill kunna läsa min dagstidning utan att få en knut i magen.
Vilken tidning länkar jag ifrån ibland?
Samtliga etablerade. Inklusive ETC. Men faktiskt inte längre Dagens Samhälle. Jag vill inte gynna dem. Jag må vara moderat, men jag har lättare för en hederlig Norrlandvänsterpartist än för en sverigedemokrat som propagerar för religionsförföljelse och för att skicka skyddsbehövande tillbaka till krig och ibland död.
När säger jag ifrån till vänner och bekanta på Facebook över tvivelaktiga länkar?
Avpixlat, Fria Tider, Exponerat är solklara.
Men däremot låter jag numera Nyheter Idag och Samtiden passera.
För ett år sedan fick den SD-nära hatsajten Avpixlat en ansvarig utgivare. Det rensades bland artiklarna och det ”anställdes” flera moderatorer. Allt för att verka seriösa. Har de lyckats? Nej, det är fortfarande en hatsajt. Under en artikel angående att asylsökande ska få lära sig borsta tänderna ordentligt flödar hatet ordentligt. Det är så man mår illa. Vad är det för konstigt med att vissa människor inte kan borsta tänderna med samma höga standard som vi gör här i Sverige? Har tandvården, och då menar jag den förebyggande tandvården, fungerat de senaste 20-30 åren i t ex Somalia? Landet har kallats laglöst och det har mer eller mindre varit ett inbördeskrig sedan början av 90-talet.Det hånas och hatas i stort sett hela kommentatorsfältet på flera hundra artiklar. Det tas upp flera argument för att dessa asylsökande inte ska få hjälp till självhjälp för det är det de handlar om. Dock baseras många av argumentet på ren rasism. En annan aspekt på det hela som de inte tänker på när de sitter framför sin dataskärm med Avpixlat som startsida är att om dessa människor får uppehållstillstånd så kommer det bli stora utgifter i framtiden om det inte görs insatser idag. Mats Dagerlind, Avpixlats trogna krönikör och som vi alla vet är mannen som sköter sajten är alltså dess ansvariga utgivare och den som ligger bakom sajten är ingen mindre än den sverigedemokratiska riksdagsledamoten Kent Ekeroth. Här är ett axplock av dessa kommentarer och om dessa får vara kvar då vill inte jag veta vilka de 3 av 275 kommentarer de tagit bort är.Har klimatet på Avpixlat förändrats?En blogg som visar hur Avpixlat var innan de fick ansvarig utgivare:
Hos många av oss uppstår ibland behoven att kategorisera och att dela in människor efter olika kriterier. Ibland kan det vara en nödvändighet att förenkla, för att t ex diskussioner ska bli mindre komplicerade, men ibland används det som ett verktyg för att markera tillhörighet och icke-tillhörighet. I denna krönika analyseras etikettering som har sin grund i en rad olika faktorer.
Det vi ofta inte tänker på när vi väljer att kleta en etikett, en stämpel, en kategori eller en tillhörighet på oss själva eller på andra är att vi i samma andetag riskerar peka ut och slå fast skillnader mellan människor. Dessa skillnader är i sådana fall sällan av positiv karaktär. Anledningen till att vi generaliserar och delar in oss i grupper har ibland sin grund i att man vill hävda sig själv, eller framhäva en grupp som man själv anser sig ingå i. Andra faktorer som kan spela roll är att man kanske uppfattar andra som avvikande, skrämmande eller främmande. Det kan finnas en inneboende rädsla för de man väljer att peka ut som ”något annat” än vad man själv är. Mindervärdeskomplex kan vara ytterligare en faktor till varför man tycker att det är viktigt att dela in människor i olika kategorier. Etiketten kan vara ett sätt att manifestera en (inbillad?) överlägsenhet.
Olika etiketter för olika människor
Jag ska nu ge några exempel på etikettering som jag funderar över. Sådana kategoriseringar används ibland på ett ogenomtänkt sätt. Det kan göras av vana, eller för att sammanhanget man befinner sig i verkar ”kräva” det, för att man inte vill riskera att sticka ut eller uppfattas som annorlunda, eller feg. Det kan vara del i en jargong, eller i en nedvärderande attityd gentemot andra, och i viss utsträckning mot sig själv. Exempel på jargong, eller nedvärderande attityd, är när vissa svenskar kallar sig själva för ”svenne” och en del invandrare benämner sig själva som ”blatte” i vissa sammanhang. Då någon framhäver andras etnicitet, religiösa tillhörighet, sexuella läggning eller funktionsnedsättning i syfte att peka på skillnader mellan människor, så är man ute på hal is. Ofta är dessa etiketter en del av samhället och den attityd som finns hos många, i större eller mindre utsträckning. Det man gör när man kletar etiketter på människor är att man undviker att se personen bakom etiketten. Man väljer istället att se det ”avvikande”, det skrämmande eller det farliga. Valet ger utlopp för behovet av att behöva skilja på folk och folk.
Den gemensamma nämnaren för dessa etiketter är att de inte är självvalda. Man har inte valt sin hudfärg, att vara homosexuell, jude eller att ha en utvecklingsstörning. Problemet med att kleta etiketter på människor är att man, i samma stund, generaliserar om hur vissa människor förväntas vara. Att generalisera utifrån ”avvikande” egenskaper är en farlig väg att gå, eftersom det kan leda till något mycket större än bara etiketten. Beroende på sammanhang och vilka man angriper, och vilka man angriper tillsammans med, så kan beteendet eskalera och innefatta mobbning, trakasserier, hot och våld.
