Ganska ofta hör man talas om en myt om khazarer och judar, den som går ut på att de flesta judar inte har sitt genetiska ursprung i Mellanöstern utan i en östeuropeisk stam, de så kallade khazarerna, vilka sägs ha konverterat till judendom på 700-talet. Dessa brukar benämnas ashkenazijudar.
And the second assumption is that the Palestinian people and part of the Jewish people are the continuation of the peoples of the land. It’s not Israel, according to what I am going to present to you. You will see why.
Actually, Israel represents Rome of the Bible, not the people of the land. And this is not only because I’m a Palestinian.
I’m sure if we were to do a DNA test between David, who was a Bethlehemite, and Jesus, born in Bethlehem, and Mitri, born just across the street from where Jesus was born, I’m sure the DNA will show that there is a trace. While, if you put King David, Jesus and Netanyahu, you will get nothing, because Netanyahu comes from an East European tribe who converted to Judaism in the Middle Ages.
Den olyckliga användningen av myten i försvaret för Palestina beror på att man vill hävda att palestinier har mer rätt till att vara i Mellanöstern än vad judarna har, eftersom palestinierna, som de ser det, är ättlingar till judarna som bodde i Israel för 2000 år sen. Judarna är ”bara” östeuropéer. Eftersom en judemyt sällan kommer ensam brukar de som drar fram denna myt dra fram ytterligare demoniserande myter, exempelvis om judiska bankirer eller sionister som styr världen.
Vad ska man då svara någon som drar fram denna myten?
Först och främst svarar man att man struntar högtidligt i om judar blandats upp med eskimåer, indianer, svenskar, khazarer, kineser eller gröna gubbar från Mars. Det är, oavsett vilket, lika fel att demonisera och generalisera rasistiskt om ett folk. Dessutom har också blandade folk rättigheter, eller hur? Sen när blev rasblandning ett giltigt argument?
Myten skapades innan DNA-undersökningar uppfanns, men inte heller idag finns några DNA-undersökningar som bekräftar myten. De bekräftar bara att judar har blandats upp med andra folk, bland annat från Östeuropa. Detta är inte någon nyhet, många individer och många folk har konverterat till judendomen under åren, bland annat afrikanska folk. Ja, kanske konverterade också en del khazarer till judendomen, mycket möjligt (källorna är oklara, det rör sig trots allt om 700-talet).
Och so what, kan man fråga?!
Jag brukar fråga de som drar fram denna myt VARFÖR de ens nämner den. Svaren jag får är ofta väldigt avslöjande. Jag brukar också fråga dem om de är emot så kallade rasblandningar! Man kan ställa sig frågan varför de ifrågasätter att judar är judar, om de inte har något emot judar?
Visst är det jobbigt när man har fel? Ni vet när man har en fast övertygelse som man resonerat sig fram till och som man i sin tur använder för att driva en mängd argument och bygger en viktig del av sin världsbild på? Och när man inser att man har haft fel så tappar man, åtminstone tillfälligt, en bit av sin egen självkänsla. En insikt som leder till tystnad och ofta förträngning.
Författaren till denna artikel har drabbats av sina egna felaktigheter flera gånger i livet. Som när insikten om att jultomten inte finns ledde till känslan av bedrägeri.
Eller när vuxna i min barndom slutligen övertygade mig om att jag, till skillnad från pojkarna i Astrid Lindgrens bok Nils Karlsson Pyssling flyttar in, inte kunde växla mellan att bli liten som en tumme genom att vidröra en spik och säga ”tjillevippen”.
Och de jobbiga insikterna om att ha fel har fortsatt. Från min förmåga att leverera domedagsprofetior om svenskt medlemskap i EU, till att idag vara en passionerad EU-förespråkare. Från att ha förutspått Sveriges kommande ekonomiska ruin om vi avstod från att ansluta oss till den Europeiska Monetära Unionen, till att med lättnad se Sverige behålla sin egen valuta.
Jag gjorde antaganden och påståenden som passade min världsbild. Och jag hade fel.
De romska tiggarna sitter vid bankomater, i nedgången till tunnelbanan, längs väggarna på Kungsgatan, de går på trottoarerna och skramlar med pappmuggar.De sätter upp en kåkstad i Högdalen. Kronofogden kör bort dem. De bygger en ny i Flemingsberg. Hur kommer det sig att ingen företrädare för romerna uttalar sig om denna misär? Varför har romerna inte organiserat sig i hemlandet Rumänien?Ja, de är bottenlöst fattiga. Ja, de är diskriminerade. Men det kan inte vara hela bilden. Det finns många andra som är bottenlöst fattiga.
I artikeln berättar han därefter om just en romsk ledare i Sverige för vilken Peter Kadhammar försöker förklara varför romer förtrycks och hur romer tänker och brister i sitt tänkande. Den romske ledare som Kadhammar träffat heter Marian Wydow, en enligt honom ”klok och sansad karl”. Peter Kadhammar kanske också vanligtvis är klok och sansad, men han tycks ha drabbats av blindhet i sin logik och slutledningsförmåga.
Han anser sig veta att ingen företrädare för romerna uttalar sig om misären som många romer lever i. Han efterlyser romska ledare samtidigt som han just talar om en romsk ledare han träffat i Sverige.
Han anser sig veta att romer ”inte kan vara förtryckta hela tiden”. Hur vet han att romer som förtrycks i så fall förtrycks på deltid istället för heltid?
Han konstaterar att det finns många andra än tiggare som samtidigt är romer som är bottenlöst fattiga. Har Kadhammar frågat sig om icke-romer som är hemlösa, bottenfattiga, dragits in i missbruk och annat elände bara drabbats av detta på deltid?
