Att vara kvinna och med i nationalistiska rörelser är inte lätt. På ytan ser det fint ut för dem, man säger sig vilja skydda ”sina kvinnor” från ”de andra”, men hur ser det ut i det egna ledet egentligen? Hur pass skyddade är kvinnor i Sverigedemokraterna?
Under fredagen den 11 mars kom avslöjanden från Expressen om sextrakasserier inom Sverigedemokraterna, där tidningen har tagit del av en intern rapport från Sverigedemokraternas säkerhetsavdelning. Detta har då relevans med sextrakasserier som skedde tidigare, år 2013. Alltså är fenomenet egentligen ingen nyhet alls.
Skärmdump från SD:s interna säkerhetsrapport (Expressen 160311)
SDU-kvinnan Emma Sandkvist är en av de sex namngivna kvinnorna i den interna femsidiga rapporten, då hon anmält en SD-tjänsteman för våldtäkt. När hon valde att bryta tystnaden och tala ut om händelsen gav partiet henne kalla handen. De anklagade henne bl a för ”omoraliskt leverne” och för att ha varit ”berusad” under tillfället. Partiet talar också om henne som en säkerhetsrisk för deras inre säkerhet.
En annan SD-kvinna som förekommer i rapporten är Hanna Wigh, som tidigare suttit i partistyrelsen. Hon slog larm till partikamraten och riksdagsledamoten Björn Söder om sextrakasserier inom partiet, men även hon blev direkt misstrodd och stämplad som en lögnare.
Sverigedemokraterna talar gärna om hur fel det är när utländska män våldtar kvinnor. De var väldigt snabba med att t ex reagera på händelserna i Köln och We Are Sthlm. När det var partiledardebatt i riksdagen den 13 januari i år höll partiledaren Jimmie Åkesson ett passionerat anförande om hur massinvandringen ”bidrog” till fler sexuella övergrepp.
När det dock kommer till sexuella trakasserier inom det egna ledet, väljer Sverigedemokraterna att mörka det samt stämpla de utsatta kvinnorna för lögnare och omoraliska. När det gäller att allmänt ta upp kvinnors rättigheter finns det flera paradoxer. Sverigedemokraterna är förmodligen, förutom kanske Kristdemokraterna, det enda riksdagsparti som totalvägrar omfamna ordet feminism. Partiet är väldigt konservativt när det kommer till frågor som insemination och abort. I tillägg är det betydligt fler män än kvinnor inom den sverigedemokratiska väljarkåren.
Angående Emma Sandkvist, så lyder den sverigedemokratiska sammanfattningen precis som bilden antyder. Lek med tanken att det hade varit Jimmie Åkesson som hade varit utsatt, eller att saker han utsatts för hade blivit bemött på samma sätt av partiet. Detta är en parafras på bildillustrationen i början av denna artikel:
”Sammanfattning:
1. Jimmie har enligt vittne vid ett flertal tillfällen varit berusad och hans sätt att hantera relationer i partiet är anmärkningsvärt.
2. Hans berättelse om vad som hänt i Sölvesborg stämmer inte heller överens med de vittnen som skrivit i media om Jimmies uppväxt där.
4. Från att ha varit på Scientologi-möte, anti-abortrörelsen och senare på MUF-möte och försök att ta kontakt med Ny Demokrati, tar det mindre än sex år innan han är ordförande i ungdomsförbundet och ytterligare fem år innan han är partiledare i SD.”
Ett annat intressant kapitel när det gäller Sverigedemokraterna och arbetet för kvinnors rättigheter är organisationen SD-kvinnor. En organisation som visade sig vara påhittad egentligen efter bevis på dokument och mejl från år 2014. I själva verket var det partiet självt som hade lurat till sig en summa på 1 418 050 kr från Riksdagens partibidragsnämnd. Detta efter att ett hemligt möte hade hållits efter valsuccén år 2010. Mötet skedde på Jimmie Åkessons kontor, där förutom partiledaren själv också den tillförordnade kanslichefen Daniel Assai samt dåvarande chefen Per Björklund deltog.
Daniel Assai är idag avhoppare från Sverigedemokraterna, och har berättat om hur planerna såg ut för att snabbt tillskansa sig drygt en miljon skattekronor till partiet. Då passade det att ansöka till det man sade skulle gå till Sverigedemokraternas kvinnoförbund. Samma kvinnoförbund som rapporterades inte existera år 2014, utan det var bl a fejkade styrelsemöte- och årsmötesprotokoll som man gick på.
Nationalismen och kvinnokampen har aldrig varit särskilt goda vänner. Det har historien visat gång på gång, och nationalistiska partier runtom i Europa visar det idag. Sverigedemokraterna är inget undantag. De säger sig värna om vad de kallar för svenska kvinnor, så länge de blir sexuellt trakasserade av rätt personer. Blir de trakasserade av sina egna heter det att de får skylla sig själva.
I tider mitt emellan två politiska val kan vi se kraftigt fluktuerande gallup-siffror från opinions-instituten och en stor procentandel s k ”osäkra väljare”. Det kan då vara intressant att analysera och uppmärksamma resultat i det senaste valet i september 2014.
Underlag över samtliga kommuner i Norrland och Svealand redovisas här. Jämförelser har gjorts mellan kommunval och riksdagsval. Götalands kommuner redovisas i en senare artikel.
SD-röstandelar i Norrland och Svealand, 2014. Kommunval: blå staplar, riksdagsval: röda staplar. Klicka på grafen för att förstora den.
Blå staplar i grafen är SD:s totala procentandelar i samtliga kommunval i respektive län, röda staplar är procentandelar i riksdagsvalet från hela länet. (Klicka på bilden för att förstora den eller om du vill dela den på sociala medier)
Differenserna indikerar att en grupp väljare vill ha SD i riksdagen men samtidigt vill de att SD INTE ska ”hjälpa till i deras närområde”, på hemmaplan, i sin hemkommun.
Vad kan detta bero på?
Det är skillnad i reglerna mellan riksdagsval – där endast svenska medborgare får rösta – och kommunval där svenska och utländska medborgare får rösta. Alla utländska medborgare som fyllt 18 år och varit folkbokförd i en svensk kommun kontinuerligt i 3 år i följd före valdagen* får rösta i den kommunen.
Skillnaderna i procentandelar beror inte på att endast svenska medborgare får rösta i riksdagsvalet. För att exemplifiera med röstantalen i t ex Norrbottens län: SD fick sammanlagt 8 750 röster i alla kommuner i länet och totalt 18 237 röster i riksdagsvalet. I Haparanda kommun fick SD 176 röster i kommunvalet och 582 i riksdagsvalet. I Västerbottens län som helhet är differensen 6 038 respektive 12 979 röster, i Dalarna 19 693 resp 31 043 osv.
