Etikettarkiv: jihad

Normaliseringen av extremister

Det pratas just nu mycket nazism, antisemitism och förintelseförnekelse. Det handlar om Nya Tider på Bokmässan, om NMR på Almedalsveckan och om huruvida Förintelsen ägt rum eller om den i alla fall inte är överdriven. Jag kommer i den här krönikan inte att argumentera för att jag anser att nazism inte hör hemma vare sig på Bokmässan eller på Almedalsveckan.

Det jag oroar mig för är hur extremism i allmänhet normaliseras på ett sätt som håller på att markant förändra den politiska spelplanen. Radikala extremister, oavsett var på den politiska skalan de befinner sig eller vilken religion de säger sig tillhöra, arbetar frenetiskt för att skaffa sig en alltmer framskjuten position. Det pågår i detta nu en obehaglig normaliseringsprocess. Vi låter det ske, medvetet eller omedvetet? Det sker successivt, och till synes omärkbart för gemene man. Vi som ständigt befinner oss i den politiska debatten ser det tydligt.

Kommunism och vänsterextremism, vars anhängare till och från benämns som ”stenkastarvänstern”, är inte mer normaliserad idag än vad den har varit tidigare. Det har alltid funnits ett förlåtande skimmer över kommunismen, då det ju faktiskt är en ”fin tanke” i grunden. Kritiken gentemot de som utger sig för att vara maoister, leninister eller kommunister har genom åren lämnat en hel del övrigt att önska.

En möjlig förklaring till normaliseringen av högerextremism kan vara Sverigedemokraternas inträde på den politiska arenan. SD är mästare på att normalisera hela sin existens som bygger på hat, intolerans, främlingsfientlighet, generaliseringar och fördomar. Uttrycket är tillrättalagt, förlåtande och extremt farligt. Retoriken hos SD centralt är försiktigare än vad den är på gräsrotsnivå eller hos ”fristående” debattörer, alternativ media och bloggare. Den s k ”nolltoleransen” är ett hån mot såväl sverigedemokrater som icke-sverigedemokrater.

Vad beträffar religiös extremism talas det, med rätta, mest om islamism och jihadism, men vi ska inte glömma bort att det finns en ytterst obehaglig kristen fundamentalism, också kallad kristna högern/dominionism. Islamism har blivit en ständigt närvarande faktor i vårt samhälle. Det finns skrämmande statistik på hur många människor som faktiskt stödjer islamism och jihadism. Hos vissa muslimer finns en oacceptabelt förlåtande inställning till radikala islamister.

Jag upplever att normaliseringen av antidemokratiska och totalitära åsikter och ideologier ökar. Jag kan ha fel, då jag ständigt befinner mig i den politiska debatten. Framför allt upplever jag att det är normaliseringen av nazism, antisemitism, muslimhat och islamism som vinner mark. Jag vill hävda att ingen av dessa åsikter/ideologier är mindre vidrig eller farlig än någon annan.

Normaliseringen tar sig uttryck i att kommunister och vänsterextremister accepteras av antirasister eftersom ”de är antirasister”, nazister ges rätt att att sprida sitt hat genom demonstrationer,  och islamister i Sverige sprider sin hatpropaganda och föreningar undkommer granskning. Det är en skrämmande utveckling som vi under inga omständigheter ska acceptera.

För att komma åt denna normalisering finns några saker vi inte får tulla på:

  • Vi ska alltid benämna företeelser vid dess rätta namn. Vi måste se kommunism för vad det är. Kommunism är inte per automatik förenligt  med vare sig ”antirasism” eller ”humanism”. Nazism är nazism, och inte ett uttryck för vår oantastliga yttrandefrihet och inte heller någon slags romantisk och sund variant av nationalism eller patriotism.  Islamism och jihadism är just vad det är – religiös fanatism och inte den religion som 1,6 miljarder människor tillhör.
  • Vi ska fördöma all extremistisk aktivitet, brott relaterat till extremism ska lagföras och det borde funderas några varv till över hur lagstiftningen egentligen ska se ut. Ska lagarna gällande våldsbejakande extremism ändras?
  • Vi ska inte reflexmässigt hänfalla åt whataboutism då vi diskuterar. Whataboutism innebär ett förringande av en företeelse genom att föra fram en annan företeelse istället för att diskutera den första. ”Men kommunismen då”? är ett standardsvar i debatten kring nazism.
  • Vi ska fortsätta diskutera extremism och extremister och vi ska inte heller sluta argumentera mot dessa företeelser. Detta gör vi bäst genom saklighet och genom att vässa argumenten, något vi kan uppnå genom att alltid belägga med källor, under förutsättning att vi förstår oss på källkritik.
  • Vi ska fortsätta reagera då vi bevittnar extremism, såväl IRL som på nätet. Anmäl!

Det obehagliga i debatten just nu är lättjan över, och acceptansen kring, vänsterextremisters retorik och våld, att det fokuseras på skillnaden mellan nazister och nationalsocialister (en helt meningslös diskussion egentligen), huruvida nazister faktiskt är nazister eller inte och ett allt större ifrågasättande av Förintelsens existens. Dessa företeelser plussat med den ofta okritiska inställningen till islam och islamiska organisationer i Sverige utgör kärnan i den normaliseringsprocess vi ska göra allt som står i vår makt att bekämpa.

Internets och sociala mediers roll i normaliseringsprocessen kan inte underskattas. Extremismen har med hjälp av dessa relativt nya forum skaffat sig tillgång till en oändlig rekryteringsbas. Därför är det nödvändigt att vi är uppmärksamma på den extremism som vi bevittnar på nätet. På Facebook, Twitter och Instagram finns möjlighet att anmäla inlägg, bilder och profiler som sprider extremistiska åsikter.

Det ska aldrig vara legitimt att förringa, rättfärdiga eller blunda för extremism, oavsett vilken skepnad den antagit. Genom att normalisera den bidrar vi till ett farligare samhälle för oss alla. Det är vår förbannade plikt att ta avstånd och fördöma alla former av extremism. Hur vi väljer att göra det är en annan femma. Vissa gör det offentligt, andra väljer att göra det i en snävare kontext. Hur vi gör det är av sekundär betydelse, det viktiga är ATT vi gör det. Det är vi skyldiga oss själva.

Krönikor är skribentens egna åsikter och tankar. Skribenten ansvarar för innehållet i sina krönikor.

Mer att läsa:

Publicister oeniga om Nya Tiders medverkan på Bokmässan

Almedalen kan stärka Nordiska motståndsrörelsen

Förintelseförnekelse

Sveriges Riksdag: Våldsbejakande extremism i Sverige – nuläge och tendenser

Ny rapport om våldsbejakande extremism på sociala medier

Jihadisternas övertagande av Sverige

Sverigedemokraterna säger öppet gång på gång att muslimer är vår tids största hot, och detta betyder, enligt Jimmie Åkesson, att vi måste ”minska den muslimska invandringen”. Den i särklass mest återkommande tes som drivs av nationalister i sociala medier är den om det muslimska övertagandet av Sverige. Vi svenskar är naiva och korkade mesar som ger upp vårt land, heter det.

Vad är det då muslimer kommer att göra med oss?

Terrorhotet

Först är det terrorhotet. Elfte september, Taimour Abdulwahab och Madrid-bombningarna visar absolut att militanta islamister menar allvar. Problemet är förstås att det inte går att stoppa terrordåd genom att förbjuda invandring. Du måste inte bo i ett land för att spränga dig själv och andra i det.

Övertagandet inifrån

Nästa hot är att muslimer kommer att ta över Sverige och andra länder genom att flytta hit och sedan antingen demokratiskt rösta sig till makten genom att vara fler än vi eller också genomföra en sorts statskupp. För att tro att detta ska hända måste man ju också vara tämligen dålig på matematik, vilket dessvärre ofta är fallet med nationalister. SD har högst andel lågutbildade väljare av alla partier.

Muslimerna är idag ungefär en halv miljon i Sverige, om vi räknar samtliga som invandrat från muslimska länder och deras barn som muslimer. Vi övriga är ungefär tio miljoner, dvs tjugo gånger fler. Sedan är ju långt ifrån alla muslimer som flyttar hit överens med varandra – de är sunniter, shiiter, sekulära, bokstavstroende, feminister, folkpartister, sossar osv, precis som vi som har kristet ursprung är olika sinsemellan. Även om de mot alla odds skulle bli nitton gånger fler än idag är det otänkbart att alla tio miljoner skulle tycka så lika att de skulle kunna rösta bort oss övriga.