Och Kadhammar levererar mer av sin kunskap och sina insikter:
De svarta i USA hade ledare. Judarna, och många av dem levde före andra världskriget lika eländigt som romerna i Östeuropa, hade ledare. Bara romer kan befria romerna. Varför har de inga politiska anförare?
Ja, svarta i USA hade och har ledare. Även under slaveriet. Många mördades, misshandlades, torterades och fördrevs. Innan de slutligen befriade sig själva genom att få majoriteten av rösterna i den amerikanska kongressen, de amerikanska delstaterna och genom att rösta bort diskrimineringen. Eller fick de kanske en viss hjälp från den vita majoritetsbefolkningen i USA? Kom den hjälpen i så fall över en natt? Krävdes det ett inbördeskrig och en mer än hundraårig medborgarrättskamp för att få bort den värsta diskrimineringen och förföljelsen? En kamp som kanske också krävde deltagande från det vita majoritetssamhället? Har Kadhammar tänkt på det? Det borde han göra om han är klok och sansad.
Judarna i Europa hade och har mycket riktigt ledare. ”Trots” dessa ledare och trots perioder av minskat förtryck av Europas judiska befolkning drabbades den av Förintelsen. De allierade bombade sönder Tyskland till ruiner under andra världskriget, men bombade inte koncentrationslägren eller järnvägarna som transporterade miljoner människor till gaskamrarna.
Skall Europas judar klandras för att ha bedrivit för dålig lobbyism eller för att så få av dem lyckades rymma från sina egna mördare?
Och Förenta Nationernas deklaration av de mänskliga rättigheterna, Nürnbergrättegången, likväl som skapandet och erkännandet av staten Israel, krävde medverkan från merparten av världens övriga nationer och folk. Har Kadhammar tänkt på det? Det borde han göra om han är klok och sansad.
Således, faktumet att utsatta människor har starka ledare och organisationer skyddar dem inte nödvändigtvis från diskriminering och förföljelse. Det var inte bara svarta i USA som kunde befria svarta amerikaner. Det var inte bara judar som kunde befria sig själva. Det är inte bara romer som kan befria romer.
Framförallt bör inte förtryckaren förutsättas förtrycka. Upphör förtryckaren med sitt förtryck så upphör behovet att befria sig från ett förtryck. Har Kadhammar tänkt på det? De borde han göra om han är klok och sansad.
Men hur ligger det till nu egentligen? Saknar romer ledare och organisationer, vid sidan av den ledare i Sverige som Kadhammar omnämner och besökt?
Om Kadhammar är klok och sansad borde han ha sökt på www.google.se och www.youtube.com. Då hade han upptäckt att verkligheten och hans antaganden är två diametralt motsatta företeelser.
De romska kungarna
Till skillnad från i Kadhammars föreställningsvärld har romer haft politiska ledare genom Europas historia.
Främst i äldre tider men även idag verkade traditionella romska ledare utifrån europeiska kungar och adel som modell. De kallas och kallades för kungar och ärver sin makt. Inte sällan lever denna politiska och ekonomiska elit i stor rikedom. De hade och har en uppdelning i klaner till viss del motsvarande nationer.
Men existensen av detta romska ledarskikt under flera sekler har inte förhindrat romer att förföljas i sekler. En förföljelse som kulminerade i Förintelsen då hundratusentals romer mördades.
Den romska medborgarrättsrörelsen
I modern tid organiserar sig romer allt mer och kämpar allt mer i Europas länder och på EU-nivå och kampen omformas till en medborgarrättsrörelse ofta dominerad av yngre, välutbildade, romska män och kvinnor. Ett exempel på den utvecklingen är hur en romsk organisation år 2011 höll en demonstration utanför EU-parlamentet i Strasbourg för att uppmärksamma förföljelserna, diskrimineringen och pogromer gentemot romer i Bulgarien.
I Rumänien rivs byar och kvarter bebodda av romer – med bulldozrar. Romer tvångsförflyttas till områden utanför rumänska städer som tidigare använts som dumpningsplatser för kemiskt avfall. Där saknas fungerande bilvägar, rent dricksvatten, uppvärmt vatten, men det finns gott om råttor och vilda djur.
Har de drabbade romerna en åsikt om saken? Protesterar de? Är det romernas fel att de inte lyckats stoppa sin egen tvångsdeportering till områden fyllda av gift, vilket Kadhammar tycks implicera?
Är det romers fel att de utbildas för dåligt?
Romer anklagas för att inte vilja att deras barn skall få en utbildning. Studier av en rapport, som är utförd av en romsk organisation i Polen, visar att liksom liknande rapporter tar romska föräldrar sina barn ur skolor på grund av andra skäl. Som att romer ofta mobbas, beskylls för att de hamnar i bråk och för att de placeras i specialskolor mot sin vilja.
Rapporten visar även att romer ofta har svårt att få anställning även när EU eller organisationer betalar 100% av deras löner. Något som kanske i vissa fall förklarar varför en del romer inte i första hand överväger att söka jobb istället för att tigga?
Inser romer att de kan vända sig till nationella och överstatliga rättsväsenden om de anser sig utsatta för diskriminering? Ja åtminstone i vissa fall.
En romsk student i Tjeckiska republiken lyckades driva sin egen placering i en ”specialskola”, med övervägande romska elever med en undervisning kraftigt undermålig det nationella genomsnittet, till Europadomstolen. Han vann sitt mål.
Observera att denne student inte vägrade gå i en skola för att han ville slippa gå i skolan, utan för att skolan var för dålig och att han placerats där på grund av sin etnicitet.
Men skall romer anklagas för att många av dem har för dåliga juridiska kunskaper, om mänskliga rättigheter och om hur det lagliga skyddet mot diskriminering fungerar?