Om differensen skulle bero på att det finns utländska medborgare som får rösta i kommunen men inte i riksdagen, skulle det rimligtvis vara fler som röstar på SD i kommunerna – för SD verkar gilla invandrare som gillar SD.
Sverigedemokraterna fick totalt 801 178 riksdagsröster från hela Sveriges väljare, men blott 581 476 röster i kommunvalen och blott 561 611 röster i landstingsvalen! Det är många tusentals väljare som vill ha SD i riksdagen, men som inte kan tänka sig att låta SD få makt i sin hemkommun. Kan det vara så att upp emot 239 500 av SD-väljarna ”bara ville röra om lite i grytan”, men känner till vilka de lokala SD-representanterna är? (Det finns 40 tomma SD-stolar i skrivande stund.)
Fråga SD-sympatisörer om varför de vill slippa SD-hjälp i deras närområde!
*Fotnot: är du medborgare i ett EU-land eller Island eller Norge, så räcker det om du är folkbokförd i kommunen vid ögonblicket då röstlängden upprättas inför valet. Det finns då ingen tidsgräns som krav.
I ett Facebook-inlägg från 4 mars rasar Agneta Colantoni, kommunfullmäktigeledamot för SD i Tierp, över att skolbarn och förskolebarn under en vecka serveras mat med internationell prägel.
Skärmdump från Colantonis Facebook-inlägg. Klicka på bilden för att förstora.
I Tierps kommun, liksom i andra kommuner, serveras då och då mat som följer ett tema. Notera att matsedeln gäller en enda temavecka, 7-11 mars, och temat för denna vecka är ”Världens mat”. I Facebook-inlägget och i kommentarerna därtill är det onyanserad kritik, och det går att tolka Colantoni som om skolor och förskolor i Tierp alltid serverar internationell mat.
I en diskussion till en annan persons kommentar, insinuerar Colantoni att Tierps kommun ”slickar röv” på nyanlända. Colantoni tycker att det är viktigt att föräldrar agerar, så att eleverna får svensk husmanskost. Hon säger sig inte ha något emot internationell mat, men att det ska finnas plats för i alla fall en ”svensk” rätt varje vecka. Colantoni utvecklar sitt resonemang:
”Det finns inte ens tillstymmelse till mat som barnen är vana vid. Det finns ingen svensk mat som alternativ, det är det jag vänder mig emot. […] går det inte att ge barnen pannkakor längre? Det finns ju vegoalternativ till exempel. Varför tar man bort all svensk mat?”
Temaveckor i skolor och förskolor är inga nya företeelser. Så sent som i höstas serverades det, under en vecka på skolor och förskolor i Tierp, mat från Tyskland, Spanien och Frankrike. På Tierps kommuns hemsida kan vi läsa att nästa termins temavecka blir ”Brasilien”. Enligt Maria Leopardi, kostkonsulent i Tierps kommun, är svensk husmanskost normen och grunden i skolorna, men att det då och då serveras några andra rätter. Hon tänker se över möjligheterna till temaveckor med helsvensk och samisk mat. Leopardi berättar för Metro att temaveckan i Tierps kommun har fler än ett syfte, b la att erbjuda husmanskost från några av de nyinflyttade elevernas tidigare hemländer, och även att förebygga misstänksamhet, rädsla för okända företeelser.
Att en enda temavecka med enstaka persiska, afghanska och marockanska maträtter skulle påverka skol- och förskolebarn i Tierps kommun på ett negativt sätt är svårt att se. Barn har serverats ”utländsk” mat i många år och risken att barnen skulle ta skada är obefintlig.
På hat- och rasistsajten Exponerat hänger man på ”nyheten” och frågar sig vad det är för fel på nyttig svensk husmanskost för barn. Vidare konstateras att svensken och dennes barn ständigt påtvingas och indoktrineras ”denna mångkultur”. På samma nättidning läser vi följande kommentar (skriven av en anonym person) hämtad från Facebook:
”Nästa veckas matsedel i min hemkommun Tierp. Tema vecka skyller man på. Jag har mejlat in min protest och motfråga till Sossehövdingen bengt-olov.eriksson@tierp.se om kommunen även kommer ha Tema vecka fläsk kött och Tema vecka SVENSK Husmanskost. Blir ni förbannade som jag så jaga gärna kommuns hövding sossen bengt-olov.eriksson@tierp.se”
Här kan det vara på sin plats att fråga sig om politiker ska detaljstyra vad vi, eller våra barn, äter? Har den upprörda folkopinionen, som bemödar sig att skriva till politiker och gnälla över detaljer, funderat över huruvida politiker bör lägga sig i vad vi invånare äter och vill göra? I kommentarsfältet till Exponerat-artikeln flödar konspirationsteorierna, hatet, missförstånden och okunskapen beträffande hur halalslakt genomförs i Sverige.
”Det är osmidigt och oprofessionellt. När man är så högt uppsatt ska man klara av att inte säga sådana saker. Man gör inte så.”
”Det är ju inte så mycket mat som är ”svensk” precis. Till och med våra köttbullar kommer från Turkiet.”
”Alltså det är en vecka, fem dagar det är vad det är, inte så länge. Man klarar sig utan köttbullar och pannkaka en vecka”.
Detta Facebook-inlägg förefaller vara ett medvetet, och ohederligt grepp för att stärka och sprida hatet mot mångkultur, invandrare och nyanlända. Populistiska utspel från politiker är vardagsmat på sociala medier. Det obehagliga med internet är att det är lättillgängligt, att åsikterna sällan blir ifrågasatta och att det är alltför enkelt att dela vidare, vilket ofta görs utan större eftertanke.
EDIT: Agneta Colantoni har raderat sitt Facebook-inlägg eller gjort det icke-offentligt. Detta hindrar inte att ”nyheten” lever kvar och fortsätter att spridas.
Uppdatering: Enligt Arbetarbladet gör SD nu politik av något de själva anser att man inte ska göra politik av. Så här skriver SD Tierp på sin Facebook-sida:
”Kostchefens uttalande är mycket belysande för vad det handlar om. ”Det vi vill är att förebygga främlingsfientliga tankar på det här viset”. Det här är alltså inte något som handlar om mat – syftet är politiskt från början”.
Mikael Eskilandersson, som sitter i riksdagen för SD Gävleborg, menar att den internationella matveckan är en kampanj mot SD, och att skolmaten inte ska användas som ett politiskt verktyg. Så här skriver Eskilandersson i en kommentar på Sverigedemokraternas Facebook-sida:
”Vore nog läge med en JO-anmälan mot kommunens kostchef som bedriver politik, vilket anställda inte ska, i stället för att tillhandahålla bra och näringsriktig mat. Kommer dock inte leda till något, men det skulle vara en markering”.
