Etikettarkiv: valet 2014

Valanalys nr 4711

En krönika av Helena Trotzenfeldt

Efter PISA-resultaten fylldes media av experter som visste exakt varför svenska skolan var på väg utför. Det fanns en sanning, och den var precis det de själva propagerat i åratal, oavsett om det var ”slut på vänsterexperimentet”, ”borgerlig ordningshysteri”, kommunaliseringen av skolan, fria skolvalet, vinster i välfärden eller invandringen.

Så samlades Sveriges förståsigpåare i ett gigantiskt ”vad var det jag sa?!”.

Men svaret på varför är förstås istället att det är komplicerat.

Nu händer samma sak med Sverigedemokraternas valresultat: Alla vet att det beror på att ingen lyssnade på just dem.

Själv tror jag tre saker:

  1. Den första är min egen käpphäst sedan många år: sluta kalla samtliga sverigedemokrater för rasister. Det är inte bara fel, utan även kontraproduktivt. Många är det, men inte alla.
  2. Det andra är att vi, och nu menar jag politiker, media, utfrågare och alla övriga med en röst och en insikt, misslyckats med att förklara vad som var fel på resonemanget runt flyktingarna. SD framstod som de enda med en fiffig lösning: vi hjälper på plats, och sedan får vi råd med precis allt, och fler överlever än om vi låter dem stanna i Sverige. Så får vi råd med sänkta skatter OCH mer till välfärden, gamla, skolan … Ingen förklarade varför det var en dum idé. Det var en enorm miss.
  3. Sedan får vi helt enkelt finna oss i att en del svenskar helt enkelt tycker som SD. De vill inte ha invandring, och de avskyr muslimer. Dessa kommer att fortsätta rösta på SD i många år framöver, såvida inte ett annat parti också bedriver antimuslimpropaganda.

Namnlös

Det finns ljusglimtar. En sådan är att SD:s väljare är ganska olika sinsemellan. Manliga gammelmoderater, sossar av båda könen som tycker vi ska ”tänka på oss själva först”, och som ideligen rationaliserar enligt ”jag är inte rasist, men …”, kristna invandrare – inte minst från Mellanöstern, samt en del judar och judevänner. Det sammanlänkande kittet är islamofobin och hatet mot muslimer. I alla övriga frågor är de rätt olika. Det gör inget, så länge det finns pengar till allt enligt principen ”minskad invandring ger oss råd till allt”, men det håller inte i all oändlighet.

De kan mycket väl spricka i solen likt ett Ny Demokrati-troll i solen.

Och efter det borde de vara ett mindre parti.

HBTQ – en bortglömd valfråga?

UPPDATERAD 161003

Inför valet den 14 september 2014 sammanställer Motargument tio partiers ståndpunkt i sex frågor rörande HBTQ-personer och deras rättigheter. Detta är en viktig, men i många stycken bortglömd, valfråga. De partier som ingår i undersökningen är de åtta riksdagspartierna, det vill säga Moderaterna (M), Kristdemokraterna (KD), Folkpartiet (FP), Centerpartiet (C), Socialdemokraterna (S), Miljöpartiet (MP), Vänsterpartiet (V) och Sverigedemokraterna (SD), samt Feministiskt Initiativ (F!) och Piratpartiet (PP).

På frågan om huruvida samkönade äktenskap ska vara lagliga, vilket är fallet idag, svarar alla partier att det ska vara lagligt för samkönade att gifta sig. Sverigedemokraterna var emot detta då lagen stiftades, men har inga planer på att ändra på det.

Homoadoption, eller samkönad adoption, förutsatt att det samkönade paret ingått äktenskap, fram till 2009 registrerat partnerskap, ska fortsatt vara lagligt enligt alla partier utom Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna. Dessa menar att ett barn har rätt till en mamma och en pappa. Miljöpartiet påpekar att det är svårt att få den här lagen att fungera i praktiken då det är få länder som godkänner samkönade par för adoption. Piratpartiet understryker att möjligheterna för samkönad adoption måste förbättras.

Frågan om insemination för lesbiska par besvaras av samtliga partier utom Sverigedemokraterna med att det fortsatt ska vara lagligt i Sverige. Sverigedemokraternas argument mot detta är att de anser att ett barn har rätt till en mamma och en pappa. Socialdemokraterna och Moderaterna utvecklar sina svar med att det också ska vara lagligt för lesbiska singlar att låta sig insemineras. Piratpartiet vill att insemination ska ha samma pris för alla kvinnor, oavsett sexuell läggning. Feministiskt Initiativ verkar för en lagstiftning där anonyma donationer blir möjliga.

De tio partierna är eniga i frågan om huruvida könsbyten ska vara lagliga. Piratpartiet förtydligar sitt svar med att kravet på medborgarskap och civilstånd ska avskaffas.

fbac1d62bc0f84a2f0a563b245ca87ca-d38n8ojFrågan rörande transpersoner och deras lagliga rättigheter besvaras entydigt av alla partier med att transpersoner ska ha samma lagliga rättigheter som alla människor. Kristdemokraterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Piratpartiet svarar att de vill se en utvidgning av nu rådande hatbrottslagstiftning för att stärka transpersoners rättigheter.

Den svåraste frågan i undersökningen är uppenbarligen frågan om huruvida man ska införa ett tredje juridiskt kön. Tre partier; Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ anser att man ska införa ett tredje juridiskt kön. Piratpartiet är av åsikten att det inte ska finnas några juridiska kön alls. Socialdemokraterna vill utreda möjligheten då man ser behovet, medan Folkpartiet och Moderaterna inte har tagit ställning i frågan. Tre partier; Centerpartiet, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna säger nej till att införa ett tredje juridiskt kön.