Tjuvaktigheten mot romer
Till skillnad från den kloke och sansade Kadhammars föreställningsvärld, finns det allt fler rättsutbildade romer i Europa:
Inte minst organisationen European Roma Rights Centre, bland annat bestående av romska advokater specialiserade på mänskliga rättigheter. Vid sidan av att de driver enskilda diskrimineringsärenden och andra mål som berör romer i Europa, bedriver de lobbyism bland Europeiska Unionens institutioner.
Romer har i ett halvt årtusende anklagats för att vara tjuvaktiga. I själva verket är det romer som utsatts för systematisk tjuvaktighet. Såväl tjuvandet av deras bostäder, utbildning, framtid, men även pengar. European Roma Rights Centre påpekar att Bulgarien, men även andra länder skär ner på romers utbildning och boende, varpå EU ger samma länder pengar ämnade för att försöka förbättra romers situation. European Roma Rights Centre påpekar att även anslagen från EU stjäls av mottagarländerna.
Romer för dåliga på att stoppa beskjutning
I Ungern har privata ‘stormtrupper’ börjat angripa romer med piskor, pistoler och gevär. Vuxna män angrips. Kvinnor angrips. Barn angrips. Som tur är har romer insett att det finns polis och de har tillkallat polis. Polisen har antingen sett sig oförmögen att stoppa våldet eller så har de arresterat romer.
Hur skulle romerna ha agerat? Enligt Kadhammar kan ju bara romer befria romer. Fanns det romska ledare på plats i den ungerska by som filmklippet ovan gör en dokumentär om? Ja, romska ledare fanns och de bad byns romska befolkning att inte försvara sig på grund av risk för en förvärrad förföljelse.
Till synes verkar romerna misslyckas med sin egen befrielse oavsett om de försvarar sig eller inte. Eller skjuter de för lite och för sällan och för dåligt på de som beskjuter dem?
Och det är kanske möjligt att en del av dem istället väljer att bege sig till ställen som Högdalen i Stockholm? Medan Peter Kadhammar och andra sitter i sina uppvärmda lägenheter, med rinnande vatten och funderar på varför en del romer kommer till Sverige, för att leva med sina barn, i tält, utan rinnande vatten, mitt i vintern.
Varpå de drar slutsatsen att romer saknar ledare och bara kan befria sig själva från förtrycket.
Hur klok och sansad är man då? Är man ens intresserad av att ta reda på och hålla sig till sanningen? Eller nöjer man sig med de myter och lögner som kletats på romer i femhundra år? Blir inte lögnerna en del av det förtryck som Kadhammar vill att romer själva skall befria sig ifrån?
Genom ett sedvanligt slag i luften vrider Fria tider på sanningen. I en artikel menar de att invandrare får omfattande bidrag och att de får behålla bidragen även om de får arbete. Vi på motargument har bemött deras ”fakta” flera gånger:
Vad de baserar sitt uttalande på är detta uttalande från regeringen.
Kort sagt innebär ändringen:
”Den ändring som nu införs innebär att den som arbetar, inom eller vid sidan av sin etableringsplan, inte riskerar att förlora eventuell etableringstillägg eller bostadsersättning.” – se länk ovan
Den som är någotsånär insatt är följaktligen också medveten om att de bidrag Fria Tider utmålar som generösa inte går att kombinera på ett sätt som gör att en person kan få alla bidrag samtidigt. Etableringsformen är dessutom tidsbestämd och med krav på motprestation. Migrationsinfo tog fram en schablonkalkyl som gäller för bidrag till invandrare, vilken går att finna här. Vad det handlar om är att den som mot förmodan skulle kunna få ett arbete inom två år från det att de kom till Sverige inte ska riskera att förlora sin grundtrygghet. För att få etableringsersättning finns ett krav på att delta i en etableringsplan. Den som arbetar måste alltså arbeta utöver att delta i denna etableringsplan.
Vi har, som sagt, bemött detta flera gånger, från flera olika sidor, även Fria Tider har blivit direkt bemötta, och från olika utgångspunkter. Ibland är det långt mellan text och verklighet, något vi kan läsa i Fria Tiders senaste text om bidrag.
Invandring och gränspolitik står högt på agendan detta valår. Trots höstens Lampedusakatastrofer har snart alla europeiska länder invandringsfientliga partier i sina parlament. Argumenten som används för minskad invandring är många, det handlar om kulturer som ska bevaras, det handlar om välfärdssamhällen som ska upprätthållas och det handlar om rädsla för kriminalitet och främmande värderingar. Dock missar man ofta att ta med den andra sidans perspektiv i debatten. Vilka är människorna som står på andra sidan gränsen och vill in? Och hur långt är de redo att gå för sin rätt till liv, frihet och personlig säkerhet?
Ebrima från Gambia är en av dem som befinner sig vid Europas gräns, utan möjlighet att komma in. Han har under fyra år försökt ta sig över gränsen från Marocko till Spanien, men vid varje försök har han stoppats, misshandlats och flera gånger även fängslats och deporterats. Senast förra veckan drunknade tolv av hans vänner efter att deras gummibåt kantrat i Medelhavet. Idag lever han som papperslös i den Marockanska hamnstaden Tanger.
Ebrima befinner sig fortfarande i Tanger, trots flera försök att korsa gränsen mot Europa.
I Europa finns frihet, jobb, mänskliga rättigheter, möjligheter att utvecklas. Det finns det inte i mitt hemland. Jag vet inte om jag vill leva resten av mitt liv i Europa, men jag vill i alla fall ha samma rätt att flytta och söka lyckan på annat håll som ni européer har.
