Etikettarkiv: fanatism

Bästa Mona Sahlin!

Bästa Mona Sahlin!

Jag läste om förslaget från en centerpartist om att rehabilitera jihadister som stridit för Islamiska Staten, ett förslag som du stödjer.

Det har varit en livlig debatt i Sverige efter detta. Många påstår att du vill belöna våldsbejakande jihadister med jobb och psykologisk hjälp när de kommer hem från kriget på Islamiska Statens sida i Syrien.

Jag vet att det inte är så enkelt. Du är samordnare mot våldsbejakande extremism. I ditt uppdrag ingår att ta reda på hur man får ungdomar att vända sig från radikal islamism. Dessutom diskuterar ni mycket hur man kan stödja avhoppare som inte accepterar Islamiska Statens hat och våld.

Det är bra. EXIT, som arbetar mot nazismen, gör redan idag ett underbart arbete för att stötta avhoppare som vill lämna den extremistiska miljön och ideologin bakom sig. Men jag tycker att du och regeringen varit för otydliga om detta. Kunde ni inte klart och tydligt från början visat att ni inte tänker ge ett öre till extremister som förblir extremister?

Utifall att det råder oklarheter kring detta, kommer här mina tankar om det livsfarliga att stötta extremister som inte lämnar extremismen bakom sig.

De människor som åker till krigsdrabbade länder för att kriga i IS namn gör inte detta beroende på brist på arbete eller på brist på möjligheter för att kunna föra ett normalt liv i Sverige. De gör det inte heller för religionens skull.

De lider nämligen av en ideologisk förblindelse, vilket ger bränsle till att hoppa upp på ett spår ockuperat av extremismens och destruktivismens grova handlingar.

För att kunna döda barn och våldta kvinnor, eller för att kunna förmå sig att sätta upp människors huvud på staket, så krävs det att man först dödar allt mänskligt inom sig själv. Vi ser varelserna i mänskliga kroppar, fast de har  ingen ångest över sina grova illgärningar. En del av dem reser fram och tillbaka till kriget, trots att de har tillgång till all info om vad IS är. Envist. Nästan maniskt.

Fanatism botar man inte utifrån, fanatikerna måste visa en vilja att bota sig själva för att man ska kunna hjälpa dem.

Hade det varit så enkPegidaelt att rehabilitera liknande typer av människor, så skulle vi kunna rehabilitera Ratko Mladic, eller Radovan Karadzic, som sitter i fängelse i Haag för brott mot mänskliga rättigheter. Efter att nämnda herrar har utfört planer på ett folkmord så kunde de ändå sitta i rättssalen med ett leende och håna överlevande som ställt upp som vittne.

Hade det varit så enkelt så skulle vi ha kunnat rehabilitera Adolf Eichmann som, innan han skulle avrättas, skrev i sitt sista brev att han skulle ligga i graven och skratta över hur många judar han har dödat. Eller betänk bara hur man skulle ha kunnat rehabilitera Heinrich Himmler.

Har det hjälpt med någon godhet mot Jackie Arklöv? Han begick en rad krigsförbrytelser i Bosnien under Balkankriget på 1990-talet. Han pekades ut av många vittnen och satt i fängelse i ett år. Han plockades upp av hemlandet Sveriges goda vilja, fick runt 30.000 kronor i skadestånd, för att ha misshandlats i bosniskt fängelse, och blev sedan satt på fri fot. Det var då han rånade banken och dödade två poliser i Malexander.

Godhetens behandling har misslyckats när det kommer till krigsförbrytare.

De som begår grova brott mot mänskliga rättigheter rehabiliteras i princip aldrig. Därför finns det internationella lagar och regler om mänskliga rättigheter som borde avgöra hantering av dessa människor. Vi måste ha en flexibel domstol där vi effektivt kan gå igenom juridiska processer rörande krigsförbrytelser och brott mot mänskliga rättigheter utifrån internationell lag. Det borde vara ett brott att kriga i en internationellt terrorstämplad organisation, eller i en extremt militant grupp som svenska nazister gör när de dödar civila i Ukraina.

Att frånta människor som hängt med terrororganisationen IS sitt svenska medborgarskap är ett uselt förslag, framlagt av KD, men också av Fp. Vi har ingen rätt att producera statslösa personer för att de har begått krigsbrott. Man blir inte av med problemet om man fråntar dessa individer sitt medborgarskap, eftersom de ändå kan ta sig till andra länder och t o m smugglas in och fortsätta att begå terrorbrott. Det är då vi gör oss själva indirekt skyldiga till en eventuell terrorattack i ett annat land som begåtts av de personer som vi gjort statslösa.