Ungefär hundratusen personer, dvs en procent av Sveriges befolkning, tillhör idag ett muslimskt samfund.

Invasionen

Det tredje hotet är att muslimer kommer att inta Europa medelst en militär invasion. De börjar med ISIS, och när den staten är etablerad kommer de att tåga mot nordväst, och återskapa Osmanska riket. Jo, vän av ordning inser att Sverige inte ens är med på kartan, vare sig bokstavligt eller bildligt. Vän av ordning inser också att ISIS inte ens lyckas få stöd hos sina muslimska grannar, eftersom de till och med är beredda att gå ihop med USA för att stoppa dem. Vän av ordning inser också att NATO och västmakterna har hundrafalt större muskler på alla plan – vapen, infrastruktur, media.

Kombinationen

Men då kommer vi till de fjärde hotet, som är en kombination av de första tre. I muslimhatarnas värld kommer de militanta islamisterna att ta över Sverige genom att utföra terrordåd, genom att flytta hit, föröka sig och sprida sig i Sverige och genom att slutligen invadera oss.

Hur detta ska gå till är inte särskilt tydligt. Sverigedemokrater tenderar att hoppa över just tillvägagångssättet, och nöja sig med att säga att det kommer att hända och att enda sättet att hindra övertagandet är att stoppa den muslimska invandringen.

Men låt oss utforska tesen ”snart lyder vi alla under sharia-lagar”, och vägen dit:

Terrordåd som dödar civila är ju personliga katastrofer, men knappast något som underlättar ett övertagande. Istället skulle man behöva identifiera och spränga svenska försvarsmål. Sedan gäller det för alla muslimer i Sverige att föda väldigt många barn väldigt fort, så de hinner växa upp till jihadister. Det är ju viss ledtid på just det där med övertagande medelst födslar.

islamtakeovereuropeVad gäller ISIS behöver de på något sätt ta sig till Sverige för att kunna invadera oss. För att komma hit landvägen behöver de först lägga under sig Turkiet och Östeuropa, och gärna även Tyskland. De har nu försökt inta staden Kobane ett bra tag och det går inget vidare. Så det är en bit kvar till Ystad, kan man tänka.

Nationalisternas tankefigur är också att jihadisternas intresse för att invadera Sverige på något sätt skulle öka om det bor något fler muslimer i landet, och att vi därför måste hindra muslimer från att flytta hit. Om de inte vet att vi finns kommer de att glömma oss, verkar man resonera. Syns inte, finns inte.

”Du kan aldrig lita på en muslim”, skriver nationalister ofta i sociala medier. De ser varje muslim innanför Sveriges gränser som en sorts spion inför den stora invasionen. De smyger omkring här i folkhemmet och väntar på en signal från Allah. När de får den kommer de att hoppa fram och skära halsen av oss andra, som de i smyg har hatat hela tiden. Lärare, läkare, lokförare och kassörskor från Irak och Bosnien bidar egentligen bara sin tid. När de skriver ut ditt penicillin, kramar till barn eller räcker över kassakvittot ler de falskt, för de vet att snart ska du döden dö för deras hand. Ungefär.

Jag har aldrig sett en nationalist förklara hur jihadisterna rent geografiskt ska ta sig till Sverige, eller hur de alternativt ska kunna vara i majoritet inom 20 år, vilket är den tid som ofta nämns som apokalypsens början.

Myten om det muslimska övertagandet av Sverige är nationalisternas kanske mest centrala budskap, och ändå har ingen brytt sig om att gå till botten med den. SD:s framgångar bygger till stor del på skräcken för islam och det faktum att bara Jimmie förstår hur läskiga muslimer är.

Låt därför be SD skissa på övertagandets scenarion och berätta hur det kommer att gå till när Sverige blir ett muslimskt land.

De farliga konspirationsteorierna

Den 22 juli 2011 är en dag som aldrig någonsin kommer att försvinna ur våra minnen. Det är dagen då Anders Behring Breivik satte sitt, sedan lång tid, välplanerade och djävulska verk i rullning. Först placerade han en bomb i regeringshögkvarteret i Oslo, då åtta personer fick sätta livet till, och senare kom han att besinningslöst, och urskillningslöst, att avrätta 69 ungdomar på Utøya. Vad drev honom? Vad var det som fick honom att utföra dessa avskyvärda dåd? Var han en ensam galning?

För att över huvud taget befinna sig i det tillstånd som krävs för att utföra detta obeskrivbara terrordåd kan vara svårt att greppa för den vanliga människan. Vid närmare eftertanke kan man ändå finna ett antal faktorer som skulle kunna utgöra en del pusselbitar i människan Breivik. Först och främst har Breivik diagnostiserats med sex olika diagnoser. I dessa diagnoser kan man se att Breivik var paranoid, asocial och led av personlighetsstörning (av två typer) vid tidpunkten före och under attentaten.

Kristendomen, sionismen och konspirationerna

Den andra drivkraften hos Breivik är det kristna arvet, han påstår sig inte ha en gudstro men att han är kristen i kulturell 77598074_e205c96743_omening. Kristendom är, för Breivik, snarare en europeisk identitet. Utifrån denna övertygelse kan Breivik inte tillskrivas benämningen ”kristen fundamentalist”. Breivik är en förespråkare av sionism, d v s han förespråkar en judisk nation (Israel). Han säger sig också vara positiv till människor som avsagt sig sin islamiska tro. Dessa uppfattningar ger fog för att han inte skulle vara en högerextremist i ordets gängse bemärkelse.

Den tredje, och kanske viktigaste, drivkraften hos Breivik byggs upp av en uppsjö konspirationsteorier, d v s teorier som, av vissa, beskrivs som sanningsenliga och händelser som har inträffat, eller kommer att inträffa. I konspirationsteorierna ingår också att det finns, av fienden, ett planerat tillvägagångssätt för att verkställa sin ultimata världsbild.

Fixering vid ”kulturmarxism”, feminism och ”PK”

Jag kommer att peka på några konspirationer som är fundamentala i Breiviks världsbild. Breivik är stor motståndare till kulturmarxister och kommunister. De likställs med PK, d v s människor som sägs vara  politiskt korrekta. Enligt Breivik genomsyras västvärlden av kulturmarxism, och Frankfurtskolan anses ansvarig för att det är så det västerländska samhället ser ut idag. Vidare påpekar Breivik att kulturmarxismen styr utbildningsväsendet och att människor indoktrineras till en felaktig människosyn. Vi kan se det i såväl litteraturen som i journalistiken och i den västerländska kulturen.

Den radikala feminismen är en maktfaktor, tycker Breivik. Nästintill hela den europeiska kulturen är ”feminiserad”. Breiviks ultimata samhälle är en tillbakagång till 1950-talet, alltså tiden före feminismen. Breiviks skeva kvinnosyn är en bidragande faktor till varför han framhåller den radikala feminismen som en viktig maktfaktor hos fienden.