Sedan 2004 har gränskontrollerna intensifierats. De stängsel som skiljer Marocko från de spanska enklaverna Ceuta och Melilla är idag sex meter höga och försedda med rakbladsliknande föremål. De fjorton kilometer av Medelhavet som skiljer Marocko från Spanien bevakas hårt från både Marocko, Spanien och EU. Man beräknar att fyra till fem människor avlider varje dygn i sina försök att nå Europa.
Trots dessa kostsamma initiativ från EU:s sida fortsätter människor att försöka korsa gränsen. Drömmen om ett bättre liv är för stark för att kunna släckas. Människor som Ebrima kommer fortsätta försöka förverkliga sina drömmar tills den dag de lyckas. Försöken från Europas sida att stoppa dessa människor kommer bara resultera i fler drunknade människor i Medelhavet. Fler människor kommer att skadas och avlida i försöken att klättra över stängslen. Och fler människor kommer att plågas av diskriminering och maktlöshet i transitländer som Marocko.
Hur långt är Europa berett att gå för att hindra dessa människor från att förverkliga sina drömmar? Hur många människoliv är man beredd att låta gå till spillo? Hur många fler drömmar kommer vi låta sjunka i Medelhavet innan vi inser att fri rörlighet inte är något som kan begränsas till den rika delen av världen? När det är den fattiga delen av världen som behöver den fria rörligheten allra mest.
Europa har mycket att vinna på att låta den drivkraft migranterna bär på omvandlas till legal arbetskraft på den europeiska arbetsmarknaden. Och att låta drömmarna omvandlas till kreativitet på de europeiska lärosätena. En liberalare europeisk gränspolitik skulle dessutom föra oss närmare idealet om universella mänskliga rättigheter, där rätten till liv, frihet och personlig säkerhet inte begränsas till den rika delen av världen, och till oss som har turen att ha rätt sorts pass.
”Jag kommer inte sluta förrän jag når den andra sidan, det finns ingen väg tillbaka”, säger Ebrima.
Motargument publicerar en artikelserie om mänskliga rättigheter och om andra rättigheter som ingår i de konventioner som Sverige anslutit sig till. Vi inleder med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Här presenterar vi:
Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Allmän förklaring om de mänskliga rättigheterna
Eftersom erkännandet av det inneboende värdet hos alla som tillhör människosläktet och av deras lika och obestridliga rättigheter är grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
Eftersom ringaktning och förakt för de mänskliga rättigheterna har lett till barbariska gärningar som har upprört mänsklighetens samvete, och då skapandet av en värld där människorna åtnjuter yttrandefrihet, trosfrihet och frihet från fruktan och nöd har tillkännagivits som folkens högsta strävan,
Eftersom det är väsentligt för att människorna inte som en sista utväg skall tvingas att tillgripa uppror mot tyranni och förtryck att de mänskliga rättigheterna skyddas genom rättsstatens principer,
Eftersom det är väsentligt att främja utvecklingen av vänskapliga förbindelser mellan nationerna,
Eftersom Förenta Nationernas folk i stadgan åter har bekräftat sin tro på de grundläggande mänskliga rättigheterna, den enskilda människans värdighet och värde samt mäns och kvinnors lika rättigheter och har beslutat att främja sociala framsteg och bättre levnadsvillkor under större frihet,
Eftersom medlemsstaterna har åtagit sig att i samverkan med Förenta Nationerna säkerställa en allmän och faktisk respekt för och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,
Eftersom en gemensam uppfattning om innebörden av dessa rättigheter och friheter är av största betydelse för att uppfylla detta åtagande, tillkännager generalförsamlingen denna allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna som en gemensam norm för alla folk och nationer i syfte att alla människor och samhällsorgan med denna förklaring i ständig åtanke skall sträva efter att genom undervisning och utbildning främja respekten för dessa rättigheter och friheter samt genom progressiva åtgärder, både nationellt och internationellt, se till att de erkänns och tillämpas allmänt och effektivt både bland folken i medlemsstaterna och bland folken i områden som står under deras jurisdiktion.
Motargument publicerar en artikelserie där vi reder ut brännande föreställningar och termer. Vi inleder med islamofobi.
Enligt Nationalencyklopedin benämns islamofobi på följande sätt;
islamofobi´
(av islam och fobi), rädsla för islam, överdrivna föreställningar om att islam är en religion som leder till negativa beteenden och att muslimers närvaro i ett samhälle utgör en fara. Islamofobin kombineras ofta med idéer om en stor muslimsk konspiration som avser att störta det västerländska samhället. Jämför antisemitism.
Islamofobi är ett begrepp som inte riktigt korrelerar med vad det egentligen handlar om. Islamofobi är en ideologi, likt nazism, som riktar in sitt hat mot en specifik grupp människor och en specifik religion, i detta fall muslimer och islam. Begreppet har förekommit i lite drygt 10 års tid och kanske är det därför ideologin ännu inte fått ett namn den förtjänar. Hatet mot, och rädslan för ett påstått hot från, muslimer och islam har emellertid funnits sedan 600-talet.
Den svenske religionshistorikern Mattias Gardell väljer att definiera islamofobi så här;
”socialt reproducerade fördomar om och aversion mot islam och muslimer, samt handlingar och praktiker som angriper, exkluderar eller diskriminerar människor på basis av att de är eller antas vara muslimer och associeras till islam”
Det svenska Integrationsverket definierar islamofobi som:
”rasistiska och diskriminerande uttryck gentemot muslimer. Dessa uttryck kan resultera i våld och hot eller genom exkludering av muslimer.”
Ett problem beträffande islamofobin och all främlingsfientlighet är att människor gärna generaliserar och klumpar ihop många personer till grupper, rädsla och hat riktas mot både praktiserande muslimer och mot sådana som enbart till utseendet liknar muslimer. Rasismen av idag är, hos högerextrema grupper men också hos gemene man, i stor grad ett muslimhat.