Nu vet vi alltså att ”Världens mat”-temat i skolorna och förskolorna i Tierps kommun var en komplott mot Sverigedemokraterna.
Sverigedemokraterna (SD) har en bokstavlig tolkning av ordet demokrati. De menar att det finns flera folk i Sverige som det råder oenighet om huruvida de ”skall räknas till folket”, och därmed också om de ingår i ”folkstyret” eller inte. En del personer ska enligt SD inte ha tillgång till demokratin eftersom de tillhör fel folk. SD anser att dessa personer tillhör andra nationer än den svenska, oberoende av om en person är medborgare eller född här eller inte.
De intar sin etnonationalistiska hållning i sitt sätt att se demokrati. De skriver i sitt principprogram (2014) följande:
”Demokrati betyder folkstyre och Sverigedemokraternas uppfattning är att man inte helt kan förbigå ordet ”folk” i begreppet folkstyre och att folkstyret i längden riskerar att bli mycket problematiskt att upprätthålla i en stat som bebos av flera folk, där det inte råder konsensus kring vilka som skall räknas till folket och där det kanske inte ens förekommer en gemensam arena för debatt eftersom invånarna i staten inte talar samma språk. Vi ser således förekomsten av en gemensam nationell och kulturell identitet bland befolkningen i staten som en av de mest grundläggande hörnstenarna i en stark och väl fungerande demokrati.”
I Sverige råder det konsensus om vilka som räknas som ”invånare i staten”. Det är alla som har medborgarskap i Sverige. Det är SD som vill göra någonting självklart till någonting tvetydigt. De gör det medvetet eftersom de vill förändra betydelsen på det.
SD gör antagandet att demokrati ska tolkas bokstavligt. De menar att det är olika saker att vara medborgare eller en av ”folket i en nation”. I deras idealtillstånd ska de enligt deras principprogram vara endast rätt nation som styr staten. I det förlängda resonemanget betyder detta att endast rätt människor ska få styra staten.
Det är på sin plats med en närmare redogörelse för hur SD förhåller sig till stat, nation och vilka som får vara en del av den. Följande är en redogörelse för kapitel 6 ur Sverigedemokraternas principprogram ifrån 2014: ”Sverigedemokraterna och staten”.
I det inledande citatet som är hämtat ifrån kapitel 4 i samma principprogram: ”Sverigedemokraterna och nationalismen” ser vi att SD ser nationen som en specifik del av befolkningen. Inte som den stat vi alla lever och ingår i som är det vanliga sättet att se det.
Av den anledningen får vi läsa följande citat och redogörelse med det som utgångspunkt. När nation betyder folk framträder en obehaglig bild av vilken roll SD anser att staten ska ha i relationen till vi människor som bor i den.
”6. SVERIGEDEMOKRATERNA OCH STATEN:
Sverigedemokraterna anser att staten är nödvändig för att på ett effektivt sätt kunna administrera nationens inre liv.”
Det inre livet är att förvalta lojaliteten mot nationen, nationalismen och det ”inre livet” eftersom det i SD:s principprogram står att läsa följande:
”I sitt idealtillstånd har staten inga egna intressen utan implementerar endast nationens vilja så som den kommer till uttryck i demokratiska val.”
Nationen enligt Sverigedemokraterna är folket, folket som ingår i ”nationen Sverige”, alltså inte det vi normalt menar med medborgare i Sverige, utan ”nationen Sverige” kontra ”de andra nationerna” i Sverige.
Den logiska konsekvensen av ett sådant här resonemang är att endast de som ingår i den ”svenska nationen” – kan och bör – vara de som också utgör själva staten – allt annat vore en kränkning mot deras egna ideal.
Etnonationalismens ideal och praktik – för att inte kränka folket – går ut på att den ”svenska nationen” också måste vara de som sköter om staten. Den värsta kränkningen mot etnonationalistiska ideal och principer, enligt SD, är att medlemmar ur en annan ”nation” besitter maktpositioner inom den egna ”nationalstaten”. Det betyder att eftersom en muslim, exempelvis, aldrig kan vara en del av deras uppfattning av ”nationen Sverige”, så får de heller aldrig vara en del av maktutövningen i Sverige, då deras ”nationstillhörighet” inte är ”svensk” utan någonting annat och därför per automatik någonting farligt och ett hot mot etnonationalistiska ideal, och i förlängningen även ”nationen Sverige”.
Den ”svenska nationen” kan aldrig vara åsidosatt i den ”egna statsordningen” och den ”svenska nationen” får aldrig komma i andra hand.
SD definierar och ser att den ”riktiga demokratin” kommer av att nationens vilja kommer till uttryck genom demokratiska val som sedan utförs av ledaren. Endast medlemmar ur ”nationen Sverige” kan – och får – vara en del av gemenskapen och i förlängningen också statsordningen. Det är de enda som kan ha inflytande och rättigheter vid ett ”demokratiskt val”.
Det här är vad som är fundamentet för den exkluderande etnonationalism som Sverigedemokraterna praktiserar.
Demokratin som SD ser är linjär. Den tar inte hänsyn till övriga ”nationer” i Sverige. Bara de inom ”nationen Sverige” får delta. Det är etnonationalismens praktik. De övriga ”nationerna” befinner sig bara här utan att vara en del av gemenskapen, oavsett om de har medborgarskap i staten Sverige eller inte.
SD anser att medborgarskapet i Sverige är någonting annat och mindre mindre värt än att vara medlem i den ”svenska nationen”.
Det ”folkstyre” som uppstår om ”nationens” intressen tas tillvara är odemokratiskt på flera punkter. De personer som inte har etnonationalistiska ideal och som inte stödjer politiken exluderas automatiskt. Det är bara etnonationalismen som är den tillåtna politiska praktiken. Allt annat vore en kränkning av ”nationens vilja” och deras egna ideal.
De personer som har en avvikande inställning har inte någon plats inom etnonationalismen eftersom deras linjära syn på ”demokratiskt verkställande” kräver att den alltid cementeras till en enda beståndsdel för ledaren att utföra. Politiska motståndare, går att anta, är inte den åsikten inom etnonationalismen som väger tyngst.
Etnonationalismen är därför det som får sin vilja igenom. Den viljan är själva syftet med etnonationalismens praktik. Den viljan är exkluderande av ”inre och yttre” hot mot etnonationalismen ”inre liv”. Det är ”nationalstatens” (folkstatens) viktigaste uppgift. Det går att läsa i deras principprogram.
Historien har visat oss vad som kan hända i länder som har drömmar om ett homogent samhälle. Den fina ytan förvandlas snabbt till en mardröm om partier som SD tillåts förändra betydelsen på saker och ting.
