Det har under alla år varit en skev jämställdhet bland SD:s förtroendevalda och deras kommunfullmäktigeledamöter. Det är i skrivande stund 1 275 SD-ledamöter som sitter i kommunerna på varsitt SD-mandat. 22% av alla dessa är kvinnor.
SD har existerat som parti i 29 år och har ännu inte lyckats locka en högre procentandel kvinnliga företrädare.
Motargument har granskat samtliga sverigedemokratiska kommunfullmäktigeledamöter som under denna mandatperiod valts in, har avgått eller uteslutits. Deras kön som de anmält till valmyndigheten har granskats, och även deras ersättare då det funnits person som har hoppat in i deras ställe.
Av alla SD-män som avgått under innevarande mandatperiod ersattes de i 84% av fallen av en annan man. Av alla SD-kvinnor som avgått ersattes i 82% av fallen av en man.
Då manliga SD-ledamöter (281 st) avgått från sin kommunfullmäktigestol har dessa män ersatts vid 227 tillfällen av en annan man och i endast 45 av fallen av en kvinna. Vid 27 tillfällen resulterar avhoppet eller avgången i ännu en ny tom stol – för att det saknas ersättare i den kommunen.
Då en av alla de 86 kvinnliga SD-ledamöterna avgått har denne ersatts av en annan kvinna i endast 15 av fallen! I 7 av dessa tillfällen en kvinna hoppar av har det saknats en ersättare, så det har blivit en tom stol.
Hela 69 av de 84 avhoppen har resulterat i att en man tar ersättarplatsen.
Det är 50 stycken av samtliga 161 SD-ledamöter i Landstingen som är kvinnor, det är ungefär 31%.
Det är just nu 10 av alla 47 SD-riksdagsledamöter som är kvinnor, ungefär 21%!
(Anna Hagwall och Margareta Sandstedt Larsson räknas inte längre som SD-ledamöter, eftersom de är politiska vildar/partilösa.)
Intressant nog är riksdagsledamot Anna Hagwall fortfarande i skrivande stund registrerad som en SD-ledamot, trots att hon enligt uppgifter i media uteslutits ur SD den femte december 2016 – och alltså borde sakna partibeteckning på riksdagen.se
Med reservation för felaktigheter i räkningen, och för att Rättviks kommun ännu inte verkar ha beslutat om huruvida Anna Hagwall ska ersättas av någon person eller om hennes uteslutning kommer att resultera i en tom stol.
Att vara kvinna och med i nationalistiska rörelser är inte lätt. På ytan ser det fint ut för dem, man säger sig vilja skydda ”sina kvinnor” från ”de andra”, men hur ser det ut i det egna ledet egentligen? Hur pass skyddade är kvinnor i Sverigedemokraterna?
Under fredagen den 11 mars kom avslöjanden från Expressen om sextrakasserier inom Sverigedemokraterna, där tidningen har tagit del av en intern rapport från Sverigedemokraternas säkerhetsavdelning. Detta har då relevans med sextrakasserier som skedde tidigare, år 2013. Alltså är fenomenet egentligen ingen nyhet alls.
Skärmdump från SD:s interna säkerhetsrapport (Expressen 160311)
SDU-kvinnan Emma Sandkvist är en av de sex namngivna kvinnorna i den interna femsidiga rapporten, då hon anmält en SD-tjänsteman för våldtäkt. När hon valde att bryta tystnaden och tala ut om händelsen gav partiet henne kalla handen. De anklagade henne bl a för ”omoraliskt leverne” och för att ha varit ”berusad” under tillfället. Partiet talar också om henne som en säkerhetsrisk för deras inre säkerhet.
En annan SD-kvinna som förekommer i rapporten är Hanna Wigh, som tidigare suttit i partistyrelsen. Hon slog larm till partikamraten och riksdagsledamoten Björn Söder om sextrakasserier inom partiet, men även hon blev direkt misstrodd och stämplad som en lögnare.
