Sveriges födelsetal av barn är lågt. Riksgenomsnittet är enligt Statistiska Centralbyrån, SCB på 1,70 för alla kvinnor i befolkningen. Motargument bemöter ännu en gång påståendena om att barnafödandet hos utrikes födda kvinnor i Sverige skulle vara ett problem.
Bland de svenska kommuner som ligger högst upp i listan för ”fruktsamhetstalet” för kvinnor är kommunerna Ydre 2,67, Aneby 2,53, Arjeplog 2,47, Gullspång 2,42 och Laxå 2,4.
Så, det är inte direkt i storstadsregioner där kvinnor föder flest antal barn, per familj. Malmö, Göteborg, Stockholm och Uppsala ligger lågt i jämförelse över rikets alla kommuner. Ekerö och Värmdö ligger högst i listan bland Storstockholms kommuners barnafödande. Kommunen Värmdö, med blott 3 202 utrikes födda kvinnor i en befolkning om ungefär 46 000, har varit kommunen med flest antal år där kvinnors fruktsamhetstal varit över 2, under tidsperioden 2000-2019.
Myter som lyder ungefär att familjer i så kallade ”förorter” skulle skaffa väldigt många barn per familj, går lätt att knäcka genom att titta på fruktsamhetstalen på kommun-nivå: Södertälje och Sollentuna kommuner 1,64, Botkyrka 1,71, Salem 1,79 och Haninge 1,83 (år 2019)
Det var många kommuner runtom huvudstaden som hade en fas med lite högre barnafödande, men den pågick ungefär mellan 2008 och 2013.
Tittar man lite närmre på kommunerna i Sverige som hade högst andel barnafödande under år 2019 så är det en väldigt liten befolkningsandel med kvinnor som är utrikes födda i de kommunerna år 2019:
Ydre kommun 180 utrikes födda kvinnor av en befolkning på cirka 3 750 personer. (kommunens kvinnors fruktsamhetstal 2,67)
Aneby kommun, 440 utrikes födda kvinnor utav ungefär 6 800 invånare (deras kvinnors fruktsamhetstal 2,53)
Arjeplog, 156 utrikes födda kvinnor av 2 800 invånare i kommunen (2,47 fruktsamhetstal för kvinnorna)
Riksgenomsnittet ligger kvar på 1,70, för alla kvinnor i Sveriges befolkning, under år 2019. Tyvärr är detta ämne uppenbart av stor vikt för de personer som försöker utmåla utrikes födda kvinnor som hot mot landet, och försöker göra hetskampanjer emot deras privata val att skaffa barn.
Lägg ner och lugna ner er alla politiker och opinionsbildare, det är nyfödda barn vi talar om!
Motargument granskar återigen myten med det ständigt återkommande och upprepade påståendet om att Pew Research anses ha visat att muslimer kan komma att bli i majoritet i Sverige.
Korta svaret till påståendena = Nej.
Pew Research Center och PewForum.org skriver själva att deras statistiska undersökningar och datormodeller om projiceringar och prognoser EJ visar på att muslimer kommer kunna bli en majoritetsgrupp i Sverige eller i Europa (med undantag för Albanien, Kosovo och Turkiet).
Läs ett intressant citat ur en intervju med Michael Lipka, Pew-centrets redaktör inom religionsfrågor, i Expressen:
”Inget av detta är förutsägelser eftersom det är omöjligt att förutsäga framtida migrationsmönster; inget kommer att gå exakt så här.” (Källa: Expressen)
Vad har Pew Forum visat i prognoserna?
Om invandringen till Sverige skulle fortsätta pågå i det högst tänkbara scenariot, alltså lika stor som under rekordstora migrationen år 2015-2016, då skulle procentandelen muslimer eventuellt kunna bli ungefär 30% av befolkningen i Sverige.