Tänk om man kunde få betalt för att hata, att sprida muslimhat, islamofobi? Pamela Geller, en ökänd hatisk islamofob är en av dem som gjort hatet till en affärsidé. American Freedom Defense Initiative där hon själv är president betalar hennes lön. 2013 fanns det $192’500 plus $18’370 i ”övriga inkomster” i lönekuvertet. Den islamofobiska kassakon leder alltså till att hon är bland de 5% högst betalda personerna i USA. (AFDI betalar lön även till nedan nämnda Robert Spencer, $24’461)
Enligt rapporten The Roots of the Islamophobia Network in America så påstår Geller att Hitler och nazismen inspirerades av islam och därför bör inte muslimer få göra sin militärvärnplikt. Känner vi igen det? Vi har ju ett svenskt riksdagsparti vars företrädare jämför islam med nazismen.
En annan person som tjänar en grov hacka på att demonisera muslimer är Frank Gaffney. Gaffney’s tankesmedja Center for Security Policy omsatte år 2012 hela $3’200’000 och av det gav Gaffney sig själv ungefär $300’000 i lön.
David Horowitz som fått smeknamnet ”Godfather of the modern anti-Muslim movement” tjänar också en hel del pengar på att sprida hat. David Horowitz Freedom Center hade en inkomst på $7’100’000 och han gav $588’000 till sig själv i lön och bonus. Inte nog med det, han betalade även lön och bonusar till islamofoben Robert Spencer, hela $186’000.
Brigitte Gabriel, som tillhör samma krets av rasister och som passar på att sprida rasism vid varje tillfälle hon kommer åt. Via ”American Congress For Truth” (ACT! for America) betalade hon 2012 ut $132’000 till sig själv PLUS en bonus på $84’090. Gabriel hävdar bl.a. att muslimer har infiltrerat USA. De har enligt henne infiltrerat CIA, FBI, Pentagon och USA:s utrikesdepartement.
Vi har även en svensk som nyttjar hat för sin egen ekonomiska vinning. Kent Ekeroth, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna och innehavare av bloggen Avpixlat samlar in donationer som han påstår ska gå till bloggen, men tar av de pengarna för att betala sina skulder.
Motargument benar ut vad argumentet ”rädda klimatet genom att stoppa invandringen” innebär i praktiken.
Motargument skrev redan i januari 2015 om hur Sverigedemokraterna och andra högerextrema partier i Europa driver en klimatförnekande och kontraproduktiv miljöpolitik. Nu har diskussionen om SD och miljön startat igen efter att en twittrare ställt frågan om hur Sverigedemokraterna vill lösa klimatkrisen och fått följande svar från SD-sympatisörer:
Skärmdump från Twitter 160221
Det finns mycket vi skulle kunna diskutera bland de svar som kom in, inte minst den totala förnekelsen av att människan påverkar klimatet som några av svaranden presenterade. Men vi vill istället fokusera på ett av de andra vanliga svaren: nämligen att vi ska lösa klimatkrisen genom att inte släppa in asylsökande och ”folk från tredje världen”, eftersom det skulle innebära att fler människor får samma levnadsstandard som oss i Sverige vilket tär mer på klimatet. Det är ingen ny myt utan något som har spridits tidigare av bland annat Sverigedemokraterna i Kävlinge och den rasistiska nyhetssajten Dispatch International.
Låt oss undersöka detta argument noga
Det är helt korrekt att det sätt vi i den rika delen av världen lever på har stora negativa effekter på jordens klimat. Dock så finns det en stor konsensus bland världens forskare att vi kan ställa om till en mer hållbar livsstil utan att för den skull minska vår levnadsstandard. Till exempel så har Sveriges utsläpp av växthusgaser minskat med drygt 24% sedan 1990. Det kan alltså, tvärtemot vad vissa hävdar, bli fler människor i världen som åtnjuter samma levnadsstandard som Sverige så länge klimatpolitiken som genomförs är ambitiös nog.
Vidare så är den ökade klimatpåverkan som invandring medför, ur ett globalt perspektiv, ytterst marginell då det handlar om ett förhållandevis litet antal av jordens befolkning. Det är dessutom osannolikt att de människor som invandrar till Sverige, huvudsakligen flyktingar, snabbt och lätt skulle komma upp i samma klimatpåverkan som den genomsnittlige svensken. Då de flesta nyanlända har begränsade tillgångar så är deras köpkraft lägre och klimatutsläppen från konsumtion kommer därför vara lägre än resten av befolkningens, även fast de såklart kommer att vara högre än om människorna stannade kvar i sina ursprungsländer. Sammantaget kan vi alltså slå fast att idén att vi kan rädda klimatet genom att stoppa invandringen är en myt och inget annat.
Men det är inte vad de här twittrarna, eller SD Kävlinge, tycker, så låt oss följa deras resonemang linan ut. Argumentet är alltså att den svenska levnadsstandarden redan idag påverkar klimatet negativt, och att om fler människor får det lika bra som vi så blir det ännu sämre för klimatet. Det innebär två alternativa lösningar för att lösa klimatkrisen:
Sänk levnadsstandarden i Sverige så att klimatet inte längre påverkas negativt.
Motverka att resten av världen får lika bra levnadsstandard som Sverige.
Det är inte troligt att ”invandringskritikerna” skulle förespråka alternativ 1, då deras främsta argument mot invandringen brukar vara att den leder till en lägre levnadsstandard för svenska folket. Det lämnar alternativ 2. Om den svenska levnadsstandarden är dålig för klimatet, men vi inte ska sänka den svenska levnadsstandarden, så innebär det i förlängningen att resten av världen inte kan få ha det lika bra som vi.
Förespråkarna för ”rädda klimatet genom att stoppa invandringen” förespråkar därför i praktiken att människor som föds i en del av världen ska få ha det otroligt mycket sämre än människorna i en annan del av världen, och att de fattiga inte bör få det bättre. Utöver det djupt orättvisa i detta resonemanget så kan vi ju fråga oss om inte en sådan resursfördelning leder till att fler människor försöker flytta från de fattiga områdena till de rika, och på så sätt motarbeta ”invandringskritikernas” planer. Men så långt har nog inte SD-folket tänkt.
Den gamle sverigedemokraten Jimmy Windeskog blev utesluten ur partiet 2005. Han har ett förflutet som grundare av den andra versionen av SDU (en första lades ner för att de var för extrema), redaktör för SD-bulletinen och partisekreterare. Han är även författare till en självbiografi som handlar om hans tid i Sverigedemokraterna. Den kom ut 2011, men det tog ett par år innan jag läste den. Vad jag tyckte om den ska vi inte ta upp här utan det finns några intressanta stycken ur boken som jag kommer att återge här.