Sverigedemokraterna talar gärna om hur fel det är när utländska män våldtar kvinnor. De var väldigt snabba med att t ex reagera på händelserna i Köln och We Are Sthlm. När det var partiledardebatt i riksdagen den 13 januari i år höll partiledaren Jimmie Åkesson ett passionerat anförande om hur massinvandringen ”bidrog” till fler sexuella övergrepp.
När det dock kommer till sexuella trakasserier inom det egna ledet, väljer Sverigedemokraterna att mörka det samt stämpla de utsatta kvinnorna för lögnare och omoraliska. När det gäller att allmänt ta upp kvinnors rättigheter finns det flera paradoxer. Sverigedemokraterna är förmodligen, förutom kanske Kristdemokraterna, det enda riksdagsparti som totalvägrar omfamna ordet feminism. Partiet är väldigt konservativt när det kommer till frågor som insemination och abort. I tillägg är det betydligt fler män än kvinnor inom den sverigedemokratiska väljarkåren.
Angående Emma Sandkvist, så lyder den sverigedemokratiska sammanfattningen precis som bilden antyder. Lek med tanken att det hade varit Jimmie Åkesson som hade varit utsatt, eller att saker han utsatts för hade blivit bemött på samma sätt av partiet. Detta är en parafras på bildillustrationen i början av denna artikel:
”Sammanfattning:
1. Jimmie har enligt vittne vid ett flertal tillfällen varit berusad och hans sätt att hantera relationer i partiet är anmärkningsvärt.
2. Hans berättelse om vad som hänt i Sölvesborg stämmer inte heller överens med de vittnen som skrivit i media om Jimmies uppväxt där.
4. Från att ha varit på Scientologi-möte, anti-abortrörelsen och senare på MUF-möte och försök att ta kontakt med Ny Demokrati, tar det mindre än sex år innan han är ordförande i ungdomsförbundet och ytterligare fem år innan han är partiledare i SD.”
Ett annat intressant kapitel när det gäller Sverigedemokraterna och arbetet för kvinnors rättigheter är organisationen SD-kvinnor. En organisation som visade sig vara påhittad egentligen efter bevis på dokument och mejl från år 2014. I själva verket var det partiet självt som hade lurat till sig en summa på 1 418 050 kr från Riksdagens partibidragsnämnd. Detta efter att ett hemligt möte hade hållits efter valsuccén år 2010. Mötet skedde på Jimmie Åkessons kontor, där förutom partiledaren själv också den tillförordnade kanslichefen Daniel Assai samt dåvarande chefen Per Björklund deltog.
Daniel Assai är idag avhoppare från Sverigedemokraterna, och har berättat om hur planerna såg ut för att snabbt tillskansa sig drygt en miljon skattekronor till partiet. Då passade det att ansöka till det man sade skulle gå till Sverigedemokraternas kvinnoförbund. Samma kvinnoförbund som rapporterades inte existera år 2014, utan det var bl a fejkade styrelsemöte- och årsmötesprotokoll som man gick på.
Nationalismen och kvinnokampen har aldrig varit särskilt goda vänner. Det har historien visat gång på gång, och nationalistiska partier runtom i Europa visar det idag. Sverigedemokraterna är inget undantag. De säger sig värna om vad de kallar för svenska kvinnor, så länge de blir sexuellt trakasserade av rätt personer. Blir de trakasserade av sina egna heter det att de får skylla sig själva.
