Kategoriarkiv: Krönikor

Krönikor

Öppet brev till pro-palestinier om Hamas

Fight in the cause of God against those who fight you, but do not transgress limits. God does not love transgressors.

/Koranen

Israels bomber mot barn är vidriga. Men låt oss prata ett ögonblick om Hamas. Jag har pratat med flera personer den sista tiden som är aktiva mot Israels krig och för palestiniernas rättigheter, eller som är aktiva i det muslimska Sverige. Jag har frågat varför antisemitismen sprider sig och varför Hamas inte kritiseras.  Svaren jag fått har chockat mig djupt.

Det är svar som kommer från bra personer som hatar antisemitism och ogillar Hamas, egentligen.

Om kritik mot Hamas:

Det går inte.

Om nån får reda på att jag kritiserar Hamas är jag körd. Jag skulle ses som en Mossadagent.

Det går inte. Tror du nån skulle komma till demonstrationen om jag fördömde Hamas som Israel för krig mot och som palestinierna sluter upp kring?

Hamas är palestiniernas sista hopp… De har ingen annan som slåss för deras sak.

Mitt under ett brinnande krig, när nästan alla stödjer Hamas, även de som är kritiska. Nej det går inte.

indexEn annan jag pratade med sa detta:

Jag är mot Hamas, men nu är de och palestinierna under attack. Det finns en tid för kritik mot Hamas och det är inte nu.

[Jag påpekade då att hen inte kritiserat Hamas tidigare, även då inget krigande skett. Inte heller har Ship to Gaza någonsin kritiserat Hamas.]

Ja men Israel har hotat Gaza sen 1948 nu. Och tror du att nån palestinier skulle sluta upp kring Ship to Gaza om vi kritiserade Israel och Hamas lika mycket? Skulle vi ens få komma in i Gaza?

[Så du erkänner att Hamas är så tyranniskt att Ship to Gaza inte ens skulle komma in om ni kritiserade Hamas?]

Hamas är Gaza, man måste samarbeta med lokala myndigheter.

Hjälp! Det är illa, det är fan jätteilla.

Hamas är EXTREMA antisemiter, de har skrivit i sitt program att de flesta judar ska dödas och fördrivas från Mellanöstern och de citerar Sions vises protokoll. De hyllar självmordsbombare som dödat barn i Israel och de skjuter raketer som slår ner i Israel och de dödar och skadar civila araber och judar där. Hamas har satt demokratin ur spel i Gaza och förföljer oliktänkande.

Att slåss rättvist är inte att gå över gränsen för rättvis krigföring. Hamas går över gränsen.

Eller är det rättvist att döda israeliska barn men fel att döda palestinska barn? Eller är det så enkelt att det alltid är lika fel att döda barn?

Ship to Gaza har aldrig med ett ord kritiserat Hamas. Oftast nämner inte de som arrangerar demonstrationer mot kriget Hamas’ roll, och gör de det så är det i lama ord, med nån liten undangömd kommentar på max en halv mening.

Att Hamas gömmer sig bakom civilbefolkningen i Palestina, avrättar oppositionella, och skjuter raketer mot Israel rättfärdigar INTE Israels bomber men det är en del av problemet. Tror ni verkligen att Israel kommer att sluta kriga så länge Hamas styr Gaza?

Tänk er att de mest extrema hökarna i Israel, som Kach, som vill utrota palestinier på riktigt, hade styrt Israel. Så illa är det. Miljoner människor som egentligen är mot kriget i Palestina stödjer det av en enda orsak, nämligen att judehatarna i Hamas driver kriget.10053149886_12c5321172_z

Genom att inte markera avstånd till Hamas gör palestinavännerna exakt det som hökarna i Israel och rasister som hatar muslimer och palestinier VILL att de ska göra. De VILL att palestinavännerna INTE ska ta avstånd från Hamas. Så länge palestinavännerna sluter upp kring Hamas kan de fortsätta påstå att ”Hamas=GROV antisemitism=Palestina=muslimer” och förespråka än mer krig och än tuffare lösningar.

