Sverigedemokraternas språkpolitik har genom åren handlat om att marginalisera minoritetsspråk. De har (felaktigt) argumenterat för avskaffande av modersmålsundervisning med argument som att ”det försvårar inlärningen av svenska språket” och ”i Sverige talar vi svenska”.

---

SD har ännu inte sett möjligheten, och förmodligen inte vågat, att argumentera mot avskaffande av modersmålsundervisning i de nationella minoritetsspråken (samiska, finska, meänkieli, romani och jiddisch).

Nu har SD börjat tala om att avskaffa dialekter, eller i detta fall sociodialekter. Ortensvenskan, eller förortssvenskan, Rinkebysvenskan, Rosengårdssvenskan etc är att betrakta som en dialekt som talas av vissa personer i vissa förorter.

Ortensvenskan kännetecknas av en särskild språkrytm och rak ordföljd, t ex ”nu jag fattar” istället för omvänd ordföljd ”nu fattar jag”. I sammanhanget tål engelskan – och andra språk – med sin raka ordföljd, att nämnas. I ortensvenskan används både rak och omvänd ordföljd. Många är av missuppfattningen att ortensvenskan är en brytning, men den talas av såväl personer som har svenska som första- och andraspråk. Ortensvenskan varierar mellan områden och mellan grupper.

Ortenspråk finns även i andra länder och är på inget sätt unikt för Sverige. Motargument vill här nämna att det har förekommit ortensvenska förr. Mest känd är väl Ekensnacket, en sociodialekt som uppstod bland unga arbetare på Söder i Stockholm.

Vi ska vara på det klara med att det, likt andra dialekter, finns mer eller mindre utpräglad ortensvenska. Ortensvenska, likt andra svenska dialekter, är ett uttryck för identitet och tillhörighet. Många talare av ortensvenska väljer att tala sin dialekt med vissa, men inte med andra.

Språket är föränderligt, och det är människorna som förändrar språket med tiden. Dagens svenska är knappast densamma som den var för 100, 50 eller 30 år sedan.

Att Sverigedemokraterna nu vill bestämma hur vi ska tala är ytterligare ett bevis på hur de vill göra livet svårare för människor med annan bakgrund än de själva. ”I Sverige talar vi svenska” är ett synnerligen dåligt, och felaktigt, argument. Vi talar också finska, göteborgska, gotländska, romani och ortensvenska. Bland mycket annat.

Hur tänker SD att de ska se till att människor inte talar sin dialekt? Det kommer att krävas oändliga resurser för att skicka ut språkpoliser i förorten. Ska de stå förberedda med böteslappar och dela ut dem till människor som talar med varandra?

SD:s utspel om att ifrågasätta ortensvenskan är uttryck för deras radikala konservatism och etnonationalism. Detta är naturligtvis, som så många av utspelen från SD, symbolpolitik. Som mycket annat är det inte möjligt att genomföra. I SD:s parallella universum spelar det ingen roll, när deras väljare står på led och gör honnör är allt bra.

---

Källa:

Institut för språk och folkminnen: Förortssvenska