Eurabia ger bränsle

En nödvändig konspirationsteori för Breiviks världsuppfattning, livsverk och människosyn stavas Eurabia, en teori som såg dagens ljus i samband med 9/11. Konspirationsteorin går ut på att hela Europa står i begrepp att islamiseras. Han är övertygad om att jihad, det ”heliga kriget”, är pågående. Han är noga med att poängtera att kristendomen inte är lika ondskefull som islam. Åter eldar han på sitt hat genom att hävda att kulturmarxister och PK-människor anser att all religion är ”jämlik”. För att övertyga oss om att han har rätt i sin världsuppfattning beträffande islam radar han i sitt manifest upp en rad punkter som islam-apologeter och förnekare använder sig av:

islamtakeovereurope* överdrivna påståenden om hur muslimer bidragit kulturellt och vetenskapligt

* det Ottomanska Riket var tolerant

* den ”judiska erfarenheten” av att det Ottomanska Riket ”…was a calm, peaceful, and a fruitful one…

* det armeniska folkmordet existerade inte. Det var snarare en kamp mellan två folk för att äga ETT hemland

* det muslimska Andalusien (det moriska Spanien) pekas ofta ut av islam-apologeter som ett multikulturellt underland, där kristna och judar fick möjlighet, av det islamiska styret, att avancera socialt och kulturellt

* jihad innebär ”personlig kamp

* islam är ”fredens religion

* kristendom och islam är likvärdiga vad beträffar historiska grymheter

* falsk information om korstågen (det var en försvarsstrategi, inte en attackstrategi)

* västerländsk kolonial historia var ingenting jämfört med de 1400 år av islamisk jihad som resulterade i oräkneliga folkmord

Breivik och ”förnekelsen” av islamiseringsprocessen

Breivik menar att islam-apologeter, kulturmarxister och PK-iter förnekar, banaliserar och ignorerar, fakta: den islamiska planen om herravälde i Europa, och folkmordsbrott i islams namn. Man anses förneka de islamiska motiven, nämligen det att islamisera hela Europa. Breivik poängterar, gång på gång, att fundamentalismen, eller wahhabismen, är det ”riktiga islam”. Fienden, d v s muslimer, och deras beskyddare (kulturmarxisterna och PK-människorna), falsifierar Koranen enkom för att tjäna islamiseringen. Återkommande uttryck hos Breivik är myter, fördomar, rasism och islamofobi. Paradoxen, kan tyckas, är att Breivik framhåller att det, till synes, finns ”goda muslimer”, ”din granne Muhammed” t ex. Brasklappen är att det inte går att lita på dessa muslimer, eftersom de, innerst inne, har en islamisk världsuppfattning, och därför ingår i den världsbild, ett ockuperat Europa, som muslimer har.

Breivik ingårBreivik själv, enligt egen utsago, i ett nätverk av antiislamister (bl a ”korsriddare”) och sätter stor tilltro till att man ska kunna uppnå sitt mål; att 2083 ha fördrivit alla muslimer från Europa. De motståndsrörelser han framhåller är antimarxistiska och counter-jihadistiska och de har lösningar på, och strategier för, hur Västeuropa ska stå emot den islamiska invasionen. Han betraktar de skoningslösa attentaten som självförsvar, och en nödvändighet för att säkra sin egen, och andras, existens.

Den egentliga orsaken till terrorattentatet, påstår Breivik, var att sprida sitt manifest, ”2083 – A European declaration of independence. Han publicerade sitt manifest, tidigare, under samma dag som han utförde sprängningen i regeringshögkvarteret i Oslo, och de illvillliga avrättningarna av 69 ungdomar, aktiva i Arbejderpartiets ungdomsförbund (AUF), på Utøya. Den politiska fienden, och beskyddaren av islam, är, enligt Breivik, politikerna, ”kulturmarxisterna”, journalisterna, utbildningsväsendet  och ”PK-iterna”. Därför var målen styrande politiker i regeringshögkvarteret och den politiska framtiden i ungdomarna i AUF.

Retoriken och världsuppfattningen hos SD

Det finns ett riksdagsparti i Sverige som har liknande världsuppfattning, och människosyn, som Breivik. Sverigedemokraterna anser att det svenska, och europeiska, samhället är föremål för islamisering. Det genomsyrar hela vårt samhälle. Konspirationsteorin Eurabia är en sanning, enligt ”sverigevänner”. Man framhåller gärna att påståenden om att kulturella och vetenskapliga bidrag, av muslimer, till mänskligheten är kraftigt överdrivna.

Islamkritiker världen över, och s k ”sverigevänner” i Sverige, anammar, i stora stycken, samma retorik och samma världsuppfattning, som Breivik. I Sverige uppfattas ”sjuklövern”, i synnerhet de på vänsterkanten (ofta benämnda ”vänsterextremister”, ”PK” och ”kulturmarxister”), som politiska fiender och beskyddare av islam i allmänhet, och muslimer i synnerhet. ”Vänstern” är, på samma gång, budbärare och sändebud för den muslimska invasionen och ockupationen. SD:s övertygelse om att västvärlden står under ständig islamisering (utdrag ur Kent Ekeroths blogg och uttryckt av såväl Jimmie Åkesson som Richard Jomshof och Mattias Karlsson) är väldokumenterad.

Judevänligheten, antifeminismen och counterjihad

SD har, liksom Breivik, uppfattningen om att det ska finnas en judisk stat, nämligen Israel. Paradoxalt nog finns det, fortfarande, antisemitiska åsikter i partiet även idag, samt att man väljer antisemitiska samarbetspartners i EU-parlamentet. Det spanska Andalusien (moriska riket), och dess påstådda vurm för multikultur, kan jämföras med det förespråkande av mångkultur vi kan se i Sverige idag. SD är, som bekant, motståndare till nämnda mångkultur.

Gathering_of_eaglesSD framhåller ofta ”folkhemmet” som ett bra Sverige, en samhällsvision. I begreppet ”folkhemmet” innefattas trygghet, socialkonservativa värderingar och en tydlig skillnad mellan könen. SD:s syn på feminism påminner mycket om hur Breivik ser på feminism. Radikala feminister är lika stora politiska fiender som kulturmarxister eller ”PK-iter”.

Uppfattningen om att jihad innebär ”heligt krig” delas av Breivik och ”sverigevänner”. Den etablerade, ”kulturmarxistiska” (OBS, ironi), betydelsen av jihad är ”personlig kamp”. SD framhåller detta som en del i islamiseringsprocessen. Ett kompletterande argument för counterjihad-rörelsen är att islam inte är ”fredens religion”, något som poängteras av muslimer och av de politiska fienderna. Den oändliga diskussionen om vilken religion som har flest dödsoffer på sitt samvete är ytterligare bränsle på den ”sverigevänliga” elden. Man hävdar att de senaste 1400 åren då världen utsatts för islamiska jihad är överlägset på den punkten. I retoriken ingår att bakgrunden till de kristna korstågen falsifierats, d v s att de skulle ha varit en försvarsstrategi, och inte en attackstrategi. Svaret på hur det egentligen låg till med den saken är omtvistat, men kristendomen, i sin linda, men också fortsatt, skulle spridas så långt det bara ansågs möjligt.

Breivik var, fram till 2007, aktiv medlem i Fremskrittspartiets ungdomsförbund, (FPu), och fram till 2006 var han medlem i Fremskrittspartiet (FrP), den norska motsvarigheten till Sverigedemokraterna. Breivik ansåg att FrP var för liberala, men faktumet att han varit aktiv medlem i ett parti med liknande politisk uppfattning som SD går inte att bortse ifrån.

Vi är, nästintill, alla överens om att Anders Behring Breiviks terror och massmord är fruktansvärda och hänsynslösa, grymma illdåd. Problemet är att retoriken som Breivik manifesterade, i mångt och mycket, används idag av ett folkvalt riksdagsparti i Sverige. SD har liknande uppfattning om islam och muslimer, och att det pågår en islamisering av Sverige och Europa. Islamiseringen beskyddas av de politiska motståndarna, de som populärt benämns kulturmarxister, kommunister och PK-människor. Alla motståndare, från vänster till höger tilldelas dessa beteckningar. Dessa strömningar påstås genomsyra vårt samhälle, och kommer på sikt att skada vår fortlevnad. Det må vara svårt, och kontroversiellt, att se sambanden mellan Breiviks och SD:s verklighetsuppfattning, men de finns där, obehagligt närvarande. Likheterna skrämmer, och förnekas av, många i det nuvarande, svenska samhället.

Häromdagen var det debatt på Aftonbladet TV om radikal islamism. Då gjorde Hanif Bali, invandrarpolitisk talesperson för moderaterna, ett uttalande om att ”vi måste avislamisera Sverige” och att det är religionen islam som är ”problemet”. Läs mer om det här.

"Mänskliga rättigheter hit och dit"

I klippet längst ned hör vi Kristina Winberg, EU-parlamentariker för SD, säga:

Partier, i sin iver att tydligt framstå som motståndare mot invandringskritiska partier förbiser genom sin bångstyriga inställning den verklighet vi står inför. Rapporten som nu presenteras visar en tydligt [sic] att galna islamister är det största hotet mot västvärlden idag.

WinisWinberg har delvis lyssnat på någon som lystrar till namnet ”FN:s sändebud”. Han hade förklarat att det vore bra att förhindra att EU-medborgare reser till diverse muslimska länder. Sändebudet menade att man kunde utnyttja resolution UNSCR 2178, som handlar om hur FN:s medlemsstater bör ta ansvar för att människor inte radikaliseras, och för att de som ändå gör det döms. Det är också viktigt att hindra den som blivit radikaliserad att resa från sitt hemland till en krigszon.

