SCB publicerar varje halvår en partisympatiundersökning. I november 2015 fick Sverigedemokraterna en toppnotering och fick 19,9 procentenheter. Den som släpptes igår, 31 maj 2016, visar att Sverigedemokraterna idag har ett stöd av 17,3 procentenheter av väljarna.
Jämfört med den föregående undersökningen och tidigare toppmätningen i november 2015 är det ett tapp. Jämfört med samma tid förra året är det 2,9 procentenheter mer och jämfört med riksdagsvalet 2014 är det 4,4 procentenheter mer i ökat väljarstöd för Sverigedemokraterna.
Huruvida Sverigedemokraterna har ”gått bakåt” beror på vad man utgår ifrån. De uppges ”tappa” eftersom de fick lägre stöd i undersökningen i maj 2016 (17,3 procentenheter) än i undersökningen i november 2015 (19,9 procentenheter).
Jämför man med valresultatet, 12,86 procentenheter, så är siffran en ökning med 4,4 procentenheter. Jämför man med toppnoteringen i november 2015 är det en tillbakagång med 2,6 procentenheter. Oavsett vad man jämför med kan vi konstatera att väljarstödet för Sverigedemokraterna har ökat i förhållande till riksdagsvalet 2014.
Om du känner till hur ett argument byggs upp underlättar det din taktiska förståelse för resonemang i allmänhet, men det ger även fördelar vid debatter då du känner igen en oetisk debatteknik. På det viset kan du undvika dem vanliga fallgroparna och kan istället återställa premissen i debatten.
Det här är den andra delen av två om argumentation och argumentationsfel. Den första delen kan du läsa HÄR.
De vanligaste typerna av argumentationsfel:
Logiska felslut – När ett argument bryter mot logikens regler och oundvikligen får en ologisk slutsats.
Statistiska argumentationsfel – När statistik används osakligt. Det finns flera olika sätt att göra statistiska argumentationsfel på. gemensamt för dessa är missbruket av statistik och orsakssamband. Det är vanligt vid anekdotisk bevisföring. Det är i sin tur en argumentation som försöker bevisa en tes genom enskilda exempel eller genom personliga erfarenheter.
”Jag känner många äldre som röker, därför kan det inte stämma att äldre dör i förtid”
Genetiska argumentationsfel – Syftar till att angripa trovärdigheten hos den som stödjer en tes snarare än tesen i sig självt. Det finns flera olika sätt att göra det på. Personangrepp (argumentum ad hominem, ”angrepp mot person”) är ett sätt att avleda en debatt till att misskreditera en person och därmed dess trovärdighet, istället för att angripa själva sakfrågan. Det är viktigt att påtala att personangrepp eller diskussioner om en person aldrig har något med sakfrågan i sig självt att göra. Månen blir inte en ost för att någon annan sa det.
”Du är dålig. Därför har du fel. Jag är bra. Därför har jag rätt”
Associationsargument (guilt by association och honor by association) – Ett argument som misskrediterar eller uppvärderar trovärdigheten hos antingen debattör eller sakfrågan i sig självt genom ologiska liknelser. På det viset förskjuts perspektivet i debatten att istället bli en fråga om trovärdighet. Associationsargument är ett logiskt felslut.
”Hitler var vegetarian. Hitler var ond. Därför är alla vegetarianer onda.”
Halmdockor, halmstrå, strågubbe eller en ”straw man” är när en debattör bygger upp en nidbild eller en extrem överdrift av motståndares argument, person, tillhörighet eller alltsammans för att därefter argumentera mot den istället för mot själva sakfrågan. Väljer du att besvara något av de argumenten har du blivit lurad att acceptera falska grundpremisser, vilket inte var ditt ursprungliga argument. Lämpligast motargument är att påtala den bristande relevansen för sakfrågan och återgå till det ursprungliga ämnet. Motargument har skrivit om det här. Halmdockor är ett logiskt felslut.
Snöbollseffekten”/”slippery slope” eller ”sluttande planet” är ett självrättfärdigande resonemang där diffusa och otydliga samband ges en förutbestämd händelseutveckling. Cirkelresonemang till stöd för det är vanligt. Motargument har tidigare skrivit om snöbollseffekten HÄR.
Anekdotisk bevisföring är när personliga erfarenheter eller flera enskildheter används för att ”bevisa” en tes. Enstaka fall kan aldrig bevisa en större helhet. Anekdotisk bevisföring är ett logiskt felslut.
”Jag har aldrig sett en älg i skogen. Därför finns inga älgar i skogen” eller ”Månen är en ost eftersom den är både rund och ser ut som en ost”
Ad hoc (”till detta”) – hypoteser kan användas som argumentationsfel genom att göra ologiska kopplingar mellan orsak och verkan. Används annars inom vetenskapsfilosofin och samhällsvetenskapen. Kan också användas för att hålla sig kvar vid en övertygelse trots att den blivit motbevisad.