Sverigedemokratiskt ungdom är Sverigedemokraternas ungdomsförbund som bildades 1993. Förbundet lades ner efter ett par år och återbildades 1998. Under den första perioden gav de ut en tidning, kallad Ung front. Tidningen kom endast ut i 6 nummer och det jag ska ta upp kommer från det första numret. De sätter verkligen standarden på sin officiella tidning och de gör det här med en nidvisa:
Jag är flykting jag och jag har det så bra jag ligger på soffan vareviga dag. Till Sverige jag kommit och här kan ni tro här borde varenda människa bo Så fint som här är; så ordnat och bra man behöver ej jobba man kan bara dra. Svensken han sliter; stretar och drar; jag tror bestämt jag tar hit min far. Här är det så mysigt, man gör ej ett skvatt för mig verkar svensken en aning tafatt. Han jobbar och sliter; surar och glor; jag tror bestämt jag tar hit min mor. jag bor på hotell; får pengar och mat jag kan hela tiden bara va lat. För svensken han kämpar; jobbar och gnor; jag tror bestämt jag tar hit min bror. När aftonen nalkas till puben jag går; och tar mig en öl för se pengar jag får. Där sitter svensken så full och så dyster; jag tror bestämt jag tar hit min syster. Ibland/ vissa dagar till skola jag går; Där får jag studera mitt modersmål. jag snor ibland någon liten pryl men för det mesta vi lär oss rop ”Asyl” Det finns några svenskar som ej tycka bra att vi kilar in här vareviga dag. Sverigedemokraterna de kallar sig visst Dom tycka flykting är jättetrist. Då vi protestera och till friggan gå hon gapar; skriker och sjunger som få. Hon kallar på TV på radio och press dom skriver som om de vore i stress. att SD de ska vi krossa nu, för de säger ju sanningen, hu hu hu.
Här nedan kommer en text från 4:e numret av samma tidning
Svenska flickor måste inse vårt värde och starkt ta avstånd ifrån etablissemangets förhärligande av blandförhållande och även ifrån de osmakliga inviter man tvingas stå ut med från främmande män från allsköns länder. Detta ar ju en självklarhet för oss flickor som redan är SDU-medlemmar. Alltför ofta träffar man Svenskor som inte har insett sitt eget värde som Svensk kvinna och låter sig imponeras av invandrares raggarkonster. Eller de som går ett steg längre och blir tillsammans med dessa och skaffar små ”sota” cafe-au-lait-färgade barn. Att vara en ung Svensk kvinna är sannerligen något att vara stolt över och vi är ämnade att höra ihop med Svenska män och så småningom bilda en egen kärnfamilj av Svenskt ursprung med små söta ljusa barn!
Sist kommer en skärmdump på SDU’s nyhetsbulletin. Det är en väldigt dålig scan av den och har någon en bättre och då gärna av hela bulletinen hör av er.
Sverigedemokraterna värnar om kvinnorna. Påstår de i alla fall. Att någon i partitoppen kallar en tjej för en liten hora, och en annan kvinna försöker tystas då hon anmäler en partikollega för våldtäkt hör inte till saken.
Får jag berätta om vad en nära vän till mig råkade ut för? Mitt i natten vaknade hon av att hennes kille grävde mellan benen på henne medan han låg bredvid och onanerade. Hon flög upp ur sängen skrek ”vafan håller du på med?!” Killen blev så ledsen och ångerfull, han visste inte vad som hade flugit i honom. Oj, så ångerfull han var. Ändå fortsatte han att utsätta henne för saker som hon inte ville.
När hon till slut tog sig i kragen och lämnade honom skrek han att hon var en jävla hora och att han skulle bränna upp hennes grejer som fortfarande fanns kvar i lägenheten. Och så ville han ha tillbaka julklapparna han hade gett henne. Hon polisanmälde aldrig att hon blivit våldtagen, av sin helsvenska kille.
Området som jag växte upp i var fullt av barnfamiljer. Ungarna spelade bandy på gatan, det var tårtkalas, grillfester och medelklass i största allmänhet. Det var det bästa stället att växa upp på, men sen visade det sig att det kanske inte var det. Det framkom att en av våra grannar hade förgripit sig på en liten flicka som bodde en liten bit bort på gatan, jag tror hon var runt tre år gammal.
En dag hade hon kommit hem och sagt: ”han hade nyckel, han tittade mig i stjärten”.
Då förstod föräldrarna vad som hade hänt. Flickan var så liten att hon ännu inte kunde prata tydligt, men efter ett tag insåg föräldrarna att det inte var en engångshändelse. Han hade låst in henne och utsatt henne för övergrepp. Helt plötsligt hade vi en pedofil på gatan, en helsvensk pedofil.