Syftet med resolutionen är att västländer ska ta ansvar för att skydda fattiga länder genom att hindra militanta fundamentaliser från att skapas och från att resa. Om de ändå kommer iväg, ska de straffas ordentligt.

Det är oklart om Winberg inte förstår det, eller om hon väljer att göra en egen tolkning. Jag väger nog över åt det förra, för hon har inte tidigare visat prov på att hålla ihop sammanhang i sitt huvud, men oavsett vilket vänder hon totalt på steken. Det handlar inte om att förhindra jihadister från att mörda, våldta och skövla utan från att resa tillbaka till Europa. Hon har nämligen kommit till slutsatsen att problemet med jihadisterna är inte de brott de begår, utan att de åker som skottspolar mellan krigszoner och EU. Som exempel på länder de reser till och från räknade hon inte bara upp krigsländer som Afghanistan, Syrien och Irak, utan även länder där det råder fred, som Libanon, Egypten, Tunisien och Pakistan.

I denna kamp mot återvändande muslimer ska vi inte tramsa med ”mänskliga rättigheter hit och dit”, deklarerar hon. ”Jag vill påstå att det inte finns ett enda legitimt skäl att resa till Syrien”, säger hon sedan.

Stanna upp där ett ögonblick. Tänk dig att det var krig i Sverige, du bor utomlands, men din mormor eller systerdotter är kvar. Eller att du har tillgångar du behöver titta till. Det är inte krig i hela Syrien. Det finns lugnare ställen. Du kan också vara kurd, och resa till syriska Kurdistan för att kämpa mot ISIS.

”Inte ett enda legitimt skäl”, säger hon.

Därför ska vi helt enkelt förbjuda varje människa som rest dit att återvända. För du kan ju inte åka till Syrien utan att vara jihadist.

Vad syftet var med uppräknandet av alla de andra muslimska länderna, inklusive delvis kristna länder såsom Libanon, Palestina och Egypten, är oklart, men kanske är det så att vi helt enkelt borde bestämma att om du är född och uppvuxen i Sverige, men reser till exempelvis Egypten, bör vi ta ifrån dig ditt medborgarskap, som en omvänd kräftbur – det vill säga: den som rest ut kommer inte tillbaka in.

För vem behöver egentligen resa överhuvudtaget? Är det inte allra bäst om vi alla stannar där våra förfäder levde och dog?

Där har vi nationalismens kärna.

Myt: När jihadisterna tar över

Krönika av Helena Trotzenfeldt

Sverigedemokraterna hävdar gång på gång att muslimerna är vår tids största hot, och detta betyder, enligt Jimmie Åkesson, att vi måste ”minska den muslimska invandringen”. Den i särklass mest återkommande tes som drivs av nationalister i sociala medier är den om det muslimska övertagandet av Sverige. Vi svenskar är naiva och korkade mesar som ger upp vårt land, heter det.

Vad är det då muslimer kommer att göra med oss?

Terrorhotet

Först är det terrorhotet. Elfte september, Taimour Abdulwahab och Madrid-bombningarna visar absolut att militanta islamister menar allvar.

Problemet är förstås att det inte går att stoppa terrordåd genom att förbjuda invandring. Du måste inte bo i ett land för att spränga dig själv och andra i det.

Övertagandet inifrånKanon

Nästa hot är att muslimer kommer att ta över Sverige, och andra västländer, genom att flytta hit och sedan antingen demokratiskt rösta sig till makten genom att vara fler än vi eller också genomföra en sorts statskupp.

Muslimerna är idag ungefär en halv miljon i Sverige, om vi räknar samtliga som invandrat från muslimska länder och deras barn som muslimer. Vi övriga är nio miljoner, det vill säga arton gånger fler. Sedan är ju långt ifrån alla muslimer som flyttar hit överens med varandra – de är sunniter, shiiter, sekulära, bokstavstroende, feminister, folkpartister, sossar och så vidare, precis som vi som har kristet ursprung är olika sinsemellan.

Även om de mot alla odds skulle bli sjutton gånger fler än idag är det otänkbart att alla dygt nio miljoner skulle tycka så lika att de skulle kunna rösta bort oss övriga. Ungefär hundratusen personer, det vill säga en procent av Sveriges befolkning, tillhör idag ett muslimskt samfund.

Invasionen utifrån

Men man kan då tänka sig att muslimer kommer att inta Sverige, via Europa, medelst en militär invasion. De börjar med ISIS, och när den staten är etablerad kommer de att tåga mot nordväst, och återskapa det Osmanska riket.

Kombinationen

Om vi kombinerar dessa tre faktorer så kommer de militanta islamisterna att ta över Sverige genom att utföra terrordåd, genom att flytta hit, föröka sig och sprida sig i Sverige, och genom att slutligen invadera oss.

Hur detta praktiskt ska gå till är inte särskilt tydligt. Sverigedemokrater tenderar att hoppa över just tillvägagångssättet, och nöja sig med att säga att det kommer att hända och att enda sättet att hindra övertagandet är att stoppa den muslimska invandringen.

Så låt oss själva utforska tesen ”snart lyder vi alla under sharia-lagar”, och vägen dit under en tjugoårsperiod, vilket är den tid som ofta nämns som apokalypsens början:

Terrordåd som dödar civila är ju personliga katastrofer, men knappast något som underlättar ett övertagande. Istället skulle man behöva identifiera och spränga svenska försvarsmål.

Sedan gäller det föMyth of the Muslim Tider alla muslimer i Sverige att föda väldigt många barn väldigt fort, så de hinner att växa upp till jihadister inom tjugo år. Det är ju viss ledtid på just det där med statsövertagande medelst bäbisar. För hundratusen troende, varav kanske tjugotusen är kvinnor i fertil ålder, blir det lite jobbigt att föda nio miljoner barn på några år.

Istället kan man förstås hoppas på invandring. Den muslimska nettoinvandringen, trots asylsökningsrekordår, var ändå bara 20 000 personer första halvåret 2014. Åttahundratusen nyinvandrade muslimer hinner det bli på tjugo år, om rekordet håller i sig.

Vad gäller ISIS behöver de på något sätt ta sig till Sverige för att kunna invadera oss. För att komma hit landvägen behöver de först lägga under sig Turkiet och Östeuropa, och gärna även Tyskland. De har nu försökt inta staden Kobane, belägen i norra Syrien, ett bra tag och det går inget vidare. Så det är en bit kvar till Ystad, kan man tänka.

”Du kan aldrig lita på en muslim”, skriver nationalister ofta i sociala medier. De ser varje muslim innanför Sveriges gränser som en sorts spion inför den stora invasionen. De smyger omkring här i folkhemmet och väntar på en signal från Allah. När de får den kommer de att hoppa fram och skära halsen av oss andra, som de i smyg har hatat hela tiden. Lärare, läkare, lokförare och kassörskor från Irak och Bosnien bidar egentligen bara sin tid. När de skriver ut din penicillin, kramar till barn eller räcker över kassakvittot ler de falskt, för de vet att snart ska du döden dö för deras hand. Ungefär.

Myten om det muslimska övertagandet av Sverige är nationalisternas kanske mest centrala budskap, och ändå har ingen brytt sig om att gå till botten med den. SD:s framgångar bygger till stor del på skräcken för islam och det faktum att bara Jimmie förstår hur läskiga muslimer är. Låt därför SD skissa på dessa skräckscenarier och berätta hur det kommer att gå till när Sverige blir ett muslimskt land.

Islamism från nära håll

Jag vill inleda med att säga att du kan gärna länka till den här artikelserien varje gång du hör påståenden som ”muslimer gör ingenting åt extrema islamister”. En del debattörer har till och med förklarat att muslimer som kämpar mot extrema islamister inte existerar över huvud taget. Och när man väl förklarats som icke existerande så har man ingen rätt att finnas i dagsljuset. Vad ska jag kalla den här artikelserien? Kampen för egen existensrätt? För att muslimer som kämpar och som ställer sig emot extremism hela tiden förnekas och ogiltigförklaras i sin kamp, av populister och högerextremister.