”A alltså B, alltså, C. Därför är A alltid B och C”
eller åt andra hållet;
”Om inte A, alltså inte B, alltså inte C. Därför inget A utan C och B”
Tu quoque (”du också”) – argument är en antydan till hyckleri hos motdebattören, eller ett avfärdande av hyckleri genom att säga att motståndaren är lika ”skyldig” och att argumentet då är ovidkommande. Ett känt exempel är under Nürnbergprocessen som nazisterna hävdade att motståndarna gjort sig skyldiga till liknande brott och att deras egna gärningar därför inte skulle betraktas som ett brott (mot mänskligheten). Det används medvetet för att skjuta ifrån sig kritik eller en förlorad ståndpunkt.
Cirkelresonemang eller cirkellogik är ett självrättfärdigande resonemang. Ett argument som bevisar sig självt och därmed inte kan motbevisas.
”Det står i bibeln att Gud finns. Bibeln är sann för att Gud skrev den, alltså finns Gud”
Osaklig härledning till ”naturen” är ett argumentationsfel. Det går inte att hävda att företeelser är ”naturliga” endast för att de förekommer i naturen, och därmed vinna tolkningsföreträde för sin sak. Det går exempelvis inte att motivera löneskillnader mellan kvinnor och män eller rasism som om det vore någonting ”naturligt”. Motargument har publicerat en gästartikel om ”Naturligt/Onaturligt”.
”En vit svensk som våldtog? Då är det ingen äkta svensk”
Att avfärda ett argument för att du inte förstår innebörden eller betydelsen av den är ett argumentationsfel. Vanligt förekommande vid avfärdande av auktoritetsargument (se ovan). Det vore fel att avfärda det teoretiska resonemanget som möjliggjorde för månlandare bara för att du inte själv förstår innebörden. Att du inte förstår innebörden gör inte teorin ogiltig. Stolthet och ovilja att ha fel leder ofta till den här typen av felargumentation.
Plocka russin eller ”cherry picking” är en oetisk debatteknik som går ut på att en debattör tar en mängd information och tillskriver de i efterhand för att stödja ett redan befintligt argument.
”Statistiken visar att de tre bilsorterna som är vanligast i Sverige är säkrast. Därför är det säkrare att köra bil i Sverige”
”Quotemining” eller ”ta ur kontext” är en oetiskt debatteknik som betyder att en person tar ett argument; en text, video eller ljudinspelning och placerar det i en annan kontext så det ges en annan innebörd än den ursprungliga betydelsen. Både auktoritetsargument och ”halmdockor” har vanligtvis inslag av en debattör medvetet felciterar eller gör härledningar ur enstaka meningar eller påståenden utan att ta med hela argumentet eller resonemanget i den härledningen.
En falsk dikotomi är en osaklig eller ologisk uppdelning av en helhet i två eller flera delar där valet av ett alternativ automatiskt utesluter alla andra (”Pest eller Kolera”). Ett motsvarande fast motsatt är ett s k ”mitten-argument”. Det är att hävda att ”sanningen måste vara i mitten (av A och B)” istället för något av dem.
Om du använder dig av ett värdeargument på ett felaktigt vis är det ett argumentationsfel. Bara för att det är flera, eller alla, personer som tror någonting så betyder det inte automatiskt att det stämmer. Om så var fallet skulle jorden har gjort sig själv platt under den tiden människan föreställde sig att jorden var det.
En ”laddad fråga” eller halmstråfråga är en fråga ställd med en premiss som måste accepteras för att kunna besvara den. Det används flitigt i debatter för att få motståndaren att köpa en specifik premiss eller förutsättning för vidare resonemang. Exempelvis använder sig fascister av halmstråfrågor för att föra fram sin världsbild. Genom att svara på frågan har du samtidigt erkänt premissen som någonting som existerar (i det här fallet att volvobilar är den snabbaste bilen);
”Vilka bevis ser du för att volvobilar är de snabbaste bilarna?”
Bevisbördan läggs alltid hos den person som gör ett påstående. Det är inte motdebattörens uppgift att motbevisa någonting för att det ska kunna avfärdas som falskt. Ingenting är sant förrän det har bevisats och det är alltid den som säger att någonting är på ett visst vis som har bevisbördan att visa att så så är fallet. Att skjuta ifrån sig bevisbördan är ett argumentationsfel.
Tvetydighet eller dubbeltydighet är användande av ord som kan ha dubbla (eller flera) betydelser för att vilseleda är ett argumentationsfel.
”Hasardspelarens logik” är ett logiskt felslut som felaktigt antar att sannolikheten för att någonting sker ökar med varje gång någonting inte hänt. Termen kommer ifrån den felaktiga uppfattningen att om du spelar roulette och bara har hamnat på röd ökar chansen för att få svart nästa gång. Det stämmer inte då det är samma chans för både svart och röd varje gång kulan börjat att snurra.
Det här är den andra delen av två om argumentation och argumentationsfel. Den första delen kan du läsa HÄR.
Alla människor kan träna på att förtydliga och formulera sig bättre när de argumenterar. Genom att bli bättre på att argumentera blir du också bättre på att föra fram din ståndpunkt, samt motbevisa åsiktsmotståndares argument eller försök att vilseleda debatten.
Det här är den första delen av två om argumentation och argumentationsfel. Den andra delen kan du läsa HÄR.