Han kom aldrig i närheten av de små barnen på gatan igen. Föräldrarna polisanmälde aldrig mannen, de ville inte utsätta sin dotter för ett nytt trauma. Och alla visste vad han hade gjort. På den tiden fanns det inte vardagspedofiler, det fanns bara snuskgubbar i trenchcoat som försökte bjuda barn på godis och blotta sig.
Jag tror att våldtäktsstatistiken, som visar att antalet anmälningar är fler idag än jämfört med 20 år sedan, inte nödvändigtvis speglar en faktisk ökning. De som idag polisanmäls är gärningsmän som tidigare skulle ha kommit undan. Idag är samhällsklimatet annorlunda, vi sopar inte skiten under mattan på samma sätt som tidigare. Allt var inte bättre förr.
När någon från planeten Tellus, företrädesvis någon med svart hår och inte tydligt vit hudfärg som bosatt sig inom Konungariket Sveriges gränser, är det inte officiellt gångbart att kalla personen ifråga ”svartsk…” (erhm…ja ni vet). Alltså räknar vi bort merparten av de som invandrat till Sverige. De personer med företrädesvis svart hår och inte tydligt vit hudfärg kallar vi i den offentliga debatten för ”invandrare”.
När dessa så kallade ”invandrare” våldtagit någon så påstås det bero på att de gjort det för att de är vandrat in från resten av planeten med alla de skadliga kulturer som finns där. När svenskar våldtar så försvaras det ofta på nätet med att ‘de är sjuka i huvudet’. Hade pojkvännen och grannen behandlats annorlunda om de inte hetat Karlsson, Johansson eller Svensson? Jag tror inte att det finns kulturer som förlåter, accepterar eller uppmuntrar till våldtäkt eller pedofili. Eller har jag fått allt om bakfoten?
När Sverigedemokraterna vill få oss att tro att det är invandrare som våldtar säger jag: Nej, det är det inte. Det är män som våldtar. De utgör en förkrossande majoritet av gärningsmännen i kategorin sexualbrott, 98 %. Där snackar vi överrepresentation i den registrerade brottsstatistiken. Istället för att tänka ”vad är det för jävla fel på er invandrare?” borde vi kanske tänka ”vad är det för jävla fel på er män som våldtar”? Om antalet anmälda våldtäkter ska minska kan ni killar sluta våldta oss tjejer, det är en bra början.
Kryllar vårt land av ‘HIV-smittade negrer’ och Alexandra-män? Står det en ‘slemmig arab’ och lurar i varje buske? Risken är större att du vaknar med en svensk näve uppkörd i skrevet eller blir tittad i stjärten.
Gästkrönikör Louise H.
(Artikel från en kvinnlig gästskribent. Hon har tidigare förföljts av SD-politiker och vill därför vara anonym)
Sverigedemokraterna fick 2011 ett kvinnoförbund som kallar sig SD-Kvinnor. Kvinnoförbundet vill vara ett komplement till Sverigedemokraterna genom att förtydliga, fördjupa och vidareutveckla partiets politik ur ett kvinnligt perspektiv. Vidare vill de försöka ge stöd och uppmuntran till alla aktiva kvinnor så att de lättare ska kunna utvecklas och avancera inom partiet.
På onsdag debatteras kulturbudgeten i riksdagen och Mattias Karlsson (kulturutskottet) kommer att företräda partiets linje. Bland annat vill man avveckla stödet till Världskulturmuseet, till etniska föreningar och till partiernaskvinnoorganisationer (som varje år erhåller mångmiljonbelopp).
I en intervju under SD-kvinnors första Almedalsvecka, 2011, menar Hanna Wigh, styrelseledamot i SD-kvinnor och i Sverigedemokraternas partistyrelse, att den svenska jämställdhetspolitiken är ett ”skämt” där kvinnor ”ses som offer”. Wigh förkastar även tanken att det skulle råda någon form av patriarkal könsmaktsordning i Sverige. SD-kvinnor säger sig vilja ha ett sant jämställt samhälle.