Men invandringen har inte fortsatt vara ”stor”, eller ”High”, som under den rekordstora tillströmningen 2015-2016. Så om migrationen fortsätter ungefär som den gjort år 2019-2020, skulle det alltså INTE kunna bli ens en befolkningsandel om 30 procent muslimer i Sverige.
Blir det fortsatt ”medelstor” invandring till Sverige kommer procentsiffran i Sverige att fortsätta ligga lite högre än övriga europeiska länder. I reella tal leder det scenariot till att det kan bli ungefär 2,4 miljoner muslimer i Sverige 2050 eller eventuellt lite fler, enligt Pew-rapporten.
Den mest viktiga frågan till alla som hört myten:
Kommer fler än 6-7 miljoner svenskar att emigrera inom 20 år? För det är vad som skulle krävas för att gruppen muslimer skulle kunna komma i närheten av att bli i majoritet i Sverige.
Sedan Pew Forum publicerat prognoserna har mycket ändrats när det gäller krig och fred i mellanöstern samt migrationsmönstren till EU och till Sverige.
”Baserad på nuvarande omständigheter med vanlig migration i kombination med att ett något minskat antal flyktingar fortsätter att komma, kan den mest realistiska slutpunkten för Europa ligga någonstans mellan scenarierna för medelstor och stor migration. Det innebär att muslimer kan utgöra mellan 11,2 procent och 14 procent av Europas befolkning 2050.” (Källa: Expressen)
Pew Research Center bedömer att scenariot med fortsatt hög invandring är osannolik, så även noll-invandring-prognosen.
Så kallat kulturella och etniska svenskar kommer fortsätta vara en procentandel om minst 70% i Sverige, kanske uppåt 80%. Samtidigt spelar religiös trosuppfattning inte någon som helst roll i sekulära Sverige, då vi skiljer stat och kyrka/religion från varann allt mer och alla har frihet att utöva sin egen valda religion enligt grundlagen.
Pew Research Center har gjort en ny stor, global undersökning, där de gör kontroller av hushålls-storlek. Rönen de gör och deras diskussion kan användas som motargument emot alla som påstår saker som att hushåll och kärnfamiljer som är muslimer skulle ha jättemånga barn.
Globala genomsnitt över antal personer boende tillsammans i gemensamt hushåll: 6,4 personer per hushåll där religiösa trosuppfattningen är muslimsk 5,7 personer per hushåll i hindu-familjer 4,5 personer per hushåll i kristna familjer 3,9 personer buddhistisk trosuppfattning 3,7 personer i hushåll där de anser sig höra till judendom 3,7 personer per hushåll i genomsnitt, där de anser sig inte ha någon religiös trosuppfattning.
Ett globalt genomsnitt av samtliga hushåll på planeten indikerar på ungefär 4,9 personer per hushåll. Det motsvarar alltså ungefär en mamma, en pappa och ungefär 2,9 barn per hushåll, som genomsnitt på hela planeten.
Sluta sprida vidare de gamla myterna om att familjer från någon viss trosuppfattning eller invandrad familj skulle vara överdrivet många fler än den så kallade ”svenska normen” eller ”etniskt svenska kärnfamiljerna”.
Pew Research center har granskat hushållsstatistik för många av nationerna i hela världen. Nya data visar på att personer som har muslimsk religiös trosuppfattning förändrar sina boendevanor och livsstilar efter de immigrerat till Europa.
”Muslimer i Europa, generellt sett, lever i lite större hushåll än alla europeiska hushåll med personer som inte är muslimer. (i genomsnitt ungefär 4,1 mot 3,1). Men, muslimska familjer i Europa förefaller följa deras regions helhetstendens långsamt emot relativt mindre hushåll med färre boende personer i. Muslimer i Europa lever i hushåll med färre antal personer i än muslimer i alla andra delar av världen.” – citat ur Pew Forum (översatt av Motargument)
Genomsnittligt hushåll på 4,1 skulle alltså kunna vara ungefär en mamma, en pappa och ungefär 2,1 barn. På 1970-talet så talades det i Sverige ibland om att genomsnitts-familjer hade 2,1 barn. Kvinnor i Sverige som var födda på 1700-talet och under första hälften av 1800-talet fick i genomsnitt mellan fyra och fem barn enligt SCB.