Med kunskap om hur argumentation, argumentationsfel, och argumentationsteknik hänger ihop kan du undvika de vanligaste fallgroparna och enklare återföra sakdebatten till den korrekta premissen.
När du argumenterar för din sak följer det av att du fört fram ett påstående mot eller till stöd för något (en tes). Du är för eller mot någonting som du vill bevisa eller motbevisa. Att då känna till hur ett argument byggs upp underlättar din förståelse för att förstå resonemang som helhet, men är även användbart i enskilda debatter när du känner igen en oetisk debatteknik.
Det du vill bevisa är vanligen en bärande teori eller en hypotes som har ett förklaringsvärde. Du vill förklara hur någonting är. Ett argument är det som du för fram till stöd för din uppfattning, det du tror på och vill bevisa, eller som du inte håller med om och istället vill motbevisa.
När vi säger att du har ett argument syftar vi vanligtvis på hela ditt resonemang eller på en av de påståenden du för fram som stöd eller som motsägelse till motpartens argument.
En argumentation kan bedömas på två sätt: dels om de premisser som argumentationen bygger på är hållbara, och dels om premisserna är relevanta för argumentationens slutsats. Om premisserna är hållbara är argumentationen som helhet hållbar. Om slutsatsen följer av premisserna är argumentationen giltig. Det kallas att göra en logisk härledning eller en deduktion.
En ogiltig argumentation där premisserna är falska blir ologisk, ett s k felslut.Ett felslut är ett ogiltigt resonemang.
Olika typer av argument
Argument kan delas in i några olika typer. De här typerna kan överlappa varandra och är i det här fallet endast ett analytiskt redskap som gör det överskådligt för oss.
Sakargument är ett argument som vilar på ett empiriskt eller logiskt underlag (se ovan). Att hänvisa till eller använda sig av lagar eller logiska resonemang hör hit. Ett sakargument kan t ex vara:”Det dör X antal människor på den här vägen varje år. Sänk hastighetsgränsen!” eller: ”Jag behöver högre lön för jag får lägre lön än mina kollegor” Ett sakargument utgår ifrån den faktiska verkligheten samt logiska härledningar från det.
Känsloargument är ett argument som vilar på ett känslomässigt antagande om hur något är eller bör (normativt) vara. Exempelvis ”Jag håller inte med dig för det känns inte rätt. Jag tror på det här andra för det känns mer rimligt” eller kan vara en ovilja att acceptera ett argument p,g,a att det upplevs provocerande. Ett känsloargument kan också vara; ”Jag behöver högre lön för då kommer jag tycka du är en bättre chef och därför arbeta bättre” eller ”Jag är osäker i trafiken. Sänk hastighetsgränsen!” Ett känsloargument utgår ifrån hur en person känner hur något är eller bör vara.
Auktoritetsargument härleds ur en person eller en källa med auktoritet på området. Det kan vara politiker, tjänstemän, forskare eller andra som kan fungera som sakargument förutsatt att källan redovisas. Sådan argumentation kan vara giltig eller ogiltig beroende på användningen av den. Det måste råda en viss grad av konsensus omkring auktoritetens legitimitet för att vara ett giltigt argument. Ett auktoritetsargument utgår ifrån ett expertutlåtande som anses ha rätt kunskap eller trovärdighet i frågan.
Värdeargument är argument som härleds ur allmänt accepterade värderingar. Exempelvis att alla människors lika rätt och värde är en fundamentalt viktig princip och går att använda som ett argument i sig självt i de fall motsatsen exponeras. ”Det här du säger är inte förenligt med alla människors lika rätt och värde. Du har fel”. Ett värdeargument utgår ifrån en allmänt erkänd uppfattning eller värdering
Ett argumentationsfel är de argument som inte hör hemma i en sakdebatt. De är irrelevanta (hör inte dit) och används både medvetet som ett sätt att avleda debatter, men även omedvetet som felaktiga generaliseringar eller som en konsekvens av bristande logisk stringens. Känsloargument kan i det här avseendet aldrig likställas med ett sakargument. Det måste alltid vara det logiska och det empiriskt säkerställda argumenten som värderas separat mot varandra medan känsloargumenten avlägsnas helt. Det går inte att förvandla månen till en ost för att det känns som det.
Att lära sig känna igen hur argument byggs upp och hur argumentationsfel fungerar i praktiken är viktigt för att undvika att hamna i avledande debatter och för att klara av att hålla sig till sakfrågan. Det finns stora vinster för den som på ett oetiskt vis använder sig av argumentationsfel för att få fram falska poänger. Lika stora vinster har du om du kan genomskåda dem.
Genom att du är medveten om olika argumentationsfel kan du också påpeka det på ett sakligt vis och därmed återföra sakdebatterna till dess rätta innehåll. Genom att hålla en logisk följdriktighet och ett konsekvent särskiljande mellan sakargument och känsloargument eller argumentationsfel går det att nå fördjupade slutsatser och vinna debatter.
En person som säger att månen känns som en ost kommer alltid ha fel oavsett hur övertygande den personen är när det gäller att förmedla sina känslor.