Hamas förtrycker palestinier lika mycket som Israel gör det. Ja, mer, eftersom Hamas styr i Gaza.

Att stå på palestiniernas sida i konflikten är att ta avstånd BÅDE från Israels bomber och Hamas OCH ANTISEMITISKA UTTALANDEN I VILKEN FORM SOM HELST.

Vad känner du när du läser att Anders Behring Breivik anser att muslimer och palestinier bör dödas för att de är en pest som hotar världen? Känns det bra när du läser det? Och vad känner du när du läser att någon stödjer Breivik och tycker att han är bra, eller framställer honom som ”det sista hoppet för väst”? Du mår illa, eller hur? Du funderar nog på att ringa polisen också, för det ÄR illa att tycka så!

Det är så de flesta judar känner då de hör någon prata väl om Hamas, eller ser en Hamas-flagga vaja för vinden. Vare sig du gillar det eller inte är det så de känner inför tanken att någon kan hylla en rörelse som säger sig vilja döda judar, som anser att judar är lögnaktiga och tjuvaktiga, som pratar väl om Hitler, som stödjer terrorism och som citerar Sions vises protokoll.

Bör en pro-israel ta avstånd från Breivik och Kach, bör en pro-palestinier ta avstånd från Hamas? Ja, vad anser du?

Krönikor

"En lite längre film om oss" – SD:s valfilm

”En lite längre film om oss” står det under SD:s valfilm som publicerades den 6 augusti i år. Bland annat kan man se Jimmie Åkessons sommartal från Sölvesborg – med en kvinnlig talare i bakgrunden som talar intensivt, med vare sig punkt eller kommatecken, och med tio olika fakta per sekund samtidigt som olika bilder blixtsnabbt rullar förbi mina ögon. Då tänker jag: har SD:s hjärntvätt börjat?
Jag kan verkligen inte kommentera den här filmen utan att min infödda Balkan-humor, med krydda av satir och tragikomedi, märks.
Filmen visar upp Sverige på ett ytterst deprimerande sätt och inte ens ett berg av lyckopiller kan hjälpa landet att ta sig upp ur avgrunden, universums svarta hål, som filmen skapar i min hjärna. Eller beskriver de egentligen hur deras väljare mår?

Hursomhelst, enligt den här filmen känns det nödvändigt att sjunka väldigt långt ner i en depression för att kunna bli SD:are. Filmen visar klart och tydligt att Sverige är ett skitland, precis som vi, i den antirasistiska folkrörelsen, har hört så många gånger förr.
Armageddon.
Domedagen är här!
Allt förstördes av både höger och vänster, av både moderater och socialdemokrater. Naturligtvis förstördes allt inte minst av invandrare som satte igång bränder i Husby.

10372742_10152265375696479_7866756509840882913_n
Sen kommer det en bild på Jimmie Åkesson.
Han framställs som den enda figur som kan rädda landet, likt Bruce Willis brukar rädda hela jordklotet från meteorer. Offerskjortan, med slips, är på. På skärmen visas det ingående hur SD hatas, hotas och hur folk protesterar mot rasism. Men, Jimmie Åkesson står mitt i hjärtat av yttrandefrihet, och man får känslan av att en majoritet av Sverige jublar. Teamet som räddar landet är, bland annat, Björn Söder, som om han vore Peter Stormare eller någon av de andra hjältekaraktärerna i filmen Armageddon.
Efter de första 2 minuterna av filmen känner jag ett stort behov av att springa ut och ropa på hjälp.
Efter filmens 3:e minut så känner jag att jag befunnit mig alltför länge i den djupa avgrunden utan att få tillfälle att hämta andan.
Fortsättningsvis så svettas jag bara och jag önskar bara att det snart ska ta slut.
Det är inte bara så att Sverige är ett skitland.
Samtidigt som Sverige rasar ned så ger man bilden av svensken som om denne vore korkad, dum, melankolisk, någon som inte bryr sig och någon som inte fattar något. Det enda som svensken kan är i grunden en djurisk instinkt; att äta en invandrarpizza med tom blick. Så ser svensken ut precis innan han inser att kometen ska slå ner mot Sverige och innan svensken fattar något alls framställs Sverigedemokraterna som den enda och ultimata räddningen.
När filmen äntligen tog slut hade jag en enda fråga i huvudet:
Hur kan SD:are kalla sig själva för ”Sverigevänner”?