Sammanfattningsvis kan man se att det finns en ganska tydlig glidning från höger till vänster även i HBTQ-frågorna. Det mest konservativa partiet i dessa frågor är Sverigedemokraterna, som säger nej till samkönad adoption, nej till insemination för lesbiska par och nej till att införa ett tredje juridiskt kön. Man har också, i alla fall tidigare, sagt nej till samkönade äktenskap. Kristdemokraterna har en mer liberal uppfattning, då man anser att rätten till insemination för lesbiska par ska finnas kvar. Centerpartiet, i sin tur, accepterar samkönad adoption.

Fortsättningsvis kan vi se att Moderaterna, Folkpartiet och Socialdemokraterna har än mer liberal uppfattning i HBTQ-frågorna än de nyss nämnda då man antingen, som Moderaterna och Folkpartiet, inte tagit ställning till huruvida man ska införa ett tredje juridiskt kön, eller som Socialdemokraterna, vill utforska möjligheten till att införa ett tredje juridiskt kön. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ har alla samma uppfattning i HBTQ-frågor, dessa partier anser att man ska införa ett tredje juridiskt kön. Piratpartiet är det mest HBTQ-vänliga partiet, eftersom man vill avskaffa kraven på medborgarskap och civilstånd för personer som vill genomföra könsbyte. Piratpartiet vill dessutom att det inte ska finnas några juridiska kön alls.

HBTQ-vänlighetspoäng (av 6 möjliga)

SD 2,5 KD 4 C 5 M 5,5 FP 5,5 S 5,5 MP 6 V 6 F! 6 PP 6

Artikeln är skriven utifrån de svar jag erhållit av respektive partis informationsavdelning/valcenter/HBTQ-talespersoner.

* Kristdemokraterna har sedan hösten 2015 beslutat att även samkönade par ska ha rätt att prövas för adoption

Hur Avpixlat manipulerar…

Gästinlägg från Polimasaren.

apim2

Så här ser det ut när Avpixlat, ni vet den blogg som står väldigt nära Kent Ekeroth, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, hetsar mot muslimer. Finns det inget i Sverige så går de utomlands. Det finns 1,6 miljarder muslimer och hen vet vad hur många invandrare uti världen så det är inte så konstigt att de hittar något när de dammsuger hela världen efter skit de kan använda i sin hets mot muslimer och invandrare.

Detta är en annan rubrik på en artikel på Avpixlat

ap2

Som bevis för detta har de hittat en (1) Facebookstatus från en (1) ort och detta använder de för att få folk att tro att det finns ett gediget motstånd mot invandring, allt för att peppa sina egna följare. Hur svårt är det att hitta något en invandrarkritiker med eller utan apostrofer eller en renodlad rasist som har skrivit något negativt om invandringen? Det är så här bloggen, som Kent Ekeroth, Sverigedemokratisk riksdagsledamot är involverad i, fungerar.

”Hela Sverige är med oss mot invandringen aaarrgghh”. Nej, det är vi inte och kommer aldrig heller att bli! När en grupp människor tror sig få ett massivt medhåll blir de stöddiga utav den luft vi ger dom i form av väljarstöd och positiva opinionsundersökningar och vi har sett hur Avpixlat ger sig på de få som de tycker är emot dom och det är inte vackert. Vi har sett journalister, politiker och vanliga medborgare bli hotade som ett försök att få dom tystade, vi har sett dom önska att kvinnor som protesterar mot SD ska bli berikade (gruppvåldtagna av invandrare), vi har sett hat och åter hat som dessa SD-sympatisörer överöst på dom som är företrädare för den demokratiska process vi har i Sverige. De försöker tysta opinion, de försöker tysta kritiker och detta är inget annat än ett hot mot vår demokrati och vårt samhälle.

På valdagen bestämmer vi om vi vill ge denna onda kraft mer luft så de kan hålla på en mandatperiod till.

"En lite längre film om oss" – SD:s valfilm

En lite längre film om oss” står det under SD:s valfilm som publicerades den 6 augusti i år. Bland annat kan man se Jimmie Åkessons sommartal från Sölvesborg – med en kvinnlig talare i bakgrunden som talar intensivt, med vare sig punkt eller kommatecken, och med tio olika fakta per sekund samtidigt som olika bilder blixtsnabbt rullar förbi mina ögon. Då tänker jag: har SD:s hjärntvätt börjat?
Jag kan verkligen inte kommentera den här filmen utan att min infödda Balkan-humor, med krydda av satir och tragikomedi, märks.
Filmen visar upp Sverige på ett ytterst deprimerande sätt och inte ens ett berg av lyckopiller kan hjälpa landet att ta sig upp ur avgrunden, universums svarta hål, som filmen skapar i min hjärna. Eller beskriver de egentligen hur deras väljare mår?

Hursomhelst, enligt den här filmen känns det nödvändigt att sjunka väldigt långt ner i en depression för att kunna bli SD:are. Filmen visar klart och tydligt att Sverige är ett skitland, precis som vi, i den antirasistiska folkrörelsen, har hört så många gånger förr.
Armageddon.
Domedagen är här!
Allt förstördes av både höger och vänster, av både moderater och socialdemokrater. Naturligtvis förstördes allt inte minst av invandrare som satte igång bränder i Husby.