Populisternas himmelrike

Det är hur lätt som helst att vara en skrikande populistisk röst som slår sig för bröstet i kampen för att rädda Sverige, liksom övriga världen av islamism – genom ingenting annat än bara hög röstvolym. Vi har alltför många liknande figurer i landet som har byggt en karriär via en skrika-högst-kamp, men utan en enda droppe av effekt, inte en enda promille av synlig åtgärd i ett konkret arbete mot extrem islamism. Det enda som liknande typer av populister har skapat är egna forum där de har lockat fram applåder från olika typer, och nyanser, av muslimhatare. Att kämpa mot islamism innebär, i så fall, att stämma in i liknande skrik-körer. Populisternas utbrott ser nästan ut som att de drar håret från sina huvuden och river sina ansikten med naglarna, samtidigt som de hysteriskt skriker: – ”ISLAMISTER!”

De har skadat den här debatten allvarligt, med hjälp av medier som gav dem enormt utrymme på totalt lösa grunder. Många populister har ställt sig som självutnämda experter i islamism-frågan. Högmodigt har de talat om vad islamism, och islam, är, i några fall med bonuskortet jag-kommer-från-Mellanöstern-och-därför-vet-jag och på så sätt, har de utan någon som helst kunskap, kunnat tränga sig in i debatten. Debatten skadades av populister för att de lyckades vilseleda folkmassorna till avgrunden av sin okunskap. De lyckades skapa rädsla genom islamofobiska murar, samtidigt som de fått utrymme, och möjlighet, att stå i det mediala rampljuset. Jag kallar dem oftast debatt-terrorister, som sprider skräck i samhället, ibland med massa påhittade siffror som de ”kan” bättre än SÄPO och polismakten.

Muslimer i rävsaxen

Populisternas tid är snart över. Det känns i luften.  Möjligtvis inbillar jag mig detta, på grund av min obotligt optimistiska själ. Detta är en av orsakerna till att jag började skriva i ämnet. I nästan ett decennium har jag befunnit mig i rävsaxen mellan extrema muslimhatare och extrema islamister. Jag är långt ifrån ensam om detta. De flesta muslimer är i samma position, medvetet eller omedvetet. De är antingen engagerade i den här frågan, eller inte. Det är en position som muslimer har haft under lång tid.  Det är slitsamt, och det liknar ett vakuum där man bara kan andas genom ett sugrör. Paradoxalt nog, så känns det ofta som att vissa extrema muslimhatare och vissa muslimska organisationer samarbetar med varandra. Ett exempel är IFiS, Islamiska Förbundet i Sverige, som varje år gör sig skyldiga till en rad skandaler, något som det, av muslimhatarna, gång på gång hissats varningsflagg för.

Vad hände då? Muslimhatare fick sina ”bevis” på hur landets muslimer är, samtidigt som IFiS-ledningen pekade ut det hela inför sina medlemmar som en ”islamofobisk attack”. Muslimer var oftast mittemellan. Muslimhatarnas attacker fick det hela att svänga, och man stöttade gång på gång IFiS-ledningen, vare sig man ville det eller inte. Allt detta var på bekostnad av muslimerna. Å ena sidan försökte jag internt peka ut brister inom en rad muslimska organisationer, med stark vilja och ambition att försöka förändra saker, å andra sidan gick jag i clinch med muslimhatare. Pest eller kolera? Ungefär så kändes det.

När jag satte mig in i kritiken mot en del av de muslimska organisationerna och deras representanter så blev jag naturligtvis både mobbad och utpressad. Å andra sidan, i fajten med muslimhatarna blev jag ofta kränkt, hotad och förföljd. Sexuella trakasserier var det värsta och det mest hårresande. Islamist-grupper avfärdade mig som okunnig vad beträffar islam. Muslimhatare avfärdade mig som islamist. Båda har misslyckats. Jag är fortfarande ett levande bevis för deras dumheter. Det är ungefär så kampen i rävsaxen ser ut och de allra flesta muslimer befinner sig i liknande position.

Efter att en del muslimer förlorat förtroendet för stora muslimska organisationer, och deras så kallade företrädare, så har många startat egna organisationer eller hänfallit åt aktivism, eller engagemang på egen hand, beroende på intresse och individuella förmågor. I många moskéer, efter fredagsbönen, talar imamer öppet om faran för att lättpåverkade muslimska ungdomar ska komma in i extrema kretsar och då komma att hjärntvättas, eftersom deras okunskap och brist på livserfarenhet, utnyttjas i detta spel. Medier lockas naturligtvis av denna dramatik och man talar, ofta ensidigt, mer om imamer och demagoger, som uppmanar till våld och deltagande i krig. Jag är en av de som tycker att man borde lyfta fram både imamer och demagoger som uppmanar till fred och de som uppmanar till krig, för att vi ska kunna få en nyanserad bild.

Men vad är det som ”muslimer i rävsaxen” behöver?

* Allt stöd och all hjälp är mer än välkommet, åtminstone genom att minska press och attacker från muslimhatare och islamofober, för att på så sätt skapa utrymme för våra ambitioner, vårt arbete, och för att bana väg för positiva förändringar i den egna gruppen, bland muslimer. Det enda skyddsrummet i det här fallet är antirasistiska organisationer och möjligheten att få utrymme i den antirasistiska rörelsen.

* Att journalister slutar ställa upp sina mikrofoner och kameror framför representanter för de stora muslimska organisationerna. Genom att göra detta ger man dem rollen som representanter för ”Sveriges muslimer”. Detta ser vi ofta. I nästan 10 år frågar man samma personer om det som muslimer generellt tycker, tänker, tror och gör. Vi förvandlas genom medierna till ett homogent kollektiv, eller nästan klonade kopior inför allmänheten, med ansikten som ser ut som det gäng som turas om på representantstolarna med sina barn, kusiner och vänner precis som i ett eget företag.

* Journalister måste skaffa mer kunskap och samtidigt se vilka personer de faktiskt lyfter upp som experter i frågan kring islamism, och enligt vilka grunder de gör det. Man ska definitivt undvika populister och lära sig att identifiera dem.

Kort sagt, vi, det vill säga de som jag kallar för muslimer i rävsaxen, har en rad barriärer framför oss innan vi slutligen når punkten där vi kan arbeta, och kämpa, emot extremism och destruktivitet bland muslimer. Okunniga journalister som söker dramatik, islamofober och muslimhatare i olika nyanser, populister och mycket annat måste man gå igenom… tills man äntligen kommer till målet – att göra något åt situationen! Man måste ha förståelse för den ställning som de flesta muslimer har idag, innan man säger att ”muslimer inte gör något åt det” eller ”det finns inga muslimer som kämpar emot islamism”.

Kunskap är en avgörande nyckel i kampen mot islamism

10564576_10152270485326479_1343602406_o

En liknande tabell gjorde jag för ca 5 år sedan och det är här har jag funnit grundproblemet:  Samhällsexperter i frågan kring islamisk extremism brukar ofta tala om alla islamist-grupper på ett ensidigt sätt, genom att förklara islamist-grupperna som nästintill identiska.
Allmänheten har sällan, eller nästan aldrig, fått upplysning om gruppernas likheter och skillnader, något som är väldigt viktigt.
Det finns hundratals olika islamist-grupper/-organisationer/-partier. Alla skiljer sig från varandra när det gäller ideologiska stjärnpunkter och olika sätt att använda religionen islam inom sina verksamheter. Deras grundideologi är oftast bestående av en enda pelare, av en enda Koranvers, eller hadith, som de har tolkat på egen hand.
När en del experter talar om Muslimska Bröderskapet, Al Qaida, Boko Haram, Tahrir, Hizbollah, Hamas, Al Shabab, ISIS etc., så känns det som att de talar om en och samma grupp, med samma mål, ideologiska grunder, religiösa övertygelse, samma grad av extremism och samma sätt att använda islam inom sin politik. Men så är det inte.
Mitt schema talar sitt tydliga språk: det finns ett enormt stort behov att fylla i de olika islamistgruppernas variation. I det här fallet behöver man massvis med tid och jag har många gånger önskat att ha några dagar med 70-80 timmar istället för 24.

Det krävs analys av förekommande tal och texter på islamistgruppernas hemsidor.
Det krävs notering av olika händelser kopplade till islamisternas olika aktioner.
Det krävs uppdatering och genomgång i varje analys, för att markera och upptäcka, islamist-gruppernas skillnad och likheter.