Att kleta etiketter för politisk vinning
I Sverige finns idag ett parti som är, nästintill, besatt av att kleta etiketter på människor. Sverigedemokraterna ser det som en självklarhet, och nödvändighet, att kategorisera människor i ”svenskar” och ”invandrare”. Det var inte länge sedan andre vice talman Björn Söder talade om att judar och samer inte är svenskar. Ytterligare generaliserande etiketter som SD-politiker, och en stor andel av deras sympatisörer, använder sig av är ”vänsterextremist” och ”PK”. Skiljelinjen mellan muslimer och islamister är ytterst diffus, och grovt generaliserande, hos dessa i SD.
Varför är det så viktigt, för några, att syna, kategorisera och generalisera utifrån egenskaper som personer inte kan råda över? När det handlar om åsikt, och ideologi, har alla rätt att ifrågasätta och granska, eftersom de är åsikter och föränderliga. Däremot är etnicitet, religion, sexuell preferens och funktionsnedsättningar beständiga, väldigt privat, och inte heller självvalda. Varför är det så fundamentalt viktigt för politiker i ett parti, och för SD-sympatisörer, att diktera hur, och vad, andra människor är, eller känner sig som?
SD:s syfte med den generaliserande stigmatiseringen av människor i Sverige är att peka ut, och synliggöra, skillnader mellan människor utifrån ursprung, religion eller nationalitet. Genom att generalisera så skuldbeläggs, avsiktligt och medvetet, massor av människor enbart baserat på de rådande fördomarna om vad alla individerna i den gruppen anses ha för egenskaper. Man väljer ut egenskaper som man tycker skiljer sig åt från den gruppen man själv tror sig tillhöra och lyfter fram de andras egenskaper för att försöka skapa en polarisering mellan det ”svenska” och det som inte är ”svenskt”. Det man gör är att hierarkiskt dela in befolkningen, och samtidigt pekar man ut vissa som mindre värda, som lägre stående. Vissa betraktas som en ”andra klassens medborgare”, de är människor som eventuellt får vara i Sverige på nåder. Kraven är att alla måste sköta sig och, explicit, bli ”svenska”.
Alternativ medias roll
En viktig roll i stigmatiseringsprocessen spelar alternativ, s k opinionsbildande, media. Den utger sig för att sitta på ”den oretuscherade sanningen”. Nättidningar som Avpixlat, Fria tider och de numera nedlagda Dispatch International och Exponerat har främlingsfientligheten, hatet, polariseringen och skuldbeläggandet som livselixir. Taktiken som dessa använder sig av är att misstänkliggöra, generalisera och att peka ut vissa människor enbart på grund av vilken grupp de anses tillhöra. Att dessa hatsajter inte drar sig för att tulla på korrektheten i sina artiklar kan vi se både här, där och lite varstans. Kopplingen mellan Avpixlat och SD är omtalad, och dokumenterad.
Utopisamhället som SD vill ha är ett etniskt homogent Sverige. Mer om SD:s tankar om nationen, nationalismen, svensk kultur, mångkulturalism, repatriering (d v s resebidrag till återvandring) och invandring finns att läsa här. Tanken om assimilation är stark, och nödvändig för SD. Med assimilation menas att invandrare, eller nationella minoriteter, måste helt överge sin kultur och sina traditioner, och helt anamma svensk kultur och svenska traditioner. För SD är det inte tänkbart att personer själv kan få kombinera valfria delar ur två, eller flera, kulturer. Åtminstone inte så länge de vill leva i Sverige. Det är smått tragikomiskt då man funderar över hur utlandssvenskar firar midsommar, äter blodpudding och har svenska flaggor.
Orden ”sverigevän” och ”svenskfientlighet” är populära och används frekvent av såväl SD-företrädare som SD-sympatisörer. Sverigevänner är enligt dem endast de personer som värnar om allt det ”svenska”, om att behålla Sverige svenskt. För en sverigevän är det viktigt att det inhemska premieras före allt utländskt som ska undvikas. SD:s iver att försöka tysta åsiktsmotståndare, de s k ”vänsterextremisterna”, har resulterat i en riksdagsmotion, kallad ”Intensifierat arbete mot svenskfientlighet”, skriven av riksdagsledamöterna David Lång och Paula Bieler. Motionen går i korthet ut på att SD anser att invandrare, och några svenskar, trakasserar och diskriminerar de som anses vara ”sverigevänner”. I motionen nämns att lagen om Hets mot folkgrupp (16 kap., 8 §) används på ett för svenskar otillräckligt sätt. Mycket av retoriken handlar om den s k ”omvända rasismen”, vilken, enligt många, inklusive mig själv, faller på eget grepp.
Det finns ett inneboende behov hos alla människor att benämna sig själv, och andra. För några handlar det om att försöka skapa sig en trygghet, men i många fall handlar det om att beskriva tillhörighet och icke-tillhörighet. Man vill, oftast, tillhöra en grupp. Samtidigt vill man förpassa andra till en annan grupp. Retoriken skapar olika lag, och till och med fiender. Det obehagliga är att dessa metoder används för att underbygga och stärka en politisk agenda. Nu presenteras denna agenda i en ”snygg förpackning”, levererad av SD med ett ivrigt ackompanjemang signerat alternativ media. Det är då det blir riktigt farligt.
Jag har berört detta ämne i några krönikor tidigare:
Det var inte svårt att tänka sig att Jimmie Åkesson var utbränd. Det var den första tanke som for genom huvudet på mig. Det här är inget spel för gallerierna, utan på riktigt. Den andra tanken var ”måtte folk hålla god ton nu”.
Vi är många som varit där. Själv var jag aldrig sjukskriven, men symptomen fanns. Jag satt och stirrade framför mig, utan att få något gjort. Alla arbetsuppgifter som inte var rent mekaniska kändes oöverstigliga. Ingenting kändes meningsfullt, och jag sov ett par timmar per natt.