Fanatiker kan man aldrig hota, skrämma eller förmå att bli bättre genom godhet.

Men vi kan hålla dörren öppen för dem om de väljer att hoppa av. Om de visar sig vara skilda från de verkliga fanatikerna.

Vilka kan räddas, och hur?

Extremism är ett helvete med olika grader, och liksom allt annat ont finns det chanser att hantera detta på ett tidigt stadium då individen hjärntvättas av extrema föreläsare som uppmanar till våld. De som kan få en andra chans är personer som själva söker hjälp för att dra sig ur liknande kretsar.

'Freedom_go_to_hell'Jag vet inte hur många unga män jag har talat med då det gäller jihadism, men jag vet att det är rätt många. Både de som aldrig skulle åka till ett krigsområde, och de som började bli mobbade av egen församling p g a sin destruktiva syn på religion. Varje enskild mobbad börjar isolera sig och avskärma sig från sin omgivning.

Bästa Mona Sahlin, med hopp om att någon med god vilja skulle hjälpa min son från det onda, så talade jag med unga män som knappt hade någon kontakt med omgivningen, eller med verkligheten runt omkring sig. De kan man konfrontera genom att använda samma religion mot de själva: bevis som tydligt vittnar om att de är på fel väg. Det är oproblematiskt, men det kräver tid.

Det fungerar ungefär som kvinnojouren jag är engagerad i. Man drar inte en förtryckt kvinna från hennes hem för att rädda henne, utan berättar för henne om vilka möjligheter hon har tills hon själv når en nivå som krävs för att kunna ta steget ut.

Man talar om religion som uppmanar till kunskap, forskning, religion som uppenbarades med första meningen ”Läs, för Guds skull!” Samma religion som förbjuder självmord, våld mot civila, vandalisering av naturen. Man talar, bevisar och utmanar de som tycker tvärtom till dialog.

Därför hoppas jag att ni inte funderar på stöd- och åtgärdsprogram för återvändande radikala jihadister från Syrien, utom om de vill hoppa av.

EXIT, som rehabliterar nazister, och KRIS, som rehabiliterar kriminella, har alla samma sak att berätta: att utan en vilja att lämna den kriminella miljön blir det bara pannkaka om man försöker hjälpa dem. Psykologer kan vittna om att psykologihjälp till personer som egentligen inte vill ta emot hjälpen inte fungerar bra, och kan slå slint bakut. Man måste först visa en vilja att hjälpa sig själv.

Och givetvis ingår det att ta ett eventuellt straff i Kriminalvården om det behövs. Att medge brott och ta sitt straff är en viktig del av en persons avhopp från extremism.

Bästa Mona Sahlin, det finns mycket att göra.

Ibland känns det som att människans livslängd inte räcker till. Så pessimistisk kan man känna sig, men god energi finns det alltid möjlighet att hämta kraft ifrån, den aldrig nedslagna majoriteten som vill och kan leva i fred och vill göra allt det bästa för samhället.

Det var på tiden att politikerna började jobba med den här frågan, man visar dessutom vilja för dialog och samarbete från olika sidor, något som också syns genom ditt engagmang.

Jag vore glad om du tog dig tid att läsa mitt brev.

Tack Mona Sahlin och lycka till på alla dina vägar!

Vänligen,

Ida Dzanovic

Om tolerans och fanatism

Gästinlägg av Agneta Berliner.

Agneta BerlinerAgneta Berliner är ledamot i arbetsutskottet för SKMA (Svenska kommittén mot antisemitism), styrelseledamot i Rädda Barnen Västmanland och var tidigare riksdagsledamot (FP). Agneta bloggar på: Berliners blogg.

Vem blir fanatiker och varför? Strider tolerans mot den mänskliga naturen? Är tolerans bra till varje pris? Ska man vara tolerant mot intoleranta? Varför vill fanatiker alltid omvandla sin omvärld? Och hur kan en fanatiker botas? För några år sedan hade jag förmånen att delta på Teskedordens intressanta lunchseminarium med Amos Oz, Birgitta Ohlsson och Christer Mattsson. Mina reflektioner kring detta lunchsamtal om tolerans och fanatism har tidigare publicerats i Frisinnad Tidskrift.

Med hjälp av utbildning, humor och nyfikenhet kan man bota fanatism, hävdar den israeliske författaren, professorn i litteratur och fredsförespråkaren Amos Oz. Inför en fullsatt aula på Handelshögskolan i Stockholm samtalade han om tolerans och fanatism med EU- och demokratiminister Birgitta Ohlsson och läraren Christer Mattsson, under ledning av journalist Kajsa Lindohf.