Då man resonerar kring begreppet islamofobi är det svårt att inte halka in på Sverigedemokraterna. Sverigedemokraternas ideologi har växlat. I början av partiets historia, då de 1988 bildades ur bland annat rörelsen ”Bevara Sverige Svenskt”, fokuserade de på att hata judar. Förutom att man har förklätt sitt ideologiska hat genom att byta ut uniformer & bomberjackor mot kostym, så har de dessutom ändrat sin ideologi. Idag är det istället hatet mot muslimer och islam som står för lejonparten av partiets ideologi. Hatet syns som en röd tråd. Retoriken, om än något dold av diverse ‘kodord’, är densamma.
Det målas upp skrämselpropaganda, som gör att man får med sig andra, som visar på att alla muslimer är fundamentala islamister och delaktiga i det man brukar beteckna konspirationsteorin, det vill säga en tanke om att muslimer planerar att ta över hela världen, likt Hitler och Nazityskland planerade att göra. Konspirationsteorin, som bland annat stöds och uttrycks av Sverigedemokraterna, kallas Eurabia och grundades 2005 med boken Eurabia – The Euro-Arab Axis, skriven av amatörhistorikern Bat Ye´or. Teorin går i korthet ut på att muslimer vill förvandla Europa till Eurabia. Detta är en av anledningarna till att personer generaliserar och illvilligt pekar ut muslimer som de nya nazisterna.
Grundtankarna som konspirationsentusiasterna har om den förmodade fundamentalistiska ideologin är att alla muslimer aktivt kommer att bekämpa kristendom och västlig kultur, samt att de är antisemitiska. De som stöttar och sprider irrläran menar att konspirationen planerades och startades redan på 600-talet, i islams vagga, och har sedan dess haft en ondsint, dold agenda som innefattar en ockupation av Europa. Ockupationen möjliggörs genom tillgång på oljepengar, sammansvärjningar på högsta nivå, samt invandring och omfattande barnafödande. Sanningshalten i konspirationsteorin är ytterst ifrågasatt, många forskare förkastar den helt och hållet. Sverigedemokraterna gör det inte.
Begreppet islamofobi är, i mina ögon, inte ett tillräckligt starkt begrepp för att beskriva ideologin. Att det finns människor som idag anser att islam och muslimer är det största hotet mot västvärlden, borde leda till att begreppet för den irrläran bör vara lika starkt som ordet nazism.
Det finns en hel del fördomar och märkliga uttryck man kan stöta på i samhället. Det kan handla om grannar, vänner, gubben på bussen eller någon i snabbköpet. Det finns fördomar om muslimer som kan uppfattas som kränkande, som är grova generaliseringar och förnedrande uttryck. Med lätthet finner man mängder av exempel på dessa fördomar på de olika omtalade hat- och rasistsajterna, bland folk i din närhet samt, till och med, i Sverigedemokraternas retorik. Tvångskonvertering till islam omtalas flitigt. Att tvingas bli muslim genom hot eller påtryckning är inte godkänt enligt islam.
Vi bör vara på det klara med att islam, liksom andra religioner, har baksidor: bland annat en minoritet av fundamentalister som bidrar till negativ syn på islam, på ett olyckligt sätt. Fundamentalister är ofta övertygade om att de sitter på den enda sanningen och väljer att göra politik av sin tolkning av religionen. Såväl fundamentalister som är troende muslimer samt fundamentalister inom ett svenskt politiskt parti.
Jimmie Åkesson, partiledare för Sverigedemokraterna, utmålar muslimer som det största hotet sedan andra världskriget. Det som är skrämmande är att han och Sverigedemokraterna potentiellt själva – på grund av just detta – utgör ett stort hot. Problemet är att Sverigedemokraternas ideologi grundar sig på precis lika illasinnade och ondskefulla grunder som ”Counter-Jihad” påstår att islam står för. Islamofobi är ytterligare en irrlära som gör skillnad mellan olika människor. Tyvärr är vårt samhälle fyllt av dessa krafter och åsikter. Vi stöter på dem dagligen, och eftersom islamofobin spridits på många nivåer är den, i mina ögon, det största hotet i Sverige idag. Det är vår gemensamma skyldighet att uppmärksamma, ifrågasätta, kritisera, debattera och informera om detta hot.
Vi har i tidigare avsnitt av denna artikelserie (del 2 & del 3) sett att Ulf Ekman gett ut flera böcker som innehåller grovt islamhat. Nu är det dags att granska vad Livets Ords förlag har publicerat för litteratur och i del 5 granskar vi ett avsnitt av Livets Ords TV-show från 2010.
En översättning av en engelsk bok skriven av Robert Morey.
Morey har alltid varit en rabiat rasist. Att Livets Ord ens ville ta i honom med tång och publicera hans bok 1994 säger mycket om vilka som driver församlingen.
How to Win the War Against Radical Islam, the war against the Muslim Jihadists will be long and costly and will not be won until we bomb the Kabah in Mecca. Islam is based on a brick and mortar building that can be destroyed. They pray to that building five times a day, make a pilgrimage to it, run around it, kiss a black rock on the wall, then run between two hills and finally throw rocks at a pillar. What if that building, the Kabah, was destroyed? They could not pray to it or make a pilgrimage to it. The old pagan temple of the moon-god, al-ilah, is the Achilles’ heel of Islam. Destroy it and you destroy Islam’s soul.