Jag visste vad som hände, och jag visste varför. Jag var nyskild, mina barn bodde 35 mil från min arbetsplats, och jag pendlade. Dessutom hade jag kontrakt med ett amerikanskt förlag om att skriva en bok – bland det mest kreativa som finns. Den tid jag inte jobbade, åkte tåg, var med barnen eller skrev bok fanns inte. De flesta som gått in i väggen vet vad jag pratar om. Det är kombinationen av trauma som rubbar tryggheten i livet och alltför många krav utifrån samtidigt som skapar ångesten, som blir en negativ spiral.
Åkesson blev pappa, familjen bor i Sölvesborg, han har gjort hundra resor i valrörelsen, och han har haft det yttersta ansvaret för att rasist efter rasist bland hans ledamöter avslöjats i Expressen. Av brevet han skrev att döma vet han det själv också. Det blev för mycket på för många plan samtidigt. Han gick sönder.
Jag vill ta ett exempel till, som jag tror är på ungefär samma ställe, och det är Fredrik Reinfeldt. Jag kände det, när han hoppade av. Han har varit mitt i rampljuset, och väl så hatad som Åkesson, och han har skilt sig utan att få andas och komma till ro. Han behöver säkert få vara ifred och bearbeta. Landa i tillvaron. Slippa ständig bevakning. Bara vara med sig själv och sina barn.
Så jag förstår både Reinfeldt och Åkesson. Ibland tar man slut.
Våra motståndares ihärdiga försök att få stopp på våra framgångar, mediernas många gånger vedervärdiga kampanjjournalistik och extremisternas omåttliga hat är några exempel. I min situation försöker man skaka av sig allt det där – okvädningsorden, hoten, avskyn
Med andra ord: ”Jag är inte utbränd för att jag underskattat min familjs behov av min tid och överskattat min egen ork, utan för att mina politiska motståndare är dumma. Det är deras fel. Jag har inget eget ansvar. Jag är ett offer.”
Han skriver sedan längre ner: ”Några kommer säkert, i vanlig ordning, att prata om ”gnäll” och ”offerkofta”. Jag kan dock inte ta kortsiktig hänsyn till vad andra tycker.”
Men…
Man är inte en gnällspik i offerkofta för att man är utbränd.
Man är däremot en gnällspik i offerkofta när man ger andra ansvaret för sina egna val.
Bara Åkesson
Ingen, absolut ingen, annan politiker hade kommit undan med att skriva något sådant. Låt oss göra ett experiment. Tänk er att Reinfeldt gått ut och skrivit dessa ord: ”Jag hoppar nu av politiken. Anledningen är mina politiska motståndare, och deras ihärdiga försök att få stopp på sina framgångar. Jag orkar inte med hatet från dem.”
Det är helt otänkbart, liksom att det är otänkbart att Jonas Sjöstedt, Annie Lööf eller Åsa Romson skulle uttrycka sig så.
Är Reinfeldt mindre ifrågasatt, hatad, övervakad? Nej, självklart inte. Men varken hans väljare eller motståndare skulle tolerera att han skyller ifrån sig. Är man en ledare tar man ansvar.
Och här finns en viktig distinktion mellan sverigedemokrater och oss övriga: Att vara offer för yttre krafter är en del av självbilden. Alla som följer dem vet vad jag menar: I stort och smått är det etablissemanget, samhället, vänstern, Alliansen, invandrarna, muslimerna, antirasisterna, hatarna, mobbarna som är ansvariga för att allt är fel. Paradoxen blir uppenbar när samma människor, i samma forum som nu öser tårar och galla över alla som ”mobbar” deras älskade Jimmie kallar dem de själva hatar, såsom Rossana Dinamarca, Mona Sahlin, Erik Ullenhag och landsförrädaren Fredrik Reinfeldt för ”suggor”, ”apjävlar”, ”äckel” och alla andra tänkbara och otänkbara benämningar jag annars inte hört sedan högstadiet. Den enorma ironin och inkonsekvensen går samtliga helt förbi.
Özz och drevet
Och så har vi nu Özz. Han tweetade: ”Jimmie Åkesson är nu tydligen utbränd. Han är sjukskriven på obestämd tid. Tar på krafterna att vara rasist och paranoid ju”, om nu någon missat det. Denna tweet borde förstås ha drunknat i tusentals andra tweets, som brukligt är. Men av någon anledning tyckte Aftonbladet att det vore ett intressant inslag att skriva om den. Varför begriper jag inte, men det verkar handla om att de inte lyckades få en enda politiker att säga något negativt om Åkessons sjukskrivning. Tvärtom visade samtliga motståndare, från vänster till höger, på stor empati.
Själv började jag som sagt med att tycka att det var fånigt och onödigt att ge sig på Åkesson. Jag efterfrågade hyfs och fason. I den andan tyckte jag ju även att Özz var fel ute. Men med fel ute menar jag ”borde helst formulerat sig annorlunda eller avstått”, inte ”borde slås i bojor och skickas tillbaka till Kurdistan”.
Den massiva överreaktionen som följde var dock helt absurd. Även normala människor, som inte alls är nationalister, började prata om mobbning och utfrysning. Özz blev symbolen för de ondskefulla krafter som bringat den oskyldige stackars Åkesson på fall. Senare under fredagen kom Avpixlats rubriker, och därmed slogs sista spiken i det bisarra verklighetsomskrivningsbygget:
SJUKSKRIVENSverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson har tvingats sjukskriva sig. Hur länge han kommer att vara borta från jobbet är oklart. Diagnosen är utmattningssyndrom och utbrändhet. Enligt Åkesson själv är en starkt bidragande orsak de vedervärdiga mediedrev och det hat från vänstern som han kontinuerligt varit utsatt för.