Det här är den första delen av två om argumentation och argumentationsfel. Den andra delen kan du läsa HÄR.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utländska medborgare inte ska ha rösträtt i Sverige.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att endast den som innehaft svenskt medborgarskap i minst tio år ska kunna utses till statsråd.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att endast den som innehaft svenskt medborgarskap i minst tio år ska kunna vara valbar till riksdagen som ledamot eller ersättare till ledamot.
Hanif Bali kom till Sverige som ensamkommande flyktingbarn och kunde därför inte söka medborgarskap förrän han var myndig, och han har dessutom dubbelt medborgarskap och det iranska kan inte ”sägas upp”. Detta diskuteras i kommentarerna till tweetsen.
För att den är blodsbunden o endast möjlig att säga upp på plats i ett land där jag skulle avrättas om jag satte min fot i.
En farlig situation håller på att växa fram i dagens polariserade debatt i Sverige.
En muslim som ser reaktionerna när f d bostads- och stadsutvecklingsministern Mehmet Kaplan säger att Israel är nazistiskt och jämför med hur samma personer behandlar Sara Mohammad, som öppet anser att islam är ondskan själv, kan lätt tappa tron på mänskligheten. Samma sak sker då en jude ser antirasister bjuda in Dani M, som pratar om globala konspirationer och ”false flag”-operationer, medan de samtidigt reagerar som hökar på varje antydan till muslimhat.
Grova rasister tolereras i vissa delar av den extremt polariserade debatten. Detta leder till uppgivenhet och mer hat. Eller hur tror ni en muslim känner som ser att personer, som arbetar mot antisemitism, tolererar muslimhat av exakt samma kaliber som den antisemitism de bekämpar? Eller hur tror ni en jude känner som ser antirasister arbeta mot islamofobi men bjuder in Dani M, som torgför konspirationer som är lika allvarliga som de Avpixlat saluför mot muslimer.
”Judehat är accepterat, men muslimhat arbetar ni mot…”
”Muslimhat tolererar ni, men judehat arbetar ni mot…”
Ett exempel på denna tolerans för VISS intolerans ser man i hatet mot kvinnor som bär hijab. En debattör som Sara Mohammad kan komma undan trots att hon sätter likhetstecken mellan att bära hijab och att vara förtryckt. Ibland är de som hatar hijaben positiva till judars rätt att bära kippa överallt, vilket bara ännu tydligare visar inkonsekvensen.
Ett annat exempel är hur generaliserande hat mot sionism, som t ex typen ”sionister styr världen”, tolereras av vissa personer. Ofta är det samma personer som reagerar mot generaliseringar där man antyder att islamister håller på att ta över Europa. De kan sprida demonisering av Israel av typen ”Israel är nazistiskt”, men ogillar jämförelser mellan radikala islamister och nazister. Detta kallas inkonsekvens.
Det finns många andra former av inkonsekvens än den mot muslimer eller judar. Homosexuella utsätts ofta för inkonsekventa icke-rasisters hat. Om vi tittar på vissa fundamentalistiska muslimer och kristna kan de uttala sig svepande och negativt om homosexuella, men fan ta den som skulle uttala sig lika svepande om islam eller kristendomen.
Som grädden på moset hör man ofta, som försvar, att när man demoniserar en hel grupp så demoniserar man inte individen. Sara Mohammad kan utmåla islam som nazistiskt och ondskan själv, men säger sig inte ogilla individuella muslimer. De konspiratoriskt lagda runt Dani M hatar inte judar, bara sionism och religionen judendom och Israel, påstår de. De som hatar homosexualitet och anser att denna ”äckliga” och ”farliga” läggning hotar civilisationen, lägger givetvis alltid till att de minsann inte hatar alla homosexuella.
Denna inkonsekvens tror jag är livsfarlig för Sverige, framför allt därför att få inkonsekventa ser sin inkonsekvens. Jag vet redan nu hur reaktionen kommer att bli på denna artikel: ”Nu jämför de oss med Sara Mohammad…” ”Nu jämför de oss med Dani M”… och ”Ni jämför troende kristna/muslimer med homosexuella…”
PS
För att redan här svara på kritiken mot att jag kallar Sara Mohammad rasist .
Om man anser att judendomen är ond. Om man kallar sig en stolt antisemit. Om man anser att ”judendomen är problemet”, och man anser att byggen av synagogor är som att hälla bensin på Sverige och tända eld. Om man anser att alla som bär kippa är förtryckta och kippa är en förtryckssymbol. Om man pratar om den ondskefulla judefieringen av Europa och Sverige idag. Om man deltar i hatfilmer mot ”JUDAR” som spelas in. Om man anser att i Israel går de, av judendomen, hjärntvättade männen omkring med bensin i händerna för att tutta eld på alla avvikande kvinnor. Är man då inte antisemit?
😀
Jo då är man antisemit.
Sara Mohammad säger allt detta… Om islam och muslimer. Är hon då rasist?
Visst så låter det som Egyptens farao, men naturligtvis så är det ingen av oss som skulle undra om detta är hat mot judar eller inte, om det är hot mot en minoritetsgrupp i Sverige eller inte, eller om det är uttryck för motstånd till religionsfrihet eller inte.