– Det finns en fanatiker i oss alla, tyvärr tycks den fanatiska ådran finnas i de flesta av oss, sade Amos Oz.

Samtal mellan Amos Os, Birgitta Ohlsson och Christer Mattsson 11Enligt Amos Oz är fanatismen äldre än någon religion eller ideologi. Fanatismen är en ständigt närvarande beståndsdel i den mänskliga naturen. Tolerans är inte något vi föds med utan något som vi måste lära oss. Där Christer Mattsson menade att å andra sidan så är det positivt att de allra flesta människor bär på en förmåga till tolerans inom oss – det gäller bara att väcka den till liv, att utveckla den.

Själv säger Oz sig vara ”a recovered fanatic”. Och menar att han som barn i Jerusalem var en hjärntvättad liten fanatiker. Döv och blind för varje argument som skilde sig från eller inte passade in i den judisk-sionistiska berättelsen. I boken Hur man botar en fanatiker skriver Oz: ”De första ord jag lärde mig säga på engelska förutom ja och nej var faktiskt: Britter, åk hem! som vi judiska barn brukade ropa när vi kastade sten på de brittiska patrullerna i Jerusalem.” Oz berättar vidare att han blev botad när han blev god vän med en person som tillhörde ”de andra” och upptäckte att ”fienden” var ungefär som han själv.

Fanatikern – ett vandrande utropstecken
Fanatikern är en altruist och fanatismens innersta väsen är lusten att tvinga andra människor att förändras. Enligt Oz och Mattsson ligger fröet till fanatism alltid i kompromisslös rättfärdighet. En fanatiker anser sig ha rätt till hundra procent. Amos Oz beskriver fanatikern som ett vandrande utropstecken. En person som har svar på alla frågor. Och Christer Mattsson kompletterar bilden med fanatikern som en person som ”vet” att det går att skapa ett paradis på jorden. Som ska rädda världen. Och allas våra själar. Alltid för vårt eget bästa. Vare sig vi själva vill eller inte.

Vad som kännetecknar en fanatiker, menar Oz, är också avsaknaden av humor. Humor rymmer förmågan att skratta åt sig själv. Humor är förmågan att se sig så som andra kan se en. Oz har aldrig sett en människa med sinne för humor bli fanatiker.
– Så länge man har sinne för humor är man troligen delvis immun mot fanatism.

Fanatism och extremism är ofta kopplad till en atmosfär av djup hopplöshet. När människor känner att det inte finns annat än nederlag och förödmjukelse kan de ta sin tillflykt till olika former av desperat våld. För att slå tillbaka hopplösheten måste det skapas och sprida hopp, kanske inte enbart bland fanatikerna utan också bland de sansade. De sansade människorna som alltid existerar i ett samhälle. Och som oftast är i klar majoritet.

Birgitta Ohlsson tog upp de värderingsundersökningar som Forum för levande historia har genomfört bland svenska gymnasieelever kring attityder mot judar, romer, muslimer, homosexuella och invandrare. Det finns en kärna av omkring 20 procent som uttrycker tydligt intoleranta attityder, det handlar framförallt om pojkar från socioekonomiskt marginaliserade hem. Detta oroar henne mycket. Dessa 20 procent unga kan vara lättmottagliga för våldsbudskap – de riskerar att utgöra en grogrund för framtida extremism. Demokratiministern citerar den amerikanska författaren James Baldwin; ”The most dangerous creation of any society is the man who has nothing to lose”

Hur bota fanatism?
Samtal mellan Amos Os, Birgitta Ohlsson och Christer Mattsson 11Vad kan då göras för att förebygga fanatism? Vad kan göras för att få människor att se bortom sin fanatism? Birgitta Ohlsson menar att Sverige inte har råd att avstå ifrån det förebyggande arbetet om vi vill förhindra extremism och terrorbrott. Vi måste skapa bättre samordning mellan berörda aktörer och presentera konkreta åtgärder. Vi måste med kraft angripa de faktorer som kan leda till radikalisering och rekrytering. Ohlsson upp flera av de insatser som görs av regeringen för att öka den demokratiska medvetenheten hos unga i riskzonen; framtagning av metodmaterial som kan användas i undervisningen, medel till organisationer som förebygger att unga utvecklar ett antidemokratiskt agerande eller rekryteras till antidemokratiska rörelser, forskning om extremism mm. Hon pekade också på vikten av en nationell handlingsplan mot alla former av våldsbejakande extremism – och på att regeringen tar all form av våldsbejakande extremism på stort allvar, oavsett om det handlar om vitmaktmiljön, den autonoma vänstern eller islamism.

