Motargument inleder här en ny artikelserie om religiöst hat och religiös rasism.

Många i Sverige har problem att hantera religiöst hat. Det där med att tro på Gud är så personligt att det vill man inte röra i för mycket. Många religiösa kan därför gå omkring och uttrycka saker som vi annars skulle ha reagerat starkt emot om det hade varit en politiker, en helt vanlig kollega eller en granne, som hade sagt de här sakerna.

Varför ska man behandla någon som hatar homosexuella annorlunda därför att denne påstår att Gud hatar homosexuella? Varför ska man behandla någon som anser att judar och muslimer förtjänar att brinna i helvetet annorlunda för att denne är troende? Varför ska man behandla kvinnohatare annorlunda för att de kallar sig muslimer eller kristna?

Vad sker om man klär av dem det där religiösa och behandlar det de uttrycker som om det vore vilken utsaga som helst? Vad återstår då? Jo, hatet, det rena hatet!

Vi kommer att fokusera på två fenomen. Rasism med kristna förtecken och rasism med muslimska förtecken. Vi kommer att kalla det kristen fundamentalism och muslimsk fundamentalism, alternativt radikal högerkristendom och radikal islamism. Detta gör vi för att skilja mellan kristendom och islam å ena sidan, och den hatiska extremismen och rasismen å den andra.

När det gäller högerkristen rasism kommer vi att fokusera på Livets Ord, som under många år spridit enormt mycket hat gentemot muslimer och islam. Vi kommer att titta på andra också, som exempelvis Stanley Sjöberg, frikyrkopastorn. Vidare kommer vi att ifrågasätta synen på Livets Ord som ”judevänner”, eftersom de anser att på den yttersta dagen kommer de judar som inte erkänner Kristus att brännas och fara ner till Satan. Detta kommer att ske med dem och med alla andra som förnekar Kristus. Att vara jude blir ändå i förlängningen lika ”fel”, i deras ögon, som att vara muslim eller ateist.

Vi kommer också att fundera över vilken människosyn man egentligen har om man anser att ”otrogna” förtjänar att brinna i helvetet?

Vad sker om vi slutar respektera dessa åsikter som en del av deras tro? Hur kan man se på det då?

Det andra exemplet kommer att beröra muslimsk extremism. Där finns flera exempel på hur hat sprids, hat mot framför allt judar och så kallade ”kuffar”, det vill säga otrogna. Partiet Hizb-Ut-Tahrir är ett tydligt exempel på denna extremism. Också de anser att otrogna ska brinna i helvetet. De är mot demokrati och har internationellt pratat om att judarna bör utrotas. De anser också att homosexualitet är en synd och att kvinnor ska veta sin plats.

Vad sker om vi slutar respektera dessa åsikter som en del av deras tro? Hur kan man se på det då?

och

Men vi ska även granska svenska kyrkan som har allierat sig med några riktigt galna antisemiter i sin kamp för Palestinas rättigheter. Behöver man verkligen göra så? Bör man välja sina vänner?

Först ska vi granska Livets ord. Häng med på en resa i den religiösa värld där hat förkläs i kärlek!
Snabblänkar till [ DEL 1 / DEL 2 / DEL 3 / DEL 4 / DEL 5 ]