/Ida Dzanovic

 

Krönikor, Reportage

Motargument-skribent i Nyheter24

andrea debattartikel

Hej, kära Motargument-läsare!

Idag skriver jag en debattartikel på Nyheter24. Debattartikeln har titeln ”Liberal, icke-manshatare och antirasist?”. Där bemöter jag kritiken som ofta kommer mot liberala antirasister. Jag skriver också om problematiken, enligt mig, med att dra ett helt kön över en kam.

Åsikterna är helt och hållet mina egna och ska ej ses som representativa för alla Motarguments skribenter.

Läs artikeln här.

Allt gott,

/Andrea Daleflod

Krönikor

Skilda rum

Gästinlägg av Peter Hultgren

Det var midsommar och jag reste till mina föräldrars sommarstuga i Värmland.

Gammal_orörd_skog_på_öns_norra_sidaDe tog mig på utflykt i storskogen, och vi kom till en plats där en av mina förfäder levde för flera hundra år sedan. Hans namn var Matts Ikoinen, och han hade oturen att mördas av sin egen granne.

Matts Ikoinen var en av många finnar som invandrade till Sverige på 1600-talet. Svenska myndigheter lovade dem att få bryta mark i skogen, men det var ett löfte som snart förlorade sin mening. I stället hamnade nybyggarna i konflikt med svenska bönder, som tyckte att finnarna gjorde intrång på deras ägor. Det kunde urarta i både misshandel och mord.

Dåtidens rättskipning var godtycklig, och det känns ödsligt att stå på platsen där Ikoinen slutade sina dagar. Men känslan är kortvarig, för så fort vi tar oss ut på landsvägen återfår jag täckning på min mobil. Då når jag ut till de sociala medierna, som har etablerat sig över världens alla kontinenter. Då är jag globalt tillgänglig.

Jag har alltid föreställt mig att den uppkopplade människan är en friare människa. Orättvisor kommer i dagen någon twittrar om det. Förtrycket blir svårare att upprätthålla. Jag tycker mig se hur länder, universitet och fristående organisationer sätter allt större värde på internationella samarbeten.

Mitt i allt detta vill Jimmie Åkesson stänga gränserna. Tonen är misstänksam. Hatet har inte bara överlevt, det verkar till och med ha vuxit sig starkare.

internet-32358_640Jag menar naturligtvis inte att svåra konflikter och världsproblem försvinner för att samhällen kopplar upp sig. Men det är ett faktum att nätet överbryggar geografiska och kulturella avstånd, överallt och hela tiden. Ofta i det lilla men till synes självklara. Som när ungdomar spelar World of Warcraft. Eller när ett multinationellt företag kör videokonferenser via Skype.

På senare tid har tyvärr motsatsen blivit allt tydligare. Jag talar om nätet som isolererar, som avskärmar och misstänkliggör. Där människor inte söker nytt utan hellre söker gammalt.

För en tid sedan sände SR P1 en programserie med titeln Rädda Sverige. I den berättas om personer som har tröttnat på den svenska invandringspolitiken och bestämt sig för att själva flytta utomlands. Många av dem spenderar all sin tid på olika nätforum, i debatt med likasinnade och långt från samhället i övrigt.

Så har det allt oftare blivit. Det finns ett forum för varje ståndpunkt men sällan några gränsöverskridande kontakter. Det finns ett hem för just dig, där din egen åsikt är den enda rätta. Intresset för andra synsätt minskar i takt med att ”fienden” tar form och gestalt. Det är det destruktiva nätet, som inte bygger på nyfikenhet utan bara självbekräftelse.

Även när dörrarna står öppna väljer människor att leva i skilda rum. När vi skulle kunna lära oss så mycket mer, vill vi hellre upprepa vad vi redan tror oss veta. Det är ett tråkigt drag hos mänskligheten.