På SD-kvinnors hemsida skriver man att de vill se åtgärder mot hot och trakasserier. De påpekar att de själva har blivit utsatta för bland annat våld, hot, sexuella trakasserier och skadegörelse på grund av deras politiska åsikt.
Detta är inte värdigt ett demokratiskt samhälle, och det är inte heller värdigt ett jämställt samhälle. Kvinnor ska på samma sätt som män ha tillträde till den demokratiska arenan utan att behöva utsättas för våld, hot, sexuella trakasserier, andra trakasserier eller skadegörelse.
Sexuella trakasserier
Vad händer när sexuella trakasserier och sexuellt våld förekommer inom det egna partiet? Vad händer när enskilda SD-kvinnor tycks bli offer för en partiintern patriarkal könsmaktsordning? Under juli har vi fått uppgifter om att ett ”toppnamn” inom SD har polisanmälts för misstänkt våldtäkt av en kvinnlig partikamrat, samt misstänks för flera sexuella trakasserier av flera SD-kvinnor. De sexuella trakasserierna uppges ha pågått under flera veckor. Polisen lade ner förundersökningen avseende våldtäkt med motiveringen att brott ej kan styrkas.
I samband med dessa uppgifter i medierna berättade tidigare nämnda styrelseledamot Hanna Wigh att även hon utsatts för sexuella trakasserier av samma påstått högt uppsatta partikamrat under ett års tid.
De är inte ensamma om sin erfarenhet inom partiet. Även SD-kvinnorna Elisabeth Nirholt, tidigare riksombudsman för SD, samt Therese Kanervainen, politisk sekreterare tillika styrelseledamot för SD Botkyrka och ledamot av Botkyrka kommunfullmäktige, berättar om samma sak.
Dessa fyra kvinnor har en sak gemensamt: de har alla som SD-kvinnor berättat om sexuella trakasserier från personer i sitt eget parti.
Partiet har varit förvånansvärt bra att ha att göra med. De berättade att de skulle stötta mig om jag ville gå ut och prata om det här. Linus Bylund och Björn Söder har varit väldigt stöttande.
Nu har Wigh gått ut och pratat om vad som hänt, men var är Linus Bylunds och Björn Söders offentliga stöd till Wigh? Var finns dessa mäns aktiva, offentliga avståndstagande från trakasserier och diskriminering av kvinnor? Wigh uttalar en förvåning om att partiet varit bra att ha att göra med. Wigh säger att:
Det är en trygghet att partiet lyssnar till kvinnor, det finns en sorts sexism bland många, men i partiet finns det en trygghet i att man som kvinna blir hörd.
Hörd av ”vem” kan man fråga sig? Hörd av män inom SD och i så fall är det däri tryggheten ligger? Och minst lika viktigt, vem blir man trodd av?
Misstro mot kvinnor förutsätts
När hon själv uppger sig ha utsatts för sexuella trakasserier av en högt uppsatt SD-man förutsätter hon att hon ska bli misstrodd, just därför att hon är kvinna.
Den 18 juli 2013 säger Wigh till Sveriges Radio
När det gäller sexuella trakasserier i arbetet är det något man förutsätter att man ska bli misstrodd som kvinna för.
Att Wigh är kvinna ses alltså som en försvårande omständighet. Vidare säger Wigh att rädslan att smutsa ner partiet är så stor att hon avstått att berätta om de sexuella trakasserier som pågått i ett års tid.
Besök i hemmet efter avslöjande
ThereseKanervainen är sjukskriven sedan hon anmält de sexuella trakasserierna och hennes upplevelse är att hon frusits ut från partiet. Efter att Kanervainen valt att tala med Expressen om det som hänt, fick hon hembesök av SD-politikerna Robert Stenkvist och Östen Granberg.
De stod utanför min dörr och plingade på. Östen stod utanför och höll utkik, de plingade på som fan och stod där väldigt länge medan jag satt på golvet och gömde mig.