Det första stycket handlar om hur Björn Söder kom in i partistyrelsen:
Jimmie [Åkesson] kom in på sina egna meriter, men det gjorde inte Björn. Att han kom in i styrelsen redan då berodde enbart på hallandsaktivisten Gösta Svensson. Styrelsen var inte speciellt imponerad av Söder vid denna tid. Gösta hade ett stort inflytande i partiet. Detta berodde på att han ständigt skänkte partiet så mycket pengar och själv var väldigt aktiv. Att han inte hade en offentlig post berodde på att han ville inte skada SD. Han hade nämligen både innan och efter andra världskriget varit med i Sven-Olof Lindholms svenska nationalsocialistiska parti SSS (Svensksocialistisk samling). Vi själva tyckte det var överspelat men Gösta höll sig borta från poster av detta skäl. Det är ju lite ironiskt att Björn Söders karriär byggdes av en person som han helst ville utesluta, i alla fall om man ska ta hans utspel på fullt allvar. Han har vad jag vet aldrig ifrågasatt Gösta efter att han gjorde Björn denna tjänst
Vad Windeskog menar med ”i alla fall om man ska ta hans utspel på allvar” när det gäller att utesluta nazister ur partiet får vi väl aldrig veta.
Det finns mer intressant om Björn Söder. Detta uttalande ska ha skett på ett partistyrelsemöte i Jan Leanderssons HGF-föreningslokal i Helsingborg 2004.
Plötsligt kom Björn Söder på att han varit sionist i hela sitt liv. ”Mest för att reta ND [Nationaldemokraterna]”, sa han, men tillade också på ett diplomatiskt sätt att ”om judar inte är mer värda än andra folk så är de i alla fall mer värda än araber”
Det tredje och sista stycket jag tar upp handlar om när Sverigedemokraterna, med Windeskog i täten, delade ut flygblad i Magnus Åbergsgymnasiet i Trollhättan. Vad de inte visste var att skolan var invandrartät och många blev upprörda över deras närvaro och att det ska ha blivit våldsamt. Efter att Windeskog beskrivit att de flytt från skolan dessa rader står följande:
När vi återfått andan var det dags att fortsätta arbeta och göra vad som anstår en god SD:are i en sådan här situation: att ringa media och sprida nyheten på nätet för att plocka så många politiska poäng som möjligt medan järnet är varmt
Det är alltså en mediestrategi?
Huruvida det här är sant får stå för författaren av boken.
Källa:Jimmy Windeskog Non, je ne regrette rien sidorna: 96, 237 och 256. ISBN 978-91-979377-0-2 utgiven 2011 av Ostara Förlag.
Intressant läsning om Björn Söder och hans resor till Israel och vilka han egentligen träffar när han är där
Paula Bieler, SD, är en av de som försöker förändra betydelsen av assimilation och försöker ”tvätta” begreppet från dess ursprungliga innebörd, genom att kalla det en ”naturlig process”.
Flera politiker i SD kampanjar för att antingen mörka, ignorera eller förneka det tvång och hot som många olika experter anser att assimilation innebär – och de trakasserier och utanförskap som följer med som biverkan av sådana politiska kampanjer.
SD:s första partiprogram från 1989 innehåller ingen extremism utan präglas av demokratisk nationalism och konservatism. I detta tidiga partiprogram var man öppen för viss utomeuropeisk invandring och slog fast att alla svenska medborgare, oavsett ursprung, skulle ha samma rättigheter och värde
Mattias Karlsson hävdade i en replik till Behrang Kianzad att det har aldrig funnits någon extremism i deras första partiprogram från 1989. Programmet är döpt till ”För Sveriges bästa”. Jag ska försöka visa vad som står i programmet och vad för likheter det har med program från andra högerextrema organisationer, men först lite historia.
Historia
Johan Rinderheim som sägs ha skrivit Sverigedemokraternas första program var också aktiv i Sverigepartiet (SvP) alltså det parti som bildades som en hopslagning av Framstegspartiet och kampanjorganisationen Bevara Sverige Svenskt. BSS har jag för övrigt skrivit om här. Rinderheim var redan på BSS-tiden en sympatisör och blev sedan politiskt aktiv i SvP. Han var tillsammans med sex andra personer med på det möte där Sverigedemokraterna bildades, som egentligen var ett möte för Sverigepartiet. De andra var Leif Zeilon, Sven Davidson, Jerker Magnusson, Ulf Ranshede, Lars Ljung och Johnny Bergh. Mötet skedde hemma hos Jerker Magnusson och det var faktiskt Ranshede som kom på namnet Sverigedemokraterna. Bildandet av Sverigedemokraterna var ett försök till att på ett parlamentariskt sätt nå ut med sina åsikter. Både Magnusson och Zeilon hade ett förflutet i det nazistiska Nordiska rikspartiet (NRP). Redan till första årsmötet hade flera med bakgrund i NRP gått med i partiet och än fler till årsmötet året efter.
Nordiska rikspartiet bildades 1955 Göran Assar Oredsson och lades ner 2005 och var också partiets ledare under dess existens förutom mellan åren 1975 och 1978 då hans fru Vera partiledare. Vera föddes i Tyskland och före kriget var hennes pappa medlem i Sturmabteilung (SA) medan hon själv var med i Bund Deutscher Mädel, ett sorts Hitlerjugend för kvinnor i tonåren. Partiet var känd för sin Riksaktionsgrupp som fysiskt gav sig på politiska motståndare och de låg bakom flera mord på 80-talet. Nedan en bild på makarna Oredsson i sin partilokal och en bild där Vera visar hur man gör den så kallade Hitlerhälsningen korrekt. Hon lever fortfarande och sa i en intervju förra året att hon är en nationalsocialist in i graven.
I en intervju av Lisa Bjurwald och Marie Blomqvist som är återgiven i deras bok Goddag kampsyster berättar Vera (en skärmdump tillsammans med källförteckning finns sist i inlägget)
Ja, det är klart, de har tagit våra programpunkter helt och hållet, både Sverigedemokraterna och BSS och alla de där.
Vera Oredsson förklarar också att hon inte är så glad över detta då dessa partier tagit kraft från NRP. Hon har rätt för likheterna på vissa punkter är slående och några av punkterna visas nedan.
Jämförelse mellan Sverigedemokraternas program från 1989 och NRP:s program från 1972
Om Kulturen
Nordiska rikspartiet (NRP): Det nordiska sinnelaget karaktäriseras av en offervillig idealism och en ljus och kampglad tro. Detta sinnelag har nu förgiftas av internationalistiska irrläror, som kommit folket att glömma vår historia och våra ärvda traditioner(…) Familjeanda och hemkultur måste befrämjas(…) Hembygdsvård, fornkunskap och fornminnesforskning måste kraftigt stödjas.