10372742_10152265375696479_7866756509840882913_n
Sen kommer det en bild på Jimmie Åkesson.
Han framställs som den enda figur som kan rädda landet, likt Bruce Willis brukar rädda hela jordklotet från meteorer. Offerskjortan, med slips, är på. På skärmen visas det ingående hur SD hatas, hotas och hur folk protesterar mot rasism. Men, Jimmie Åkesson står mitt i hjärtat av yttrandefrihet, och man får känslan av att en majoritet av Sverige jublar. Teamet som räddar landet är, bland annat, Björn Söder, som om han vore Peter Stormare eller någon av de andra hjältekaraktärerna i filmen Armageddon.
Efter de första 2 minuterna av filmen känner jag ett stort behov av att springa ut och ropa på hjälp.
Efter filmens 3:e minut så känner jag att jag befunnit mig alltför länge i den djupa avgrunden utan att få tillfälle att hämta andan.
Fortsättningsvis så svettas jag bara och jag önskar bara att det snart ska ta slut.
Det är inte bara så att Sverige är ett skitland.
Samtidigt som Sverige rasar ned så ger man bilden av svensken som om denne vore korkad, dum, melankolisk, någon som inte bryr sig och någon som inte fattar något. Det enda som svensken kan är i grunden en djurisk instinkt; att äta en invandrarpizza med tom blick. Så ser svensken ut precis innan han inser att kometen ska slå ner mot Sverige och innan svensken fattar något alls framställs Sverigedemokraterna som den enda och ultimata räddningen.
När filmen äntligen tog slut hade jag en enda fråga i huvudet:
Hur kan SD:are kalla sig själva för ”Sverigevänner”?

/Ida Dzanovic

 

Aningslösheten blev Sverigedemokraternas segertåg

Gästinlägg av Joakim Lamotte

Det råder just nu stor förvirring bland oss journalister och kulturarbetare på Facebook så här dagarna efter EU-valet, av mitt flöde att döma. Att Sverigedemokraterna är på frammarsch i landet verkar ha kommit som en överraskning. Man frågar sig hur detta kunde ske, trots att varenda ledarskribent, komiker, programledare, statsvetare och övriga mediekändisar varit ute och uppmanat folk att gå och rösta bort Sverigedemokraterna. Ihop med detta stängdes de ute från arbetsplatser och antirasister flockades på SD:s torgmöten och störde så gott det gick. Men medan vänsterpartiets Dror Feiler blåste i saxofonen och blev bortburen av polis, så skrattade Jimmie Åkesson hela vägen till valet.

SkärmklippDet som skulle bli en stor uppslutning mot Sverigedemokraterna blev i stället deras segertåg. Folk hemma i stugorna knöt näven i fickan när överheten och etablissemanget skulle berätta för dem vad som är rätt och riktigt.

Aningslöst sitter vi som tillhör mediemedelklassen nu och undrar vilka dessa SD-väljare är, som är så arga, och varför. Vi kan inte se dem som drabbats av utvecklingen i ett land som allt mer glider isär, där klassklyftorna ökar mest i västvärlden. Vi är inte de som fått sälja allt vi äger för att överleva, eftersom samhällets skyddsnät har havererat, eller tvingats lämna familj och vänner för att flytta till Norge för att jobben har tagit slut i Sverige. Vi är inte de som skjutits med 30 skott i ansiktet i någon förort, eller tagit livet av oss i något utarmat glesbygdsområde för att hopplösheten tagit överhanden.

Istället lägger vi vår lediga tid på att raljera över de som röstar på SD och undrar vad de är oroliga för egentligen, medan ensamstående mammor blir utförsäkrade och äldre sitter ensamma hemma eftersom de inte har råd med bussbiljett för att åka och hälsa på barnbarnen. Samtidigt som sysslolösa politiker lever gott på märkliga pensionssystem, endast förunnat de folkvalda.

Nu kommer anti-SD-kapprustningen bland politiker och opinionsbildare fortsätta fram till riksdagsvalet i höst. Protester och demonstrationer kommer intensifieras och SD-röstare kommer anklagas för att vara rasister. Jag tror att det finns en hel del rasister bland de som röstar på SD, men att påstå att alla är det, är en alldeles för enkel förklaringsmodell. Att däremot slänga ordet rasist i ansiktet på folk jämt och ständigt ger förmodligen inget annat utfall än att de till slut blir det som de kallas för.

Kanske vore det mest effektiva, om syftet är att få folk att inte rösta på SD, att försöka förstå de bakomliggande orsakerna till varför människor röstar som de gör. Eventuellt skulle man då inse att så länge folk har det dåligt, så kommer de rösta på missnöjespolitiker. När vi idag har de största samhällsklyftorna i mannaminne, är det inte en helt orimligt slutsats att SD:s framgångar har mer med klass och ekonomiska skillnader att göra, än med främlingsfientlighet. Därför vore det kanske vettigare att fokusera på sin egen politik än att fördöma sina potentiella väljare.

Varför vi ska rösta 25 maj

Den 25 maj är det EU-val. Det är då vi ska rösta om vilka som ska representera Sverige i EU-parlamentet. Totalt finns det 751 platser i parlamentet och Sverige innehar 20 av dessa. I det senaste EU-valet 2009 var röstdeltagandet i Sverige så lågt som 45,53 %. Det finns, framför allt, en anledning att gå till valurnorna den 25 maj. Jag tänkte här och nu formulera den anledningen.