Är det Åkessons fel att Avpixlat skriver så?
SD:s ansvar för Avpixlat kan vi ju resonera länge om. Avpixlat är SD:s partimegafon. Kent Ekeroth har upplåtit sitt privata konto till insamlingar till siten. Åkesson har berömt den. Men det går inte att härleda någon ägarskapsrelation mellan SD och Mats Dagerlind, ansvarig utgivare och chefredaktör för Avpixlat. Det är dock inte så långsökt att tänka sig att partiet, och därmed indirekt Åkesson, varit med och petat i formuleringarna.
I nationalistfora svaldes hursomhelst offerbeskrivningen med hull och hår.
Jimmie Åkesson är deras älskade ledare. Den som förstår dem. Likt Jesus vandrar han här på jorden, hatad och utfryst, och kämpar för Det Goda, det vill säga Sverige. Onda krafter har nu fått honom på knä. Men förtvivla inte! Vi, ditt folk, ska stötta dig in i döden!
Insamlingar ordnas, kärleksbrev skrivs, Facebooksidor till stöd för honom skapas. Den debatt som vilket annat parti hade haft i det läget om hur partiets framtid skulle se ut existerar inte. Kärlek som liknar dyrkan flödar genom sociala medier.
Parallellt flödar förstås hatet. Özz, den förbannade äckliga bergskurden kommer och säger att vi är rasister! Åk hem eller dö! Paradoxen går dem även här förbi. Logik är sällan nationalisternas styrka, av någon anledning.
Jag sitter och läser inlägg efter inlägg på dessa två teman: älska Jimmie respektive hata hatarna, och inser att SD nu är mer sammansvetsade än någonsin. Åkesson har alltid varit deras Messias, och nu är han dessutom ett offer. Jesus, Muhammed, Gandhi, Jim Jones och Hitler hade det gemensamt: De totalt förblindade följarna. De som lät sig kastas till lejon, korsfästas och begå självmord. De som massmördade kvinnor och barn för sin ledare. Många svenskar är nu rädda för ebola. Andra skräms av den ryska björnen som simmar omkring i Östersjön. Själv känner jag en pyrande skräck för den nationalistiska masspsykos som sakta äter sig in i folkhemmet.
Så här ser det ut när Avpixlat, ni vet den blogg som står väldigt nära Kent Ekeroth, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, hetsar mot muslimer. Finns det inget i Sverige så går de utomlands. Det finns 1,6 miljarder muslimer och hen vet vad hur många invandrare uti världen så det är inte så konstigt att de hittar något när de dammsuger hela världen efter skit de kan använda i sin hets mot muslimer och invandrare.
Detta är en annan rubrik på en artikel på Avpixlat
Som bevis för detta har de hittat en (1) Facebookstatus från en (1) ort och detta använder de för att få folk att tro att det finns ett gediget motstånd mot invandring, allt för att peppa sina egna följare. Hur svårt är det att hitta något en invandrarkritiker med eller utan apostrofer eller en renodlad rasist som har skrivit något negativt om invandringen? Det är så här bloggen, som Kent Ekeroth, Sverigedemokratisk riksdagsledamot är involverad i, fungerar.
”Hela Sverige är med oss mot invandringen aaarrgghh”. Nej, det är vi inte och kommer aldrig heller att bli! När en grupp människor tror sig få ett massivt medhåll blir de stöddiga utav den luft vi ger dom i form av väljarstöd och positiva opinionsundersökningar och vi har sett hur Avpixlat ger sig på de få som de tycker är emot dom och det är inte vackert. Vi har sett journalister, politiker och vanliga medborgare bli hotade som ett försök att få dom tystade, vi har sett dom önska att kvinnor som protesterar mot SD ska bli berikade (gruppvåldtagna av invandrare), vi har sett hat och åter hat som dessa SD-sympatisörer överöst på dom som är företrädare för den demokratiska process vi har i Sverige. De försöker tysta opinion, de försöker tysta kritiker och detta är inget annat än ett hot mot vår demokrati och vårt samhälle.
På valdagen bestämmer vi om vi vill ge denna onda kraft mer luft så de kan hålla på en mandatperiod till.
Om man får tro den högst opålitliga hat- och rasistsajten Exponerat så ämnar skaparen av den större hat- och rasistsajten Avpixlat, Kent Ekeroth, att nu helt överge denna sajt för att i samarbete med Chang Frick starta en ny hat- och rasistsajt.
Sajten de kommer att öppna kommer att fungera ungefär som Nyheter24, en reklambetald nyhetssida som kommer att blandas med ”Sverigevänliga” och ”vanliga” nyheter. Enligt Exponerat har paret Frick och Ekeroth fått ihop en budget på cirka 500 000 kronor som kommer att kunna användas som startkapital.
Det där med så kallade ”Sverigevänliga nyheter” vet vi ju vad det i normala fall brukar innebära. Om denna nya sajt kommer att följa den normala standarden för vad Sverigedemokrater och dess gelikar anser vara ”Sverigevänlig” sajt så kommer detta inte att bli något annat än ytterligare än hat- och rasistsajt.
Sådana har vi redan tyvärr alltför många av.
Vore det inte bättre om Ekeroth öppnade en krogguide istället där han recenserade vilka krogar som var ”Sverigevänliga” nog att släppa in honom för att sen sparka ut honom? Det skulle i och för sig bli världens kortaste sajt, men ändå.
Frågan är om Ekeroths gamle vapendragare i islamofobi, homofobi och rasism, Mats Dagerlind kommer att följa med honom till denna nya hat- och rasistsajt.