Varför hembesöket skedde menar Kanervainen själv handlar om publiceringen i Expressen:
Jag tror att det antingen är att det vill tysta mig, eller så kommer de hit med en uppsägning som de vill att jag ska skriva under.
När Expressen senare talar med SD:s partisekreterare Martin Kinnunen kan besöket hos Kanervainen bekräftas. När Kinnunen inte tror att Expressen reporter hör, säger Kunninen till en person i bakgrunden:
”Sedan hade de väl en baktanke att be henne hålla käften.”
Kvinnoförbundet tysta om SD-mäns sexism
Samtidigt måste frågor ställas till Wigh, för var tog Wighs egna uttalanden vägen när Sverigedemokraternas Erik Almqvist vid den så kallade järnrörsskandalen kallade en tjej för ”lilla horan”? Varför fanns ingen markering från Wigh när Kenth Ekeroth knuffade en tjej emot en bil i samma skandal? När talade Wigh med styrka om det oacceptabla i att en SD-politiker tog en kvinna på brösten i en simhall?
Angående sexuellt våld och sexuella trakasserier så säger Wigh till Aftonbladet den 18 juli att ”Finns det alkohol och människor så händer sådant här. Vi dricker för mycket i det här landet.” I den svenska kulturen är kombinationen alkohol och människor vanlig. Skall man enligt Wighs logik utgå ifrån att flertalet av de miljontals män som ibland eller ofta blir berusade gör sig skyldiga till sexuella trakasserier?
Dessutom, vad anser då SD-kvinnor om den ”hederskultur” de så tydligt drar slutsatser kring, dricks det för lite eller för mycket? Eller lagom? Utsattes Hanna Wigh, Elisabeth Nirholt, Therese Kanervainen, samt den alltjämt anonyme polisanmälande kvinnan enbart för sexuella trakasserier av en eller flera män då det konsumerats mycket alkohol? Gäller detsamma för andra SD-kvinnor som upplever sig sexuellt trakasserade av män?
Att vara en blond flicka innebär att man blir tillskriven en identitet som är full av nedsättande fördomar om könshierarkier och kvinnlig sexualitet. Det innebär en plågsam synlighet; bilar som tutar, gubbar som stirrar och pojkar som kallar en för hora.
Anmärkningsvärt är att sverigedemokratiska män själva sysslar med det som de kallar för ”sverigefientliga trakasserier”. Dels exemplen ovan, med flertalet och upprepade fall av sexuella trakasserier och sexuellt våld. Därutöver mot bakgrund av den så kallade ”järnrörsskandalen” där SD:s dåvarande riksdagsman Erik Almqvist hänvisade till en kvinna med orden:
skit i den lilla horan!
Där Almqvist menade att Soran Ismail:
…argumenterar som en liten fitta!
Där SD:s sittande riksdagsman Kenth Ekeroth knuffade en kvinna mot en bil:
Vi har också ett exempel med Jimmie Åkessons tidigare sekreterare Alexandra Brunell.
Hon är numera tjänsteledig. När Brunell tillträder sin tjänst är det inte hennes kompetens som sekreterare som presenteras. Inte ett ord om den. För Aftonbladet beskriver Sverigedemokraternas kanslichef Mikael Valtersson Brunell som en;
modebloggerska och fotomodell som ofta syns runt krogarna på Stureplan.
Egentligen är inte det något fel. Vårt problem sen tidigare är att vi har en image av att vara väldigt mycket landsbygd och unga män med relativt låg utbildning. Vill vi växa i Stockholm är det ju bra att vi får personer med en lite annan bild, säger han.
Brunells utseende är alltså det viktiga.
Under SDU:s kongress 2012 förnedrades Jimmie Åkessons fästmö Louise Erixon ifrån talarstolen av Stefan Lundkvist då han skrek att hon skulle hålla sina och partiledningens ”slemmiga händer borta”.