Boken Islams invasion inleds med att Morey skriver att muslimer invandrar till Europa och föder många barn. Detta är ”invasionen”. Sen utmålas ”muslimerna” som vanligt för att de alla är hatiska, blodtörstiga och korkade. ”Islam drivs av en subtil form av rasism”, alla muslimer pekas ut som rasister och antisemiter. ”Araberna” vill påtvinga sin ”600-tals-kultur” på resten av världen. Alla araber beskylls för att vara ”rasister”, koranen som falsk och lögnaktig och Muhammed var blodtörstig. Därför anser Morey att vi hotas av ”islams” invasion och av de många muslimerna i Europa. 156 sidor hat.
Denna bok är inte bara fördomsfull mot islam utan även mot judarna. Men det återkommer vi till i en senare artikel.
Boken handlar egentligen om Israel men börjar med ett förord, där Rebiai skriver att det finns politiker i väst som försöker lura oss. De politikerna vill få oss att tro att terrorangreppet mot USA 2001 ”inte har något med det verkliga islam att göra. De hävdar att dessa terrorister inte är några äkta muslimer, utan helt enkelt extremister”. I själva verket är islam våldsamt, ”islams våldsamma natur” gör att muslimer utför terrorangrepp, helt enkelt.
Sen börjar smutskastandet. Ni har säkert hört det förr. Begreppet islamofobi är falskt, muslimer hatar religionsfrihet, ”Den islamiska självuppfattningen” är krigisk. Islam är antisemitiskt, Koranen är kärlekslös och lögnaktig. Muhammed var en blodtörstig pedofil. Det finns inga moderata muslimer. Islam är expansivt och hotar resten av världen. Etc, etc.
Vid ‘de yttersta dagarna’ kommer Gud att personligen krossa islams och ”de arabiska folkens” blodtörstighet, påstår Rebiai.
Han citeras ofta av Livets Ord och har deltagit på deras konferenser. Vi återkommer till denna författare senare, när vi ska analysera Livets Ords syn på judar.
Oheligt krig
Översättning av Randall Prices bok, utgiven av Livets Ord 2003.
Ni kanske minns att man för några år sen skrev mycket om ett amerikanskt team som sade sig ha hittat Noaks Ark. Det var Randall Prices grupp: World of the Bible Ministries, Inc..
Han förespråkar att man ska riva de muslimska helgedomarna i Jerusalem och återuppbygga Salomos Tempel (The Coming Last Days Temple, 1999). Det kommer i och för sig att betyda att det blir krig med muslimerna, som aldrig kommer att acceptera att deras helgedomar rivs. Men det är ju enligt Price helt okej, för Gud har bestämt att i ‘de yttersta dagarna’ kommer muslimerna att invadera israel och sen kommer Gud att stiga ner och rädda judarna, omvända dem till kristendomen och förinta araberna.
Boken Oheligt krig handlar om israelkonflikten och har i princip samma utgångspunkt som böckerna ovan. Att visa att islam är en blodtörstig religion och att det pågår en invasion i hemlighet mot västvärlden.
Kapitlet om ”islams roll i konflikten” har ett intressant upplägg. Den börjar med att ställa frågan om ”denna världsomspännande expansion av islam” är ett ”globalt hot”? Sen följer en lång rad påståenden om hur hemska muslimer och islam är, allt från antisemitism, jihad ”muslimernas heliga krig” till att islam aldrig vill ha fred. Kapitlet avslutas med orden: ”nu när vi förstår det allmänna perspektivet hos dem som följer islam”… Ja, ni förstår själva! Boken innehåller 390 sidor hat som går ut på att utmåla islam som ett hot och som fiende i den kommande slutstriden om Palestina som föregår Kristus återkomst.
Vi återkommer även till denna bok en annan gång.
Be om frid över Jerusalem
Boken är en översättning. Författaren är Tom Hess.
Hess kommer vi också att återvända till senare. Denna bok är en av de vidrigaste böcker som Livets Ord publicerat.
Om man anser att det tillhör Guds plan för ‘de yttersta dagarna’ att judarna skulle förföljas under 1900-talet, betyder det då att Gud också låg bakom sådant som förintelsen? Bra fråga! Och kan man kalla sig ”judevän” om man anser att judarna är fel ute, otrogna och perverterade? Så perverterade att de judar som i de yttersta dagarna inte omvänder sig och tror på Kristus kommer att brännas i Guds stora brännugnar tillsammans med muslimer och andra otrogna. Kan man kalla sig judevän om man anser att en ”andra förintelse” är nödvändig, enligt Guds plan, för att Jesus ska kunna återvända till jorden? Är man Israelvän om man anser att Gud mördade Israels premiärminister Rabin 1994?
Fast, i denna artikel handlar det inte om Hess syn på judar, utan om hans syn på muslimer.
Det kommer ske en ”andra förintelse” av judar, det är Guds plan menar Hess. Ni kanske kan ana vem som kommer att förinta dem. Jo, ni gissade rätt: muslimerna. Fast egentligen är det inte muslimerna, det är Gud. Så här skriver han om Al Quaida:
Muslimsk fundamentalism är en form av skakning som tillåts av Gud i denna tid…
Vilken syn på Gud, judar och muslimer får personer som matas med sån här propaganda?
Tyvärr förekommer frekventa sammanblandningar av begrepp som migration, invandring, asylansökningar, flyktingar och uppehållstillstånd. Denna förvirring märks tydligast bland de som är ”kritiska mot invandringspolitiken”.
Denna specifika begreppsförvirring är besynnerlig och ständigt återkommande. En del insinuerar att statistiken från Migrationsverket och SCB inte skulle stämma, utan påstås vara ‘mörkad’. Vissa verkar tvivla på att en person som har varit svensk medborgare från födseln skulle kunna räknas som immigrant till Sverige. Många kanske gör detta av okunskap. Några kanske gör det avsiktligt?