Man kan också undra om Ekeroth fått så mycket smisk av Åkesson för sin inblandning i Avpixlat nu att han nu fann det bäst att lämna denna bakom sig innan Åkesson definitivt lämnade Ekeroth bakom sig?
Expressen har avslöjat näthatet på sajter som Avpixlat. Debatten blev absurd efter Expressens avslöjande. Vissa började försvara deras rätt att hota och sprida rädsla i samhället.
Men frågan är om det bara är näthat. Det de rasistiska näthatarna gör är mer än att sprida hat, det är också att sprida rädsla. Rädsla hos offren.
Och då blir saken mer komplicerad. Om man tittar på hur de flesta experter definierar begreppet terrorism ser man att ”spridande av rädsla i samhället” ingår i definitionen av terrorism. Ja själva ordet terrorism härrör från det latinska ordet ”terror” vilket är en stor skräck.
Och stor skräck är det näthatarna vill sprida. De har oftast inte fysiska vapen. I sina kommentarer siktar de istället med verbala vapen mot minoritetsgrupper i samhället. De talar om vapeninsamling, vapeninköp, hyllar Breivik, hotar att spränga moskéer, hotar att halshugga imamer, kartlägger politiker och journalister och kallar dem för landets förrädare. De hänger ut omyndiga flickor på sina hatsajter och hotar med våldtäkter. Det är människor som välorganiserat organiserar attacker mot tidningarnas kommentarfält och skapar oro och rädsla i samhället. De etablerar en folkmordsretorik.
Näthatare är människor som anses vara samhällshot. Just därför gäller det inte den vanliga policy och rätten till att bli anonym, anser jag.
Ändå har man mage att tala om sin rättighet att gömma sig bakom sina verbala stridsvagnar och maskingevär. Verbala vapen i deras strävan att sätta i gång inbördeskrig för att ”försvara fosterlandet” och ”att skydda etniska svenskar från massinvandring”.
Det är en enorm fara för samhället speciellt då näthatarna är lärare, journalister, sitter i kommunen, kandiderar till riksdagen och formar politiken i landet.
Hotar man samhället och skapar man kaos, sprider man rädsla och oro så ska man avslöjas med sitt namn och sin bild och ta hand om konsekvenserna.
Näthatet handlar inte om ”invandrarkritik”. Det handlar om ett samhällshot som måste åtgärdas, ett försök att sprida skräck och rädsla om måste stoppas, och första steget är att ta av dem anonymiteten.
Enkel och logisk fråga: Har inte landets minoriteter rätt att få veta vem som hotar dem?
Rasism och funkofobi (fördomar om personer med funktionsnedsättningar) hänger ofta ihop. Om man studerar rasisternas medier på nätet ser man att de har en hatisk och fördomsfull syn på funktionsnedsättningar.
Rasisters funkofobi kan man se på många sätt. Ett exempel är hur de lyfter fram LSS-bidragsfuskare som råkar vara födda i ett annat land. De LSS-bedrägerier som de skriver om rör uteslutande invandrare eller personer med föräldrar födda i utlandet. Eftersom de bara pratar om den gruppen får en del läsare för sig att det endast är invandrare som fuskar.
Vi ska kika på några exempel i denna artikel. Dessutom tar Sverige emot ganska många flyktingar och anhöriga till invandrare som har funktionsnedsättningar. Detta får rasisterna att gå i taket. Vi ska se hur de hanterar det också.
Det bästa sättet att förstå problemet är att se hur rasisterna och funkofoberna själva resonerar. De länkar och texter som presenteras här är stötande för alla som har hjärta och hjärna. Men det är viktigt att vi ser galenskapen så vi kan reagera mot den. På 1930-talet drabbade nazismens fasor även de med funktionsnedsättningar.
T4
”Handikappade” var en av de grupper som pekades ut som ”samhällsparasiter”. De som aldrig bidrog med något till samhället, som bara kostade pengar och bar på farliga arvsanlag som hotade den ariska rasen, hette det. De blev förintelsens första offer. 1939 drog Aktion T4 igång. Från 1939 till krigets slut förintades över 200.000 personer med funktionsnedsättningar och hundratusentals steriliserades. De första metoderna för att gasa ihjäl människor testades på funktionsnedsatta. Programmet T4 avslutades formellt sett 1941 men fortsatte i hemlighet. 1941 fick nämligen de ledande experterna på gasning inom T4 order att flytta över till det nya projektet: att gasa ännu fler grupper av människor. Nu flyttade fokus från funktionsnedsatta till judar och romer. Ledande experter på utrotning av ”handikappade, som Christian Wirth, Franz Stangl, och Irmfried Eberl började nu utarbeta metoder för utrotning av judar och andra grupper.
Operation Reinhard, inledningsfasen av förintelsen av judar, drevs till större delen av veteraner från T4. Josef Mengele och andra dödsdoktorer som mördade judar var sedan länge ”experter” på s.k. ”mindervärdiga handikappade”.
Propagandafilmen Erbkrank, som nazisterna gav ut, visar hur de resonerade. Funktionsnedsatta var för dem parasiter, ”onyttiga ätare”, folk som aldrig kunde bidra med nåt i samhället utan bara åt upp samhällets resurser.
I texten på bilden ovan står det: ”Årligen kostar de ärftligt sjuka samhället 1,2 miljarder RM. För skötseln av Riket (statsbudgeten?) lägger vi ut bara 713 miljoner RM per år.”
”För mycket pengar går åt för att försörja de handikappade”, påstod nazisterna, ”pengar som våra friska borde få. Dessutom är de icke ariska folken, judar och romer, ofta handikappade, och det hotar vår tyska kultur och våra arvsanlag”. Ekonomi som rasbiologiskt argument.