SDU:s förbundssekreterare menade även att Erixon skulle ha tagit ”sängkammarvägen” till partitoppen. Här skall sägas att SD-kvinnors Wigh reagerade negativt på den incidenten, men faktum kvarstår att kvinnor utsätts för sexism inom partiet. Erixon sexualiserades och objektiviserades. Hennes egen kompetens förringades, ifrågasattes, ja, förnekades.
SD-kvinnors ord gäller inte dem själva
Kära SD-kvinnor, ingen man har rätt att nedvärdera er som kvinna genom trakasserier. I ett jämställt samhälle värderas män och kvinnor lika. Ni SD-kvinnor poängterar på er hemsida att jämställdhet nås genom aktiva värdediskussioner. Ni skriver om öppen dialog och ärliga chanser. Varför ger ni inte er själva era egna ord?
Ni skriver att ert jämställda samhälle är ett samhälle där ni får välja fritt. Therese Borg skriver i artikeln ”SD — ett parti för helt vanliga kvinnor” den 21 november 2012 att:
Sverigedemokraterna är ett parti som värnar kvinnors rättigheter i allra högsta grad. Både SD och SD-Kvinnor står för lika rättigheter och skyldigheter för män och kvinnor.
Men så är, uppenbarligen, inte fallet.
Ni menar att Sverigedemokraterna vill ge er styrka och förmåga att ta eget ansvar genom att säga nej till kränkande och särbehandling av kvinnor. Ändå står ni här idag, med ett medlemskap i ett parti som inte ger er styrka eller förmåga att säga nej. Ett parti som enligt er själva får er att förutsätta att ni inte kommer att bli trodda när ni berättar om sexuella trakasserier. Ett parti där ni upplever er skrämda, utfrysta och marginaliserade där ni talar öppet om upplevda sexuella trakasserier.
Ni säger nämligen inte nej, för ni är tysta som ett kollektiv. På SD-kvinnors hemsida finns inte en kommentar eller en artikel som beskriver, än mindre tar ställning i frågan om sexuella trakasserier och diskriminering av kvinnor inom ert parti.
SD och SD-Kvinnor jobbar för att både kvinnor som män ska uppleva förbättrad trygghet såväl i hemmet som i det offentliga rummet, och vill lägga extra fokus på att hjälpa de som idag är mest utsatta i samhället
I det sverigedemokratiska rummet är kvinnan inte trygg på det sättet som en kvinna har rätt till. Ni tillhör idag en grupp som är utsatta. Hur kan ni hjälpa er själva? Jo, genom att tala med SD-män om det som SD-kvinnor menar att de tror på. Tala högt om jämlikhet, trygghet och om ett Nej till kränkningar.
Kvinnor i andra politiska partier, organisationer, företag, arbetsplatser och församlingar, har fått föra denna kamp. När skall ni SD-kvinnor börja er?
Ni vet att allt fler SD-sympatisörer privat, på Facebook och i andra sociala medier, allt högre, allt oftare, under allt intensivare raseri, förnekar, förkastar, trivialiserar och försöker tysta ner den sexism som även existerar inom SD. När skall ni SD kvinnor som grupp höja era röster och visa ert raseri mot sexismen inom SD?
Det är dags för er att ge det kvinnliga perspektivet till er själva. Det är dags för er att inta era positioner i det som ni kallar för ett sant jämställt samhälle. I det som ni kallar för ett jämställt parti. Genom ett kraftigt ökat stöd från kvinnliga väljare, kan SD expandera ytterligare och på ett sätt som hittills inte skett. En sådan process kräver er medverkan och er ledning. Både genom era politiska förslag och aktiviteter, men även som levande exempel på hur kvinnor betraktas av SD och inom SD. På hur ni betraktar er själva och den plats ni tar er inom SD. På era egna villkor.
Ni SD-kvinnor måste utmana SD-männen i en öppen och sann dialog om huruvida ert parti är ett jämställt parti eller inte!
När Expressen senare talar med SD:s partisekreterare Martin Kinnunen kan besöket hos Kanervainen bekräftas. När Kinnunen inte tror att Expressen reporter hör, säger Kunninen till en person i bakgrunden:
Motargument 