Detta är väldigt viktigt.
Utan arbete på det här sättet är det totalt omöjligt att stå emot, att ifrågasätta eller kritisera islamister – med målet att ogiltiggöra islamisternas röst i förhållande till vanliga muslimer, och att på detta sätt hindra flera islamist-anhängare.

Kunskaper inom islam som religion är också väldigt viktigt för oss som brukar ifrågasätta bokstavstolkare, vilka inte alltid är islamister, men som stärker islamisternas positioner, i vissa fall helt omedvetet. Komplicerat nog finns många strikt religiösa, så kallade bokstavstolkare, som inte tillhör någon islamist-grupp och som inte sympatiserar med något islam-politiskt parti. Men deras fyrkantiga syn på religionen hjälper, vare sig de vill eller inte, islamist-grupper att etablera sig lättare bland muslimer.
I denna kamp befinner man sig utanför den intellektuella debatt-plattformen. Man kan enbart motdebattera på religiös nivå. I det här fallet gäller det Koran-kunskaper och hadither, för att motsäga deras religionssyn, vilket jag ofta brukar göra under olika omständigheter och i olika sammanhang.

Islamofobernas kamp mot islamism är det farligaste

Det som jag ser som farligast i arbetet mot islamism är att en rad islamofober, exempelvis Jimmie Åkesson, vill positionera sig som kämpar mot islamism. Åkesson har tagit sig friheten att uppträda som en korsriddare i kamp mot jihadister, vilket bekräftas av, till och med, assyrier och har förklarats av Expo. Detta är farligare än man tror!
Det handlar alltså om en politiker som spelar med två extrema sidor för att få makten. Han ställer extrema muslimhatare, som ofta röstar på honom, mot extrema muslimer. På så sätt skapar man en fajt-plattform som inte kan sluta enbart med retorik. Nästa steg är våld och, till och med, väpnade konflikter. Det är skrämmande då vi allt oftare ser militära ambitioner bland sverigedemokrater och deras anhängare. Vi har skrivit om ”militanta sverigedemokrater” tidigare. En rad militära tendenser bland SD:are har avslöjats av IRM, Inte rasist, men… Det är farligt nog att skapa en plattform för korsriddare och jihadister.

/Ida Dzanovic

 

 

 

Hatlitteratur från Livets Ord (4)

Vi har i tidigare avsnitt av denna artikelserie (del 2 & del 3) sett att Ulf Ekman gett ut flera böcker som innehåller grovt islamhat. Nu är det dags att granska vad Livets Ords förlag har publicerat för litteratur och i del 5 granskar vi ett avsnitt av Livets Ords TV-show från 2010.

Livets Ord har ett förlag som gett ut flera böcker mot islam. Jag ska räkna upp några av dem här. Islams invasion, Islam, Israel och församlingen, Oheligt krig, Be om frid över Jerusalem, för att bara nämna några.

Islams invasion

islamsinvasionEn översättning av en engelsk bok skriven av Robert Morey.

Morey har alltid varit en rabiat rasist. Att Livets Ord ens ville ta i honom med tång och publicera hans bok 1994 säger mycket om vilka som driver församlingen.

Här är ett exempel på hur Morey brukar uttrycka sig. Att vi ”måste” bomba Mecka.

How to Win the War Against Radical Islam, the war against the Muslim Jihadists will be long and costly and will not be won until we bomb the Kabah in Mecca. Islam is based on a brick and mortar building that can be destroyed. They pray to that building five times a day, make a pilgrimage to it, run around it, kiss a black rock on the wall, then run between two hills and finally throw rocks at a pillar. What if that building, the Kabah, was destroyed? They could not pray to it or make a pilgrimage to it. The old pagan temple of the moon-god, al-ilah, is the Achilles’ heel of Islam. Destroy it and you destroy Islam’s soul.

Boken Islams invasion inleds med att Morey skriver att muslimer invandrar till Europa och föder många barn. Detta är ”invasionen”. Sen utmålas ”muslimerna” som vanligt för att de alla är hatiska, blodtörstiga och korkade. ”Islam drivs av en subtil form av rasism”, alla muslimer pekas ut som rasister och antisemiter. ”Araberna” vill påtvinga sin ”600-tals-kultur” på resten av världen. Alla araber beskylls för att vara ”rasister”, koranen som falsk och lögnaktig och Muhammed var blodtörstig. Därför anser Morey att vi hotas av ”islams” invasion och av de många muslimerna i Europa.
156 sidor hat.

Islam, israel och församlingen

Ytterligare en översättning. Denna är skriven av Marcel Rebiai 2006.

Denna bok är inte bara fördomsfull mot islam utan även mot judarna. Men det återkommer vi till i en senare artikel.

Boken handlar egentligen om Israel men börjar med ett förord, där Rebiai skriver att det finns politiker i väst som försöker lura oss. De politikerna vill få oss att tro att terrorangreppet mot USA 2001 ”inte har något med det verkliga islam att göra. De hävdar att dessa terrorister inte är några äkta muslimer, utan helt enkelt extremister”. I själva verket är islam våldsamt, ”islams våldsamma natur” gör att muslimer utför terrorangrepp, helt enkelt.

Sen börjar smutskastandet. Ni har säkert hört det förr. Begreppet islamofobi är falskt, muslimer hatar religionsfrihet, ”Den islamiska självuppfattningen” är krigisk. Islam är antisemitiskt, Koranen är kärlekslös och lögnaktig. Muhammed var en blodtörstig pedofil. Det finns inga moderata muslimer. Islam är expansivt och hotar resten av världen. Etc, etc.

Vid ‘de yttersta dagarna’ kommer Gud att personligen krossa islams och ”de arabiska folkens” blodtörstighet, påstår Rebiai.
Han citeras ofta av Livets Ord och har deltagit på deras konferenser. Vi återkommer till denna författare senare, när vi ska analysera Livets Ords syn på judar.

Oheligt krig

Översättning av Randall Prices bok, utgiven av Livets Ord 2003.

Ni kanske minns att man för några år sen skrev mycket om ett amerikanskt team som sade sig ha hittat Noaks Ark. Det var Randall Prices grupp: World of the Bible Ministries, Inc..

Han förespråkar att man ska riva de muslimska helgedomarna i Jerusalem och återuppbygga Salomos Tempel (The Coming Last Days Temple, 1999). Det kommer i och för sig att betyda att det blir krig med muslimerna, som aldrig kommer att acceptera att deras helgedomar rivs. Men det är ju enligt Price helt okej, för Gud har bestämt att i ‘de yttersta dagarna’ kommer muslimerna att invadera israel och sen kommer Gud att stiga ner och rädda judarna, omvända dem till kristendomen och förinta araberna.

Boken Oheligt krig handlar om israelkonflikten och har i princip samma utgångspunkt som böckerna ovan. Att visa att islam är en blodtörstig religion och att det pågår en invasion i hemlighet mot västvärlden.

Kapitlet om ”islams roll i konflikten” har ett intressant upplägg. Den börjar med att ställa frågan om ”denna världsomspännande expansion av islam” är ett ”globalt hot”? Sen följer en lång rad påståenden om hur hemska muslimer och islam är, allt från antisemitism, jihad ”muslimernas heliga krig” till att islam aldrig vill ha fred. Kapitlet avslutas med orden: ”nu när vi förstår det allmänna perspektivet hos dem som följer islam”… Ja, ni förstår själva! Boken innehåller 390 sidor hat som går ut på att utmåla islam som ett hot och som fiende i den kommande slutstriden om Palestina som föregår Kristus återkomst.

Vi återkommer även till denna bok en annan gång.

Be om frid över Jerusalem

Boken är en översättning. Författaren är Tom Hess.

Hess kommer vi också att återvända till senare. Denna bok är en av de vidrigaste böcker som Livets Ord publicerat.

Om man anser att det tillhör Guds plan för ‘de yttersta dagarna’ att judarna skulle förföljas under 1900-talet, betyder det då att Gud också låg bakom sådant som förintelsen? Bra fråga! Och kan man kalla sig ”judevän” om man anser att judarna är fel ute, otrogna och perverterade? Så perverterade att de judar som i de yttersta dagarna inte omvänder sig och tror på Kristus kommer att brännas i Guds stora brännugnar tillsammans med muslimer och andra otrogna. Kan man kalla sig judevän om man anser att en ”andra förintelse” är nödvändig, enligt Guds plan, för att Jesus ska kunna återvända till jorden? Är man Israelvän om man anser att Gud mördade Israels premiärminister Rabin 1994?