Invandring är negativt anser den tongivande bloggaren Julia Ceasar. Pseudonymen må vara okänd för de flesta, men bland rasister och Sverigedemokrater på nätet är Julia ett stort namn. Bloggaren använder de klassiska argumenten mot invandrare, romer, muslimer samt funktionsnedsatta. De kostar för mycket och är improduktiva och kommer aldrig att kunna bidra med något i Sverige (Motarguments markering i fetstil).
Sverige tar varje år emot i storleksordningen 1 800-2 200 kvotflyktingar som väljs ut i flyktingläger i samarbete mellan FN:s flyktingorgan UNHCR och svenska migrationsverket. Bara tretton av 28 EU-länder tar emot kvotflyktingar, men Sverige vill som vanligt visa sig på styva linan som humanitär stormakt och tar emot flest kvotflyktingar i hela EU. Migrationsverket väljer dessutom ut särskilt svårintegrerade kvotflyktingar som inga andra länder vill ta emot, till exempel svårt funktionshindrade med nästintill total garanti för att de aldrig kommer att kunna försörja sig själva…Det är naturligtvis synd om familjen Wahedi som får vänta på att komma till det förlovade landet – men vem i all sin dar har kommit på den bisarra idén att just Sverige av alla länder ska ta emot invandrare som är absolut hopplösa ur integrationssynpunkt och aldrig kommer att bidra till sitt nya land?
(…)
Ingela Sahaffi Andersson, som arbetar med bosättning på Migrationsverket, konstaterar att det på många håll finns en tröghet när det gäller att ta emot personer med funktionsnedsättning:
När det gäller personer med nedsatt rörelseförmåga kan det enligt henne handla om att kommunen vill undvika att dra på sig kostnader för personlig assistans, där den generösa lagen LSS har resulterat i enorma kostnader. Omsorgen om funktionshindrade kostar totalt 66 miljarder kronor om året. Det är ungefär en och en halv gånger försvarsbudgeten eller mer än tre gånger så mycket som utgifterna för polisväsendet. Dessutom har LSS lockat till bedrägerier i mångmiljonklassen, framför allt begångna av irakiska invandrare.
Om man tittar på kommentarsfältet ser man många inlägg som stinker av rasism och funkofobi. Här är två exempel. Lägg märke till att Julia Ceasar använder ett citat från Aftonbladet om att inget land lägger så mycket pengar på funktionsnedssatta som Sverige. Så brukar de säga om asylsökande och invandrare också, att Sverige tar emot fler flyktingar än resten av Europa.
Flyktingskäl
Att vi tar emot flyktingar med funktionsnedsättningar reagerar många i rasist-Sverige på. Första exemplet är Exponerat som ondgör sig över funktionsnedsättning som ömmande flyktingskäl. I kommentarsfältet kallas en funktionsnedsatt person för grönsak.
Han kunde uppenbarligen resa hit, i samma skickett uppenbart inavelsfall.här skulle familjen kunna håva in 50 timmar per dygn i assistans ersättningmångmiljonbelopp på en grönsak.
Sedan har vi det Sverigedemokraterna närstående Avpixlat som ondgör sig över svensk flyktingpolitik.
Att den svenska urvalsprocessen skiljer sig markant från andra länders blir tydligt när vi kan läsa att Danmark, exempelvis, bedömer flyktingarnas integrationspotential när de gör sitt urval. Kanada ser kvotflyktingarna som ett sätt att få arbetskraft och vill ha kvalificerat folk. USA kräver att flyktingarna bedyrar sin lojalitet mot landet och tar enbart emot ostraffade flyktingar. Och Sverige då? ”Vi har ingen integrationsaspekt. Vi tar gamla, sjuka, handikappade och analfabeter”, säger Oskar Ekblad, avdelningschef inom asylprövningen. Han bekräftar även att det finns en risk att FN skyfflar över alla svåra fall på Sverige och nämner att vi ” Vi tar väldigt många svåra sjukdomsfall, exempelvis”. Vi har ingen integrationsaspekt, smaka på det. Så sant och så talande för svensk invandringspolitik.
Petterssons blogg beundras också av många. Även han klagar på att funktionsnedsatta är olönsamma. Han använder ett kodord rasister ofta använder. De pratar ofta om ”pensionsräddare” om invandrare, som en sarkasm för att antyda att alla invandrare är olönsamma. Ett bevis är den stora mängden funktionsnedsatta. Så här skriver han:
SÖDERMANLAND. Den sörmländska vården visar ett svalt intresse för invandrare med funktionsnedsättningar. Det visare en granskning som NHR, neurologiskt handikappades förbund i Sörmland har gjort. Med hjälp av pengar av landstinget Sörmland har NHR, Neurologiskt handikappades förbund i Sörmland undersökt hur personer med invandrarbakgrund och funktionsnedsättning upplever sin livssituation. Enligt undersökningen har var fjärde person av de 52000 Sörmlänningar med utländsk bakgrund någon form av funktionsnedsättning… Pettersson säger läs Myten, var fjärde pensionsräddare är funktionshindrad och det är de som ska rädda vården…
Kommentarsfältet är fullt av rasism och funkofobi:
Länder söder om Sahara hade lägst IQ på under 70 ända vita befolkning med den nivån var knappast överraskande zigenarna. Enligt lag anses under 70 vara förståndshandikappade och åtnjuter samhällets stöd. Vi vet också att länder som Somalia har varit speciellt behandlat i asylsammanhang, även Irak och Afghanistan. Nu även Eritrea och Syrien. Inget av dessa länder sticker ut som högintelligenta länder, tvärt om. Vi vet också att inavel ligger på vartannat äktenskap. Att få PUT och hämta en inavlad kusin eller syskon är rena högvinsten då LSS medger 250 kr i timmen och vård för sin närstående hade ändå utgått från familjen, men nu får dessa även betalt från svenska samhället! Det tror fan att Sverige lockar de sämst lottade med denna politik, nu framstår allt tydligare att det är bara skalet kvar på svensk välfärd, och vem som skall betala för kalaset. *** Största handikappet är islam.