Sveriges platser (pdf) i EU-parlamentet ser idag ut som följer: Socialdemokraterna har 6 platser, Moderaterna 4, Folkpartiet 3, Piratpartiet 2, Miljöpartiet 2, Centerpartiet 1, Vänsterpartiet 1 och Kristdemokraterna 1. För närvarande är Sverigedemokraterna inte representerade i EU-parlamentet. Förutsättningarna för att SD kommer att kunna ta ett par platser är stora. Då valdeltagandet i EU-val traditionellt inte alls uppnår samma nivåer som riksdagsval är varje röst än viktigare. Anledningarna till att vi ska utnyttja vår demokratiska rättighet, nämligen att rösta, är att det är varje individs möjlighet att påverka vilken politik som ska råda och vilka människor som ska få mandat att föra vår talan. Demokrati innebär att det är folket som bestämmer. Vi bestämmer genom att rösta. Röstar vi inte ger vi oss heller inte möjligheten att påverka. Att rösta är nödvändigt, att rösta för att den politik du förespråkar ska bli verklighet är en mänsklig rättighet och borde vara en självklarhet för oss alla. Är du kritisk till EU ska du rösta, är du positiv till EU ska du rösta. De EU-parlamentariker som Sverige har idag har vitt skilda åsikter vad gäller EU. Det finns ett parti som önskar att du ska låta bli att rösta den 25 maj. Låter du bli att rösta ger du rasism och fascism ett större inflytande än vad de egentligen borde ha i relation till sin faktiska storlek. Ett lågt valdeltagande ursäktar inte ett sådant utfall.

FASCISMEN HAR TAGIT PLATS I EU-PARLAMENTET

Högervindar blåser i Europa. Vi har rasister, fascister och nazister som står i kö för att ta plats i parlamentet. Då man kikar på de olika politiska grupperna i parlamentet kan man få ett hum om vem som avser att samarbeta med vem i parlamentet under den kommande mandatperioden. Det grekiska nazistpartiet Gyllene Gryning förväntas ta ett antal platser, likaså de ungerska neofascisterna Jobbik, som verkar kunna utöka antalet mandat i och med årets val. Fight Racism Fight Sexism Fight Antisemitism Smash Fascism BSD demon, 28C3, Berlin, Germany.jpgExempel på partier som ingår, och troligtvis kommer att fortsätta ingå, i den politiska grupp som kallas Frihet och demokrati är Dansk Folkeparti, Sannfinländarna, italienska Lega Nord, Enade Polen, Slovakiska nationalistpartiet och United Kingdom Independence Party. I denna politiska grupp samlas partier, människor och krafter som är ultranationalistiska och till stor del har en människosyn som grundar sig i åsikten att alla människor inte är lika mycket värda. Dessa partiers åsikter innefattar nationalism till varje pris, samt ett upphöjande av det egna folket’ till högre höjder än andra folk. Dessa partier har åsikter som befläckar värden som mänskliga fri- och rättigheter, demokrati och solidaritet. Den som väljer att samarbeta med de som ingår i denna grupp ger sitt godkännande till – och sin vilja att arbeta för – nationalistiska, antidemokratiska, rasistiska och fascistiska uttryck. I denna grupp kommer kanske också franska Nationella Fronten (Front National) och belgiska Vlaams Belang, båda ultranationalistiska och starkt invandringskritiska, att ingå. Dessa partier är idag grupplösa.

VILKA VÄLJER SVERIGEDEMOKRATERNA ATT SAMARBETA MED?

Sverigedemokraterna har ännu inte meddelat vilken politisk grupp de avser att gå in i. Jimmie Åkesson har uttalat möjligheten att SD inte kommer att ingå i någon grupp. Den största anledningen till att man väljer att vara grupplös är att det finns försvårande omständigheter – läs extrema åsikter och attityder – som gör att det inte går att samarbeta. Snacket om eventuell grupplöshet känns som ett spel för gallerierna, med tanke på att SD har polerat fasaden, något som gör  att de känns svåra att greppa. Om man skrapar på ytan ser man ganska snart att politiken SD står för är nationalistisk, främlingsfientlig och invandringskritisk. Deras politik tangerar i mångt och mycket den politik de partier som ingår, och kan tänkas ingå, i den politiska grupp som kallas Frihet och demokrati. Antingen väljer SD att vara grupplösa, men mer troligt är att SD väljer att ingå i denna grupp. Anledningen till att SD ännu inte vill delge svenska folket den blivande politiska grupptillhörigheten i parlamentet kan inte tolkas på något annat sätt än att SD-ledningen är orolig att tappa värdefulla röster på grund av detta. Det finns många SD-sympatisörer som inte är villiga att rösta på ett parti som sedan väljer att samarbeta med nazister, rasister och fascister.

Vi har makten att påverka framtiden. Den viktigaste anledningen till att använda den makten, genom att gå och rösta den 25 maj, är att minska möjligheterna för SD:s parlamentariska inflytande i EU. Idag har SD inga platser i EU-parlamentet. Det är naivt att tro att det kommer att förbli så. Ju starkare den grupp vi förmodar att SD väljer att ingå i blir, desto större är risken att Europa blir än kallare och än mer stängt, att vi får ett Europa där mångkultur anses smutsigt, ovärdigt och otänkbart. Lyckas vi höja valdeltagandet till en värdig nivå kan vi skapa förutsättningar för att faktiskt kunna förhindra att, åtminstone inte via Sverige, dessa åsikter får genomslagskraft. De högerextrema krafterna eliminerar de mänskliga fri- och rättigheterna.