Minnet är kort ibland. Man behöver alltid försöka relatera statistiken till andra saker, som konkret kan visa på verklighetens situationer och vardagliga företeelser för att förstå siffrorna.
Vän av ordning kanske även kan fundera på om det kanske är så att personer som immigrerat till Europa, kanske är från en släkt eller bakgrund där man i genomsnitt skaffar lite färre barn än riksgenomsnittet i sitt förra hemland.
Motargument vill uppmärksamma er på att det inte längre är stigande opinionsstöd för SD, och att det fortsatt finns många svenskar som ständigt kritiserar politiska sakfrågorna som Sverigedemokraterna har på sin politiska agenda.
Det är kanske ingen nyhet för er. Men kopplingen som påstods finnas mellan SD:s väljarstöd i opinionsundersökningarna och mängden kritik som SD-politiker fick ifrån alla SD-kritiker, under åren från 1988 fram till hösten 2015, tycks ha gjort att en uppfattning och en bild sattes på pränt i många människors minnen.
Vad som framstår med största tydlighet idag, är att det inte finns någon indikation på att SD-kritikerna har tystnat, eller minskat i omfattning. Och historiken över genomsnittliga partisympatier från samtliga de stora opinionsundersökningarna visar inte på någon fortsatt ökning efter platån där det snittet tycks ha indikerat att SD låg på, från hösten 2015 fram till ungefär idag.
Myten är härmed permanent debunkad och raderad; Politiska partiers och antirasisters kritik och opinionsbildning emot SD har inte haft någon märkbar påverkan på väljarstödet eller partisympatierna för SD.
Källa till diagrammet: val.digital (På den tjänsten kan du se partisympatier och opinionsstöd till samtliga riksdagspartier)
En gammal lögnaktig stereotyp om invandrare som har muslimsk religionstillhörighet återkommer om och om igen, tyvärr, år efter år i kommentarsfälten. Motargument tar upp detta gamla ämne ännu en gång. Det finns tyvärr en ihärdig myt, som har lite varierande utformning och ordalydelse. Men, en del ur kärnan i rasistiska lögnerna som kallas för ”livmoderbomben” eller ”muslimska folkutbytet” har vi spårat.
I Motarguments granskning av flertalet olika påståenden och elakartad skrämselpropaganda emot muslimer, så nämner många Pew Research. Så vi hittade spår i bland annat en prognos om befolkningsökning i Sverige fram till år 2050, som tagits fram av högt respekterade Pew Research.
Få eller inga av personerna som hänvisar dit verkar ha läst hela texterna, än mindre förstått helhetsbilden i dem, då de försöker ”bevisa” lögnerna om ”massfödslar av muslimska barn”. En av redaktörerna på Pew förklarar själv att deras datormodeller inte kan användas som förutsägelser. (Läs mer längst ner i denna artikel) De har utfört tre olika prognos-modeller med scenarierna: noll-invandring, medium-invandring samt med en mycket hög invandring. (Högsta scenariot baserade de på fortsatt immigration i nivå med den rekordstora flyktingströmmen under 2015-2016.)
Pew Forum har skrivit mycket text om de här statistiska befolkningsprojektionerna. Så det är klart att man måste ta sig mycket tid för att läsa allting, även det viktigaste som beskrivs om nativiteten, alltså födslotal per kvinna i barnafödande ålder. Undvik alltid att bedöma en lång artikel utifrån vad du tror om rubriken!
Antal födda barn per kvinna sjunker
I alla grupper av människor som undersöks i Europa, både bland icke-troende och bland de med muslimsk trosuppfattning och de som kallar sig muslim, minskar barnafödandet.
