I debatten har den högerkollektivistiske debattören Ivar Arpi ofta anklagats för att vara rasist. Det är osant och felaktigt att anse att det vore så samtidigt som fallet är att Arpi vid flera tillfällen inte har tagit avstånd från all rasism och därmed agerat selektivt. Det senaste exemplet är Arpis samverkan med den rasistiske akademikern Eric Kaufmann som bland annat förespråkar att vita individer ska ha förtur och privilegier i samband med migration.
Den 20 juni gjorde den tidigare SvD-ledarskribenten Ivar Arpi ett podcastsamtal med akademikern Eric Kaufmann som bland annat har skrivit boken “Whiteshift: Populism, Immigration and the Future of White Majorities” som även Arpi har skrivit om. Som akademiker har Kaufmann gjort sig känd i diskussioner angående migration och identifikation. Bland annat menar att Kaufmann att vita människor har ett “rasligt självintresse” (racial-self interest) att skydda sin vita identitet och kultur som enligt Kaufmann, absurt nog, inte är lika med rasism.
Mycket av samtalet mellan Arpi och Kaufmann handlar om argumentationen att motstånd och reaktioner emot invandring som i Sverige främst handlar om demografiska förändringar och inte om rasism. Kaufmann menar bland annat att människor reagerar negativt när man upplever att till exempel “gatubilden” liksom ens sociala värld på lokal nivå förändras i samband med att det flyktingar och migranter kommer till ens ort eller stad.
Det som är intressant i samspelet mellan Arpi och Kaufmann är att Arpi liksom flera andra borgerliga och högerorienterade debattörer inte tar avstånd eller kritiserar rasism samt omänskliga förslag som Kaufmann faktiskt står för. Vilket är extra problematiskt med tanke på att Arpi själv har skrivit emot rasism genom åren, men bara när rasismen kommer från “vänstern”. Istället har Arpi och flera andra högerorienterade accepterat påståendet att motstånd mot invandring inte handlar om rasism, rasistiska attityder och sociala fobier som faktiskt finns hos många européer även i länder som Ungern som har väldigt få invånare som kan kategoriseras som utrikesfödda.
Till exempel är fallet att Kaufmann har föreslagit att “vitas rasliga självintresse” ska bli policy rörande invandring. Det handlar om förslag som bland annat existerade under första delen av 1900-talet i Kanada (White Canada policy) och i USA med tanke på raslagarna. Eftersom Kaufmanns tanke är att vita individer som invandrar som till Storbritannien ska få “extra poäng” i ett poängbaserat invandringssystem.
Som ekonomen och migrationsexperten Jonathan Portes har beskrivit, Kaufmanns förslag bygger på rasistiska idéer som har tidigare funnits i Storbritannien som under 1960-talets debatter om invandring och rasism. För genom att presentera begreppet rasigt självintresse försöker Kaufmann att rättfärdiga och normalisera rasism just genom att leka med orden.
Utöver fixeringen vid poäng menar Kaufmann också att en sådan policy där den “vita identiteten” ska skyddas är viktig för att till exempel vita i Storbritannien inte ska känna sig rädda och oroliga på grund av invandringen som från Mellanöstern och Afrika. På det sättet lägger Kaufmann förslag som i praktiken skulle innebära brutala, omänskliga och förfärliga offentliga åtgärder emot människor som även strider emot internationella lagar, Europakonventionen och andra konstitutionella regler. Till exempel att asylsökande blir inlåsta på godtyckliga grunder, att människor stoppas vid gränsen på basis av hudfärg eller att muslimer blir utsatta för systematiskt repression.
Alltså, det vore osant och problematiskt att kalla Arpi för rasist, men däremot är fallet att Arpi med flera inte har beskrivit faktumet att Kaufmanns resonemang bygger just på rasism. Att medvetet ignorera och blunda för rasism blir även ett indirekt sätt att stödja rasism. För själva tanken att mänsklig rörlighet och framtidens migration ska baseras på en kombination av hudfärg och poäng är inget annat än rasism.
Motargument 