Election MG 3455Vill du kämpa mot rasism, fascism och nazism är detta ett enkelt, men ack så viktigt, sätt att göra det på. Din röst är en röst för mänskliga fri- och rättigheter och demokrati. Din röst är också en röst för ett öppensinnat och tolerant Europa. Vill du ha ett Europa där alla är välkomna? Vill du ha ett humanistiskt och tryggt Europa där det inte spelar någon roll var du kommer ifrån, vilket språk du talar, vilken religion du tillhör, vilken sexualitet du har eller vilken färg det är på din hud? Vill du ha ett Europa där alla människor är lika mycket värda? Då är det din plikt att rösta. Det är din plikt att vara med och påverka Europas framtid. Det gör du 25 maj.

 

Läs mer om EU-valet:

Hejda rasismen – rösta i EU-valet

EU-valet 2014 – EU-upplysningen vid Sveriges Riksdag

Information om EU-valet

Kändisars tankar om varför vi ska rösta 25 maj

Kritik mot EU-medlemsavgiften?

Det finns många SD-politiker och SD-anhängare som gnäller över att Sverige betalar en för hög medlemsavgift till EU – och att den ökar katastrofalt mycket och fort. De kritiserar det mesta med vårt EU-medlemskap i första hand med detta argument: det kostar för mycket.


(se första 2 minuterna av detta långa tal)

FAKTA: när Sverige förhandlade om alla detaljer i sitt EU-medlemsskap så blev överenskommelsen så att avgiften till en början skulle vara rabatterad, men att den rabatten långsamt fasas ut, till att en dag betala en full medlemsavgift, efter år 2013.

Sveriges, och alla andra medlemsländers, EU-avgift står i proportion till respektive lands ekonomi, den så kallade Bruttonationalinkomsten, BNI. Sveriges statskassa har varit en av EU:s, relativt sett, sundaste och solidaste under de senaste årens finanskris. Hos EU-upplysningen kan vi utläsa hur mycket Sverige betalar och hur mycket Sverige får tillbaka.

MYTEN har sett ut så här:

KentEkerothAvatarDet som EU-kritiker klagar över – att vår medlemsavgift ökar katastrofalt mycket och fort – det är en grov missuppfattning. Att Sverige är ett av de länder som betalar högst avgift är också en överdrift – som bland annat riksdagsledamot Kent Ekeroth har missförstått. De korrekta siffrorna, som Ekeroth dribblar med, över Sveriges del i EU:s budget kan hittas här.

Det är inte enbart privatpersoners skatter som betalar Sveriges EU-medlemsavgift. Inte heller är det bara de som betalar inkomstskatt på sin lön som betalar Sveriges EU-medlemsavgift. Kent Ekeroth räknar i videon här ovan ut att varje sysselsatt svensk betalar 700 kronor per månad per invånare.

Man bör INTE slå ut en sådan kollektiv avgift till ett genomsnitt per capita, det vill säga per invånare eller per inkomstskattebetalare. För det är så att statens totala intäkter och tillgångar och vår gemensamma statsbudget har intäkter som kommer från så många fler håll än från bara privatpersonerna. Andra som är med och delar på kostnaden är landets alla företagare som gör vinster, som har exportinkomster, banker, naturtillgångarna från gruvindustrin, elindustrin och så vidare.

Om man nu måste gnälla över något med EU, så kan man väl även gnälla på alla svenska organisationer och föreningar som inte riktigt utnyttjar alla möjligheter att söka massor av olika bidrag från EU – vilka vi faktiskt har rätt till, och något vi faktiskt har oändligt många olika möjligheter till – just tack vare vårt medlemskap i EU.

Opinionsbildning och normalisering

Gästkrönika av Robert Nilsson

Den rörelse som oftast tillskriver sig den antirasistiska rörelsen har till vissa delar enligt min mening gjort en fatal felbedömning av det politiska läget.

Karl XXIV
visulogik / Foter.com / CC BY

Det tycks mig som att delar av denna antirasistiska rörelse lever kvar i 90-talet, då Sverigedemokraterna var en utomparlamentarisk paria – något som väljarna inte ens ville ta i med tång – och vars symboliska förehavanden, som att marschera med bomberjackor och Dr. Martinskängor för att lägga ned kransar vid Karl XII:s staty, var spektakel som man ohotat och alltjämt tryggt kunde betrakta från sin plats i det politiska finrummets värme.

Men tiderna förändras. Nu har det snart gått fyra år – en hel mandatperiod – med Sverigedemokraterna i riksdagen – det politiska finrummet.

Sverigedemokraterna har som organisation, kollektiv och individer fått parlamentarisk erfarenhet och mutat in sitt revir i den mediala och politiska diskursen.

Då – år 2010 – var det 5 % av väljarna som lade sin röst på dem. Nu visar opinionsinstituten på 10 % stöd.

Bättre förr?

Trots detta, så finns det således folk som på något sätt förhåller sig till Sverigedemokraterna som om vi fortfarande levde på 90-talet och anledningen till detta går ju givetvis bara att spekulera i. Men en anledning är att jag tror att denna del av den antirasistiska rörelsen helt enkelt saknar strategin och medlen för att finna sig till rätta i den nya tiden och därtill saknar medlen för att möta denna, av antirasisterna identifierade, rasism i kostym. En annan anledning kan ju vara att det var bättre förr. Men har vi råd med sådana känslogrundade ståndpunkter?

Sedan. Vissa säger: – Vägra debatten. Som om Sverigedemokraterna fortfarande var ett parti som endast fick medial uppmärksamhet den 30:e november varje år.