Om humor skapar immunitet mot fanatism så menar Amos Oz att ett annat botemedel är nyfikenhet.
– Barn är alltid nyfikna. Och nyfikenhet är grunden för all utbildning, all kunskap.

En framkomlig förebyggande väg som Oz pekade på där många av oss kan bidra till en mer tolerant värld, är att i vardagen göra barnen medvetna om och uppmärksamma på den enorma spännvidden i människors mångfald. Även Mattsson betonade vikten av att väcka nyfikenhet, inte argumentera mot en ung extremist utan vara kreativ och hitta sätt att få honom eller henne intresserad.

Curiousity singed the cat
Sarah Ross photography / Animals Photos / CC BY-NC

Denna naturliga nyfikenhet är givetvis något som lärare och skolsystem i hög grad bör väcka, bejaka och stimulera. Liksom fantasi – förmågan att kunna föreställa sig ”den andra”.  En av möjligheterna att förändra en fanatisk person är att få henne att förstå sin motpart. Man behöver inte älska varandra. Man behöver inte hålla med varandra. Men man behöver förstå att andra människor har andra åsikter och resonerar på ett annat sätt än man själv.

Dessa vandrande utropstecken – hur botar man dem? Mycken tid, ett brinnande personligt engagemang och ett oändligt tålamod krävs. Christer Mattsson beskrev detta med talande konkreta exempel från sitt arbete med att identifiera varningssignaler kring framförallt unga pojkar som växer upp i främlingsfientliga miljöer och vägleda dem bort från rasistiska våldsideologier till en fungerande skolgemenskap.

Det handlar om att vinna varje ung persons förtroende och respekt. Det handlar om att inte bemöta intolerans med intolerans, inte tala om för andra hur fel de har. Det handlar om att lyssna – inte om att ”vinna debatten”. Det handlar om att komma bort från vi- och dom-tänkandet. Betydelsen av att någon ser den unga personen som den individ han är. Erfarenheter som Mattsson har fått genom sitt internationellt erkända mångåriga arbete för tolerans och mot rasism och som belönats med Anna Lindh-stipendiet.

Christer Mattsson är en av initiativtagarna till ”Kungälvsmodellen” som används i det Toleransprojekt som startades i Kungälv efter att den 14-årige John Hron mördats av en grupp nynazister 1995. En långsiktig arbetsprocess i olika steg för att bemöta social oro och intolerans på en skola. En modell som verkar för tolerans genom att låta skolungdomar med hjälp av undervisning och reflektion undersöka villkoren för människor att samexistera.

Med respekt för varje människas rätt att uttrycka sin syn på världen skapas ett förtroende och en öppenhet för att undersöka andras sätt att förstå tillvaron. Tillsammans med kunskaper om människans erfarenheter från Förintelsen och andra folkmord har detta under lång tid visats sig vara mer verkningsfullt för motverkande av nazism och intolerans än ensidigt fördömande.

En människa som förstår skillnader mellan sina medmänniskor och känner empati med andra, den människan är inte fanatiker. Kanske är det just detta enkla och självklara som är så svårt. Och där jag, även om det inte diskuterades på detta lunchseminarium, är övertygad om att skönlitteratur och läsande är goda hjälpmedel mot fanatism. Där läsande kan öppna nya världar, skapa nyfikenhet, föda empati. Där nyfikenheten och läsandet hjälper oss att växa som människor, vare sig vi är barn eller vuxna. Hjälper oss att inse den enorma mångfald (och rikedom) som det finns i världen. Det är ingen tillfällighet att Amos Oz bok Hur man botar en fanatiker, fylld av skärpa och klokheter, i flera år har skickats ut till alla elever i gymnasiets årskurs två i hela landet. Och där deras lärare har fått en tillhörande lärarhandling som hjälp till de diskussioner som förhoppningsvis kommer att äga rum i klassrummen.

Allting måste börja med den enskilda individen
Mycket av det som de tre talarna, var och en fyllda med erfarenhet av arbete för tolerans och mot fanatismen, tangerade att ett verkningsfullt arbete till slut handlar om individen. Infekterade konflikter kan upphöra. Toleransen i världen kan öka. Om människor lyckas se den andra personen. Men det måste börja med den enskilda individen.