Bland muslimska kvinnor i Sverige föds ungefär 2,8 barn per kvinna, i genomsnitt, år 2015-2020, enligt Pew. Kvinnor i Sverige som inte är muslimer hade genomsnittsnativitet i samma undersökning på 1,8. Differensen är alltså liten, endast ungefär ett barn mer i hushåll där föräldrarna är muslimer.
Sjunkande ökningstakt för muslimer till 2030, klicka på diagrammet för att förstora det.
Nu kommer vi till det allra viktigaste av allt, samma forskningsrapporter från Pew och många andra vetenskapliga bevis visar att över tid är nativitet för genomsnittliga muslimska kvinnorna något sjunkande. Det här beror på att de föräldrar som invandrade hit som unga, och deras svenskfödda barn och barnbarn kommer att leva i allt högre grad liknande den övriga befolkningen, i värderingar och hur de tillbringar sin fritid och familjeliv i sitt nya hemland.
Man skulle även kunna använda projiceringarna från Pew och kombinera dem med projektioner inom nativitet från flera andra olika research-organisationer.
Nativiteten i Nordafrika och Mellanöstern har legat på ett genomsnitt som är något under 3 barn per kvinna sedan år 2002.
Det finns ingenting som pekar på att immigranter eller flyktingar från Nordafrika och Mellanöstern skulle förändra sina levnadssätt så mycket av att komma till Sverige att genomsnittliga barnafödandet skulle bli mer än 3 barn per kvinna i den gruppen. Det finns inga indikationer från någon forskare på att globala genomsnittliga nativiteten skulle öka, eller att nativitet i Mellanöstern och Nordafrika skulle öka.
Nativiteten i Sverige rör sig något, rent marginellt, mellan rekordlåga 1,7 och som mest ungefär 1,9 i nutid. Men det behöver vara ett stadigt tal över 2, under en längre tidsperiod för att befolkningen ska öka av barnafödandet. På 1970-talet så talades det i Sverige ibland om att genomsnittsfamiljer hade 2,1 barn. Kvinnor i Sverige som var födda på 1700-talet och under första hälften av 1800-talet fick i genomsnitt mellan fyra och fem barn.
En helt annan aspekt kan vi finna i statistik om den stora immigrationen och stora flyktingströmmen som kom på kort tid till Sverige. Pew har beräknat att av alla flyktingar och alla invandrare till EU från sommaren 2010 till sommaren 2016 så var nästan hälften av alla de personerna inte muslim.
Motarguments granskning och mytknäckning handlar INTE om att vi riktar kritik mot Pew Forum. Det är snarare så att deras prognoser verkligen bygger på massor av statistik. Det man kan kritisera är olika uttolkare av den statistiken som valt att basunera ut att det högsta scenariot i datormodellerna skulle förbli den konstanta verkligheten. I skrivande stund kan vi se att det scenariot föll och statistik över antal beviljade asylansökningar i Sverige gått ner till en relativt låg nivå, 2019 och 2020.
”Baserad på nuvarande omständigheter med vanlig migration i kombination med att ett något minskat antal flyktingar fortsätter att komma, kan den mest realistiska slutpunkten för Europa ligga någonstans mellan scenarierna för medelstor och stor migration. Det innebär att muslimer kan utgöra mellan 11,2 procent och 14 procent av Europas befolkning 2050”, säger Michael Lipka, redaktör för religionsfrågor hos Pew Forum, i en intervju i Expressen.
Tänk även på att det endast är kvinnor mellan ungefär 15 och 49 år som föder barn. Det finns tyvärr en och annan ”debattör” som använder underlig matematik som verkar visa att samtliga muslimer kommer föda barn i Sverige. Män föder inga barn alls – oavsett deras religiösa trosuppfattning.
Den 8:e mars, på internationella kvinnodagen, publicerade Aftonbladet en vidrig krönika av Lena Mellin, som är ett slag i ansiktet på alla med psykisk ohälsa. Krönikan handlar om Meghan Markles intervju hos Oprah Winfrey, där Markle berättade om hur den brittiska tabloidpressens negativa, ofta rasistiska, skriverier drev henne till depression och självmordstankar, och om bristen på stöd från det engelska kungahuset.