Den politiska diskursen är en spelplan – en spelplan där inte spelarna artigt väntar på sin tur för att muta in sitt revir. Där råder djungels lag. Gör ingen anspråk på ett område av spelplanen så kommer någon annan spelare att ta den. I det här fallet, avstår man från SD-oppositionellt håll att ta den platsen – genom att undvika att ta debatten eller gå på som om vi alltjämt levde under 90-talet – så kommer den platsen att intas av Sverigedemokraterna eller någon annan likvärdig motståndare.

Och den som har mest spelplan under sig vid tröskeln till valdagen 2014 – den tar hem spelet.

– Men att debattera med Sverigedemokrater är ju att normalisera deras åsikter, kanske någon säger.

Om vi bortser från den ganska vanligt förekommande felanvändningen av begreppet, så är det ett riktigt dåligt argument.

Tänk er själva om Alliansen och de Rödgröna skulle avstå det kommande årets radio- och TV-sända partidebatter med hänvisning till att det finns en risk att ”normalisera” Sverigedemokraterna?

Det skulle ju sluta med att Jimmie Åkesson skulle få hela timman av Agendas partiledardebatt för sig själv:

– Så varsågod Jimmie. Här får du en timma under bästa sändningstid.

Och Jimmie Åkesson får hålla ett tal värdigt ett tal till folket endast förunnat presidenter i USA. Detta bara för att vi måste undvika att ”normalisera” Sverigedemokraterna.

Normalisering

Avslutningsvis, det här med normalisering. Den politik som Sverigedemokraterna säger sig vilja föra – kanske inte uttryckt i principprogrammet, men uttryckt i andra sammanhang – är redan norm och normaliserad sedan länge sedan.

Rasistiska åsikter – om det nu är det man tillskriver Sverigedemokraterna – det har varit norm hos grupper och individer i samhället i flera mansåldrar.

Här lite statistik (Integrationsbarometern 2007 och Mångfaldsbarometern 2013) på hur det är ställt med ”normaliseringen” – eller normen – rörande attityder mot den Andre som faktiskt redan finns. Oavsett om vi tar eller vägrar ta debatten. Så här svarade respondenterna i respektive undersökning:

– 10,8 % anser att det är fel att personer från olika kulturer och raser bildar familj.

– 43,8 % anser att vi inte bör släppa in fler invandrare i Sverige.

– 23,6 % kan tänka sig att rösta på ett främlingsfientligt parti som inskränker invandrares rättigheter.

– 34,6 % instämmer helt eller delvis med att invandrar kommer hit för bidragens skull.

– 25 % är mot slöja på allmän plats

Om vi ska påverka dessa attityder till det bättre, så har jag svårt att se att ”Vägra debatten” skulle vara en framkomlig väg. Än mindre välja att förhålla sig till Sverigedemokraterna som om de själva skapat de attityder de påstås ge uttryck för. Nej, enligt undersökningarna ovan fanns de redan där. Normaliseringen är hos dessa respondenter och den andel av befolkningen de representerar ett faktum.

Det är utgångsläget. Och det är det som ska bestämma strategin. Inte någon nostalgisk villfarelse om att inget har förändrats och att tiderna var som förr, då rasism bekämpades bäst genom att gamla tanter drämde handväskan i huvudet på skinnhuvuden.

Det är dags att den Sverigedemokratiska oppositionen inser det.

Vad anser du?

(Källa: Integrationsbarometern 2007. Integrationsverket.; Mångfaldsbarometern 2013.

SD och det påstådda valfusket

Sverigedemokraterna tog återigen på sig offerrollen när de under kyrkovalet för några veckor sedan hävdade att de utsatts för valfusk.

Pavel Gamov är distriktsordförande i SD Uppland
Pavel Gamov är distriktsordförande i SD Uppland

Uppsala stifts jurist Anders Sandström och pressekreteraren Mats Lagergren tror dock inte att det rör sig om något valfusk.

”Snarare sabotage i så fall”, säger Mats Lagergren och fortsätter: ”Har man valt vilket parti man ska rösta på, då ser man väl till att hitta valsedlar även om de är gömda”.

Anders Sandström tillägger: ”Om någon ska stå och övervaka valsedlarna blir det även en fråga om integriteten för den enskilde personen som kan kränkas när man väljer sedel”.

Det går även alldeles utmärkt att rösta på valfritt parti, om varje väljare skriver partinamnet på en blank valsedel, naturligtvis under förutsättningen att partiet ställer upp i det val man röstar i. Alla politiska partier kan också själva välja att posta ut sina egna officiella valsedlar till presumptiva väljare om de vill, vilket är tradition att göra i Sverige.

Att säga att avsaknad av Sverigedemokratiska röstsedlar i vallokalen skulle påverka valresultatet är alltså fel. Alla med intentionen att rösta på Sverigedemokraterna i kyrkovalet hade möjlighet att göra just detta.

/Andrea Daleflod

Hur Sverigedemokraternas väljare tänker

Hur mycket påverkar krisen kring Expressens avslöjanden Sverigedemokraterna? Många tror att partiet kommer att förlora stort på avslöjandena. Tyvärr är det kanske inte så enkelt. Väljarna har valt Sd trots att, och eventuellt ibland på grund av att, de vet att rasismen finns med i bakgrunden. Det finns en del olika anledningar till att folk väljer att rösta på Sd och så länge de anledningarna finns kvar krävs det ganska mycket för att folk ska tappa förtroendet för Sd även om Expressens artiklar är ett steg i rätt riktning.

AloneRädsla är en mäktig drivkraft.
Pink Sherbet Photography / Foter / CC BY

Men… En av anledningarna till att folk valde att rösta på Sd år 2010 var t.ex. att folk hade tappat förtroendet för massmedia och för politik. Den kritik som kommer nu från massmedia och politikerna — i det Sd själva kallar ”sjuklövern” — leder inte till att Sd automatiskt förlorar stöd, eftersom kritiken mot Sd kommer från källor som väljarna inte har förtroende för.