Fast, i denna artikel handlar det inte om Hess syn på judar, utan om hans syn på muslimer.

Det kommer ske en ”andra förintelse” av judar, det är Guds plan menar Hess. Ni kanske kan ana vem som kommer att förinta dem. Jo, ni gissade rätt: muslimerna. Fast egentligen är det inte muslimerna, det är Gud. Så här skriver han om Al Quaida:

Muslimsk fundamentalism är en form av skakning som tillåts av Gud i denna tid…

Vilken syn på Gud, judar och muslimer får personer som matas med sån här propaganda?

Läs alla delarna av denna artikelserie!
Snabblänkar till [ DEL 1 / DEL 2 / DEL 3 / DEL 4 / DEL 5 ]

Stora jihad vs lilla jihad!

Personer som försöker smutskasta islam och muslimer pekar ofta på ordet jihad. De påstår att ordet jihad betyder krig, väpnad kamp och terrorism mot de otrogna. Några sträcker sig ännu längre och påstår att det ordet är centralt och viktigast för alla muslimers personliga trosuppfattning.

or Lose to Jihad
danny.hammontree / Foter.com / CC BY-NC-ND

Det är bara det att jihad är ett ord med flera betydelser. Profeten Muhammed slog fast att det fanns två olika jihad, ‘stora jihad’ och ‘lilla jihad’. Lilla jihad var att försvara tron (med vapen om så behövdes), stora jihad var att ständigt vara medveten om – och att ta striden mot – ”onda böjelser” inom sig själv.

Inom kristendomen har ordet ”krig” använts på liknande sätt. Tidigare pratade man både om ”krig” för att försvara kristendomen (och bre ut den) och andligt krig. Idag har begreppet ”andlig krigare” och ”andlig strid” överlevt. När man slåss med sig själv om något, går och tvekar, brukar man säga att man för ”en strid mot sig själv” eller ”en inre kamp”. Det är principiellt samma sak som ”stora jihad”.

Det finns med andra ord ingen anledning för att vara rädd för ordet jihad. De enda som pratar om lilla jihad som viktigast är ett fåtal extremister.

Hur viktigt är då stora jihad i proportion mot lilla jihad? Ett av exemplen på detta framgår i ett citat från profeten Muhammeds kusin, där han skriver vad Muhammed sade om att män bör hjälpa till i hemmen:

Den som hjälper sin familj och inte är motvillig mot att göra husets arbeten, han kommer att av Allah belönas med att skrivas in i martyrernas bok på daglig basis och få samma belöning som 1000 martyrer.
En dag kom den heliga Profeten in i vårt hus, medan Fatima satt vid ett tråg och jag var upptagen med att rensa linser till maten. Profeten vände sig till mig och sa ”Oh far till Hassan”, jag svarade ”jag är här, oh Allahs Profet”. Han sa ”lyssna till mig, för jag säger inget som inte kommer från Allah. Den man som hjälper sin fru han kommer att få samma belöning som den som:

  • fastat i ett år och
  • varit vaken hela natten för att be
  • detta multiplicerar du med antalet hår på hans kropp.

Han kommer även att belönas med samma status som de tålmodiga, som Profeten David och Jakob och Jesus, oh Ali!

Den som hjälper sin familj och inte är motvillig mot att göra husets arbeten, han kommer att av Allah belönas med att skrivas in i martyrernas bok på daglig basis och få samma belöning som 1 000 martyrer. För varje steg han tar för att hjälpa sin familj, så kommer han belönas som om han varit på Hajj och Umra. Han kommer belönas med städer i paradiset, samma antal som ådrorna i hans kropp.

Oh Ali! En timmes hjälp för ens familj är bättre än tusen år av tillbedjan och och tusen Hajj och tusen Umras. Det är även bättre än att släppa fri 1 000 slavar, bättre än att slåss i 1 000 slag för Allah, bättre än att besöka 1 000 sjuka, bättre än 1 000 fredagar, bättre än att delta i 1 000 begravningar, bättre än att släcka 1 000 personers törst, bättre än att ge 1 000 fattiga kläder och bättre än 1 000 officerare som slåss i Allahs namn. Det är även bättre än att ge 1 000 dinarer till de fattigaste av de fattiga och bättre än att läsa hela Toran, Zabur, Bibeln och den heliga Koranen. Det är även bättre än att släppa fri 1 000 fångar och bättre än att ge 1 000 offer till de mest behövande…”

Den som t.ex. hjälper till med disken hemma gör alltså en välgärning som är bättre än att delta i 1 000 väpnade strider för islam.

Så stort är alltså ‘stora jihad’ och så litet är ‘lilla jihad’!

Granskning – Svenskfientlig litteratur – Del 3

Motargument fortsätter sin granskningsserie med att visa hur de svenskfientliga utvandrarna i Vilhelm Mobergs ”Utvandrarna” lämnar det gamla fina traditionella etniskt och religiöst homogena Sverige där de höll på att svälta ihjäl, pryglas, förföljas och bespottas.

Ett Sverige vars befolkning år 1840 av SCB uppskattas till cirka 3,1 miljoner människor, eller drygt 30 % av dagens folkmängd. Ett Sverige med fler svenskar än vad Sverige kunde tåla. Ett Sverige med drygt en miljon utvandrare.

Utvandrarna_kartaEn resa bland svarthåriga romer och svenskfientliga Blekingebor

Det är nu dags för våra utvandrare att bli invandrare. Efter ett tårögt farväl färdas de med häst och vagn genom landet Sverige med den gemytliga nationella samvaron. Men färden till hamnen som skall göra utvandrarna till båtflyktingar i New York, kantas av etnisk segregation och än mer svenskfientlighet. De passerar andra resande med häst och vagn på väg mot kusten.

Färden går mot Karlshamn i Blekinge

Närmare bestämt rör det sig om romer, av de utvandrande smålänningarna kallade för ”tattare”. Människor vars svarta hår ses som uppseendeväckande av Karl-Oskar och hans glada gäng.

När de färdas genom skogarna på gränsen mellan Småland och Blekinge förbereder sig det växande resföljet på slagsmål och överfall. Sådana var enligt de utvandrande svenskarna vanliga i de trakterna under mitten av 1800-talet. Resenärer berättar för varandra om Blekingebor som de anser vara mer ”hetlevrade” än andra svenskar. Blekingebor som ”egentligen” inte var riktigt svenska. De hade ju inte varit en del av Sverige särskilt länge. Mindre än tvåhundra år vid den tiden.

Men vad var det som kunde tänkas ha gjort Blekingeborna så hetlevrade och svenskfientliga?

En kort och översiktlig beskrivning av Blekinges historia ger många bra ledtrådar.

 

Day 1/0/5 - Berserkers

Svenska sjörövare besöker Blekinge

Under de tusen år som gått innan Karl-Oskars massutvandrare vågade sig på färden genom Blekinges farliga skogar, hade landskapet varit såväl en blodig krigsskådeplats och ett mångkulturellt projekt.

Landskapet Blekinge omnämndes i vikingasagor från 800-talet och påstods då på något sätt domineras av svear.

Svear som redan då och under 700 år utförde sjöröveri och vikingatåg, slaverihandel och massinvandring längs hela Östersjön och längs de ryska floderna och senare ända ner till dagens Turkiet, från vilka de tog med sig arabiska mynt från Baghdad som idag finns i Kungliga Myntkabinettet. I det senare fallet blev några svear även islamistiska jihadkrigare och livvakter åt sultanen i Konstantinopel.

De danska och svenska kungamakterna tvistade och stred om Blekinge i cirka 200 år, men beslöt i ett fredsavtal år 1 000 att Blekinge skulle bli danskt.