Sverigedemokraterna (SD): Svenskarna har ett rikt kulturarv som inte får gå förlorat för framtida generationer. Detta kulturarv är idag allvarligt hotat av dålig kulturundervisning i skolorna, det ökade utomeuropeiska invandringen samt den kommersiella, USA-inspirerade ”skräpkulturen”. Därför måste den svenska grundskolan i undervisningen ge eleverna ökade kunskaper om de lokala kulturyttringarna i hembygden, det svenska och nordiska kulturarvet.
Om familjen
NRP: För alla samhällsnyttiga människor, som uppnått mogen ålder, måste skapas ekonomiska möjligheter till familjebildning. En sund livsvilja måste väckas hos vårt folk. Alla måste stärkas så att den leder till en ökas familjebildning med många barn. Familjen är nationens kärna och rasens kraft källa. Därför måste hemmet åter göras till den fasta punkten i tillvaron.. Redan för ett folk som tillämpar tvåbarnssystemet är utdöendet bara en tidsfråga.
SD: Familjen är och förblir den grundläggande beståndsdel kring vilken vårt samhälle är uppbyggt. Endast ett familjevänligt samhälle har förutsättningar att erbjuda dess medborgare en god uppväxt miljö. Därför vill Sverigedemokraterna skapa en familjevänlig atmosfär i hela samhället (…) Barnen är vår framtid och de ska vara välkomna till lycka och glädje för föräldrarna och inte som nu – en ekonomisk belastning för vilken man måste ordna förvaring! Familjepolitiken måste utformas så att den uppmuntrar familjebildning och främjar flerbarnsfamiljer.
Om hälsopolitik
NRP: Den moderna människans onaturliga livsföring har haft många skadliga verkningar , vilket klart framgår av statistiken över civilisationssjukdomar. Ty utan tvivel beror en stor del av sjukdomar på det naturvidriga livet i luftförpestade stenöknar, som moderna städer utgöra.
SD: Ett samhälle som vill ha friska och sunda medborgare måste ha en god förebyggande hälsovård. Redan i skolan måste vi informera om sådant som kan ge upphov till sjukdomar i framtiden och försöka skapa sunda vanor. Vi måste skapa en giftfri mat, en drogfri miljö och lära oss att undvika stress och jäkt från början.
Om kriminalitet
NRP: Lagen måste klarare och tydligare ta sikte på brottslighetens orsaker, framför allt på den moralupplösande propagandan som bedrivs i landet. Brottsligheten ska förebyggas genom moralhöjande åtgärder och straffsatsernas skärpning för till exempel narkotika handel samt skärpa kontroller av invandringen.
SD: Förebyggande kriminalpolitiska insatser ska sättas in i hem, skola och ungdomsverksamhet, t ex inom idrottsrörelsen. Upplysningen som motverkar missbruk av alkohol och droger ska ge i förebyggande syfte med sikte på ett sunt och friskt folkhem (…) De som döms för brott ska bli skyldiga att gå obligatoriska kurser i medmänsklighet beteende och studera etiskt uppbyggande informationsmaterial
Om jordbruket
NRP: Nordiska rikspartiets målsättning är fullständig uppodling av hela svenska landsbygden och 100 procent självförsörjning av livsmedel som kunna produceras inom landet.
SD: Det svenska jordbruket ska utvecklas så väl att landets försörjning av livsmedel klaras utan import.
1989 års partiprogram är något som självaste partiledaren tycker är bra och att det liknar den politik partiet för nu. Även andra i partiet gillar deras första partiprogram.
Jämförelse mellan BSS, Sverigepartiet och Sverigedemokraterna
För att visa på utvecklingen från Bevara Sverige Svenskt via Sverigepartiet (SvP) till Sverigedemokraterna så tittar vi på några punkter ur respektives program.
Om invandringen
BSS: Invandringen ska begränsas till seriösa invandrare från kulturellt och etniskt besläktade länder
SvP: Endast personer av europeisk härkomst ska principiellt kunna accepteras som invandrare i Sverige
SD: Människor bör leva där de har en chans att skapa en nationellt identitet. Därför bör vi huvudsakligen ta emot flyktingar och invandrare av europeisk härkomst.
Om repatriering
BSS: Svenska staten bör energiskt understödja repatriering av invandrare från etniskt och kulturellt främmande länder och av dem som inte kan anpassa sig till svenska förhållande.
SvP: Svenska staten ska, genom ett särskilt utvandrarverk, genomföra återflyttning av alla invandrare av utomeuropeisk härkomst och flyktingar som kommit till Sverige sedan den 1 januari 1960.
SD: Sverige måste kraftigt begränsa invandringen samt verka för återflyttning av invandrare av utomeuropeisk härkomst.
Om familjen
BSS: Familjen är och förblir samhällets kärna, den cell varur samhället väst upp och kretsar kring.
SvP: Familjen är och förblir samhällets kärna, den cell varur samhället växt upp och kretsar kring.
SD: Familjen är och förblir den grundläggande beståndsdel kring vilken vårt samhälle är uppbyggt.
Om skatterna
BSS: Istället för understöd bör kraftiga skattelättnader införas för flerbarnsfamiljer i proportion till antalet barn.
SvP: (…) Därutöver föreslår Sverigepartiet ytterligare skattelättnader i proportion till antalet barn.
SD: Sverigedemokraterna vill ge skattelättnader till barnfamiljer enligt en skala där skatten blir lägre för varje barn.
Om adoptioner
BSS: Adoption av utländska barn förbjuds i lag.
SvP: (…) adoption av utländska barn ska förbjudas i lag.
SD: Kopplingen mellan abortönskemål och adoptionsbehov bör utredas för att komma till rätta med onaturliga inslag i befolkningspolitiken.
Om aborter
BSS: Abortpolitiken ska bli restriktivare.
SvP: (…) önskemålet måste vara att antalet [aborter] starkt begränsas.
SD: Sverigedemokraterna vill skärpa lagstiftningen när det gäller aborter.
Jämförelse mellan Sverigedemokraternas idéprogram och NRP:s partiprogram från 1972
SD:s invandrarpolitiska program: Massinvandringen, tillsammans med den höga nativiteten hos vissa invandrargrupper och frånvaron av en assimileringspolitik, innebär att svenskarna inom några decennier att bli en minoritet i det egna landet.
NRP: I dagens mångkulturella Sverige är nativiteten hos den svenska befolkningen låg, medan de för de invandrade rasfrämlingarna är många gånger större, vilket utan åtgärd leder till vårt folks utdöende.