Jag hoppas att fler än i dag inser värdet av öppenhet och nyfikenhet. Det finns så mycket mer att utforska, både på nätet och i verkligheten. Det kan börja med den enkla insikten att samtal är viktigare än övertygelse.

Krönikor

Nej tack till Jimmie Åkessons kamp mot islamism!

Skriver till dig igen, Jimmie Åkesson.
Denna gång efter att du höll tal i hemorten Sölvesborg där du fokuserade på islamism.

Almedalsveckan_Jimmie_Akesson_tal_20130701_0569FVi är många som är medvetna om faran.
Vi är många som kritiserar religiös extremism och destruktivitet.
Vi är många som står mot liknande negativa krafter i samhället, som bekämpar det genom olika engagemang, som studerar och analyserar extrema ideologier och som diskuterar åtgärder.
Vi, som lever i demokrati är ansvariga att i den här frågan trycka på rätt knapp, i rätt tidpunkt, på rätt sätt och med rätt personer – för att undvika skador och konsekvenser.

Men du, som är ledare i ett antimuslimskt parti, är definitivt fel person att stå ”i kampen mot islamism”. Det är oärligt, ohederligt, farligt och framförallt skadligt!

Allt tyder på att du mer än gärna vill uppväcka extrema muslimhatare (som är en stor grupp i ditt parti) mot muslimska extremister.
Vem vill se det här scenariot i det här vackra Snöflingornas Land?
Du vänder extremister från ena sidan mot extremister på andra sidan för att skapa en hat-plattform vilket sällan kan sluta utan våld och väpnade konflikter.

I det här fallet är du en farlig politiker eftersom en liknande hat-plattform ger dig politisk makt.

Som sagt, vi ska kämpa mot islamismens fara, men utan dig. Bakom dig står tusentals aggressiva och extrema antimuslimska röster som gav dig möjlighet att kliva in i riksdagen.
Det är därför som dina förslag och åtgärder du nämnder i ditt tal inte är diskutabla.
Du kan komma med världens bästa idéer för att motverka islamism, men det är ändå något som faller i vattnet då man står framför grundproblemet: Allt du skulle göra mot islamism är med antimuslimska krafter. Det är precis som att hälla bensin på elden för att släcka branden. Omöjligt att kämpa mot JDL (Jewish Defense League) med jublande judehatare eller mot islamism med hetsiga muslimhatare.

Din ”kamp mot islamism” kan lätt och enkelt förändra sin form och gå från den retoriska nivån till väpnade våld i vårt älskade Snöflingornas Land. Så jag ber dig med all ödmjukhet att hålla dig långt i från ämnet, för fredens skull.
Du kan t.o.m. få vanliga muslimer att hänga med extrema islamister, då man med all rätt kan se ”din kamp mot islamism” som ett rop till muslimernas eget försvar.

I det här, Snöflingornas Land, ska vi, en aldrig nedslagen majoritet tillåta att se väpnade konflikter mellan extrema muslimer och extrema muslimhatare, i våra parker och torg, vilket utmanas av en politisk retorik.
Därför är extrem islamism liksom muslimhatet i ditt parti något som måste bekämpas parallellt.

Vi kan vår historia, Jimmie.

MVH / vi hörs
Ida Dzanovic

Krönikor

Hallelujavarning på antirasismen

Jag vill poängtera att det jag skriver nu är min egen åsikt, vilket innebär att den varken är rätt eller fel. Det är en åsikt, och man kan själv välja att lägga en värdering på den – eller ej.

Min upplevelse av invandrare, rasister/nazister och antirasister, är att det är tre helt skilda grupper. Invandrarna för att de uppenbarligen kommer in i Sverige, till skillnad från oss som redan bor här. Rasisterna för att de inte gillar invandrare. Antirasisterna för att det finns en intern känsla av godhet.

Inget fel med det. Det är hur bra som helst att utöva godhet.