LSS-”fusket”
Rasistbloggar skriver ofta om det så kallade ”LSS-fusket”. Dvs det fusk som ett fåtal bedriver med assistanspengar. Det man måste veta när man läser detta är att det är en minimal andel av LSS som misstänks för fusk och att detta fusk utövas av både s.k. svenskar och s.k. invandrare. Rasistbloggare väljer att blåsa upp problemet stort och nämner endast personer som har s.k. invandrarbakgrund. LSS och reformen med personlig assistans beskrivs av rasistmedia som ett problem. Deras syn på LSS är att LSS kostar för mycket, det skapades av ”landsförrädaren” och ”invandrarvännen” Bengt Westerberg och finns i princip bara för att invandrare ska kunna utnyttja LSS för att stjäla pengar. Avpixlat har skrivit mycket om detta. Som vanligt är det avslöjande att läsa kommentarsfälten under deras artiklar. Ett exempel är denna:
Bengt Westerbergs redan från början dumnaiva assistansreform har nu tagit bisarra proportioner, fyra miljarder om året har blivit fyrtio och nysvenskarna fattar snabbt. Jag vill inte veta hur många liknande fall som finns i mörkertalen.
***
Varje assistansberättigad lyfter i genomsnitt 1,4 miljoner per år. En helt ok lön för att spela handikappad.
***
Alltid dessa Araber…hur många hundra eller tusentals fall som detta har vi i landet ? Extremt många verkar det när man ser den astronomiska beloppet… ”Totalt kostar insatserna för funktionshindrade och påstått funktionshindrade skattebetalarna 66 miljarder kronor om året, vilket är mer än 1,5 gånger försvarsbudgeten” ”Kostnaden innebär att Sverige lägger 2,3 procent av BNP på omsorgen om funktionshindrade och påstått funktionshindrade. Inom EU ligger snittet på 0,5 procent, noterade krönikören Anna Dahlberg i Expressen i somras” Galenskaperna blir om möjligt värre och värre dag från dag. Att INTE rösta på SD borde kriminaliseras…
***
Vad fan är det för fel på alla invandrare? Varenda jävla folkgrupp är kriminella nästan. Kurder, Iranier, Irakier, Somalier, Eritreaner, Libyer, Syrier, Syrianer, Turkar. Ja, allt nedanför Italien typ. Eller kanske är det fel på våra ovillkorliga och frikostiga system?
***
Araber har aldrig haft varken moral/ etik eller samvete de vet inte vad ärlighet är lika lite som övriga minoriteter som invaderar Sverige och Europa!
*** Har man i många generationer gift sig och avlat barn inom de egna blodsbanden så blir de genetiska effekterna så här. Man har inte bara ADHD i skallen utan hela alfabetet.
***
Skottpengar på såna! (Kommentar till inlägget ovan)
***
Är personlig assistans något som finns med i regeringens etableringsreform? En person får agera ”sjuk” mellan 8-17 och sedan får alla släktingar jobb hos denne. Det är ju genialistiskt!!! Assistansreformen från 1994 måste ändras från grunden. Alla nya personlig assistans-ärenden drivs av kommunen de första åren för att inte få in fler ”skojare”, begränsa antalet anhöriga som arbetar hos brukaren, etc. , etc.
***
Nu är väl landsförrädaren Bengt Westerberg nöjd. Ännu en Menaberikare som ”tar för sig” av hans assistansreform.
Rasister kopplar ofta ihop invandring av personer med funktionsnedsättning med LSS. De antyder att assistansbolag skapas av invandrare som försöker locka hit funktionsnedsatta, för att lura det svenska systemet.Återigen ett exempel från det Sverigedemokraterna närstående Avpixlat:
En bosnisk zigenarfamilj med ett sjukt barn fick inte uppehållstillstånd i Sverige och återvände hem. Där kontaktades familjen av ett assistansföretag i Sverige, Plusfamiljen AB, som erbjöd dem arbete. Mannen skulle få anställning för att vägleda andra i liknande situation. en tjänst som inte behövdes men som företagets vd, David Söderlund, uppfann. Nu kunde familjen återvända till Sverige som arbetskraftsinvandrare och kan dessutom bli anställda som vårdare av sitt eget barn. Assistansfirmor kan m.a.o ragga familjer med en sjuk familjemedlem utomlands och låta dem flytta hit och bli anställda av bolaget för att sköta sitt eget barn. Familjen tjänar pengar, assistansfirmor likaså och svenska skattebetalare betalar. I det här fallet är det asylhaverister som legat bakom upplägget men metoden kan förstås också användas av de många assistansbolag som drivs av personer som själva har asylrelaterad invandrarbakgrund och som vill ta hit landsmän som inte har asylskäl.
Kommentarsfältet fylls åter av funkofobi och rasism:
Assistansbluffbolag kommer att växa som flugsvampar och profitera på alla små 25-åriga baaaaaaarn som varken är det eller ensamkommande. Däremot gökungar som suger ut allt som vi andra samlat ihop. Sedan har vi då quislingarna som ser till att berika sig! Men det finns ju också folk som säljer sin döda morsas guldtänder eller länsar hem och affärer när det drabbats av naturkatastrof.