SD:s familjepolitiska Idéprogram: För att öka barnafödande måste samhället därför kunna garantera medborgarnas trygghet såväl ekonomiskt som fysiskt och socialt.
NRP: Det är statsmakternas roll att stimulera barnrikedom genom positiva sociala reformer.
SD:s kriminalpolitiska idéprogram: Kvinnofriden är mer hotad nu än på många år. Därtill kommer de numera uppmärksammade gruppvåldtäkterna, som Sverigedemokraterna lyft fram i ljusen de senaste åren.
NRP: Den skrämmande verkligheten med raskravaller, gruppvåldtäkter, rån, misshandel och mord med mångkulturella förtecken talar sitt tydliga språk.
SD:s familjepolitiska idéprogram: Vi inser att kvinnor och män har olika biologiska förutsättningar av naturen, och vi tar bestämt avstånd från feminismen och den så kallade genusvetenskapen som påstår att kön är en social konstruktion.
NRP: Män och kvinnor är inte skapade likadana och kan därför i olika sammanhang ta olika utgångspunkter och göra olika saker på olika sätt.
SD:s kriminalpolitiska idéprogram: För den som ådöms fängelsestraff ska domstolen särskilt kunna ange att villkorlig frigivning inte får ske, oavsett om detta annars är möjligt i ifrågavarande mål.
NRP: De som begått riktigt grova brott som exempelvis mord, våldtäkter, barnsexbrott och landsförräderi, har förverkat sin plats i folkgemenskapen och skall därför kunna dömas till verkligt livstidsstraff och permanent avskiljas från samhället.
SD:s familjepolitiska idéprogram: Abort skall tillåtas då moderns liv är i fara, efter våldtäkt, där fostret befaras missbildat eller drabbat av svår ärftlig sjukdom.
NRP: Vi ser mycket negativt på landets höga aborttal.
SD:s invandrarpolitiska program: Invandringen av personer från kulturellt avlägsna länder ska begränsas till ett minimum.
NRP: Utlänning av icke närbesläktad ras kan i undantagsfall, som definieras i främlingslagen, tillåtas att bosätta sig i Sverige.
SD:s idéprogram för demokratisk utveckling: Det har idag gjorts till en närmast vedertagen uppfattning att demokrati är likställt med alla människors rätt att bosätta sig i Sverige och åtnjuta svensk välfärd. Det är naturligtvis en felaktig tolkning.
NRP: Istället för den ursprungliga betydelsen folkstyre, så är numera demokrati lika med mångkultur och globalisering.
SD:s idéprogram för skola och utbildning: Sverigedemokraterna vänder sig samtidigt emot friskolor baserade på ickekristen religiös grund då sådana försvårar assimilation. Vi motsätter oss även skattefinansierad hemspråksundervisning på skoltid.
NRP: Ett rent nordisk livsinställning och moraluppfattning skall prägla svenskt kulturliv och folkbildningsarbete.
SD:s kriminalpolitiska idéprogram: Den som inte betalar det skadestånd som han ådöms på grund av brott ska kunna få skadeståndet omvandlat till straffarbete, för att där få möjlighet att arbeta ihop skadeståndet.
NRP: Arbetsläger kan göras i stort sätt självförsörjande och bidraga till samhället, samtidigt som de fungerar som fostringsanstalter för kriminella.
SD:s idéprogram för skola och utbildning: Ett led i det arbete är att ge våra elever en naturlig relation till äldre generationer och motverka de ökande åldersklyftorna i samhället.
NRP: Ett folk som vanhedrar sina förfäder och som inte hyser aktning för sitt förgångna i alla dessa stadier, med dess stora personligheter, ringaktar sig självt och förtjänar ingen framtid.
SD:s invandrarpolitiska program: Assimilering är en lång och svår process som inte alltid lyckas och som i vissa fall kan ta flera generationer att fullborda. De invandrare som istället föredrar att återvända till sitt hemland skall ges ett generöst stöd till frivillig återvandring.
NRP: Invandring av rasfrämmande måste motverkas, och de som idag befinner sig i Sverige måste återsändas till sina hemländer/hemregioner, då dessa skiljer sig för mycket från vårt biologiska och kulturella arv för att kunna assimileras och bli en del av vår nation.
Som vi ser finns det likheter även här. Eftersom detta är hämtat ur olika dokument handlar det säkerligen inte om en kopiering som i de tidigare fallen utan mer om att det finns en ideologisk och politisk likhet partierna emellan.
Några citat från Sverigedemokraternas partiprogram från 1989
Detta är det partiprogram som Mattias Karlsson ansåg saknade extrema inslag. Kunde inte låta bli så jag har kommenterat vissa av citaten.
Trots att vårt folk länge var fattigt, trots att översåtligt förmynderi, länge under främmande fogdevälde, och de ledande klassernas förtryck svårt drabbade vårt folk, kunde ändå en storartad ekonomisk och social utveckling ske fredligt och konstruktivt i Sverige – främst tack vare just den stora nationella samhörigheten och frånvaron av främmande folkminoriteter. Vi var eniga och kunde enas.
”vi svenskar lever i en oändligt mycket lyckligare situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden.” Ett välmående fritt folk i en homogen svensk stat
Citatet i citatet är från 1965 och som vi ser väljer Sverigedemokraterna att återanvända ett 24 år gammalt citat om homogenitet och ras. (red. anm.)
Vi tror att en etniskt och kulturellt homogen nation har större förutsättningar för en fredlig och demokratisk utveckling är en mångkulturell heterogen statsbildning.
Etniskt homogen nation? (red. anm.)
För att få förmånen att bli svensk medborgare ska man som icke-nordbo, ha varit bosatt minst 10 år i Sverige och dessutom behärska det svenska språket i tal och skrift på ett fullgott sätt samt besitta vissa kunskaper i svensk historia.
Utöver skatt på konsumtionsvaror bör skatten på lyxvaror, vissa överflödsvaror och sådant som skapar ett osunt livsmönster, är onyttigt eller skadligt för människan eller miljön, skärpas.
Här vill de styra vad vi ska konsumera. (red. anm.)
Det gäller också att försöka undvika splittring av flergenerationsfamiljerna, vilket sker när uppväxande ungdomar i glesbygden tvingas flytta till tätorterna, t ex av arbetsmarknadsskäl. Sverigedemokraterna vill ge skattelättnader till barnfamiljer enligt en skala där skatten blir lägre för varje barn.
Sverigedemokraterna anser att Sverige i sin homogena befolkningssammansättning har haft en ovärderlig tillgång
Homogena befolkningssammansättning? (red. anm.)
Människor bör leva där de har en chans att skapa sig en nationell identitet. Därför bör vi huvudsakligen ta emot flyktingar- och invandrare av europeisk härkomst då européerna är de som bäst etniskt och kulturellt kan smälta in i det svenska samhället.