Det finns mycket Mellin hade kunna ta med sig från intervjun.
På internationella kvinnodagen hade hon kunnat välja att uppmärksamma den kvalificerade mobbning som drabbar kvinnliga kändisar, och vilken kvinnosyn det speglar. Hon hade kunnat lyfta att inte ens rasifierade som nått samhällets allra, allra mest extremt privilegierade skikt, slipper mötas av rasism som bryter ner dem. Hon hade kunnat skriva om att psykisk ohälsa inte gör skillnad på folk och folk. Men icke.
Istället levererade hon en råsop i käften, inte på sexisterna, inte på rasisterna, inte på mobbarna, utan på alla med psykisk ohälsa. Lena Mellin vill inte förringa anklagelser om rasism eller negligera självmordstankar, skriver hon. Ändå är det just det hon gör, när hon insinuerar att det privilegierade prinsparet nog bara är ute efter PR, och liknar Meghan Markle vid en ömhudad prinsessa på ärten.
Myter om depression och självmord
I sin iver att framställa intervjun som ren mediastrategi, i syfte att stärka hertigparets varumärke och dra in pengar nu när de lämnat kungahuset, underblåser och bejakar Lena Mellin två vanliga myter om depression och självmord, som kostar både hälsa och människoliv.
Hon skriver att “det finns miljarder människor som har anledning att se mörkare på livet än Harry och Meghan hade i det brittiska hovet”. Det underblåser myten om att den som har det bra materiellt och har haft framgång i livet inte kan vara deprimerad. Den myten är lika gammal som den är skadlig, och höjer tröskeln för många deprimerade att söka hjälp. Depression och självmordstankar kan drabba alla, oavsett ålder, kön, klass eller inkomst.
Hon frågar sig om det var för att skapa nytt intresse för dem som paret genomförde intervjun, och reflekterar att “ju hetare man är, desto bättre kan man ta betalt”. Det bejakar myten om att personer som pratar om självmordstankar försöker manipulera andra och få uppmärksamhet. Den myten är inte bara gammal, den är bokstavligt talat livsfarlig.
Människor som pratar om att de har eller har haft självmordstankar, behöver eller har behövt hjälp. Därför ska självmordstankar alltid tas på största allvar.
De här djupt stigmatiserande och skadliga myterna—med alla deras undertoner av funkofobi och svaghetsförakt — väljer Lena Mellin att underblåsa, under förevändning av att stå på alla deras sida som inte har “tillgång till Oprah Winfrey för att framföra sina klagomål”.
Att förringa rasism och sexism, och kasta människor med psykisk ohälsa under bussen, bara för att ta stilpoäng på “några av världens mest privilegierade människor”, är lågt. Riktigt lågt.
En blandning av två rörelser har börjat växa till sig under pandemiåret 2020. Det är föreningen av andliga grupper och högerextrema jag pratar om och det skär sig riktigt illa. De två till synes mycket omaka grupperna förenas utifrån en andlig världsåskådning med kärlek och respekt som kärnvärden och en stenhård vit makt-agenda.
De parar sig genom konspirationsteorin QAnon, vilket är de flesta konspirationers moder oavsett om det handlar om antivaccinrörelsen eller klimatskepticism. Den uppstod i USA under 2017 och innebär att man tror att Trump är en hjälte som kämpar mot den mörka sidan som kontrollerar mänskligheten. Den kan även kallas eliten, kabalen eller globalisterna och består av högt uppsatta demokrater och Hollywood kändisar som ägnar sig åt pedofili och satanism och förtrycker jordens befolkning som sover och är för lurade för att inse detta. I Sverige och de flesta andra länder är det likadant. Media, politiker, kändisar och myndigheter är hantlangare åt den mörka agendan. Högst upp i pyramiden styr reptiler från yttre rymden. Detta sprids av svenska profiler inom den nyandliga världen på sociala plattformar som You Tube.