Sd:s väljare

Man ger inte sin röst till Sd enbart för att Sd är rasister. Sd har fått stöd för att Sd:s väljare tappat tilltron till demokratin och politikerna och de är rädda; för arbetslöshet, kriminalitet, förändringar i Sverige som de upplever som negativa. Sd får stöd för att de upplevts som ”underdogs”. Sd är de som mobbats av den elit som allmänheten tappat förtroende för; ”om Sd kan reta de korrupta, idéfattiga politiker som styr så mycket som de gör, måste Sd vara bra. De stödjer vi”.

Sd ger dem på något sätt hopp, både för att de ger ”de som styr” en spark i röven och för att de vågar säga vad de tycker.

Riksdagspolitiker idag betraktas av många som stereotypa, andefattiga jasägare och partierna som tråkiga, idéfattiga organisationer. Politiker och partier pratar mycket, men om sådant som inte har med ”vanligt folks” verklighet att göra. Segregation, arbetslöshet, korruption, fattigdom, frustration, allt sådant påverkar deras val.

Nedskärningarna oroar dem. Skolor drar ner sina resurser. Folk utförsäkras. Mindre pengar läggs på lekplatser. Gammelmoster Agda för mindre och mindre hjälp i hemtjänsten som ständigt skär ner resurserna. kriminaliteten ökar. Samhället blir sämre. Samtidigt ser de att pengar finns för flyktingar och invandrare. Det är fråga om miljarder som de kontrasterar mot de nedskärningar som sker på hemmaplan.

Jag pratar inte om vad som verkligen händer i samhället eller ej. Utan vad som kommer fram när man frågar Sd:s väljare vad de tänker, tycker och känner. Vi måste ha modet att fråga hur världen ser ut i deras ögon. Vi kan blunda för det om vi vill och tro att det räcker med Expressens avslöjanden för att stoppa Sd, men det gör det inte.

Ju sämre man upplever att man har det, desto mindre är man benägen att hjälpa andra. Och det är ju så som invandring och flyktinghjälp beskrivs av alla politiker idag, som ”hjälp” som ”stöd” som något vi gör ”för att vara snälla”.

”Våra egna pensionärer lider, vi har inte råd att vara ”snälla” mot flyktingar längre”, så kan det heta…

Det okända, främlingsfientligheten

Detta är uppblandat med en vardagsrasism. Det är inte egendomligt. I alla tider har man reagerat på olika former av kriser genom att lägga skulden på minoriteter eller på det ”nya” som förändrar samhället.

Men det är inte rasismen, och hatet mot nya fenomen i samhället, som muslimerna, som är förklaringen till att Sd blivit så stora. Vardagsrasister finns i alla partier. De värsta vardagsrasister jag mött är de som röstar på Folkpartiet och bor t.ex. i Bromma, på Moderaterna och bor i Täby, eller sossarna och bor i Höganäs. 

Det är inte rasismen som gör att Sd får sitt stöd. Vill man vara rasist går det utmärkt att vara med i Socialdemokraterna och gnälla på invandrarna i omklädesrummet på det lokala bruket. Det är något annat.

Och ska vi få stopp på Sd måste vi rikta in oss på det där ”andra” också.

Massmedia

NIGHT
ValetheKid / Foter / CC BY-ND

Något som var fascinerande förra valet var att studera hur Sd:s väljare reagerade på massmedias skriverier om Sd.

Aftonbladet och Expressen körde stora kampanjer, bland annat med temat ”Gilla Olika” inför valet 2010. STORA kampanjer som riktades in mot att stoppa Sd. När jag pratade med potentiella Sd-väljare märkte jag att de hatade Aftonbladets ”gilla olika”-kampanj.

De ansåg att den kampanjen bekräftade Sd:s tes att de var utsatta för censur och mobbning från staten, massmedia och alla politiska partier, hur annars kunde det komma sig att alla stora tidningar körde en ”rösta inte på Sd kampanj”?

Det bekräftade Sd:s ”underdog”-perspektiv och gav dem röster.

Glöm inte att Sd-väljare misstror politiker och massmedia, dvs ”överheten”. Så om överheten säger ”rösta inte på Sd” kan det faktiskt få motsatt effekt. Det skedde 2010, och jag tror inte att de som drev t.ex. ”gilla olika”-kampanjen då har förstått det ens idag. Samma var det när media skrev att Sd var ”rasister” eller ”nazister” men utan att skriva VARFÖR de var det.

Det räckte inte.

I massmedias ställningstagande mot Sd 2010 saknades en rad viktiga saker, men främst förståelse för hur Sd-väljaren tänker.

Demokrati och lösningar

Svaret på hur man stoppar Sd vilar på två ben, kan man säga. Det ena är politiskt, demokratiskt, och det andra handlar om att motarbeta rasistiska vanföreställningar.

Demokratiarbete och lösningar på ekonomiska krisen är viktigast. På sikt genom att politiken förändras. Där har vi mycket att lära av hur arbetarrörelsen och de andra partierna på ett framgångsrikt sätt stoppade den inhemska nazismen på 30-talet. Det var ett arbete där polemiken mot nazismen handlade om demokrati, demokrati och ännu mer demokrati och att ta fram lösningar på krisen.