Kent Ekeroth, Sverigedemokraterna, är en av de som sprider denna förvirring i stor omfattning:
Vi på Motargument.se kan här och nu lugna Kent, alla Sverigedemokrater och deras anhängare på ett par viktiga punkter:
Migrationsverket för statistik över asylansökningar och beviljade uppehållstillstånd – permanenta, så kallade PUT, samt tillfälliga, tidsbestämda, temporära.
Migrationsverket för INTE statistik över var några svenska medborgare bor, när de flyttar utomlands eller återvänder hem.
SCB för statistik över befolkningsmängden och migration – befolkningsökning samt invandring – utvandring, man kan även se antal migranter per år som har svenskt eller annat medborgarskap.
Svenska medborgare, som under minst ett kalenderår skriver sig utomlands för att till exempel arbeta, behöver inte söka uppehållstillstånd hos Migrationsverket den dagen de väljer att flytta hem och återigen skriva sig på en adress i Sverige. De registreras via folkbokföringen hos Skatteverket och syns i SCB:s befolkningsstatistik.
Om du inte har ork att läsa igenom enkel statistik kan Motargument förmedla, till dig och till Kent, att under år 2013 beviljade Migrationsverket ungefär 39.000 permanenta uppehållstillstånd till utländska medborgare. SCB:s prognos för hur många svenskfödda, svenska medborgare – som blev ‘hemvändare’/återinvandrare var 18% av all invandring; ungefär 20.800 personer. Det är för övrigt ungefär 150.000 svenskfödda, som har 2 svenskfödda föräldrar, som nu bor utomlands. Invandringsöverskottet var ungefär 65.000 personer, år 2013.
Att ringa Migrationsverket och fråga hur många svenska medborgare som finns i deras statistik över uppehållstillstånd är ungefär lika märkligt som att ringa Posten för att fråga hur mycket e-post som sänds. Om en riksdagsledamot inte har förstått detta, så kan väl åtminstone ni andra tänka till ordentligt om ni ser på några naiva ‘propagandafilmer’?
Fotnot:
Utländska medborgare behöver vara bosatta legalt i Sverige i 4-5 år innan de kan ansöka om medborgarskap.
När Motargument rapporterar om antal permanenta uppehållstillstånd, PUT, talar vi ENBART om permanenta uppehållstillstånd till utländska medborgare/flyktingar.
Livets Ord har gett ut flera böcker där man demoniserar islam, som boken Islams Invasion från 1994. I radio, TV och tryckta skrifter uttalar man sig om islam och muslimer som ett hot. Södermalmskyrkan, Världen Idag och andra församlingar och medier som står nära Livets Ord uttalar sig på liknande sätt om islam.
I förra artikeln visade jag att Ulf Ekman anser att det pågår en hemlig konspiration för att islamisera världen. Om man öppnar Ulf Ekmans bok ”Judarna – framtidens folk” från 1995 ser man redan där tydliga exempel på islamofobi.
Ulf Ekman utgår som vanligt från ‘de yttersta dagarna’. Då ska slutstriderna ske och Kristus nedstiga från himlen. Det är ”Guds plan” för människan. Men först ska judarna återvända till sitt hemland: Israel. Det är första tecknet på att Guds plan för den yttersta tiden håller på att uppfyllas. Och det sker nu. På grund av förföljelse har judarna återvänt till Israel, allt i enlighet med Guds vilja. Nu återstår de blodiga slutstriderna när judarnas och de kristnas fiende, islam, ska försöka utrota judarna. Det ingår också i Guds plan. Sedan kommer Kristus att återvända. Då kommer också judarna att genomgå en ”ny väckelse”, d.v.s. inse hur fel de haft och ”omfatta” Kristus.
Därför måste Livets Ord försvara Israel, skriver han.
”Muslimsk Antisemitism”
Låt oss kika på några exempel på vad Ulf Ekman skriver.
I kapitlet ”Muslimsk antisemitism” skriver han om hatet mot judarna. Sanna ord om hur skrämmande hatet varit mot judar och Israel, varvas med antydningar om att allt ingår i Guds plan och motståndet mot Guds plan: ”Islams hat mot Israel”.
Bakom mycket av arabernas hat och motvilja ligger en religion – islam. Varje år har muslimerna en fastemånad, Ramadan. I Iran och över hela världen avslutas den med att man på dess sista dag uttalar besvärjelser och förbannelser mot staten Israel. Muslimer över hela världen uppmanas, indoktrineras och eggas till otroliga fördomar, och till ett oförsonligt hat mot Israel. Den gamla antisemitismen har alltså idag ett annat ansikte, och det är islam.
Islam, religionen, och alla troende muslimer hatar alltså Israel och är antisemiter, påstår Ulf Ekman.
Islam är inte ens en religion, det är en ”antireligion”, anser Ulf Ekman. Han påstår att det egentligen enda innehållet i islam är att religionen är emot kristna och muslimer. Koranen är lögnaktig, och blodtörstig. Den är en antisemitisk skrift som beskriver judarna som ”avfälliga och perverterade”, påstår Ulf Ekman och därmed en skrift som skapar hat. En antisemitisk och antikristen skrift.
Vill man veta vad islam står för ska man titta på begreppet jihad, anser Ekman. Helt i strid med vad islam lär påstår Ulf Ekman att jihad betyder att föra heligt krig mot judar och kristna. Att jihad har fler betydelser struntar han helt i. Jihad är grunden för det Ulf kallar ”muslimsk diplomati”.