Nyckelord för konspirationen är förutom de redan nämnda: folket, djupa staten, fake news, censur, yttrandefrihet och mainstreammedia. Inom den andliga falangen används också ord som uppvaknad och ljusarbetare. Just uppvaknad är ett kärt ord hos båda rörelserna och det blir också en markör för hur de förenas, då det i det större perspektivet handlar om både ett andligt och ett politiskt uppvaknande. Det är dessutom ett ord som bär viktiga värden inom sig. Att vara uppvaknad innebär att man är klarsynt, kritiskt tänkande och inte följer flocken.
De personer som sprider budskapet är yogalärare, medium och coacher och man kan först få ta del av ämnen som alternativmedicin, ekologisk mat och meditation. Sedan börjar man försiktigt ana en vag kommentar i förbifarten. En hänvisning till någon liknande profil eller hemsida som pratar om kabalen. Några videor senare trummas det på med djupare kunskap. Nu får vi veta att uppvaknandet i en vidare bemärkelse också handlar om ett politisk sådant och bit efter bit läggs hela bilden fram. En akupunktör berättar om hur viktigt det är att känslor får utryckas och hur smärtsamma upplevelser sätter sig i kroppen. Utan att blinka hånar hon sedan personer som har munskydd och konstaterar att Corona är bluff. I ett annat avsnitt sitter hon och myser med en representant från det högerextrema partiet Alternativ för Sverige (grundat av avhoppade sverigedemokrater) som själv gått ut med sitt andliga intresse. Det är viktigt att vi är trygga i oss själva och att man bemöter rädsla med kärlek i ett egoistiskt samhälle, enas de om.
Many of the 200 protesters outside Queen’s Park on Saturday, April 25 warned against a new world order, 5G telecommunications networks and vaccines. Attribution: Michael Swann. CC BY-ND 2.0
Det är såklart inte alla inom den nyandliga världen som informerar om denna politiska sanning, men många. Källhänvisningarna kring varifrån de fått informationen är ofta frånvarande, eller kommer från liknande profiler som de själva, vilka i sin tur inte har några källor. I kommentarsfälten bubblar det av hjärtan, varma tillrop och Namasté tecken. Stor tacksamhet uttrycks till de modiga profiler som delar med sig av informationen.
Det är inte intresset för alternativmedicin och personlig utveckling i sig som ska kritiseras. Det är när det förs ihop med den politiska agendan. Det blir en form av manipulering av anhängarna då budskapet är att; om du inte förstått hur det ligger till politiskt så är du fortfarande lurad och inte lika andligt utvecklad. Det är som två grenar på samma träd, där trädet är alternativmedia och sociala medier. Den ena grenen grundar sig i andlighet och den andra i politik och det sorgliga är att roten är brun. Därför att det alltid landar där i slutändan. Det landar i sanningsrörelser och konspirationsteorier oavsett hur många hjärtan och Namasté tecken som flödar hos ljusarbetarna. Det landar i ett högerextremistiskt, hårt samhälle.
Även om andligheten är ganska outtalad i de mer hårdföra forumen inom alternativmedia, tas den emot med öppen famn då den inte bara ger meningsfränder utan också skänker ideologin kärleksfull legitimitet och göder den med mjuka värden.
I föreläsningen ”Källkritikens dag – konspirationsteorier och propaganda”, hör vi Claes Svahn, journalist och expert på konspirationsteorier:
Konspirationsteorier är de maktlösas sätt att beskriva sin egen vanmakt (Källa: YouTube)
Och man kan fråga sig om de lockar på grund av att de ger en förklaring till en svårgripbar värld. Det är mer spännande att tro att dramatiska händelser är en del av en stor plan än att de inte är det. Det ger mening i tillvaron samtidigt som man blir välkomnad in i en exklusiv gemenskap av uppvaknade. Det är folket som reser sig upp mot sina förtryckare och deras lakejer. Man blir en av dem som står i frontlinjen för den nya, ljusa världen som skapas. Vi måste vara starka för det är tufft och den mörka agendan är massiv. Men vi står lugna i vårt ljus för det har vår ledare uppmanat oss till.