De vill inte ha hit utomeuropeiska människor. (red. anm.)
Alla former av skattefinansierade presstöd måste avskaffas.
Det betyder att en stor del av all media riktad till små grupper kommer att försvinna. (red. anm.)
Det här är alltså en inblick i det arv från den nazistiska rörelsen som Sverigedemokraterna har. En annan stor del av Sverigedemokraternas ideologi kommer ifrån den så kallade unghögern, samma idékrets som fascistiska Nysvenska rörelsen och nazianstrukna Sveriges nationella förbund har hämtat sina tankar ifrån. Kanske kommer jag så småningom göra en genomgång av det också. Det får framtiden visa.
Källor
Goddag kampsyster, kvinnorna i extremhögern av Lisa Bjurwald och Marie Blomqvist ISBN: 978-91-7389-879-9 sid 101-102
Sammanställningarna av de 4 partiernas partiprogram är gjord av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson och finns att läsa i
Extremhögern av Anna-Lena Lodenius och Stieg Larsson ISBN:91-550-3686-4 sidorna 56 och 87-88
Sverigedemokraternas inställning till religion är minst sagt motsägelsefull. I partiets principprogram i kapitel 12 om ”SVERIGEDEMOKRATERNA OCH RELIGIONEN” går det att läsa hur de definierar religionsfriheten som ”individens rätt att fritt tro på vilken gud eller vilka gudar man vill utan att för den sakens skull drabbas av negativ särbehandling eller förföljelse”. Vid första läsningen kan det framstå som välment och det inte finns någonting att anmärka på. En närmare redogörelse är på sin plats.
Religiös tillhörighet skall inte få utgöra grund för positiv särbehandling och religioner som gör anspråk på samhällsinflytande måste få kritiseras och diskuteras på samma villkor som politiska ideologier.
De anser enligt principprogrammet vidare att ”staten varken kan och bör inte vara religiöst neutral” och att ”kristendomen bör i kraft av sin historia tillåtas inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige”.
Hur särställningen till ”andra religioner i Sverige” och hur ”religiös tillhörighet skall inte få utgöra grund för positiv särbehandling” och förhållandet däremellan verkligen ligger till visar sig snabbt i det avslutande stycket när religiös tillhörighet tydligen kan utgöra grund för negativ särbehandling.
Islam och i synnerhet dess starka politiska och fundamentalistiska gren är enligt Sverigedemokraternas uppfattning den religiösa åskådning som visat sig ha svårast att harmoniskt samexistera med den svenska och västerländska kulturen. Islamismens inflytande på det svenska samhället bör därför i största möjliga utsträckning motverkas och invandringen från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism bör vara mycket begränsat.
Sverigedemokraterna gör likhetstecken mellan islams närvaro i ”den svenska och västerländska kulturen” med en militant tolkning av islam som ett argument för att ”i största möjliga utsträckning motverka invandring från muslimska länder med starka inslag av fundamentalism”. Negativ särbehandling av Sveriges 500 000 muslimer på grund av en rasistisk fördom är med andra ord fullständigt rimligt för en sverigedemokrat. Det förklarar också deras inställning om att islam inte kan ”harmoniskt samexistera” i ”Sverige och västvärlden”.
När det från SD-håll sägs att ”individens rätt att fritt tro på vilken gud eller vilka gudar man vill utan att för den sakens skull drabbas av negativ särbehandling eller förföljelse” är det frågan om en fasad. Ett dubbelspel.
Björn Söder protesterade år 2004 som ledamot i Lunds stiftsfullmäktige mot det framgångsrika integrationsprojektet ”Integration Rosengård”. I talarstolen klargör han varför Sverigedemokraterna är mot Svenska kyrkans stöd till muslimer. Kyrkans relation till muslimer ska vara präglad av det sverigedemokratiska assimileringskravet. Svenska och nytillkomna muslimer ska konvertera. Direkt vid ankomsten till Sverige börjar ”assimileringsprocessen” som ”man från samhällets sida bör kräva”. Det är enligt Björn Söder en av Svenska kyrkans uppgifter.
Sverigedemokraterna är i den världsliga politiken emot integrering och för assimilering av människor som kommer till Sverige. Vi anser att även Svenska Kyrkan skall arbeta för att assimilera de som väljer att flytta hit och detta bör ske i form av att man förkunnar det kristna budskapet och försöker få personer med annan trosuppfattning att konvertera till kristendomen, som ett led i den assimiliationsprocess man från samhällets sida bör kräva. Därför är projekt, som Rosengårdsprojektet, beklagligt och bör snarast avskaffas och inte belasta kyrkans medel. Vi tror inte heller att kyrkans medlemmar i stiftet är intresserade av att med kyrkans medel finansiera sådana projekt”, sade Björn Söder.
I den utsträckning som Björn Söder är representativ för Sverigedemokraterna går det att säga att deras åsikt och vilja är att Svenska kyrkan och ”kristendomen bör i kraft av sin historia” därför ”inneha en särställning i förhållande till andra religioner i Sverige”. Kristendomen ska utnyttja sin särställning till att arbeta för att möta invandrare till Sverige med ett ”förkunnande av det kristna budskapet”.
Faktum är att kyrkan redan har en särställning i Sverige och att de genom sitt förutsättningslösa och villkorslösa stöd till muslimer ofta bidrar till att många konverterar till kristendomen.
Ironiskt nog skulle förmodligen Svenska kyrkans minskade stöd till framgångsrika integrationsprojekt öka riskerna för radikalisering. Även andra religiösa församlingar anordnar missionsarbete för nya medlemmar. Konfirmander finns även inom de frikyrkliga församlingarna bredvid Svenska Kyrkans egna.
Sverigedemokraternas krav på assimilering är oförenligt med deras egen definition av religionsfrihet och deras vision för Svenska kyrkan är kontraproduktiv och saknar verklighetsförankring. Det är sina egna och inte Svenska kyrkan eller dess medlemmars intressen som Sverigedemokraterna värnar om.
(Den här redogörelsen utgår ifrån Sverigedemokraternas principprogram och kapitlet ”SVERIGEDEMOKRATERNA OCH RELIGIONEN”. Redogörelsen för Björn Söders protest är från 2004 som stiftsledamot för Sverigedemokraterna i Lund.)
SD gör antagandet att demokrati ska tolkas bokstavligt. De menar att det är olika saker att vara medborgare eller en av ”folket i en nation”. I deras idealtillstånd ska de enligt deras principprogram vara endast rätt nation som styr staten. I det förlängda resonemanget betyder detta att endast rätt människor ska få styra staten.
Motargument 