Saltsjöbadenavtalet mellan arbetsgivarna och staten 1938, nödarbetena, Socialdemokraternas politik mot arbetslösheten på 30-talet. Varje politiskt drag som togs gjordes för att man ville minska nöden i landet och man hade alltid biavsikten med det att man ville stoppa nazisterna. Sen kan vi idag vara mot eller för det, men så var det. Händelserna i Tyskland förskräckte alla och ALLT gjordes för att motverka detta i Sverige.

Att skära ner resurser till pensionärer idag kan måhända vara nödvändigt men det får konsekvenser.

Det är detta som är tuffast. Politiker betraktas som korrupta, träiga tråkmånsar. De betraktas som folk som skiter i hur ”vanligt folk” har det. Att lösa det handlar om en kombination av GIGANTISKA reformer i det politiska arbetet, demokratiarbete och lösningar på problemen.

Motargument

afraid
Pablo Municio / Foter / CC BY-NC-ND

Det Motargument arbetar med är andra benet.

Att folk tappar tron på politiker och vill ha lösningar på de problem de ser omkring sig, behöver inte betyda att de nödvändigtvis måste rösta på Sd eller gnälla på invandrare. Där kan sajter som Expo, interasistmen och Motargument spela en viktig roll.

Vi bör gemensamt visa t.ex. att: ”Ja, det är rätt. Kräv en förändring av politiken. ja, det är ok att tycka att ”sjuklövern” består av en massa rövhål och att massmedia är korrupt. Men ta det lugnt, fall inte i de vardagsrasistiska fällorna och tro inte att det är muslimer eller invandrare som är problemet”.

Men detta MÅSTE göras så att man inte spelar in i det ”underdog”-tänkande som Sd har. Att bara peka finger och kalla Sd ”rasistiskt” är DESTRUKTIVT! Man måste hela tiden visa VARFÖR Sd är rasistiskt. Varför det är fel att generalisera negativt om ALLA muslimer. Varför invandrare inte är ”syndabockarna” man ska skylla ALLT på.

D.v.s: ”Det är politikernas fel, inte invandrarnas eller muslimernas. Det är sossarnas och Alliansens fel att man skär ner, skyll på dem och sluta sprida vanföreställningar om muslimerna!”

Det cirkulerar mängder av rasistiska myter på nätet. De måste och de kan punkteras som uppenbart falska. Om det är samhällsproblem som diskuteras måste man visa att det är Socialdemokraterna och Alliansen som styrt Sverige de sista 100 åren, inte muslimerna eller romerna!

Och folks benägenhet att beskylla invandringen för problemen måste också bemötas.

Förändrad syn på invandring

Politiker ska inte vara förvånade att invandringen får ta skulden för de samhällsproblem vi har idag. Invandring brukar beskrivas som en ekonomisk belastning på samhället. Något som kostar pengar men som vi ska acceptera för att ”vara snälla” mot invandrarna och för att ”hjälpa” flyktingar och folk i nöd.

Med ett sådant tänkande är det inte konstigt att röster höjs som säger: ”minska invandringen, ge pengarna till pensionärerna istället”.

Free Scared Child Alone in the Dark Creative Commons
Pink Sherbet Photography / Foter / CC BY

Som man bäddar får man ligga. Som vi format invandringspolitiken, sådant blir resultatet.

Säga vad man vill om t.ex. USA, men där har invandringspolitik aldrig handlat om ”vi ska vara snälla” utan om att invandring är en investering. De grupper som vill öka invandringen till USA betonar ofta det och hänvisar till hur man tänkte på samma sätt under 1800-talets stora invandringsvåg.

Vi behöver skrota det unkna gamla synsättet på invandring som en belastning för samhället och enbart se det som en investering för framtiden, vilket det är.

Alltför sällan diskuteras den svenska befolkningspyramiden. Snart går 68-generationen i pension. Faktum är att det inte finns annat alternativ för oss i Sverige än att ta emot många invandrare. Utan invandrare kommer vi om några år att ha för få människor i arbetsför ålder. Utan folk som kan jobba har vi inte heller möjlighet att försörja pensionärer eller sköta om alla sjuka.

Invandring är en investering, inte en kostnad. Precis som med andra investeringar lägger man ut pengar för stunden för att säkerställa framtida vinster. Lika lite som vi kan strunta i att göra investeringar i skola eller sjukvård kan vi vara utan investeringar i invandring. Men vi måste se till att investeringarna sker på bästa möjliga sätt; Vi behöver invandring för vårt välstånds skull.

Om politiker kunde prata mer om det och mindre om ”vi ska vara snälla mot flyktingar” hade mycket varit vunnet.

Sverigedemokraterna kan stoppas och vi kan kasta ut dem ur riksdagen 2014. Men det kräver att vi börjar lyssna till hur Sd:s väljare tänker och bemöter dem där de befinner sig. Det som sker med Expressen-avslöjandena är ett bra första steg. Att avslöja VAD som är rasistiskt i Sd:s program och verksamhet är en del av svaret på hur man stoppar Sd. Till skillnad från mycket av det som skrevs inför valet 2010 handlar nu Expressens artiklar om att visa upp konkreta rasistiska åsikter, det är bra!

Men det behövs inga skakiga filmer på Sd-politiker som löper amok för att visa för folk att Sd accepterar rasism i sina led. Det räcker med att visa hur de tolererar muslimhatet.

Rädsla och oro är en mäktig drivkraft i människor. Ska vi stoppa rasismen måste vi ta den på allvar

Rekommenderad läsning: Niklas Orrenius brukar ha bra åsikter kring detta. Annika Hamrud också. Läs dessutom Ehsan Fadakars inlägg i Nyheter24.