Men det finns sätt och det finns sätt. Under de senaste dagarna har det publicerats en ledare och en debattartikel som behandlar antirasismens språkbruk, och hur detta understryker och förstärker rasismen. Jag publicerade dessa två på FB-sidan för Motargument.se, och ni kan ju föreställa er reaktionerna.

heartHela min tanke med det här inlägget är att belysa min personliga åsikt om hur bland annat (svenska) antirasister som grupp har så otroligt svårt att ta emot kritik. Jag lägger inte nödvändigtvis en värdering i det, men så är min uppfattning. Och det förvånar mig en aning, därför att om antirasismen som grupp anser att till exempel Sverigedemokraterna eller Svenskarnas parti ska granskas i sömmarna… då måste man ju också kunna acceptera och förstå att den egna gruppen också både kan och bör granskas. För mig handlar det om att man som grupp ska kunna förändras och bli bättre, snarare än nedtryckt och utskälld.

På det viset är antirasismen väldigt kluven för mig. Kanske är det därför att den rymmer alla politiska inriktningar och att så många av dessa har antirasismen som gemensam nämnare, men allt därutöver skiljer sig åt. Hur man ska bära sig åt för att praktiskt utöva antirasism, till exempel. Jag har inte den blekaste om det finns flest vänstermänniskor i den antirasistiska rörelsen, eller om det är mer uppblandat med högerfolk och liberaler och allt annat däremellan… men som grupp upplever jag att det finns en intern godhetsstämpel, nästan en Hallelujavarning på gruppen som sådan. Samtidigt som enskilda individer eller mindre grupperingar har svårt att komma överens med andra åsikter, eller förstå andra sätt att tänka omkring rasism och antirasism.

Det här är saker jag har funderat på väldigt länge. Därför har jag också valt att hålla mig utanför nån slags offentlig debatt. Jag skriver nån enstaka text på Motargument.se, men utöver det ställer jag mig gärna så oberoende som det går – ungefär som jag valt att vara partipolitiskt obunden (jag är liberal, om någon missat det). Jag har inte för avsikt att ingå i en grupp som i mina ögon ser sig själva som den enda rätta vägen, och att varje människa med en annan åsikt har fel.

Jag vill återigen poängtera å det starkaste att detta är min personliga åsikt.
Du får stå för de värderingar du eventuellt lägger på den.

Läs mer av Malinka Persson på Eye C : Grizzly.

Krönikor

Våga diskutera identitet

Gästinlägg av Petter Wallgren.

Jag pratade med en vän nyligen, om många saker, och en sak vi diskuterade var så kallade ”sverigevänners” fokus på nationalitet och nationell identitet. Hon tog också upp att antirasister inte gärna pratar om det — kanske på grund av rädsla för att ge sig ut på tunn is.


netopNyrop / Foter / Creative Commons Attribution-NonCommercial 2.0 Generic (CC BY-NC 2.0)

För min del är det faktum att jag är född och uppväxt i Sverige bara en liten del av min identitet. Jag är också militärmusiker, rollspelare, socialist, ateist och skeptiker. Bara för att nämna några av de etiketter jag väljer att sätta på mig själv. I likhet med de flesta människor i min omgivning rör jag mig i subkulturer. Tack vare internet har vi lättare än någonsin att hitta personer med liknande intressen över hela världen – vi rör oss i globala subkulturer.

Det som händer är att den nationella delen av min identitet, den där lilla blågula etiketten, bleknar i jämförelse med de etiketter jag själv valt att bära – och som sålunda blir mycket större. Jag letar efter gemenskap med de som bär på samma eller liknande etiketter, och jag söker samförstånd med dem på grund av det vi har gemensamt, och struntar i vad de i övrigt tycker och tänker, vilka etiketter de bär på i övrigt.

Sverigevännerna baserar Vi och Dem på en icke-vald identitet…

Det stora misstaget som de så kallade sverigevännerna gör är att skapa motsättningar genom att prata om ett Vi och ett Dom, baserat på en etikett ingen valt själv – födelseplats. Det har sagts många gånger förut, men detta är den motsättning som är det stora problemet. Inte ens nationalitet är något exklusivt – något man bara kan ha en av i taget – om man nu ska prata om en nationell kultur. Ingen del av min eller någon annans identitet behöver stå i motsättning till de andra delarna, varken hos en själv eller hos andra.