Här kan vi också bocka av sektmentalitetens kännetecken ett efter ett när vi ser hur rörelserna fungerar och är utformade; karismatiska inspiratörer, en svartvit världsbild där de som inte delar den ses som hjärntvättade, man ser sig som en särskild elit med särskilda kunskaper, gruppgemenskap, kärlek och bekräftelse.
Det som uttrycks kan ses som en längtan efter mening och gemenskap. Det positiva och mänskliga skulle egentligen kunna likna solidaritet. Det blir en sorts motståndsrörelse som strävar efter ett annat ekonomiskt system med mindre materialism och stress.
Tänk om allt detta engagemang kunde läggas på konstruktiv systemkritik där man kritiserar girighet och korruption i sig. Står upp för människor och natur och belyser vikten av det mänskliga i samhället. Istället blir dessa personer, omedvetet eller ej, en del av en brun politisk rörelse med andliga förtecken. Det är inte bara sorgligt utan också obehagligt.
Det förekommer ständigt nya kreativa försök att hävda att Motargument och andra personer skulle försöka mörka brottslighet, eller att det pågår ett ”förringande av invandringens stora påverkan på den enormt stora kriminaliteten” i Sverige.
En hel del som spekulerar om detta konstruerar ofta en paradox eller retorisk rävsax, som det ibland blir komplext att diskutera om. Men, det enkla svaret blir nästan alltid till att börja med att påvisa att den anklagande personen har fel.
Motargument har visat upp statistik över antal polisanmälda brott vilka redovisas av t ex BRÅ – Brottsförebyggande rådet. Per definition så har Motargument då visat upp statistik över brott, och påvisar därmed att det förekommer brott i Sverige. De publiceringarna är bevisen för att Motargument inte förvanskar statistik. Därför kan inte någon påstå att Motargument mörkat eller försökt förringa eller undanhålla fakta.
Varken har Motargument haft för avsikt eller syfte eller ambitionen att ignorera, ljuga om eller förringa något enda brott – vi som driver projektet är kategoriskt emot alla brott och andra handlingar som orsakar lidande. Vi som driver Motargument som folkbildning och upplysning emot desinformation, önskar att människor kunde sluta försöka konstruera myter och felaktiga anklagelser.
Den som påstår en anklagelse om att det skulle pågå mörkning, det är den som har bevisbördan. Det är enkel logik.
Så om någon försöker påstå att Motargument försöker mörka något, då är det den personen som måste visa upp belägg på att det finns publicerad text som explicit betyder att Motargumentredaktionen anser att det inte har inträffat så många polisanmälda brottsliga handlingar i Sverige som faktiskt visas i statistiken.
Motargument har kikat på siffrorna som visar att antalet asyl- och flyktinggrundade uppehållstillstånd – inklusive anknytning – är långt mindre än andra grunder, som t ex studier och arbetsmarknad.
Om vi slår ihop de, enligt ”invandringskritikerna”, så kallade ”dåliga” grunderna för uppehållstillstånd 10 409 + 5 507 personer = 15 916. Medan den totala siffran på innevarande års beviljade uppehållstillstånd under perioden januari – november var 88 814. Om vi räknar ut procentandelen ser vi att 17,1 % av alla beviljade uppehållstillstånd grundar sig på asyl och anhöriganknytning relaterat till asyl-/flyktinggrunder. Alltså endast en av 6: 1/6.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2018 låg motsvarande procentsiffra på drygt 31 %, dvs en av tre: 1/3.
I genomgången av beviljade uppehållstillstånd för 2019 låg motsvarande procentsiffra på drygt 20 %, dvs en av fem: 1/5.
Motargument 