Amineh Kakabavehs Facebook-sida 160430.
Men i skärmdumpen ovan står det annat på persiska:
”Död åt Mohammed! Död åt islam!”
Och det är Vänsterpartiets riksdagsledamot Amineh Kakabaveh som ”gillar” kommentaren på sin Facebook-sida. Inlägget finns kvar, och återfinns här. Kommentaren skrevs som stöd då den här politikern tog på sig offerkoftan efter att hon spridit ett fejkat nazistiskt videoklipp med antisomalisk propaganda. På Expo har man skrivit om hur Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt saknar förtroende för Amineh Kakabaveh.
Senast jag hörde orden ”Död åt islam” var på 1990-talet, och då i serbnationalistiska sånger inför Balkankriget.
Det var inte islam som dödades då. Det var inte islam som kastades i massgravar. Det var inte islam som sattes i koncentrationsläger. Det var människor som du och jag, just för att de var muslimer.
Nu är det inte serbnationalister som darrar berusade på torg, utan vänner till en politiker i vår riksdag som ”gillar” den här aggressionen.
En politiker som påstår sig stå för mänskliga rättigheter, människors lika värde… och religionsfrihet som en viktig del av vår demokrati.
Jag undrar hur Amineh Kakabaveh försöker framstå som ”kämpe” för muslimska kvinnors rättigheter, samtidigt som hon hatar deras religion i så hög grad? Hur går det ihop?
Det berömda frikortet ”jag-är-själv-muslim” används av Amineh Kakabaveh. Som om det skulle ge henne något slags licens med stämpeln ”jag-kan-sprida-hatet-mot-den-här-gruppen”. Ett sådant beteende med liknande debatterror har vi sett redan, med tanke på förintelseförnekare med judisk bakgrund, som t ex Lasse Wilhelmsson.
Att Amineh Kakabaveh står upp mot patriarkatet och mot hedersförtryck är något som de flesta av oss kan stödja.
Men att kämpa mot kvinnohatet samtidigt som man sprider hatet mot en annan, är som att äta och borsta tänderna samtidigt. Det är just det som Amineh Kakabaveh gör, och i så fall är det viktigt att Vänsterpartiet fokuserar på hennes munhygien i debatten.
Det hela handlar om Amineh Kakabavehs spridning av en fejkad nazistisk propagandafilm som hon, när hon ifrågasattes, tog bort för sitt eget bästa.
Amineh Kakabavehs numera raderade Facebook-inlägg från 160426.
Det handlar också om att hon samtidigt fortsatte att stödja de graverande åsikter som framfördes i videoklippet.
Amineh Kakabaveh raderade även detta Facebook-inlägg.
Förklaringarna varierade hela tiden: ”argumentet” liknar TV4:s program ”Vem vill bli miljonär” då hon använde en livlina och påstod att ”en vän hade lagt upp videon” på hennes Facebook-sida. Kritiken avfärdar hon som en arrangerad ”mobbningskampanj” utförd av partikamraterna.
Hon definierade somaliesvenskar, som har uttryckt sin oro genom kritiken i debatten, hållit demonstrationer och möten med flera organisationer, som ”onda krafter” som vill ”tysta ner” en viktig röst i kampen mot kvinnoförtryck.
Här har vi Amineh Kakabavehs nästa rasistiska angrepp; svensksomalierna försvarar inte sina rättigheter som Amineh Kakabaveh har kränkt.
Hon utmålar den här minoriteten även som motståndare till kvinnorättigheter när de står upp mot rasism.
Hennes “ursäkt” innehåller inte den minsta promille av trovärdighet.
En friskola i Ronneby vill inte att deras elever använder samma entré som nyanlända elever. Anledningen är att föräldrar till elever, krävt att barn inte ska ”tvingas dela entré”.
Jan-Erik Wildros (S), andre vice ordförande i utbildningsnämnden i Ronneby kommun, ställer sig frågande till förfarandet.
Det är ren apartheid. Det handlar om skolbarn. Vad är detta för värdegrund?
Friskolan, som ägs av Thorengruppen, krävde att fastighetsägaren skulle bygga om lokalerna så att barnen separerades, och inte använde samma delar av byggnaden. På sin hemsida beskriver sig Thorengruppen som ett utbildningsföretag där
”…alla våra verksamheter (skolor) knutna till olika typer av samhällsbyggande projekt lokalt, nationellt och internationellt…en koncern med stort samhällsengagemang och hjärta.”
Vad för slags samhällsbyggande är detta? Kan vi tolerera att offentligt finansierad verksamhet bedriver apartheid?
Oavsett vad man anser om friskolereformen, så bör man ifrågasätta om krav som dessa är något som en skola ska tillmötesgå.
Vi människor har en stark tro på vår goda, hjältemodiga sida. Vi tar den gärna för självklar. Och vi tänker ofta att det är det osjälviska agerandet – hjältemodet – som gör oss just mänskliga, som skiljer oss från andra varelser. Men hur handlingskraftiga är vi egentligen? Hur bra passar hjälterollen, när det kommer till kritan?