Det här med att söka likasinnade på andra håll är som sagt något som många gör. Inte minst Sverigedemokraterna, som i Europaparlamentet insett värdet av internationellt samarbete och nu bildat grupp med några andra partier. De förenas i sin skeptiska hållning till EU i stort, men de driver på sitt håll väldigt spridda frågor och bekänner sig till olika ideologier. Att de lyckas hitta likasinnade på det sättet är på något vis en positiv sak, för det är ju det jag tycker att alla borde göra. Förhoppningsvis blir de lite klokare av den erfarenheten, och kan flytta det perspektivet till andra områden.

Men det kanske är att hoppas på för mycket.

Krönikor

De missnöjda massornas makt

Det är hög tid för självrannsakan. Vi som tror på ett inkluderande samhälle måste hitta bättre metoder för att övertyga de som tror på motsatsen. Det räcker inte längre med att berätta vad vi är för, när så många människor fortsätter vara emot. För att få en människa att ändra åsikt måste vi nämligen först förstå varifrån åsikten kommer. Missnöjda väljare måste fångas upp och erbjudas humanare alternativ, för att inte riskera att följa de vindar av hat och splittring som sveper över Europa.

EU 2Efter månader av spekulationer inför EU-valet fick vi valresultatet svart på vitt. Trots den uppmärksammade vågen av antirasism och feminism valde 359 610 väljare att lägga sin röst på SD. Röster som vittnar om ett utbrett missnöje med överstatlighet och den fria rörligheten inom EU. Politiska krav på ökade resurser till tull och kustbevakning vittnar även om en stark vilja att göra det än svårare för utomeuropeiska asylsökande och arbetssökande människor att ta sig in i Europa, trots Lampedusa-katastrofer och ett brinnande Syrien.

Reaktionerna på valresultatet lät inte vänta på sig. Många initiativ har tagits för att visa att vi trots allt är många fler som inte står bakom den politik som SD står för. Vi är många som genom sociala medier har velat tydliggöra att SD-politiker inte åker till Bryssel ”i vårt namn”, vi är många som har vänt Jimmie Åkesson ryggen i tyst protest mot rasism och intolerans, vi är många som lagt våra pannor i djupa veck över hur vi bäst kan manifestera vår kamp för ett samhälle fritt från rasism och diskriminering.

Efter EU-parlamentsvalets nedslående resultat kan jag dock inte undgå att tänka den självrannsakande tanken; vilka effekter har vårt antirasistiska arbete haft? Hur har de 359 610 väljarna resonerat när de valt att stoppa SD:s valsedel i kuvertet och hur har de påverkats av de antirasistiska manifestationerna?

Kampsportaren och den blivande politikern Musse Hasselvall lyfte något som är lätt att glömma i det antirasistiska arbetet: ”Vakna och lukta på kaffet. Sverigedemokraterna har förstått något som många av oss andra glömt: Att makten i en demokrati utgår från de som väljer att rösta i valen.”

Jimmie Åkesson valtalar på Norrmalmstorg inför EU-valet 2014Och givetvis är det så. Under de senaste åren borde vi kanske ha lärt oss att de grodor som hoppar ur sverigedemokraters munnar inte verkar skrämma deras väljare, och att makten till syvende och sist ligger i väljarnas händer. Då räcker det inte med att vi som inte tror på SD:s splittringspolitik manifesterar detta, så länge manifestationerna inte når fram till de som faktiskt verkar tro på splittringspolitiken. Vänder vi ryggen åt sverigedemokraterna vänder vi även ryggen åt de sverigedemokratiska väljarna. Vi vänder också ryggen åt de orsaker som får dem att rösta på SD. Dessa väljare kommer förmodligen sluta sig än mer till varandra och krypa in i den offerkofta som SD som parti sedan länge bär.

Det antirasistiska arbetet måste därför föras på två nivåer. Å ena sidan måste vi stå upp för, och visa vilket samhälle vi vill ha och på vilket sätt det står i bjärt kontrast till det samhälle som SD strävar efter, framförallt för att rasistisk politik aldrig får normaliseras. Å andra sidan måste potentiella SD-väljare erbjudas ett humanare och mer hållbart alternativ. Här har de etablerade partierna ett enormt ansvar.