 

BiskopDet kristna kärleksbudskapet sprids i Blekinge

Kort efter att den danska armén fick verka ostört I Blekinge, började det kristna kärleksbudskapet spridas med emfas i landskapet. Såhär beskriver katolska kyrkan själv sitt kristnande av Blekingeborna:

”Sålunda vann denne man för Kristus många folkstammar, som ännu var hängivna åt avgudsdyrkan, framför allt det vilda folkslag som kallas blekingar samt de som bor på ön Holm [= Bornholm], granne till götarna. När de hörde hans predikan, sägs de alla ha rörts till tårar och visat ånger över sin villfarelse på så sätt att de genast slog sönder sina gudabilder och självmant tävlade om att bli döpta. Sedan kastade de sina skatter och allt vad de hade för biskopens fötter och bad ivrigt att han skulle värdigas ta emot det. Men biskopen avböjde detta och uppmanade dem att för dessa pengar bygga nya kyrkor, mätta de behövande och friköpa fångar, som det finns många av i dessa trakter.”

Bilden föreställer biskop Egino – mannen som alla blekingebor ville ge sina skatter till. Senare utnämnd till Blekinges Apostel

Efter att Blekingeborna fick lust att slå sönder sina gamla gudastatyer och ge bort alla sina skatter till katolska biskopar eskorterade av den danska armén, följde en period av relativ fred i Blekinge under trehundra år. Undantaget var då estniska sjörövare från Ösel som härjade i landskapet och kort därpå utsattes för hämnd från blekingska sjörövare.

 

TheKnightAtTheCrossroadsDen svenska armén försöker assimilera Blekinge

I början av 1300-talet pantsattes Blekinge till en Holsteinsk greve som ogillades av Blekingeborna och därför sökte militärt stöd av Sverige. Danmark avträdde Blekinge till Sverige men försökte kort därpå återerövra landskapet. En serie blodiga krig och skövlingar av Blekinge och dess befolkning, huvudsakligen utförd av svenska trupper, följde under mer än två hundra år. År 1525 slöts fred mellan Danmark och Sverige enligt vilket Blekinge förblev danskt.

Under en mycket kort tid blev Jimmie Åkessons hemstad Sölvesborg ett sjörövarnäste för sjökrigaren Sören Norby, som slutligen fördrevs och flydde till Ryssland.

Erövringskrigen och gerillakrigen i Blekinge mellan Danmark och Sverige fortsatte i tvåhundra år till och eskalerade till den grad av svenska arméer att de kunde betecknas som ett folkmord:

”De dansk-svenska krigen fortsatte även efter Kalmarunionens upplösning och Blekinge blev på grund av sitt utsatta läge flera gånger drabbat av krigets fasor. Det värsta kriget ägde rum 1563-70. Redan under det första krigsåret brändes Avaskär, Lyckå och Elleholm ned och året efter utsattes Ronneby för en massaker den 4 september. Vittnesuppgifter talar om att svenskarna skonade i Ronneby varken män, kvinnor och barn och även slog ihjäl prästen vid kyrkodörren. Erik XIV själv hävdade att tvåtusen män samt några kvinnor och barn blev dödade. Avsikten med detta blodbad var att erövra Blekinge och ersätta Ronnebys befolkning med lojala svenskar. Landskapet fortsatte att vara en krigsskådeplats ända fram till 1569 då Sölvesborg brändes ned. Det sista krigsåret slapp blekingsborna härjningar genom att de betalade en frivillig brandskatt. Även Gustav II Adolf härjade i Blekinge när han 1611 brände ned den nyanlagda staden Kristianopel.”

Blekinge utsätts för mångkulturell massinvandring från Sverige

Den svenska kungamakten anlade de två viktiga städerna Karlskrona som blev svensk örlogsbas, samt Karlshamn, från vilken alltså de utvandrande smålänningarna i ”Utvandrarna” seglade till New York.

”Eftersom flottan behövde fler båtsmän som kunde tjänstgöra på skeppen än vad omlandet kunde erbjuda beordrade Karl XI också att 1 350 finländare med familjer skulle flyttas till Blekinge. Sammanlagt bosatte sig ungefär 3 000 huvudsakligen svensktalande österbottningar i ett landskap som 17 år senare (1699) hade 33 000 invånare. Effekten av detta blev inte bara att flottans tillgång på manskap förbättrades utan det bidrog även till försvenskningen av Blekinge.”

År 1710, drygt 140 år innan Karl-Oskar och hans grannar seglade till New York från Karlshamn, gjorde danskarna sitt sista misslyckade försök att återerövra Blekinge. De nådde ända fram till Karlshamn.

Men det var kanske mot den här bakgrunden av tolvhundra år av svenska invasioner och folkmord som gjorde att Blekingebor, respektive svenskar inklusive smålänningar såg på varandra med misstro. Blekingeborna hade inte ännu assimilerat sig och tagit seden dit de erövrats. De var fortfarande svenskfientliga.

Men hör och häpna. Farhågorna kommer på skam. Karl-Oskars följe når fram till Karlshamn helt oantastade och avseglar efter en viss tid mot det ännu mera mångkulturella USA och New York. Det är först nu som de skall ta det stora svenskfientliga steget och upphöra att vara svenskar.

(Citaten är hämtade från hemsidan tacitus.nu där även andra landskaps historia finns populärvetenskapligt beskriven.)

/ Thabo ´Muso

Thabo_pekar_finger

Läs alla delar i denna artikelserie: Del 1 | Del 2 | Del 3 | Del 4

Blöj-jihad och sopp-jihad

Gästinlägg av Politifonen

Emellanåt uppstår galna konspirationsteorier som sprids världen över. Sofistikerade problemkomplex förklaras av lekmän som om de vore existerande organiserade komplotter på den politiska och ekonomiska spelplanen. Människan har aldrig varit på månen. Världen styrs av formväxlande reptiler som intagit människoskepnader. Ja ni har säkert hört dem förut. Ibland tar sig konspirationerna en mer dolsk karaktär, där politisk propaganda används mot andra grupper i demoniseringssyfte.

Därför tänkte jag att en lista av konspirationer skulle kunna vara välbehövlig för läsarna. I ett försök att förklara allt som händer i anslutning till muslimer som islamiseringskampanjer, menar konspiratörerna att muslimer, som parasiterar på vårt välfärdssystem, utför ett smygande jihad-krig av passiv-aggressiv karaktär. Flera sådana jihadkomplotter har registerförts och ser ut som följer (länkar):

Bildekals-jihad — Kalkon-jihad — Paisley-slöj-jihad — Äktenskap för viktiga män-jihad — Spott-jihad —  Modejihad — Stavningstävlings-jihad — Våldtäkts-jihad — Dollar-vanställnings-jihad — Populations-jihad — Smygande-sharia jihad — Moskebyggar-jihad — Terror-baby-jihad — “Smygande-sharia” jihad — Pedofil-jihad — Bedjande busschaufförs- jihad — Pannbulnads-jihad — Frankeringsstämpel-jihad — Sopp-jihad

Alkoholförbuds-jihad — Bluffhatbrott-jihad — Spargris-jihad — Dokusåps-jihad — Handskaknings-jihad — Bal-jihad — Mellanreligiöst-jihad — Arabspråks-jihad — Kommunalskole-jihad — Religionsackommodations-jihad — Månskärs-jihad — Beskattning av julgransjihad — Trohetsed-jihad — Immigrations-jihad — Välgörenhets-jihadKommunalskole/madrassa-jihad — Post-jihad — Mat-jihad — Pyramid-jihad

Korsfästningsjihad i Egypten — Fyrverkeri-jihad — Datordonations-jihad — Medborgardelaktighets-jihad — Olympiskt “judo”-jihad— De nyttiga idioternas namn-jihad — Pre-våldsorienterat jihad — Kärleks-jihad — Mode-jihad 2 — #MyJihad annonskampanjs-jihad — Talkshow-programledar-jihad — Konstmuseums-jihad — Halloween-jihad — DNC Muslimsk böne-jihad — Kattkorsfästnings-jihad i Ghana — Skotsk-jihad

Muslimkvinnors smyg-jihad — Antidemokrati-jihad — Muslimskt grannosämje-jihad i Paris — jihad på Christopher Columbus — Iranskt smitkopps-jihad — Muslimsk julgrinch-jihad — #MyJihad twitter-jihad — Muslimsk nationalparkserövrings-jihad — Bombhotsjihad — Trohetsedjihad 2 — Adoptionsjihad — Sexualjihad — Fordons-jihad — Ramadanvatten-jihad — Klistermärksjihad — Komedi-jihad — Pub-jihad — Anställningsjihad — TecknadfilmjihadMiljövårds-jihad och Fotjihad.

Därtill avslöjade Politifonen sin egen jihadkonspiration:

Gästinlägg av Politifonen