***
Och allt detta är möjligt tack vare Bengt ”Årets kvinna” Westerbergs assistansreform. Den mannen har kostat Sverige mer än någon annan enskild person i historien.
***
Denna meningslösa utredning som inte har lett till någonting annat än en tjockare plånbok för Westerberg
***
Sjukdom och fattigdom är inga skäl för asyl. Dessa kryphål måste bort genast annars så brakar systemet ihop när tusentals andra tar chansen att göra likadant. Den där D S är inget annat än en rättshaverist. Hur kunde migrationsverket gå med på detta när det solklart bryter mot asyllagarna?
***
Vi blir anklagade rasister om handikappade inte får stanna Men utnyttja de med assistentbidrag är helt ok Hela massinvanringen handlar om att utnyttja och tjäna på
***
Så länge bidragsparadiset Sverige ger människor innanför och utanför det här landet möjligheter och befogenheter att på laglig väg stjäla Svenska skattebetalarnas resurser kommer det att fortsätta. Det är upprörande men bidragssystemet uppmuntrar till detta.
***
Det är ju det perfekta sättet att sänka Sverige på. Och det snabbt! Om vi alla startar varsitt assistansföretag och gör reklam i väl utvalda länder: ”Kom till Sverige, vi ger dig jobb och betald vård för ditt handikappade barn. Hur många som helst, inge begränsningar!” Kundunderlaget är obegränsat! Det är fullt realistiskt. Sedan skiter vi i idiotlandet som håller på att rasa ihop och drar med pengarna!
***
”Men. Snyft snyft snyft, vi Romer vill ju bara parasitera på eran läkevård och Snyft snyft snyft, på obegränsad tid låna era plånböcker och Snyft snyft snyft, titta in i era hem och låna en massa saker och Snyft snyft snyft, få ha sexuellt umgänge med era kvinnor när dom skriker Nej… Varför kan ni Svenskar inte vara mer toleranta?”
***
Assistansfirmor kan m.a.o ragga familjer med en sjuk familjemedlem utomlands och låta dem flytta hit och bli anställda av bolaget för att sköta sitt eget barn.________________________ Va? Och vi betalar för detta också? Om man är så generös, varför inte rekryteras till Röda Korset och åka till de länder som har inte utvecklat sjukvård och försöka att hjälpa människor där? Varför öppna något bedrägeri företag med konstiga verksamheter för SKATTEPENGAR??? Ush… jag orka inte.
***
Zigenarna är oerhört kreativa när det gäller att exploatera exempelvis handikappade barn. Sådana barn kan ”hyras ut” till skyhöga belopp i länder som Rumänien. Sedan kan de få alla möjliga bidrag för dessa barn som exemplet i artikeln visar.
***
Handikappade barn är hårdvaluta nu för tiden , adoptera ett handikappat barn o hela släkten blir välbetalda arbetsgivare/arbetstagare. Ullenhag kan senare peka på att ytterligare några hundra kulturentreprenörer går till sina arbeten varje dag.
***
Kostnaden för assistansersättning har ju ökat explosivt. Det intressant är att i senaste vårbudgeten räknas med att antal personer som får assistans ska vara oförändrat t o m 2017.
***
Zigenare anställes att sköta sittt eget barn alltså , Fy fan !!!! Skattemedel fusk/bädrägeri alltså !
***
Allså plusfamiljen betalar zigenaren ca 13 000kr/m . Plusfamiljen debiterar försäkringskassan kanske 100 000kr/m , Import av vårdbehövande????
Den som vill kan läsa mer i artiklar från Avpixlat om ”Lss-fusket”. Här är en googlesökning ni kan använda. De två artiklarna ovan var slumpmässigt utvalda.
Sverigedemokraterna
Sverigedemokraterna försöker utmåla sig som ett parti med en politik som gynnar personer med funktionsnedsättningar. Det här är inte rätt artikel för att analysera deras politik i detalj. Men det är skrämmande att Sverigedemokrater regelbundet länkar till, och berömmer nätbloggar som Julia Caesar och Avpixlat.
Om de kan göra det så är frågan hur deras syn på personer med funktionsnedsättningar egentligen är. Är den egentligen ungefär som den de har om muslimer, att funktionsnedsatta bara är onyttiga pengamaskiner?
Att Björn Söder och andra i SD ogillar Allmänna Arvsfonden är oroväckande. Allmänna Arvsfonden har bidragit stort till projekt som gynnat de med funktionsnedsättningar och om det skriver Björn Söder såhär:
Ibland försöker rasistmedier ställa funktionsnedsatta mot ”invandrare” och flyktingar. De säger att pengar borde gå till sjuka, gamla och funktionsnedsatta i Sverige istället för till flyktingar. Detta kan säkert vara ett argument som lockar de som föreställer sig att kommuner försämrar omsorgen om sjuka och äldre och som ser att allt färre får personlig assistans, av ”besparingsskäl”.
Men låt er inte luras. Egentligen anser väldigt många av skribenterna och debattörerna att personer med funktionsnedsatta egentligen bara är en tärande börda i samhället. Att de bara kostar pengar. Eller som den av många Sverigedemokrater respekterade Julia Caesar skriver; de är ”hopplösa” och kommer ”aldrig att kunna bidra till sitt land”. Exakt så betraktades personer med en funktionsnedsättning av vissa i Nazityskland. De var bara ett minus i statsbudgeten. Hopplösa och kommer aldrig att kunna bidra till sitt land. Språkbruket är avslöjande!
Frågan är hur Sverigedemokraterna ser på funktionsnedsatta flyktingar och personer med funktionsnedsättningar egentligen.
Motargument 