359 610 röster i EU-valet vittnar om att nu är det allvar, det räcker inte att vända Åkesson ryggen och anklaga honom för att inte ha något hjärterum för syriska flyktingar. Sittande politiker måste tydliggöra de verkliga orsakssambanden: visa att stigande arbetslöshet, bostadsbrist och kriminalitet inte är ett resultat av invandring. De måste visa hur Sverige och svenskhet inte är något som hotas av influenser från andra kulturer, utan tvärtom. För ska vi leva i en demokrati där all makt utgår från folket, måste vi också vara medvetna om den farliga makt ett missnöjt folk besitter.

/Klara Ljungberg

Krönikor

När normaliserades intolerans?

Det var ett tag sedan jag skrev, det kanske är så att jag lade allt mitt krut och politiska intresse lite tidigare än vad jag skulle ha gjort. Folk börjar vakna nu men vi är en del som har diskuterat politiska frågor ganska länge. Jag märker också att mina gamla inlägg börjar delas på Facebook och i diverse medier, nu vet jag inte om jag är det ”idiotiska exemplet” eller om det är mina texter folk lutar sig på – jag bryr mig iofs. inte så mycket…

En krönika av Andreas Meijer.

Anledningen till att jag skriver idag är att jag börjar bli redigt förbannad. Jag blir redigt förbannad på att intolerans normaliseras och att protesterna mot krafter som hotar demokratin görs till ”de onda”, exempelvis genom denna råpuckade krönika i Expressen. Artikeln menar att folk ”ska göra sina jobb”… Jodu!

Folk ”gjorde bara sina jobb” när de nekade sjuka ersättning hos Försäkringskassan, eller gasade människor i koncentrationsläger, eller anmälde grannar i forna Sovjet.

Ja, det är en långsökt parallell men ibland verkar det som om vissa behöver bli skrivna på näsan – det kanske inte GÅR att jämföra oviljan att bära ut brev med ”jobbet” i koncentrationsläger, men jag gjorde det ändå.abstract-19401_640

Det skrevs en utmärkt krönika i Aftonbladet. Jag ser att det börjar dyka upp folk som menar att vi måste värna om att alla ska få säga precis vad de tycker, även om det handlar om att negativt särskilja människor på grund av etnicitet eller andra medfödda egenskaper, aka att vara rasister. Ni som tycker detta ska ju få uttrycka det och jag har då rätt att uttrycka: håll käften. Ni behöver ju inte lyssna, men jag har rätt att uttrycka det.

Kort sagt: Vi behöver inte tolerera organisationer, krafter och åsikter som går ut på att förminska andra. Det är OK att hindra dessa från att tala – förhoppningsvis aldrig med våld, men om vi får en situation som på 30/40-talet så kanske det blir nödvändigt. Vi ska alltid markera en ovilja att hålla med. Civil olydnad samt att vägra att lyssna är ett utmärkt sätt. De har rätt att tala – kanske, jag håller inte helt med om att alla åsikter faktiskt har rätt att höras – och vi har rätt att ge fan i vad de säger, då det uppenbarligen inte går att diskutera med dessa människor, något som ger oss alternativet att aktivt inte lyssna.

Vi är en hel del som tycker att det inte är OK att vi har ett parti som vill avskaffa lagen som säger att vi inte får hetsa mot folkgrupper, som för en rasistisk politik, har företrädare som genomgående genomför rasistiska uttalanden/handlingar etc.

Så hoppa ner från debatthästen och sluta klaga på dem som för en kamp mot rasismen. En gång i tiden var det en självklarhet att inte vara rasist, nu verkar det ha glidit en del. Vill du inte föra en kamp mot rasismen så ge fan i det då – men förvänta dig inga sympatier från mig.

Krönikor

"Du är inte en riktig…"

Överallt där jag gått och rört mig har jag hört, genom hela livet, folk säga till varandra, och ibland till mig att ”du är inte en riktig …”, ”hon/han är inte en äkta …”. En variant av det är när man säger ”du är en … för at du är en …”.