”Muslimsk Diplomati”
Så fortsätter Ulf Ekman:
Förutom att individens frihet och den personliga skulden och ansvaret saknas inom islam är det intressant att lägga märke till att också hjärtats frivilliga omvändelse saknas. Istället talas det om ”underkastelse” vilket ju också är det som islam betyder. Dessutom saknas fredsbegreppet och förlåtelsen. Fred existerar inte, bara tillfälliga vapenvilor, tills omständigheterna blir gynnsammare och striderna för att utbreda islam kan fortsätta. Till detta bör läggas att det islamska sanningsbegreppet är annorlunda, vilket gör att man inte har den moraliska skyldigheten att tala sanning eller att hålla fördrag med de ”otrogna”.
Detta är klassiska islamofobiska myter! Påståendet att islam och därmed alla troende muslimer är lögnaktiga och blodtörstiga sprids dagligen på hatsajter som Avpixlat, Dispatch International och Exponerat. Det bör påpekas att även judar utsatts för dessa myter. Nazisterna påstod på 1930-talet exakt samma saker om judendomen. Påståendet att ”alla judar har ett annorlunda sanningsbegrepp” är en klassisk judemyt.
Islam måste kort och gott bort, menar Ulf Ekman. Först då förlorar muslimerna sin törst efter blod. På sidan 83 i sin bok skriver han att enda hoppet för muslimerna är att de omvänds och blir kristna:
När deras hjärtan blir ‘omskurna’, när islams antireligion av hat, makt sveps bort av Herrens Andes beröring av människors hjärtan, då först försvinner också blodtörsten och hämndgirigheten. Först då kan verklig fred komma till Mellanöstern.
I del fyra ska vi fortsätta att studera vad Livets Ord gett ut för böcker om islam.
Läs alla delarna av serien genom att klicka här!
Snabblänkar till [ DEL 1 / DEL 2 / DEL 3 / DEL 4 / DEL 5 ]
Trots att jag har pluggat tillsammans med Johnny, är det svårt att tro att han en gång varit en av Sveriges största nazistledare och fortfarande bedöms som en säkerhetsrisk i SÄPOs arkiv. Han är längre än jag minns, men fortfarande lika högljudd när vi träffas för att prata om rasism och nazism nu och då, Sverigedemokraternas politik och lite annat smått och gott.
Det har skrivits mycket om Johnny genom åren. I början på grund av hans plats i den nazistiska rörelsen och senare på grund av hans avhopp. Johnny ”Puma” Höglin var en del av den svenska nazismen under extremismens allra värsta period; 1990-talet. Efter åtta år med borgerligt styre menar Johnny att det svenska rasistiska klimatet idag börjar närma sig samma proportioner igen. Orsaken, enligt Johnny, är okunskapen hos politiker. Han anser att samhället har sig själv att skylla, och att politikerna vänder ryggen till.
– Det finns ingen ‘quickfix’. Det de här människorna är ute efter, är syndabockar. Någon att skylla på för sina egna tillkortakommanden, men ingen har balls att säga ifrån eller göra något, säger Johnny flera gånger. Han menar att samhället är handlingsförlamat inför Sverigedemokraterna och deras väljare. I stället för att hitta argument och lösningar på de problem rasisterna tar upp, väljer politiken att backa och steg för steg göra rasismen mer rumsren.
Det man ska göra skillnad på enligt Johnny är de som utövar rasism på nätet och de som gör det i gängform. Att komma åt och nå de som hänger i kommentarsfälten på olika rasistsajter, som Avpixlat, Fria tider med flera, är i princip omöjligt, särskilt i grupp. Att däremot nå enskilda individer, särskilt de yngre, är fullt genomförbart och något Johnny har ägnat sig åt i många år.
– På måndag åker jag ner till Gotland på föreläsningsturné tillsammans med Emerich Roth, överlevare från Auschwitz. Vi kommer att föreläsa på varenda skola på hela Gotland.
Att hjälpa personer på väg ut ur destruktiva sammanhang är något Johnny sysslat med ända sedan han själv var på väg ut. Han jobbade på Exit under sex år för att därefter föreläsa i egen regi. Jag frågar honom vad han anser vara det bästa sättet att nå ungdomar som kanske står inför valet att ge sig in i destruktiva grupper, oavsett innehåll och avsikt. Han menar att han kan ställa frågor och höra svaren utan att döma, och berätta hur det har fungerat för honom själv och vilka konsekvenserna blivit av hans handlande. Att få ungdomar att relatera det han säger till sig själva är effektivt, likaså att han kommer från den bakgrund han gör och att han inte är en akademiker som läst sig till kunskapen genom böcker och studiepoäng.
– Det gäller att tänka efter före, helt enkelt, säger Johnny.
Han lägger ingen skuld på någon annan för de val han gjort i sitt liv. Han tar själv upp frågan om ånger och säger att han inte kan svara vare sig ja eller nej, eller så måste han svara både och. Ånger för att han gjort det han gjort, men samtidigt har det format honom till den han är idag.
Den Johnny ”Puma” Höglin är idag, är intressant nog för att få en biografi skriven om sig. Börge Hellström har författat en sådan, ”Pojken som aldrig grät”, som släpps under våren/sommaren 2014. Jag tänker ta mig friheten att begära ett recensionsexemplar av den och skriva om här på Motargument. Det finns trots allt mycket jag inte vet om Johnny.
Vad de baserar sitt uttalande på är 
Islamofobi är ett begrepp som inte riktigt korrelerar med vad det egentligen handlar om. Islamofobi är en ideologi, likt nazism, som riktar in sitt hat mot en specifik grupp människor och en specifik religion, i detta fall muslimer och islam. Begreppet har förekommit i lite drygt 10 års tid och kanske är det därför ideologin ännu inte fått ett namn den förtjänar. Hatet mot, och rädslan för ett påstått hot från, muslimer och islam har emellertid funnits sedan 600-talet.
Ytterligare en översättning. Denna är skriven av 
Översättning av 
Boken
Motargument 