Vi börjar i New York för ca 50 år sedan:
En ung kvinna, Kitty Genovese, attackerades med kniv på öppen gata en bit utanför sitt hem. Gärningsmannen högg Kitty upprepade gånger. Vid två tillfällen lyckades hon slita sig loss, men gärningsmannen hann ikapp henne båda tillfällena. Det brutala mordet pågick i drygt trettio minuter och som om knivattackerna inte vore nog – i slutskedet våldtog gärningsmannen henne. Det måste ha varit fasansfullt.
Men det anmärkningsvärda i detta fallet var inte själva överfallet och graden av våld – även om det var synnerligen brutalt. Det anmärkningsvärda var det stora antal vittnen som såg och/eller hörde överfallet, utan att på något sätt agera för att avstyra situationen, inte ens när gärningsmannen kom ikapp henne – två gånger. Ingen kontaktade polis, eller bad någon annan göra det. Först när Kitty låg döende i sin egen entré, kom en äldre dam fram till henne och höll om henne.
När det kom fram hur många vittnen som fanns och att de inte agerade, uppstod många frågetecken. Åskådarna intervjuades noggrant av vetenskapsmän och forskare för att komma underfund med hur det var möjligt att ingen ingrep. Det visade sig att de flesta trodde att någon annan skulle ingripa, och att man inte såg det som sitt ansvar att göra något. Vetenskapen undersökte liknande fenomen, och kunde se att fenomenet gäller i större sammanhang också, t ex mellan organisationer och nationer.
Ju fler människor som bevittnar en händelse, desto mindre är sannolikheten för att någon ska ingripa. Alla tror att någon annan ska göra något och förblir därmed passiv. Sannolikheten för ett ingripande ökar, paradoxalt nog, om vittnet är ensamt.
Idag pågår ett internationellt Genovese Syndrome!
I dag pågår den största flyktingkatastrofen i människans historia. Det är fler människor på flykt nu än under andra världskriget. Många av de flyende tar riktning mot västvärlden; Europa, USA, Kanada. Precis som Kitty Genovese, befinner de sig ensamma i sin flykt. Många drunknar i Medelhavets vågor, och de som klarar flykten och når någon av de europeiska ländernas stränder kan nu se fram emot en deportering tillbaka till Turkiet. Likt vittnena till Kittys mord, tittar EU stilla på när människor på flykt försöker ta sig över Medelhavet. Handlingskraften är bortblåst. De flesta nationer talar gärna om vilket ansvar som andra har – man förväntar sig att andra har ett ansvar, något man inte själv anser sig ha. Likheten med vittnena till Kittys mord är slående. Det är samma typ av agerande – åskådareffekten på internationell nivå.
Inte många politiker talar längre högt om asylrätt och mänskliga rättigheter. Och visst är det på sin plats nu att sluta tala om mänskliga rättigheter!
Foto av Kitty Genovese (1961)
Jag vill lyfta blicken från de flyende, från alla dessa miljontals ”Kitty Genovese” som flyr och gång på gång blir attackerade, allt under stilla betraktelse av oss passiva åskådare. Det är dags att ställa åskådarna, oss själva, till svars. Låt oss skärskåda oss själva. Vi behöver alla hjälpas åt att ta oss över konflikter och konkurrens (verklig såväl som inbillad) mellan olika grupper. Det är dags att sluta rättfärdiga vår, Sveriges och Europas, passivitet med påhitt och lögner. Inte för att vi, som tittar på, bryter mot någon lag. Vi bryter mot något annat, något djupare. Vi bryter mot medmänsklighet och mot grundläggande mänskliga förväntningar. Vi bryter också mot den internationellt överenskomna Konventionen om mänskliga rättigheter.
För att kompensera detta förklarar vi bort våra handlingar med allt mer fantasifulla historier. Några har till och med lyckats lura i sig själva att det är de flyende som är det verkliga hotet!
Vi har rättigheter – och skyldigheter
Vi behöver se situationen så som den verkligen är. Det handlar om människor. Om barn. Om ungdomar. Om vuxna. Om gamla. Om människor som är på olika ställen i sin livsbana, och som behöver en trygg plats att fortsätta leva på. Alternativet – att sluta leva – är oerhört. Vi måste förstå att vi har i vår makt att rädda dessa liv.
Vi kan inte längre tala om de mänskliga rättigheterna. Dessa rättigheter kan inte fungera om det inte också finns en skyldighet för åskådarna runtom att upprätthålla och respektera rättigheterna. En skyldighet att agera. Att aktivt räcka ut en hand, att aktivt föra den hotade i säkerhet. Det är denna skyldighet måste vi tala om. Vi kan inte längre sitta still i den passiviserande åskådareffektens klor.
Vi har alla skyldigheten att leva upp till rättigheterna.
Att hitta handlingskraft är ibland svårt. Särskilt när man är övertygad om att ”någon annan” kommer att göra något. När man tänker att det inte angår mig, det är inte mitt bekymmer. Cynismen och åskådareffekten har oss alla i sitt kalla grepp. För att komma ur det och känna att det här angår faktiskt mig och att förstå att jag kan göra något, kan det hjälpa att påminna sig om det som den här texten inleddes med: att det som gör oss människor just mänskliga, är vår omtanke om andra, vår osjälviska sida, vår inre superhjälte.