Människors strävan att definiera varandra tycks aldrig ta slut.

Varför kan vi inte helt enkelt låta varje människa definiera sig själv, att vi lyssnar till deras erfarenheter. Och om en person inte skadar andra, kan vi väl låta denne vara vad denne själv vill, utan krångel och pekpinnar?

Variationsrikedomen är enorm.interiktig

Jag har mött bisexuella män och kvinnor som inte ansetts tillräckligt homosexuella för att komma med i homosexuellas krets och för konstiga för att hänga med de heterosexuella. ”du är inte en riktig …”

Jag har mött kvinnor som inte setts som tillräckligt kvinnliga eller vars okvinnlighet inte varit tillräcklig i vissas ögon.

Jag vet kvinnor som älskar att bli uppvaktade av män och gillar gammaldags könsroller, helst av allt vill hon vara hemma med barnen på heltid. Ni skulle se blickarna hon får från en del feminister: ”hon är inte en riktig ….”. Jag vet kvinnor som klär sig manligt och har manliga hobbies och beter sig som män enligt stereotyper ska, hon är inte heller ”en riktig …” enligt en del. Inte en riktig kvinna. Och både en del män och kvinnor är snara att döma.

Och det cirkulerar så mycket prat om att folk ”inte är riktiga svenskar”, .ex. kan inte muslimer vara det. Och en del antirasister är snara att säga att om man älskar sin nation för mycket ”är man inte en riktig …”, dvs ”inte en riktig antirasist. Och muslimer gnäller på muslimer att de ”inte är riktiga muslimer”. och kristna på kristna och judar på judar och ateister på ateister, satanister på satanister, och buddister på buddister och nudister på nudister. Det finns alltid ett skäl att peka finger och säga ”du är inte en riktig … ”

Och jag har ofta fått höra att jag inte är ”en riktig liberal”. Ja sånt säger en del. Och andra är inte riktiga socialister, konservativa, miljöpartister, piratpartister, feminister eller kristdemokrater… om man ska lita till vad en del säger. Och givetvis är X ”inte en riktig vänster” och Y ”inte en riktig höger”…

Och jag vet dominanter i bdsm-världen som fått höra att ”de inte är riktiga dominanter. Och undergivna som ”inte är riktiga undergivna” för att de inte passar in i stereotyperna. Och jag vet sexarbetare som inte anses vara riktiga feminister, de säljer ju sex och är därför antifeminister och ”offer” per definition. Och jag vet feminister som inte ses som riktiga kvinnor, de är ju feminister. och feminister som inte ses som riktiga feminister och sexarbetare som inte ses som riktiga sexarbetare och konstnärer som inte ses som riktiga konstnärer, för att de inte passar in i en stereotyp mall.

Och en del pekar finger och säger att ”du har inte varit med om X och vet inte vad Y är, så uttala dig inte”.

”Du är inte underklass”, säger en del till mig ibland utan att veta något om mig. ”Kalla dig inte underklass ”du är inte en riktig …”. Jag känner en vän som fått höra att han som vit finne inte kan veta vad förtryck och rasism är, att han ”inte är en riktig …”. Men då visar han ärret han har efter en kniv på halsen och berättar hur personer som spottade på honom och kallade honom finnejävel gav honom det”. En annan bekant fick inte vara med i en båtklubb för han var ”inte tillräckligt överklass”, som om hans jeans visar vad han har på banken”. Och i en affär har jag vänner som inte fått hjälp, så affären missat storkunder, för att ”den personen inte är en riktig kund”.

Och världen är full av folk som inte är riktiga transor, riktiga frimärkssamlare, riktiga historiker, riktiga journalister, riktiga bloggare, riktiga politiker och riktiga affärsmän.Och folk som man anser ska hålla käft för att de ”inte vet något om X”, utan att man tagit reda på vad denne vet.

Denna strävan människor har att definiera andra människor, och ställa grupp mot grupp är lustig och egendomlig… och farlig. Det här med att ange gränser för vad man anser är ”rätt” grupptillhörighet, är något som vi måste frigöra oss ifrån.