Ett av Birgitta Ohlssons huvudbudskap under samtalet var till exempel att vikten i allt toleransarbete är att se till den enskilda individen och dess drivkrafter istället för att i alltför hög grad utgå från vilken typ av gruppering individen tillhör. Fokus måste alltså vara på individerna som är inblandade i extremistisk verksamhet, snarare än den ideologiska eller religiösa inriktning de säger sig företräda.

Vid spridandet av demokrati i länder som idag är diktaturer tog både Ohlsson och Oz upp vikten av att fokus för bistånd och liknande åtgärder framförallt bör ligga på kvinnors deltagande.

 – Det finns ett kinesiskt ordspråk som lyder ”när du undervisar en man undervisar du en person, men när du undervisar en kvinna undervisar du en hel familj”. Just eftersom åtgärder riktade mot kvinnor ofta har sådana spridningseffekter blir de extra effektiva i kampen för demokrati, sade Birgitta Ohlsson.

Amos Oz sade sig känna hoppfullhet inför framtiden med tanke på alla de personer som tar ställning och initiativ för demokrati runt om i världen. Oz menade att när några av arabstaterna blir demokratier, då blir det fred i Mellanöstern.

Alla har en tesked

Teaspoon
S Sepp / Foter.com / CC BY-SA

Lunchsamtalet var ett samarbete mellan Stiftelsen Teskedsorden, Expo Utbildning, Handelshögskolan i Stockholms studentförening och bokförlaget Wahlström & Widstrand.
Teskedsorden, som arbetar för ökad tolerans människor emellan, har som inspirationskälla just Amos Oz som också är hedersmedlem i stiftelsen.

Syftet är att uppmuntra och belöna dem som med ord och handling bidrar till respektfull dialog mellan människor och river murar av etnicitet, social ställning, ålder, kön, religion eller politik. Camilla Nagler är generalsekreterare i Teskedorden, Mikael Kamras ordförande och i styrelsen sitter även bland andra Lars Leijonborg.

Namnet på stiftelsen kommer från Amos Oz insiktsfulla bok Hur man botar en fanatiker. I den menar han att en människa handlar på ett av följande tre sätt om det börjar brinna:

Hon springer från eldsvådan så fort hon bara kan och bryr sig inte om dem som inte kan springa.
Hon skriver en ilsken insändare till tidningen och kräver en ansvarig makthavares avgång.
Hon hämtar en hink vatten och öser ut vattnet över elden. Och om hon inte har någon hink så tar hon ett glas och om hon inte hittar ett glas så tar hon en tesked.

Alla människor har en tesked och om vi alla tar en tesked med vatten så kan vi faktiskt släcka elden. Teskedsorden menar att den växande fanatismen runt om i världen är just nu den kanske farligaste eld som behöver släckas – och om det ska vara möjligt måste alla ”goda krafter” hjälpas åt.

Teskedsorden delar årligen ut stipendier till människor och/eller grupper av människor som gör insatser i Teskedsordens anda. Teskedsorden samarbetar också med Expo för att starta diskussioner i skolor runt om i landet om fanatism och tolerans.

Mångfald är kul
Min nu vuxna son hade som liten svårt att ta till sig varför så många vuxna pratade om olikheter. Sonen tyckte inte att detta var viktigt att fästa avseende vid. Han hade själv en inställning att alla var lika värda, även om utseende och sätt kunde skilja sig åt. Så enkelt var det i hans värld och det tyckte han var kul. Som 6-åring kom han dock på varför detta med olikheter förmodligen var viktigt; ”Det skulle vara svårt att hålla reda på alla, om ingen var annorlunda.”. Amos Oz uttrycker det annorlunda:
– Tänk hur tråkigt ett samhälle skulle vara om alla var likadana.

Och den alltid spirituelle Oz, upphovsmannen till de bevingade orden ”Make peace, not love”, avrundade samtalet med budskapet att ”diversity is fun”; mångfald är kul. Insikten om att mångfald är kul, det underminerar fanatismen, menade Amos Oz. Så länge vi tror på mångfald och olikheter; i familjen, i klassrummet, i samhället, så länge går det att både ha en stark övertygelse och vara tolerant.



I samband med lunchseminariet delade Stiftelsen Teskedsorden ut sitt årliga bokpris. Årets pristagare är Arkan Assad för hans roman Stjärnlösa nätter. Juryns motivering lyder: ”
Ett starkt vittnesmål om kollisionen mellan en far och son och mellan västerlandets tro på individualitet och mellanösterns starka familjetradition. Men också en berättelse om en ung mans dröm att välja sin hustru av kärlek – en frihetsdröm som nästan kostar honom livet”.

För mer information om Teskedsorden och för att göra rekommendera inför stipendierna, se: www.teskedsorden.se