Så – för att finna handlingskraft och mod – välj ut en superhjältedräkt som passar dig. Det finns flera att välja mellan: Amnesty, Röda Korset, Rädda Barnen, Human Rights Watch, Läkare utan gränser, Ingen Människa Är Illegal, Folkkampanj för Asylrätt, med många flera.
Hjälp dina medmänniskor. Och känn din inre mantel fladdra!
För 71 år sedan kapitulerade Nazityskland. Efter år av krig kom äntligen freden till Europa. Även Sverige, som på ingalunda sätt drabbades överhuvudtaget av krigets fasor, firade freden med konfettikast över Stockholms gator. Uttrycket ”aldrig mer” yttrades ur människors läppar. Men vi får aldrig tro att rasistiska totalitära krafter för evigt är utsuddade.
När jag läste Psykologi A under tredje året i gymnasiet fick min klass se den tyska filmen Die Welle*, där en lärare utför ett experiment på en skolklass som går för långt. Till en början frågar han om något i stil med Tredje Riket kan återvända till samhället, varav eleverna skakar på huvudet och bestämt hävdar att vi minsann är såpass vaccinerade mot diktatur och förtryck att det aldrig kommer hända igen. Men så sker experimentet, som går för långt. Klassen fattar till slut att det är lätt att återskapa diktatur.
Även om det mesta blir bättre i världen nu, går utvecklingen bakåt i vissa länder. Ett klockrent exempel på det är Ryssland, vars demokratiseringsprocess som kännetecknades under 1990-talet
gått i graven. Landet styrs av en totalitär rasistisk regim med grovt islamofoba tendenser, som får landets minoriteter (speciellt oss tatarer) att falla ner på knä.
Till och med inom EU gror liknande auktoritära utvecklingar fram. Ungern är ett exempel sedan ett antal år tillbaka, och sedan i höstas ser vi liknande ske i Polen. Det finns dock de som aldrig tar demokratin för given, som demonstrerar på gator och torg för att visa sitt missnöje. Under senaste helgen, i Warszawa, gick 240 000 medborgare man ur huse för att protestera mot den nuvarande
polska regeringen.
Även om det i Sverige inte är lika illa ställt skedde något mirakulöst när 300 militanta nazister från Nordiska Motståndsrörelsen trodde sig ha ensamrätt till Borlänges gator på självaste 1 maj. En ensam kvinna, min väninna Tess Asplund, stod framför dem. Hon framförde en icke-våldsprotest genom att hålla upp en knuten näve för allas lika värde, något Nordiska Motståndsrörelsen föraktar.
Foto: David Löfgren/Expressen
Hennes gest blev fångad på ett foto, som blev så pass viralt att hennes kamp nu är ett med världen. Men det räcker verkligen inte med att Tess Asplund står där ensam för att bekämpa totalitära krafter. Fotot må vara en symbol, men vi andra måste rycka in. Man får aldrig glömma att
Nordiska Motståndsrörelsen är ett gäng våldsbejakande förintelseförnekare som öppet hyllar Adolf Hitler och som enbart på grund av ursprung vill kasta ut sådana som mig och Tess från landet med huvudet före. De föraktar demokrati, och eftersträvar något i stil med det Nordkorea pysslar med, det vill säga etnisk homogenitet och noll invandring.
Visst var det fint att freden till slut kom i maj 1945, men det är vår förbannade plikt attupprätthålla freden, demokratin och allas lika värde. Låt bilden på Tess Asplund sjunka in som en lärdom. För det är få saker som har betytt så mycket för samhället som individens rätt att få vara sig själv. Vad än nazisterna och andra totalitära eller auktoritära makter försöker pådyvla oss.
Redaktörens anmärkningar
*Die Welle är en tysk version av en amerikansk TV-film ifrån 1981 som kan ses här
Jasenko Selimovic skriver på debattsidan i Dagens Nyheters kulturdel, under rubriken ”Därför vågade ingen tala öppet om asylkrisen”. Ett av hans mest återkommande teman i artikeln uttrycker han enligt följande:
”Socialdemokratin införde id-kontroller och stängde i praktiken gränserna utan att kunna förklara varför.”
”Pengarna behövs ännu mer nu när man i praktiken har stängt gränser. Om flyktingarna var värda att försvaras i går, hur kan de sluta vara det i dag?”
”Det mest tragiska i hela historien är att de som betalar högsta priset för detta spinn är dagens flyktingar. I dag har id-kontroller införts, landet är i praktiken stängt.”
”Han, som varit med om att de borgerliga – samtidigt som de gav alla bosnier uppehållstillstånd – införde visumtvång? Och han, som bevittnat att Socialdemokraterna tog Luciabeslutet 1989 som i praktiken stängde landets gränser?”
Selimovic upprepar fyra gånger i sin artikel att Sveriges gränser ”i praktiken” är stängda. Givetvis syftar han inte på den fria rörlighet som EU-medborgare och medborgare inom Nordiska rådet och Schengenländerna åtnjuter.
Inte heller syftar han på den migration av anhöriga, arbetskraftsinvandrare, studenter och många andra som fortfarande sker helt lagligt från hela världen.
Men han upprepar sitt påstående fyra gånger och det gäller flyktingar. Skall han förmodas ha kontrollerat sitt påstående? Har han, innan sitt författande av en artikel som får plats i Dagens Nyheters debattsida, gjort en noggrann analys av faktiskt rådande förhållanden?
Låt oss granska Migrationsverkets statistik över antalet asylsökande under de senaste sex åren och två månaderna, nämligen perioden från januari 2010 till mars 2016.
Den visar att antalet asylsökande nu, i början av år 2016, ligger på samma nivå som merparten av den borgerliga mandatperioden. Samma period då f d statsminister Fredrik Reinfeldt vädjade till svenska folket, sommaren 2014, om att ”öppna sina hjärtan”. Samma period då Sverige hade ett antal asylsökande på en nivå som Jimmie Åkesson och hans partikollegor även långt innan kallat för en ”ansvarslös massinvandring”.
Under de tre och ett halvt första åren 2010, 2011, 2012 och fram till juni 2013, låg asylinvandringen på runt 2 000 asylsökande per månad. Några månader färre, några månader fler. Under en efterföljande tvåårsperiod, mellan juni 2013 till juni 2015, hade antalet asylsökande ökat med cirka 200%, till i snitt ca 6 000 asylsökande per månad. Vissa månader färre, vissa månader betydligt fler.
Under perioden augusti 2015 till november 2015 ökade antalet asylsökande till nära 40 000 per månad.
Antalet asylsökande är under de senaste tre månaderna tillbaka på ungefär 2 000 personer per månad. Under de senaste 314 veckor som passerat sedan första januari 2010, har Sverige under 168 av de veckorna sett 2 000 asylsökande per vecka. Under 53% av tiden under de senaste sex åren, har antalet asylsökande per vecka varit den samma som den är just nu, våren 2016.
Vi kan ha många åsikter om antalet asylsökande till Sverige, vad det beror på, om det är bra eller dåligt och mycket annat.
Men är Selimovics påstående korrekt om att Sveriges gränser ”i praktiken är stängda” för asylsökande?
Beslutet som inte gick att ta
Selimovic hänvisar till att en socialdemokratisk regering 1989 fattade det så kallade ”Luciabeslutet”. Beslutet medförde att enbart flyktingar såsom de definieras i Förenta Nationernas flyktingkonvention skulle få stanna i Sverige. Kategorier som skulle nekas uppehållstillstånd var bland annat krigsflyktingar och andra som fick stanna av vad som då kallades för ”särskilt starka skyddsbehov”, inte längre kunde få asyl.
Skillnaden mellan svensk migrationspolitik år 1989 och svensk migrationspolitik år 2015 och 2016 är däremot avsevärda.
1989 hade regeringen den beslutande makten över vilka som skulle få uppehållstillstånd i Sverige på grund av att de av olika skäl behövde skyddas. De besluten verkställdes av dåvarande Invandrarverket. 2015-2016 sker regleringar av skyddsskäl efter lagstiftning i riksdagen.
1989 kunde avslag på asylansökningar prövas genom överklagande till Sveriges regering. 2015-2016 har Sverige haft en ny utlänningslag sedan 2006. Enligt 2006 års utlänningslag prövar Migrationsverket beslut om uppehållstillstånd. Besluten överklagas till migrationsdomstolar.
1989 utgjorde inte Europakonventionen om mänskliga rättigheter svensk grundlag. Sedan 2010 års ändring av grundlagen, blev Europakonventionen om mänskliga rättigheter svensk grundlag.
1989 fanns inte Europeiska Unionen. Sverige blev medlem flera år efter EU:s skapande, och flera år senare började EU införa en mängd rättsakter, så kallade EU-direktiv, som förpliktigade Sverige att anpassa sin migrationslagstiftning. EU-direktiven har dessutom företräde framför svensk lag om de båda kolliderar. Några exempel på dessa EU-direktiv är familjeåterföreningsdirektivet från år 2003, asylprocedurdirektivet från 2005 (omarbetat 2013), skyddsgrundsdirektivet från 2004 (omarbetat 2011), samt en mängd andra EU-direktiv som detaljreglerar svensk migrationslagstiftning och politik.
Med andra ord, stämmer Selimovics påstående om att det så kallade ”Luciabeslutet” ledde till att Sverige ”i praktiken stängde” sina gränser ens tillfälligt, år 1989? Och är Selimovics jämförelse med regeringens ”Luciabeslut” något som visar att samma agerande av en svensk regering vore möjligt idag?
Har Selimovic detaljstuderat relevant lagstiftning innan han skrev sin artikel?
Svaren kan sammanfattas med att om du som vill läsare gillar Selimovics artiklar, delar hans slutsatser och betraktar honom som en modig sanningssägande skribent, gör så.
Om du finner det krångligt med en massa fakta och finner det obehagligt om fakta kan påvisa att Selimovic till stora delar inte vet vad han talar om, försök då glömma bort den här artikeln.
Motargument 